Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 30 juni 2014

Andra Almedags dagen

Göran Hägglunds dag. Gamla över 85 ska få bo på hemmet. Om de vill. Hur nu det ska gå till. Kanske staten ska avskaffa kommunerna också när det gäller socialsektorn. Utöver detta vill Hägglund i sann demokratisk anda utreda ett NATO-medlemskap. De vill inte de andra. Själv är bäste dräng tycks de tycka.


Kålle å Gudrun dansade en afton. De dansade om löneskillnaden mellan män och kvinnor. En boggi där Kålle glatt konstaterade att Gudrun dansar som LO.


De mera magstarka är nog vänsterns giriga behov att hitta tillbaka till 70-talet. En stormaktstid där man satte agendan. LO har bjudit in den obskyra franske nationalekonomen Piketty. Bara det, franskt och nationalekonom. Inget handikapp i sig, men när han börjar yra om ojämlikheten i samhället och att man ska införa någon form av ny socialism går sträcket där för mig.


Ojämlikhet och klyftor botas inte med att återinföra ett progressiv beskattning kombinerat med punktbeskattning av arv och förmögenhet. Vill man åter driva ut skatteflyktningar ur landet? Något så korkat och dumt får man leta efter. LO och Piketty, stick och brinn. 

söndag 29 juni 2014

Första Almedals dagen

Kort skulle jag kunna sammanfatta S dag i Almedalen med: Mer makt åt politikerna.


Förkärleken i S-märkta politik är centralt att tala om hur olika samhällsektorer ska fungera. S och dess ledare Stefan Löfven tror fortfarande att S är det statsbärande alternativet. De kan själv gå ut och vinna ett val i en minoritets position.


Efter valet sätter de sig själva i regeringsställning med alla ministerposter. Likt Carlsson och Persson förhandlar man sig runt. Kanske en våt dröm för han Löfven, den gamle IF Metall basen. Tyvärr ser inte den politiska kartan ut som förhandlingsborden på Blasieholmen.


Dagens återställare är att barn ska ha skolplikt i 17 år. Staten betalar allt från födseln till gymnasieexamen. Du har plikt att gå alla skolformerna. Vad skönt att S och dess politruker fördummar oss samhällsmedborgare. Vi klarar inte att fatta goda beslut. Det gör vi socialdemokratisk i sann solidarisk samhällsanda.


Om jag skulle vara som Maud Olofsson skulle jag kunna fälla uttrycket: Stick å brinn!!

Evighetsfrågan

LR är duktiga med sin evighetsfråga: Statlig skola NU!! På ett plan kan jag hålla med LR att det är olyckligt med att ekonomi och pedagogik är åtskilda. Nuvarande skollag ställer nya krav på pedagogiken som inte följs upp av styrningen av finansieringen av skolan.


Kommunaliseringen missköttes av regeringen Bildt genom att ta bort de statliga styrkraven på kommunerna. Friskolorna fick friheter men regeringen Bildt finansierade den med 80 % skolpeng i förhållande till de kommunala. Regeringen Carlsson ökade finansiering för fristående skolor till 100 % skolpeng. Samma som kommunerna.


Det totala frisläppandet av statlig styrning fick till följd att de nya statsbidragsreglerna bara blev en påse pengar med fri dispositionsrätt för kommunerna. Som bekant har kommunerna använt skolan som budgetregulator sedan dess. Det mest tydliga är det S styrda Göteborg som tagit skolans pengar för att finansiera äldreomsorgen.


Staten har tagit ett hårdare grepp om pedagogiken i skolan genom de nya läroplanerna och skollagen. Det har skapat otakt i det totala kommunala uppdraget. När det gäller pedagogiken direktstyr staten undervisningen. Men för att undervisningen ska få det staten vill måste pengarna hänga med. Frågan är om kommunerna ska ha ett självstyre när det gäller ekonomin eller om vi ska begränsa det kommunala självstyret för ekonomin.


