Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

söndag 29 januari 2012

Tillväxten och politiken

Det är väl bra att vi fått en S-ledare med föttera i myllan och verkligheten. Bra att vi har en näringsminister från Gnosjö-trakten. Båda förstår industrins villkor. Men räcker det? Nej, skulle jag vilja säga. PJ Anders Linder berör dessa frågor i sin krönika i dagens SvD.

Två tydliga motståndsfickor finns. Den ena är de blå socialdemokraterna i form av M, med Fredrik och Anders som främsta banbärare. Andra är den röda socialdemokratin i form av vänster flygeln i S. Båda har en föbless för att konservera etablerad sanningar i välfärdsbygget. Den en med att jobbpolitik den andra med jobbpolitik baserad på stora socialförsäkringssytem av bidragskaraktär.

Just det här med socialförsäkringssytem ligger problemen i att få tillväxt i landet. Det är aldrig så bra hur mång entreprenör vi än får i landet. Det hjälper inte hur många innovationer de skapar eller hur kreativa lösningar som hittas på. Sveriges problem är inte bristen på patent eller innovationer av olika slag. Problemet är framväxten av livskraftiga företag som växer.

Det fundamentala problemet med att starta företag kan sägas bygga på två saker. Den första är riskkapital. Andra, förmåga hos entrepernören att växla upp från groddstadiet.

Riskapitalet är problemet för den som inte har några egna tillgångar att sätta in vid starten eller som överlevnads buffert under startperioden. Därför ser man sällan att företag växer eftersom groddfinansieringen i Sverige är näst in till obefintlig. Där har vi första politikerområdet att titta på. Hur gynnar vi kapitalinvesteringar i tidiga skeden.

Normalfallet vid företagstillväxt är att den ursprungliga grundaren har förmåga att växa till runt 10 - 20 anställda. Där någonstans stannar tillväxten i företag. Entreprnörer bruka sällan vara skapade för att driva företag med struktur och ordning. De är passionerade av idéen, inte massor med möten och personalansvar. Här har vi problemet att hitta de nyckelpersoner som gör det möjligt att skapa möjlighetsbyråkratin för tillväxt. Vad bottnar det problemet i?

Jo, socialförsäkringssystem är så konstruerade att de för det första bygger på ett kollektivet ansvarstagande. För det andra bygger den på inkomstnivåer som bygger på de stora organisationernas förutsättningar. Skulle en person, låt oss säga i 35 - 40 års ålder, hoppa från det stora välbetalda jobbet till ett företag som behöver deras kompetens för att växa är det helt andra förutsättningar. Frågan är varför just dessa nykelspelare ska ge sig ut i osäker tillvaro när man tryggt kan sitta kvar.

Därför tror jag både de blå och de röda måste börja se över socialförsäkringssytemen så de är mer flexibla. Att de blir individanpassade på ett sätt så man inte förlorar när man går från den trygga famnen till en osäker miljö.

Kanske dags att studera varför vi för drygt hundra år sedan kunde skapa de företag som idag är stora multinationella företag. Vad gjorde att vi då hade just dessa förutsättningar. För en av de slående sakerna i tillväxten då var att företagen rätt omgående blev internationell och att vi på den tiden hade bankirer som var med att finansierade tillväxten.

För övrigt anser jag det är dags att byta fokus i politiken från stabilitet enbart till tillväxt under ordnade former.

Media SvD

lördag 28 januari 2012

Utbildning i nytt paradigm

Verkar som S gör många återställare. En är den tydliga signal nya partiledaren Stefan Löfven gör kring utbildningen. Åter till gamla tider. Nu är det slut på hobbykurser och trams utbildningar. För S ny politikinriktning är det yrkeskompetens som företag vill ha som ska styra vad landets lärosäten ska utbilda.

Med andra ord, akademierna blir mer av en gamladags arbetsmarknads politik.

