Happy New 2013

Snart är 2012 över. Det håller så sakta på och lägga sig ner att dö. Många saker blev gjorda. Andra inte. Trösterikt är att snart föds ett nytt möjligheternas år, 2013.

Till alla ni som läser min blogg vill jag tillönska ett inspirerande nytt år. Avslutar med ABBAs trebut till det nya året.

Väl mött 2013 till nya intressanta diskussioner och synpunkter.

Det som mäts blir gjort

All verksamhet, oavsett den är för att producera varor eller tjänster, måste bygga på mätbara mål. Allt annat är av ondo. När man från skolans lärare får hör att det inte ska mätas blir man mörkrädd. Endast att veta var man står och vart man vill kan man förbättra sitt sätt att arbete.

När man sedan fortsätter läsandet av debattartikeln på Brännpunkt SvD blir man skrämd av två anledningar. Dels över att huvudmännen inte vet sin plats i den nya skolvärld som gäller från den 1 juli 2011. Dels att lärarna verkar ha skrämmande dålig kunskap om sitt uppdrag utöver att undervisa.

Skolan har sedan 1994 varit mål- och resultatstyrd. Att man inte tillämpat detta beror ytterst på att kunskapen är mer eller mindre noll om detta. När reformen kom 1994 skulle det börja jobba från dag ett utan kunskap om hur det går till. Tycks fortfarande vara total okunskap om hur man använder de nationella läroplanerna.

Dessutom är det befängt att tro att det är huvudmännen själva som ska ägna sig åt skolutveckling. Om man läser skollagen och Skolinspektionens tolkning av den samma innebär 4 kap 7 § att all skolutveckling ska komma från enheterna (skolan). Inte från huvudmännen. De har bara i uppdrag att sammanställa alla enheters önskemål och prioritera efter inriktning och behov.

Debattörerna tar upp det här med betygsstatistik som enda kriteriet för mätning. Där är jag rörande överens med debattörerna. Den typen av statistik säger nada om skolan är bra eller dålig. Är bara en komponent i ett signalsystem för elever att ta sig till nästa utbildningsnivå och hur väl de uppfyller betygskriterierna. För att skolan ska veta om man är på rätt väg måste man börja tillämpa de nationella målen i Lgr 11:s kapitel 2 och Lgy 11:s kapitel 2. Det är dessa som styr hur undervisningen är effektiv eller inte. Inte betygsstatistik.

Systematiskt kvalitetsarbete är idag ett uppdrag som åvilar lärare, elever och övrig personal på skolan ingen annan. Rektorer är ansvarig för detta på skolan. Medan huvudmännen är det på sin egna förvaltning eller styrelsen i fristående skolor.

Så det är hög tid att skolorna och huvudmännen sätter sig på skolbänken och lär sig hur skollagen och läroplanerna fungerar för att skapa ett kretslopp för mål- och resultatstyrning. Kanske de ska börja med att studera boken "Från skollag till vardagsarbete". Den finns för alla tre skolformerna.

Skolverkets allmänna råd är för allmänt skrivan. Tarvas mycken kunskap för att förstå vad som skrivs där. Uppenbarligen har inte många förstått innehållet i de allmänna råden. Då kan boken jag tipsar om ge handfast ledning hur man inför ett systematiskt kvalitetsarbete i skolan och hos huvudmannen.

Media SvD

Då som nu fast tvärt om

Rubriken speglar den iver som två ungtuppar inom S gick till storms mot konsensuspolitiken. De unga var två begåvade män, Olof Palme och Assar Lindbäck. Palme och Lindbäck gick till storms mot:

den stora samhällsbevarande delen av partiet som gjort den totala idélösheten...till sin politiska ideologi.

När man läser om Palme och hans iver att förändra folkhemstanken, som dog redan i början på 50-talet, gjorde han och Erlander det tillsammans för att hitta något som skulle bära paritet idémässigt. Utan att de visste det kom ATP-striden att just vara den gnista som nytände S och fick med sig väljar utan för den sociologiska kärnan, arbetarklassen.

Denna klass hade redan på 50-talet börjat minska. Tjänstemännen började ta in på arbetarklassen. Men genom att S lyckades med konststycket ATP så fick man valmanskåren att rösta på dem fast de inte tillhörde kärnan.

När man tittar på S av idag är det snarare så att man verkar vilja vandra tillbaka till en samhällsbevarande del i politiken. Alla slagord och inlägg andas stort retro av det starka samhället, som Erlander myntade.

I ljuset av detta undra man hur S ska kunna omdefiniera sig och få en samhällsbärande idé, hur man utanför sina kärntrupper, ska hitta en bärande samhällsbild. Folkehemmet är dött. Lika så det starka samhället. Ska S bli en kraft att räkna med måste man hitta bilder som attraherar storstädernas medelklass. En välutbilda klass som inte köper det kollektiva tänkandet i den retro politik S verkar vilja tillbaka till.

Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss, Norstedts

Enögdhet

Hållbar utveckling är en av de viktigaste sakerna för att klara miljön i framtiden. Med stigande intresse läste jag en artikel om just detta och metoden livcykelanalys. En intervju med Åsa Moberg, chef och forskare på avdelningen för strategisk analys på KTH. Hon säger:

Det går inte att lyfta bara en sak. Om det vill sig illa löser man en fråga genom att trampa helt fel i en annan.
 

Så sant. Det här med livscykelanalyser kom jag kontakt med i ett annat sammanhang, när jag var aktiv, i standardiseringsarbetet med ISO 9000 och ISO 14000. Den ena om kvalitet den andra om miljö. Enögdheten är det stora problemet när vi pratar hållbarhet. Miljödebatten har ensidigt och enögt fokuserat på klimatet.

Vi måste lyfta blicken i den komplexa värld vi lever i. Det är inte bara enskilt klimatpåverkan som avgör. Jag tycker Åsa säger det så bra:

Om man bara stirrar sig blind på en ska i taget trampar man fel. Klimatfrågan och hur toxiska ämnen påverkar miljön är viktiga.

Alltså inte bara en sak.

Ta bara det här med pappersboken och läsplattan. Det är inte säkert att papperboken är mer miljöpåverkande än en läsplatta. Vid första anblicken skulle man kunna säga det. Men om vi tänker till hur det vara förr i världen, innan välfärden gjorde det konsumtionssamhälle vi har idag, var ordet återanvändning viktigt.

Om två läser pappersboken istället för var sin har miljöpåverkan halverats. Samma gäller läsplattan. Använder man den till mer än bara läsa är det ett sätt att fördela dess milöjbelastningar.

För övrigt anser jag att man måste väga in flera saker i debatten om miljö, inte bara en paramenter som klimatet.

Media KTH&Co
Länk KTH Alumni

Ordmänniskan

Betecknade för Olof Palme vara orden. En ordmänniska. Det lyste tydligt igenom i första avsnittet i SVTs program. När det begav sig lyssnade jag inte med ett historiskt öra. Då var det mer ungdomlig opportinism i lyssnandet. När man lyssnar till Carlgren & Co i kårhuset var det inte mycket till argument de hade. Mest tomma floskler som del av samhället. Vilket samhälle? En liten akademisk elit samhälle.

Ett skickligt drag av Olof Palme att i talarstolen säga: Verkligheten fanns utanför väggarna på kårhuset. Att det inte spelar någon roll vilken examen man har. Det noterar även jag så här många år efter mina akademiska studier. De gav mig möjligen en teknik att studera och kritiskt tänkande. Fackkunskapen är sedan länge halverad.

Det intressanta är också den retorik och  agrumentationsteknik Olof Palme besatt. Det fick han genom sitt elddop i studentfackliga sammanhang i början på 1950-talet. Som engagerad i SFS och dess internationella samarbete i IUS tog han strid mot den massiva kommunistiska infiltrationen från öst efter andra världskriget. Där gällde det att hitta argumenten. Kännetecknaden var också att Olof Palme, som den rabulist han var, tog sig friheter fast han bara var observatör. Han tog på sig att sätta sig på talarlistan, fast han inte var delegat. Han tog striden med Stalinisterna och den kommunistiska diktaturen.

Resultatet av hans agerande blev den västerliga studentorganisationen ISC fri från kommunister och Clarté.

Media SVT Play

Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss. Norstedts

Så var doppare dagen här

Bästa vänner som läser min blogg, jag får önska er en God Jul.

Hoppas den blir lugn och fridfull. Eller kanske fartig och fläktig. Vilket som så får jag sända en hälsning via Kurtan.

Ny dimension

Nätkräkningar tar nya uttryck. Inte bara Facebook och Youtube utan även Instagram är på tapeten. Givetvis ramlar debatten in på att det är nätets fel. Vuxna tycks ha en aningslöshet inför de nya typer av sociala relationer nätet bygger upp.

Dags för vuxenvärlden att också plockar upp tanken som skollagen har att all form av kränkning ska bygga på att vara förebyggande. Ha ett medvetet arbetet för att förhindra att den inträffar.  Att det är nolltolerans som gäller. Det belyser organistionen Friends tydligt i en egen undersökning. Både föräldrar och skolan har här missat sitt uppdrag.

När det gäller det som hänt i Göteborg ser vi en ny typ av uttryck i den verkliga världen på vad e-kräkning kan innebär. Här har flickor kränkts med nakenbilder. Här har deras bröder eller pojkvänner reagerat på ett hedersrelaterat sätt. Hämnd ska utkrävas direkt.

En ny dimension som jag inte tänkt på förrens idag. Dags att lägga till ett element i kunskapen om kränkning. Hedersrelaterad kräkning. Hur handerar vi det i skolan och bland svenskar som inte har hederskultur på agendan? Men som måste börja ta upp den.

Skolan ska inte bara var kunskapsskola utan också en skola som fostrar sociala och demokratiska individer där kränkning inte är acceptabel i mänskliga relationer.


Media SvD1 , SvD2

Inte elevernas fel

Den politiska debatten fortgår med oförminskad styrka när det gäller skolan. Men något är uppenbart snedvridet i den. Det är inte elevernas fel om de inte lär sig. Det är inte heller politikernas fel. Skolsystemet i sig påverkar inte kunskapsresultaten. Det gör bara det som händer i klassrummet.

En skola utan ömsesidig återkoppling och strukturerad undervisning kan inte leverera. Det är inte elevernas fel att de inte lär sig. Gamla beprövade metoder gäller än idag. Som att volymläsande skapar läsförståelse. Det är ingången till skrivandet och räknande. Detta tränas allt för lite.

Vad skolan måste fokusera på är att ha lärare som kan planera en lektion, genomföra den, utvärdera den och förbättra sin pedagogik. Resultatet i skolan är dessutom inte målrelaterat. Man skjuter från höften. Då blir det resultat som ligger långt ifrån de nationella målen i skollagen och läroplanerna.

Dessutom är det så att skolan måste få ett annat ledarskap. Rektorer måste bli ledare, inte lydiga mellanchefer åt skolcheferna i kommunen eller VD på fristående skolor. Den dag vi har en lärande skolkultur har vi inget problem med elevers kunskap.

Om nu staten ska, enligt Reinfeldts jultal, skicka med statliga pengar till skolan måste de öronmärkas för just skolan. I annat fall går de bara till att bygga monument över kommunala politiker.

