1989 - befrielsens år

Omvälvningens år då Europa gjorde upp definitivt från andra världskriget var 1989. Sommaren var varm och många började fundera över det nya 90-talet som stod för dörren. Föga anade vi då att det skulle hända det som hände - Europa var fritt från kommunism och planekonomi. Det som hade hållet befolkningar under proletariatets diktatur och förtryck tog slut. Nu har det gått 30 år sedan och man börjar se trender till att önska sig tillbaka till en svunnen tid.

I dagens SvD (23/5) skriver Erik Zsiga om det politiska vägvalet i ljuset av EU-valet 2019. Han skriver:

Den kanske tydligaste slutsatsen av 1989 var att ett tätare Europasamarbete hade blivit realistiskt och att det erbjöd så mycket större möjligheter.

Den process som lede fram till det vi dag tar för givet och då var en vattendelar i Sverige. Händelserna fick svenskarna att finna vår nya roll i Europa och världen. Där bl a vår neutralitetspolitik omprövades. Samtidigt blev den fyra friheterna i EU en grund för det svenska omvandlingen under 1990-talet. Men hur startade det hela.

Går man till kalendern började det med flyktingar från Östtyskland, som tagit sig till Ungern. Den 10 september 1989 beslutade Ungerska regeringen att de personer som flytt skulle få resa vidare till väst. Det var startpunkten för Sovjetunionens sönderfall och därmed Östeuropas slutliga uppgörelse med andra världskriget. Den 9 november föll Berlinmuren genom att regeringen i Östtyskland beslutade att öppna den. Europa gled sakta in i en befrielse från planekonomi och diktatur.

Här hemma i Sverige hade vi andra saker att fundera över. Den fällande domen mot Christer Pettersson för mordet på Olof Palme upphävdes av Svea hovrätt den 12 oktober. I skolans värld var det hett om öronen sedan skolminister Göran Persson börjat nedmonteringen av den regel- och ekonomistyrda skolan. Den 13 november är en dag då 10 000 lärare strejkade mot kravet på närvaroplikt i skolan utanför undervisningen och obligatorisk fortbildning under sommarlovet.

Nästa 30 år senare är lärarna åter ute på gator och torg och marscherar. Under helgen 19 och 20 maj 2019 har "Lärarmarschen" ägt rum i protest mot bl a nedskärningar i kommunerna på skolan. Även denna gång hörs ekot från förr. Kraven ställs åter på tarifflöner, usk och andra storheter från den tid då skolans ramar detaljstyrdes hårt av regler från Vallhallavägen 100. Dagens vida ramar tycks vara ett stressmoment för lärarkåren. Möjligen också påhejad av den omognad som finns hos kommunerna över hur det nationella styrningen ska tillämpas.

Vi ska alltid lära oss av historien. Då är 1989 en avgörande historia. En historia mellan ett ofritt kollektiv och individen, där individens frihet starkt var beskuren av den politiska makten. Både i Östeuropa och Sverige. Vad är det för samhälle vi vill ha som skapar frihet och utveckling både för självvalda kollektiv och individen. Hur fördjupas det som vunnits hittills.

Media SvD  

En bur av guld

"Kan hon inte bara vara skadad?" sa Faye. Så lyder första meningen i Camilla Läckbergs senaste bok. En bok som har tagit henne från Fjällbacka till Stockholm. Berättelse är ingen deckare i vanligt Fjällbacka snitt, utan en spänningsroman som bjuder både på svek, upprättelse och hämnd ur ett kvinnligt perspektiv.

Boken är en rafflande intriger på hög nivå. Det märks att Camilla Läckberg har utvecklat sitt författarskap. Boken bjuder både på rafflande berättelse och ömma berättelse av kvinnlig vänskap. Om familjen som är en bur av guld. Hur Faye är kvinnan som ger upp sina studier och satsar allt på mannen och familjen.

Om mannen av hög börd som rumlar om med kaffeflickor bakom hennes rygg och bokstavligen blir upptäckt med rumpan bara med en annan kvinna av Faye i deras sovrum. Ratad och utblottad skapar hon från botten sin hämnd.  Där hela tiden hennes förflutna från Fjällbacka pockar på uppnärksamhet.

Samtidigt finns en mycket djup och känslosam berättelse i livets slutskede, när Faye väninna drabbas av cancer. Här lyckas verkligen Camilla Läckberg spela på läsarens känsla.

En bur av guld lovar mycket inför kommande böcker. 

Den kommunala omognaden

Åter visar kommunpolitiker bristande insikt i finansieringen av skolan. Senast på tapeten är Hässleholm där skolchefen fick sparken för att hon vägrade göra besparingar på skolan som menligt skulle påverka det nationella uppdraget.

