Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 31 mars 2014

Sönderkokt skolpolitik

Skolpolitikens långkok innebär en sörja med oaptitlig smak. Varken de rördgröna eller alliansen verkar förstå det viktiga i att politiken inte ska lägga sig i vardagen ute i skolor. Politiker har blivit som inkompetenta styrelser som ägnar sig åt cykelställsfrågor i stället för det långsiktiga ramarbetet.


Centralstyrning av skolan har politiker ägnat sig åt de senaste 50 åren utan någon större framgång. Den korta period efter kommunaliseringen med friheten för pedagogiken har mynnat ut i att politiker bjuder över varandra för att skapa bättre kunskapsresultat. Men politiker har föga makt över att få en positiv trend i kunskapsresultatet. Det skapas i klassrummet. Ska förbättringar av kunskapsresultatet till är det där det ska sättas in. Professionen är bäst skickad att lösa det. Inte politiker.


Måste hålla med LO-basen Karl Petter Thorwaldson:
Lutar mer och mer åt att det behövs en blocköverskridande lösning på skolproblemen. Lärarna och skolledarna måste få mer makt!
Dags att se till att den sönderkokta skolpolitiken i årets valrörelse tar slut. Börja med att se till att kommunpolitiker lär sig var makten ska ligga enligt skollagen (2010:800). Se till att lärare får rimliga villkor att skapa en måldriven undervisning. Och att rektorer ägnar sin tid åt pedagogiskt ledarskap istället för administration. Det är inte elevernas fel att de inte når kunskapersresultaten.

fredag 28 mars 2014

Minnen och betyg

Alla har vi en skolhistoria. Det brukar berättas i skoldebatter och kompisar emellan. Den får extra tyngd när offentliga personer berättar. Blir nästan till sanningar. Sanningar som inte alltid speglar de faktiska förhållanden i dagens skola. En skola som ställer betydligt tuffare krav på kunskaper än tidigare.


På den gamla goda tiden när skolan hade kunskapsmonopolet var det faktakunskaper som stod i centrum. Där fanns liten plats för återkoppling och reflektion. Skolan hade en "rätt och fel" syn på fakta. Dagens samhälle har en betydligt större komplexitet än tidigare. Det gör att kraven på undervisningen är högre. Lärarkåren måste å ena sidan sträva till att skapa gemensamma arbetsätt samtidigt som varje enskild lektion är en teaterföreställning.


När det sedan gäller betygen. Dagens målrelaterade betygssystem är mer humant än det gamla relativa. I det var det konkurrens och utslagning som gällde. När femmorna var slut spelade det ingen roll hur många i klassen som hade möjlighet att få betyget 5. I dagens målrelaterade betygssystem kan teoretiskt alla få betyget A. Att kraven sedan ökat i systemet mot "det gamla" trestegs målrelaterade systemet är av goda. Där var det alldeles för lätt att glida mellan betygsstegen.


Samtidigt kan man fundera på vad det gör att en del vill ha tillbaka de relativa betygssystemet. Är det för att man tror att man minst får en 1 och att det motsvarar betyget E? Så är inte fallet. Det är svårare att få betyget E eftersom skillnaden mellan systemen är att i dagens system mäts även förmågor. Det gjordes inte i det relativa systemet. Där mättes bara "kunskaper in - kunskaper ut".


Ur ett rättvisesynpunkt var systemet också behäftat med klar skönhetsfläckar. Om man hade det minsta kunskap om statistik kunde man manipulera systemet. Dessutom kunde man åka på en "räkmacka" i skolan fram till den tidpunkt det var dags att ta sig till nästa utbildningsnivå. I början av det relativa betygssystem fick vi elever betyg varje termin. Då var det enkelt att se vilka medelvärden man hade i förhållandet till kraven till att söka till gymnasiet. Med algebrans hjälp var det bara att räkna baklänges hur mycket man skulle höja betyget för att nå önskat medelvärde. Snabbt kunde man läsa ut vilka ämnen som innebar maximal utdelning att öka betyget. Man la i växeln och koncentrerade sig på de ämnen som gav störst möjlighet att öka medelbetyget. Effekten blev att de som noggrant följde "hur" man borde studera konkurrerades ut.


Med det sagt vill jag nog påstå att dagens betygssystem är mer humant än de relativa. Trotts att betygssystemet är ett under av otydlighet i betygskriterierna för betygen C och A.


Media SvD     

måndag 24 mars 2014

Mäta skolor

Går det att mäta skolor? Ja, skulle jag vilja säga. Har för mig att någon utredning på 00-talet var inne på att inspektionen skulle innehålla betygsättning av skolor. Hur den var uppbyggd har fallit i glömska. Varför Skolinspektionen inte fortsatte den tillämpning vet jag inte. Kanske dags när nu när Skolinspektionen ser över hur inspektionen ska gå till i framtiden.