För övrigt anser jag att skolan måste bli en verksamhet med stark pedagogisk kultur som bygger på ett ständigt förbättrande av pedagogiken.

Media SvD1 , SvD2 , DN

Politisk och facklig retro

Noterar att Schonen fortsätter i samma gamla hjulspår som köpesosse åt LO. Alla förslag han lägger är tillbaka till ett samhälle som vi för länge sedan lämnat. Vi lever i en globaliserad värld där 60-tals lösningar inte fungerar. Höja skatt är svårt när vi befinner oss i en värld där flera beslut tas och lagar stiftas i Bryssel.

Fortsätter vänsterflygeln i S sitt korståg är risken stor att vi i mars 2013 kanske får se en partisprängning eller att Löfven åker ut och Juholtare är tillbaka. Vilket det blir vet vi om tre månader. Hur realistiskt det blir med en vänsterfalang som styr S vet vi sedan Juholts tid. En politisk kraft som definitivt gjort sitt.

För krafter som vill återinföra politikers makt över civilsamhället är skrämmande. Kommunal är också inne på den vägen. Enligt dem går det inte att få ut bättre effekt ur en personalintensiv verksamhet. Helt fel. Det är när politiker lägger sig i driften som det blir problem.

Central regelstyrning har provats i skolan fram till 1991. Den fungerade inte. Att åter ropa på centralt beslutade nationella bemannings regler är fel väg att gå. Lika fullt som ökade resurser. Man behöver inte mer resurser för att lösa uppgifter. Det ska bara styras utifrån vilka behov verksamheten har.

Om politiskt ansvarstagande ska ske bör vården och äldreomsorgen studera hur staten styr skolan. I praktiken innebär det att det behövs en målstyrd lagstiftning i vård och omsorg. Utöver det behövs tydliga mål och riktlinjer över vad vården ska leverera för välfärd. När vi får se det kan vi tala om en mål- och resultatstyrd välfärd med kvalitet i utförandet.

Media SvD , DN

A royal affair

A royal affair är en rulle som både sätter perspektiv på maktutövning och upplysning. Den ger också en inblick i hur det var med resonans äktenskap och de följder det kan få. Men framför allt sätter den luppen på hur det kan vara att leva med en part med psykisk ohälsa.

Här får man en historisk inblick i den schizofrena kung Christian VII och hans hov. Samt den engelska prinsessan Caroline. Blott 15 år giftes hon bort med den danske kungen.

En berättelse med många bottnar men med hur människoöden präglas mellan makt och en radikalisering.

Markanden är inte fri

Debatten om vilka driftsformer som ska gälla för valfriheten i välfärden går vidare. I dagens SvD framförs att man får en ökad koncentration i skolmarknaden. Riktigt. Idéburen pedagogik har ett minskat utrymme genom de krav den nya skollagen sätter på den pedagogiska verksamheten.

Idag finns det ingen fri etableringsrätt på skolans område. Lika lite som det finns en pedagogisk frihet på så måtto att man själv får välja vad man ska undervisa.

Skollagen kräver att all undervisning ska var icke-konfessionell och att alla ska följa de nationella läroplanerna. Det är bara genomförandet som kan skifta pedagogiskt. Dessutom är det Skolinspektionen som bestämmer vem som får rättigheten att etablera en fristående skola. Där har kraven skärpts på att man ska ha underlag för att visa hur elev underlaget ser ut. Detta har starkt hämmat etableringar av gymnasieskolor. Ytterst styr staten alltså vem som får driva en skola i Sverige. Förskolor däremot är mer fri i så måtto att det är kommunerna som ger etableringstillståndet.

Ett krux till med idéburna verksamheter är att i skolans värld finns det idag ett större krav på huvudmannen. I fristående verksamheter är dess styrelse att betrakta som huvudman. Här ställer det till när man driver ett föräldrakooperativ där styrelsen byts ut vart annat år. Hur ska du få den stabilitet och kontinuitet som krävs enligt skollagen?

För övrigt är den enda friheten i skolan skolvalet. Här har elever och föräldrar makten att välja var man vill gå i skolan trots att det är skolplikt mellan sju till sexton års ålder.

Media SvD

Hjärngympa

Svaren på hur vi ska lyckas få upp resultatet bland dagens elever tycks bygga på gamla sanningar. Volymläsande, eller det som kallades tragglande förr i världen. Samtidigt har ju hjärnan biologiskt inte utvecklat sig nämnvärt. Därför gäller gamla sanningar. Den att du måste få ömsesidig återkoppling med en strukturerad undervisning. Precis det Hattie har som de högsta effekterna i sin undersökning.

Därför duger det inte med självstudier längre. Men det fodras mycket träning och mätning av kunskapsutveckling. Här har vi The Big 5 när det gäller förmågor och kunskapsbetygen i nya betygssystemet att luta oss emot. För det som mäts blir gjort.

Iom att hjärnan ständigt producerar nya hjärnceller är det viktig att de tränas. Det viktiga är kanske inte att träna läsande och ordförståelse eller matematik för en direkt nytta, utan för att utveckla tänkandet.

Skulle vara befriande om lärosätena började samarbeta mer med hjärnforskningen för att få pedagogiken att stämma med de senaste rönen.

Tur att man fortfarande mängdtränar ord genom att läsa. Tränar även skrivandet genom att få ur sig orden. När man sätter dem på pränt skärps tanken ytterligare. För det som är dunkelt tänk är också dunkelt skrivet.

Så fram för mer hjärngympa...

Klart överskatat - IQ

Noterar att hjärnforskningen kommit så långt att man kommit underfund med att hjärnan inte har ett på förhand begränsat antal celler. Hjärnan är plastisk. Det ställer ju vissa sanningar på ändan.

Det är dags att uppdatera våra metaforer. Hjärnan är inte industrialismens maskin. Den är inte heller informationssamhällets dator. Den är Internet. Med andra ord är hjärnan formbar och nätverksbaserad.

Tänk att jag funderat över varför jag alltid får de bästa idéerna i samtal med människor. Nu har jag svaret. Impulserna triggar nya vägar i tankarna och associationerna. Det är som att vara ute på nätet och chatta med folk.

Samtidigt är ju det klassiska IQ begreppet pasé. Det byggde på att hjärnan var något så när stabil. Men så är det inte. Möjligen kan man omdefiniera begreppet. IQ är inte något annat än ett ungefärligt mått på hur formbara en hjärna är.

Tröstande. Hjärnan växer till hela livet. Det gäller bara att ha gympa med de nya cellerna.

Källa: IQ = hjärnans formbarhet, Johan Norberg, Tidskriften Modern Psykologi, november 2012.

Små steg till himlen

Åter kan vi läsa i rapporter om vår plats i utbildningsvärlden. Enda ljuspunkten är att kurva pekar uppåt i naturvetenskap. Men vi har problem med läsförmågan, naturvetenskap och matematik. I ett land som bekänner sig till att befinna sig i kunskapssamhället är detta djup oroande. Det är framtida läkare, advokater, ingenjörer, m fl som kommer ut med gravt nedsatt läsförståelse. Det renderar inga Nobelpris precis.

Grova påhopp görs på den politiska scenen vems problemet är. Det är inte skolsystemet det är fel på. Det som politikerna har hand om. Här har vi fått en bombmatta av reformer de senaste åren. Utan undervisningen i sig.

Vi har för många rektorer som är mellanchefer åt skolchefen. Den konstruktionen är förbjuden i dagens skollag. Dessutom har inte de kommunala politikerna makt över undervisningen, utan bara utbildningen. Det som är verksamheten runt undervisningen. Makten över undervisningen har staten i symbios med lärarna. Läroplaner, kursplaner och ämnesplaner pekar rakt ned på förskollärare och lärare sedan 1 juli 2011.

Så allt kockar ned till att det behövs rektorer som ägnar sig åt det viktigaste i skolan, pedagogiken. Att tillsammans med lärarna ha pedagogiska drivbänkar. Där man både diskuterar gemensamma arbetssätt utifrån läroplanen som kursplanen med kunskapskraven. Hur får eleverna sedan inflytande över undervisningen. Här har skollagen stärkt elevernas inflytande markant. Det är varken rektor eller lärare som ensidigt ska tala om vad eleven ska lära sig. Det ska bygga på dialog kring vilka mål vill eleverna sätta för sina studier och hur ryms det i kurs- och timplanen.

Det är genom att återinföra en pedagogik som ständigt fokuserar de effekter, som Hattie kommit fram till i sin studie, som gör att vi återstarta lärandet.

De tre mest avgörande effekterna för en framgångsrik undervisnings strategi är tillämpande av ömsesidig undervisning, återkoppling och strukturerad undervisning. Här kommer systematiskt kvalitetsarbete väl på plats där kravet på mål- och resultatstyrning leder till en ökad måluppfyllelse.

Om vi på allvar börjar tillämpa skollagen och läroplanerna med att resultat kopplade till satta mål för undervisningen får vi sakta en skola som börjar bli bättre. Skoldialogens devis: Vad har du förbättrat idag? bör varje lärare och rektor i sitt hjärta varje dag.

För övrigt anser jag att bildningsidealet ska återerövras i samhället. Då slipper skolan ensam bära ansvaret för kunskapsutvecklingen.

Media DN SvD

Läxhjälp - likvärdighetsproblem

Läxhjälpen är både ett likvärdighets problem som ett tecken på att skolan inte klarar sitt uppdrag. Det senare, att inte klara uppdraget, innebär att läxhjälpen bedriver kompletterande undervisning av amatörpedagoger. Pedagoger som inte har insikten i lärandets mekanismer.

Likvärdighets problem för att rut-avdrag eller annan läxhjälp inte görs på ett reglerat sätt. Den följer inte de pedagogiska ramar som läroplanerna stipulerar. Extra undervisningen omfattas inte av de krav kursplanerna innehåller för att nå faställda mål.

Samtidigt kan man faktiskt fundera på varför staten ska betala amatörer en högre timpenning än den kostnad som det är för kommunerna att bedriva samma utbildning. Rut-avdrag legaliserar i sig en svart marknad, men det är en marknad som inte är till för hushållsnära tjänster.

Problemet varför vi inte har rätt undervisning är två hövdat. För det första  använder kommunerna skolan som en budgetreglator. Istället borde de följa skollagen och tillsätta resurser efter faktiska behov. Kommunerna har i sig beskattningsrätten av sina medborgare, men man har inte en fria nyttigheter att missköta sitt uppdrag att driva skolsystemet åt staten, som man gör på många håll idag.

För det andra ta fritidshemmen. Här har man ypperliga möjligheter att skapa läxhjälp inom ramen för skolans uppdrag. Då får man riktiga pedagoger som hjälper eleverna med det som behöves förklaras och tränas på. Fritidshemmet är ingen förvaringsplats utan en naturlig del av grundskolan. Det är bara att kommunerna börjar tillämpa skollagens 14 kapitel.

För övrigt anser jag att de offentliga huvudmännen måste ta sitt ansvar för ett skolsystem som följer likvärdighets kravet i skollagens 1 kap 9 § för att nå fastställda mål. Skrota rut för läxhjälp.

