Filmtime

Efter lite dvd titt har ja två dvd att rekommoendera.

Den första det storslagna eposet om general Kotov och hans familj när Sovjetunioen ställdes mot Hitlers arméer. Klart intressant dvd "Bränd av solen 2" eller Exodus.

Den andra dvd värd att se är "Gränsen". DVD handlar om de som vågade livet på andra sidan gränsen i Norge under tyskarnas ockupation. En helt annan krigsbild av Sverige än "Någonstans i Sverige" eller "1939".

Båda värda att se.

Död åt förstatligandet

Vad jag kunnat utröna är det bara SD i riksdagen som vill förstatliga skolan. I dagens omröstning fanns ingen politisk majoritet för åter förstatligade av skolan.

Intressant eftersom Björklund driver frågan. Är FP ute i kylan och är vingklippt i skolfrågor. Är det snart dags för ett ministeravhopp till regeringen Reinfeldt?

De som väntat på att himmelriket skulle uppenbar sig genom politiska beslut får känna sig besvikna. Problemet återstår dock hur man ska lyckas få okunniga kommunalpolitiker att inse vilka krav som ställs på skolväsendet enligt Skollagen (2010:800). Det är inte längre fritt valt arbete och huvudmännens makt är kraftigt beskuren när gäller makten över undervisningen.

För övrigt anser jag att det är dags att förstå kraven som ställs i nya skollagen och att hobbypolitikerna blir riktiga skolpolitiker och genomför de nationella kraven och målen oavsett politiker färg.

Kontrasternas tillvaro

Dåtidens lösningar verkar hägra. Åter har vi sett ett debattinlägg om skolan som fokuserar gamla lösningar i dagens skol. Tråkigt! Var finns elevfokuset? Var finns pedagogiken som lyfter mot den moderna tekniken?

Regelhysterin verkar florera hos eliten av skoldebattörer. Synd! Man borde ha lärt sig så här tjugo år efter regel- och ekonomistyrningens upphörande att den inte fungerar i en modern skola som ska prestera kvalitet. Där är det endast mätbara mål kopplat till uppnått resultat som gäller. Inte massor av nyckeltal som har med en reglerad skola att göra.

Drömmen om dåtid verkar var förhärskande när man läser Metta Fjelkerns debattinlägg. Lärarna har inget existensberättigande om de inte har elever som når kunskapsresultaten. Skolans problem är inte enbart storleken på klasserna eller resurserna. Utan på vad för slags pedagogik och verktyg som används för att individanpassa undervisningen. Gårdagens lösningar är inte ensidigt en lösning, utan en kombination av modern teknik och pedagogikens innehåll.

För övrigt anser jag att det är pedagogiken som ska ha bakläxan för att inte leverera elever med kunskaper. Inte ropet på mer reglering. Skolan är idag en marknad skild från en reglerad skola.

Media SvD

Rätt namn på kräkning - syndabock

Trots lagar mot kräkning och diskriminering tycks vi fortsätta med det. Till och med öppet genom media som megafon. Idagsidan i SvD tar upp det i en serie om våra nedärvda mekanismer. Börjar med vårt behov av syndabockar. Den urklassiska bibliska riten att lägga över alla våra synder på en oskyldig bock och skicka ut den i öknen (3 Mosebok 16 kap).

I skolan finns det en speciell kapitel i skollagen som handlar om kränkning. Trots det förekommer det flitigt. Om vi översätter siffrorna från artikeln är 9 procent av skolbarnen mobbade så rör det sig om drygt 170 000 barn och elever.

Den mobbade är ett tecken på att kollektivet i skolan på något sätt tar ut sin frustration och löser konflikten genom utfrysning. Om den mobbade är syndaboken är h*n också oskyldig, men har något som avviker från gruppen. När drevet går, om det så är i klassen eller i skolan totalt, så enas kollektivet på den enskildes bekostnad.

