Kejsarens nya kläder

Nu verkar Skolinspektionen ha en syn på det här med livskunskap. Ett konstigt ord i sig. Under det verkar all sköns smörja finnas. Enligt SvD artikeln:

Skolorna kan välja att utforma lektionerna i livskunskap med allt som kan tänkas passa in i ämnet "värdegrund". Vanliga frågor är jämlikhet, självkänsla, grupptryck, sex- och samlevnad och mobbningsförbyggande arbete. 

För det första finns det inget ämne i kursplanerna som heter "värdegrund". Det är bara ett värde ord som används i syfteskrivande av läroplanerna och skollagen.

För det andra ska den pedagogiska verksamheten i skolan bygga på läroplanens huvudmoment "Normer och värden". Bryter vi ned detta huvudområde omfattar det delområdena demokratiska värden, kränkande behandling och diskriminering, jämnställdhet, elevhälsa, miljö och elevers närvaro och frånvaro.

Det kanske är dags att skolorna börja ransaka sig vad de är till för. Kanske börja med att studera sitt uppdrag enligt läroplanerna istället för något som inte hör hemma på dagordningen.

Däremot är elevens utveckling till en väl förbredd sammhälsmedborgare byggd på kunskapsutveckling, individutveckling, social utveckling och färdigheter. Alla dessa fyra komponentaer är de delar som ryms inom den individuella utvecklings planen - IUP - för varje elev. Där eleven ska ha mål för kunskaper, individuell utveckling och social utveckling.

Det är långt utöver vad livskunskap handlar om. Dags att skolan återgår till sitt uppdrag.

Media SvD

Upp till kamp

Rubriken är en klassisk strof i den gammal kampsång för bättre samhällsvillkor. Lite av den känslan får jag när PJ åter tar upp ett av skolans problem, likvärdig betygssättning eller som det populärt kallas betygsinflation. Problemet är inte precis nytt. Det har alltid funnits om man ska relatera till likvärdiga betyg. Även under det relativa betygssystemet hade du betygsinflation trots en rigid skal med ett givet antal 1, 2, 3, 4 eller 5. Där avgjorde inte kunskapen om du fick ett betyg utan din förmåga att konkurrera ut din kompis i klassen. Utåt kunde det möjligen ses som likvärdigt.

När sedan systemet byttes till ett målrelaterat betyg försvann kvoten på betyg. Då skulle teoretiskt alla elever i en klass kunna ha MVG eller A enligt nya betygssystemet. Därför är debatten om betygsinflation ur det perspektivet konstigt. Däremot kan man ifrågasätta hur betygen sätts emot det otydliga kriterier som gäller vid bedömningen. På gränsen till överotydliga i dagens system men inte ett spår tydligare i det kommande. Samtidigt saknar lärarkåren i stort kompetensen att sätta betyg och göra adekvata bedömningar.

Här till kommer kvackandet mellan ämnena i 7-9 där det dessutom kan vara så illa att det är lärare med mellanstadie kompetens som undervisar. Inte undra på att där det saknas ämneslärare, i det som för kallades högstadier eller före grundskolan realen, att det blir problem när eleverna kommer till gymnasieskolan speciellt i matematik.

Om lösningen på problemet är nationella prov råder det delade meningar om. För i ärlighetens namn hur ska du i ett målrelaterat betygsystem kunna fånga elevens förmåga att kombinera ämneskunskap (VG) eller förmåga att ta denna kunskap till ny höjd (MVG) i ett nationellt prov. För mig speglar nationella prov bara kunskap in kunskap ut, ett G.

PJ har rätt när han säger att kampen mot inflation är stramhet. Det har varit bra för välfärden i Sverige frågan är om denna metaforen går att överföra till skolans värld? Jag är tveksam.

För i samma stund PJ säger det innebär det en ökad statlig styrning på tvärsen mot Alliansregeringens strävan till valfrihet. Att det behövs andra former av avgörande för att se att den återinförda studentexamen innebär kunskaper som ger rätt validering mot vidare studier på högskolor och universitet är en annan sak.

Det kanske behövs som i IB-programmet externa examinatorer totalt i den nya gymnasieskolan. Till och med så att de kunskapstester som ska göras görs via webben med automaträttingar eller en extern examinator som rättar beskrivande provfrågor. Tekniken finns men skolan och dess myndigheter sitter fast i en värld som tillhörde gårdagen.

Media SvD

Påskledigt

Medan skolan har haft påskledigt denna  vecka har vi andra jobbat. Men nu får det vara nog. Tar lite bloggledigt över påsken.

