Björklund har gjort sitt

Äntligen kan man ropa ut på Fylkingst vis. PJ har gjort det som många ledarskribenter bort fokusera på i skoldebatten. Lägga den på den nivå den hör hemma.

När PJ i sin ledare skriver

Under de närmsta åren avgörs hur framgångsrika de Björklundska reforemerna blir, och detta - det är bara att gilla läget - avgörs i kommunerna.

Då är det märkligt att debattörer och skolprofss gnäller och vill ha tillbaka någon obegriplig status. Beslutet om ny skollag, nytt gymnasium och nya läroplaner har tagits i demokratisk ordning. Ett ofullständigt sätt kanske, men är det diktatur vi vill ha? Där någon talar om hur det ska vara.

Kommunalråd och nämndpolitiker måste bli lokala skolpolitiker. Men då inte i den tappning som de gärna vill härma, rikspolitiken. Frititdspolitiken har inget mandat att skapa egna politiska ramar trots det kommunala självstyret. I skolans värld är det inte kommunallagen som gäller utan skollagen.

Enligt den stannar nämndes makt vid förskollans och skolans grind till lekparken resp. skolgården. Innaför är det förskolchefer och rektorer som styr utifrån de nationella styrdokumenten.

Så allt önskemål om återförstatligan är en önskedröm närd av ett fåtal politiker och ett lärarfack. Vad de glömmer bort är att lärarna i den "gamla" statliga skolan var anställda i kommunen, men lönerna sattes av staten, alltså ett dubbelt arbetsgivarförhållande. Samtidigt var skolan ofri genom statens styrning via SÖ och dess länsskolnämnder som i detalj reglerade skolans pedagogik och medelstilldelning. Är det det tvånget dessa ivriga debattörerna för ett åteförstatligande vill?

Nej, bästa investeringen nu är att sätta igång att riva fallfärdiga skolorganisationer där sådana finns eller att göra lämpliga ombyggnader av dessa där så behövs baserad på de krav som nya skollagen ställer på förskolan och skolan. Tyvärr drivs en myt att allt är business as usual trots att vi får en ny skollag. De som tror det har grundligen bedragit sig.

Dit hör att den kommunala politikern måste lära sig vad de är satta att förvalta och driva. Eftersom jag har utbildat fritidspolitiker vet jag att det inte alltid är alla hästar hemma när de ska fatta beslut. Framför allt vet man inte vilka krav man ska ställa, hur man ska följa upp verksamheten eller för den delen hur en konkret utvärdering av resultaten ska göras.

När det är på plats får vi kommuner som Essunga eller Haninge som har både politiker och förvaltningar som fattat galoppen och har alla hästar på banan.

Media SvD

Resande teatersällskap

Då ska man ut på en väckelseturné i skolsverige några dagar. Se om det går att vinna skolsjälar för det som lagen kräver från 1 juli 2011.

Så go'vänner nu tystnar jag några dagar framöver, men var så säker jag återkommer.

Roliga timmen

eller var det ett väckelsemöte på Stockholm Waterfront i helgen?

Svårt att säga, men det är tydligt att sossarna har ersatt en dagisfröken med en ståuppare. Mustaschen verkar vara en skön blandning av väckelse evangelist och rolighetsfarbror. Ska bli intressant att se honom möta farbror Blå i en partiledardebatt, eller var det herr blåtand?

Mustaschen och dagisfröken har i varje fall ett gemensamt, de står inte precis för det klassiska bildningsideal som sossarna genom tiderna stått för. Undra om de blev kvar på perrongen för klasståget som mången sosse gjort genom åren.

Tillställningen på Stockholm Waterfront påminnde mig om min barndomens väckelsemöte. Det var en hallelujastämning utan dess like bland kongressdeltagarna när undergöranen stod i talarstolen. Undra om denna halleljuastämning håller i sig när de ska möta vardagen där kollektivismen är död i de vikta delarna av landet, storstadsregionerna.

Den som lever får se, om det räcker med en vänstersväng för sossarna eller om de är evigt dömda till ett parti bland de andra när deras väljarunderlag inte är mer än 20 procent av yrkeskåren får vi se 2014.

Media SvD

Den lärande hjärnan

Det är titeln på Torkel Klintbergs nya bok. Tidningen Bokfokus presenterar boken där Torkel tar upp könssterotyper när det gäller stress och arbetsminneskapacitet. Utöver det beskrivs intressanta saker i boken.