I ljuset av detta är det intressant att notera att i de statliga styrdokumenten är målet nolltolerans. Om nu mobbning, utfrysning, mm är ett sätt att lösa spänningar i kollektivet är målen utopier. Frågan man måste ställa sig är om politiker köpt sig ett avlatsbrev när man sätter sådan mål som inte går att nå för att vi har dessa drag nedärvda. Avsaknaden av rimlighet i att nå målet gör att det aldrig kommer att efterlevas. Kanske dags att se över vissa mål för att nå det man åsyftar med att minska mobbningen.

Det är ju trots allt våra attityder vi måste jobba med. Då är det viktigt att det finns sociala ordningsregler i skolan som alla ska hålla sig till och att de bygger på skollagen och diskrimineringslagen.

Media SvD

Ängslans tidevarv

Skoldebatten rasar vidare. Igår var det DNs förre chefsredaktör Bergström som skyllde allt elände i skolan på 68-vinden. Med övertoner och faktafel som att det var 1968 beslutet om grundskolan kom. Det var 1964 som riksdagen, på Palmes förslag, beslöt om grundskolan och att det var 1968 som de första gick ut ur grundskolan.

Idag tar förre generalen på Skolverket bladet från munnen och önskar förstatligande. Om det är rätt väg eller inte beror väl på vila värdering som ligger till grund för hur skolan ska styras. Att fritt valt arbete i skolan är slut sedan 1 juli 2011 borde alla begripit. Tyvärr har den insikten inte gått upp varken för fristående eller kommunala skolor.

Idag har den statliga nivån skruvat åt tummskruvarna rejält eftersom alla ska ha samma läroplan att följa och att skollagen dessutom pekar rätt ned på undervisningen och lärarna. Huvudmännen, oavsett om de är offentliga eller enskilda, har idag ingen makt över hur undervisningen ska bedrivas. Dock finns det en konstighet i lagen. Om det går fel i skolan är det inte lärarna och rektorerna som får skulden utan arbetsgivaren, huvudmannen. Logiken är haltande när staten bestämt sanktionsreglerna.

Den andra intressanta konstruktionen i skollagen är att staten ökat sina möjligheter till att begränsa det kommunala självstyret. Genom sanktionsmöjligheter från Skolinspektionen har den i slutänden möjligheter, att via domar i förvaltningsdomstolarna, tvångsförvalta kommunala skolor.

Reformen från 1 juli 2011 innebär stor valfrihet på hur styrningen på skolorna ska se ut. I samma anda har detaljregleringen återinförts i läroplaner, kursplaner och ämnesplaner. Där finns inte längre fritt valt arbete utan massor med måsten.

Den springande punkten för hela synen på skolan är hur hårt man ska driva likvärdigheten och enhetligheten. Många av de politiska målen i skolan idag är orealistiskt önsketänkande. Inte ens under den skola som Palme sjösatte uppnådde alla målen. Då var det ingen skam att ha massor med ettor i betyget. Man fick sin examen ändå.

Så frågan alla borde ställa sig är: Är det statlig styrning som är viktig för skolan att den måste återförstatligas?

Jag skulle vilja svara NEJ på frågan. Utvecklas Skolinspektionen till den "kontrollant" den verkar göra behövs inte statlig styrning direkt. Börjar sedan offentliga och enskilda huvudmän att inse kravet på systematiskt kvalitetsarbete kommer ingen skola att kunna överleva om de inte levererar kvalitet.

Det är precis samma mekanismer som i det privata näringslivet. Den som inte effektivt kan leverera kvalitet gör sig inget besvär på marknaden. För om det inte gått upp för beslutsfattare så är skolan idag en marknad. Det är föräldrarna som har makten över var barnen går i skolan. En föräldrageneration som ligger långt ifrån den syn som skoldebattörerna har.

