Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

söndag 30 september 2012

Läxhjälpen vara eller inte vara

Läxhjälp och segregation är ett återkommande tema i debatten. Senast i ledet är Baylan och Damberg. På klassiskt S vis skyller de på obildade föräldrar och deras val av bostadsort som grunden för att skolan inte gör sitt jobb. Likvärdighet har inte ett dugg med segregation att göra. Likvärdighet är skolans förmåga att nå fastställda mål i skollagen, läroplanerna och kursplanen (skollagen 1 kap 9 §).

Om man vill skapa grogrunden för läxhjälp är det dags att se över fritidshemmens aktivitet. Det är inte förvaring utan ett tydligt pedagogiskt uppdrag som huvudmännen negligerar.

Samtidigt kan man fundera över varför de S styrda kommunerna har ett sämre skolresultat. Vore det inte bättre att kommunerna tog sig sönder och samman att skapa den skola som de nya styrdokumenten ställer krav på. Kommunerna ner prioriterar skolans pedagogiska uppdrag. Inte undra på att vi har ett resultat som det ser ut.

Så innan staten slänger iväg massor av allmosor till kommunerna är det snarare bättre hjälp dem att fundera på hur man de betalar för skolan de har ansvar för. Och att den göra det de ska. Här har Baylan och Damberg ett stort arbete att få sina paritvänner ute i kommunerna att satsa på en renovering av skolan. Först då kommer kunskapsresultaten att öka. Lär av Nossebro och andra som gjort jobbet.

Media DN

torsdag 27 september 2012

Självklarheter

Med stigande förvåning läser jag Baylan(s) inlägg om de skolor som inte når sina resultat. Retoriken känns igen. Problemet med skolans resultat är inte segregation eller någon socioekonomisk fråga utan snarare hur skolan tar sitt uppdrag på allvar.

Ta bara Nossebroskolan som ett av många exempel. När de vågade att ifrågasätta sitt arbetssätt i undervisningen hände något. Då steg resultaten. Detta gjordes utan varken statligt stöd eller nämnvärda extra resurser från Essunga kommun.

Det är pedagogiken det är problem med och inte några yttre faktorer som debatten vill hävda. Fast det är som att svära i kyrkan att påstå detta. Offerkulturen är stor i vissa delar av skolväsendet.

För det Baylan skriver om rektorer och skolans personal, där jag förmodar att han inkluderar lärare, är att de måste utveckla ett systematiskt kvalitetsarbete. Är att slå in öppna dörrar. Det är ett lagkrav sedan ett och ett halvt år sedan. Bryter man mot detta krav är det ett lagbrott. Systematiskt kvalitetsarbete är att varje dag ställa sig frågan: Vad har jag förbättra idag?

Systematiskt kvalitetsarbete är en del av allas uppdrag i svenskt skolväsende. Det är ingen sak bredvid sidan av de vanliga arbetsuppgifterna. När skolor börjar tillämpa detta på bred front behövs inga extra resurser till skolan. Det är Nossebro och andra skolor ett vittne på. Men när skolor inte vågar att ifrågasätta sina arbetssätt kommer vi aldrig att få se det våra politiker så hett eftersträvar: en likvärdig skola med elever som når sina kunskapsmål.

För övrigt anser jag att skolan har fantastiska möjligheter att bryta den nedgående spiralen genom att på allvar jobba med att bli lite bättre varje dag.

Media SvD

söndag 23 september 2012

Underhållande juridik av Quickutredarna

Något mer underhållande har jag inte läst på länge. Artikeln i SvD om Lambertz, Penttinens och van der Kwasts mejlkonversation är patetisk i sin försök att rentvå sina handlande på åttiotalet. Mest patetisk är Penttinen som använder sin arbetsdator på myndigheten för denna mejlkonversation.

Man borde tycka att det är rätt uppenbart att den konversationen är offentlig handling. Är man då en myndighetsperson är det rätt korkat att skriva denna typ av mejl på sin arbetsdator.

Ska man föra en så intrikat mejlkonversation bör det ske på privata mejlkonto som inte omfattas av den beryktade offentlighets principen.

Handlandet från de inblandade är en aningen desperat. Undra när de ska börja använda sin kunskap i juridiken på ett korrekt vis. Det dra bar ett löjets skimmer över personerna och skadar allmänhetens tilltro till det juridiska väsendet. Blir lite av en bananrepublik av det hela.

