Gott Nytt År 2023

 

Allt såg så bra ut när året började. Äntligen var vi ur covid-19 pandemin, nu skulle vi börja leva som förr. Ack så fort den illusionen sprack, när Putin och hans lakejer invaderade Ukraina den 24 februari 2022. Nu vreds klockan tillbaka till krig och kristider med följder för priser och inflation som steg. Lite tillbaka till ett samhälle vi hade för trettio år sedan.

Allt nog kom en sommar med vederkvickande värme och ledighet, där många svenskar likt ystra hästar invaderade flygplatser för att ta sig till soligare breddgrader. På det en lång och varm höst med ett val som innebar maktskifte och första borgerliga regering på åtta år. En rivstart med energikris och höga priser på el. Oppositionen, det gamla maktpartiet, började surmulet beskylla den nya regeringen för löftesbrott. Inte mycket till opposition, mer gnäll och surt som räven sa om rönnbären.

Året 2022 lägger sig ner för att dö. Ett nytt föds 2023 med allt vad det innebär för framtiden. Som alltid är det i besvärligheterna vi går igenom bäst att ha det positiva sinnelaget. Att ta till sig dikten av min morbror Nisse Precis (Nils Karlsson) GLÖM EJ NUET, GOTT NYTT 2023.

Du väntar på kommande

stunder

och dagar.

Du längtar

efter morgondagens

välsignelser.

Du väntar

att vägen skall bli

bättre

bortom nästa krök.

Men du glömmer

att njuta –

av stunden –

du har.

 

Stimulerande undervisning

Svensk skola har tydliga regler för att fånga upp elever som riskerar att inte nå målen i ett ämne. Elever som har det lätt i skolan uppmärksammas inte på samma sätt. Här ligger en del av problem i skolan hur man bedömer elever. Det är för lågt ställda krav om man bara fokuserar att alla elever på en skola ska uppnå betyget E. Man måste spänna bågen högre och säga att man ska nå höga meritvärden totalt för alla elever.

Skolinspektionen har i en rapport belyst frågan om varför högpresterande elever och särskilt begåvade elever lämnas åt sig själv. Det finns en inbyggd syn i skolan och dess lärarkår att dessa barn klar sig själva. Tyvärr är det inte så. Dessa barn behöver lika mycket handlingsplaner och uppgifter som utmanar som de åtgärdsprogram som behövs för elever med svårigheter.

 

Även om vi har ett mål- och kunskapsorienterat betygssystem är en klass eller årskurs normalfördelad eftersom varje individ har olika kognitiva förmågor. För att undersöka hur undervisningen fångar elevers förutsättningar i den högra delen av normalfördelningskurvan har Skolinspektionen kommit med en rapport om hur det ser ut i 29 skolor i Sverige för årskurs 4. Av de 29 skolorna är 5 fristående skolor. Skolinspektionen bedömer att av dessa skolor har 24 behov av att utveckla sitt arbete inom flera områden.

Man har funnit att lärare oftast lämnas ensamma i sitt arbete med elever som ligger långt framme. Det är naturligtvis inte en bra situation. I sin granskning har den gjorts utifrån två centrala frågeställningar:

1. I vilken utsträckning arbetar lärare metodiskt vid planering och i undervisning för att ge elever som ligger långt fram i sin kunskapsutveckling möjlighet att nå längre?
2. I vilken utsträckning ger skolans ledning stöd för en undervisning som stimulerar elever som ligger långt fram i sin kunskapsutveckling? 

Ungefär en tredjedel (11) skolor bedöms har stort utvecklingsbehov, på sidan 16 i rapporten skrivs följande:

På dessa skolor är undervisningens kvalitet personberoende och ett gemensamt övergripande arbete på skolan saknas. På dessa skolor arbetar lärarna i högre grad ensamma och elevhälsoteamets kompetenser utnyttjas inte för att utveckla undervisningen för elever som ligger långt fram i sin kunskapsutveckling.

Rapporten noterar att 11 av 29 skolor inte har en differentierad undervisningsplanering för att ge elever anpassad undervisning efter deras kunskapsnivå. Här finns mycket att suga upp i rapporten hur man ska tänka för att skapa och stimulera barn som har lätt för sig.

En annan del av undersökningen hanterar den organisatoriska nivån i skolan. Hur arbetar och söker huvudmännen information om utvecklingen av elever som ligger långt fram. Vilken prioritering har rektor av sitt pedagogiska ledarskap på skolan. Är det aktivt och långsiktigt. Här finns ett problem, många rektorer sitter kortare tid än vad som krävs för att skapa ett långsiktigt arbete för att främja utveckling av pedagogisk metoder och uppföljningssystem.

En annan viktig del är arbetet inom elevhälsan och dess koppling till att hjälpa lärarna i sin undervisning. I rapporten på sidan 22 skrivs följande om elevhälsans arbete på de undersökta skolorna:

Elevhälsoteamets arbete är ett område där vi ser betydande kvalitetsskillnader. På mer än hälften av skolorna finns inte upparbetade rutiner för hur lärarna kan få stöd av elevhälsoteamet med att utarbeta och utveckla en stimulerande undervisning för elever som nått långt i sin kunskapsutveckling. Istället framkommer i intervjuerna att elevhälsoteamens arbete på merparten av skolorna är organiserat så att de främst har fokus på de elever som behöver stöd för att nå målen. 

Elevhälsan måste vidga synen på sitt uppdrag och hjälpa till att utvärdera och utarbeta rutiner för att lärare ska kunna arbeta med elever som har lätt för sig. När det gäller lärarstöd har min kollega Mona Liljedahl myntat begreppet Pedagogiskt ABC, där A är Acceleration, B är Berikning och C är Coachning. Detta har Mona samlat i sin senaste bok med samma namn. Hon poängterar att arbete med svårare material alltid kräver undervisning och handledning samt att elevers arbete med svårare uppgifter kräver både respons och uppföljning av läraren.

Frågan är hur många som nu tar chansen att utveckla undervisning och utvärdering av skolan. Speciellt efter att vi fått en uppgraderad läroplan, Lgr22, samt ett nytt sätt att bedöma kunskaper och betygssättning. Ett är tydligt, skolan måste vrida fokus även mot den högra delen av normalfördelningskurvan för att utveckla motivationen bland elever som har lätt för sig. Det är bland högpresterande och särskilt begåvade elever vi har framtidens vetenskapsmän och utvecklare.

