Waterloo

Står lärarutbildningen för sitt nederlag när även lärarstudenter tycker att den är under all kritik. I dagens SvD går en lärarstudent till attack mot att de som läser till lärare stämplas som oviktiga. Man undrar är det så? Får en backlash till mina egna studier på akademisk nivå när jag läser följande:

Under lärarutbildningen får man hela tiden höra att våra ämnen innehåller så pass mycket mer än vad som kommer fram under lektionerna, men att finns ingen tid att lära ut allt. Detta sker samtidigt som vi får många tunga böcker som innehåller många begrepp och annan information som vi måste lära oss på egen hand.

Gensat dyker mitt minne upp från juridikstudierna. Beskrivningen passar perfekt till hur det gick till även i slutet på 1970-talet. Skillnaden mellan då och nu kanske kan sammantaffas med att den egna drivkraften var större då för att klara studierna. Nu tycks det även på akademisk nivå var ett gymnasium man efterfrågar. Man undrar?

Men säkert vet min bäste vän på Malmö Högskola. Han brukar säga att det är tufft.

Under tiden kan vi fundera på om inlägget kan speglas med den gamla ABBA-låten.

Media SvD

Nostalgi...

...är ett ord som har något romantiskt över sig. Gör man en synonym slagning på ordet har det att göra med sådant som hemlägntan, hemsjuka, längtan tillbaka, saknad, trånad, mm.

Riktigt vad det är för mig vet jag inte riktigt, men vissa TV-serier från 70-talet får en renässans så här års. Tänker på några baserade på Jolos berättelser "De tre från Haparanda" och "Någonstans i Sverige".

Berättelser som på något sätt berättar om en tid då det bara fanns ett stort hot utifrån. Då livet var komplicerat på ett plan men ända rätt enkelt med en tydlig uppgift. Ibland och speciellt i början av året kan det vara "längta till svunna tider" som gör att man tar kraft för framtiden. Även om man själv inte levde 1916 eller under kriget 1939 - 1945.

Kanske är just den här låten som gör denna nostalgin.

Eller Loffe?

Rätt från början...

..och hela vägen!

Är en liten devis jag brukar använda när jag beskriver det här med kvalitet. Kvalitet är inget annat än att uppfylla ställda krav från kunder. För att lyckas med att leverera rätt kvalitet på en vara eller tjänst är det viktigt att allt samverkar från behovet till leveransen. Redan fel i första ledet i marknaden leder till att man halkar in i felträsket. Ett felträsk som eskalerar i storlek ju närmare man kommer leveransen.

Vad är nu detta för beskrivning, ju en beskrivning över hur man kan välja rätt väg och styr mot mål genom hela arbetsflödet. Det som kallas processer.

Låt mig åter ta hjälp av ISO 9000 och SIQ-modellen.

Enligt ISO 9000 står processinriktining för:

Ett önskat resultat uppnås mer effektivit när aktiviteter och tillhörande resurser hanteras som en process.

SIQ-modell beskriver det som en processorientering med innebörden:

Organisationens verksamhet skall ses som processer som skapar värde för kunderna. Processorientering stimulerar till att analysera och förbättra arbetsflöden och arbetsorgansiationen och lägger grunden för kundorienterad verksamhetsutveckling. 

Mot bakgrund av detta är det intressant att fundera över hur förskolans och skolans undervisning ser ut. Speciellt utifrån begreppet kunder i SIQ-modellens definition. Är det bara barnen och eleverna eller är det samhället i form av regering och riksdag? Vilket spelar kanske inte så stor roll. Sätt in något av orden i förförra meningen istället för kunderna blir det en spännande tolkning.

I tidigare blogginlägg, kring styrprinciperna och grundläggande värderingar, har jag beskrivit dessa utifrån en mognadstrappa. Gör vi liknande för processer finns det på lägsta trappsteget en organisation som kännetecknas av funktion/moment frikopplade från varandra. Nästa trappsteg har dessa integrerats omvandlats till det vi känner igen som löpande band. Att saker kommer till i väl valda sekvenser med hög fragmentisering. Tredje trappsteget i mognadstrappen kännetecknas av flöden där det primära är att korta tiden i arbetesflödena och minska tidstjuvarna. På den högsta trappsteget är det en fullt utvecklad verksamhet som bygger på affärsprocess orientering. Översätt detta till skolans värld skulle det kunna vara så att skolan organiserades utefter tänket i de skolformsvisa läroplanerna.

