Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 30 maj 2012

Jag har en plan...

..brukar Sickan säga i Jönssonligan. Det är inte alltid planerna förverkligas som tänkt. Nu börjar sossarna och dess företrädare låta som Sickan. Implementeringsplan? Tja, kanske det varit något att skriva i regleringsbrevet till Skolverket. Men det hjälper föga.

Verkar som S och Ibrahim Baylan glömt bort att det faktiskt inte är rikspolitikerna som ska genomföra en implementering. Vi har kommunaliserat skolan samt vi har ett stort antal fristående skolor. Det är dessa som ska se till att implementera de nya styrdokumenten.

Att sitta i riksdagen och ondgöra sig över att det inte finns bedömningsstöd är faktiskt inte en politikerfråga. Det är en myndighetsfråga. Om nu Skolverket valt att satsa på att skapa en it-portal från första början luktar det gigantiska problem. Det är inte precis den vägen man ska gå för att lyckas få fram bedömningsexempel. Det hade varit bättre om Skolverket satsat på att ta fram dessa exempel i traditionell pappersform för att sedan i lugn och ro skapa en digital portal.

Samtidigt kan man fundera på hur den gode Baylan tänker. Om det är mer resurser för implementering frångår han den princip som gäller idag med generella stadsbidrag. Skolan finansieras idag till övervägande del via kommunernas budget och skatteuttag av kommuninvånarna. Är det riktade statsbidrag han efterlyser för att implementera på kommunal nivå?

För det har inte saknats pengar för att informera om de nya styrdokumenten. Regeringen har satsat en kvarts miljard via Skolverket på att informera skolväsendet om de nya reformerna. Om det inte givit önskad effekt beror det på att Skolverket inte skött sitt uppdrag.

S måste nog fundera en stund på sitt arv. Det är inte som på Palmes tid. Skolan dirigeras inte från politiskt håll via ett SÖ med pengar och regelstyrning.

Media SvD

tisdag 29 maj 2012

Mantrat kvalitet

Åter hör jag det politiska mantrat kvalitet. Ordet verkar vara svaret på välfärdens problem eller hur man ska bevara eller leverara välfärd.

Det som skrämmer mig mest är att det tycks som man använder ett ord utan att veta betydelsen av ordet. När man läser dagens svar från företrädare för de olika partierna i riksdagen lyser okunskapen igenom. Ingen använder ordet utifrån en gemensam betydelse. Otydligheten i budskapet blir skrämmande.

De folkvalda är ytterst satta att realisera folkets vilja. Man har lagstiftingsmakten, men genomförande makten ligger i kommuner och landsting när det gäller vård, omsorg och skola.

På ett område har politikerna definierat kvaliteten på levererade välfärdstjänster. Det är skolan. De styrdokument staten ställt upp sedan 11 månader är de krav som ställts på genomförandet av utbildningsuppdraget. Kvalitet är inget annat än att göra rätt från början. Här är det upp till genomförarna i skolväsendet att uppfylla kraven staten ställt på dem oavsett driftsform. I annat fall har staten maktinstrument genom sin myndighet Skolinspektionen att kvaliteten ska innehållas.

Så den kunskap politiker bör ha är att det är de själv som definierar kvaliteten på välfärden. Då duger det inte med någon flummig retorik. Om det finns problem med kvalitet i vården och omsorgen beror den ytterst på att politikerna i riksdagen inte stiftat sådana lagar så att det på ett entydigt sätt går att se vilka krav som ställts på verksamheten.

Det är ytterst tråkigt att politiker tar till stora ord när någon annan inte uppfyller kraven. Om krav saknas från beställaren får man det utförande som man förtjänar oavsett om det är offentligt eller privat producerat.

Media SvD

Otydlighet straffar sig

Alla kriterier som är otydliga har en inbyggd bedömningsrisk. Så och det nya betygssystemet. Trots att en statlig utredning just påpekade osäkerheten i det betygssystem som nu avvecklas och att regeringen hade krav på tydliga och enkla kriterier lyckades man inte. Skolverket återkom gång på gång med otydligheter.

Ord i kriterier som innebär värderingsosäkerhet riskerar alltid att tolkas utifrån den som tolkar. Ord som god, utförligt, nyanserat och förmågor riskerar alltid att tolkas fel. Det är alltid den enskilde betraktaren och dess syn på ordet som färgar resultatet av tolkningen.