Källa:

Stimulerande undervisning för elever som ligger långt fram i sin kunskapsutveckling, Skolinspektionen, Dnr: SI 2019:5786

God Jul 2022

 

Midnatt råder endast tomten är vaken...fast tydligen sover han än denna julaftonsmorgon. Kanske han är uttröttade efter allt ståhej inför denna fridens helg. Lite så kan det vara när man kört ända in i kaklet. Allt nog får vi nu på vårt eget sätt fira julen med dess glada budskap, det som berättas med våra krubbor vi ställt upp i våra boningar, att en frälsare är född i Davids stad.

Med dessa rader, om att göra julen till en eftertankens tid tillsammans med att fröjdas med varandra får jag tillönska en 

God Jul

Ändrat skolsystem

Dagens skolsystem presenteras som bilden ovan från Skolverket. Under lång tid har detta systems funktionssätt diskuteras både allmänt som politiskt. Ett av argumenten för att ändra skolsystemet bland debattörer är att skrota "marknadsskolan" och återför dagens system till hur det sett ut innan kommunaliseringen. Nu har vi svart på vitt hur förra regeringens utredare ser på saken.

I den statliga utredningen om statens ansvar för skolan finns två förslag:

1. Fullgånget förstatligande av skolan, har staten både systemansvar och huvudmannaansvar.
2. System där staten förstärker sitt ansvar men utan att ta över huvudmannaskapet för skolan.
   

I det första alternativet kommer staten att ha ett systemansvar för skolan. Utredningen belyser en rad sakfrågor kring hur detta skulle kunna se ut. I detta sammanhang finns även hur ekonomiska resurser på nationell nivå ska hanteras. Några exempel är att resurserna ska gå till skolhuvudmännen och inte skolenheterna, skapa stabila förutsättningar för undervisningen och i liten utsträckning påverka hur huvudmännen väljer att utforma sin organisation.

En annan fråga som berörs är lärare och skolledares kompetens. Här föreslås omfattande kompetenshöjningsåtgärder, som fanns under den tid skolorna styrdes via länsskolnämnderna. Ytterligare en konsekvens av förslaget är att man tar över alla offentlig skolverksamhet. Det innebär att staten tar över kommunala skolor, komvux och tar ett arbetsgivaransvar för skolans personal.

Den stora stötesten i dagens system är de enskilda skolorna eller som det kallas marknadsskolan. Utredning förslår följande:

Vid ett fullgånget förstatligande av skolan bör systemet kvarstå att enskilda ska kunna bli godkända som huvudmän för fristående skolor. Den systemansvariga myndigheten bör ansvara för prövning och beslut om godkännande. Fristående skolor bör omfattas av skolsystemets rutiner och system för skolplacering, uppföljning och redovisning av information. Regelverket för olika huvudmän kan i större utsträckning behöva anpassas och differentieras så att förutsättningarna för eleverna i slutändan ska bli likvärdiga.

Principen blir att det idag rådande systemet i princip är kvar, men med två tydliga huvudmän för skolan staten och enskilda.

Med förslaget kommer dagens skolmyndigheter att omorganiseras till högst två. Den ena bör hantera statens systemansvar för skolan och rikta sig såväl mot offentliga skolor och komvux som mot fristående skolor. Den andra bör ha huvudmannaansvar för offentliga skolor och komvux och därmed arbetsgivaransvaret för skolpersonalen.

I alternativ två behålls statens systemansvar enligt ovan. Däremot kommer huvudmannaskapet att ligga kvar på kommunerna. Även de enskilda skolorna kommer att finnas kvar i detta alternativ.

Utredningen bedömer att genomförandet för alternativ 1 tar tjugo år och för alternativ 2 tio år. Så de som önskar sig en snar ändring av skolsystemet får gör halt och vänta ut den tröga process systemförändringar tar. För med statlig finansiering av skolan innebär att skattesystem och bidragssystem måste ses över och vi får en ny skattelagstiftning på plats.

Så den som lever får se hur det blir efter att remissinstanserna sagt sitt och regeringen behandlat förslag och nya utredningar innan man kan gå till riksdagen för beslut om ny skollagstiftning. Sedan kommer den omfattande genomförandet att sätta igång, med dess olika fallgropar, innan vi har något nytt.

Källa: Statens ansvar för skolan - ett besluts- och kunskapsunderlag, Volym 1, SOU 2022:53.    

Nej till slöjförbud från högsta instans

 

Två Skånska kommuner har fått sina beslut om att förbjuda huvudduk i förskolan och grundskolan

upphävda av Högsta Förvaltningsdomstolen i två domar 8 december 2022.

Syftet från den politiska ledningarna i kommunerna Staffanstorp och Skurups kommuner var att göra en generellt förbud i integrationsplanen för kommunen. I Staffanstorp var det att barn i förskolan upp till sjätteklass i grundskolan skulle omfattas av förbudet. I Skurups kommun fastställdes en motion att huvudduk, burka, niqab eller andra klädesplagg i syfte att dölja elever och personal inte ska vara tillåten i kommunens förskola och grundskola.

Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) avslår överklagandet gjort av de två Skånska kommunerna. Genom en gedigen tolkning av lagar och rättspraxis fastställer de fem justitieråden att man inte kan utfärda generella förbud beträffande huvudduk eftersom det inkräktar på den enskildes yttrandfrihet.

 

I motiveringar till sitt beslut är det yttrandefriheten som är avgörande för beslutet. HFD skriver:

 

Mot denna bakgrund får kommunens beslut anses ha sådana faktiska effekter för enskilda att det utgör en begränsning av yttrandefriheten. Begränsningen måste då för att vara tillåten ha stöd i lag.  

Bestämmelsen i 1 kap. 6 § skollagen om att utbildningen vid skolor och förskolor med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell riktar sig till huvudmannen och avser hur denne ska bedriva verksamheten. Den utgör inte lagstöd för att införa begränsningar avseende klädesplagg som bärs av religiösa skäl.