Det här är en av de svårare sakerna för förskolan och skolan. Det ställer helt nya krav på det pedagogiska arbetet och individens medverkan för att nå resultat. För det är ju trots allt så att kunden, i detta fall barn och elever, medverkar i framdrivningen av undervisningen. Samtidigt utförs undervisningen i en kedja av händelser som ytterst styrs av ett växelspel mellan förskolläraren - barnet eller läraren - eleven.

Hur detta kommer att tillämpas i förskolan och skolan ska bli intressant att se nu när nya skollagen tilldelar förskolchefer och rektorer rollen att ansvara för den inre organisationen. Huvudmännen får vackert stanna vid skolgrinden i framtiden.

Det är spännande och se om detta leder till en förskola och skola som levererar kunskaper genom att organisera sig på ett sätt som innebär mer för pengarna. Med ett förhållningssätt hos förskollärare eller lärare att undervisa "rätt från mig" så barn och elever kan omvandla ämneskoden blir "rätt till mig".

Källor:
ISO 9000:2000, Ledningssystem för kvalitet - Principer och terminologi
SIQ-Modellen, 2010.
Skollagen SFS 2010:800
Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur, 1995

Oslipade diamanter

Varje student som börjar på en akademisk utbildning är en oslipad diamant. Den får under sin utbildning en slipning med olika fasettet. Slutliga slipningen kommer sedan i livets hårda skola. Först då kan man avgöra om det blev en värdefull diamant.

Just nu verkar det vara en purken debatt om ett fenomen som vi kommer att få avnjuta från måndagen 31 jan 2011. Klass 9A - version 2.0.

Denna gång kommer Stavros och Gunilla att vara mentorer till lärare i ett arbetslag. Innan programmet ens börjat sändas är "de rätt läriga" igång med kritiken. Själv väntar jag att ha en bestämd uppfattning innan programmet sänts.

De glimtar jag sett gör mig nyfikna och imponeras av de lärare som vågat lämna ut sig själv inför kamrerna. Det vittnar om en styrka. Och handen på hjärtat, behöver vi inte lite till mans både synpunkter och beröm på vårt professionella liv?

Bländverk...

..eller som det står i min synonymbok; illusioner.

Hur många sådana har man inte. Varje morgon har man en full agenda som ska göras, oavsett om man skrivit ned den eller har den i huvudet. Hur ofta är den uppnåbar? Det är väl på kvällen man kan konstatera att det sprack.

Eller alla drömmar man har som ska förvekligas. Hur många av dem är luftslott och inte sanndrömmar.

Då är det tröstsamt att tänka på ordspråket:

Av sina illusioner känner man bara de brustna.
Frithiof Brandt

Tur att man kan ha några drömmar kvar. Annars skulle det vara bra trist. Framför skulle aldrig alla oskrivna romaner man har kvar i huvudet bli skrivna.

Ständigt denna....

...Ville Wessla!!

Nja, nu ska jag inte fortsätta mitt förra blogginlägg om språkbruk i olika tidsåldrar, men mera ur ett annat perspektiv där detta med ordet ständiga har betydelse.

Har i några tidigare inlägg om styrprinciper och grundläggande värderingar tagit upp några begrepp som är centrala för framgångsrikt kvalitetsarbete. En allt mer brännande punkt nu när vi närmar oss ödestidpunkten för svensk skola med ett lagkrav på systematiskt kvalitetsarbete. Denna gång tar jag upp begreppet ständiga förbättringar.

Genom tiderna jag jobbat med kvalitetsfrågor, i olika sammanhang, har detta begrepp gravt missuppfattats. Många har sneddat in fel på ordet ständig eller ständiga. Det har uppfattats som det ständigt timligen och stundligen ska förbättras utan rast och ro utan att konsolidera det man gjort. Så är inte fallet!!

Begreppet har en helt annan innebörd. Jag tar hjälp av definitionerna eller innehållsbeskrivningarna nedan.

Tittar vi in i ISO 9000 definieras begreppet ständig förbättring med:

Förbättringar av organistionens funktion och resultat bör vara ett ständigt mål.

Går vi till SIQ-modellen definieras begreppet ständiga förbättringar med:

Konkurrenskraft kräver ständiga förbättringar och förnyelse av verksamhetens alla delar. Förutsättningen för detta är ett metodiskt förbättringsarbete som genomsyrar organisationen och en kultur som stimulerar till ständigt lärande, kreativitet och nya idéer.