Media SvD1, SvD2,

Kunskapstörst avsaknad

Hur kan det vara så att vi inte har större törst efter kunskap när den är avgörande för anställbarheten? Har yrkeskunskap blivit en slit och släng vara? Eller har individualismen skapat ett kunskapsförakt? Har utbudet av lättsmält underhållning fördummat samhället?

Många frågor. Inga bra svar. Funderar över hur kan vi ha ett kunskapssamhälle med så mediokra kunskaper. Beror det på det moderna sättet att konsumera skriven text? Eller beror det på att man fokuserar att lyfta fram hjältar med allt för låg kunskapsnivå. Hur är det beställt med de hjältar vi har inom idrott, musik och andra kändisar? Kännetecknas de av högt stående bildning?

Hur man än funderar kring bildningen är det viktigt att den får en plats i samhället på nytt. Här var de politiska krafterna inom arbetarörelsen föregångare för hundra år sedan. Fackföreningen var inte bara en avtalspart utan lika mycket en bildningsmagnet. Man förstod värdet av att kunskap gick hand i hand med ökat människovärde.

Människor med kunskaper är fria. Människor med låg kunskap är ofria. Utöver fackföreningen, på den tiden, bidrog även den samlade frikyrkligheten och andra ideella föreningar till att lyfta kunskapsnivån. Att kunna läsa, skriva och räkna ger redskapen för att omsätta en persons nyfikenhet. Detta har inte varit förhärskande i synen på möjligheterna att skapa sin framtid under lång tid.

Allsköns experiment i skolan har förstört många generationer. Utan gedigna baskunskaper har du ett handikapp. Kravet på livslångt lärande har förflackas i skolan genom att inte ge eleverna verktygen hur man studerar. Man har inte givit eleverna verktygen att kunna förstå vad ord betyder. Är ord som dna bara ett ord eller förstår den som läser den akronymen vad man menar.

Ska vi bli en kunskapsnation gäller det på bred front att öka förmågan till inlärning. Det må vara yrkeskunskap, kunskap om samhällets uppbyggnad som allmänbildning. Här borde politikerna tillbaka till de bildningsideal som tidigare politikergenerationer stod för.

Det gäller att få en bred jordmån för kunskaps inhämtning. För det samhälle som tror att det bara räcker med det man inhämtar under skoltiden är illa ute. Kunskap är idag mer än någonsin en färskvara. Den har ett bästföre datum. Tidigare akademiska yrkesexamina hade kanske en halveringstid på tjugofem år. Idag är denna halveringstid nere på fyra till fem år.

För övrigt anser jag att skolan ska vara den kunskapsmiljö där man får de grundläggande förmågorna för det livslånga lärandet.

Media SvD

Betyg - att vara eller inte vara

Största hatobjektet i skolan är väl betygen. Idag pratar vi om elevers förmågor. Bra i sig men går det att förmedla till omgivningen. Har föräldrar förmåga att ta till sig detta något akademiska språket?

Om man ser på senaste forskningen verkar det inte helt igenom kristallklart. Den betygslösa skolan sedan 70-talet har varit bäst för killar som kommer från miljöer där det funnits något så när välutbildade föräldrar. Medan tjejer från miljöer med lågutbildade miljöer är förlorare.

Kanske är det ändå så att betygen är ett bra signalsystem för föräldrar med låg utbildningsnivå. Där har man lättare att förstå valören av ett betyg än förmågor. Vad betyder analytisk förmåga, metakognitiv förmåga, m fl. Bara orden studsar säkert om man inte har en akademisk bakgrund.

Samtidigt kan man fundera över vårt förhållningssätt till betyg. Själv tillhör jag den generation som fick betyg redan första terminen i ettan. Betyg har jag haft varje termin ända upp på gymnasiet. Därefter efter varje ämne på KTH och SU. Vet inte om jag blivit stressad eller om det var ett bra signalsystem för att börja anstränga sig inför flytten upp till nästa utbildningsnivå.

Uppenbart finns det en fördel med betyg för flickor med lågutbildade föräldrar enligt forskningen. Samtidigt som antalet syskon i familjen tycks påverkas. Bäst går det för barn med ett syskon. Därefter följt av oss ensambarn. Sämst för syskonskaror med fler än tre, enligt rapporten Familjestorlekens effekter på barns utbildning och arbetsliv, Uppsala universitet.

Det verkar inte finnas någon entydighet för det perfekta betygsystemet. Nu har vi fått ett betygsystem som är femgradigt, A - F. Där betyget F är lika med IG. En intressant företeelse. Grundskolan har hittills ansetts vara kompensatorisk och därmed inte möjligt att eleverna kan få IG. Det är ett stort avsteg i synen på skolan. Ingen elev skulle starta livet med IG i sina betyg. Nu har vi det, även om Skolinspektionen sagt att minsta målgräns är att ALLA ska ha betyget E.

Källa: Modern Psykologi nr 6 november 2012, Artikel Betyg - den svagas chans.

Experimentskola under femtio år

Skolan har varit utsatt för politiska nycker och pedagogiska moden under de femtio år grundskolan funnits. Allt från betygens avskaffande, mängdlära och annat otyg. Skolan har gått från regel- och ekonomistyrning till mål- och resultatstyrd.

Skulle man kunna tänka sig en skola med mer motion och musik. Fler prov och mindre grupper. Sovmorgon eller frukost i skolan för morgontrötta. Mindre stress med avslappningsövningar.

Skolan skulle kunna se så ut om skolsystemet och undervisningen faktiskt byggde på vetenskapliga rön och beprövad erfarenhet. Men det gör inte dagens skola. Den har inte tagit del av hur den lärande hjärna fungerar. Det känns befriande med det hjärnforskningen kommit fram till. Tänk om den funnits när man själv gick i skolan.

B-människa som jag är kanske kunnat få ha sovmorgon. Än idag startar inte tankeverksamheten förrens på förmiddagarna. Hur mycket jag än försökt. När jag gick i skolan föreslog jag att det skulle finnas sängar i klassrummet. Inte fick man det. Man blev bara utskrattad av den värld som är morgonpigg.

Med den bombmatta av nya reformer som kommit är det hög tid att den politiska klåfingrigheten upphör. Borgfred i den politiska sfären är nödvändig de närmsta sex åren. Det är inte mer reformer av politisk karaktär som behövs för att höja resultaten. Den har minimal påverkan. Däremot är det hög tid för den pedagogiska forskningen att omstruktureras. Den har sysslat i allt för hög grad på att kvacka i ämnen som inte har direkt påverkan på de pedagogiska utbildningsvetenskapen.

Hög tid att det bildas tvärvetenskapliga forskningsgrupper på lärosätena som befolkas av diverse discipliner. Sätt i samma dessa grupper  med hjärnforskare, pedagoger, kognitiv psykologi och IT. För ska vi ta Hatties forskarön på stort allvar är det en strukturerad undervisning med återkoppling som har den största påverkan. Inga andra frälsningsläror tack!

För övrigt anser jag att skolan ska vila på modern vetenskap i utbildningsvetenskapen.

Källa: Modern Psykologi nr 6 november 2012, Artikel Drömskolan.

Traggla och mäta

Hur lär man sig basfärdigheterna i livet. Jo, genom att traggla, traggla och traggla för att knäcka koderna i läsa, skriva och räkna. Kan du inte det är du lost. Här har vi skolans stora problem. Sedan 1980-talet har man haft pedagogiska exprement som förnekat det tidigare genartioner uppfostrades i.

Tittar jag på mig själv. Med vissa problem med läsandet, omkastning av ord, fel lagd betoning, kombinerat med låg läshastighet, var det bekymmersamt. Men med hjälp av att få gå hos en speciallärare någon timme i veckan, utan att byta klass, övade jag så sakta upp läsandet. Fullt ut blev det inte. På den tiden betraktades ungar med dessa problem som dumma. Trots att jag inte på något sätt hade problem med matte, logik och teknik.

Den smala lyckan var att grundskolan på den tiden var indelad i nio olika linjer. Språktjejerna gick på latinlinjen och vi grabbar på naturvetenskap eller teknik. Där fick vi odla vår kunskap och läsande på rätt nivå.

Om det ska återinföras eller inte i dagens grundskola kan man fråga sig. En av fyra killar har svårt med läsandet och skrivandet. Då kanske man ska överväga frågan. Ett bra exempel förutom mig själv är Martin Ingvar. Han växte verkligen upp i en akademiker och forskarmiljö, medan jag växte upp i en arbetarmiljö. Men båda med samma problem. Det var lättare att ge upp läsandet och göra annat.

Ett problem som många killar har. Var fjärde kille har just det problemet i en icke tragglande skolmiljö. I Modern Psykologi säger han:

Det tar emot, jag vet hur det tar emot, säger Martin Ingvar, men det finns ingen annan väg, och det är här lärarna har sitt främsta samhällsuppdrag. Leka fram, locka, ja milt tvinga barnen att hålla på tills dess att de får flyt i läsningen. För ett barn som inte lär sig han kan inte heller gå i skolan, det finns det forskning som visar.

Spännande att det gamla tiders lärare visste gäller än idag. Det är vetenskapligt bevisat. Och mäter du t ex inte läsutvecklingen vet du inte var eleven står.

Därför är det viktigt att skolan redan i morgon börjar sätta mål, traggla och mäter. Resultatet är beroende på dessa storheter. Hög tid att lärarna använder sig av vetenskaplig metoder från hjärnforksningen och kastar ut allt som inte har påverkan på färdigheter. Kunskaper behöver inte belasta hjärnan. Det finns att hitta i böcker eller på nätet.

Lär eleverna studieteknik och kritiskt tänkande så fixar sig resten. Men börja med de små och traggla läsa, skriva och räkna.

Källa: Modern Psykologi nr 6 november 2012. Intervju med Martin Ingvar, Vad var det jag sa!

Morantiskt

När jag var liten och inte riktigt kunde uttala ord blev det lite si och så. När det var romantiskt blev det som i rubriken. I kväll har jag sätt en dvd som satt djupa spår. Både helvetet på jorden och himmelriket. Om ni inte sett filen Birdsong så gör det. Ni kommer att bli berörd.

Neutral ranking av skolor

Debatten förs om rankingens varande eller inte vara i skolan. Att mätas tydligör hur bara en verksamhet är. Sedan 2006 finns det en neutral ranking i form av Utmärkelsen Bättre Skolor. Utmärkelsen delas ut av Institutet för kvalitetsutveckling - SIQ. Det är ett samarbete mellan Skolverket och institutet på uppdrag av regeringen.

Årligen får vinnaren mottaga priset ur kronprinsessans hand.

Det fina med utmärkelsen är att den bygger på vetenskaplighet vilket inte Lärarförbundets ranking gör. Utan att veta vara du står kan man inte springa rätt.

På nationell nivå finns Utmärkelsen Svensk Kvalitet. Det har delats ut av kungen sedan 1992. 2001 fick Ältaskolan i Nacka utmärkelsen. Tio år senare var det Condoraförskolorna i Nacka som fick den. Detta i knivskarp konkurrens med övrig offentlig verksamhet och privat näringsliv.

Funderingen blir då hur kan en kommun som Nacka inte nå Lärarförbundets pris. De har uppenbarligen bättre skolor än de de kommuner som fick denna ranking av Lärarförbundet 2012-11-15.