Den debatt som just nu förs om betygen är i botten ett misslyckande från Skolverkets sida, som inte lyckats med sitt uppdrag. De har inte lyckats med att definiera kunskapskraven i E, C och A på ett entydigt sätt. Fast det kanske finns en teknik att ta till, trasmattan, där man utgår från de krav som finns i betygskriterierna och tar bort värdeorden. Om det har Roger J Danielsson på skolkvalitet.se bloggat om i inlägget Trasmattan ger besked.

Utöver detta kan man fundera över vart alla utbildningsmiljoner staten sköt till, när de nya reformerna sattes i sjön, har resulterat i. På mig verkar det som man kastat pengarna i sjön. Resultaten är skrämmande. Varken huvudmän, skolledningar och lärare verkar ha tolkningskunskap kring de nya styrdokumenten fullt ut. Då drabbar det ytters eleverna.

Media SvD
Blogg skolkvalitet

lördag 26 maj 2012

Bedömnings osäkert

Hur kan skolinspektörer komma med så olika bedömningar? Här om dagen kom det till min kännedom att det vid en och samma skola, fast i olika kommuner, fick man brist för att inte alla elever når målen i den ena kommunen. Medan i den andra kommunen var det ingen brist.

Till saken hör att det är en gymnasieskola där lägsta betyget är IG. Kan den ena inspektören påstå att då alla måste ha G i alla ämnen?

Knappast! Om man man når målen för IG så har man nått kunskapmålen för IG. Skillnad hade det varit om det varit grundskolan. Där existerar inte IG vid betygssättningen i nia för sista gången. Där hade det varit befogat att säga att eleverna inte nått mål om nu alla ska nå målen i alla ämnen. Det lägsta målet är G.

Skillnad blir det vi nästa års betygssättning. Då har vi ett betyg F, som är lika med IG, i grundskolan. Det första man kan fundera över är om man genom detta har släppt det kompensatoriska uppdraget? För det andra skulle aldrig en inspektör kunna säga att alla elever minst måste ha betyget E, som är lika med G i det gamla systemet.

Det är skrämmande att Skolinspektionen inte har inspektörer som bedömer brister på ett likvärdigt sätt. Det öppnar upp för ett godtycke. Det är ytterst viktigt att Skolinspektionen skapar gemensam kalibrering av inspektörerna. Så görs inom andra områden som ägnar sig åt revision, examination eller vad man nu kallar det.

Skolinspektionen kanske skulle ta och lärar sig lite av hur SWEDAC gör för bedömningar när de ackrediterar certifieringsorgan. För det går inte att ha en rättsosäkerhet i inspektionen. Då urholkas trovärdigheten i de beslut som Skolinspektionen ska fatta, utifrån sin nya juridiska muskler. Resultatet blir då säkert att vi får se antalet juridiska processer i förvaltningsdomstolarna öka. Det är en utveckling som inte behövs och främjar inte utvecklingen i skolan.

söndag 20 maj 2012

Om likvärdighetens feltänk

Debatten rasar vidare kring skolsystemet. Senast några profeter från SU som ondgör sig över likvärdigheten. Åter förvånas man över deras brist på stingens. Deras ideologi lyser genom i analysen. Är det bättre om det är politiker som bestämmer var elever ska gå i skolan.

Jag själv är en produkt av detta. På den tiden var Sverige ett mera homogent land och den tanken gick att genomför där klasserna kunde gå i samma skolklass. Detta är inte görligt i samma utsträckning idag. När man ser effekterna av bussning av förorts elever med annat ursprung än inlandsfödda till skolor i Stockholms innerstad börjar resultaten att sjunka. De skolor som fått mer än 30 procent icke inlandsfödda får problem.

Så skolvalet i sig är inte problemet. Utan åter hur klassrummet bemannas.

Skyll inte likvärdigheten på skolsystemet utan på klassrummets förmåga att likvärdigt tolka de styrdokument som numera, sedan 11 månader, gäller alla skolor oavsett driftsform. Förr fanns även en inbyggd felaktighet i skolsystemet genom att de fristående skolorna inte var tvingade att ha samma styrdokument som den kommunala.

Dags att se hur verkligheten ser ut idag. Som vanligt ser forskar alltid i backspegeln. Därför är deras rön rykande inaktuella.

Media DN

torsdag 17 maj 2012

Ordlek

Som barn har man sina ord. Ord som i en vuxen värld kan betraktas som gulliga eller smått ironiska. I min barndom hade jag ord som glömma ihåg, tiritierad och mjölkflaska bilen. Alla för att tolka saker eller för att sätta ord på en stämning eller händelse.