Som jag tidigare skrivit har skolan sedan 1 januari 2019 en ny befattningshavare i kommuner. De går under namnet skolchef. I dagens (16/5) tidsflöde på min FB-sida skrev Matz Nilsson, ordförande i Skolledarnas förbund:

Ett av skolchefens viktigaste uppdrag är att leda dialogen mellan professionen och huvudmannen och beskriva konsekvenser av eventuella avvikelser från intentionerna i de nationella styrdokumenten.Ett av skolchefens viktigaste uppdrag är att leda dialogen mellan professionen och huvudmannen och beskriva konsekvenser av eventuella avvikelser från intentionerna i de nationella styrdokumenten.

Uppenbarligen har huvudmannen i Hässleholm inte förstått den sparkade skolchefens uppdrag.

Frågan inställer sig åter, hur ska skolan finansieras. Uppenbarligen finns det ett stort glapp mellan den nationella nivån och kommunerna. Dagens styrning av skolan från nationell nivå, bygger på ett ramverk där friheten är stor på hur uppdraget ska genomföras för skolenheterna. Om skolan ska styras efter behov, som skollagen har som krav, är det inte en kommunbudget i balans som gäller utan vilka behov varje skola har för att lösa uppdraget inom de nationella ramarna. Det innebär att styrkedjorna måste bygga på de faktiska förhållande på varje skolenhet inom kommunen.

Om nu inte kommunen klarar av finansieringen och bara ägnar sig åt nedskärningar enligt den norska uppfinningen, osthyveln, är det kanske på sin plats att staten tar över finansieringen av skolan. Dock inte genom att återfalla till hur den var innan 1991, där varje liten detalj definieras utan hänsyn till ramen för helheten.

Nästa sak som måste till är ökad kunskap hos kommunalpolitikerna i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnderna. Skollagen är både en rättighetslagstiftning för barn och en speciallag som tar över allmänna lagar som kommunallagen. I princip är kommunernas självstyre kraftigt begränsad när det gäller skolan. Här har då lagstiftning också, genom lagändringen om skolchefer, skapat ett starkt styrmedel att överföra och bevaka kraven i den nationella styrdokumenten. Uppenbarligen verkar det svårt för huvudmännen att förstå konsekvenserna av att avvika från intentionerna i skollagen och andra förordningar inom skolans område. Hässleholm verkar vara ett sådan exempel.

Skolkommissionen hade många intressanta förslag på hur styrningen skulle kunna förbättra skolan. Var hamnade förslagen? Verkar i någons byrålåda på utbildningsdepartementet. Kanske Skolkommissionens första ordförande och tillika dagens utbildningsminister skulle leta fram rapporten och börja skapa politik av den.

Media AB   
Pluraword: Skolväsendets nya chef

Tuffa tider för en del

Tuffa tider för en del blir det i skolväsendet. Från 1 januari 2019 sker en ägar- och ledningsprövning av de fristående förskolorna och skolor. Bra kan man tycka. Säkert för de stora skolkoncernerna som har juridisk kompetens att tillgå. För mindre är det ett dråpslag.

När regeringen Löfven I införde lagändringarna, via riksdagen, för att stävja att icke önskvärda personer skulle få åtgång till skattemedel i välfärden inom, skola, vård och omsorg, tänkte man inte på vilka effekter detta innebär. Jag tänker speciellt på alla de idéburna förskolor och skolor som drivs i ekonomiska föreningar med dedikerade föräldrar eller personal. Varje styrelsemedlem som ska befolka dessa styrelse ska ledningsprövas, av Skolinspektionen eller tillståndsgivande kommun för förskolor.

I framtiden räcker det inte med att var ambitiös och vilja sina barn gott med att engagera sig i styrelsearbetet. Redan idag kräver skollagen att styrelsen, som huvudman, har ett stort arbete med att hantera systematiskt kvalitetsarbete i verksamhet, hantera kränkningar, mm. Därtill måste man idag även prövas att man inte har någon belastning i belastningsregistret, inte suttit med i någon konkurs eller annan juridisk belastning. Kraven ställer hög kunskapskrav på individen inom områden som skoljuridik, arbetsrätt och arbetsmiljörätt. Vilka personer finns det som besitter dessa kunskaper i ett föräldrakooperativ?

Därtill finns en försvårande omständighet i tillståndsgivningen. När allvarliga brister uppdagas har det hittills varit brister i verksamheten som varit grund för indragning av tillstånden att bedriva utbildning. Med de nya reglerna blir det lättare att dra i tillstånden genom oaktsamhet och bristande rutiner hos huvudman genom att inte uppfylla kraven i ägar- och ledning av förskolan och skolan.

Kraven är som sagt nya och någon rättstillämpning finns inte av de nya lagrummen i skollagen. Framtiden får visa hur det kommer att slå. Dessutom noterar jag att antalet ansökningar till Skolinspektionen för att starta fristående skolor minskat 2019. Om det är avgiften för prövningen som avskräckt eller om det är lagkraven finns inget signal om. Trots allt blir det tuffa tider för en drömmare att starta och driva fristående förskolor och skolor.