Media SvD

lördag 22 september 2012

Kålle i otakt med tiden

Kålle har ibland förmåga att halka tillbaka i 68-retro och agitera som den gamla SSU-ordförande han var en gång. LO verkar definitivt var i otakt med den medelklass som avgör den politiska dagordningen.

Vem tror att man vinner ett val med att ta bort sådant väljarna vant sig med under de år Alliansen suttit vid makten. Det är politiskt självmord att föreslå höjda skatter och borttagande av rut och rot.

Om LO och vänsterflygeln i S envisas med sin vänster retro kommer sannolikt S att klyvas. Den enda som vinner på det är Jonas Sjöstedt som möjligen kan locka över den sprängda vänsterdelen av S. Men S och V har därmed mist politisk makt för överskådlig framtid.

Media SvD ; SvD2

torsdag 20 september 2012

Politisk mardröm

Kommer Malmö arbetarkommun och talibanerna inom S att skapa en politisk mardröm? En mardröm för Löfven &Co. Just när man närmar sig mitten i svenska politik kommer 68-retro och 70-tals nostalgi tillbaka i vissa rum. De unga utan politisk kompass över det elände den retoriken skapade för 40 år sedan.

En retorik som höll på skapa ett planekonomiskt Sverige jämbördigt med forna statsidiologier som dog 1989. Tur att det fanns dem som stod emot sådant då. Var finns de nu? Allvarligt när man dammar av den gamla socialisten Wollter för att skapa opinion. Blir nästa lite patetiskt när gamla gubbar drömmer.

Men nu då? Lyckas Löfven att hålla emot stollarna på vänsterkanten? Kommer valmanskåren att nyktra till när den individuella friheten begränsas och bättre vetande politiker ska välja åt oss?

Många frågor. Inga svar. Möjlig fundering på om det är en partisprängning på gång inom S.

Media SvD ; Folkbladet

söndag 16 september 2012

Adligt matriarkat

Kunskaper vidgar vyn och förståelsen. Speciellt om man sätter in personer i sitt sammanhang. Humlegården var lunchrast stället för en nybakad civilingenjör på sitt första "riktiga" jobb. Den enda anställning jag haft. Lunchpromenaderna togs på det vackra Östermalm. Färden kunde ta en till posten på Englbrektsgatan. Huset mitt emot växte Olof Palme upp i. Det visste jag inte då.

Men jag kan förflytta mig i fantasin till 1930-talet och den burgna överklassens kvarter. Här har storheter som Ingemar Bergman tultat runt. Beskowska skolan vid Humlegården där två s-pampar gått: Hjalmar Branting och Olof Palme.

Uppväxte bestod av en stark farfar i form av Sven Palme och farmor Hanna, född von Born av finsk adel, och pappa Gunnar och mamma Elisabeth, född von Knieriems av balttysk adel i Lettland. Eftersom familjen ägde hela huset var det livlig trafik i farstun mellan farfar och farmor och hemmet för Olof. Kort efter att farfadern dog, dog Olofs far Gunnar när Olof bara var 10 år gammal. Familjerna styrdes sedan av det adliga matriarkatet.

Hur den brådmogna Olof klarade sig i skolan är känt. Hur mycket mobbad han för att var nörd av äldre grabbar kan man bara gissa sig till. En reflektion man kan göra är hur sedan Olof Palme kom att aktivt påverka skolans utveckling under 50- och 60-talet med genomförandet av grundskolan.

Den intressanta hållningen bland socialdemokrater med en sammanhållen skola utan elitklasser kanske har sitt ursprung i Olof Palmes egen bakgrund. Vad vet jag. Men det intressanta är att de specialbegåvade inte släppts fram under åren som varit fram tills nu är en tank värd att fundera på.

Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss, Norstedts

Politiska drömmar

I veckan öppnar riksdagen. Regeringsförklaringen kommer. Vi vet då bl a vilken ombildning av regeringen Reinfeldt gjort eller inte. PJ Anders Linder har i varje fall gjort en politisk dröm. Kanske riktig, men det vore djärvare ifall Anders Borg blev statsminister och fd fru Reinfeldt blir ny M-ledare.

Även det en våt dröm från mig.