Med eller utan ägg i påsk får jag tillönska en GLAD PÅSK!

Om inte om funnits

Om inte om funnits hade gumman skjutit björn med kvastskaftet. Lite så är det med dagens replik  från Jan Bjökrlund på förra veckans debattinlägg på Brännpunkt om ökad vetenskaplighet och forskning.

Denna gång går ministern till på huvudmännen att de ska anställa lektorer. Åter önsketänker ministern och säkert hela Alliansregeringen om detta med forskning i skolmiljö via lektorer. För det är ju inte regeringen som har makten att genomföra detta med lektoraten. Det är offentliga och enskilda huvudmäns huvudbry. Frågan är om det är det som ligger högst på prioriterinslistan efter klass 2 varningen i den stormiga skoldebatten just nu?

För det andra vilka huvudmän ska anställa dessa. Är det storstads kommunerna eller? För hur ska en liten landsortskommun kunna locka en akademiker med doktorsgrad till en avfolkningsbyggde eller byggd där kunskap inte sitter i högsätet?

Nästa fundering är vad ska dessa lektorer uträtta i skolan? Är de till någon nytta för övriga lärare och deras förmåga att undervisa? Kan en lektor fungera som utbildningsledare och ha ett pedagogiskt ledarskap på sitt ansvar? Frågan är väl bara om en person med djup ämneskunskap i typ svenska är lämpad att pedagogiskt utveckla lärare i ett lärarlag. Lektorn kanske på sin höjd kan hjälpa "vanliga" svensklärare i didaktiskt ämnesdjup.

Samtidigt kan man fundera över hur en lektor ska ta till sig ny kunskap? Krävs det inte att en lektor utöver sin tjänst på en skola är knuten till något lärosäte där h*n kan forska. Då skulle man kunna vända på tänket. Borde inte forskarna på lärosätena ha i sin tjänst att tjänstgöra del av sin tid på olika skolor för att bringa över djupet i ämneskunskapen?

Vet inte det låter fint med lektorat. Tvivlar att det är vägen för att öka skolans förmåga att leverera kunskap till eleverna.

Media SvD

Supertanker utan signalsystem

Skolväsendet kan beskrivas som en supertanker, trögrörlig och på fel kurs. Eller snarare driver den på ett öppet hav. Sedan tjugo år en skola som saknat signalsystem. Där du har lotsar, den pedagogiska forskningen, som "kvakar" i andra discipliner än den pedagogiska. Och kaptenerna, huvudmännen, saknar ett roder värt namnet att styra tankern. Man står på kommandobryggan och hoppas att det inte är land i sikte.

PJ Anders Linder går i dagens ledare in på just denna saknaden.

Utvärdering och uppföljning är vår nyckel till kunskap om skolan, men de förblir tyvärr sorgebarn. I stället grälas det om anslag, vinstutdelning och honnörsord. Hur många kommuner ägnar halva den energi åt skolans resultatutveckling som de ägnar åt skolbudgetarna? Hur mycket kraft lägger vi på att värna bedömningssystemets integritet?

Detta kan man läsa om i Skolinspektionens granskningsrapport för 2010, om man orkat. Där slå inspektionen fast att den samlade uppföljningen och utvärderingen av elevernas resultat oftast saknas.  Hälften av grundskolorna och nästa alla kommuner på central nivå brister i arbetet med uppföljning och utvärdering av kunskapsresultatet.

Detta bekräftas också av den bristande kunskapen om hur du analyserar och värderar resultat metodmässigt och systematiskt. Den kunskapen saknas nästa helt på alla nivåer i skolväsendet. Man har som Skolinspektionen också påpekar inte system för att kunna svara på  frågor om hur stor andel elever som inte når kunskapsmålen i alla ämnen? Man kan inte heller svara på hur många elever som ligger ovanför sina satta kunskapsmål.

Utan att kunna svara på dessa två frågor veta man inte vilken pedagogik som ska användas för att öka måluppfyllelsen eller hur mycket resurser det kräver. Man vet inte heller hur man ska validera kunskapen i t ex matematik när man går från år 3, 6 och 9. Många gymnasieskolor berättar just detta att ett VG i matematik från nian knappt är värt ett G år 1 i gymnasiet.

Dags att skaffa sig kunskap och metoder för att få en resultatstyrd skola på alla nivåer. Det är ett lagkrav från 1 juli 2011. Utan dessa fakta kan du aldrig sätta mål i en målstyrd skola.