Idag påmindes jag om glömma ihåg. Det kunde betyda både att man glömt bort saker eller glömt att göra saker. Barn är rationella i sitt sätt att använda språket. När vi växer och får mer ordförråd tenderar språket att bli mer detaljrikt och komplicerat.

Ta bara ordet progression. Vad är synonymen till det: utveckling eller framåtskridande. När man skriver har man en blandning av ord som speglar händelser eller rörelser. För mig är ordet utveckling ett framåtskridan i vid mening. Framåtskridande mer en koppling till lärande.

Ord spelar roll. Därför är det viktigt att inte bara ha ett stort ordförråd utan lika mycket tolkning av ords betydelse. Först då är ordleken betydelsefull.

måndag 14 maj 2012

Levande ord - Strindbergåret

Fart och fläkt är det i Strindbergs ord, trots att de är över hundra år gamla. Han var kanske inte den reflekterade människan, men orden är vital än denna dag det är hundra år sedan han gick ur tiden.

Min lilla hyllning till titanen får bli detta, som speglar hans karaktär tycker jag:

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

För övrigt läs Kaj Schueler i SvD idag om den stora titanen - öppnings meningens mästare.

Media SvD

Citat: Hemsöborna - första meningen.

Uppdaterat 120520, 18.55
Nu har man bläddrat igenom Ockulta dagboken. Det blir något att bita i. Att läsa Strindbergs dagboksanteckning ska bli spännande och få inblick i hans Infernotid under äktenskapet med Harriet Bosse.


lördag 12 maj 2012

Strindberg till hundra

Två dagar innan Strindbergs döds dag för 100 år sedan kan jag inte låta bli att fundera över denne store svenske författare. Han tillhörde det man med naturnödvändighet var tvungen att läsa under sin skoltid upp till gymnasiet. När man började på KTH var man befriad från sådan oviktig läsande. Då var det verkligen naturalism i kubik med tillämpad naturvetenskap.

Men man var väl lite udda som trots allt fängslades av: Det var en afton i början av maj.

Som teknolog smygtittade man på filmatiseringen av Röda rummet när man kom hem till föräldrarna, innan man hade egen TV. Bok läste man sedan. Här var ingången till flera av Strindbergs berättelser och dramor.

Måste säga att jag nog med ett halvt öra och öga läst både Fröken Julie, Inferno och andra teaterstycken. Men idag när jag såg SVT 2s program var det ett antal ögon öppnare. Att denna naturlist, samtida med Zola, Brandes, Nietsche och Raquin var så radikal om sexualitet och feminism kan man inte ha en föreställning om.

Att Stridberg var öppningens mästare vet vi. Inte anade jag att den också skulle spela roll för diskussionen om jämlikhet och sexualitet så här näst hundra år senare. Med spänning kommer jag nu att läsa Den ockulta dagboken.

Media SVT Play

måndag 7 maj 2012

Blandar bort korten

Med viss förvåning undrar man hur politiker och debattörer tänker kring skolan. Det gäller som alltid att utgår från källan. I detta fall skollagen (2010:800). Likvärdigheten utgår från att alla ska ha rätt till att nå de fastställda målen (1 kap 8, 9, 11 §§ och Lgr 11).

Med de sagt innebär det att Skolverkets rapport speglar ett tillstånd som uppkom iom kommunaliseringen, inte hur det ser ut sedan dryg 10 månader. Där bytes regelstyrningen ut mot målstyrning. Detta byte blev i verkligheten aldrig tillämpat som tänkt. Varken den kommunal som fristående skolan tillämpade styrdokumenten som det var tänkt.

Alla skolor hade sina egna tolkningar och egna lokala läroplaner. Inte undra på att Skolverket kommer fram till sitt resultat. Men det fria skolvalet är ju inget som bara gäller mellan offentliga skolor eller fristående skolor. Det gäller alla. Så det blir lite konstigt när man läser Ibrahim Baylans replik i SvD.

Dessutom är repliken illa skriven. Mitt i läsningen förlorar sig den gode Baylan i retorik som inte har med ämnet att göra. Han likaväl som Löfven är tom på argument för hur politiken ska klara av att ändra klassrummet i skolan.

