Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

söndag 31 oktober 2010

Mentala Berlinmurar

Det mest exkluderande är fenomenet "VI och DOM". Sverige är sedan 1950-talet i stark omvandling befolkningsmässigt. Då "importerade" vi sydeuroper som arbetskraft för vår industri. Under 1970-talet hade vi en generös invandringspolitik uppburen av det statsbärande partiet och samhällströmningar med ordet solidaritet med tredje världen. Så sakterliga har den svenska homogeniteten luckrats upp och ordet mångfald var inne under många år.

Nu verkar ordet bytts ut till enfald.

Började allt detta nine eleven? Att vi fick ett kontrollsamhälle den dagen är väl känt, men att vi började bygget med mentala Berlinmurar är kanske mindre känt. Mustafa Can berör detta på ett skrämmande sätt i dagens SvD.

"Klockan 8.58 amerikansk tid 11 september 2001 fick jag en ny framtid. Utan mitt bifall blev jag kollektivansluten till gruppen Homo Islamicus. Med terrorattacken mot Word Trade Center kom "invandraren" att bli synonym med "muslimen".
Kulturförnissana är tydligen tunn eller kan man överföra det på rädslan för det som är främmande? Jag vet inte, men västvärldens existentiella världsbild måste ha kommit i gugning och enfalden etablerade sig. Vi kröp uppenbarligen in under en mur - en mental Berlinmur.

Och det är väl det som är skrämmande även i den vilsenhet som dykt upp efter SDs intåg i riksdagen. Den politiska eliten på riksplanet och media verkar dragit sig in i demokratins mentala Berlinmur. En skadlig enfald i sättet att hantera demokratin i "VI och DOM".

Tänker för att vi åter ska kunna omfamna ordet "mångfalld" behöver rädslan besegras för det som är annorlunda. Det görs bäst genom att skaffa sig kunskaper och återupprätta etiska förhållningssätt.

Är det möjligt i en tid av individualism och globalisering? Jag hoppas det.

Media SvD

torsdag 28 oktober 2010

Du kan om du får

Elever som får rätt förutsättningar kan oavsett egna förutsättningar. I skolor där man förstått att det inte är eleven som ska ha bakläxa utan undervisningen blir individualiseringen rätt. Upprörande är att allt för många i skolans värld tror att individualisering är lika med självstudier. Så är inte fallet det är en kapitulation från professionalismen som lärare och rektor ägnar sig åt om den synen råder.

Därför blir man extra glad när man läser om de som fattat galoppen och i praktiken inför individualiseringens kärna, studier utifrån varje elevs eget behov och förutsättningar. Då oavsett om du har ett funktionshinder eller inte. I dagens SvD berättas historien om Gustav Adlofsskolan i Alingsås i fjärde delen av Idagsserien Skolsvårigheter.

En underbara berättelse om en rektor som förstått vad pedagogiskt ledarskap handlar om: att bli sedd. Lärare som ändrar sin undervisning så alla är med och där det finns specialpedagoger, fritidsledare och elevassistenter som har kravet: "man får ha lite höga krav annars sänker man eleven".

Det är underbart att läsa om specialpedagogen Lena Södergren med 32 år i tjänsten. Hon får frågan från journalisten om det här med att vara oense med föräldrar och personal om stödet för eleven. Hennes svara är intressant:

"Det är ingen erfarenhet som jag har. Vi kommer alltid överens."
Som alltid är det frågan om att kunna samarbeta med föräldrar. När föräldrarna uppfattar att läraren anstränger sig är det inte svårt att enas. Kommunikation och tydlighet är A och O för att individualiseringen ska fungera.

Därför försöker rektorn Ann-Christin Pinola att hälsa på så ofta hon kan i klassrummen och pejla stämningen. Hon avslutar med något som borde vara självklart för alla som arbetar i skolan.

"Man kan utveckla elevers kunnande utan att säga att de inte kan."
Media SvD

måndag 25 oktober 2010

Högre krav lille vän

Har vi högre krav idag på våra barn än förr? Om man ska tro Idagssidans intervju med Anna Lundh utsätts

"många barn för rätt höga krav i skolan idag. Vissa skolor har projektarbete redan i lågstadiet där barnen ska ha en långtidsplanering. Få barn i den åldern har en hjärna som är utvecklad för det."
Man kan funder över lämpligheten att i låga åldrarna använda denna typ av arbetsform. Progressionen i lärandet måste starta med att knäcka faktakoder för att kunna bli värdefulla innan man börjar mixa ihop ämneskunskaper för ett lösa en projektuppgift.