Media DN

Slå in öppna dörrar

Häpnaden är stor när man läser vad S numera har för skolpolitik. Kursändringen är stor och späckade med faktafel när Baylan nu framträder som S talesperson i skolfrågor. Börjar låta lika illa som när han en gång i tiden var skolminister. Med bytet av talesperson i skolfrågor har S tappat mycket av den legitimitet som Damberg byggt upp.

Baylan lyckas inte ens med att hålla reda på statistik. Eller säg så här, han förskönar tillvaron med att använda kortsiktiga trender. Sanningen är att allt sedan S införde det målrelaterade betygssystem har resultaten sjunkit. OM det beror eleverna eller på okunskap bland lärare på hur man sätter betyg är en fråga som behöver ventileras eller om undervisningen speglar de statlig målen på pedagogiken.

Samtidigt verkar Baylan ha skrämmande dålig kunskap om de nya styrdokumenten när han argumenterar. Skollagen har givit rektorer och förskolechefer en betydligt större makt över sin vardag än vad politiker tycks tro eller är medvetna om vad de själva stiftat för lagar.

Det är patetiskt när Baylan sedan beskyller problem på Björklund. Det är varken Bjöklund eller Baylan själv som har makten att påverka hur den nationella skolpolitiken tillämpas. Den makten ligger på skolpolitiker i kommunerna. En maktutövning som är skrämmande dålig och bygger på bristande kunskap om vad hobbypolitiker får och inte får göra i skolans värld. Inte undra på att det blir fel.

Enda förtjänsten i debattinlägget är förslaget om satsningar på forskning om utbildningsvetenskaplig forskning. Här fallerar lärosätena på det grövsta med allt kvackande i andra forskningsgrenar.

För övrigt anser jag skoldebatten har fel fokus och borde snarare riktas mot hur ska vi få förskollärare och lärare att få en kunskap om hur man tillämpar de nationella styrdokumenten. Den största bristen är att skolan resultat inte är kopplade till de mål som skolan förväntas uppnå.

Media DN 

Regelstyrningens lov sjungs

Verkar finnas en farsot som sprids i den allmänna skoldebatten bland forskare och myndighetspersoner. Regleringsens lov sjunga allt oftare. Samtidigt som man undrar över hur kunskapen om de nya styrförutsättningarna är sedan trekvarts år tillbaka i skolväsendet.

Några forskare debatterar att införa skolplikt för sexåringar. Kan så vara, men de verkar dåligt pålästa om att vi har en skollag som reglerar förskoleklassen. Även de måste följa de läroplaner som gäller för grundskolan.

Om det saknas uppgifter på barns utveckling beror det på att i förskolan är det inte tillåtet att mäta barns lärande utveckling. Detta är dock möjligt i förskoleklassen och grundskolan totalt. Problemet är att huvudmännen saknar system för att på aggregerad nivå veta hur många barn som inte förväntas nå kunskapsmålen. Framför allt vilka som är i behov av stöd.

Denna problematik är inte helt ny. Den har funnits högst upp i alla inspektioner de senaste tio åren. 9 av 10 saknar denna typ av statistik. Där har forskarna rätt. Men att BVC skulle samla in dessa uppgifter är befängt. Vad skulle dessa uppgifter användas till?

Skollagens tillkomst var en valfrihets reform. Att då kräva mer central styrning är fel väg att gå. Det räcker så väl att Skolinspektionen har muskler att rätta till fel.

Behöver forskarna uppgifter får de i ärlighetens namn samla in det från huvudmännen. Det är ändå de som betalar kalaset via den kommunala skattsedeln.

Media SvD

En upplyftande skolberättelse

Vi klankar ofta ned på skolans usla resultat. Då blir man lite fundersam när en kinesisk tjej väljer att gå i skolan i Sverige. En av mina affärsbekanta berättade en liten söt historia om en kinesisk.

Under många år har han drivit business i Kina. Där har han lärt känna en kvinnlig affärkollega. Hon har en dotter som hon ville skulle få en riktig utbildning. Alltså inte en i Kina. Sedan nyåret går hennes dotter på Sigtuna Humanistiska. Hon kommer helt själv hit utan föräldrar, så hennes "värdföräldrar" är just min bekant.