Problemet med likvärdigheten är inte skolsystemet i sig utan vad som händer i varje klassrum i Sveriges avlånga land. Hur lycka pedagogiken realisera de fastställda målen i skollagen, diskrimineringslagen och Lgr 11 (de 8 huvudmomenten i läroplan och de 16 olika ämnenas kursplaner).

HUR pedagogiken ser ut och vilka metoder lärare använder är upp till dem i en mål- och resultatstyrd skola. Problemet är att man allt för ofta inte ser hur resultatet är kopplade till de av riksdagen fastställda målen.

Media SvD1, SvD2

söndag 6 maj 2012

Svängen mot mittens rike

Med en pregnants i analysen har Peter Wolodarski tecknat S väg genom historien. Mycket kan sägas om den möjliga framgången för för S i valmans kåren, men det är långt till valet 2014. Så än har Tiden och dess chefredaktör till taliban påverkansmöjligheter. Löfven har väl själv svängt i retoriken när han börjar omdefiniera orden sedan S i Göteborg tydligt gjort en vänstersväng.

En annan möjlig pusselbit till varför S lyckades hålla sig på mattan innan 68-svängen och Palmes inträde som partiordförande är FP.

Med Bertil Ohlin vid rodret var han en klar politiks maktfaktor under sena 40-talet fram till slutet av 60-talet vid sin avgång som ordförande för FP. Beslut som formades i kanslihuset nagelfors ytterst noga innan de lades fram för riksdagen. Med sin stora ekonomisk politiska kunnande bjöd han både Erlander, Wigforss, Sköld och Sträng starkt motstånd mot många tokerier som kunnat stjälpt tuvan för S betydligt tidigare än 1970-talet.

I ljuset av det kan man möjligen hoppas att Löfven är tillräckligt stark opponent för att få fart på Alliansen. För den behöver definitivt väckas om man vill sitta vid makten efter 2014.

Media DN

fredag 4 maj 2012

Kvalitet en förutsättning för likvärdighet

Kvalitet gör skillnad. När jag börjat läsa den intressanta rapporten från Skolverket om likvärdigheten och dess skillnader i svensk skola är det inte bara kamrateffekten eller lärarförväntningarna som spelar roll. Det är två saker till: kvalitet och undervisningssätt som spelar in.

Då kan man konstatera, helt ovetenskapligt, att skolan inte varit mogen att axla sin frihet den fick vid kommunaliseringen. Det var inte bara att skolan överfördes till den kommunala nivån, utan den fick nya principer att följa för sitt arbete. Från regel- och ekonomistyrning till mål- och resultatstyrning.

Friheten har med andra ord tagit sig uttryck i fritt valt arbete som ligger på en låg nivå. Det illustreras väldigt väl av Leif Davidssons utredning inför läroplanens och kursplanens revidering. Han sa vid något tillfälle jag hörde på honom: Det finns 6.000 olika linjaler med 6.000 olika skalor där ute. Talande för att likvärdigheten inte har hållits. Inte bara valfriheten att välja skola har påverkat likvärdighet utan lika mycket otydligheten i styrdokumenten.

Samtidigt är det även intressant att se resultatet av förordningen för kvalitetsredovisning. Den hade en god intention, men förfelades och blev en plikt som inte alls kopplades till faktiskt förbättringsarbete i skolans vardagsarbete.

Därför är det intressant om skolan nu vaknar upp och speciellt dess huvudmän. För tio månader sedan är det lagkrav att skolan ska jobba med kvalitet. Kanske det hjälper upp likvärdigheten.

Media SvD

torsdag 3 maj 2012

Skolans kompensatoriska uppdrag ifrågasatt

Åter är LR på krigsstigen kring det svenska skolsystemet. Uppdraget med en likvärdig skola är åter på tapeten. Det tycks som kommunerna inte riktigt fullt ut förstått att grundskolan ska vara kompensatorisk. Här behöver nog kommunerna fundera på sitt uppdrag.

Det som förvånar i LRs förslag är punkten om statlig kvalitet och enheternas sätt att organisera verksamheten.

Det verkar ha gått LR förbi att Statens Skolinspektion är hårdare i sin inspektion över vad som händer i klassrummet. Är inte det statlig styrning av kvaliteten vet jag inte. Vad skulle göras annorlunda?