Media SvD

Vilsen i pannkakan

Bestående intrycket av Maciej Zarembas artikelserie i DN är ett skolväsende med hög rehabiliterings faktor. Eller är det i vanlig ordning ett dramaturgiskt knep för att svartmåla den viktigaste samhällsinstitutionen?

Bitvis kan det kanske vara så för att skapa en spännande berättelser kring dokumentära fakta. Som i allt berättande är det alltid så att man förstora enskildheter. Annars blir det inte läsvärt - då blir den lika tråkig som en doktorsavhandling man aldrig kommer igenom och inte vet vad den syftar till.

Tar vi Kävlingen och Landskrona, är det något unikt eller finns detta på andra ställen. Visst finns det fler, åtminstone märker jag det på mina turnér i skolsverige. På vissa ställen har medelmåttans julafton slagit in i den politiska och professionella styrningen av skolan. Inkompetens lyser igenom. Där man lyfter fram den ena efter andra dumma metodiken som inte klarat provbänken i forskningslaboratoriet, utan nödtvunget ska ut i verkligheten utan att den validerats.

Här är det tur att vi får en ny skollag som kraftigt begränsar inkompetenta huvudmän som i Kävlinge och Landskrona. Deras makt stannar från 1 juli 2011 vid förskolans lekgrind och skolans skolgrind. Innanför är det rektorer och förskolchefer som har makten och delagationsrätten. Bara att hoppas att det inte är sådana stoplskott till rektorer som beskrivs i artikel 1 i DN som ska ratta skolan.

Den andra artikel är ett bra exempel på pedagogik som bygger på Paiget och tankarna att du är ditt arv. Detta har mycket lite att göra med den moderna hjärnforskningen och dess rön hur hjärna utvecklas över tiden. Det är väl därför sådan obskyra tankar om social bakgrund kan packeteras i något som heter SALSA. Ser man till verkligheten är det inte ett dugg av det som stämmer.

Jag säger bara Rinkebyskolan, Brandbergens skolor mf l. Det är åter frågan om att använda beprövade metoder i stället för vetenskaplig evidens klåda. Den skol vetenskapliga forskningen utanför hjärnforskningen kan man säga mycket om. Ett och annat guldkorn presteras, men i stort undrar man.

För att avrunda med den tredje artikeln, där säkert Minerav skolan är mycket i ögon stickande historien ett hot mot de etablerad strukturena, kan man konstatera att tydlighet saknas i skolan. Utan fakta vet du inte vad du ska göra. Då blir allt utvecklingsarbete ett gigantisk kafferep. Tycka och tro är den muntliga kulturenas adelsmärke. Adelsmärket som innebär en tillvaro som för tankarna till "Alice i underlandet".

Skolans akilleshäl är att man inte vet varför det är som det är, för man har aldrig sätter sig ned och reflekterar. Eller med andra ord analysera och värdera utifrån fakta, som reslutat representerar, lyser med sin frånvaro. Det som har mäts, antingen genom summativ bedömning eller för den delen formativ bedömning, ligger till grund för att dra visa slutsatser om framtiden. Tyvärr saknas ett systematiskt arbetssätt och kvalitetarbete.

Därför ska det bli intressant att se hur mycket av denna vilsenhet i pannkakan vi ser beskriven i media som kommer att rättas till när nya skollagen kommer att tillämpas från 1 juli 2011. Ett är säkert, det kommer att bli ett brutalt uppvaknade för dem som tror att det är business as usual.



Media DN artikel 1, 2 , 3

På tal om MOD

Mitt Universitet detta år utökades i tisdags med Maria Gerlofsons bok MOD - stå upp för dig själv. Först funderade jag behöver jag läsa en sådan bok? Jag vågor ju stå på scen och utsätta mig för besvärliga frågor från publiken. Vågar göra saker som kanske inte andra vågar. Vågar blogga och ha synpunkter.

Efter moget övervägande grabbade jag tag i den lilla nätta boken. Och si, den var inte alls dum att läsa för en som tror sig ha MOD.

En intressant del i boken tar upp När ska du vara modig - speciellt att stå upp mot skola och dagis. Ni vet det här med föräldramöte. Hur kul tycker ni lärare det är med besvärliga föräldrar. Tar ni kritiken som personlig eller konstruktiv mot ett felaktigt beteende eller handlingssätt?