 

Det intressanta är ställningstagandet om tolkningen av skollagens lagrum 1 kap 6 § riktas mot offentliga huvudmän, inte kommunen i sig. Därtill har ett av justitieråden uttalat sig:

 

”Att begränsa rätten att bära huvudduk har effekter för enskilda och är därför en begränsning av yttrandefriheten. För att begränsningen ska vara tillåten måste den ha stöd i lag. Sådant lagstöd saknas i nationell rätt och därför ska kommunernas beslut upphävas”, säger justitierådet Ulrik von Essen i ett pressutskick.

 

Källa: 

Mål nr 4120-21, HFD 8 december 2022

Mål nr 4266-21, HFD 8 december 2022

 

Vingar som bär

 

Nyfikenhet har alltid präglat mig. Därtill att säga ja till det oväntade, ett sätt att lära sig något nytt, inte bara i teorin utan i verkligheten. Därför var det spännande att läsa min 70-års present från mina kusiner, en berättelse skriven av Lars-Erik Wallhagen. Om hans liv i missionen i Asien och Mellanöstern.

Under min uppväxt inom pingstkyrkan var det alltid spännande när missionärerna kom hem till Sverige och berättade om livet i olika länder i central Afrika. Speciellt exotiskt var det om missionärer kom hem från länder som Korea eller Sri Lanka.

Med glädje upptäcker jag nya dimensioner i Lars-Erik Wallhagens memoarer om flyget som en bärande länk i länder som Pakistan, Bangladesh och Afghanistan. Både för att kunna nå avlägsna byar i det bergiga landskapet, som är svårt och tidskrävande att nå landvägen. Om hur man kan hjälpa nödställda i olika situationer.

Därtill en av de stora begränsningar dessa länder har genom analfabetismen. Att kunna läsa och skriva är helt avgörande för att nå friheten från de som har makten. Speciellt i de länder som styrs av klaner och patriarkatet. Det är först när kvinnor kan läsa och skriva som det blir farligt för de härskande imamerna. Vi kan bara i närtid skåda vad som händer i Iran och det bakslag som talibanerna skapat i Afghanistan efter maktövertagandet. När hedern får styra blir det fel.

Boken innehåller även intressanta berättelser om missionsflyget genom MAF Sverige. Hur man med små medel köper plan för att kunna bistå vid operationer som cyklonen i Östpakistan, dagens Bangladesh. Otal andra hjärtknipande berättelser om uppoffringar för att hjälpa nödställda människor.

Boken är ett intressant dokument att skaffa sig en inblick i det som olika hjälporganisationer gör, oavsett om det är frivilliga insatser via kyrkor eller med hjälpa av biståndspengar.

        

Betyget sjunker för årskurs sex

Skolverket har kommit med resultatet för skolans trettonåringars betygsresultat för 2022. En dyster läsning från föra året. Trenden fortfarande att en av fyra elever inte när betyg i alla ämnen sedan 2015.

2021/2022 gick 124 000 elever i årskurs 6. Det är en ökning med 3 000 elever. Fördelningen mellan könen är en övervikt på antalet pojkar. De är till antalet 51 procent (63 400) pojkar av populationen och flickor 49 procent (60 200). Generellt är flickorna kunskapsresultat bättre än pojkarnas under 2022. Tittar vi på hur många elever som får godkänt betyg (A-E) är det endast 72,4 procent. Ser vi över perioden 2015 - 2022 är det en minskning med 8,1 procentenheter. Mellan 2021 - 2022 var minskningen 1,3 procentenhet.

Tittar vi på fördelningen mellan könen, har flickor om klarat alla ämne med minst betyget E sjunkit 1,6 procentenheter till 75,1 procent. För pojkar sjunkit med 1 procentenhet till 69,9 procent.

Flyttar vi fokus till hur det ser ut i betygsfördelningen mellan de olika ämnena ser den ut som följande diagram:

Åter skiljer engelskan ut sig även detta år med betyget A+B på hela 44 procent. Därmed ligger betyget på 3 procentenheter högre än 2021. Betyget F för engelskan är lika sedan förra året. Nästa ämne som ändrat sig är modersmål för betyg A+B på 31 procent 2022 och 1 procentenheter lägre än 2021. Betyget F för modersmål är 5 procent och är 1 procentenhet högre än 2021. Betyget A+B för Idrott och hälsa ligger på 31 procent eller lika med 2021 samt Svenska som andra språk är oförändrat sedan förra året. Betyget F för Idrott och hälsa är 2 procentenhet högre än förra året. För Svenska som andra språk har en försämring på betyget F gjorts sedan 2021 med 1 procentenheter. Betyget A+B för matematik har minskat till på 24 procent eller en minskning med 3 procentenheter sedan 2021.

Tittar vi på betyget F är den mellan 2021 - 2022 på 11 procent för  matematik och för idrott och hälsa 8 procent.

Trenden på resultatet är fortsatt oroväckande sedan förra året när det fortsätter att minska. Ser vi på perioden 2015 - 2022 är det ett stort tapp på hela 8,1 procentenheter. Vad är det som gör att skolan inte förmår att lyfta kunskapsresultaten och betygen?

För övrig är frågan inte bara ett täcken på systemfel utan lika mycket frågan om vilka pedagogiska metoder skolan har och hur de påverkas av faktiska kunskapsresultat i de olika ämnena. Görs genomlysningar av hur många elever som faktiskt riskerar att inte nå kunskapsmålen på varje skolenhet. Jag har inte svar på frågan.

En ny frågeställning för betygssättningen är de nya betygskriterierna och bedömningssättet som gäller från 1 juli 2022. Hur kommer det att påverka betygssättning framgent när det är det sammantagna bedömningen som ska gälla inom betygsintervallet E - A. 

Det är viktigt att resultatanalysen av kunskaperna och betygen görs på ett enhetligt och adekvat sätt så de pedagogiska metoderna hjälper eleverna att få ett godkänt betyg (A-E), även om skollagen inte har något krav på lägst betyget E. Speciellt är signalen viktig för varje skolenhet när sexorna flyttar upp i högstadiet. Vad behöver varje elev för att lyfta sig till minst betyget E i alla ämnen i slutbetyget i nian. Varje skola behöver säkert ett kollegialt sätt att gör fortlöpande bedömningar av eleverna, minst fyra gånger under ett läsår, bedömningar som ska vara formativa och summativt vid varje terminsslut, fram till vårterminen i årskurs 9.