Projektarbete är en arbetsform som oftast används för att skapa något som ligger utanför det ordinarie arbetet när man ska skapa något nytt eller förändra något. Eller skapa nya metoder att utveckla arbetet. Vilket i sin tur innebär krav på projektmedlemar att besitta stort systemkunnande och specialkompetens inom ett givet delområde i projektet för att lyckas.

Många affärverksamheter startar idag som projekt innan de fått den kritiska massan för att kunna bli stabila och lönsamma företag.

I ljuset av detta är det konstigt att pedagogiken använder sig av denna metod ner i åldrarna, när det knappt är görbart i högstadiet. För att lyckas med projekt behövs styrning genom att skapa projektorganisation, styrgrupper, projektråd, tidtabeller och avstämningar via milestones. Klarar en unge detta i 8 och 9 års ålder?

Jag tvivlar!

Däremot är det kanske mer lämpligt att bara får lära sig att aggera i grupper utan kravet på att leverera ett projektresultat. I gruppen börjar de så sakta att träna det komplicerade mönstret det är att ha respekt för olika individers kompetens och egenheter för att i en löst sammansatta organistion lösa uppgifter tillsammans.

Det viktigaste för lärarna är att utgå från elevens behov och sätta det i centrum. Då kanske man kan skapa mixen med snabbspringarna, normalerna och dom som tar sig lite tid att utveckla kunskapen för att lyckas med kunskap via grupper.

Media SvD

fredag 22 oktober 2010

Betygskramare eller inte

Betygens vara eller inte vara är ett kärt ämne. Betyg är inget annat en ett signalsystem för hur mycket kunskap man lyckats få i ett ämne. Det speglar på inte sätt intelligens eller fårmåga att använd ämneskunskaper till något nyttigt. För det är det andra saker som krävs.

Tron att det ena eller det andra systemet för gradering av ämneskunskaper är bättre än det andra är befängt. De som tror att skriftliga omdömen kan ersätta kunskapskraven per betygs steg har nog inte ritkigt klart för sig hur mycket subjektivitet som finns i dessa omdömen. Oftast bedöms inte kunskapen i ämnet utan i flera fall hur dukitg du varit att uppföra dig, alltså gjort uppgiften i tid eller något annat icke dithörande.

Utan någon form av likriktare för vad kunskapskraven ska innehålla är skriftliga ömdömen än mer farligt för barns ämneskunnande än vad betyg är. Sedan att betyg kan vara stigmatiserande är tråkigt. Men är nog en sak som alltid i alla tider funnits. Även på den tiden man fick betyg varje termin sedan första klass.

Det enda som är viktigt är att det finns tydliga och enkla kunskapskrav i varje ämne som man kan mäta i vilken omfattning eleven nått målet i ämnet. Det får vi hoppas Skolverket lyckas med innan det nya betygssystemets sätt i sjön 1 juli 2011.

Media SvD

torsdag 21 oktober 2010

Ensam är ofri

Ensam är stark - är ett ordstäv som inte har någon större aktualitet i dagens samhälle. Nätverkens betydelse har öka genom åren. Speciellt i en kunskapsekonomi är det näst intill avgörande för att lyckas bygga en affärverksamhet.

Ett närverk består av ett antal noder - kontaktpunkter. Nätverken kan formas på olika sätt. I affärssammanhang är oftas nätverken bestående av en kärna med kompetenser som är avgörande för affärens framgång. I en sådan kärna är det avgörande att man inte fastnar med personer med fel nätverk. Effekterna på nätverket blir förädande om en av noderna brister eller sänder ut fel signaler.

Därför är en av de viktigaste sakerna att det finns en infrastruktur fastlagd i kärna som reglerar spelreglerna. Samtidigt är det avgörande för nätverkets kärna vilka nätverk de olika noderna har och hur de kan skapa nytta. Genom olika arenor och nätverk lyckas man oftare nå framgång att bygga verksamheter i dagens kunskapssamhälle.

Så bästa rådet man kan ge dom som startar verksamheter, se till att du har rätt polare runt dig!!