Allt nog hon skriver följande, som jag tycker alla i skolan bör tänka på. Jag citerar boken:

Personalens förmåga att kunna ta emot synpunkter på verksamheten är också ett mått på hur bra skolan eller dagis är. Om de inte kan lyssna på andra eller ta kritik bör man fråga sig om det verkligen är ett ställe där man vill att ens barn ska tillbringa dagarna.

Frågan är har förskolan och skolans personal denna förmåga? Om inte är det dags att ändra beteende för det är detta som är grunden för ständiga förbättringar.

Källa: MOD - stå upp för dig själv, Maira Grelofson, Natur och Kultur, 2010.

Musikhjältar

Hjältarna skiftar över tiden när det gäller musikutövare. Uppväxt på 60-talet vara det Beatles, Rolling Stones, The Who, Animales och fler.

I övre tonåren och som ung vuxen som det heter idag fascinerades jag av jazz, storband. En av mina idoler från den tiden är nog en av världens genom tiderna störste trummis Gene Krupa.

Lyssna och njut. Det håller än.

Lärandets baksida

Från ord till handling kan det vara långt. Ännu längre verkar det vara att lyssna och ta in kunskap även i vuxen ålder. Under min föreläsnings turné slås jag av de utvärderingar som görs. Trots en övertydlighet i vad begrepp betyder och hur man ska tillämpa dem verkar det vara svårt att ta in kunskapen.

Ta ett sådant centralt begrepp som systematiskt kvalitetsarbete för det kommande vardagsarbetet slår det slint. Det verkar som begreppet verkligen stannar precis vid öronen när man hör ordet. Ändå ska hela skolsverige tillämpa det om två och en halv månad.

Man undrar vad det är som gör att man inte hör eller är det det här kända svaret hör vad du säger som gäller. En tydlig signal jag hör men struntar i det.

Om jag hjälper på traven med att försöka förklara. Ordet systematiskt betyder:

Aktiviteter som sker enligt visst system (synonym: planmässig)

Om man kopplar det till ordet kvalitet som betyder att uppfylla uttalade och outtalade kundkrav skulle det bli:

Aktiviteter som sker planmässigt för att uppfylla kraven i skolväsendets utbildning och undervisning.

Klarare kan det väl inte bli!

Aktiviteter som inträffar i barngrupper och klassrum innebära att förskolan och skolan ständigt ska förbättra måluppfyllelsen.

Prata går men skriva så det går

Talets gåva av en av hörnpelarna i all kommunikation. En annan gåva är skrivandets. Under min föreläsnings turné genom Sverige har jag haft anledning att fundera över hur hårt just den muntliga kulturen sitter i skolans väggar. Det är väl bra så länge det kommer till att förskollärare och lärare använder talets gåva när de ska undervisa. Men när det kommer till det där med att verifiera det som hänt står sig det talade ordet sig slätt.

Den skrivande kulturen är ju viktig för att vi alla ska ha en gemensam plattform att värdera utifrån. Då syns det mig lite märkligt att den värld vi samhällsmedborgare fostrats i inte är mer skriftspråklig än den är. Än mer förvånade är det i ljuset av de krav som kommer på dokumentation från 1 juli 2011.

Man börjar tvivla på om förskolan och skolan någonsin kommer få en skriftlig kultur. Ett är dock sant den som har makten över det skrivna ordet har ett tolkningsföreträde.

Kommer förskollärare och lärare klar av att bli skriftspråkliga? 

Mina barn och andras ungar

Uttrycket eller ramsan var vanlig under min uppväxt. Frågan är lite vidare hur vidare detta uttryck är lämpligt i dagens kontext eller tillhör en svunnen tid. Under min turné genomlandet har jag ständigt blivit påminde av min kollega att det heter barn och inte unge. Tydligen har jag en förmåga att häva ur mig ordet unge när står på scen och föreläser. Tydligen får man inte vara så folklig. Vad säger språkexpertisen?

Om jag synonym boksvandra kan man få intressant synonym på orden. Nedan några synonymer.

Unge = barn, barnunge, småbarn, baby, bebis, telning, ättelägg, klimp, knatte kil.
Barn = barnunge, unge, nyfödd, baby, dibarn, lindebarn, spädbarn, telning, gli, glytt, klimp, kil, byting, pyre, kryp.

Många intressanta kors befrukningar på synonymerna med exakt samma betydelse. Då måste det vara som smaken delad. I princip kan man säga att valören på orden är den samma, eller?

Tittar jag i ordboken, Svensk Ordbok, Esselte Studium, är definitionen

Barn = människa som ej vuxit färdigt
Unge = avkomma till högt stående djur.