I SvDs papperstidning uttalar sig Stefan Löfven:
Vi måste rusta upp på utbildningssidan och bland annat knyta högskolorna närmare näringslivet. Sverige måste sluta slösa bort människors vilja att arbeta. I ett läge med massarbetslöshet prioriterar vi arbete och utbildning...
Det är skillnad mot den tidigare synen på utbildning inom S, där Persson buntade ihop det med skola-vård-omsorg. Med Stefan Löfven vid rodret kanske S närmar sig Alliansens syn på utbildning. Möjligen går de ett steg längre och återinför paradigmet näringsliv-utbildning-utveckling.

fredag 27 januari 2012

Lyckan kommer, lyckan går...

...för den som ska leda S. Då har S på rekordsnabb tid i en sluten process valt Stefan Löfven till partiordförande. Ett val som är unikt på många sätt. En industrigubbe och icke politiker blir boss. Fackförenings folket har tagit över S. I varje fall får vi gå tillbaka till S begynnelse då Tholin blev boss för rörelsen 1896.

När nu denna workingclass hero tar plats i toppen på S frångås definitivt den långa traditionen med akademisk bildning i toppen på S. Frågan vad det får för prägel på ett parti som haft bildningsideal på agendan sedan starten.

Många påpekar att den nye ledaren är en enade tråkmåns eller skicklig förhandlare snarare. Han kommer säkert att driva S som en "löneförhandling" för att jämka ihop ståndpunkter internt. Frågan kvarstår dock hur ska opinions arbetet lyckas och få med väljare på vagnen.

Signalerna till väljarkåren kan inte bli annat en åter till industrisamhälles tänk och gårdagens lösningar på framtidens problem med Löfven. För hur ska en partiledare som inte sitter i riksdagen blida opinion när han är vingklippt som opponent mot regeringen.

För S kan det bli lyckan kommer, lyckan går.

Media SvD1, SvD2

onsdag 25 januari 2012

Sektvarning

Fristående skolors vara eller inte vara är på tapeten. Friskolornas Riksförbund har tagit upp en debatt kring tillståndsgivningen och Skolinspektionen har svarat. Reglerna har skärps så den fria etableringsrätten är inte självklar längre. Detta kanske inte är ett problem så länge vi pratar om icke-konfussionell fristående skolor, eftersom det är styrt av elevunderlag i bedömningarna. Problemet blir större när vi kommer in på konfussionella fristående skolor.

Här finns det ett oroande moment. Skolor som startar av extrema trosinrikningar. Dit hör bl a Plymouthbrödernas skola Laboraskolan. En rörelse det är hög sektvarning på. Styrelsen och föräldrarna har klart gått över gränsen när de ger sig in i och styr hur undervisningen ska gå till och vad den ska innehålla.

Två saker som de definitivt inte får göra. Sedan 1 juli 2011 ska alla följa samma läroplan och huvudmännen, i detta fall styrelsens mandat slutar vid skolgrinden. Rektorn ska leda arbetet i skolan, men det är staten via läroplanerna, kursplaner och ämnesplaner som styr vilka nationella mål som ska följas och vad eleverna minst ska lära sig i varje ämne. Som lagen är konstruerade är det bara lärarna som har makten över undervisningen och ingen annan.

Därför är det ytterst allvarligt att Skolinspektionen inte drar in tillståndet för skolor som har sektbeteenden. Inte bara för att det påverkar undervisningen negativt och strider mot lagen utan lika mycket för att värna om barns uppväxt och mentala hälsa. Kunde Skolverket på sin tid stoppa en wahbistisk fristående islams skola är det väl enklare att stänga en sektskola som bygger på en kristen avart. Eller?

Media Skolvärlden1, Skolvärlden2

måndag 23 januari 2012

De tre musketörerna

Helgens turbulens inom S gav en intressant vinkel. Partiet verkar ha problem med den inre kulturen efter Carlsson och Persson. En förbisedd faktor är den att partiet i praktiken styrts av tre personer sedan femtiotalet. När Erlander knöt till sig Palme och Carlsson skulle det visa sig att dessa tre satte prägel på S i  50 år.

Alla tre var akademiker som fick uppdraget att leda partiet trots att det var ett arbetarparti. Denna tradition har brutits på senare år.