Media: Idagsidan SvD

lördag 16 oktober 2010

Grundaren

Historien om Sveriges utveckling under 1800-talet från fedodalstat och envåldshärksnade monarker är en spännande läsning. Den har speglats i Göran B Nilssons bok Grundaren om A. O. Wallenberg. En berättelse genom en person med tre professioner samtidigt: politiker, journalist och bankbyggare. Då inte bankbyggare bara genom att grundat Stockholms Enskilda Bank utan lika mycket politikern A. O. Wallenberg som medverkade till ståndsriksdagens avskaffande och i första kammaren medvetet skapade det bankväsende via politiska beslut och lagar som vi känner idag.

De intressanta med mitt sommaruniversitet har varit funderingar kring möjligheten att skapa en liknande förutsättning så 150 år senare.

Ser samhället ut så att det ge möjligheter till en ny välståndsera? Finns det någon person idag som kan göra dessa tre karriärer samtidigt?

Troligen inte.

Skulle möjligen varit veckans mest omtalade person Thomas Bodström - politiker, författare och jurist. Men haveriet visar på att mångsyssleri inte är en framgångsväg. Kanske det trots allt är så att vi måste söka nätverkstanken när ny mark ska plöjas.

Kravet på kompetens är avgörande för att lyckas. Och det finns sällan i en person. Därför är nätverk avgörande för att skapa det nya. Nätverk som kan skapa smörjmedel via pengar, opinionsbildning och företagsbygge.

För att lyckas måste vi ändra samhällsynen i politiken. Idag är samhället uppbyggt kring lönearbetet som den drivande kraften för välstånd. Tyvärr ger det sällan välstånd om det inte finns möjligheter till att skapa företagande som kan exploaterar idéer på en marknad. Därför borde infrastrukturen för företagande ändras. En bidragande komponent i det är att bryta upp de stelbenta socialförsäkringssystem som gör det näst intill omöjligt att nyckelpersoner lämnar en trygg anställning istället för att kasta sig ut i en osäker värld som företagare.

Samtidigt är riskkapitalinstrumentet graft eftersatt. Idag är det bara männsikor med realtillgångar som kan riska för att bygga upp verksamheter. Ungefär som finansieringen såg ut på tidigt 1800-tal med rika handelshus som inte såg någon idé i att finansiera det som komma skall. Det var här A. O. Wallenberg skapade banker som tog hand om rikas inlåning och omvandlade det till lån för den växande industrin. Pengar är avgörande för att få idéer att växa. Vi behöver en ny finansindustri likt den A. O. Wallenberg skapade.

Uppdaterat 101017: PJ Anders Linders förslag, i dagens krönika i SvD, att använda pengarna från försäljning av statliga företag är en väg att gå. Fast det skulle vara bättre om staten satte pengarna i fonder för att stödja tillväxten av företag, att blir finansmäkrare av pengar till företag och verksamheter. Landet lider inte brist på idéer eller forksningsresultat. Landet lider brist på företag som kan skapa produktion i landet.

Media: SvD

torsdag 14 oktober 2010

Låga blodvärden

Låga blodvärden i kunskapsöverföringen skulle man kunna sammanfatta artikeln i Svenska Dagbladet från i måndags. I UNDER STRECKET går Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet, igenom forskning och studier kring kunskaper. Hon pekar på att en brittisk sociolog Frank Furedi kommit fram till att kvaliteten i det Brittiska skolorna sjunker tackvare eller på grund av ekonomiskt nyttotänkande i förening med antiintellektuell jämlikhetssträvan. Till detta kopplas också fokuseringen till inlärningstekniker. Han menar att det är ett hot mot ämneskunskaper.

När man tittar tillbaka i Storbritanien konsateras det att de reformer som gjorts inneburit att kvaliteten i undervisningen sjunkit. Han menar att det beror på att förändringarna utgått från politiker, ideologer och administratörer. Konklusionen av detta blir att trots alla reformer har resultatet uteblivit. Man borde då ha stannat upp och fundera över vad som gått fel. För paradoxen om talet hur viktig utbildningssektorn är och ju mer pengar som pumpas in desto mindre konkret resultat verkar man förvänta sig.

Flera intressanta sluttsatser dras av detta. Bland annat att ämneskunskapen i sig blir mindre viktig. Man försöker istellet hittar den snabbaste vägen till kunskap. På något sett har lärarkåren inte tagit sitt uppdrag som kunskapsöverförare från den äldre generation till den yngre på allvar.