Media SvD

Favorit i repris

Mycket liv och lite ull kan man beteckna dagens utspel från LR för. De och angränsande sido organisationer tuffar på i en envetenhet om att modern statlig styrning är modellen. Om det vore så enkelt.

För det första finns det redan en statlig styrning. Undervisningen direktstyrs av staten via läroplanerna. För det andra har staten minst två skolor de direktstyr. Specialpedagogiska myndigheten och Sameskolorna. För det tredje har man två myndigheter som står för styrningen. Skolverket som ska vara normerande och Skolinspektionen som är granskande myndighet.

Så det är redan gått försörjt med den statliga styrningen. Tittar jag in den direkt statligt styrda skolan vet jag inte om den är bättre än den kommunala. Departementet kan bara skriva ett regleringsbrev om uppgifter, nyckeltal och ekonomi. HUR de statliga skolorna sedan utför sitt uppdrag granskas av Skolinspektionen.

Så det är ett mått av önsketänkande som ställs i förslaget. Dessutom är det ovanligt tunt på vad som syftas på med modern statlig styrning. För meningen är väl inte att skolan ska återregleras? Är tanken att gamla Skolöverstyrelsen ska tillbaka på banan? Med hård styrning av ekonomi och regler från staten.

Enda fungerande styrning är att ge skolan ramarna. De finns med den nya skollagen och de skolformsvisa läroplanerna. HUR det sedan görs på varje enhet är upp till verksamheten. Kravet är att verksamheten ska nå de fastställda målen.

Media SvD

Glidande skala

Ordväxlingen om välfärden fortsätter. Fast i en glidande skala. När Tobias Baudin ger svarar till Urban Bäckström är plötsligen det inte frågan om övervinster utan:

eventuella överskott i välfärdsverksamhet går tillbaka till den skola, vård och omsorg av hög kvalitet de har rätt till och gärna betalar för.

En märklig glidning när nu inte retoriken håller. Vad är överskott? Vem definierar det? Samtidigt säger han:

Socialdemokratin har gett klart besked om att de, liksom LO, vill bringa ordning och reda i välfärden. Vi ställer oss på medborgarnas sida, för valfrihet och kvalitet.

Man undra vad ordning och reda i välfärden är för något? Hela argumentation från Baudins sida bygger på en tro att politiker är bäst satta att välja för oss omyndiga medborgare. Det verkar inte gått upp för Baudin, LO och Socialdemokraterna att medelklassen i storstäderna oftast är välutbildade som inte köper den retoriken. Samtidigt har samhället i stort kommit längre där medborgarna inte behöver en ställföreträdare. Med ökad kunskapsnivå hos medborgarna minskar behovet av någon förtroendeval som bestämmer åt en.

Dessutom detta förfärliga slängande med ord. Vad är hög kvalitet? Vem bestämmer innehållet i värdeordet hög? Jo, i den värld där jag, i ett långt yrkesliv, jobbat med kvalitetsfrågor är det alltid utifrån betraktarens ögon. Alltså den förkättrade kunden eller som Baudin skriver konsumenten. Men jag gissar att det inte är det Baudin menar utan något helt annat. Riktigt vad har han, LO och Socialdemokratin inte svarat på.

För övrigt anser jag att välfärden ska bygga på tillväxt, frihet och trygghet.

Media DN

Meidneri i repris

Är det någon som minns Rudolf Meidner? Jasså inte. Det var LOs ekonom som på 1970-talet framförde tankarna om ekonomisk demokrati i form av löntagarfonder. Lika försåtliga argument då som nu när ekonomen på Handelsanställda Stefan Carlén framför synen på vinst i välfärden.

Jag är inte mot valfrihet.

Både han och Meidner ägnar sig eller ägnades sig åt brännvinsadvokatyr. Någon valfrihet är det inte tal om. Det är politiker och politruker i deras värld som ska bestämma. För sakargumenten i debatten om vinst blir mer och mer luddiga och urvattnade. Man skulle också kunna säga att det inte är speciellt feministiskt heller. Det är mans dominerade arbetsplatser som gärna få har vinst i välfärden. Men inte kvinnodominerade. Vad säger Kommunal om det?

Man använder sig av argument som tillhör sagovärlden. Om den ändå vore underhållande sagor de sprider. Samtidigt är det en märkligt tankesätt dessa retromänniskor har. De har inte sett. De har inte hört. De har inte förstått att samhället inte bygger på kollektivismen längre. Valmanskåren är i allt större utsträckning storstadsbor som har en helt annan syn på hur samhället ska se ut. Sverigekartan börjar likna den som man kunde se i presidentvalet i USA i veckan. Rött på landsbyggden och blått runt storstäderna. Det var blått som gjorde att det blev four more year i Vita huset för Obama.

Att driva en politik som bygger på retrotankar från 1970-talet är ytterst obegåvat. Men vill S och LO spela den rollen lär de inte ha något att hämta av makt framgent.

Media SvD

Fostrande lärande

Visst måste det finnas skyddsnät när det gäller konflikter och kränkande behandlingar. Barn- och elevombudet är ett sådant skyddsnät. Om medicinen är att göra denna till en lokal enhet också kan man fundera på värdet av.

Är det inte snarare elevhälsan som tillsammans med lärarna som ska arbete med dessa frågor förebyggande. Skollagen har som krav att allt arbete med kräkningar ska baseras på ett målarbete (6 kap 6 §). Arbetet ska vara förebyggande (6 kap 7 §). Det duger alltså inte med att man har en plan eller någon utomstående som ska hantera konflikter.

Skolan måste bli betydligt bättre på att ta lärandet till hjälp för att fostra. Det är inte bara ett kunskapsuppdrag skolan har. Uppdraget är att utöver lärandets innehåll också ha en lärande fostran. Vilket innebär att kränkningar som leder till konflikter måste vara en del av undervisningen för att få effekt.

Det är när vi diskuterar ords betydelser på svenskalektionen vi får förståelse för ordens valörer. Vad gör orden vi säger för ont. I de samhällsorienterande ämnena kan man diskutera kulturella skillnader och religionens påverkan på kräkning och diskriminering.

För övrigt anser jag det inte finns någon ursäkt till varför skolan ska jobba förebyggande och förhindra konflikter sprungna ur kräkningar och diskrimineringar.

Media SvD

Uppdaterat 121110
Undersökningar visar att flickor oftare hamnar i konflikter än killar i skolan. Subtilare och långdragen mobbning är vanligast. Dessutom är tjejerna inte så aktiva att lösa dem.

En annorlunda bild än den gängse med stökiga grabbar. Något skolan måste bli duktigare att se på. Merparten av mobbningen eller kränkningarna har sitt ursprung i psykisk kränkning.

Källa: Modern psykologi nr 6 november 2012.

Gå över ån efter vatten

Nu har det hänt igen. Några politiker är ute och svamlar om hur skolan ska förbättra resultatet. Ända rätta i debattinlägget av Aron Lund et al är att resultatet avgörs i klassrummet. I övrigt verkar de ha skrämmande dålig kunskap.

De har inte hört talas om Sveriges Bättre Skola. En tävling eller utmärkelse administrerad av SIQ (Institutet för kvalitetsutveckling) och Skolverket på uppdrag av Utbildningsdepartementet. Denna utmärkelse har funnits sedan 2006. Så någon ny behövs knappas.

Dessutom är det inte lokalpolitikerna som har makten över skolan i Sverige. De har bara ett utförandeuppdrag åt staten. Undervisningen direktstyr staten redan idag via läroplanerna. Kommunens ända uppdrag är att se till att det finns en skolpeng så eleverna kan välja den skola hen vill gå i.

För övrigt anser jag att politiker bör vara mer pålästa om fakta innan de börjar föreslå lösningar och gå över ån efter vatten.

Media SvD

Lagvidrigt

Man blir fundersam när högre rättsinstanser sätter sig över lagen. Domar ska göras utifrån en lagtolkning och inte efter någon slags allmänt funderande. Fallet jag tänker på är det där kammarrätten i Göteborg hänvisar till mobbning för att fyra barn ska få ha hemundervisning.

Skollagen förbjuder för det första all hemundervisning. Oavsett det är på religiösa grunder eller någon annan grund. Skollagen har visserligen ett strikt kapitel om kränkning som inte är förhandlingsbart. Men att kammarrätten hänvisar till mobbning när fallet inte handlar om det utan om hemundervisning är rättsvidrigt. Domstolen sätter sig över lagstiftarnas intentioner i och med domen.

Om det hade varit ett kräkningsärendet hade BEO eller DO drivit målet i rätten. Nu är det Majorna-Linnés stadsdelsförvaltning som driver ärendet baserat på skolplikten mot familjen.

Om det skulle vara så att denna trosinriktning, judisk-ortodoxa Chabadrörelsen, skulle få en gräddfil kan man fundera över alla andra strängt ortodoxa grenar i olika religioner. Hur ställer sig ortodoxa grenar inom islam, katolska kyrkan, m fl? Det går inte att en minoritet får undantag.

För övrigt anser jag att lever man i Sverige ska inte sektbetonande grupper har undantagsregler på grund av tro.

Media SvD1, SvD2

Det får vara nog

Det får vara nog på Björklunds påhitt. Skolan har fått de styrprinciper som behövs för att få en bra skola. Nu är det genomförande som gäller. Att använda betyg i fyran som argument för att minska administrationen är huvudlös argumentation från Björklund.

Samtidigt måste jag säga att skoldebatten tenderar till att bli klåfingrig. Oavsett politisk färg är det dags att överge centrala regler som vi gick bort från dels för 18 år sedan dels för dryga ett år sedan. Det var det som var finessen med skollagen när den kom. Den pekade inte finger åt skolan hur den organiseras. HURet klarar proffessionen betydligt bättre än var sig hobbypolitiker ute i kommunerna som riksdagspolitiker. Dags för borgfred på skolområdet de närmsta tre till sex åren på den politiska nivån.

När PJ Anders Linder idag tar upp detta ämne gör han tolkningen att kommunpolitiker ska sätta krav på skolan. Bra. Men det ska göras utifrån de lagar och läroplaner som finns. Inget mambo jambo från den egna kommunpolitiska nivå. De har bara ett uppdrag, att genomföra kraven utifrån de fastställda nationella målen i skollagen. Undervisningen har de däremot inget med att göra. Det är en relation mellan staten och lärarna numera.

Media SvD

Blod och jord

Med dessa ord i rubriken kanske man kan betrakta sig ha svenskhet. Vad jag vet är min mors släkt "äkta" sörmlänningar. Dock med en försvårande omständighet. De ägde inte jorden. Arrenderade bara på det stora fidekommisset.

På min fars sida vara det något bättre ställt. Som fattiga nybyggare i norr ägde de sin jordlott. Men det finns även här en försvårande omständighet. Den manliga anfadern var en invandrad finne. En vid namn Lampa. Fast det kanske får ursäktas, han kom på sent 1700-tal och kan då inte påverka svenskheten om man ska tro det Peter Wolodarski skriver.