Som det vara innan 1990 var skolan regel- och ekonomistyrd. Staten betalade skolan via länskolnämnderna och SÖ reglerade pedagogiken. Denna centralstyrning hade sin för- och nackdelar. Mer nackdelar därför att den inte tog hänsyn till varje enskild skolas förutsättningar. Så det vill vi inte tillbaka till.


Däremot kan det finnas en vits att sammanföra ekonomi och pedagogik för att nå de nationellt fastlagda målen. Då måste det göras på ett begåvat sätt. Duger inte med att bara staten tar över den kommunala skolan. Vi har ju trots allt ett antal fristående skolor. Men framförallt är det inte precis upplyftande att studera de redan idag statliga skolorna. Staten är i det avseendet inte bättre än de kommunala. Samtidigt som staten i sig kontrollerar sig själv genom Skolinspektionen. Den vänstra handen vet oftast inte vad den högra handen gör.


Kanske vi ska ta över den finska styrningen av skolan. De har ju trots sina 366 kommuner lyckats med status för lärare och kunskapsresultat. I det fallet Finland - Sverige 1 - 0.


Media DN  

Bäva månde skolan

Om S får välja månde skolan bäva. Den valfrihet skolan har att styra sig själv enligt nya skollagen kommer kraftigt begränsas. Nu ska åter Palmes skola införas. En skola som var hårt centralstyrd. Retropolitiken lyser klart igenom. S och deras politruker är mer lämpade att se till att skolan levererar än de som är satta att göra det.


Tre mål har Löfven och S för skolan efter valet: Höga kunskapsresultat, Jämlik skola och Läraryrket attraktivt. Alla tre är lovvärda mål för en skola som lidit under det socialdemokratiska oket sedan urminnes tider. Problemet blir när man skärskådar vägen att nå målen.


Höga kunskapsresultat. Det ska nås med mera närvarande pedagoger i förskolan och skolan. Bra, men vart ska de tiden tas? Med minskade klasser utan ändring av innehållet i undervisningen ger den ingen effekt. Mer av samma sort skapar inget bestående resultat. Samtidigt var finns alla lärare som ska fylla detta rum? Ett valfläsk som snabbt kommer att brinna upp när verkligheten kommer på efter 14 september.


I denna väg ska också S satsa på att speciellärare och specialpedagoger. Bra, men sorry leveranstiden på sådana är minst 3,5 år. Ytterligare ett vallöfte lätt sagt svårt att genomföra.


Vägen till högre kunskapsresultat är också att de ska garantera att resurserna verkligen går till eleverna. Bäva månde riskkapitalbolagen. Vinstintressen ska stoppas. Vad Löfven nogsamt glömmer att säga är hur kommunerna själva slarvar grovt med denna fråga. Hur många kommuner flyttar resurser för skolan till annat. Ta Göteborg där S-märkta kommunalråd tar pengar från skolan och finansierar socialvården istället. Eller alla kommunalråds önskan att bygga monument över sig själva genom arenor och andra synliga referenspunkter i stadsmiljön.


Jämlik skola. Fint som snus Löfven. Det tycks Alliansen också åtgärda. Frågan hjälper det att läxhjälpen blir offentlig. Tydligt finns det inget stöd i forskningen om det. Snarare tvärt om. Intressant med att S jämför med de högst rankade i PISA och jämlika skolor. De finns i Singapore, Korea, m fl. Dessa länder är väl inte kända för just jämlikhet.


Läraryrket är attraktivt. Inte bara lön är attraktivt utan andra saker. Vad har vi medborgare i konungariket Sverige för bildningssyn. Förstår vi vikten av att ha en kompetent lärarkår? Är lärarkåren rätt rustade för det samhälle vi har skapat? Är lärarna rustade för det framtida lärandet som kommande generationer behöver? Mycket kan sägas om det. Vi kanske skulle studera hur Finland löst det för att få läraryrket attraktivt. Inte rymma över pölen till Canada.