Det man funderar över är hur ser det ut i Sverige? Nu har Alliansregeringen gjort stora reformer inom skolområdet som kommer att kräva helt andra saker av förskollärare och lärare än tidigare. Är det Alliansregeringen gjort en engelsksmitta eller är det början på en återgång till kunskaper i skolan för kunskapernas skulle. Att lärarkåren återtar sin profession som bärare av ämneskunskapen på bredden och djupet?

Man kan också fundera över om det var ett smart drag att flytta jämställdhetsfrågorna till utbildningsdepartementet i ljuset av de brittiska erfarenheterna.

Allt nog, måste ämneskunskapen återtas och vi får en syn på kunskap som bygger på att det är den äldre generationen som vill fostra och utbilda den yngre generationen. Först då kan vi säga att vår välfärd kan byggas på kunskaper.

Media SvD
Blogg: Morrica

söndag 10 oktober 2010

Tjuvläst

Nu har det hänt igen. SvD har lyckats att knäcka en nyhet till. I morgon ska Björklund ha presskonferens om nya läroplanen Lgr11 dit kursplanerna hör. I början av veckan hände samma sak, fast med en större internationell dignitet när Nobelprisiet i Medicin avslöjades före offentliggörandet av just SvD. Är detta början på en ny journalistik era?

Allt nog, mina kontakter på departementet har sagt att det som presenteras i morgon är ändringar i marginalen. Och så kan jag faktiskt tycka om detta också.

Men jag förstår att det upprör i många intellekuella kretsar och politiska läger det här med kristendom. Men det är väl slående för ett land som Sverige att förneka sin värdegrundshistoria.

Att det sedan kan bli ett problem i skolan är en annan sak. Genom nya skollagen har det slagits fast att de nationella styrdokumenten ska gälla alla skolor. Om nu regeringen då i ett av de centrala styrdokumenten pekar på behovet av ett annat fokus än det som burits av Socialdemokratin kommer det givitvis att få konsekvenser.

Hur ska lärarna tackla detta? De är inte längre fria att välja innehållet i undervisningen. Den styrs från och med 1 juli 2011 av de centrala innehållet i kursplanerna. Alltså vad ska lärarna lära ut år 1, 2, 3, och så vidare.

En annan intressant fundering, som inte kom fram i artikeln, är att skollagen som trädde i kraft 1 augusti i år har krav på likvärdighet i undervisningen. Då måste alla skolor, oavsett inriktning, följa det centrala innehållet. Nästa så man skulle vilja tjuvlyssna i fristående skola med kristen grund hur lärarna där kommer att undervisa i ämnet kristendom och ställa det mot hur en lärare i en islamsk fristående skola undervisar i samma ämne.

Kommer likvärdigheten att vara den samma? Den som lever får se, personligen tror jag det är en politisk uttopi att tro att det går att skapa en likvärdig skola ur alla synvinklar. Men gott nog att alla har samma krav att uppfylla.

Media: SvD

lördag 9 oktober 2010

Nygammalt

Länge har jag hört uttrycket nya läroplanen i skolan. Man kan undra efter 16 år hur man kan kalla något nytt. Samtidigt signalerar det att lärarkåren och skolledningarna inte drivit skolan i en mål- och resultatstyrd riktning. Man har missat att genomföra sitt uppdrag utifrån styrdokumenten. Och om detta beror på okunniga huvudmän eller inte kan man fråga sig.

Med nya skollagen blir det en tydlig uppdelning på rollerna och vad huvudmannen ska ägna sig åt. Och inte är det att detaljstyra förskolans och skolans inre rika liv utan ge förutsättningarna för verksamheten. Förskolchefer och Rektorer däremot har makten över det inre rika livet i förskolan och skolan.

Ett stort RUT och ROT uppdrag är behövligt i skolan nu när en ny skollag finns på plats och ska tillämpas. Det främsta styrdokumentet för skolan. Till detta är det dags att nu gällande läroplanen för grundskolan blir nygammal och man ska följa vokabulären i hur skolan sätt på Lpo94.

På måndag pressenteras den nya läroplanen Lgr11. Intressant med betäckningen är att här går Björklund tillbaka den beträckningar från för. Kan det bero på att skolan aldrig lämnat Lgr80?