Så frågan gör det skillnad vilket ord man använder? På mig är verkar det samma sak. Eller är det en generationsfråga som avgör ordvalet?

Pedagogisk omsorg

Pedagogisk omsorg är ett konstigt begrepp i mina ögon. Vad är det? Finns de omsorg som inte är pedagogisk? Begreppet har dykt upp under min föreläsnings turné i samband med nya skollagen. Vän av ordning som jag är har jag studerat detta gedigna aktstycke i denna del.

Där finner jag att pedagogisk omsorg är samlingsbegrepp i skollagen kapitel 25 för familjedaghem, flerfamiljs daghem och annan driftform. Lagen eller lagstiftarna menar med denna omsorg att den ska vara utan pedagogiska krav. Intressant när man i ett nu har höjt både offentliga och enskilda förskolor och fritidshem som en del av skolväsendet. Man kan fundera över om det är denna omsorg LRs Presschef eftertraktar i förhållande till förskolor?

Man kan fundera på hur tankegångarna gått dels i skollagsberedningen och dels på departementet när man å ena sidan kräver att förskolan, både offentlig och enskild, ska följa Lpfö98 å andra sidan bara vara vägledande för pedagogisk omsorg. Skapar man inte ett A- och B-lag i förskolevärlden på detta sätt? Där A-laget fokuserar på utveckling och lärande på bekostnad av leken. B-laget som bara fokusera på leken utan pedagogiken?

Frågorna är många. Lagstiftaren verkar vara mer mån om valfriheten för föräldrar än barnets rätt till lärande. Dock säger lagstiftarna att det är relevant att Lpfö98s del om Normer och värden ska tillämpas. Verkar som man fått något form av hjärnsläpp även här när man skrev lagen. För hur driver man systematiskt kvalitetarbete i pedagogisk omsorg?

I ett annat sammanhang har lagstiftarna definierat att systematiskt kvalitetarbete är grunden för att öka måluppfyllelsen enligt skollagen och läroplanerna.

Källa: Skollagen SFS 2010:800

Slöseri med begåvningar

Låt oss erkänna att det kan vara bra med en kompensatorisk skola. När det är sagt måste man trots allt inse att vi har ett antal elever i skolan som är högpresterande.

Dessa elever har under många år kommit på undantag, i den svenska skolan. Alla resurser har fokuserats på dem som inte klarar kunskapsmålen eller på annat sätt har problem. Där omsorgsperspektivet varit alldeles förhärskande i synen på kunskap.

Ska vi klara en kunskapsdriven välfärd måste vi fokusera om synen på hur vi tar hand om den grupp av elever. Hur tar man hand om barn som har ett specialintresse och är begåvade i något ämne.

Vi har gladligen skapat elitskolor inom idrott och musik med antagningsprov för de elever som vill gå dessa inriktningar. Detta i en socialdemokratisk styrd skola. Därför förvånar det mig något att Mikael Damberg, som i övrigt är en klok karl, börjar yra om sortering av elever i tidig ålder. Gör han det utifrån ett perspektiv att barnen i så fall riskerar att bli lite asociala av sig eller är det bara de estetsika ämnen som ska ha elitklasser?

Avhörde en diskussion på just det ämnet mellan två studerande på en gymnasieskola på bussen in till stan. Den ena sa just detta att många av hans kompisar hade studerat klassisk musik sedan 6 års ålder för att vara säker på att kunna komma in på högre studier. Och dessa barn hade just inget annat referera tillbaka på. Avsaknade enligt deras tycke en bred erfarenhet av annat som gör oss till social individer.

Men detta kanske kan hjälpas upp med att varje kommunal huvudman kunna tillåta att vissa skolor i kommunen fick specialinrikta sig på att dra fram elever i grundskolans år 7-9 inom matematik, språk, no-ämnen och so-ämnen. Det tror jag skulle kraftsamla mer för att totalt kunna få upp kunskapsnivån i svensk skola. För om jag inte minns fel hade vi i det socialdemokratiska Sverige på 60- och 70-talet gymnasiskolor som var specialinriktade på spårk, teknik, naturvetenskap och samhälle. Kanske dags att återskapa något liknande.

Samtidigt måste jag för en gång skull säga att Eva-Lis Sirén, LF, har en vettig synpunkt när hon säger "mycket skrik för en väldigt liten verksamhet" om just elitklasser. Hon säger:

Du ska kunna bli specialist i matematik, i svenska, i språk, men ambitionerna måste vara större än så här. Utbildningen måste erbjudas nära där eleverna bor. Risken är att alla begåvade, duktiga tolvåringar faktiskt inte är mogna att flytta hem ifrån.