En om inlärning, att det inte är någon skillnad på tjejer och killars matematiska förmåga. På en fråga från artikelförfattaren om dagens matematik kan bli bättre svara Torkel

Ja, det tycker jag. Än så länge har man inte lyckats integrera datorbaserad problemlösning. Överhuvudtaget läggs för lite fokus vid problemlösning i skolan idag. Mycket undervisning går dessutom fortfarande tillbaka på idéer från Piaget, pedagogiska metoder som inte stödes av modern forskning.

Kan det vara så att lärarhögskolorna är efter sin tid i lärandet av metodiker till lärarstudenterna? Jag är nästan beredd att säga att så är fallet. De exempel jag sett och hört talas om när det gäller att använda mordern datateknik för inlärning hjälper den mycket mer än traglandet på det gamla viset. Samtidigt vinner man på att undervisningen kan göras indiviuell på riktigt.

Därför är det dags att sluta tjata om att pojkar och flickor har olika hjärnor utan inse att det är de könssterotypa mönster samhället prackar på barnen som gör skillnad. Lite som de barn som intervjuades i Gomorron Sverige i veckan som var sa det är individen som är olika inte om de kille eller tjej.

För övrigt är jag sugen att dyka djupare i boken "Den lärande hjärnan" av Torkel Klintberg. Får bli en del av årets universitet.

Kränkning via gymnastiklexioner

Vid en utbildningstillfälle i veckan hade vi en övning kring olika kränkningstyper. I diskussionen om detta fastnade vi för är det lärare eller elever som kränker? Vi kom in på en intressant diskussion där några hävade idrottsläraren.

Min fråga är kan en idrottslärare vara en kränkare?

Är det så enkelt att somliga barn inte har de fysiologiska förutsättningarna för att utföra vissa typer av gymnastik? Om det är så varför tvingas barn till sådant? Blir det inte en kränkning om man tvingas till något som man inte har förutsättningar till?

Om jag tar mig själv. Tillhör väl inte de bästa personerna på bollsinne eller balanskonst. Är snarare i dessa situationer en elefant i glasbutiken. Det yttrade sig bland annat att man på gymnasitktimmarna blev vald sist för man tillhörde "benknäckar gänget". Man fick på sin höjd bli back i fotbollsmatchen. När det sedan kom till det eländet till svikthopp, repklättring, balans på ribban mm var man lost. Trots detta tvingades man till övningarna och kände nederlaget varje gång man misslyckades. Gympan blev något obehaglit måste.

Hade man istället fått utöva fysiska aktiviteter som inte byggde på bollsinne eller balans hade man kanske tyckt det var kul. I vuxen ålder har jag utövat mycket löpning och på senare år mycket promenad. Fast det är ju fysiska aktiviteter som är väldigt solitära och långt i från de hyllade lagsporterna.

Vad säger ni är gymnasitiken och dess lärare kränkande idag?

Kön oviktigt för jämställdheten

Lyssnade på en diskussion i morgonsoffan mellan Anna Ekström, DEJA och en gymnasielärare. Det filmade inslaget till diskussionen av ett antal elva och tolvåringar var intressant.

Oavsett om det var pojkar eller flickor hävdade de att det inte var könet som avgjorde olikheterna. Tjejerna hävdade att det fanns lika många utåtagerande som tystlåtna tjejer. Samma sa killarna.

Kan det vara så att jämställdhets debatten har spårat ur på grund av könsfixeringen. Är det andra parametarar som styr? Är det så att det snarare är individberoende som ska styra jämställdheten?

Tanken är onekligen svindlande. Är det årtionde av kvinnlig kamp som snedvridit begreppet jämställdhet?

Med risk för att få hela feministrörelsen på mig vågar jag påstå att det ligger nog en sanning i det barnen i teveinslaget gav uttryck för.

Fortsättning följer

Rubriken kan sammanfatta examen för Thomas, Gunilla och Stavros och Klass 9A. Dramaturgin var inte den som varit på tapeten i blogginläggen, happy end.

Visst, många elever höjde sin rating, men fortfarande finns det IG och inte behörighet till vidare studier för några i klassen. Nu får vi väl se om detta täpps till innan juni 2011.

Stavros ska fortsätta att coacha Johnny. Thomas ska utveckla rektorns pedagogiska ledarskap.