Organisationen av enheterna är faktiskt inte de kommunal huvudmännens eller friskolornas huvudmäns huvudbry sedan drygt 10 månader. Skollagen (2010:800) har givit rektorer och förskolechefer den fulla makten över den inre organisationen - det pedagogiska arbetet. Bara att studera ansvarsfördelningen i 2 kap i lagen och Skolinspektionens informationsblad om hur detta ska tillämpas. Om inget hänt är det dags för huvudmännen att se över delegationen.

Men det kanske allvarligast, som LR inte tar upp, är att i den nya grundskolan kan man gå ut skolan med betyget F. Enligt det gamla betygssystemet fanns inte IG. Med det nya betygssystemet är betyget F = IG. Här kommer det verkligen på sin spets det här med det kompensatoriska uppdraget. Ges tillräckligt stöd i skolorna för att alla ska nå målen i alla ämnen oavsett det enskilda barnets förutsättningar.

Media DN

onsdag 2 maj 2012

Saknad kompetens

Idag kan vi läsa om att lärarutbildning i allt är bra. Man undra hur det kan komma sig att lärare då har dåliga kunskaper i de statliga styrdokumenten. Är det så att utbildningsvetenskapen inte har hög prioritet i undervisningen eller att universitetslärarna har bristfälliga kunskaper om styrdokumentens innebörd och tillämpning i praktiken?

Är det så att undervisningen på lärosätena även i detta ämne har den vetenskapliga ifrågasättandet som stjärna? Om, är det allvarligt. Statliga styrdokument har inte som grund att ifrågasättas utan tolkas. De uttrycker ytterst den folklig vilja hur skolan ska styras. Här är det mer en rak kunskap om vad som styrdokumenten ska tillämpas som behövs.

Kanske inte allt i lärarutbildningen är kristallklart.

Media SvD

tisdag 1 maj 2012

Matte inte bara att räkna

Matematik är logikens moder. Då är det tragiskt att läsa följande kommentar av en niodeklassare:
Vi använder mobiltelefonerna för att räkna, så man behöver väl inte lära sig lika mycket längre.
Då under man vem som lärt ut matematik till dagens elever. Det är näppeligen inte fel på förmågan hos eleverna. Problemet är åter pedagogiken som får stå i skamvrån.

Undra när det ska gå upp för skolan att det är två parametrar som styr eleveresultatet. Elevens resultat och det pedagogiska resultatet i förhållande till läroplanen. När man skärskådar detta är det alltid lärarnas pedagogik som får stryka på foten.

Dags att på allvar börja förstå att vi inte gradvis kan tappa årskullar i kunskap utan att alla elever ska nå målen i alla ämnen. Men speciellt viktigt i matematik. Även om du, som eleven ovan gjorde rätt analys om själva beräknandet, så är det genom teknologiska samhälle vi lever i allt viktigare att kunna tala matematik för att på logiska grunder kunna lösa problem. Matematik griper in överallt fast man kanske inte riktigt ser det.

Sverige har inte råd med att fler halkar efter i baskunskaperna.

Media SvD

Ack du tunga värld

Beundrar lärarkåren för deras förmåga att maganisera så mycket information att de inte har behöver dokumentera sin vardag. Eller kan det vara så att den muntliga kulturen svär nu när den skriftliga ska ta över?

Hur man än ser på lärarnas hjärnor och dess förmåga att lagra information är det smått ironiskt att det tycks vara den ända yrkeskår som tycker sig inte behöva dokumentera för att kunna prestera fakta.

Det intressanta med Skollagen (2010:800) är att ingenstans i den står det HUR dokumentationen ska gå till. Om lärarkåren tycker det är byråkrati så är det någon annan än staten som lagt på dem kravet HUR dokumentationen ska gå tillväga. Några tänkbara syndare är: Skolverket, Skolinspektionen, huvudmännen eller kommunens jurister.

Skollagen är en valfrihetsreform som sätter verksamhetens väl före byråkratins väl. Lev efter det! Men jag kan drista mig till att när lärarkåren börjar ha synpunkter har de själv noll koll på hur de lägger ner sin tid i undervisningen. Samtidigt som man kan undra över de många årens icke krav på att dokumentera elevers utveckling skapat ett utrymme för kritik när man helt plötsligt måst detta.

Som alla förändringar tar det tid att flytta sig ur bekvämlighetszonen. Därför blir det lite patetiskt när man börjar skrika redan efter 10 månader sedan lagen börjat tillämpas att man vill tillbaka till hur det var förr. Förr kommer aldrig igen. Bästa sättet är att anträda färden till det nya nu.

Media SVT Play