Samtidigt är det intressant att se att de lösningar som S hade på att bygga välfärden byggde på den kollektiva tanken. Erlander startade det stats socialistiska bygget efter kriget. Palme fortsatte det med avslutande med löntagarfonderna. Carlsson tillsammans med Persson förvaltade välfärdsbygget. Sedan kraschen med löntagarfonden har inte S haft någon bärande politisk idé.

När nu välfärdsbygget är i stort behov av ombyggnation har inte S kraften att reformera. Frågan är om de kan ta in att systemen måste byggas om så den passar en bilda befolkning som är mer individstyrd än det gamla arbetarsamhället var. Samtidigt som den globala förutsättningarna mer styr än på den tid då de tre musketörerna byggde välståndet i en starkt statsreglerad inhemsk miljö.

Mäktar S med omvandlingen?

onsdag 18 januari 2012

Skoldebatt och politik på villovägar

Jag studerar ESO-rapporten 2011:8 om översikten övre den aktuella skolforskningen internationellt och ett program från UR med rubriken Forskningens bild av skolledarrollen med Jan Håkansson från Linnéuniversitet som föredragshållare. Intressanta är att det inte finns några belägg i forskningen att alla förändringar i skolsystem är avgörande för elevernas kunskapsresultat utan lärarnas förmåga i klassrummet som avgör.

I rapporten från ESO trycker man på att det här med klasstorleken har betydelse i de yngre åren, men inte i högre åldrar. Vad som möjligen kan stöka till det för lärarna, med för många elever, är de nya skollags kraven på dokumenterade omdömen och betyg. Samt dokumentation hur undervisningen förbättras i förhållande till de nationella målen. Ett problem som måste lösas internt på skolorna nu när enheterna har makten över den inre organisationen.

Samtidigt konstaterar Lorties och Lipskys i en analys, som tas upp i ESO rapporten, att läraryrket präglat av stor frihet och starkt beroende. Mer konkret beskriver de rollen som präglad av följande fem aspekter:

1. Verksamhetens övergripande mål har utopiska drag.
2. Det finns inte ett utan flera, delvis konkurrerande mål.
3. Effekterna av lärarens egna insatser är svåra att bedöma.
4. Arbetet i klassrummet utförs i isolering från kolleger och skolledning.
5. Uppgiften är så komplex att läraren måste ges stor frihet att själv bedöma det som sker i klassrummet för att undervisningen ska kunna hålla hög kvalitet.

De borde leda till eftertanke. Är det rätt medicin politiker och genomförare tilldelar skolan. Är kunskapen om läroplanerna tillräckliga förstådda? Troligen inte. För Finland och Sverige genomförde samtidigt en decentralisering av skolan. Skillnaden var att det genomfördes över en natt i Sverige medan Finland sakta överförde kunskapen till lärarna hur man skulle tänka i det nya systemet.

Samma sak, tycker jag, håller på att hända nu igen när den nya styrdokumenten har införts. Allt för många är inte hemma. Valfrihet och mål- och resultatstyrning kräver kunskap om hur man tillämpar de nationella målen. Här upplever jag kunskapen lika bristfällig som förut. Om man inte kunde sin Lpo 94 är läget lika suddigt med Lgr 11. Där det också finns tendenser till att det är "bara" kursplanendelen lärana fokuserar på och inte sitt sätt att lära ut.

Samtidigt verkar det vara en evig debatt om de olika "frälsningsläror" på metodsidan som dyker upp. Tyvärr är det inte metoden som är viktig i klassrummet utan lärarnas kommunikations kvalitet mellan lärare - elever eller elever - elever. Det har visat sig att hög språklig nivå gynnar inlärningen än mer tillrättalagd undervisning.

Jan Håkansson poängterar också, i sin och Sundbergs CARL-projekt, att den viktigaste faktorn i undervisningen är att arbeta både med summativ och formativ bedömning som en integrerad del av undervisningen (till och från elever OCH LÄRARE).