Det jag saknade var hur gick det för Malin. Den som jag tyckte tog sig under serien.

Men vi får hoppas att arbetslaget blir ett team som utvcklar det som är så viktigt för att skolan ska lyckas framgent - öppna dörrar till klassrummen. Och en lärarutbildning som utbildarar "riktiga" lärare och inte några vetenskapligt bevandrade forskartyper.

Känlsorna och funderingarna är många kring vad jag varit med om i programmet Klass 9A. Kanske det sammanfattas bäst från min synvinkel med en strof ur Beatles låten STRAWBERRY FIELDS FOREVER:

No one i think is in my tree
I mean it must be high or low.
That is you can't you know tune in
but it's all right. That is i think it's not too bad.

Därmed får vi se om denna dokumentär ger några bestående intryck för att bygga om den svenska skolan. För ett är sant, ett omfattande ROT-projekt behövs för att skapa en kunskapskola.

En komponent i detta ombygge är att ändra fokus från vård-skola-omsorg till arbetsmarknad-utbildning-utveckling.

Välgöraren

Nyhetsflödet är intensivt just nu denna söndagsmorgon. Nato har med stöd av en FN resolution inlätt bombningarna av Gadaffis flygbaser och luftvärnsförsvar. Japan hanterar sina tre katastrofer. Där vi inte vet utgången av den tredje om kärnkraftsreaktorn i Fukushima.

Som en söndags uppstart är det brukligt att lusläsa morgontidningen. Denna morgon så och. Samtidigt som det blev några sidor i boken Bockfesten skriven av förra årets Nobelpristagare i litteratur. En hittills skakande inblick i en diktators liv och görande. På ett plan briljanta på ett annat sinnesjukt. Rafael Leonias Trujillo, Dominkanska republikens diktator 1930 - 1961, hade en rafinerad metod att hålla sin undersåtar i schack.

Ett exempel är epokens utrikesminister. På väg ur och i flygplan i den ena huvudstaden i sydamerika efter den andra, följande lydigt brådskande instruktioner från härskaren på varje flygplats. Störande regeringar i de olika länderna med tomma förvändningar.

Enda syftet med denna charad vara att utrikesministern inte skull komma hem så Välgöraren Trujillo ostört kunde sätta på hans fru. Vilket han förövrigt gjorde med alla fruar och döttrar i kretsen kring honom.

Det är härskarteknik på en hög och oväntad nivå.

Ett som verkar vara gemensamt för dessa härskare är ordet manipulation med psykopatiska drag. De må heta Hitler, Stalin, Trujillo, Chaves, Castro eller Gadaffi. Alla användande olika härskartekniker men med samma grund.

Samtidigt kan man undra över hur undersåtarna närmast dessa härskare å ena sida kryper som små skadeinsekter till hur de kan inträtta sig och gå härskarens ärende med nästa samma brutalitet mot befolkningen. Vad driver människor att vilja sola sig i glansen av t ex Välgöraren eller för den delen nutidens värsting Gadaffi?

Källa: Bockfesten, Mario Vargas Llosa.

Dubbelliv

En spännande bok är på gång. Nu är det inte hemligt längre att sossarna spelade dubbelt efter kriget. Utåt var vi neutrala. I verkligheten var vi nära knutna mot väst och NATO. Mats Holmström skriver i dagens Svenska Dagbladet om den svenska motståndsrörelsen under kalla kriget.

Dubbellivet som spelades med familjen som täckmantel är rätt intressant. En 12 rummare på Stureplan fick spela mötesplats för dessa ljus skygga män. Man kan fundera över hur man som en enskild person kan brinna för en sådan sak, att man är beredd att utsätta sin familj för sådan risker. Att använda dottern som täckmantel på olika resor världen över.

Frånsett detta dubbelspel på et privat plan är det intressant att notera att det som är skenbart sant inte är sant. Sanningen gäckar alltid i skugga av något annat.

Man kan fundera om detta dubbelspel gick att göra endast under ett stort yttre hot som ryssen innebar under kalla kriget. Att den lede fi var grogrunden för dubbelspelet? Ett är säkert att sossarna inte bara är skyldiga till IB-affären utan också till dubbelspelet kring neutraliteten. Denna kommitté, den "Lindencronas kommitté" låg direkt under inrikesdepartementet. Intressant att man valde bort försvarsministeriet och militären.