Ett försöken att göra mätningar av skolan känner jag till. Namnet är Indicator och bygger på utvärderingssättet hos de olika utmärkelsemodellernas 1000 poängsskala. Metoden Indicator har kopplats till de skolformsvisa läroplaner och dess kapitel 2 (www.skoldialogen.se). Enkelt, via webben, fås ett resultat i vilken grad en skola uppfyller de nationella kraven på skolan. Mätetalet kopplat till en utvecklingstrappa talar om i vilken grad förskolor och skolor har en kvalitet att skapa resultat.


Så önskar vi mäta skolor långt bortom betyg och annan icke relevanta mätetal finns den möjligheten redan idag. Då kan man på riktigt betygssätta skolor och dess förmåga att prestera resultat.


Media SvD  

torsdag 20 mars 2014

Röstfiske om förstalärare

Blir skolans resultat bättre för att man tillsätter "bra" lärare? Nej, skulle jag vilja säga. Det beror på vad begreppet "förstelärare" fylls med för innehåll. Idag verkar det bara vara ett sätt att subjektivt rekryterar någon som visat framfötterna på en skola. Men om det garanterat ger resultat finns det ingen kausalitet kring.


Dess mindre att rekryterar lärare från "högstatus" områden. Lärare är varken bättre eller sämre i dessa områden än övriga landet. Det stora problemet är nog skillnaderna inom skolor mellan klassrummen. Så det vore bättre om skolorna och dess huvudmän kopplar kompetens och arbetsuppgiftskrav på förstalärare. Arbetsuppgiftskrav som innebär arbete med pedagogiken utifrån de nationella styrdokumenten.


På det viset kommer man på köpet få en mål- och resultatstyrd skola. För det förslags som regeringen lagt är bara ett sätt att fiska röster utan synliga resultat.


Media LN 

söndag 16 mars 2014

Ledarskap avgör

Rektorer och lärare som har ledartröjan på sig gör skillnad. Det har jag påpekat flera gånger på denna blogg. Nu tycks det också har uppmärksammats på den politiska nivån i riksdagen. Riksdagens utredningstjänst har listat de skolor som har högst antal elever med behörighet till gymnasiet åt moderaterna.


Det man noterade som framgångsfaktorer var: kollegor lär av varandra, rektor ger tid till pedagogisk utveckling och tidigt stöd till elever. Gott, men räcker det?


För det första kan man fundera på hur man ska se på måttet antalet behöriga elever till gymnasiet som kvalitetsmått. Hade varit intressantare att sett ett mått på skolans pedagogiska förmåga. Här finns det ett antal metoder för att göra den typen av mätningen. Några är Indicator från Skoldialogen och Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola från SIQ.


Det helt avgörande är att rektor har ett medvetet pedagogiskt ledarskap. Rektorer har idag det lagliga stödet för det (2 kap 9, 10 §§). Då är det avgörande att de pedagogiska samtalen utgår från läroplanen. Vad har läroplanen för mål och riktlinjer som påverkar pedagogiken. Det är speciellt intressant utifrån olika pedagogiska metoder som t ex Montessori pedagogiken. Hur kopplas en sådan mot elev- och processmål i läroplanen?


En annan avgörande framgångsmätare är hur många "öppna" klassrumsdörrar en skola har. Hur lär sig lärare av varandra. Vilka pedagogiska diskussioner förs? Hur planerarar man? Hur genomförs lektionen? Hur utvärderas lärandet? Hur förbättras lärandet? Allt detta avgör om skolan blir framgångsrik.


Eftersom dagen skola är händelsestyrd kommer den alltid att leva i hand ur mun. Det avgörande är att skapa ett förebyggande arbetssätt. Det kan göras på många olika sätt. Ett finns beskrivet i "Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat". Sexstegsmetoden som beskrivs i boken är kopplad till förbättringshjulet planera-genomföra-utvärdera-förbättra. De sex stegen startat med vilket var resultatet föregående läsår. Om inte resultat finns kartlägg läget som steg två. Med dessa som grund är steg tre att skapa mål för undervisningen som är konkreta och mätbara för den lokala styrningen i skolan. Steg fyra är att utifrån ett aktivitetshjul för läsåret arbeta strukturerat och systematiskt. Vad, när, vem och hur. I steg fem att i varje givet uppföljningstillfälle utvärdera är vi på väg åt rätt håll. Har vi avvikit? Om varför? Sist men inte minst vilka förbättringar ska vi göra.


Mycket spännande finns att göra. Dags att rektorer och lärare bli ledare på sina respektive nivåer i skolan.