Man kan fundera över alla svenskar som invandrat. Är vallonerna, italienare, finnar, m fl mindre svenskar. Några kom på 1600-talet och utvecklade svensk järnmalms hantering. Somliga kom på 1950-talet för att bygga vidare på välståndet när svenskarna satt på skolbänken och inte kunde producera. Betraktar vi en sådan som Grimaldi som utlänning? Eller är han svensk? Han har i varje fall lyckats skapa en industri med två tomma händer i Köping och världen i stort. Cykelkungen brukar han kallas.

Om vi vandrar tillbaka till mig måste jag per definition var svensk. Blodet är så svenskt det bara går enligt definitionen. Jord, ja jag har inga stora jordegendomar men äger en plätt jord i Sörmland. Så alla kriterierna verkar uppfyllda. Vad nu det hjälper i min svenskhet.

Media DN

Självmål

Myndigheters och kommunala verksamheter styrning mår bästa av att få göra det inom sina givna ramar. När ett antal statsvetare hävdar att sådan som jag och andra ska förpassas från denna värld är de ute på farligt djup. Den akademiska välden klarar inte av sin rådgivande roll. Speciellt i skolans värld.

Mål- och resultatstyrning bygger ytterst på att med egna förutsättningar styra verksamheten dit man själv vill. I skolans fall mot av staten fastställda mål. HUR det görs är faktiskt verksamhetens unika rätt.

Att sedan skolan utsatts för kontroll av staten är en följd av många års bristande styrning av kommunerna från statens sida. Om vi ska prata utarming av de offentliga verksamheterna är det ett problem som emanerar ur hobbypolitikers oförmåga att styra efter givna direktiv. Dessutom utifrån budgetregler som är helt fel.

Som man bäddar får man ligga. Men det är inte mer politisk styrning av utförandet som behövs. Det behövs politiker som lyfter blicken och sätter tydligt prioriteringarna och ramar. HUR det ska uppnås är sedan varje offentlig verksamhets uppgift. Det gäller om den drivs i enskild eller offentlig form. För i dagens skola är det förutsättningsmässigt ingen skillnad mellan fristående och kommunala skolor. Alla måste verka under samma förutsättningar.

Media DN

Sekten S

Vår tids löntagarfondsdebatt - vinst i välfärden - visar tydligt att vänsterflygeln i S är en sekt. Sekter strävar efter en renhet utifrån hur knäppa motiv som helst. LO verkar mer och mer tillhöra sekten. Dess vise ordförande Thomas Baudin håller envetet kvar det mans ideal som gäller i de gamla facken inom LO. Fint att göra vinst i välfärdsföretag som byggföretag, förlag och renhållning. Var i ligger renheten i sekttanken att det är mindre skadligt att göra vinst i dessa företag, men hemskare i företag som tillhandahåller sjukvård, äldreomsorg eller utbildning.

Tre klara sektorer där kvinnor arbetar. För sektens renhet ska kvinnor upp på läktaren. Kanske man är inspirerad av islam och moskerna. Kvinnor sitter på läktaren för att de är närmare Gud. Männen däremot får slava på hur de vill där nere i gudstjänstlokalen.

Löfvens utmaning av mörkerkrafterna inom sekten S är pragmatiska. Frågan är bara hur mycket ett företag ska vara skyldig att redovisa. Samtidigt kan man fundera över om detta förslag gäller även de av LO omhuldade företagen i välfärdsektorn jag räknade upp ovan. De företag som han själv representerade i löneförhandligar som metallbas.

Varje förslag till att kontrollera hur privata företag använder sina pengar är lika mycket ett klåfingrigt kontrollbehov av politiker för att behålla en renhet. Därför är det mer rakare att säga att utförandet av välfärdstjänster ska ske i samhällets regi. Även de omhuldade LO sektorerna som samhället idag köper och som inte direkt är knutna till vården, omsorgen och skolan.

Vill vi medborgare ha ett sådant socialistiskt samhälle?

För övrigt anser jag att välfördsföretag är nyttiga. Det ger oss medborgare den valmöjlighet som behövs för att få varje medborgares behov tillfredställda.

Media DN, SvD

Var den du är

Var är den kompensatoriska skolan? Någonstans har skolan misslyckats med sitt uppdrag. Om det beror på okunniga hobbypolitiker, dåliga skolledningar eller icke pedagogiska lärare kan man fundera på. En kombination är det. Framför allt är barn av idag inte dummare än tidigare generationer. Med andra ord är det fel på pedagogiken.

De många skrämande berättelserna i länken nedan säger mig att skolan och dess huvudmän inte riktigt förstått sitt uppdrag. Man kör på i gamla ullstrumper. För att lyckas måste skolan fundera över sin tillvaro. Problemet ligger i en pedagogik som inte levererar. Lärandet har tre uppdrag: omsorgen om lärandet, fostran kring lärandet och lärande kunskaper.

Om det är stökigt i klassen och man har problem med undervisandetiden är det varje lärares skyldighet att undersöka varför 10 procent av tiden går upp i rök. Anne-Marie Körling beskriver det bra i sin bok Nu ler Vygotskij. Kontentan av hennes arbete att kartlägga vad det var saken berodde på mynnade ut i att hon redovisade för klassen orsaken och därmed fick ordning på undervisning. För ordningen skapas genom innehåll.

När det gäller det här med kunskapskrav vill jag säga följande. I gruppen The Big 5 på Facebook diskuteras de förmågor elever ska besitta. Vid en fråga om det här med analysförmåga blev svaret från Göran Svanelid, Stockholms Universitet och pappa till The Big 5:

Vi kan inte ha särskilda kunskapskrav för de svagpresterande eleverna. Tillhör de särskolan så finns det andra krav.

Och för betyget E krävs t ex "enkla samband" och det behöver ju inte vara helt omöjligt att uppnå, d.v.s. ett samband mellan två faktorer eller att identifiera någon orsak och någon konsekvens.

Som alltid är det lärarens skicklighet som sätter gränser. Det gäller att vara bra på att konkretisera med bilder, liknelser, metaforer, stödstrukturer och koppla analysen till elevernas egna erfarenheter och förförståelse.

En pedagog borde alltid ställa sig i elevernas skor: Vad skulle jag kunna få problem med att förstå och vilken hjälp skulle jag behöva för att förstå? Här finns det många varianter och då tänker jag inte att enda lösningen är att ordna med mer tid hos en speciallärare.
 

Detta tyder på att det inte är fel på kriterierna för bedömning utan lärare som inte kan sin bedömningskunskap och inte jobbar kompensatoriskt.

För övrigt anser jag att det är pedagogiken som ska ha bakläxa när det inte klara elevers kunskapnivå. Det vittnar Nossebro i Essunga om.

Media SvD
Källa: Körling, Anne-Marie (2011) - Nu ler Vygotskij, Liber

Betonghäckar och antifeminister

Sprickan i S är bråddjup. Lena Sommerstad har allierat sig med betonghäckarna i LO och därmed upphört att vara feminist. Om Karl-Petter Thorwaldsson tillhör betonghäckarna ska jag låta vara osagt. Han har hamnat i skottgluggen för en matchokultur på Handels, IF Metall och andra mansdominerade förbund. Vad säger det största förbundet Kommunal om vinster i välfärden?

Är det bara män som ska driva företag med vinst i välfärden? Ingen som helst diskussion förs om alla byggföretag som bygger järnvägar och har vinst som första prioritet. Men om kvinnor helt plötsligen har möjlighet att driva ett vårdhem, ett sjukhus eller skola får det inte gå med vinst. Vad är jämställdheten då värd i S och V. Det är bara ett löjens skinner och tomma ord när dessa politiska partier bekänner sig till feminismen.

Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Kommer S att spricka på kongressen 2013? Den som lever får se. Men ett Alexanderhugg måste nog göras mellan den fackliga grenen och partiet. Den fackliga grenen är idag en fackförening som inte är representativt för flertalet yrkesverksamma. Industrin och byggandet är idag marignaliserad sysselsättningsmässigt till endast 20 procent av yrkeskåren. Det är inte 1960-tal eller för den delen 1970-tal. LOs legitimitet som en politiks kraft har minskat.

Samtidigt verkar hela arbetarörelsen drömma om fornstora dagar i sina politiska lösningar. Alla förslag jag hittills sätt från LO och S har en klar retrostämpel. En politik som fungerade på slutet av 60-talet och 70-talet. Men den fick tummen ned första gången 1976 av valmanskåren.

S springer åt fel håll för att vara en bärande idégivare hur vi ska lösa framtidens problem. Hur man än ser på ett samhälle är det idag den individualistiska medelklassen som sätter agendan. Kan S och LO inte förhålla sig till detta faktum kommer man att fortsätta att vara en sekt för inbördes beundran.

Media DN

Jag tror på...

...sommaren, är en strof av Ohlin som sonen Mats sjöng någon gång på slutet av 60-talet. Tror gör visst förskolechefen i Eskilstuna. Inleder riktigt med att påstå att kvalitet kan man inte bara mäta med ett mätetal.

Därefter hänfaller han, likt många i skolväsendet, till ett oproffsigt sätt att hanter mål- och resultatstyrning. De mätetal han och andra pratar om har inte ett dugg att göra med om förskolan är i världsklass eller inte. Mätetalen som beskrivs är bara till för att se hur den dagliga verksamheten fungerar eller inte.

Uppdraget förskolan och andra skolor har är att följa de nationella målen i de skolformsvisa läroplanerna. För förskolans del Lpfö 98. Där hittas vilka mål förskolan ska uppnå för att bli världsledande. Dags att kommunala ledningar, oavsett det är nämnden eller förvaltningen, förstår sitt uppdrag. Läser man Skolinspektionens granskning för 2011 gör man inte det.

Det är först när man mäter resultatet mot målen i Utveckling och lärande, Normer och värden, Barns inflytande, mm som man kan avgör om det är kvalitet i verksamheten.

Media Eskilstuna-Kuriren

Djur i bur

Med stigande avsmak läser jag om Parken Zoo och dess ledning. Inte på grund av att de avlivat några utrotningshotade djur som gjort sitt uppdrag, artens fortlevnad. Utan för att Ekdahl hade falskt visir när han intervjuande en icke rutinerad djurparkschef.

Med ljug kommer den undersökande journalistiken långt!!

Nu är djurparkschefen saga all. Kvar är bara munlädret till VD. Tycks hållas om ryggen av S och V i Eskilstuna. Ett pamp fasons välde som utbildats i en stad där S har haft makten i 90 år. Tråkigt och trist. Skulle det varit kommersiell verksamhet hade VD rykt fortare än kvickt.

Parken Zoo har inte rätt sitt skinn när de låter VD sitta kvar. Han är lika djup förknippad med den kultur som råder i verksamheten.

Utöver det ser man vådan av kommunala aktiebolag med inkompetenta styrelser i form av fritidspolitiker. Här, som i nämnderna i kommun, saknas proffessionalism. Inte under på att dessa verksamheter inte fungerar när paritlinjer ska spela roll.

Nu vet vi ljug från tredje statsmakten kan fälla anställda inte ledningen för bolagen.

Media Eskilstuna-Kuriren

Digitala lärandet är en lek

Med stigande förvåning funderar jag över hur "gamlingar" som jag och min generation förfasar sig över den digitala utvecklingen. Med någon form av universella påstående var det bättre förr. Vad som verkar glömts bort är att tekniken alltid flyttar fram lärandet och leken.