Och försäkringsbolaget Thules huvudkontor på Sveavägen 44 i Stockholm kom att spela en central roll. Där flera anställda ingick i motståndsrörelsen.

Nyttigt att trollen kommer ut i ljuset, då spricker de.

Media SvD

Strukturerad undervisning

Nu har vi begåvats med en ny förordning som tydligen ska träda i kraft 15 april 2011. Jan Björklund & comp har skapat en Skolförordning SFS 2011:185. I den finns det en intressant paragraf i dess 5 kap om strukturerad undervisning.

2 § Eleverna ska genom strukturerad undervisning ges kontinuerligt och aktivt lärarstöd i den omfattning som behövs för att skapa förutsättningar för att eleverna når de kunskapskrav som minst ska uppnås och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för utbildningen.

Först undra man över vad regeringen menar med begreppet strukturerad undervisning? Saknas sådant idag?

Vad menas med kontinuerligt och aktivt lärarstöd? Har vi inte sådant idag?

Frågeställningarna blir många. Gör jag en ordboksvandring måste jag luta mig mot ordet struktur. Ordet betyder sammanhängande inre uppbyggnad. Man skulle kunna få det till att strukturerad undervisning betyder Sammanhänngande inre uppbyggd undervisning. Skulle det på något sätt påverka den mål- och resultatstyrning skolan bygger på enligt Skollagen 2010:800?

Nej skulle jag vilja säga. Snarare att skola nu har ett krav på sig att noggrannare ska följa didaktiken och metodiken i undervisandet. Att skolan ska öppna upp klassrummen och att lärarna därmed ska verkar för gemensamma pedogogiska metoder.

Åter har Björklund & Comp varit otydliga i sitt skrivande. Herr minister vad menar du?

Våta drömmar

Åter är debatten igång från LR och FP om återförstatligande av skolan. Riktigt vilket problem det ska lösa undrar man över. Vet att många inom lärarkåren vill ha tillbaka staten som arbetsgivare för att öka sin status och en tro på att man därmed ska öka likvärdigheten i skolan.

Riktigt så är det nog inte. Problemet ligger snarare på ett helt annat plan. Efter att utbildat några fritidspolitiker i det nya som ska inträffa från 1 juli 2011 kan jag konstatera följande.

Problemen i skolan bottnar snarare i att fritidspolitikerna inte varit tydliga kravsättare utifrån de nationella kraven. Kunskapen om de nationella styrdokumenten har varit frånvarande i nämnderna. Det har också avsaknad styrinstrument och avsaknad av uppföljning på vad faktiskt undervisningen ger för resultat i förhållande till kraven i styrdokumenten.

Samtidigt blir man förvånad över de signaler som kommit i de seminarier och informationer som gjorts från Skolverket att den nya skollagen och läroplanerna inte i stort förändrar något i förhållande till nu. Mer osant kan man inte hitta. Om man ska börja tillämpa de krav som finns i nya skollagen är det omfattande ombyggnation som krävs i många kommuner och fristående skolkoncerner.

Huvudmannen och de kommunala nämnderna har här ett gyllen tillfälle att bygga om fallfärdiga "byggen" utbildningen berivs under. Ombyggnaden, med tydliga krav på vad som ska redovisas till nämnden, ger förutsättningen till en skola som levererar det den ska, kunskaper till det uppväxande släktet.



Uppdaterat 110318

Idag bemöter Mikaela Valtersson (MP) utbildningsminister i Svenska Dagbladet. Det intressanta är att hon förstärker bilden av att det är minoritetspartierna i riksdagen V och FP som vill ha statlig styrning av skolan. Något som på inte sätt främjar de systemfel som skolan har. Systemfel för det saknas system.

Det är först när skolan och skolpolitiska debattörer inser att problemet sitter i själva uppbyggnaden och sättet att bedriva skolan på som något kan hända. Skolan har haft tjugo år på sig att tillämpa de statliga styrdokumenten på eget skön, men suttit fast i tvångströjan från SÖ-tiden. Dags att börja omsätta HUR i den dagliga undervisningen.

Kan bara instämma med Mikaela Valtersson (MP)

Den skolpolitiska debatten behöver breddas, men bortom katedern och frågan om huvudmännen. Vi ska komma ihåg att decentraliseringen av skolan syftade till att ge lärarna ett större professionellt utrymme.