Vad man kan utläsa av detta är en sentensen av det som brukar stavas mål- och resultatstyrning, alltså grunden för systematiskt kvalitetarbete. Från 1 juli 2011 är det ett lagkrav i förskolan och skolan. Därmed förstås att ständiga förbättringar är något som ligger som grund för att utifrån resultat - vi lyckades eller det gick dit pepparn växer - sätter upp mål för att komma dit vi vill.

För att ytterligare poängtera vikten av ett mål- och resultatstyrt arbetssätt tar jag hjälp av mognadstrappan jag nämnt i tidigare blogginlägg. På första trappsteget för ständiga förbättringar finns beteendet fixa - "släcka bränder". När viss insikt nåtts når vi ett beteende på nästa trappsetg som kan kallas nödsakad  korrigering. Där till är jag nödd och tvungen. När insikten ytterligare sjunkit in fokuseras beteendet på näst högsta trappsteget är systematiskt arbete att vara näst intill proaktiv. För att i det högsta mognaden på översta trappsteget  där ständiga förbättringar är en integrerad del av vardagen.

Varje förskolchef, rektor, förskollärare och lärare bör bli en Ture Sventon som varje gång något hakar upp sig bör använda uttrycket: Ständigt denna Ville Wessla, för att i nästa andetag blir som Rumpenissarna i Astrid Lindgren-land: Vaför ä det på dette viset?

Källor:
ISO 9000:2000 Ledningssystem för kvalitet - Priciper och terminologi
SIQ-modellen 2010
Skollagen SFS 2010:800

Temlor

Vår temel älskande Ture Sventon har stoppats. Vilket helgerån!!

Har vår språkuppfattning och samhälls syn satta stopp för kulturarvet. Är vi för känsliga för vad som skrivit i gångna tider så vi måste vara politiskt korrekta i en ny tidsålder och tvätta ord med mera neutrala och ur denna tidsålders korrekthet?  Vad kommer i så fall framtida generationer att tycka om det ord vi skirver idag som inte är politikst korrekta i en annan tidsålder och samhällsyn?

Vet inte, tycker på något sätt att det är en andefattighet i kultursverige om han ständigt, ständigt ska vara som Ture Sventon. Hans uttryck tycker jag passar bra på detta fenomen när det inte gick som det skull: Ständigt denna Ville Wessla!

Media SvD

E ba å åk

En känd rubrik eller uttalande av en mycket folkär skidåkare. I kväll blev svenska folket åter påminda om vår störste idrottsman, Ingemar Stenmark. Där gällde bara de knappa orden och resultaten. Och jag gissar också målen.

Ikväll blev han hedrad på Idrottsgalan som Hedersidrottare, denne ordkarge man från Norrland.

Kom att tänka på alla hedershjältar i entreprenörskap. När kommer en TV sänd gala på priemtime om årets entreprenör alla kategorier. Bästa kvinnliga entrepernör, årets bäste manlige entreprnör, årets nybörjar enterpreprenör, årets funktionshindrade enterpernör och årets "Jerringpris" i entreprenörskap. Säkert har ja glömt fler möjliga pristagarekategorier.

Det jag funderar över, varför är vi snabbat att hylla idrottsresultat men inte resultat i företagande och skolan?

Kanske det är så enkelt som Stenmark sa, när hela Sverige stannade för fyrtio år sedan, e ba å åk;))

Omsorgsträsket

Svensk skola är felkopplad!

Som bekant feklopplingar får förödande effekter och skador. Min vän Morrica gjorde mig uppmärksam på det mantar som politiker använt sedan Perssons tid vård, skola, omsorg. Skolan skulle alltså vara en del av den kommunala världen men det fanns en annan effekt av det hela. Alla tre har en förvaringsplats med omsorg som fokus. Kanske bra för de två traditionella, men inte för skolan. Det blir bara ett omsorgsträsk där sockervaddens slikskighet existerar. Och en tummelplats för statsfeminister.

Tidigare var ju skolan kopplad i kedjan arbetsmarknad, utveckling, utbildning. Dit ska, enligt min meing, skolan återkopplas.