Men PJ Anders Linders förslag till en ny position för Jan Björklund är inte helt fel. Det är dags för den gode Jan att ta sig ann något annat. Som utbildningsminister har gjort sitt. Frågan är bara om analysen PJ gör om skolan är riktig. Han skriver:
Men när förändringsarbetet går från lagstiftning till praktiskt genomförande är det kommunpolitiker och friskoleledningar, inte ministrar, som ska spela huvudrollen.

Visst är det sant att det är genomförande nivån som ska ta sig ann jobbet att genomföra de nödvändiga ombyggnaden av skolväsendet. Men praktiken förskräcker.

Det är inte fritidspolitikernas eller amatörerna i styrelserummen sak att göra något eget av det hela. Hittills har vi sett avskräckande exempel på fritidspolitiker som inte förstått sin roll. Ett exempel är de i Haninge som tagit en skolplan fast detta verktyg är borttagit i lagstiftningen. Eller bråket på Maria Elementar i Stockholm där stiftelsens instiftare kör ett eget race frikopplat från lagstiftningen. Där hon tror att hon kan göra som hon vill och strunta i vad Skolinspektionen säger. Fristående skolor är inte fristående längre.

Så ska det, som PJ skriver, infrias är det nog en helt annan kategori politiker på kommunal nivå vi behöver. Lika som mer kompetenta ägare till de fristående skolorna.

Uppdraget i skolsverige är att genomför det ramverk som skollagen (2010:800), läroplanerna och andra förordningar kräver. Det är slut på fritt valt arbete på VAD och VARFÖR saker ska göras. Det är bara den pedagogiska friheten som finns kvar, HUR man gör, bara man gör det inom ramarna för de nationellt fastställda målen.

Media SvD

lördag 15 september 2012

Ironlady

Järnladyn tillhör de filmer som allmänbildar. Den bör ses och kommas ihåg. Hur djup både Storbritannien och väst hade sjunkit i en välfärd utan koppling till det som gjorde den möjlig.

Porträttet av en kvinna som vågade utmana patriarkatet och som tog striden för att skapa en bättre värld. Inte populärt då. Nödvändigt, för den tid vi lever idag.

Men det som kanske gör den mest gripande är porträttet av en åldrande människa. En människa som har svårt att skilja på verklighet och inbillad tillvaro. Där dåtid blir nutid i en blandning hos gamla som rör ihop tillvaron med minnen och verklighet.

Se den!!

måndag 10 september 2012

Elitklasser, so what...

Hyckleriet tar nya poäng i debatten om elitklasser. Har ytterst svårt att förstå varför vi kan ha elitklasser i musik och idrott, men inte i andra ämnen.

När vi börjar prata om oss nördar blir det helt plötsligt inte legitimt att låta oss som gillar matte, fysik, kemi eller för den delen franska, historia, mm, gå i klasser där det finns likasinnade. Då helt plötsligen är det något skumt som om inte det är en lika stor begåvning som de estetiska ämnena. Detta är den kompensatoriska skolans sneögdhet i dess prydo.

Man måste inse att det finns begåvningsreserver inom alla ämnesområden som måste få blomma ut. Det är inte bara konstarter som musik och idrotter som ska få snö in på sin förmåga. Snacket om kamrateffekter hamnar fullständigt fel om man önskar sig en utjämningseffekt. Det hela resulterar bara i medelmåtternas paradis med utslagning både mot de som behöver stöd för att nå målen som för dem som blir understimulerade.

Dags att sluta hyckla om att vi människor har olika förståndsgåvor. För annars är det en grogrund för kränkningar och mobbning. Ungefär som rädslan för det annorlunda, som bara premierar medelmåttors världsbild.

Palme på tapeten

Höstuniversitet har börjat med en studie om Palme. 2012 års universitet verka gå i politikens tecken. Inte trodde jag att det skulle bli så. Slumpen har sina skördar. Alltnog verkar Olof Palme vara riktigt på tapeten så här 26 år efter mordet.

I denna lilla krönika ska jag inte fokusera så mycket på politikern Palme, som hans bakgrund. Att han kom från en överklassfamilj är känt för mig sedan tidigare. Men att hans anfäder var stora på ett annat sett har nu kommit till min kännedom.

Hans farfar var den beryktade Sven Palme som skapade sig en förmögenhet i försäkringsbranschen på 1800-talet genom att driva upp försäkringsbolaget Thule. Han var samtida i dåtidens finansbransch som Wallenbergarna. Dessa två familjer gjorde sig kända för att skapa två villastäder i Stockholms närhet dit bättre bemedlade statborgare kunde flytta. K A Wallenberg Saltsjöbaden och Palme Djursholm.