Det är dags att huvudmännen inser att deras mandat slutar vid skolgrinden och att rektorer och lärare börjar ägna sig åt sitt kunskapsuppdrag på det sätt de själv finner bäst för att omsätta kraven i styrdokumenten.

Media SvD

 

With a little....

...help from my friends!! Kan beteckna detta avsnitt av Klass 9A.

Glädjande att se att "den blyga violen från Flen" växt och vågar ta plats. Tänk om alla dessa blyga violer fick hjälpa att växa som lärare. Det var underbart att se Malin hoppa upp på katedern.

Sedan har vi en friend som inte riktigt förstått detta med pedagogiskt ledarskap, rektorn. Här tycker jag Thomas var tydlig på vad det innebär att prioritera sitt jobb som rektor. Ledarskap är viktigt. Intressant att dra en parallell till det hemska som inträffat i Japan. Det första Japans premiärminister gjorde var att klä sig som räddningsperson och drog till området där naturkatastrofen inträffade. Han demonstrerade just det jag sagt länge - gå ut och se med egna ögon.

Så jag instämmer i Beatles:

Gör du?

Tsunamivåg

Bästa bloggvänner. Ni ska inte misströsta att jag slutat blogga. Har bara varit utsatt för en mental tsunamivåg i form att resande teatersällskap under veckan som varit. Vågen störtade in i tisdags och fortplantade sig ända tills idag.

Och den flodvågen svepte med sig mycket på sin väg. I tisdags blev jag teckenspråkstolkad för första gången i mitt liv. En nyttig erfarenhet att ta med sig när man står på scen.

Som inte det skulle vara nog drabbades Japan hemskt i fredags av flodvågen. Då väcktes minne till livs från annadag jul 2004. Naturen är obarmhärtig när den släpper lös sina krafter.

Vi får hoppas att det jordbävningsvana japanerna klarar återuppbyggnaden. Kan bara konstatera att huvudön har flytta sig 2,4 meter, här måste man bygga om koordinater, kan jag gissa för navigationen. Så det kan bli!!

Gråa hattar

Motargumenten börjar hagla i Klass 9A. Vem är skurken? Mina bloggvänner har ständigt under serien om Klass 9A hävdat att det är dramturgin som styr klippning och presentation av problem på Mikaelskolan. Kan så vara, om jag som författare till böcker ser på hur jag skriver en fängslande story.

Min motfråga blir är det så hemskt om man vill beskriva ett problem på ett förståerligt sätt och fånga intresset för problemet?

Mitt spontana svar är NEJ!

Halvägs in i serien vet vi inte vem som är syndabocken. Ett arbetslag som inte vet. Politiker som misskött sitt uppdrag som huvudmän. Lärare som inte orkat med att förmedla obehagliga sanningar. Elever som inte bryr sig. Eller rektorer som ägnar sig för mycket åt sammanträden på kommun hos byråkraterna.

Jag ska inte dra några slutsatser denna gång. Men det är symtonomt att samma dag som detta program går tar Rapport upp Skolinspektionens kritik och tillsyn av en av Sveriges största återfallsförbrytare Rosengårdsskolan i Malmö.

Man blir knäsvag när man ser på siffrorna därifrån och den totala ignoransen att se sitt problem. Man häpnar över en oförmåga utan dess like att förstå sin situation och göra något åt den. Dessutom att moltiga när någon vill ställa en fråga, hur detta återfall i icke acceptabelt beteende kan fortgå, är ytterst graverande.

Så hur jag nu än ska lyckas dra någon vettig slutsats av kvällens dos av skolvardag är det fortfarande min huvudtes. Skolan lider av ett systemfel som kan förstärkas med det jag upptäckte igår när jag läse en intressant artikel om välfärdens institutioner. De befinner sig fortfarande i överhetstänket och har inte förstått att deras stora problem är att världen består av massor med bildade individualister som inte köper färdiga lösningar.

Klassresans resenär

Denna betraktelse gör inget anspråk på att vara vetenskaplig i förhållande till den politiska utveckling i det svenska samhället. Är en personlig betraktelse utifrån en mycket intressant artikel i dagens SvD om socialdemokratins historiska roll i samhällsutvecklingen, Gamla tiders svar duger inte. Där jag var en del av den eftersom jag föddes in i en arbetarfamilj med bakgrund i Norrlands brukande småjordbrukare och småarrendatorer till Sörmlands största fideikommiss. En osannolik bakgrund för att kunna bli akademiker.