Att lärarna själva lär genom att planera, genomföra och följa upp undervisningens förutsättningar, processer och utfall i professionellt lärande gemenskap. Mumma i öronen på en som som sysslat med processtänkande i tjänsteverksamheter. Dags att skolan slutar att fundera på lärarisolering i klassrummen.

Jan Håkansson sammanfattar också Hattis 138 effektfaktorer. De determinatvärden som är intressanta är de som är över 0,40 och högre. Determinatvärdet (Cohens determinat) varierar mellan 1 och 0. Effekterna på undervisningsstrategierna enligt Hattie skulle kunna visas på följande sätt:

Stor effekt:
ömsesidig undervisning (d=0,74), återkoppling (d=0,73), strukturerad undervisning (d=0,59)

Måttlig effekt:
återkommande prov (d=0,34), läxor (d=0,29)

Små effekter:
problembaserat lärande (d=0,15), elevkontroll över lärandet (d=0,04)

Om man ska analyser och dra slutsatser av Hatties studie är det strukturerad undervisning med återkoppling som ger störst effekt.

Detta är i linje med vad de nya styrdokument kräver av skolan. Kanske dags att börja ägna debatten  om hur vi får detta på plats.

För övrigt anser jag att lärarna är skolans viktigaste resurs. De behöver dock skolledare som förstår att utveckla dem kompetensmässigt och att offentliga och enskilda huvudmän håller sig borta från undervisningen.

Källa: Åman, Johannes (2011:8) Att lära av de bästa – en ESO-rapport om svensk skola i ett internationellt forskningsperspektiv
Media UR Play

Falsk historieskrivning

Man häpnar när man läser SSU-ordförandens inlägg på Brännpunkt i SvD. Något mer fakta späckat felskrivande får man leta efter. Ta bara detta påstående:
Den skolpolitiska debatten har länge präglats av att Björklund har identifierat brister och fel i sitt eget system – segregationen, det ökande inslaget av eget arbete, de låga lärarlönerna – utan att lämna något konstruktivt förslag på hur man skulle kunna åtgärda situationen.
Allt detta startade när skolan kommunaliserades för tjugo år sedan. Den som gjorde det var den S-märkte skolministern  Persson i Ingvar Carlssons regering. Det vore klädsamt att hålla sig till fakta när man ska ägna sig åt kritik. Den dygden verkar vara starkt frånvarande i dagens socialdemokrati.

Dessutom, om det nu råkar vara så att det går att köpa ett tillstånd att driva skolan, måste den nya ägaren prövas av Skolinspektion. Det var betydligt enklare när Skolverket hade tillståndsgivningen innan 2008. Då kunde i princip vem som starta utan någon närmare analys. Var bara att köra igång om man minst hade 20 elever. Det var då vi fick inslagen av marknadsföring mm som man idag förfasar sig över. Samtidigt som statens granskning och kontroll var tämligen frånvarande under det socialdemokratiska maktinnehavet.

Av de tjugo år som gått sedan skolan blev kommunal har S innehaft makten fjorton år. Så vem har haft möjligheten att ändra alla fel som nu skylls på Björklund och ytterst Alliansregeringen?

Media SvD

söndag 15 januari 2012

Svartkonst

Med stigande avsmak läste jag Martin Jönssons artikel om pressen i Storbritannien i dagens SvD. The red top-tabliodes den smutsigaste delarna av den brittiska pressen som ägnar sig åt "dark arts". Hittills har vi varit relativt förskonad i Sverige från sådant. Frågan är bara om vi gått över gräns även i Sverige när boulevardpressen börjar likna red top-tabloiderna.

Tendenser finns i kunga rapporteringen de senaste åren. Där man tycks lita mer på kriminella än laglydiga. Frågan är om de gått så långt som i UK med att fejka historierna eller om det bara är aningslyst lösnummerförsäljning man är ute efter i en krympande papperstidnings marknad.

Under alla omständigheter är det viktigt att fundera på hur mycket nytta det är med att tänja gränserna för den grävande journalistiken. Det finns alltid en etisk och moralisk gräns för hur mycket man ska gräva fram. För det är som min salig far i åminnelsen bruka säga: ju mer du rör i skiten dess mer luktar det.