Källa:
Terminsbetyg i årskurs 6, vårterminen 2022, Dnr: 2022:2041, Skolverket. 

 

 

Kulturkanon vid lägerelden

Tid till annan diskuteras det här med kulturkanoner, senast av ett antal journalister, som uppger att det skulle vara förödande för det fria ordet. En fundering slår mig, hur kunde det komma sig att det fanns detta i den skola jag gick på 1960- och tidigt 1970-tal.

När jag tittar i mina gamla böcker från grundskolan och fackskolan hittar jag tydliga antologier om litteraturens värld. Möjligen sållad genom läroboksförfattare och förlag.

Tittar jag i innehållsförteckningen från läroboken på fackskolan klara antologier i olika litterära inriktningar. Några var:

• Från en förvunnen värld. Om Alf Henrikson, Hjalmar Söderberg, m fl
• Borgerliga samhälls- och människoskildrare. Om Elin Wägner, Hjalmar Bergman, Dorothy Parker.
• Realism och idealism. Om Charles Dickens, Harriet Beecher-Stowe, m fl.
• Franskklassicism och upplysning. Om Jean Baptist Molière eller Voltaire.

Antologin byggdes upp med en kort beskrivning av författaren följt av utdrag av text från författarens böcker. För mig blev det första inblicken i litteraturens värld, som så småningom öppnade mitt intresse för det litterära. Detta har fortgått hela vuxna livet med nya bildningsinblickar.

Fredrik Johansson för i en diskussion på SvD ledarsida (19/11 22) om kulturen och jämställdhet och samlingen kring lägerelden. Här hade vi förut en lägereld i form av public service, idag har vi betydligt fler lägereldar. Sverige är inte längre ett homogent land som på 1950- och 1960-talet, han skriver:

...en högre grad av kulturell gemenskap på 1950- och 1960-talen hade andra förklaringar än ekonomisk jämlikhet. Som en mycket homogen befolkning, ett högst enhetligt kulturutbud...

Därför blir det konstigt när man från olika håll ska göra sig till tolk för vilken kulturkanon som ska bibringa den uppväxande, och även den vuxna befolkningen, bildning. Sverige har många kulturarenor inhemskt som internationellt. Tar vi bara de lägereldar av kultur som finns i minoritetssamhället krockar den oftast med den svenska. Mycket av information och kulturutbyte sker via etermedier i hemlandet eller via social medier i minoritetsamhället. Det är sällan jag stöter på att dessa grupper tar in svensk kultur. Samtidigt kan man fundera över hur vi svenska konsumerar kultur. Någon har sagt att svenskar är mer amerikanska i sitt sätt idag än när jag växte upp.

Så frågan är, är det ens möjligt att skapa en kulturkanon som för drygt 50 år sedan. Jag tror det blir svårt eftersom det inte finns en samsyn på vad kultur är i dagens svenska samhälle med så många lägereldar.

Media SvD     

Skolpengen och kommunen

Diskussionen har gått hög om skolpengen sedan den Åstrandska utredningen kom. Den ville, likt den förra regeringen, differentiera storleken på skolpengen eftersom man tyckte att kommunala skolor har ett större uppdrag än fristående skolor.

Nu har den stora utredningen om det statliga ansvaret för skolorna lagts fram för regeringen och skolministern (7/11 22). I sammanfattningen skriver utredningen följande:

Styrningen på huvudmannanivå utförs av både offentliga och enskilda huvudmän.

Kärnan i utbildningen är självklart undervisningen, men huvudmännens ansvar omfattar också många andra delar, bland annat elevhälsa, studie- och yrkesvägledning, skolbibliotek och lärverktyg, skolmåltider samt lokaler.

Kommunerna har utöver sitt huvudmannaskap för de kommunala skolorna och komvux ett grundläggande planerings- och finansieringsansvar för utbildningen. Detta ansvar följer av att kommunerna också är hemkommuner för de barn, unga och vuxna som bor i kommunen. I hemkommunsansvaret ingår bland annat att ansvara för att utbildning kommer till stånd, fördela resurser till utbildningen, bevaka skolplikten...........På samma sätt som för huvudmannauppgifterna finns det variationer och brister i kommuners hantering och organisering av dessa hemkommunsuppgifter. (s 28-29).

Med andra ord har både kommunala huvudmän och fristående huvudmän lika stort ansvar för själva utbildningen. Det innebär att kostnader är lika för båda formerna, enligt det som heter likabehandlingsprincipen. Däremot har kommunen till skillnad från fristående huvudmän ett hemkommunsansvar på grund av barns mantalsskrivning i kommunen. Det är denna skillnad som man tycker att den fristående skolan ska få mindre skolpeng för.

Tankevurpan som görs är att det här med hemkommunsansvaret är en myndighetsutövning och därmed inte kopplad till själva utbildningen. Skollagen definierar genomförandet av utbildningen som likvärdig oavsett utförare. Med andrar ord är kommunen både en myndighet och en utförare. Vilket gör att de kostnader kommunen har för sin myndighetsutövning inte kan belasta utbildningen.

Spännande att se hur skolans finansiering och styrning kommer att se ut när väl remisser och riksdagsmangling är färdig av regeringens förlag ligger på bordet.

Källa: Statens ansvar för skolan (SOU 2022:53)

Vi äldre är som folk är mest

Vi äldre är som folk är mest. När jag pratade med min mor, saligen i åminnelsen, på ålderns höst upplevde hon sig aldrig gammal. Det var samma flicka fast hon hann bli en bit över nittio år gammal. Nu är jag själv där på 70+ sidan. Inte är jag gammal precis. Låt aldrig den förljugna bilden om ålderdomen få förhärska som Maria Ludvigsson på pekar i SvD (4/11 22):

Denna valhänta hantering av ”de äldre” som antingen andmatare eller människor nära döden, har naturligtvis flera orsaker. Bland dem finns dels decennier av en ungdomskult som gjort oss bedrägligt fästa vid allt som har med tonåren att göra, dels ett motsvarande minskat intresse för det som förhoppningsvis kommer därefter, som karaktär, insikt, reflektion och klokskap.