Tydligen är hon stormförtjust i skolan och tyckler sig lära sig mycket. Hon presterar trots språksvårigheter. Hon är tydligen duktig i matte. För att hjälpa upp engelska ska hon få extra engelska. Men det sötaste var när hon fick frågan om hon vantrivdes på internatet. Nej, svara hon, här får jag ha ett eget rum. Det är kineser inte precis bortskämda med.

Det intressanta är att trots vårt rykte vill en kinesisk tjej gå i skolan i Sverige. Vi har trots allt en skolan som är bättre än sitt rykte. Så man undrar vad Natanael Derwinger skulle vinklat detta i sitt program från i höstas.

Lovsång till enheten har disharmonier

Med en stigande förundra läser jag Per Kornhalls debatt inlägg i DN om skolan. Han sjunger lovsång över enhetsskolan som skapades av Palme 1964. Därefter gör han lappkast i en orige av osakliga påståenden.

En att målen var bestämde då men inte nu. Undrar var undervisningsrådet har varit sedan några år tillbaka. Man kan definitivt inte beskylla dagens styrdokument för att vara målösa. Snarare tvärt om. Målträngseln är gigantisk.

En annan förhärskande tanke i debattartikeln osar förstatligande. Det smakar illa när en statstjänsteman börjar föra sådana resonemang. Tjänstemannen i statlig tjänst är satt att genomföra de direktiv som regeringen åsatt en myndighet. Till Skolverkets uppdrag hör att var normerande. Tyvärr kan man se att Skolverket grovt missköter den delen. Därför får vi se en annan styrning, det är Skolinspektionen som kommer att tolka Skollagen och andra styrdokument. Man har börjat med rektors roll och organisation.

Dessutom snurrar undervisningsrådet till det när han säger att det inte finns någon statlig styrning av skolan. Det må vara offentliga och enskilda huvudmän som ansvara för utbildningen. Alltså verksamheten. I nya skollagen är det faktiskt staten som direktstyr undervisningen via läroplanerna. Och det är Skolinspektionen som faktiskt har tillsynen och kvalitetsgranskningen av skolorna. Iom nya skollagen har de även fått juridiska muskler att nypa åt både offentliga och enskilda huvudmän. Den första kommun som fastnat i rävsaxen är Älvdalens kommun.

Det lär inte vara den första och sista. Fler lär komma.

För övrigt anser jag inte att enhetskolan vara av godo med regelstyrning från SÖ. Ska skolan bli en kvalitetsskola är det just krisen den lever i göra den framgångsrik. Skolan ska lärde sig att styra efter målen i läroplanen. Skolan har inte ett fritt valt arbete som många tycks tror.

Media DN

Utan näringsklimat skapas ingen välfärd

Politiken verkar vara förblindad av välfärd och jobbpolitik. Frågan är bara hur dagens M ska klara att se bortom anställning i kommun och landsting när man pratar jobbpolitik. I och för sig har vi gigantiska pensionsavgångar att vänta inom den sektorn.

Den behöver verkligen nya medarbetare. Undrar ändå om inte krisen, det innebär att få problem att bemanna denna sektor, kommer att innebära en framgång för nya arbetssätt och smartare lösningar för att kunna serva oss medborgare. "Karolinska Universitetssjukhuset service och logistik" är just ett sådan bra exempel på hur en kris kan skapa en helt ny effektiv organisation. Det har man fått en utmärkelse för. Tyvärr har politikerna kastat ut detta i sin iver att bygga ett nytt sjukhus på norra stationsområdet i Stockholm när man överlämnar hela detta med att bygga och serva nya sjukhuset med hjälp av Skanska. Ibland undrar man om det är ideologi istället för sunt förnuft politiker ägnar sig åt.