Den utbyggnad av samhälles och utbildnings  möjligheter ska jag tacka denna socialdemokrati för, men i samma andetag förvånas över. Förvånas över att insikten saknats att får du biljetten till klassresan finns det ingen returbiljett till den verklighet du kom ifrån.

All kunskapshöjning hos befolkningen innebär ett avståndstagande från de färdiga och paketerade lösningar som den styrande klassen har. Det gäller både i frireligiösa som politiska organisationer. När samhällets medborgare får en mer ifrågasättande hållning till etablerade sanningar ökar också individualismen och där med ett mindre behov av kollektivet.

En intressant passus i Håkan Arvidssons artikel beskriver välfärdens institutioner som politiken och staten byggt upp. Jag citerar:

Det är professionella institutioner som sköter alla centrala funktioner från dagis till äldrevården.

Men institutionerna blir allt mindre skickade att klara dessa uppgifter i samma takt som individualiseringen och anonymiseringen tilltar. Tillit växer bäst i samhällen där människor knyts tillsammans med personliga band och sådana band blir allt sällsyntare i dagens miljonstäder. Där kan man bara lita på sig själv och endast sällan på andra.

Är det så att dessa institutioner inte har folkets förtroende idag. Är det vi ser som ett problem när föräldrar flyttar sina barn från skolor, som inte tycks klara sin uppgift som bildningsanstalt, till andra som tycks det för den uppväxande generationen?

Jag vet inte, men möjligen en kraft. Ett är säkert att politikerna har förlorat tolkningsföreträdet på vad som är de stora livsavgörande frågorna.

Att man inom socialdemokratin vill tillbaka i en vänstersväng är en retorik och önskedröm där befolkningen hade en låg utbildningsnivå. Med en retorik från 1800-talets franska revolution: frihet, jämlikhet och broderskap. Om den svängen tas kommer socialdemokratin att vara något som tillhör historien.

Men det är lika farligt att den nuvarande blågrå Alliansen fastnar i tron att de förvaltar en välfärdsstat byggd på folkhemstanken. Folkhemstanken finns bara i de politiska våta drömmarna.

Därför ska det bli intressant att se hur de reformer som skapats i skolans värld ska tas ut i "folkhemmet" där du har en välbärgad medelklass som bara tänker på sig själv och sätter sina barn i de skolor de tycker levererar rätt kunskapskvalitet.

Media SvD

RIP - Lasse Eriksson

Med förundran och sorg väcktes jag till nyheten igår morse att kominkern Lasse Eriksson inte finns bland oss mer. Har för mig att han och Alexandra Charles var gäster i Go'käll tisdags denna vecka och pratade 40-talet. Inte kunde jag tro att han två dagar senare inte skulle finnas bland oss.

Speciellt förunderligt för mig ur en annan synvinkel. År 1996 var jag en i en grupp arrangörer av något som heter World Quality Day. Det året gick det av stapeln på Stockholms Stadsteater. En av dem vi engagerat var just Lasse Eriksson. Om jag minns rätt var det ett bejublat framträdande. Han hade med sig en bandspelare på axeln. Ensam på Statsteaterns stora scen använde han detta enkla rekvisit för att åskådligöra kvalitet.

En mångsidig person har gått ur tiden. Njut av denna hyllning!!

RIP - Lasse!

Ständigt denna utvärdering

Denna soliga och varma mars lördag var jag ner i centrum och handlade. Då stötte jag ihop med min vännen  "Den dansande skolinspektörn", känd från Go'kväll. Vi kom att språka kring inspektionsläget. Tydligen är det fortfarande så att det på Ture Sventon vis, med den där förhatliga Ville Vessla härjarandet, Ständigt denna utvärdering.

Många tycks tro i skolsverige att det räcker att köpa något datasystem för att fixa det där med utvärdering. Ack vad man bedrar sig. Det blir snarare tvärt om, ett stjälpsystem.

Innan man överhuvudtaget börjar med utvärdering i datorsystem måste man kunna hantverket bakom. Utvärdering är ett av fundamenten i systematiskt kvalitetsarbete. Det som är ett lagkrav om mindre än fyra månader.