När miniräknaren kom och ersatte räknestickan. Då före spoddes katastrof i matematiskt kunnande. Så skedde inte. När man gick från miniräknare till datorer skulle kunskapen försvinna. Inte detta heller besannades.

Problemet med diskussion är att det inte är tekniken som är skadlig för människan utan tillämpningen. Datorer eller suftplattor är bara verktyg eller som jag brukar kalla dem intelligens proteser.

Tekniken sätter dock krav på ändrad tillämpning. Införs den digitala världen i verksamheten måste arbetssätten givetvis ändras. Så gäller även skolans arbetssätt. Pedagogiken måste utvecklas på ett sådan sätt att lek och lärande hör ihop.

För övrigt är det digital intåget en likvärdighets fråga. Är det bara barn till föräldrar som förstår nyttan och har råd som ska få förutsättningarna för att klara ett samhälle som är genom digitaliserat?

Media SvD

Har hört det förr

Karl-Petter Thorwaldsson tar upp fem viktiga punkter för att mota "Olle i grind" när det gäller arbetslösheten. Alla punkter kan ses som ett underlag för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad. Problemet uppstår när lösningarna ges.

Åter har LO och S en stor förmåga att hänfalla åt gårdagens lösningar på framtidens problem. Det är inte mer av hur det var förr som är svaret på frågan om hur man minskar arbetslösheten.

Ta exemplet med grundläggande utbildning för arbetslösa. Jätteviktigt, men är det inte dags att inse att hela skolan har hamnat i omsorgsträsket. Rätt omgående borde den flyttas till treenigheten utbildning-arbetsmarknad-utveckling. Allt välstånd bygger på att kunskaper matchas mot en arbetsmarknad. Det är inte omsorg barn och elever i första hand behöver utan ett lärande som gör dem till individer som tar ansvar för eget livslångt lärande. Kunskaper ska vara lustbetonade. Skapa nyfikenheten över vad finns bakom nästa kunskapshörn. Dessutom är kunskaper idag en färskvara som innebär att det du lärt i skolan blir snabbt rykande inaktuella.

Ett annat exempel från debattinlägget: arbetsplatsförlagt lärande. Är det staten som ska blandas in som aktör i detta. Trodde det var en fråga för arbetsmarknadens parter. Här har arbetsgivarparten syndat under många år. Det samhällsansvar man hade tycks bytts ut till kortsiktig ekonomism. En -ism som lätt till kortsiktigt tänkande och ger problem nu när pensionsavgångarna står för dörren.

Det måste alltid finnas en balans mellan att fostra nya generationer med kunskaper och kompetens. Det är de som ska bära de välfärden. Samtidigt är det en vällovlig dynamik när unga möter gamla. I den ytan uppstår ny kompetens som är mer hållbar.

För övrigt anser jag arbetslöshetens minskning som avgörande för välståndsbyggandet. Men minskningen görs inte utifrån gårdagens lösningar i en global konkurrensmiljö.

Media SvD

Hack i kurvan

Ekonomi i gugning. Jobb försvinner. Är det fel på industrin eller är det något större vi ser? Troligen är den skuldkris vi är inne i, kombinerat med global knivskarp konkurrens, orsaken till problemen. Det vi ser är något som händer med 60 - 80 års mellanrum i ekonomin. Ett hack i tillväxtkurvan.

10000-kronorsfrågan är ska man spara eller slösa. Spara kanske är melodin för hushåll, men inte för stater. Tydligast blir det när man skådar krisen för euron. Med så olika förutsättningar för varje medlemsland i eurosamarbetet borde spelreglerna se annorlunda ut. Är det nödvändigt med en ekonomi i balans? Nja, centralbankerna har ju den unika rättigheten att spä på skulden genom att utge mer pengar.

Men framför allt verkar historielösheten finnas i de beslutande församlingarna. Vad hände i de bakomliggande kriserna på 1870-talet och 1930-talet. Vilka misstag gjordes. Vilka ska vi inte göra om. Men det verkar som vi inte lärt något utan varje generation ska göra om samma misstag som tidigare generationer.

Samtidigt kan man fundera över de mediciner som skriva ut i Sverige idag. Är det infrastruktur, forskning och andra stimulansåtgärder som ska till. Ett är säkert det löser inte arbetslöshets frågan hur mycket nu än regeringen säger det. Infrastrukturprojekt är högt mekaniserade och kräver idag ingen större handkraft. Forskning skapar bara sysselsättning för en liten akademiker skara.

Vad som behövs från politiskt håll är att skapa en infrastruktur som gör det möjligt att få framväxten av innovationer till riktiga företag. Det är endast genom tillkomsten av verksamheter som idag inte finns som välståndet kan öka. När får vi se framtidens HM, IKEA eller TetraPak?

För övrigt anser jag att man ska dra lärdom av historien för att lösa dagens problem.

Media SvD, DN

Tron på högre betyg

I ett utspel gör sig KD till tolk för att statusen på läraryrket skulle öka om man satte högre krav på studenter till lärarlinjen. På något konstigt sätt tror politiker att det finns ett samband mellan höga betyg och förmåga att lyckas i sitt yrke. Det sambandet finns inte.

Dessutom kan man fråga sig varför betyget B i svenska skulle ge en bättre matematiklärare. Det vore bättre att man skapade lämplighetsprov för lärarutbildningen. Det är faktiskt förmåga att stå på scen och förmedla ett budskap som avgör framgången i yrket. Läraryrket och skådespelaryrket har många gemensamma beröringspunkter.

Båda har en scen. Båda har ett manus. Båda har ett budskap att berätta. Framgången avgörs hur skickligt budskapet berör och involverar publiken. Kanske det vore på sin plats att införa lite scenskola för blivande lärare. Det är inte bara ämnesdjup som avgör framgången som lärare.

Media SvD

Ofrihetens återkomst

Socialdemokratin verkar krampaktigt ägna sig åt retropolitik. Senast i raden är SSU. Dess ordförande och förbundssekreterare kan knappast kallas radikala. De står snarare för en djupt rotad konservatism. En konservatism som innebär ökad politikermakt.

Förslag de framför i SvD om begränsning av vinster i välfärden är rakt kontraproduktiva. Drömmen om den starka staten har åter vakna till liv. S kan tydligen inte kasta av sig oket efter sitt samhällsbygge som givit en ineffektiv och stelbent offentlig sektor.

De reformer som genomförts under Alliansregering, mot ökad valfrihet, vill man förflytta till kommunpolitiker. Gudarnas skymning. Välfärd ska inte sättas i händerna på inkompetenta hobbypolitiker. Det är verkligen att skapa ofrihet.

Samtidigt är man fast i omsorgsträsket när man tänker skola. Där borde man lyssna på LOs ordförande. Skolan ska återkopplas till arbetsmarknaden. Treenigheten utbildning-arbetsmarknad-utveckling ska gälla för välståndet. Det var så vi byggde den en gång i världen. Men bildningsidealet i S är sedan länge bort. Man vandra i omsorgsträsket.

Dessutom vore det djupt olyckligt om kommunerna skulle få vetorätt i etableringar av välfärdsutförare. Då får vi ett nytt kommunalt planmonopol. Räcker att det finns på fastighetsområdet. Dagens ordning är nog mer begåvad när det gäller tillstånd att bedriva privata skolor. Där är det staten via sin myndighet Skolinspektionen som ger tillstånd att bedriva skolverksamhet.

Debattörerna skriver om friheten.

Människors behov av trygghet, frihet och oberoende måste vara utgångspunkten för framtida reformer. Kortsiktiga vinstintressen och ett växande marknadstänkande leder till en försämrad välfärd. Därför måste tydligare spelregler gälla och politiken, snarare än marknaden, leda utvecklingen.

Intressant att man dra likhetstecken mellan politiken och friheten. Vi behöver inga överrockar i form av politiker, professionell eller hobbyvarianten. Politikens uppgift är att skapa ramverken i form av lagar och förordningar för hur välfärdssystem ska ge bästa nytta. Däremot är varje individ myndig att själv välja utförare. Kollektivets tidevarv är för länge sedan borta.

Media SvD

Marilyn

Alla mäns våta dröm - Marilyn. En strålande och storartad underhållning är filmen: My week with Marilyn. En sminkad berättelse om en filminspelning mellan Sir Lawrence Oliver och Marilyn Monroe.

Här lyser naturbegåvning igenom. Här porträteras även osäkerheten av att vara en bluff. Oerhört skickligt spelat av Michelle Williams. Filmen ger en ny inblick i en olycklig själ som är alla mäns våta dröm.

The Flowers of War

Nanjing 1937, den kinesiska huvudstaden, intogs av japanska styrkor på ett fruktansvärt brutalt sätt. Döden var närvarande och grym. Ofattbara 200 000 till 300 000 kineser dödades. Närmare 20 000 kinesiska kvinnor våltogs. Skrämmande siffror. Och möjligen en förklaring till konflikten mellan Kina och Japan än idag.

DVD är värd att se. Vacker och rörande historia om kärlek och uppoffringar mitt i allt elände som krigets brutalitet beskriver. Jag satt klistrad framför TVn och såg. Gick inte att släppa filmen trots många brutala scener. Jag kan bara säga en sak: Se den och bli en erfarenhet rikare.

Politikens talibaner

Men förundran läser man analysen över att politiken är korrumperad. Suhonen och kretsen kring Tiden har ytterligare en gång levererat en syn som passar en sekt väldigt väl. Diskussionen om S samröre med storfinansen låter som tongångarna från 70-talet.

Allt som verkar hända i S är av retrokaraktär. Antingen är det 68-retro eller så är det folkhemsretro. Dock är ett klart att sekten kring Tiden är tongivande för vänsterflygeln i S som nu laddar upp inför S-kongressen 2013. Kommer partitoppen med Stefan Löfven att överleva eller är det Juholt-falangen som kommer segrande ur striden.

Den som lever får se. Ett är säkert att S öde kommer att beseglas då. Antingen är partitoppen kvar men för ett mindre S. Partisprängningen verkar vara ofrånkomlig när man lyssnar in tongångarna hos sekten kring Tiden och dess anhängare på vänsterkanten.

De förra toppolitiker inom S beskylls för att S alltid gått i armkrok med kapitalet. Att man valt att medverka hos kapitalet är en ny företeelse. Dock ser vi en ny ingrediens till hos S. Man går i armkrok med adeln för att bevarande det feodala systemet med fidekommiss.

Den som lever får se. Men S har problem. Suhonen & Co kan under tiden öva sig på Ebba Grön låt.

Media DN

Läxhjälpen vara eller inte vara

Läxhjälp och segregation är ett återkommande tema i debatten. Senast i ledet är Baylan och Damberg. På klassiskt S vis skyller de på obildade föräldrar och deras val av bostadsort som grunden för att skolan inte gör sitt jobb. Likvärdighet har inte ett dugg med segregation att göra. Likvärdighet är skolans förmåga att nå fastställda mål i skollagen, läroplanerna och kursplanen (skollagen 1 kap 9 §).