PJ Anders Linder skriver följande i sin krönika i SvD:

Näringspolitiken matchar aldrig välfärdspolitiken på väljarnas topplistor över angelägna ämnen, men utan bra näringsklimat blir det inga resurser till välfärd.

Reinfeldt sade inget om företagsamhetens betydelse. Däremot uppmanade han sina lokalpolitiker att anställa flitigt i kommuner och landsting. Som ”nya tag för nya jobb” känns det aningen ofullständigt.

Där sätter PJ fingret på en öm punkt i dagens regeringsbärande partiets problem. Jobblinjen kräver en näringspolitik. Den saknas helt klart och blir ett problem när nu S har en man av folket som vet villkoren för näringspolitik. Har inte Sverige en tydligt näringsklimat är risken stor att vi inte kan behålla välfärden. Jobb i sig är inte välståndskapande utan bara ett medel att realisera välfärden.

Samtidigt är det frågan hur väl välfärden skapas i en ekonomi som den svenska. De varor och tjänster Sverige kan ta betalt för och dra in exportintäkter på kännetecknas av högt kunskapsinnhåll. När vi nu har en skola som kunskapsmässigt sackat efter är det dags att skapa en bättre koppling mellan skolan och näringslivet. För en av mina vänner i tankesmedjan - G018, som har jobbat på Arbetsmarknadsstyrelsen, förmedlar att det viktigaste för ett samhälle - att arbetsmarknads politiken intimt är ihop kopplad med skolan.

Så det gäller att skapa ett treenighet skola-näringsklimat-jobb.

För övrigt anser jag att Sverige behöver en tydlig näringspolitik som leder fram till fortsatt välfärd baserad på kunskaper.

Media SvD

Skrämmande

Om bilden över landets lärosäten är sann till viss del i Daniel Perssons ledare är det skrämmande. En kunskapsnation kan inte har högskolor och universitet som är likriktade och spottar ut halvmogna studenter. Det är någon slags omogen syn på vad akademiska studier ska leda till.

Förr i världen var det den lilla begåvningsreserven på fem till tio procent av befolkningen som gick igenom denna krävande utbildningen. Idag verkar det snarare som vi funderar på kvantitet istället för kvalitet. Skrämmande när lärosätena blir ett förlängt gymnasie.

Dags att revidera och återinföra det som var bra med högskolor och universitet en gång i världen. En högt stående grundutbildning.

För övrigt anser jag att akademiska studier ska jämföras på en global spelplan inte en svensk.

Media SvD

Dags att vakna på lokalplanet

Man undrar ibland vad som försigår på lokalplanet i skolväsendet. PJ Anders Linder tar förtjänstfullt upp diskussionen i en ledare om att "börja med att låta lärarna undervisa". Det är inte bara att börja skulle jag vilja säga. Det behövs en gigantisk ombyggnation hos huvudmännen. De sitter kvar i det gamla.

För att bara illustrera ett fall. I Malmö har kommunen satt upp 40 lokala mål för förskolan och skolan. Uppenbarligen har inte politikerna i Malmö förstått att dessa mål inte får förekomma. Det är bara de nationella målen som gäller i dagens skola. Om de nu inte förstått detta hur är det då ställt med allt annat som krävs i de nya styrdokumenten?

På skolkvalitet.se diskuteras de nya förutsättningarna. Där rektorer och förskolchefer har helt nya roller och makten över den inre organisationen. Det är hög tid att börja tillämpa de nya kraven och att hobbypolitikerna ute i kommunerna på allvar börja förstå vad de är satta att förvalta. Först när det är gjort kan vi se en ändring av kunskapsresultaten. För då har man insett att problemet är att den undervisande personalen inte har de arbetssätt som krävs för att lösa uppgiften.

Blogg Skolkvalitetse1, Skolkvalitetse2
Media SvD

Det innovativa folket

Vi svenskar har alltid betraktats som innovativa. Vi har genom historien stått för många landvinningar på produkter som hjälpt mänskligheten. Fortfarande har vi det rycktet.