Det senare är mer viktigt som grund för de åldersrika. Med åren har jag själv noterat att livet ger en stadga som ger karaktär till livet. Insikter att livet är här och nu samt djupare kunskap om saker som ger framåtriktad tillvaro. Därtill bildning om att världen är mångfacetterad. Bildningen ger perspektiv till reflektion och klokskap. Det senare avgörande för ett samhälle med framgång där kontexten blir komplexare och klokskapen är avgörande. Vi äldre har faktiskt varit med om saker som idag kan tyckas nya och unika, sanningen är att de problem vi har idag inte är nya, möjligen bara i en annan skepnad.

Vi äldre är ingen generisk grupp, som den förkättrade identitetspolitiken vill få det till. Med Maria Ludvigssons ord:

Identitetspolitiken har varit förödande och förminskat varje person till en generisk representant för en grupp.

Hög tid att se varje äldre som en individ som bidra till att utveckla samhället. Inte ett kollektiv som ska behandlas med stereotypa föreställningar.  

Media SvD 

Tidöavtalet och skolan

 

Min bedömning av Tidöavtalet och skolan är att den är mer långtgående än vad den avgående socialdemokratiska regeringen lyckades med under våren 2022. Deras förslag var inte politiskt förankrade i riksdagen utan speglade mer dna hos S och dess fornstora dagar när de hade politisk majoritet.

När jag läst igenom förslagen kommer alla som hett önskat att ta bort den s k "marknadskolan" att bli djupt besvikna. Däremot kommer kraven på de fristående skolorna att öka när det gäller ägare och ledning. En djupare analys behövs, så jag återkommer eftersom frågorna har en juridisk dignitet.

En annan sak som inte S orkade med är det här med skolvalet. Enligt Tidöavtalet ska det vara ett obligatoriskt skolval. Här ska det bli intressant hur det kommer att lösas juridiskt. Idag är det fortfarande hemkommunen som gör skolplaceringen även om vårdnadshavare önskar en viss skola till sina barn. Kommer denna skolplaceringsrätt för hemkommuner att vara kvar eller kommer det att ändras.

Mycket gnissel har förekommit bland liberala partister sedan avtalet presenterades fredagen den 14 oktober 2022. När jag läser direktiven, kring skolan, slås jag av att det i många stycken är L politik som är styrande. Så pass att även C kan köpa de åtgärder som föreslås eftersom de ligger i linje med deras skolpolitik.

 

De fyras gäng

Sverige har fått en ny konstellation som ska styra landet. Tidöavtalet är den första riktiga ramen för att, likt Tyskland, styra landet genom en kontraktsdemokrati. I svensk politik är det enda sättet att skapa stabila majoriteter i framtiden, eftersom tiden då storlek och partiprogram styrde är ett minne blott.

Journalistkåren och proffstyckare har snabbt börja prata vinnare och förlorare. Här kan man konstatera att det minsta paritet och dess partiledare Johan Pehrsson nykter konstaterar att kontraktsdemokratin innehåller sött och salt för varje parti.

Hur man ser på läget som väljarna skapat, genom sin röstning den 11 september 2022, ska det bli intressant att följa och hur det nya kommer att fungera. Blir det som i Tyskland där man kan regera fast det finns sprickor inom partierna i dess konstellation. Samtidigt är det nyttigt att SD får komma till makten och pröva sina muskler i den reella maktens centrum när man ska gå från ord till handling. Partiers hållbarhet prövas alltid när man måste ta hand om vardagen långt bort från löftena, speciellt i tider med säkerhetsproblem i Europa, höga energikostnader och en stigande infrlation.  

Slutbetygen vänder åter till före pandemin

Grundskoleeleverna som lämnar skolan 2022 på nivå före pandemin. Vårterminen 2022 hade endast 85 procent behörighet till gymnasiet. Totalt minskade andelen behöriga från 2021med 1,2 procentenheter. Dock ökar gränsen för de som inte klara skolan till 15 procent mot 13,8 procent 2021. För 2022 är det 18 000 som inte klarat gränsen. 

Våren 2022 var det hela 119 891 elever som gick ut grundskolan. Ser vi till könsfördelningen är det 58 207 pojkar, varav 42 993 födda i Sverige och 61 684 flickor, varav 45 352 födda i Sverige. Flickorna har en övervikt på 3 477 elever på totalen.

Tittar vi på elevernas familjebakgrund är det fortfarande så att föräldrarnas bakgrund spelar roll. 

Den intressanta notering som kan göras är att bland svenskfödda är andelen föräldrar något större för grupperna med lång eftergymnasial utbildning än förgymnasial eller gymnasieutbildning.

Glädjande är även att se procentfördelning per ämne. Historiskt är det Svenska som andraspråk (SVA) och Matematik (M) de ämnen som har störst andel betyg F. Fortfarande är SVA det ämnet som har störst andel F. Sedan förra året har SVA ökat andelen F, med 1 procentenheter till 29 procent. M har en ökning med 1 procentenhet skett till 10 procent betyg F. Tittar vi på andra änden av betygsskalan har några förändring gjorts för betyget A. Fortfarande är det engelska som ligger i topp med 23 procent, lika som 2021, följt av Idrott och hälsa på 20 procent, en minskning med 1 procentenhet, och tredjeplats delas i år mellan musik, bild och hem- och konsumentkunskap på 18 procent.

Tittar man på meritvärdens genomsnittligt ligger det på 221,2 poäng, en minskning med 2,7 meritpoäng från 2021. Tittar vi på hur det ser ut mellan pojkar och flickor är fortfarande flickor bättre meritvärdemässigt. För flickor var det 231,6 för 16 ämnen, en minskning med 3,8 meritpoäng sedan 2021, och 240,3 för 17 ämnen, en minskning med 4,1 meritpoäng sedan 2021. För pojkar ligger det på 211,4 för 16 ämnen, eller en minskning med 1,5 meritpoäng sedan 2021, och 218,8 för 17 ämnen, eller en minskning på 1,5 meritpoäng sedan 2021.