Med historiska glasögon undrar jag hur många av dagens Danderyds bor som är medveten om att släkten Palme la grunden för den burgna kommunen.

Samtidigt tycks historien också förtälja att släkterna Wallenberg och Palme inte var såta vänner genom tiderna. Något som gick i arv och påverkade svensk samhällsliv när väl Olof Palme blev politiker och företrädare för S. Med spänning ska jag ta mig ann det stora eposet om Olof Palme och se vad sprickan mellan familjerna berodde på och hur den kunnat fortleva. Fast jag kan ana med erfarenheten från tiden med röda året 68 och framåt.

Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss, Norstedts

Kommuner bortprioriterar lärandet

Kommunerna, i den tillsyn och kvalitetsgranskning Skolinspektionen gjorde 2011, bortprioriterar lärande uppdraget i förskolan. I fritidshemmen är inte verksamheten kopplade till läroplanens mål. Det är skrämmande, nu när båda dessa grenar i skolväsendet har ett tydligt lärande uppdrag. Till och med att förskolan numera är en av tre skolformer i landet.

Man ställer sig frågan: Vad sysslar kommunerna med? Finns det inte kompetenta politiker och förvaltningspersonal ute i kommunerna som driver verksamheten?

Man notera att den personal som finns på fritidshemmen och förskolan inte har rätt utbildnings bakgrund för sina jobb. Båda lider också av att inte jobba med kränkande behandling i lagens mening. Det saknas en målinriktat arbete på många ställen kring kräkningar.

Men den stora vita fläcken är avsaknaden av uppföljning och utvärdering av verksamheterna. I förskolans fall så att man i efterhand anpassar målen efter hur det blev. Man har inte heller tillräcklig utvärdering av barnens utveckling för att kunna utvärdera verksamheten. Att förskolan inte ska redovisa enskilda barns utveckling är en sak, men den måste finnas som underlag för att veta om man når de mål som finns på utveckling och lärande i förskolan.

Utöver att det brister på enhetsnivån i förskolan och fritidshemmen är det lika illa ställt på kommunnivån när det gäller utvärdering. Den görs bara mot antal platser och nyttjandegrad. Oerhört skrämmande. Möjligen kan man tro att kommunerna fortfarande betraktar förskolan som dagis med omsorg eller förvaring under dagarna. Men så enkelt är det inte.

För övrigt anser jag att förskolan är viktig för att barn ska få de första stapplade stegen i kunskapsutvecklingen och att fritidshemmet inte är en förvaring utan en del av grundskolans pedagogiska verksamhet. Här skulle skolan kunna satsa på läxhjälp av pedagoger så vi slipper amatörpedagoger i form av föräldrar eller köpt läxhjälp.

Källa: En skolas med tilltro lyfter alla elever, Skolinspektionens rapport 2011 om tillsyn och kvalitetsgranskning, Diarienummer 40-2012:2991

onsdag 5 september 2012

Som man ropar får man svar

Undersökningen som Lärarnas Nyheter har gjort är tendentiös i den meningen att frågorna är en fruktkompot som inte har med slutsatserna i artikeln att göra. Av de uppräknade reformerna i artikeln är det väl så att det varit politisk diskussion kring, lärarlegitimationen och nya gymnasieskolor.

När det gäller betygssystem och nya läroplanerna har det varit en politisk samsyn över blockgränserna, frånsätt V. Det är inget som utbildningsministern själv drivit utan bygger på en statlig utredning gjord av Leif Davidsson. Betygssystemet är riksdagen som beslutat om, lika väl som nya skollagen.

När det sedan gäller arbetstider mm är det en icke fråga rent politiskt. Vi har inte en arbetsmarkandspolitik som styrs från Rosenbad. Det är något som avtalas mellan lärarfacken och arbetsgivarna förhandlingspart SKL.

Om nu lärarna bibringats att de lagts på mer uppgifter är det en fråga för huvudmannen som inte har med utbildningsministern att göra. Nya skollagen ger faktiskt rektorer och lärare makten över hur den inre organisationen ska se ut på förskolor och skolor. Likvärdigheten styrs utifrån fastställda mål i styrdokumenten. Men hur det ska genomföras är faktiskt upp till varje förskola och skola att bestämma, bara man uppfyller de nationalla målen.