Det kommer att bli spännande att se hur mycket förändringar som gjorts i Skolverkets förslag SKOLA 2011. Ett kan dock sägas om den nya läroplanen och kursplanen, det blir ett tydligare VAD och VARFÖR . Men fortfarande äger skolorna HURet.

Media SvD

onsdag 6 oktober 2010

Pubertalt beteende

Cirkus Helgeandsholmen del 2


Kritiken har inte varit nådig mot SD sedan deras cirkusnummer igår. Dom uppförde sig som pubertala tonåringar som blir kränkt för små skitsaker. Och ett typiskt beteende hos de som i 30 års åldern tror att de vet allt och kan allt. Bra att de själva springer på minorna.
Sedan måste de etablerade lära sig att öppet börja argumentera om systemfelen i svensk invandrings- och integrationspolitik. Om rokaden i regeringen är ett första steg måste nog makteliten och media börja ändra sina attityder till mångfalden att dumdristigt försvara den med vilka villkor som helst.
Nästa stora grej måste bli att lägga ned ett antal specialmyndigheter och göra dem till avdelningar inom Arbetsförmedlingen med ny besättning byråkrater som inte är befläckade av det tänkande som skapat den uppdämda ilskan i samhället över det som gått snett i integrationspolitiken.

Intressant är också att ett sekulariserat samhälle fullständigt missat kyrkans roll och budskap som världens salt. Salt svider och tar död på förruttnelsen i ett samhälle. Den kristna läran är mer radikal, utan att vara extremistisk, i sin grundton än någonsin socialismen varit när det gäller männskligt handlande.
Media SvD 1, SvD 2.

måndag 4 oktober 2010

Kul att vara entreprenör?

Den som tror att det är roligt att vara entreprenör har helt rätt. Men det är inte beroende på politiker eller en frånvarande skola i entreprenörssammanhang som avgör. En entreprenör är besjälad av att ändra något som är uppenbart galet eller där det finns en lucka i affärslogiken.

Då blir det lite konstigt att läsa Sofia Nerbrands krönika "Gravallvaret hotar vår framtidstro", att det skulle vara någon form av hämsko i att lära sig "att leta problem och analysera innan vi går till handling i stället för att lita på vår magkänsla". De ena utesluter inte det andra. Kreativitet som är den stora delen av ett besjälat entreprenörsskap bygger på biologiska faktorer. Kreativa människor har det visat sig använder både vänster och höger hjärnahalva. Dom har ett högt blodflöde i pannloben mellan hjärnhalvorna.

För att vara framgångsrik måste du använda både hjärta och hjärna.

Om vi tar samhällshinder till varför vi idag inte har mer god jordmån för att skapa växande företag beror det på orden pengar och socialförsäkringssystemen.

Pengar därför att det kräver kapital att driva upp en verksamhet. Problemet i Sverige är inte idétorka utan uthålligheten och pengar att pumpa upp verksamheter med som klarar att knäcka existerande strukturer. Går vi tillbaka sådär 160 år i tiden var det precis så en mycket driftig sjökapten gjorde. Han var journalist, politiker och företagare i samma person. Genom sin förmåga att skapa infrastrukturen via riksdagen för att bryta ned det gamla bondsamhället och den tidens penninginstitut, de rika handelshusen, skapade han en bankverksamhet som var med att riskfinansierade den växande industrin under 1870 - 1890-talet. Samtidigt var han en flitig skribent i diverse tidskrifter för att skapa insikt. Denna man var ingen mindre A. O. Wallenberg.

Som bekant är idag inte jordmånen för bankerna den den engång var efter Krügerkraschen 1932. Den typ av riskfinansiering som finns idag är inte ett tydligt "ägarkapital" utan kapital som bara har i sikte  att på snabbaste sätt skapa mervärden för investerar på 5 års sikt. På den tiden bygger man inte ett bärkraftigt företag.

Den andra stora hämskon för växande entreprenörsföretag är socialförsäkringssystemet.

Entreprenörer är oftas, med några få undantag, personer som lyckas driva upp en verksamhet till 10 - 15 anställda. Därefter behöves nyckelkrafter både i företagets löpande verksamhet som i dess styrelse för att ta nästa kliv. Problemet är bara att dessa nyckelpersoner hittar man idag på välavlönande jobb inom de stora organisationerna. Om dessa ska värvas till en osäker tillvara i ett litet entreprenörsdrivet företag tvingas man tumma på levnadsstandard och därmed gå minste om det som erbjuds via socialförsäkringssystemen. Och vem vill det när man etablerat sig i 40 årsåldern?