Riktigt, för de har att möta andra barn från andra länder i vuxen ålder som haft tigermammor som drillat sina barn med begåvningar. Hur klara vi av att möta dem i en värld där kunskap är avgörande för ett lands välfärd?

Media SvD

Sextiotals sväng

I Juholt land verkar allt som fanns på sextiotalet rätt. Visst kan vara det. Annat inte. Framför allt verkar mr Juholt helt ha glömt att vi 68:or gjorde revolt mot överhögheten och kollektivismen.

Hur kan det vara sant säger säker några vänner från den tiden om kollektivismen?

Jo, det vara start skottet för att gå från kollektiva lösningar i korporativistisk anda. Det var nog främst överklassungarna och medleklassens barn som ville leka kollektiva, medan arbetarungarna som levt i dessa miljöer bröt sig ur och startade sin klassresa för att realisera sin mål. Där vi ser det indvidualistiska samhället av idag.

Därför blir det så fel när Juholt ondgör sig över det fria skolvalet med att säga att

...etablerandet av friskolor leder till ökad segregering och sjunkande resultat...

det är inte etableringen av fristånde skolor som är orsaken till segregeringen och sjunkande resultat. Utan i mångt de 290 olika sätten skolan bedrivs på i landet. Eftersom det till stora delar beror på kommunpolitiker med bristande skolpolitiskt kunnande som styr skolan på lokal nivå. Vi fått en skolan som av akademiserats och omsorgsfokuserats.

Samtidigt är det nys eller ett journalistiskt knep att börja prata om "sorteringsskola" och "katederundervisning". Det är kanske de ända ord de förknippar när de hör ordet "fritt skolval" och "lärarledd undervisning".

För sorteringsskola är något helt annat än den till vissa delar förfuskade kompensatoriska skolan. Sorteringsskolan fanns fram till grundskolereformen. Folkskolan, realskolan och läroverket vara just soteringsskola beroende från vilken samhällsklass du tillhörde.

När grundskolan infördes krävdes inte speciella ansöknings förfarande för att skapa dig behörighet till gymnasieskolan. Om det fria skolvalet inneburit en form av segregering och sortering beror det nog ytterst på att de kommunala skolorna inte förmått hålla måttet i stort. Och det är svagt av Juholt att skylla detta på de fristående skolorna.

Dessutom kommer rättning i leden från 1 juli 2011. Då är de fristående skolorna en del av skolväsendet under beteckningen enskilda skolor med samma krav och rättigheter som de offentliga. Det ända som är sig likt är att kommunerna fortfarande står för finansieringen.

Andra påståendet om att vi skulle få en "katederundervisning" är smått ironiskt. Har han och andra skoldebattörer så dålig kunskap om vad för slags krav det finns i både skollagen och styrdokumenten läroplanen? Kunskapkrav är viktiga för att knäcka koderna i ett ämne. Men inte livsavgörande för bestående kunskap. För kunskap är nu så behäftad att den är en färskvara i alla ämnen utom matematik och språk.

På en punkt kan jag hålla med Juholt. Det är högt tid att kasta ut omsorgen ur skolan. Där är han en frisk fläkt i en unken socialdemokratisk tradition med Persson i spetsen. Juholts sextals sväng har en poäng att inte bara kunskapskraven i sig ska förbereda unga utan en koppling till "morgondagens arbetsliv". Så som det vara på sextitalet när grundskolan infördes. Där det vara tydligt på linjevalen vilken del av arbetsmarknaden man kom att hamna i.

Så det är hög tid att skolan återfokuseras till arbetsmarknad-utbildning-utveckling för att vi ska klara morgondagens välfärd, som är kunskapsdriven.

Media SvD

April, april....

..din dumma sill jag kan lura dig vart jag vill. Hur många blev just det igår? Vet inte om jag blev det i Utsikten i Lindesberg.

Ett är säkert jag lurade rösten att hålla hela dagen.

Nu får man fundera och läsa i kapp och reflektera över vad som hänt i skolans värld när man varit ute på turné hela veckan. Det rycktas att DEJA och SACO ordförande blivit general på Skolverket. Hur gick det till fundera jag över?

Är det så att det är en spegling av könsfördelningen i skolan. Alldels för mycket damer? Eller?

Om jag får säga, ett stolp skott när det gäller jämställdhet;)