Smolken i bägaren är fortfarande att elever slutar skolan utan betyg i ett, fler eller samtliga ämnen enligt bilden ovan. Våren 2022 uppnådde 75,8 procent av flickorna och 72,5 procent av pojkarna godkända betyg i alla ämnen, att jämföra med 78,1 respektive 74,1 procent året innan. Det innebär att flickornas och pojkars andel godkända betyg har minskat jämfört med det föregående läsåret.

Fortsatt ligger skolans utmaning i framtiden att lyfta elever så att alla får betyg i samtliga ämnen. Därtill alla elever som har en invandrarbakgrund med kortare eller längre bakgrund i Sverige. Det som är oroande den ökning med 2 000 elever som går ur svensk grundskola utan behörighet till vidare studier.

Källa: Slutbetyg i grundskolan våren 2022, Skolverket, Dnr 2022:1314

 
 

Epok går i graven

Måndagen 19 september 2022 såg vi slutet av en epok. Då gick begravningen av Storbritanniens drottning Elisabeth II av stapeln i Westminster Abby. På sedvanligt brittiskt maner var ceremonin välregisserad och pampig. 

Jag får fylla, i som många har sagt, att drottningen har funnits där hela mitt liv. En fantastisk gärning och regeringslängd fick sitt slut efter drygt 70 år. 

Bilden jag fångat från begravningen, via BBC, ses kistan med drottningen prydd av regalierna, spiran, äpplet och kronan. När den mer privata ceremoni sedan gick av stapeln på Windsor togs dessa regalier bort från kistan som en symbol för att en ny regent och tid står för dörren.

Som alltid i stora skeden i privatlivet eller samhället startar något nytt och obekant. I dessa stunder kan det kännas otryggt och osäkert. Det får inte ta överhanden, utan låta nyfikenheten på det nya leda till att dag för dag hantera det osäkra. Med tiden blir detta osäkra säkert. 

Det ska bli spännande att se vad kung Charles III kommer att leda Storbritannien och hur han fyller sin mors skor. Säker inte på det sätt hon gjort, utan annorlunda och spännande, en ny epok är född.   
 

Delat Sverige

 

Landet är delat efter valet 2022. Även om det slutgiltiga resultatet inte föreligger när detta skrivs finns intressanta mönster att se ibland olika mätningar.

En trend är att skillnaden mellan land och stad syns tydligt. Många bruksorter där S traditionellt varit starka har fått släppa mandat till SD. Är det så att landsorten är mer konservativ och missnöjda med det styre som S har utgjort. 

En annan intressant trend är könsskillnaderna i röstandet. Kvinnor är mer röda än männen. Hur kommer det att påverka framtiden, speciellt i ljuset av att fler kvinnor skaffar sig högre utbildning än männen. Samtidigt kan man fundera en stund över hur politiken kommer att påverka familjerna, mellan man och hustru olika politiska preferenser. Kommer splittringen i synen på politiken var en grund för separationer eller är familjen en arena där det är högt i tak, oavsett politisk hemmahörighet.

Ytterligare en trend i Valu 2022 är att de i åldersgruppen 18-30 år, de verkar ha en kantring åt höger i politiken. Ungdomen brukar vara den radikala delen i en människas liv. Är det mönstret brutet eller är det radikala att vara konservativ eller liberalkonservativ. 

Innan valet den 11 september 2022 förespådde jag ett jämt valresultat, med nästan dött lopp mellan blocken. Så verkar det bli. För mig är det en tydlig signal om att Sverige är delat både på riksnivå som förskjutningar i mellan stad och landsbygd. Därtill mellan könen, ett mer polariserat klimat som ska bli intressant att se hur den som får chansen att bli statsminister lyckas manövrera under de kommande fyra åren fram till 2026. 

Val 2022

Vår medborgerliga rättighet att rösta fram de som ska styra landet, regionerna och kommunerna är här den 11 september 2022. En dag där vi hyllar demokratin genom att utnyttja vår makt att se till att få de representanter vi vill se axla manteln att styra vår vardag politiskt de kommande fyra åren.

Som 2018 kommer vi med stor sannolikhet får en jämn utgång i 2022 års val, där några få röster eller utjämning av mandat, kommer att avgöra vilken regering vi kommer att få.

Tidigare år har jag personligen varit tveksam inför röstandet. I detta val inte. 

Det viktiga, som jag ser det, är att vi har ett samhälle på pluralismen och en stat som är duktig på sin kärnverksamhet. De har varit ledstjärnorna i mitt röstande. Frihet under ansvar har alltid varit ledstjärnan för mig framför ett korporativistiskt samhälle. Därtill har vi idag ett samhälle som är långt ifrån det homogena folkhemmet vi varit vana vid, tjugo procent av befolkningen har en annan kulturell bakgrund med andra värderingar.

Hur de fyra kommande åren politiskt kommer att se ut blir spännande att se. Blir det som de senaste fyra eller något annat. Ett är säkert att inget enskilt partis vallöften kommer att få genomslag. Vi är möjligen på väg till en avtalspolitik där ett antal partier förhandlar fram den politik som ska styra kommande fyra åren. Lite som de utskällda avtal som fanns i förra mandatperioden. Sverige kommer behöva vänja sig vid att det är framförhandlad politik mellan partier som kommer att styra i framtiden. Hur man ska se på det och den så kallade folkviljan blir en intressant fråga demokratiskt.

    

Berättelser - det oväntade

Berättelser öppnar det oväntade. Varje människa har en berättelse att sprida till sin omgivning. Nyfiket har jag genom livet försökt vidga mina vyer. Därför blev jag glad den 1 september 2022 när jag fick en bok i min hand av mina kusiner med respektive i sjuttioårs present. Ovan ses jag beskåda den nyöppnade presenten, en berättelse av och om Lars-Erik Wallhagen. En bondgrabb från Närke som fick sin utbildning i flygvapnet. Han omvandlande kunskapen sedan till att genom flygandet genomföra missions- och biståndsuppdrag i Pakistan.

Därtill sägs det att denna person bodde i Eskilstuna under åren 1959 - 1962 och tillhörde Filadelfiakyrkan där. Vid fråga från mina kusiner om jag minns honom ringde ingen klocka. Jag började skolan som sjuåring 1959 och var tio år 1962, inget som då upptog en ung grabbs tankar vem personen var. 