Det alvarligaste frågan som vi väljare bör ställa oss är: ska åter politiker bestämma vardagen i skolan? Vi vet att det inte var bättre för. När Löfven skyller skolresultaten på Alliansen ljuger han. Kunskapsresultaten har sjunkit sedan minst 20 år tillbaka. Alltså är S lika skyldig som Alliansen. Sedan vi övergick från det relativa betygssystemet till det målrelaterade har elever inte nått målen. Först sjunkande resultat i den treskaliga skalan och nu i den nya femgradiga. Vad S vill med sin nya skolpolitik är uppenbart: Låt oss politiker lägg oss i skolans vardag så fixar sig skolresultaten.


Det hoppas jag väljarna är tillräckligt smarta att förstå att det inte går. Med den styrning skolan har kommer detta bara att vara tomma ord. Det som gäller är att skolans ledningar och dess lärare får mandatet att skapa den skolan de vill utifrån den förutsättningar de har. Skollagen ger just förskolans professionella personer just det. Tyvärr glider kommuner på detta. Skolan ska skapa en undervisningen utifrån deras meriter att nå de fastställda nationella målen. Då får vi en likvärdig skola som presterar kunskapsresultat.


Media SvD   

torsdag 26 juni 2014

Rätt beslut

I mina ögon kunde inte Högsta förvaltningsdomstolen fatta annat beslut den 25 juni 2014 när det gäller Lundsberg. Nu finns prejudikatet. Elevhem är en del av skolan och kan inte behandlas separata från skolan. De är en ställföreträdande förälder under barnets vistelse på skolan. Detta skrev jag om i september föra året.


Nu är det fastlagt vad som gäller hur man ska tolka kapitel 6 i skollagen i denna punkt. Bra.


Media SvD, DN, Pluraword


fredag 20 juni 2014

Midsommar

Midsommar med vad allt det innebär. Pluraword får tillönska alla läsare en avkopplande helg i det sommarfagra Sverige.

måndag 16 juni 2014

Skrota skolplikten

Hög tid att ifrågasätta skolplikten första dagarna på sommarlovet. Lyssna vad det låter som, plikten att gå till skolan. Inget om plikten att lära sig något. Här är det en tydlig skillnad mellan Sverige och broderlandet Finland. Där har man läroplikt. En plikt att lära sig.


Den skiljer sig åt från skolplikten:
Det innebär plikten att inhämta den grundläggande utbildningens lärokurs, vilken fastställs i lagen om grundläggande utbildning och i läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen.
Tydlig skillnad är också tiden denna plikt gäller. I Finland börjar den som i Sverige det år man fyller sju. Läroplikten sträcker sig tio år fram i tiden. Alltså det år eleven fyllt 17 år.


Varför skulle vi i Sverige skrota skolplikten? Därför att det sänder helt andra signaler. Signalenvärdet är att elever ska lära sig. Inte plikten att gå till skolan för att lära sig. Samtidigt är det en tydligar koppling mellan läroplikten och en lärandekultur. Ska Sverige anträda resan till ökade kunskaper är det hög tid att byta fokus. 

söndag 15 juni 2014

Nutid redan dåtid

Skolavslutningarna är avklarade för denna gång. De som gått ut skolan med en gymnasieexamen kan känna det skönt att studierna är avslutade. Frågan är bara besitter de "rätt" kunskap för det nya framväxande samhället. Genom alla tider har vi köpt oss tid genom ny teknik. Så sker med mer accelererande fart. Med datorernas intåg i samhället och dess påverkan på områden vi tidigare fantiserade om kan man fråga sig om det är rätt ämnen som utbildningssystemet utbildar i.


Naturvetenskap och teknik blir allt viktigare för dagens elever. Problemet är: har lärarkåren den kompetens som behövs i dessa ämnen? Har lärarkåren rätt sammansättning både könsmässigt och kompetensmässigt? Nej, skulle jag vilja säga. Blandade kulturer med både män och kvinnor är verksamheter som skapar framgångar. Enkönade arbetsplatser brukar kantar och inte skapa den dynamik som krävs.