Skolan har fjärmat sig från de värden som bygger på att skapa bildning och välfärd. Det tydliggörs i en debattartikel på Brännpunkt i dagens SvD. Där gymnasievalet kan leda till en garanterad arbetslöshet efter genomgångna studier. Vissa program har tom records på 80 procents arbetslöshet efter genomgångna studier. I mina ögon är det ett gigantiskt bedrägei och slöseri. Inte undra på att vi har hög ungdomsarbetslöshet.

Det kanske är på tiden att slå ihop arbetmarknadsdepartementet och utbildningsdepartementet. Till och med kanske så att man även ska slår ihop Arbetsförmedlingen och Skolverket för att få rätt utbildning och arbetsmarknadprofilering. En utbildning som ger Sverige den kunskapsbas som behövs för att klara en kunskapsbaserad välfärd.

Undra om det är Engström eller Björklund som skulle vara ansvarig minister?

Ett är klart det som inte kopplar ihop arbetsmarknad med utveckling och utbildning har litet förstått välfärds mekanismer.

Media SvD.

Nationell samling

Senaste veckan har det snackats mycket om skolan. Förra året kom PISA, uppenbart en klar blixt från himmelen för media och debattörer. Tidigare har man från forskarvärlden kommit fram till att de minskade kunskapsresultaten i skolan beror på segregation, decentralisering, diversifiering och individualisering.

Då är det lite konstigt att inget händer. Min vän skolfuxen och jag diskuterade detta i veckan. Verkar snarare som det är business as usual. Ute på kommunerna snackar man vardag och cykelställsfrågor på ledningsnivå än att funder på hur man ska handla för att vända trenden på sjunkande kunskaper hos eleverna.

Samtidigt blir man förvånad att höra Björklunds kommentarer i veckan, när Rapport presenterade resultat att kunskapsresultaten sjunker ännu mer i områden med stor segregation. Statskoleivraren Björklund avhändar sig då hela ansvaret och skyller på att det är kommunernas sak. Konstigt att det alltid är någons annans fel när inte sakerna går den rätta vägen.

Alltså är det mycket liv och lite ull, som kärringen sa när hon klippte grisen. Eller med en annat metafor, mycket ord och lite verkstad.

Skulle det inte i denna situation vi befinner oss vara bättre att man över parti- och blockgränser satte sig ned och bestämde att de 12 % av de generella statsbidragen under närmsta 5 åren omvandla till riktade statsbidrag till skolan för att bryta trenden. En nation med unga som ska ta över samhället kan inte ha dålig läsförståelse. Då hamnar vi tillbaka på 1800-talet i ett fattigsverige.

Därför, SKL och riksdagens partier: Se till att styra de generella statsbidragen till kommunerna till skolan för att öka kunskapen hos kommande generationer. Nationell samling kring Sverige som en kunskapsnation är livsviktigt. Viktigare än jobbskatteavdrag, sänkat pensioner till pensionärer, mm.

Engagerat ledarskap

Kan ledarskap var engagerat kan man undra. Räcker det inte med att vara chef?

Nej, inte om man framgångsrikt ska driva en verksamhet framåt och förbättra prestationsförmågan. Har i en serie blogginlägg tagit mig an att beskriva olika grundläggande värderingar. I ljuset av att förskolan och skolan får en ny skollag som stagar att en av styrningsprinciperna i skolan ska vara systematiskt kvalitetsarbete tänket jag denna gång knyta an till ledarskapet ur ett kvalitetstänk.

En av de åtta principerna för kvalitetsledning i ISO 9000 är ledarskap med följande lydelse:

Ledare åstadkommer enhetlighet när det gäller organsiationens inriktning. De bör skapa och underhålla den inre miljö vari personalen kan engageras helt för att uppnå organisationens mål.

SIQ-modellens motsvarighet är engagerat ledarskap som lyder:

För att skapa en kultur som sätter kunden i främsta rummet krävs ett personligt, aktivit och synligt engagemang från varje ledare. Ledarskapets viktigaste uppgift är att ange riktningen på verksamheten, ta tillvara potentialen i individers erfarenheter och olikheter, skapa förutsättningar för medarbetare samt i dialog med dem definiera och följa upp målen.

Om, som i de förra blogginläggen, man roar oss med att byta ut ordet ledare med ord som stavas förskolchef eller rektor blir det plötsligen intressant. Speciellt i ljuset av det som framkom i Skolinspektionens granskningsrapport för 2009. Där visade granskningen att var tredje grundskola och var femte gymnasieskola har rektorer med oltillräcklig kunskap för att vara en pedagogisk ledare. Rektorer måste enligt inspektionen tydligare och mer aktivt ta initiativ till samtal kring och sprida pedagogisk utveckling.