Spännande blir det på nytt vidga kunskapen och bildningen genom att läsa ytterligare en biografi om något som hänt genom en person. Därtill hur vi i Sverige, via ideella krafter i civilsamhället satt avtryck i världen. Inte bara att vi har ett duktigt internationellt näringsliv utan också hjälporganisationer som gör skillnad. I allt detta finns det en organisationen jag hittills inte hört talas om, MAF Sweden, en internationell organisation som jobbar i tio länder med flygtransporter. Transporterna som sker till otillgängliga områden där krig, konflikter och katastrofer drabbar fattiga människor.

Hur viktigt är inte läsandet och förståelsen av orden. Det är det som bär människans förståelse av sin omgivning. Den är även till nytta för att kunna påverka skeenden. 

En spännande ny värld ligger på bordet att vidga mina egna vyer.  
 

Saknas naturvetenskaplig allmänbildning

Infrastrukturen är avgörande för vårt välstånd. Historiskt har Sverige varit rationellt med många framstående uppfinnare och entreprenörer som skapat industrier som byggt välståndet. Till detta har kapitalet och politiken varit följsamt i sin utveckling av spelregler och kapital för att skapa bärkraftiga företag.

I denna era var det naturvetenskap och teknik som styrde utvecklingen. Ingenjören hade ett Know-how hur problemen skulle lösas. Vi hade ett utbildningssystem som premierade framväxten av ingenjörer på olika kunskapsnivåer. Någonstans i slutet av tillväxten, av välståndet, kom andra aktörer in. Yrkestitlar som statsvetare, jurister, nationalekonomer, ekonomer, sociologer och karriärpolitiker började befolka makten och beslutande församlingar, långt bort från den verklighet de är satta att styra och stifta lagar kring. Här har vi det verkliga problemet.

Vår regering beskriver Peter Wennblad i SvD (26/8 22) med följande ord:

När man går igenom den socialdemokratiska ministärens akademiska meriter framträder en tämligen homogen skara makthavare. Utpräglade teoretiker, som höll till på biblioteket under studietiden, inte i laborationssalen.

För att lyckas i välståndsbyggandet måste det finnas människor i beslutande position med skit under naglarna som vet hur saker skapas i verkligheten och varför vissa naturtillgångar är nödvändiga i utformningen av välfärden. Därmed inte sagt att miljöhänsyn inte måste tas.

Det som skrämmer mest är följande konstaterande av Peter Wennblad (SvD 26/8 22):

Naturvetare och teknologer är sällsynta arter.

Under innevarande mandatperiod finns till exempel bara ett tiotal utbildade ingenjörer i hela riksdagen (men desto fler med examen i social ingenjörskonst).

Resultatet av detta blir att man sätter bocken till trädgårdsmästare. Resultatet blir känt, en steril gräsmatta.

Behovet att kunskap i naturvetenskap och matematik är stor i beslutande församlingar. Ett obligatorium vore att samtliga förtroendevalda, inte bar behöver kunskap om juridiken utan lika mycket teknik och naturvetenskap. Till och med matematik.

Detta gäller även de som är satta att granska politiken, journalister. Speciellt kanske matematik och statistik. Varje gång jag ser rapporteringar om skillnader mellan olika mättillfällen rapporteras det felaktigheter. När opinionsinstitut presenterar upp och nedgångar mellan partiers storlek ges skillnaden i avvikelse som procentenheter. Allt för ofta uttrycks skillnader mellan mätningar, som media presenterar, i procent mellan mätningarna. Om mätresultat ett är 70 procent och mätresultat två är 90 procent är skillnaden inte 20 procent utan 20 procentenheter. För skulle korrekt procentskillnad redovisas skulle den vara 29 procent.

Därför är det så viktigt att dagens elever drillas i NO-ämnena och matematik, för att vi åter ska få en kunskapsbas, som behövs för att Sverige fortsatt kan skapa välståndet i framtiden. Det duger inte bara med vetenskap och forskning, de är duktiga att skapa rådande kunskap, know-why. Det är ingenjören som vet hur det ska omvandlas till välstånd, know-how.

Media SvD      

  
 

Våldskapitalet

 

Året 2022 har våldet och dödsskjutningarna blivit en allmän vara. Senast (26/8 22) inträffade en sådan, som i skrivande stund verkar omotiverad. En kvinna och ett barn i Årby, Eskilstuna, utsattes för ett dödligt våld, men klarade sig. Det har berört mig mycket. Under några år bodde jag i huset längst till vänster i bilden. När något som man har anknytning till inträffar blir det en extra dimension. 

Dessutom är jag i skrivandet inne på min tredje deckare. Har i den återvänt till min gamla hembygd Eskilstuna i berättelsen om våld i relationer. Däribland figurerar just Årby och Årbyskolan i berättelsen (bild nedan).

Även den har jag personliga minnen ifrån. Här gick jag sista året i grundskolan. En skola som var nybyggd 1967. Här var jag med om att spela in filmen Kånst för otta (konst för åtta), en popfilm som drev med reklamen på 1960-talet, i ämnet svenska.

Båda dessa ställen figurerar i deckaren, där skolan och dess elever blir utsatta för religionskrig, mobbning och fysiskt våld. Inte visste jag när jag började skriva att Årby skulle hamna i riksmedia med en grymhet som jag aldrig skulle lyckas med i fantasin, att frambringa i den virtuella värld en deckare eller berättelse är.

Våld och våldskapital har blivit en del av vardagen i Sverige. Naiviteten har brutits, det trygga folkhemmet är ett minne blott. I rådande valrörelse bjuder partierna över varandra i budskapet att knäcka de kriminella gängen. Tyvärr lär inte politiken lyckas med den bedriften. Allt för djupgående mekanismer behöver påverkas. En är att förebygga beteenden och värderingar hos barn och elever i förskola och skola. 
  

Friare betygssättning

 

Från halvårsskiftet 2022 har skolan fått ett friare bedömningssystem vid betygssättning. "Trasmattans" tid är förbi, när man klippte sönder kunskapskraven för en betygsnivå i olika delar och undervisade utifrån dem för att eleven skulle nå kraven, det som kommit att kallas baklängespedagogik. Den tiden är nu förbi när skolan börjar höstterminen 2022.