Attityder till företagande är viktigt. Problemet är snarare flaskhalsarna i ekonomin som jag nämnt ovan. Innan detta rättats till är det inte stor sannorlighet att vi kommer att se någon nämnvärd expansion av företag som under förra samhällsomdaningen för dryga hundar år sedan.

Dessutom ser dagens samhällsomdaning oerhört annorlunda ut än när industrialismen bröt igenom. Då skapades jobb genom att man rationaliserade tiden i den gamla ekonomin. När sedan industrin rationaliserades skapades tid till att bygga ut den offentliga sektorn. Och när vi nu ser mer och mer bort rationaliseringar av standardiserade arbeten återstår några utmärkande drag för de arbeten som behövs.

Arbeten som kräver handkraft, olika typer av hantverksyrken, och de som kräver hög specialistkunskap är de som på intet sätt går att tidsmässigt rationalisera. Och båda kräver högt mått av kunnande och kompetens. Hur man nu ska klara den utmaningen är en stor nöt att knäcka för att skapa de nya företagen som ska bära välfärden. Samtidigt krävs det att dessa företag på något sätt internationaliseras, men då inte med den idag existerande affärslogiken.

Media: SvD

Cirkus Helgeandsholmen

Idag börjar cirkusen på Helgeandsholmen. Den har föregåtts av pajkastning om vem som ska bli talman. Och det kommer säkert att fortsätta med en eskalerande kanonard av beskyllningar hit och dit.



Vi har ett nytt politiskt landskap att manövrera i, nästan så man skulle vilja säga åt damerna och herrarna i cirkusen att ta nödutgågnen om de inte vågar ta matschen om främlingsfintlighet, invandrarpolitik och rasism.

Är det inte det svenska folket sagt åt dem att göra?

Media: SvD

söndag 3 oktober 2010

Förskolan nästa krisbransch?

Mycket gott har kommit ut av Alliansens förra regeringsperiod. En att förskolorna eller det som var dagis en gång i världen är nu en av tre huvudskolformer. Men helt problemfritt blir det inte med denna upphöjelse.

Samtidigt sätts krav på att det finns minst en förskollärare per barngrupp. Detta har jag förstått kommer innebära att förskolor som fokuserat annan pedagogik, som t ex Montessori, eller de som fokuserat på barnpassning med omsorgspersonal tvingar stänga 1 juli 2011.

Förskollärare verkar vara ett bristyrke. Även om man satsar på att utbilda nya förskollärare tar det tre år innan de är färdigutbildade på lärosätena. Ett glapp som innebär att det under en period kommer att försvinna ett antal förskolor och många barnskötare kastas ut i arbetslöshet på grund av arbetsbrist. En arbetsbrist inte beroende på att det inte finns barn som behöver en förskola utan för att krav finns på att de ska finnas utbildade förskollärare för att upprätthålla rätten att driva en förskola.

Undra om politiker i sin iver glömde bort detta? Arbetslinjen predikas men i samma andetag kastar man ut folk i arbetslöshet för att man i reglerna kräver en viss kompetens för att driva verksamheten. Har vi råd att göra så? Effekten blir större barngrupper och högre belastning på dem som har förskollärare.

Media: Lärarnyheter.se

Viking - sepåfantabletter


Minnena är många kring en av Sveriges bästa ståuppare. Fast det uttrycket var inte uppfunnet när Martin Ljung spelade Viking. Åter kul att lyssna till monologen. Och en upptäckt att det var ju i denna ordet "se-på-fan-tabletter" fanns. Undrat många gånger var det uttrycket kom ifrån.

Ett annat minne från senare tid, är tiden på 90-talet när jag hade ett uppdrag i ett bolag på Östermalm. Då var man ibland på SEB på Östermalmstorg. Rätt vad det vara kom en lång gänglig äldre herre in på banken. Tog sin nummerlapp och väntade på sin tur. När han kom till kassa och öppnade mun var det som att kastas tillbaka till 60-talet och revysketcherna. Där stod Martin Ljung livs levande fast då en grånad man i åttioårs åldern. Vi är en gigant fattigare idag.

Media: SvD