Hade i veckan ett intressant samtal om just detta. Vi kom fram till att så är det. Vad vi däremot funderade kring var varför vi inte har förmåga att realisera idéerna i Sverige. Många av de idéer vi kläcker produceras i dag i t ex Kina.

Kan det vara så att kunskapsinnehållet i de produktidéer vi kläcker är för lågt? Det visar sig att de produkter som vi kan konkurrera med och sälja från svensk botten har just högt kunskapsinnehåll. Ta bara lastbilar, entrepernadmaskiner, basstationer för telefoni, mm.

Då är det skrämmande att kunskapnivån i skolan har minskat så drastiskt som den gjort. OM vi är en nation av innovativa människor och vi måste ha högt kunskapsinnehåll i det vi exporterar duger det inte att vi har en skola som spåttar ut medelmåttor.

Därför borde det bli en nationell samling kring att åter göra skolan till en kunskapsskola. Frågan är bara hur det ska gå till. Är de lärare som kommer ut från lärosätena av sådan kvalitet att de kan undervisa eleverna. Eller är det så att dagens ungdomar har större kunskaper som lärs utanför skolan?

Kunskaper är inte i sig något som gagnar hög kunskapsnivå.

Skolans största uppgift är att förse elever med kunskapen hur man knäcker koden i ämnena. Då gäller det att baskunskaperna i form av språk och matematik är välgrundade.

För övrigt anser jag att skolans viktigaste uppgift är att ge varje elev den kunskap som behövs för att livslångt kunna knäcka koder i varje ny kunskap som mejslas fram i olika ämnen.

Regelstyrning snart återinförd

Senast påfundet från utbildningsministern heter stadieindelad timplan. Allt mer och mer ser man att ministern verkar vilja öka statens inflytande. Det började med att staten i skollagen "direktstyr" undervisningen via läroplanerna. I dag har huvudmännen inget att göra med själva undervisningen iom att man tagit bort skolplanen

Samtidigt har man detaljstyrt undervisningen i läroplanerna, speciellt kursplanedelen, på vad som ska undervisas. Man behöll timplanen utan att portionera ut och tala om vilka stadium utbildningen skulle ske. Samtidigt som satt tydliga kunskapsmål i olika stadier. Nu verkar man vilja gå mot ytterligare styrning med när man ska läsa saker och ting. På mig lyser det gamla tidstudiemanna tänkandet  igenom. Hemska tanke.

Det är bättre att styr mot mål och verkligen se till att skolan får en målstyrning värd namnet. Inte en statlig styrning via tid.

För övrigt anser jag att målstyrning är viktig för att skolan ska nå reslutat.

Media Skolvärlden.se

Elevfokus ett krav

Ofta glöms elevfokuset bort i debatten om skolan. Skolan är till för barnen och inte för föräldrar eller lärare. Dessa är bara stödjare eller medaktiva för att hjälpa barnen att få den kunskap och sociala färdighet som behövs för vuxenlivet.

Daniel Persson berör det väldigt bra i dagens SvD.

I slutänden är det nämligen barnen det handlar om, inte föräldrarna eller skolledarna. Om endera part glömmer bort detta är det än viktigare att den andra parten står upp ännu starkare för det. Att ge upp får dock aldrig vara ett acceptabelt alternativ.

I ledaren berör Daniel Persson FNs konvention om barns rättigheter förtjänstfullt. Vad han däremot inte tar upp är att Barnkonventionen numera är en del av den svenska skollagen som tillämpas från 1 juli 2011. Skollagen (2010:800), 1 kap 5 § slår fast:

Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Detta är nytt i förhållande till den gamla lagstiftningen. Detta borde vara känt av både föräldrar, lärare och skolledning. Dessutom är det ju inte föräldrarna som går i skolan och behöver motsätta sig barns behov av särskilt stöd.