Media SvD

lördag 14 januari 2012

Olika världar

Idag läste jag om Raoul Wallenberg, med anledning av att det är 100 år sedan han föddes. Intervjuen med halvsystern Nina Lagergren, i SvDs papperstidning, är intressant ur många aspekter. En hur kan man genom åren hålla lågan brinnande om att få klarhet i vad som faktiskt hände den där januaridagen för 67 år sedan.

En hur tafflig Sverige var efter kriget. Skräcken för ryssen måste varit stor. Samtidigt som man kan undra vilken filur till ambassadör vi hade i Moskva på den tiden. Som fullständigt spelade bort korten vid audiensen hos Stalin.

En är på det personliga planet. I år är det även 100 år sedan min morbror föddes. Med andra ord årsbarn med Raul Wallenberg. Det andra är att Nina Lagergren blir 91 år den 3 mars i år. Det är åtta dagar innan min mor blir 91 år. Världen är liten ur den synvinkeln men ändå så olika. Den en uppväxt i borgligt hem nära anknutet till familjen Wallenberg och mor i en småbrukar familj i Sörmland.

Gemensamt för min mor och Nina Lagergren är att de båda älskade sin storebror. Kärleken i det ena fallet har närts av ovissheten och inte fått beviset på vad som hände den älskade halvbrodern:
Då kan man inte acceptera, bara för sin egen frids skull.
Man brukar säga att kärleken över vinner allt. Undrar bara i detta fall.

söndag 8 januari 2012

Matematisk argumentation

Studerar matematik på ett nytt sätt. Inte som jag en gång gjorde och fick det logiska tänkandet. Men nu vet jag var det kommer ifrån.

Babylonierna och egyptierna var mycket inriktade på att konstruera fram saker. Få ett numeriskt värde. Med grekerna före Euklides började konstruera figurer för att visuallisera t ex en kvadrat eller area. Utifrån detta skapades det logiska resonemanget. Med Euklides framträder det som vi kallar matematisk argumentation.

Det var det som verkligen var det nya och genomfördes utan några numeriska värden. Det viktiga var alltså inte formlerna att numerisk bestämma arean utan ur de egenskaper man tilldelat figuren härleda annat med hjälp av logik.

Tänk om detta enkla skulle läras ut till dagens elever. Då hade vi säkert inget problem med matematik i framtiden. Matematik används för att argumentera lösningar inte att räkna tal.

För övrigt anser jag att det är en mänsklig rättighet att kunna matematik.

Källa: Noël, Émile (2001)  Matematikens gryning, Studentlitteratur.

Meritpoäng - ett onödigt system

På Johan Kants blogg diskuteras relativa betygssystemet avigsidor. Konkurrens och utslagning trots att man för tiden för införandet av den ville ta bort underkännandet och införa ettor och tvåor i systemet. Grunden för den kompensatoriska skolan.

Systemet hade fler avigsidor. En var att den lurade in studenter på universitet och högskolor på 70-talet. Dels för att man ökad antalet utbildningsplatser på landets högskolor och universitet. Dels att de som sökte inte var tillräckligt kunniga i abstrakt tänkande. Med medelbetyg under tre vid intagningarna till akademiska studier var detta bara ett lurendrejeri på hög nivå. När jag började KTH hade man dubblat antalet utbildningsplatser på min sektion. Efter ett år hade vi halverats och när vi väl tog examen var det inte ens denna hälft kvar.

När man skrotade betygssystem i slutet på 90-talet och införde målrelaterade betyg var man klok nog att inte införa IG som betyg i grundskolan. Nu har man drastiskt infört detta igen med det nya betyget F. Därmed har man skrotat tankarna till en kompensatorisk skola.

Vad man dock olyckligt gjorde när de målrelaterad betygen infördes vara att införa meritpoäng på betygssystem. Ett målrelaterat betygssystem ska vara just målrelaterat och inte kvantitativt som det blivit. Dagens elever räknar mer meritpoäng än betyg.