Om man vill skapa grogrunden för läxhjälp är det dags att se över fritidshemmens aktivitet. Det är inte förvaring utan ett tydligt pedagogiskt uppdrag som huvudmännen negligerar.

Samtidigt kan man fundera över varför de S styrda kommunerna har ett sämre skolresultat. Vore det inte bättre att kommunerna tog sig sönder och samman att skapa den skola som de nya styrdokumenten ställer krav på. Kommunerna ner prioriterar skolans pedagogiska uppdrag. Inte undra på att vi har ett resultat som det ser ut.

Så innan staten slänger iväg massor av allmosor till kommunerna är det snarare bättre hjälp dem att fundera på hur man de betalar för skolan de har ansvar för. Och att den göra det de ska. Här har Baylan och Damberg ett stort arbete att få sina paritvänner ute i kommunerna att satsa på en renovering av skolan. Först då kommer kunskapsresultaten att öka. Lär av Nossebro och andra som gjort jobbet.

Media DN

Självklarheter

Med stigande förvåning läser jag Baylan(s) inlägg om de skolor som inte når sina resultat. Retoriken känns igen. Problemet med skolans resultat är inte segregation eller någon socioekonomisk fråga utan snarare hur skolan tar sitt uppdrag på allvar.

Ta bara Nossebroskolan som ett av många exempel. När de vågade att ifrågasätta sitt arbetssätt i undervisningen hände något. Då steg resultaten. Detta gjordes utan varken statligt stöd eller nämnvärda extra resurser från Essunga kommun.

Det är pedagogiken det är problem med och inte några yttre faktorer som debatten vill hävda. Fast det är som att svära i kyrkan att påstå detta. Offerkulturen är stor i vissa delar av skolväsendet.

För det Baylan skriver om rektorer och skolans personal, där jag förmodar att han inkluderar lärare, är att de måste utveckla ett systematiskt kvalitetsarbete. Är att slå in öppna dörrar. Det är ett lagkrav sedan ett och ett halvt år sedan. Bryter man mot detta krav är det ett lagbrott. Systematiskt kvalitetsarbete är att varje dag ställa sig frågan: Vad har jag förbättra idag?

Systematiskt kvalitetsarbete är en del av allas uppdrag i svenskt skolväsende. Det är ingen sak bredvid sidan av de vanliga arbetsuppgifterna. När skolor börjar tillämpa detta på bred front behövs inga extra resurser till skolan. Det är Nossebro och andra skolor ett vittne på. Men när skolor inte vågar att ifrågasätta sina arbetssätt kommer vi aldrig att få se det våra politiker så hett eftersträvar: en likvärdig skola med elever som når sina kunskapsmål.

För övrigt anser jag att skolan har fantastiska möjligheter att bryta den nedgående spiralen genom att på allvar jobba med att bli lite bättre varje dag.

Media SvD

Underhållande juridik av Quickutredarna

Något mer underhållande har jag inte läst på länge. Artikeln i SvD om Lambertz, Penttinens och van der Kwasts mejlkonversation är patetisk i sin försök att rentvå sina handlande på åttiotalet. Mest patetisk är Penttinen som använder sin arbetsdator på myndigheten för denna mejlkonversation.

Man borde tycka att det är rätt uppenbart att den konversationen är offentlig handling. Är man då en myndighetsperson är det rätt korkat att skriva denna typ av mejl på sin arbetsdator.

Ska man föra en så intrikat mejlkonversation bör det ske på privata mejlkonto som inte omfattas av den beryktade offentlighets principen.

Handlandet från de inblandade är en aningen desperat. Undra när de ska börja använda sin kunskap i juridiken på ett korrekt vis. Det dra bar ett löjets skimmer över personerna och skadar allmänhetens tilltro till det juridiska väsendet. Blir lite av en bananrepublik av det hela.

Media SvD

Kålle i otakt med tiden

Kålle har ibland förmåga att halka tillbaka i 68-retro och agitera som den gamla SSU-ordförande han var en gång. LO verkar definitivt var i otakt med den medelklass som avgör den politiska dagordningen.

Vem tror att man vinner ett val med att ta bort sådant väljarna vant sig med under de år Alliansen suttit vid makten. Det är politiskt självmord att föreslå höjda skatter och borttagande av rut och rot.

Om LO och vänsterflygeln i S envisas med sin vänster retro kommer sannolikt S att klyvas. Den enda som vinner på det är Jonas Sjöstedt som möjligen kan locka över den sprängda vänsterdelen av S. Men S och V har därmed mist politisk makt för överskådlig framtid.

Media SvD ; SvD2

Politisk mardröm

Kommer Malmö arbetarkommun och talibanerna inom S att skapa en politisk mardröm? En mardröm för Löfven &Co. Just när man närmar sig mitten i svenska politik kommer 68-retro och 70-tals nostalgi tillbaka i vissa rum. De unga utan politisk kompass över det elände den retoriken skapade för 40 år sedan.

En retorik som höll på skapa ett planekonomiskt Sverige jämbördigt med forna statsidiologier som dog 1989. Tur att det fanns dem som stod emot sådant då. Var finns de nu? Allvarligt när man dammar av den gamla socialisten Wollter för att skapa opinion. Blir nästa lite patetiskt när gamla gubbar drömmer.

Men nu då? Lyckas Löfven att hålla emot stollarna på vänsterkanten? Kommer valmanskåren att nyktra till när den individuella friheten begränsas och bättre vetande politiker ska välja åt oss?

Många frågor. Inga svar. Möjlig fundering på om det är en partisprängning på gång inom S.

Media SvD ; Folkbladet

Adligt matriarkat

Kunskaper vidgar vyn och förståelsen. Speciellt om man sätter in personer i sitt sammanhang. Humlegården var lunchrast stället för en nybakad civilingenjör på sitt första "riktiga" jobb. Den enda anställning jag haft. Lunchpromenaderna togs på det vackra Östermalm. Färden kunde ta en till posten på Englbrektsgatan. Huset mitt emot växte Olof Palme upp i. Det visste jag inte då.

Men jag kan förflytta mig i fantasin till 1930-talet och den burgna överklassens kvarter. Här har storheter som Ingemar Bergman tultat runt. Beskowska skolan vid Humlegården där två s-pampar gått: Hjalmar Branting och Olof Palme.

Uppväxte bestod av en stark farfar i form av Sven Palme och farmor Hanna, född von Born av finsk adel, och pappa Gunnar och mamma Elisabeth, född von Knieriems av balttysk adel i Lettland. Eftersom familjen ägde hela huset var det livlig trafik i farstun mellan farfar och farmor och hemmet för Olof. Kort efter att farfadern dog, dog Olofs far Gunnar när Olof bara var 10 år gammal. Familjerna styrdes sedan av det adliga matriarkatet.

Hur den brådmogna Olof klarade sig i skolan är känt. Hur mycket mobbad han för att var nörd av äldre grabbar kan man bara gissa sig till. En reflektion man kan göra är hur sedan Olof Palme kom att aktivt påverka skolans utveckling under 50- och 60-talet med genomförandet av grundskolan.

Den intressanta hållningen bland socialdemokrater med en sammanhållen skola utan elitklasser kanske har sitt ursprung i Olof Palmes egen bakgrund. Vad vet jag. Men det intressanta är att de specialbegåvade inte släppts fram under åren som varit fram tills nu är en tank värd att fundera på.

Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss, Norstedts

Politiska drömmar

I veckan öppnar riksdagen. Regeringsförklaringen kommer. Vi vet då bl a vilken ombildning av regeringen Reinfeldt gjort eller inte. PJ Anders Linder har i varje fall gjort en politisk dröm. Kanske riktig, men det vore djärvare ifall Anders Borg blev statsminister och fd fru Reinfeldt blir ny M-ledare.

Även det en våt dröm från mig.

Men PJ Anders Linders förslag till en ny position för Jan Björklund är inte helt fel. Det är dags för den gode Jan att ta sig ann något annat. Som utbildningsminister har gjort sitt. Frågan är bara om analysen PJ gör om skolan är riktig. Han skriver:

Men när förändringsarbetet går från lagstiftning till praktiskt genomförande är det kommunpolitiker och friskoleledningar, inte ministrar, som ska spela huvudrollen.

Visst är det sant att det är genomförande nivån som ska ta sig ann jobbet att genomföra de nödvändiga ombyggnaden av skolväsendet. Men praktiken förskräcker.

Det är inte fritidspolitikernas eller amatörerna i styrelserummen sak att göra något eget av det hela. Hittills har vi sett avskräckande exempel på fritidspolitiker som inte förstått sin roll. Ett exempel är de i Haninge som tagit en skolplan fast detta verktyg är borttagit i lagstiftningen. Eller bråket på Maria Elementar i Stockholm där stiftelsens instiftare kör ett eget race frikopplat från lagstiftningen. Där hon tror att hon kan göra som hon vill och strunta i vad Skolinspektionen säger. Fristående skolor är inte fristående längre.

Så ska det, som PJ skriver, infrias är det nog en helt annan kategori politiker på kommunal nivå vi behöver. Lika som mer kompetenta ägare till de fristående skolorna.

Uppdraget i skolsverige är att genomför det ramverk som skollagen (2010:800), läroplanerna och andra förordningar kräver. Det är slut på fritt valt arbete på VAD och VARFÖR saker ska göras. Det är bara den pedagogiska friheten som finns kvar, HUR man gör, bara man gör det inom ramarna för de nationellt fastställda målen.

Media SvD

Ironlady

Järnladyn tillhör de filmer som allmänbildar. Den bör ses och kommas ihåg. Hur djup både Storbritannien och väst hade sjunkit i en välfärd utan koppling till det som gjorde den möjlig.

Porträttet av en kvinna som vågade utmana patriarkatet och som tog striden för att skapa en bättre värld. Inte populärt då. Nödvändigt, för den tid vi lever idag.

Men det som kanske gör den mest gripande är porträttet av en åldrande människa. En människa som har svårt att skilja på verklighet och inbillad tillvaro. Där dåtid blir nutid i en blandning hos gamla som rör ihop tillvaron med minnen och verklighet.

Se den!!

Elitklasser, so what...

Hyckleriet tar nya poäng i debatten om elitklasser. Har ytterst svårt att förstå varför vi kan ha elitklasser i musik och idrott, men inte i andra ämnen.

När vi börjar prata om oss nördar blir det helt plötsligt inte legitimt att låta oss som gillar matte, fysik, kemi eller för den delen franska, historia, mm, gå i klasser där det finns likasinnade. Då helt plötsligen är det något skumt som om inte det är en lika stor begåvning som de estetiska ämnena. Detta är den kompensatoriska skolans sneögdhet i dess prydo.

Man måste inse att det finns begåvningsreserver inom alla ämnesområden som måste få blomma ut. Det är inte bara konstarter som musik och idrotter som ska få snö in på sin förmåga. Snacket om kamrateffekter hamnar fullständigt fel om man önskar sig en utjämningseffekt. Det hela resulterar bara i medelmåtternas paradis med utslagning både mot de som behöver stöd för att nå målen som för dem som blir understimulerade.

Dags att sluta hyckla om att vi människor har olika förståndsgåvor. För annars är det en grogrund för kränkningar och mobbning. Ungefär som rädslan för det annorlunda, som bara premierar medelmåttors världsbild.