Undervisningen ska nu utgå från syftet och centrala innehållet i varje ämne och sedan bedöma elevens sammantagna kunskaper vid de summativa bedömningen, utifrån de nya betygskriterierna.

Skolverket släppte mitt i sommaren de nya allmänna råden för betyg och bedömningen. En gedigen och märgstarkt aktstycke som kräver sin man och kvinna att tröska igenom. Här beskrivs hur det nya arbetet med betyg och bedömning ska gå till.

När jag studerat instruktionerna kan jag inte låta bli att fundera över den frihet som skapats inom betygen E - A. Poängteras ska att för att få betyget E måste samtliga betygskriterier uppfyllas, där finns fortfarande en spärr kvar, men inte inom det godkända betygen.

För att förstå hur fritt det hela kommer att bli, även om provbetygen från nationella prov ska vara en delmängd i den sammantagna bedömningen vid terminens eller kursens slut, kan följande exempel från allmänna råden vara illustrativt:

Betyget A ska sättas om en elev sammantaget har visat utmärkta kunskaper. I undantagsfall kan lärarens sammantagna bedömning vara att elevens kunskaper bäst motsvaras av betyget A, även om elevens kunskaper i något avseende befinner sig på en lägre nivå. Elevens styrkor behöver då vara särskilt väl utvecklade och väsentliga för att motivera det högsta betyget. I ett mer vanligt förekommande scenario visar lärarens sammantagna bedömning att elevens kunskaper är mycket goda men inte utmärkta, eftersom de i väsentliga delar befinner sig mellan A och C. Då sätter läraren betyget B. Lärarens bedömning kan också vara att B är det mest rättvisande betyget om elevens kunskaper sammantaget bedöms till en nivå mellan A och C, även om någon liten del befinner sig på E.

 

Hade det varit som innan 1 juli 2022 med krav att uppfylla kunskapskrav hade säkert eleven fått ett E eller möjligen D. Betyget B som i exemplet ovan kanske ska betraktas som ett glädjebetyg, vad vet jag. Troligen kommer debatten om betygsinflation att öka nu när man inte kan beskylla bara de fristående skolorna för att sätt just sådana betyg, eftersom de nya kriterierna gäller alla skolor.

 

Vinsten och skolans uppdrag

Välkommet att skolsystemet diskuteras. Allt är inte frid och fröjd i dagens tillämpning av styrdokumenten, det oavsett det är kommunala eller fristående skolor. Där är jag och skolminister Lina Axelsson Kilhblom överens.

Sedan blir det problem. Låt mig ta de ändringar som riksdagen beslutat på initiativ från S-regeringen. För det första:

Kursplanerna har reviderats och får mer fokus på faktakunskaper och blir mindre detaljerade och därmed lättare för lärarna att använda.

Denna skrivning är en sanning med modifikation. Vad nya Lgr22 har lättat upp gäller kriterierna för bedömning av kunskap för åk 1-3. Däremot inte betygskriterierna i åk 6-9. De är fortfarande ett under av otydlighet.

Ytterligare ett kriterium som jag tycker är bra som riksdagen beslutat om är följande:

Skolinspektionen har från och med 1 juli 2022 fått skarpare verktyg för att kunna stänga skolor med allvarliga och återkommande brister.

Detta är intressant i ljuset av den rapport Skolinspektionen kommit med, om de skolor med långvarigt låga kunskapsresultat. Av 28 skolor är 26 kommunala skolor. Som kuriosa kan nämnas är att en av dessa skolor är den skolministern gärna refererar till, där hon var rektor innan det bar iväg som förvaltningschef i en kommun.

Det verkar som både jag och skolminister har en samsyn om systemets framtida struktur. Hon skriver följande i SvD (3/8 22):

Låt mig vara tydlig. Jag är för fristående skolor och jag är för att föräldrar och elever ska kunna välja skola på rättvisa villkor.

Men det är inte rimligt att elevpengen betalas ut i vinster och investeras i andra verksamheter i stället för att gå till elever. De fyra största skolkoncernerna har låtit 1,3 miljarder gå från elever till koncernägare föra året. Det motsvarar cirka 2 200 lärare. Att tala om den saken, är det att skjuta över målet om bättre kvalitet i svenska skolan?

Två saker man bör notera är, vad menar Axelsson Kihlblom med rättvisa villkor. Är det vinstförbud som är rättvisande villkor eller vad tänker skolministern på. För i det andra stycket i hennes replik på Begler och Sörmans debattinlägg (29/7 22) skriver hon två saker som det inte finns kausalitet mellan, utdelning till ägarna eller det som populärt kallas vinst och "stöld" av pengar till elever. Detta fenomen är lika väl förekommande i kommunala sammanhang, med skillnaden att pengarna inte hamnar i privata ägares fickor utan till annat än elever i skolan. Därtill finns det ingen kausalitet mellan att dessa 1,3 miljarder kronor skulle gå till nya lärare. Dessutom finns det inget samband mellan mer resurser och kvalitet.

Varje kvalitetsnivå är avhängigt av i vilken mån en verksamhet, i detta fall skolan, har förmåga att uppnå ställda kvalitetskriterier. Tyvärr finns det inga sådana i dagens skolan, även om det för fjorton år sedan fanns med i den Davidssonska utredningen inför Skolinspektionens tillblivelse 2008. Ska man prata om kvalitet och dess uppnående i offentlig verksamhet måste utvärderingen bygga på givna kvalitetskriterier. I skolans värld är det så bra att de finns i form av skolformsvisa läroplaner. Om dessa fick ligga till grund för utvärderingen av svensk skolan kunde vi se i vilken mån kvaliteten uppfylls eller inte. Skolkvalitet består av tre storheter, strukturkvalitet, processkvalitet och resultatkvalitet. När dessa tre samverkar har vi ett mått på i vilken mån skolan uppfyller det nationella uppdraget oavsett vem som driver verksamheten.

Media SvD

Pluraword:

Långvarigt låga kunskapsresultat

De expansiva och vinsterna

Vinstjakten