Skolväsendets nya chef

Skolväsendets nya chef är Skolchefen sedan 1 januari 2019. En förpliktigande post som inte bara gäller offentliga skolor utan lika mycket fristående skolor. Uppdraget är omfattande enligt skollagen:

Skolchef 

8 a § Huvudmannen ska utse en skolchef som ska biträda huvudmannen med att tillse att de föreskrifter som gäller för utbildningen följs i huvudmannens verksamhet inom skolväsendet. Huvudmannen kan utse en skolchef för hela verksamheten eller flera skolchefer för delar av verksamheten. Lag (2018:608). 

Skolverket skriver på sin hemsida att en skolchef ska omfatta alla skolformer från förskola till särskild utbildning för vuxna samt fritidshemmet. Alltså en gedigen skara. Speciellt intressant är att alla typer av driftsformer, i de fristående skolvärlden, drabbas. Från det lilla föräldrakooperativet till stora förskolekoncerner som Pysslingen. Så och fristående skolor från personalkooperativ till skolkoncerner som AcadeMedia.

Detta ställer extremt höga krav på huvudmännen. Vilka är lämpade att biträda huvudmannen med kunskaper om alla föreskrifter från regering, riksdag och myndigheter i form av lagar, förordningar och föreskrifter. Här gäller allt från regler i Regeringsformen till sekretessbestämmelser, GDPR, arbetsmiljö, arbetsrätt, diskrimineringslagen, m fl.

Omfattande är den kunskap en skolchef ska besitta. Det jag ser som ett problem är var finns dessa personer att tillgå. Själv har jag gått några utbildningar hos Skoljuristerna och noterar att det är en omfattande materia att ha kunskap om som kräver någon form av förvaltningsutbildning. Har dagens förvaltningschefer den kunskapen att de kan bli skolchef? Eller för den delen VD eller verksamhetschefer på fristående förskolor och skolor. För att inte tala om rektorer på föräldrakooperativen.

Tanken var nog god när förra regeringen gick till riksdagen för att få lagändringen. Men man missade att det, som för rektorer, krävs en skolchefsutbildning i förvaltningsrätt för att klara uppgiften. Här har Skolledarförbundet lyft just detta behov. Jag kan bara instämma i kravet. När kommer regeringen med en sådan lagändring och uppdrag till landets lärosäten att sköta utbildningen.

Källa
Skollagen (2010:800)  

Demokratin kräver mer än husbondens röst

Första maj är en dag då demonstrationstågen har och hade sin plats i Sverige. Under tidigare år samlade 1 maj-tågen många själar. Idag är skaran betydligt mindre. Samtidigt som andra har trängt sig in på arenan, denna arbetarnas högtidsdag. Allt från KD till NMR och andra ytterkantsåsikter.

Demokratin är en känslig planta som måste vårdas från generation till generation. Den övervanns inte bara en gång 1917, utan kräver vårdnad dagligen. Denna dag 2019 ropas det från lokalpolitiskt håll på förbud mot demonstrationer för så obehagliga fenomen som NMR. Sådana ska inte få demonstrera sägs det. Jag är den första att ogilla den ideologin, men därifrån att inskränka den grundlagsskyddade yttrandefriheten känns obehaglig. Vem är det som ska bestämma vilka åsikter som får torgföras?

Avgående chefredaktören Karin Södergren, Pedagogiska Magasinet skriver i sin sista ledare:

När demokratiska värden allt oftare ifrågasätts behövs en mångfald av perspektiv mer än någonsin.

Hon noterar att sex av tio svenskar mellan 18 och 70 år anser att demokratin i Sverige försvagats de senaste fem till tio åren. Detta är en tydlig alarmsignal över vikten av en öppen dialog.

Speciellt viktigt är det att alla kan lära sig skillnad mellan äkta journalistik och köpt reklamplats i journalistisk form. Den senare signalerar köpt av husbondens röst. Skolan har här en viktig uppgift, att i ämnet svenska, inte bara lära ut språkets struktur och uppbyggnad. Lika viktigt att lära sig att kritiskt analyserar texter. Karin Södergren påpekar just det senare. En forskningsrapport från Göteborgs universitet pekar på att en övervägande del av eleverna har svårt att skilja på en granskande och nyhetsrelaterad text skriven av journalister från reklamtext som är försvinnande lik en artikel.

Karin Södergren avslutar sin sista ledare så här:

...när allt fler blir osäkra på vad som är vad — propaganda eller information att lita på — har den demokratiska utförsbacken redan börjat.

Hög tid att vi börjar motarbeta och se till att alla, ung som gammal, aldrig glömmer vad som är propaganda och information. Detta speciellt i ljuset av att fler organisationerna outsourcar sina tidningar till reklammakare eller olika social medier.

Den senaste i raden är Lärarförbundet som haft egna oberoende tidningar med en stor redaktion med ett trettiotal journalister. Från en kritisk granskande tidningsredaktion blir nu tidningarna husbondens röst. En alarmerande trend som definitivt skadar den oberoende granskningen av makthavare och skada för den demokratiska utvecklingen.

Media Pedagogiska Magasinet