Därför är det hög tid att plocka bort meritpoängen och skapa bättre kriterier per betygssteg. Kanske det är bättre att vi går tillbaka till ordningen som den var innan det relativa betygssystemt kom till.  Där ett A, a, var kända storheter i bedömningen.

Ett annat skulle kunna vara att vi skrotar betygssytemet som sådant. Inför kända kunskapkriterier att gör bedömning utefter per ämne år och betygssteg för elever under studieåren. Ovan på detta skapa en form av extern bedömning av elevers kunskaper inför att man tar examen från grundskolan och gymnasiet. Det som nu börjat pratas om en studentexamen.

Jag skulle kunna sträcka mig så långt att man återinför en motsvarande realexamen eller grundenten, som det kallades när jag klev ut som de första från grundskolan 1968. Då kanske vi fick ett bättre och rättvisande system med examina som ger behörighet på ett bättre sätt än dagens betygssystem.

Blogg Johan Kant

fredag 6 januari 2012

Strindberg - öppningarnas mästare

Det har sagts att en boks första mening avgör om boken blir läst eller inte. Det är mycket sant. Därtill kan man lägga att det måste finnas driv i språket för att att orka igenom boken. Kanske inte alltid så lätt med de gamla svenska klassikerna. Språkdräkten vara en annan då.

En mästare på öppnings meningar får man säga är August Stridberg - vår store författare - som ägnade sitt skrivande om sig själv. Han lär ha yttrat:
Man känner icke mer än ett liv - sitt eget
Detta enligt min lärobok i fackskolan, en antologi om 1900-talets litteratur i Sverige och världen. Här står ett annat känt citat av vår gode Strindberg:
Här rivas för att få luft och ljus; Är kanske inte det tillräckligt?

Om vi river lite i böckerna för att skapa ljus över öppningsmeningar i Strindbergs författarskap har ni några här:
Det var en afton i början av maj.
Augustimånen stod över Västra Storgatan i Trosa en afton på 50-talet, när de fördröjda bondkärrorna skramlade ut ur portgången från handelsmannens gård, där de haft kvarter.

Den första meningen är från debutromanen Röda rummet och den andra från Skärkarlsliv. Men den mest klassiska är ändå denna:
Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

Ni har säkert gissat rätt, Hemsöborna. Som jag möte första gång genom SVT och den skickligt gjorda TV-serien med Sif Ruud och Allan Edvall.

Tydligen tillhörde Strindberg de Åttitals författarna som tillhörde Naturalismen, om jag ska tro mina anteckningar i läroboken. Alltså samtida som Zola, Brandes, Nietsche, Therese Raquin. Denna bildningskunskap hade man nästa glömt bort om man inte haft kvar sina läroböcker och de Strindbergsböcker som finns kvar i bokhyllan.

Detta var en liten hyllning till Strindberg med anledning av Strindbergåret 2012, ett år att fria för det är 100 år sedan han gick ur tiden, och inspiration från min bloggvän Mats Ohlsson på Tysta tankar.

Blogg Tysta Tankar

tisdag 3 januari 2012

Avancerad barnmisshandel

Det uttrycket en lärare från Rosengårdsskolan i programmet Värdens bästa skitskola - VBSS - i det sista programmet om Outdrops. Om de elever som på ett eller annat sätt hoppar av både den obligatoriska skolan som gymnasieskolan.

När jag sett detta program, något försenat, slås jag över var finns elevperspektivet i skola?

Utan elever har inte lärarna något jobb. Skolan är inte till för lärarna utan för eleverna. Frågan är, var det bättre förr? Nja, skulle jag vilja svara. På ett sätt, då grundskolan var mer anpassad efter intresse och färdigheter. Där en sådan nörd som jag fick läsa teknisk inriktning och slapp alla "språktanter". Till och med hade jag en svensklärare i 9:an på Årbyskolan i Eskilstuna som var progressiv.

Hon lät mig och några till i klassen ägna svensktimmarna till att göra en film. Filmen blev en popkonst film i tidens anda med titeln: Kånst för otta. Märk stavningen, den var inte språkligt riktig utan snarare en drift med rättstavningens ivern i skolan på den tiden. Det var viktigare att man stavade rätt än att det fanns ett innehåll i det skrivna.