Förskolchefer och rektorer måste tillämpa det Japanska utrycket "genchi genbutsu" - gå ut och se med egna ögon - för att bli bra som pedagogiska ledare.

På Mats Öhlins blogg tar han förtjänstfullt upp kraven på och synen på pedagogiskt ledarskap. Det skulle kunna vara ett underlag för hur ledarskapsutvecklingen av förskolchefer och rektorer utvecklar sitt pedagogiska ledarskap.

En bit till om ledarskapet, som jag nämnde i blogginlägget "Allas delaktighet", har jag även för SIQ-modellens beskrivning av ledarskapet gjort en mognadstrappa vad som kännertecknar det från lägsat trappsteget till det högsta. På trappsteg ett hittar du kontrollanten. Nästa trappsteg delegeraren. Tredje trappsteget coachen. Och fjärde och sista trappsteget mogna ledare. Det intressanta här att försöka vaska fram de mogna ledarna inom svenskt skolväsen. Var finns dom och har de gjort för att förtjäna epitet mogna pedagogiska ledare.

Ska förskolan och skolan bli, det vi alla önskar, bättre på att presterar resultat både med framgångsrik undervisning som elever med kunskaper för att fortsätta att förbättra välfärden måste vi få ledare av svenskt skolväsende som mindre ser till rollen lakejer till politikerna i kommunerna utan mer som den som i varje stund sätter det pedagogiska ledarskapet i högborgen.

Med ett pedagogiskt samtal mellan ledning och lärare som bygger på en formativ bedömning för att förbättra det pedagogiska arbetet i undervisningen. För det är inte eleverna som ska ha bakläxa utan undervisningen.

Källor:
ISO 9000:2000 Ledningssystem för kvalitet - Principer och treminologi.
SIQ-modellen 2010.
Skollagen SFS 2010:800

Bloggar:
Mats Öhlin
Pluraword, Tre herrar att tjäna

Staten och kapitalet

Rubriken är en känd slogan från proggrörelsens tid på 70-talet. Då ett slagträd i den radikalisering som skedde på vänsterkanten emot samgiftet mellan socialdemokratin och industribankirerna. Främst företrätt av tredje generationens brödra duo i familjen Wallenberg.

I mitt inlägg under mina universitet har jag slagits av hur det genom tiderna har funnits ett starkt släktskap mellan staten och den finansiella sektor och industrin. Börjar vi på 1800-talet bidrog AO Wallenberg med sin trehövdade engamang, politik, journalist och bankir, till att via sitt politiska uppdrag skapa en infrastruktur i banksektorn. Den infrastrukturen praktiserade han sedan genom att starta Stockholms Enskilda Bank som snabbt blev en bankirfirma för industrin.

Hoppar vi till 1900-talet fortsatte det fruktsamma samarbetet mellan staten och kapitalet. Fast kanske inte på samma formaliserade sättet utan mer på det personliga planet. Jacob Wallenberg som var intresserad bridgespelare hade en bridgekompis i Per Albin Hansson. Kontakterna mellan familjen och staten var på ett annat praktiskt plan. Hade vi inte haft ett Televerket som drev investeringar i teleteknik hade inte Ericsson varit det det är idag. Hade inte Vattenfall investerat i vattenkraft efter kriget hade inte ASEA varit det det var och för den del även bolag som Skanska.

Vad har detta att göra med den intressanta ledare som PJ Anders Linder har i dagens SvD. Jo, han efterfrågar en politik som går företagarlinjen. Bra, men snabbt inställer sig frågan: Finns den förutsättningen? Finns det politiker, från sätt talmanen, som är företagare och som driver dessa frågor i riksdagen på tvären mot partilinjen som AO Wallenberg gjorde i första kammaren? Finns det personer i näringslivet med den ställning som familjen Wallenberg hade på den tid jag beskrev ovan?

Svårt att svara på.

För ett av problem med att vara företagare är ordet pengar och pengars betydelse för långsiktigheten. De finansinstitut vi idag har bygger på ett kortsiktigt bankirtänkande ofta med finansiella instrument som är konstruerad för att tillfredsställa mogna företeelser i näringslivet. Oftast är det en smal lycka att somliga företagare får var sin egen bankir och riska pengar genom värdetilläxt i privata tillgångar som lägenheter, hus eller fritidsnöjen. Men detta är ändå en ändlig resurs.