Utvärdering har två viktiga delar i sig, analys och värdering. Den första ska inte förväxlas med den andra som allt för många mindre kunniga gör. Analys är att se mönster och samband utan att dra några slutsatser. Det här som Japanerna kallar genchu gembutsu - se med egna ögon. Har du inte gjort det går det inte att värdera och dra slutsatser av vad du ser. Detta är själen i resultatstyrningen och avgör hur saker ska förbättras.

Det bästa rådet jag kan ge alla förskollärare, lärare, förskolchefer, rektorer och huvudmän. Sätt er alla på skolbänken omedlebart och lär er detta. Annars kommer ni till att pinas med alla nedslag från Skolinspektionen. Och hur kul är det på en skala om 10?

Lärarlegg - nu är vi hemma

Riksdagen har idag beslutat om lärarlegimtation. Frågan är, är det lösningen på problemet?

Jag tvivlar. Systemfelet i skolan är synen på det pedagogsika arbetet. Är det lärarnas soloprestationer i stängda klassrum?

Är det möjligen behovet av pedagogiska samtal som avgör?

Oavsätt vad det är, är det inte lärarlegimtationen som avgör kvaliteten på lärarna. Det är skolans resultat som avgör, inte varje lärarens syn på vad kan jag förbättra idag!!!

Enskilda strävande till förbättringar kommer alltid att misslyckas eftersom det blir enskilda öar i strävan att förbättra kvaliteten på det pedagogiska arbetet.

Lektorer ska frälsa lärarna

Regeringen verka vara på forskningstigen när det gäller att höja lärarnas löner. I dagens SvD skriver Lova Olsson om regerings satsning på en tvåårig forskarutbilning för 251 miljoner kronor för att se till att landets förskolor och skolor ska begåvas med lektorer. Kanske bara i sig. Frågan är bara är det rätt medicin att höja läranas löner?

Inte om jag ser på Klass 9A. Det är inte mer forskningsutbildade lärare som behövs, utan helt nya arbetssätt och lärare som verkligen brinner för uppgiften att lära ut. Om detta har jag skrivit igår. Möjligen kan det vara spännande att skaffa sig lektorer som kan höja kunskapsinnehållet i den befintliga undervisningen. Dock tror jag det är andra faktor som avgör om skolan ska lyckas.

Media SvD (Tyvärr går det inte att länka för att artikeln finns bara i papperstidningen).

Investeringslinjen den nya politiken

PJ har som vanligt alltid fokuset och stråkastaren riktat på förnyelsen av Allianspolitiken. Även så i dagens ledare i SvD Ta vara på viljan till reformer . Faran med den sittande Alliansregeringen är att de blivit blågrå sossar i modern tappning. Det är inte mer av arbetslinjen vi ska ha i landet. Det är en investeringslinje eller för den del en företagarlinje.

Allt välstånd bygger på att du antingen effektivisera redan existerande branscher eller skapar nya som kan dra in pengar till staten. En klart förbisedd faktor i svensk välfärdspolitik. Att bara få folk i arbete är ju inget begåvat sätt i sig utan det måste skapas nya arbetstillfällen. Då är det obegåvat som regering gör just nu att hålla på och sänka restaurangmomsen. Det är inte mer av tudelad arbetmarknad vi behöver. En för oss som redan är etablerad och de ungdomar som ska in i den.

När man läser förslagen från olika riksdagspolitiker på hur man skulle refomera Allianspolitiken är det bara kratsningar inom samma låda man föreslår. Det leder på inget sätt till ny välfärd. Bara rör runt resurser.

Vad Alliansregeringen behöver gör är att skapa förutsättningar för företagare att få tillgång till riskkapital utan att detta kapital helt sväljer företagen som grundarna startat. Därför borde regeringen skapa möjligheter för privatpersoner att investera tillgångar i företag som vill växa, utan att det blir av med sina livsverk för att några få s k riskkapitalister har krav på stora ägarandelar för att pumpa in pengar.

Just i dessa dagar kommer ett antal aktieägare att få utdelningar från sin innehav i börsbolag. Skapa möjligheter för dessa att återinvestera utdelningen i nytt näringsliv genom att ge avdragsrätt på kapitalskatten. Det är huvudlöst att det är bättre att folk använder avkastningen på investeringar till privat konsumtion istället för investering i det som Sverige ska bygga sitt välstånd på framgent.

Dags för ett annat synsätt i politiken och jag stämmer in i PJs avslutande mening:

Ta vara på viljan till nya reformer.

Media SvD