Till saken hör att vi så småningom hade en stor gala premiär i skolans aula med press och allt. Vi lyckades att i en serie reportage locka Folket och Eskilstuna-Kuriren att skriva om vårt arbete och få dem att rapportera om premiären. Jag tror jag aldrig jag lärt mig så mycket svenska, projektarbete, gestaltning och ledarskap som under denna tid. Vilket rädda mitt betyg i språk.

Var finns dessa möjligheter i dagens skola? Alla ska trängas i en normalitetsfålla. Helt fel enligt mitt syn att se det. Om normaliteten ska gälla i skolan är det bara välartade nickedockor skolan "föder" fram. En normalitet som definitivt inte platsar i ett kunskapssamhälle. Normaliteten skapar bara duktiga "slavarbetare" som inte har förmågan att flytta fram positionerna.

Om jag för en stund tittar på mig själv, även om jag möjligen inte är representativ för alla typer av avvikare, så hade jag möjligheten att i studierna välja min smala teknikerbana utan hänsyn till vad som var normativt. Med denna smala väg till akademisk examen och en klassresa noterar jag följande. Det spelar inte så stor roll vad man utbildat sig till, man kommer ändå inte att syssla med det som skolan givit dig. Dock fick man på vägen en bildning och tränats till logisk tänkande. Dessa färdigheter har hjälpt genom livet.

För övrigt anser jag att det är hög tid att åtgärda systemfelet i skolan. Ett systemfel som bygger på normalitet som misshandlar de barn som avviker positiv eller negativ och en total avsaknad av ständiga förbättringar av undervisningen.

Media UR Play  

Dr Lisa

Läser att Lärarförbundet är ute efter att höja statusen för lärare på ett lite ovanligt sätt. Eva-Lis Sirén tar upp problemet med att elever inte får det stöd de behöver för att nå målen på Brännpunkt i SvD. Så riktigt påpekar hon:
Varje elev som misslyckas med att nå målen är ett misslyckande för samhället. Och det är ett brott mot skollagen.
Frågan är bara: är det lärarna som ska bli "doktorer" och ha förskrivnings rätten eller ska huvudmännen sköta sitt jobb?

Eva-Lis Sirén har receptet klart för sig:
Det behöver inte bli dyrare att låta lärarnas legitimation följas av en ordinationsrätt. Vi vet hur enormt stora kostnaderna är för en elev som inte klarar skolan. 
På mig verkar det som ett slags fördyrande. Vem ska kolla att förskrivnings rätten hanteras på rätt sätt? Är det Skolinspektionen eller Skolverket som ska bygga upp en kontrollapparat för att lärarna följer sina åtagande. Vem har ansvaret för att kostnaderna för överförskrivning av stöd inte skenar?

Vet inte om förslaget är så genomtänkt. Trots allt är det huvudmännen som bryter mot lagen. Då är det Skolinspektionen som ska agera med sina nya muskler.

Media SvD
 

söndag 1 januari 2012

Farväl året som gått

Så är titeln på en dikt av min morbror Nils Karlsson, alias Nisse Precis, salig i åminnelsen. Har ägnat jul och nyåret att läsa dikter skrivna av honom som nu har kommit i tryckt form.

Dessa diktrader tycker jag få passa på årets första dag inför de 365 som återstår.

Farväl det år som gått
och aldrig kommer mer
i tiden.
Hav tack för friden
som av dig vi fått.

Nu ser vi framåt
mot det nya året
som skymtar bortom
slöjan av den gråa
dimman
och hoppas, när den
lyfter
uti första morgontimman,
vi sällsamt skåda
får det.
Nisse Precis

Hoppas det vi får skåda ska leda framåt både privat och för samhället i övrigt. Det är många frågor som ska få sin lösning, ingen nämnd ingen glömd.

Själv ser jag med nyfiken förhoppning på den vår som komma ska. God fortsättning på 2012.