Källor:
SvD - Ledarskap nyckeln till skolors framgång, artikel i papperstidningen 140316.
Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen 

torsdag 13 mars 2014

Nejsägare styr

Ledningsmässigt säger man att en verksamhet består av 20 % förbättrare och utvecklare, 60 % varken-eller-människor och 20 % nejsägare. Tydligen är det den senare gruppen som har något slags övertag i bristen på tillämpning av it i skolan. Det är skrämmande att skolledningar har abdikerat från frågan om hur pedagogiken ska utvecklas i skolan.


Varje teknikskifte har inneburit omvälvningar i sättet att jobba. Vem skulle för fem år sedan trott att vi idag skulle använda telefonen som en dator? Tekniken fanns redan för omkring 20 år sedan men slog inte igenom förens Apple tog fram sin Ajfån.


Man kan inte bara använda tekniken för att surfa på nätet. Man kan med hjälp av telefonernas kamera göra videoinspelningar. Utmärkt för t ex dokumentation av barns lärande i förskolan. Eller för att skapa teorigenomgångar och använda datorn som lärare individuellt. Har också hör att man i utvecklingsländer låter barnen spela in lektionen så de kan följa dem hemma.


Så det är hög tid att förskolechefer och rektorer tar sitt pedagogiska ansvar och utvecklar strategier för hur förskolan och skolan ska tillämpa datorer, Ipad, mm.


Media SvD

lördag 8 mars 2014

Mera män

Ropen skalla: Mera män till förskolan. Å det på självaste internationella kvinnodagen 2014. Tove Lifvendahl har gjort ett ovanligt grepp på ledarsidan i SvD den 8 mars 2014. Hon använder den mest könssegregerade arbetsplatsen i Sverige som utgångspunkt för jämställdheten.


Vilka bilder får barn av samhället i sin uppväxt. Är det en värld fylld av kvinnor eller? Jag ska låta det vara osagt. Men under tiden förskolan var ett dagis var det omsorg som gällde. Barnen skulle vara hela och rena när föräldrarna hämtade dem på kvällen. Helst nyäten så det mer eller mindre var raka vägen till sängen.


Idag är förskolan något helt annat. Det är en skola bland andra. Skillnaden i utveckling och lärandet är leken som lärform. Då kan man fundera över om yrket som förskollärare även borde vara intressant för män. Det är trots 3,5 års akademiska studier. Det är även ett bristyrke med möjligheter till en bättre lönekarriär än andra läraryrken som det finns fler män i.


Så kära män dags så här 40 år senare, när det var poppis att söka sig till dagis, att åter vallfärda till lärosäten och skaffa sig akademisk utbildning. Och besätta förskolorna med manliga förebilder.


Media SvD

lördag 1 mars 2014

Inget nytt under solen

Diskussionen om skolresultat och vad som orsaker dess sjunkande är på allas läppar. Senast från utbildningsutskottets ordförande Tomas Tobé. Han tycks inte har tagit in vad forskningen sagt i form av den Lewinska utredningen och OECDs rapport kring PISA. Ytterst graverande men inte konstigt eftersom det i valtidet är billigt valfläsk som salubjuds.


Dataspelande och framför allt nätanvändningen är av godo. Alla generationer uppväxande har haft sina intressen för saker som alltid stört de vuxnas syn på mängden tid och innehåll i läxläsandet. På DN Debatt går ett antal forskar i klinch mot den överdrivna synen på datorspelandet. De skriver:
Den här typen av moraliserande har varit återkommande sedan 1900-talets början i relation till nymodiga aktiviteter, men leder nu som då ingenvart. Vi menar att om ett barn är motiverat att göra läxorna kommer läxorna bli gjorda – saknas motivation kommer läxorna inte bli gjorda oavsett hur barnet använder sin fritid.
Om skolan har motivations problem med vikten av lärandet är det skolans problem och ytterst dess rektorer och lärare. Det de fyra forskarna skriver kan jag bara applicera ovetenskapligt på mig själv. Fanns inte motivationen så hjälpte det föga hur mycket läxor jag fick. Standardsvaret till mina föräldrar var alltid: Jag har läst, när de frågade. Trots detta maskande med läxor i uppväxten lyckades jag skaffa mig en akademisk examen.


För ett bortsett faktum är att nyfikenhet skapar grunden för motivet att lära sig. Samtidigt som min fröken i mellanstadiet svarade mina föräldrar: han kan bara han vill, när de undrade om jag hade problem med förståndet. Ett bortglömt faktum i dagens skoldebatt. Barn måste kunna vilja för att lära sig. Om det går via datorspel eller något annat på fritiden är en sak. Framför allt är lärandet viktigare i skolan än undervisningen i sig. Här borde skolan skapa de arenor av nyfikenhet och motivation i lärandet som nödvändigtvis inte är knutna till den fysiska byggnaden skola.


Media DN Debatt