Barn utvecklas olika snabbt i de yngre åldrarna. Därför behövs kortare insatser för  vissa barn att få dem upp på banan med inlärningen. Det är inget handikapp att i vissa åldrar ha problem med arbetsminnet. Sådant är övergående. Ytterst få av barn med problem med arbetsminnet har ett verkligt handikapp som dyslexi, ADHD, Asberger eller något annat. Dessutom utvecklas hjärna ända upp i 25 års åldern.

För övrigt anser jag att barn har rätt till sin skola oavsett bakgrund eller biologiska förutsättningar.

Media SvD

Marxismen individualismens högborg

I individualismens tidevarv är det intressant att fundera över politiska ideologier. Det har alltid föresvävat mig att marxism varit en kollektiv politisk ideologi. Ack vad jag har bedragit mig. För det första är det ingen ideologi utan en vetenskaplig samhällsteori om det klasslösa samhället.

För det andra definierar den kapitalismen som en anarkistisk företeelse. Markanden befinner sig långt från en medveten styrning.

För det tredje, mer kända från 68-rörelsen och det röda 70-talet, om behovet av det proletariatets diktatur. Dessa ord skanderades flitigt på den tiden. Samtidigt som de praktiserades i Sovjetunionen, Kuba och Kina under Maos tid. Praktiken blev inte så lysande som ideologin eller tanken var. Idag vet vi resultatet.

Det som är kittlande är tanken Marx hade om idén om personlighetens fria allsidiga utformning. Ursprungsidén ur kommunistiska manifestet från 1848:

I stället för det gamla borgliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling är en förutsättning för allas fria utveckling.

Är det inte individualism om något, så långt bort från den kollektivism vi såg i Sovjet, Kuba, Kina och under den socialdemokratiska hegonomin efter kriget.

Källa: Larsson, Rediar (1994) Politiska ideologier i vår tid, Studentlitteratur.

Splittring i FP om läsplattan

Med intresse noterar jag sprickan i FPs partistyrelsen. Ordförande och utbildningsminister har en avvikande sy i förhållande till skolborgarrådet i Stockholm. Björklund har tidigare uttryckt sig kring det med pennor och papper när Sollentunas ordförande i skolnämnden Maria Stockhaus (M) genomförde en satsning på läsplattor. Nu har han fått en efterföljare i Stockholm stad när skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) inte tycker det är något kontroversiellt att införa läsplattor.

Hon säger i SvD:

Vi vill se om läsplattor kan förbättra kunskapsresultaten, säger skolborgarrådet Lotta Edholm (FP).

Ett antal skolor i Stockholm satsar på den nya tekniken. Husbygårdsskolan är den första. Där använder första gluttarna läsplattan bl a för att läsa och skriva. Rektor Anna Söderberg poängterar att det är viktigt för elever som har annat modersmål än svenska har fördelar av läsplattan.

För vår del handlar satsningen jättemycket om att stärka språket och ordförrådet. Och vi kan redan se nu bland våra nyanlända elever att språkutvecklingen går mycket framåt sedan i höstas.

Följande lilla ordväxling i klass 1C på Husbygårdsskolan, när eleverna tränar stavning föredrar läsplatta framför papper och pennor, säger en hel del om eleverna syn:

Det är lättare att skriva med Ipad, säger Mohammed Aman. Och det är lättare att ändra om det blir fel, fyller Natalie Besrat i.

Det intressanta i denna satsning är att läsplattan också kan hjälpa nyanlända till en snabbare språk inlärning än det traditionella. Uppenbart att det inte är bara stavning och motorik som kan hjälpa denna kategori elever. Speciellt när man inte har en miljö där svenska talas och skriv. Samtidigt verkar det vara så att barnen tar till sig svårare ord.

För övrigt anser jag att skolan alltid ska ligga i fronten för att hitta teknik för att utveckla de pedagogiska metoderna.

Media SvD