Palme på tapeten

Höstuniversitet har börjat med en studie om Palme. 2012 års universitet verka gå i politikens tecken. Inte trodde jag att det skulle bli så. Slumpen har sina skördar. Alltnog verkar Olof Palme vara riktigt på tapeten så här 26 år efter mordet.

I denna lilla krönika ska jag inte fokusera så mycket på politikern Palme, som hans bakgrund. Att han kom från en överklassfamilj är känt för mig sedan tidigare. Men att hans anfäder var stora på ett annat sett har nu kommit till min kännedom.

Hans farfar var den beryktade Sven Palme som skapade sig en förmögenhet i försäkringsbranschen på 1800-talet genom att driva upp försäkringsbolaget Thule. Han var samtida i dåtidens finansbransch som Wallenbergarna. Dessa två familjer gjorde sig kända för att skapa två villastäder i Stockholms närhet dit bättre bemedlade statborgare kunde flytta. K A Wallenberg Saltsjöbaden och Palme Djursholm.

Med historiska glasögon undrar jag hur många av dagens Danderyds bor som är medveten om att släkten Palme la grunden för den burgna kommunen.

Samtidigt tycks historien också förtälja att släkterna Wallenberg och Palme inte var såta vänner genom tiderna. Något som gick i arv och påverkade svensk samhällsliv när väl Olof Palme blev politiker och företrädare för S. Med spänning ska jag ta mig ann det stora eposet om Olof Palme och se vad sprickan mellan familjerna berodde på och hur den kunnat fortleva. Fast jag kan ana med erfarenheten från tiden med röda året 68 och framåt.

Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss, Norstedts

Kommuner bortprioriterar lärandet

Kommunerna, i den tillsyn och kvalitetsgranskning Skolinspektionen gjorde 2011, bortprioriterar lärande uppdraget i förskolan. I fritidshemmen är inte verksamheten kopplade till läroplanens mål. Det är skrämmande, nu när båda dessa grenar i skolväsendet har ett tydligt lärande uppdrag. Till och med att förskolan numera är en av tre skolformer i landet.

Man ställer sig frågan: Vad sysslar kommunerna med? Finns det inte kompetenta politiker och förvaltningspersonal ute i kommunerna som driver verksamheten?

Man notera att den personal som finns på fritidshemmen och förskolan inte har rätt utbildnings bakgrund för sina jobb. Båda lider också av att inte jobba med kränkande behandling i lagens mening. Det saknas en målinriktat arbete på många ställen kring kräkningar.

Men den stora vita fläcken är avsaknaden av uppföljning och utvärdering av verksamheterna. I förskolans fall så att man i efterhand anpassar målen efter hur det blev. Man har inte heller tillräcklig utvärdering av barnens utveckling för att kunna utvärdera verksamheten. Att förskolan inte ska redovisa enskilda barns utveckling är en sak, men den måste finnas som underlag för att veta om man når de mål som finns på utveckling och lärande i förskolan.

Utöver att det brister på enhetsnivån i förskolan och fritidshemmen är det lika illa ställt på kommunnivån när det gäller utvärdering. Den görs bara mot antal platser och nyttjandegrad. Oerhört skrämmande. Möjligen kan man tro att kommunerna fortfarande betraktar förskolan som dagis med omsorg eller förvaring under dagarna. Men så enkelt är det inte.

För övrigt anser jag att förskolan är viktig för att barn ska få de första stapplade stegen i kunskapsutvecklingen och att fritidshemmet inte är en förvaring utan en del av grundskolans pedagogiska verksamhet. Här skulle skolan kunna satsa på läxhjälp av pedagoger så vi slipper amatörpedagoger i form av föräldrar eller köpt läxhjälp.

Källa: En skolas med tilltro lyfter alla elever, Skolinspektionens rapport 2011 om tillsyn och kvalitetsgranskning, Diarienummer 40-2012:2991

Som man ropar får man svar

Undersökningen som Lärarnas Nyheter har gjort är tendentiös i den meningen att frågorna är en fruktkompot som inte har med slutsatserna i artikeln att göra. Av de uppräknade reformerna i artikeln är det väl så att det varit politisk diskussion kring, lärarlegitimationen och nya gymnasieskolor.

När det gäller betygssystem och nya läroplanerna har det varit en politisk samsyn över blockgränserna, frånsätt V. Det är inget som utbildningsministern själv drivit utan bygger på en statlig utredning gjord av Leif Davidsson. Betygssystemet är riksdagen som beslutat om, lika väl som nya skollagen.

När det sedan gäller arbetstider mm är det en icke fråga rent politiskt. Vi har inte en arbetsmarkandspolitik som styrs från Rosenbad. Det är något som avtalas mellan lärarfacken och arbetsgivarna förhandlingspart SKL.

Om nu lärarna bibringats att de lagts på mer uppgifter är det en fråga för huvudmannen som inte har med utbildningsministern att göra. Nya skollagen ger faktiskt rektorer och lärare makten över hur den inre organisationen ska se ut på förskolor och skolor. Likvärdigheten styrs utifrån fastställda mål i styrdokumenten. Men hur det ska genomföras är faktiskt upp till varje förskola och skola att bestämma, bara man uppfyller de nationalla målen.

Så undersökningen har ett ringa värde i att förklar varför lärare inte sympatiserar med utbildningsministern.

Media Lärarnas Nyheter

Sagor om utredningen av kommunaliseringen

Debatten efter att Björklund presenterade utredaren Leif Lewin och hans effektstudie av skolans problem, baserad på kommunaliseringen, är klart konspiratoriska. Efter att läst utredningsdirektiven finns inte en stavelse om att utredningen ska mynna ut i ett förstatligande av skolväsendet.

Dessutom undrar man hur historiebeskrivningen är i lärarkår och annorstädes. Skolan har alltid varit kommunal. Lärare har varit anställda i kommunen. Det var lönerna och avtalen på arbetsmarknaden som var statliga, likaväl som fortbildnings insatserna. För övrigt var den centrala styrningen från staten byggd på penninga tilldelning (Länsskolnämnder) och pedagogisk regelstyrning (Skolöverstyrelsen) medan utförandet var kommunernas.

Om jag föregripa Lewins resultat, om drygt ett och ett halvt år, är det framför allt två saker jag kan se att de kommunala skolhuvudmännen brustit.

För det första, har inte huvudmännen tagit sin uppgift på allvar. Man har inte tilldelat ekonomiska resurser utifrån klara resursbehov byggd på uppföljning och utvärdering av faktiska förhållande ut på skolorna. Kommunerna har bara i sort sätt använt volymbaserad budget. Fullständigt huvudlöst.

För det andra, huvudmännen har inte fullföljt sitt genomförande uppdrag. Under hela tiden har staten ställt tydliga krav på den pedagogiska verksamheten. Här har helt plötsligt kommunala huvudmän börjat uppföra sig som att de själva ska styra den delen av skolan. Skolplanen fick en felaktig tillämpning när kommunerna började hitta på egna mål och aktiviteter i strid med de nationella målen fastlagda av regering och riksdag.

Detta otyg fortsätter än idag, fast vi fått en skollag som avklätt kommunerna och även fristående skolors ägare makten över den pedagogiska organisationen.

Skollagen har förskjutit makten till rektorer och lärare. Det är till och med så att staten har kopplat sig förbi huvudmännen när det gäller undervisningens genomförande. Här har staten en direktstyrning. Det är bara de fastställda nationella målen som gäller för likvärdigheten. Mål- och resultatstyrningen innebär att undervisningen går till på det vis rektorer och lärare väljer att göra det, bara de uppfyller de av staten fastställda målen. Inte vad klåfingriga hobbypolitiker i kommunfullmäktige eller barn- och utbildningsnämnder tycker.

För övrigt anser jag det är av nytta att en professor emeiritus gör utredningen. Han kan stå fri både mot uppdragsgivaren och akademin i sin effektanalys.

Källa: Utvärdering av effekterna av kommunaliseringen av skolväsendet, Dir 2012:84.

Likvärdighetens altare

Resultat kan aldrig vara likvärdiga. Resultat bygger på en dos fakta (objektiva data) och en dos subjektivitet (vad betraktaren tolkar). Därför blir det otroligt konstigt när man hör att utbildningsdepartementet fortstätter i sitt framhärdande över att vissa ämnen ska ha nationella prov.

Språk, eller snarare den skriftliga förmågan, är en konstart i sig som är svårfångad. Det är bara att se på hur en dagstidning ser ut. Undra hur många journalister som får betyget A i skrivförmåga.

Dessutom är det rätt befängt att ha nationella prov när vi har ett målbaserat betygssystem. Betygssystemet mäter fakta och förmågor. För att få de högre betygen i betygssystem måste du ha förmågor av olika grad. Sådant kan näppeligen bedömas i ett nationellt prov.

Likvärdigheten enligt skollagen är att skolan har processer och rutiner som bygger på de fastställda målen och riktlinjer i läroplanen, kursplanen och ämnesplanen. I detta fall att ha arbetssätt som är likformiga men inte se lika ut i landet. Det är det som är vitsen med en mål- och resultatstyrd skola. Ha bedömningsgrunder som gör att alla lärare bedömer utifrån gemensamma bedömningsgrunder. Att träna lärarna i bedömning. Det senare kanske är den största bristvara eftersom skolan varit betygsfri i många år.

För övrigt anser jag att likvärdighet bara kan göras utifrån givna förutsättningar inte resultat.

Media DN

Rorkulten dåligt bestyckad

Styrning av verksamhet från ledningen är A och O för att nå framgång. I svenskt skolväsende kunde Skolinspektionen i sin senaste granskningsrapport till regeringen konstatera att huvudmännen har helt fel mätinstrument. Styrningen görs helt frikopplat från det uppdrag staten lagt på huvudmännen.

Kommunerna hanterar sitt huvudmannaskap med bristande ansvarstagande. Det gäller framför allt att man inte prioriterar och följer upp skolverksamheten efter de nationella målen i styrdokumenten. Man har helt andra mål och mätetal. Speciellt när man har budgetmål som styrning eller egna hemmasnickrade lokal mål. Skolpolitiker i kommunen har inte mandatet att hitta på egna styrprinciper för skolväsendet.

I nästan alla granskade kommuner under 2011 kunde konstateras att man hade brister i att förbättra och utveckla skolverksamheten. Med andra ord, utvärdering och uppföljning av skolans resultat lyser med sin frånvaro. Det är alarmerande mot bakgrund mot att skolans uppdrag som kunskapsförmedlare till framtida generationer.

Därför är det av yttersta vikt att en tillnyktring sker hos de kommunala huvudmännen. Deras primära uppgift är att själv bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete i nämnd och förvaltning. Att skaffa sig en mer strukturerad och anpassad verksamhet för styrning av utbildningen i kommunen. För undervisningen är numera rektors och lärares mandat ute på skolorna. Men för att undervisningen ska fungera i praktiken måst huvudmännen veta vilket resultat som presteras och hur därmed resurserna ska fördelas.

Källa: En skola med tilltro lyfter alla elever, Skolinspektionens tillsyn och kvalitetsgranskning 2011,
Diarienummer 40-2012:2991