Att driva upp företag från en idé till en lönsam bärkraftig verksamhet tar tid och pengar. Och det är här Sverige saknar en infrastruktur och riskvillighet som låg hos de gamla industribankirerna. Den försvann effektivt i och med Kreugerkraschen och den banklagstiftning som tillkom efter den.

Samtidigt undra jag över hur vi tänker när vi idag pratar företagande. Tänker vi då direkt på tillverkande företag? Får en sådan känsla. Problemet är bara att industrisamhället lämnade Sverige redan 1965. Då minskade antalet sysselsatta inom den näringen. Och sista slimningen kom 2008 i och med finanskrisen. Nu ropas det på tjänstesektorn som sysselsättningsmotor, problemet är bara att den sektorn också är på väg bort. Vad är det då som nytt företagande ska komma inom. Jag har inte svarit men det bygger mycket på ordet kunskap i en eller annan form.

Då funder jag genast på två fundamentala saker.

För det första, hur ska vi få en skola som leverera elever med förstklassiga kunskaper som är gångbara på en internationell marknad?

För det andra, hur skapar du en infrastruktur kring imateriella värden?

Det senare i ljuset av både legalt skydd till hur man finansierar idéer som inte har några säkerheter på traditionellt sätt. Frågorna är många som behöver lösas i en symbios mellan staten och kapitalet. Här gäller det att politiker och företagare bjuder upp till dans!

Media SvD.
Blogginlägg Mina Universitet.

Allas delaktighet

Engagemang är ett sådant där härligt ord man kan fundera på. Det har jag gjort mellan skinka och champange i slutet på förra året. Kom att tänka på begreppet Allas delaktighet. Ett begrepp som tillhör de grundläggande värderingar för framgångsrika organisationer. I skolans värld har det funnits i 4 § i förordningen för kvalitetsredovisning. Nu är den upphöjd till lag i 4 kap 4 § i nya skollagen.

Hemska tanke att det är lag på att alla ska vara delaktig i systematiskt kvalitetsarbete. Inte bara rektor eller skolchefen som ska skriva något konstigt pliktdokument till den 1 maj.

Men vad står det för egentligen?

Om jag tar hjälp av ISO 9000 står det för begreppet Medarbetarnas engagemang

Medarbetare på alla nivåer är organisationens främsta tillgång. Deras fulla engagemang medför att deras förmåga kan användas för organsiationens bästa.

Tar vi SIQ-modellens grundläggande värdering Allas delaktighet

En förutsättning för framgångsrika organisationer är att varje medarbetare känner sig ha förtroende att utföra och utveckla sina arbetsuppgifter. Var och en måste därför se sin roll i helheten, ha klara mål, de medel som krävs samt kunskap om de resultat som uppnås.

Det är inte lite det. Tar vi skollagens ord för medarbetare stavas de förskollärare, lärare, övrig personal, elever och vårdnadshavare och pular in dessa i värderingar ovan blir det en intressant. I skolans värld är det inte bara personalen som är en del av allas delaktighet. Och hur ska förskolor och skolor lyckas med detta från 1 juli 2011? Den som lever får se.

Roade mig i april 2003 att skapa en "mognadstrappa" baserad på kvalitetsnivåerna som SIQ-modellen innehåller och tog värderingen allas delaktighet och stega från noll procent och upp till 100 procent. Skapade fyra trappsteg. På det lägsta skrev jag dom långa knivarna. Nästa kliv i trappan till steg två dom och vi. Ytterligare ett trappsteg och då närmar vi oss nivå runt 60 procent, koketteri. Och högsta trappsteget vi.

Det är en lite väg att vandra som synes för att nå upp till allas delaktighet. Undra hur förskolchefer och rektorer ska matcha detta för att skapa en framgångsrik förskola och skola?

Källa:
ISO 9000:2000 Ledningssytem för kvalitet - Principer och terminologi.
SIQ-modellen 2010.
Skollagen SFS 2010:800

Mina Universitet

Titeln till denna tråd har inspirerats från den goda akademiska tiden när jag började studera på en KTH. Då var inget främande, inte ens att läsa författare som Maksim Gorkij och boken Barndom och vandringsår.