Så undersökningen har ett ringa värde i att förklar varför lärare inte sympatiserar med utbildningsministern.

Media Lärarnas Nyheter

tisdag 4 september 2012

Sagor om utredningen av kommunaliseringen

Debatten efter att Björklund presenterade utredaren Leif Lewin och hans effektstudie av skolans problem, baserad på kommunaliseringen, är klart konspiratoriska. Efter att läst utredningsdirektiven finns inte en stavelse om att utredningen ska mynna ut i ett förstatligande av skolväsendet.

Dessutom undrar man hur historiebeskrivningen är i lärarkår och annorstädes. Skolan har alltid varit kommunal. Lärare har varit anställda i kommunen. Det var lönerna och avtalen på arbetsmarknaden som var statliga, likaväl som fortbildnings insatserna. För övrigt var den centrala styrningen från staten byggd på penninga tilldelning (Länsskolnämnder) och pedagogisk regelstyrning (Skolöverstyrelsen) medan utförandet var kommunernas.

Om jag föregripa Lewins resultat, om drygt ett och ett halvt år, är det framför allt två saker jag kan se att de kommunala skolhuvudmännen brustit.

För det första, har inte huvudmännen tagit sin uppgift på allvar. Man har inte tilldelat ekonomiska resurser utifrån klara resursbehov byggd på uppföljning och utvärdering av faktiska förhållande ut på skolorna. Kommunerna har bara i sort sätt använt volymbaserad budget. Fullständigt huvudlöst.

För det andra, huvudmännen har inte fullföljt sitt genomförande uppdrag. Under hela tiden har staten ställt tydliga krav på den pedagogiska verksamheten. Här har helt plötsligt kommunala huvudmän börjat uppföra sig som att de själva ska styra den delen av skolan. Skolplanen fick en felaktig tillämpning när kommunerna började hitta på egna mål och aktiviteter i strid med de nationella målen fastlagda av regering och riksdag.

Detta otyg fortsätter än idag, fast vi fått en skollag som avklätt kommunerna och även fristående skolors ägare makten över den pedagogiska organisationen.

Skollagen har förskjutit makten till rektorer och lärare. Det är till och med så att staten har kopplat sig förbi huvudmännen när det gäller undervisningens genomförande. Här har staten en direktstyrning. Det är bara de fastställda nationella målen som gäller för likvärdigheten. Mål- och resultatstyrningen innebär att undervisningen går till på det vis rektorer och lärare väljer att göra det, bara de uppfyller de av staten fastställda målen. Inte vad klåfingriga hobbypolitiker i kommunfullmäktige eller barn- och utbildningsnämnder tycker.

För övrigt anser jag det är av nytta att en professor emeiritus gör utredningen. Han kan stå fri både mot uppdragsgivaren och akademin i sin effektanalys.

Källa: Utvärdering av effekterna av kommunaliseringen av skolväsendet, Dir 2012:84.

lördag 1 september 2012

Likvärdighetens altare

Resultat kan aldrig vara likvärdiga. Resultat bygger på en dos fakta (objektiva data) och en dos subjektivitet (vad betraktaren tolkar). Därför blir det otroligt konstigt när man hör att utbildningsdepartementet fortstätter i sitt framhärdande över att vissa ämnen ska ha nationella prov.

Språk, eller snarare den skriftliga förmågan, är en konstart i sig som är svårfångad. Det är bara att se på hur en dagstidning ser ut. Undra hur många journalister som får betyget A i skrivförmåga.

Dessutom är det rätt befängt att ha nationella prov när vi har ett målbaserat betygssystem. Betygssystemet mäter fakta och förmågor. För att få de högre betygen i betygssystem måste du ha förmågor av olika grad. Sådant kan näppeligen bedömas i ett nationellt prov.

Likvärdigheten enligt skollagen är att skolan har processer och rutiner som bygger på de fastställda målen och riktlinjer i läroplanen, kursplanen och ämnesplanen. I detta fall att ha arbetssätt som är likformiga men inte se lika ut i landet. Det är det som är vitsen med en mål- och resultatstyrd skola. Ha bedömningsgrunder som gör att alla lärare bedömer utifrån gemensamma bedömningsgrunder. Att träna lärarna i bedömning. Det senare kanske är den största bristvara eftersom skolan varit betygsfri i många år.

För övrigt anser jag att likvärdighet bara kan göras utifrån givna förutsättningar inte resultat.

Media DN