Sedan 1980-talet har jag haft olika mer eller mindre möjliga kunskapsprojekt. 2010 var året då jag tröskade igenom böcker om släkten Wallenberg. En ovanlig familj på så sätt att det finns ingen familj som lyckats hålla ihop ett företagsimperium i fem generationer och en sjätte på gång. Inte bara det, när man läser om de olika personerna är det också en samtida ekonomisk historia om Sveriges utveckling från ett fattigt ståndsamhälle till en välfärdsstat.

Förra årets universitet gick alltså i den ekonomiska historiens tecken. Märkes året 2011 har proklamerats som univeritetsåret då Nobelpristagare ska genomläsas.

Först ut är Thomas Mann som fick nobelpriset 1929 och boken Buddenbrooks, en bok om konflikten mellan vardagsmänniskor och ömtåliga konstnärsnaturer. En tegelsten på 662 sidor.

Den andra i årets universitet är 2010 års nobelpristagare Mario Vargas Llosa och boken Bockfesten, om Dominikanska republikens diktaror och hur maktutövning kan ske på ett mycket ovanligt sätt, genom sex med underhuggarnas fruar och döttrar. Och den är bara på 480 sidor.

Så det finns lite spännande kunskap från olika tidsepoker att förkovra sig under mitt universitet 2011.

Brobyggare

Oförskyllt hamnar man ibland på tevekanaler man inte så ofta tittar på. Denna gång, igår, på Kunskapskanalen och ett program ur UR Samtiden med titeln Kunskap i fokus. Det var ett seminarium arrangerat av något jag inte visste fanns, föreningen Vetenskap och allmänhet, VA. Ytterligare en vit fläck på kunskapskartan har fyllts.

Där behandlades olika ämnen i fronten mellan forskningen och allmänheten.

Programmet berörde alla dessa kunskapsöar som finns. En av de intressanta föredragshållarna var den kända läraren från klass 9A Gunilla Hammar Säfström. Något som jag fastnade i hennes föredraget var det här med att lärarnas uppdrag är att vara brobyggare mellan kunskapsöarna. En underbar metafor för alla oss som på något vis utbildar.

För den som vill se programmet finns det på UR Play.

Elevfokus

Bärande teser eller grundlägande värderingar är en del av "kvalitetstänket". I både ISO 9000 och SIQ-modellen finns ett antal ledningsprinciper eller grundläggande värderingar. Organisationer som har höga poängvärderingar enligt den internationella 1000 poängs skalan i utmärkelsemodellerna genomsyras av dessa värderingar.

En central sådan är kundfokus eller kundorientering.

Enligt ISO 9000 principer för kvalitetsledning står kundfokus för:

Organisationer är beroende av sina kunder och bör därför förstå aktuella och framtida kundbehov, bör uppfylla kundbehov och bör sträva efter att överträffa kunders förväntningar.

Enligt SIQ-modellens tretton grundlägande värderingar står kundorientering för:

En organsiations långsiktiga framgång beror på dess förmåga att skapa värden för dem som man finns till för - kunderna. De externa och interna kundernas uttalade och underförstådda behov, krav, önskemål och förväntningar skall vara vägledande för organsiationen, dess medarbetare och verksamhet.

Om vi för en stund byter bort ordet kund och ersätter det med elev i värderingarna ovan inträffar intressanta skrivningar. Är det så att skolan med dess rektorer och lärare har just den värderingen eller ledningsprincipen? Jag tvivlar att så är fallet allmänt. Några duktiga skolor är säkert där. Men skulle skolan sätta eleven i första rummet för verksamheten kanske vi skulle ha bättre PISA-värden i framtida mätningar.

För det är ju lite fordrande att gå från lag till handling. För nya skollagens 1 kap 4 § ställer upp syftet med skolan att främja barns och elevers utveckling och lärande. Men hur många lever upp till att barnet och eleven är i fokus dagligen?

Källor:
ISO 9000:2000, Ledningssystem för kvalitet - Principer och terminologi.
SIQ modellen 2010.
Skollagen SFS 2010:800

Realtid...

...får ett nytt begrepp när man är nätlös. Den nätlösa realtiden är befolkad av plikter av mänskliga relationer av fysiskt slag. En upplevelse så annorlunda från den digitala närvaron här på nätet.

Efter vederbörlig jul och nyår är jag tillbaka i den realtid som nätet bjuder. Ett spännande märkeår 2011 ligger framför oss.

Låt oss omfamna det nya och spännande!!