Samtidigt borde dagens politiker ändra fokus i skoldebatten. Om vi har problem med skolresultaten är inte varningsklockan hur du organiserar skolväsendet. Det löser professionen bäst själva. Frågan ur ett skolpolitiskt perspektiv borde var att se hur vi omformar dagens skola för att passa framtidens behov. Är alla ämnen i dagens skola relevanta att lära ut? Om, inte är det högt tid att prioritera om i kurs- och ämnesplaner.


Skolpolitikerna kanske också borde skapa en infrastruktur på nationell nivå när det gäller skolans digitalisering. I ljuset av bristande antal lärare blir det allt viktigare att se till hur infrastrukturen för lärandet kan ändras. Frågorna är många. Ett är klart, skolan står för endast två procent av lärandet idag. Med ett samhälle som automatiserar även tjänstemannayrken kräver fortbildning eller ny kunskap bland den vuxna befolkningen. Hur kan dagens skola bidra för att tillhandahålla kunskaper över tiden? Är det så att vi ska bryta upp kravet på att vara anställd på en fysisk skola för att ha rätten att undervisa? Finns det kompetenser på andra ställen som kan bidra med lärande under begränsade tider? Frågorna är viktiga i en värld där även kunskap blir än mer färskvara.


Frågorna är många. Svaren är få från det politiska fältet. Sväng skoldebatten till vad vill vi med skolan än att tjafsa om varför nutidens skola inte presterar?


Media DN  

lördag 7 juni 2014

Offerkofta av hos de målinriktade

Offerkulturen och dess kofta finns på sopphögen hos de som är framgångsrika. Det visar SvDs skolresa genom skolsverige. Kännetecknet på dessa skolor är en lärandekultur som omfattas av att fokusera lärandet. Ett målinriktat lärande. En skola som lever upp till den ska var sedan tjugo år, mål- och resultatstyrd.


De skolorna har upptäckt vad Hattie sagt i en intervju med SvD:
Om du förändrar strukturen och sedan stoppar in samma lärare som undervisar på samma sätt, så får du samma resultat – men du har lagt ner mycket tid och mycket pengar.
Kan fullständigt hålla med. Efter ett långt yrkesliv med att bygga strukturer i verksamheter är just resultatet mycket tidstjuvar och pengar för samma resultat om man inte utvecklar arbetssätten. Fyra frågor avgör: HUR gör du? I vilken omfattning? Till vilket resultat? HUR utvärdera och förbättrar det du gör? Detta avgör för att få verksamheter att ständigt bli bättre.


Börja med att diskutera HUR man sätter eleven i centrum. Har ett moget pedagogiskt ledarskap både på skolan som i klassrummet. Men framför allt bekänner sig till att bli lite bättre varje dag. En lärandekultur.


Dessa skolor och dess huvudmän har lärt sig att det inte spelar någon roll hur omgiviningen ser ut. Vilka socioekonomiska faktorer som finns eller att det är andra lärare i skolan som inte gör sitt jobb. Det hela bygger på att man i varje stund gör rätt saker rätt till någon. Med andra ord har dessa skolor börjat tillämpa systematiskt kvalitetsarbete i vardagen.


Media SvD

fredag 6 juni 2014

D-Day

Idag för 70 år sedan landsteg de allierades trupper i Normandie i Frankrike. Det var inledningen på det som till slut skulle krossa Hitlertyskland. Förberedelserna för denna enda stund var lång. Spionnätet med dubbelspioner började byggas redan 1941. Det skulle bli en kärna om fem spioner med ett enormt spionnätverk - Double Cross.


Double Cross är ett mästerverk i vilseledande. Där man grundlurade tyskarna att invasionen skulle komma där kortaste avståndet mellan UK och Frankrike finns. Parallellt övade och planerade de Allierade invasionen under två år. Hur man skulle skapa brofästen i Frankrike för att garantera framryckningen mot Paris och vidare norr ut. Tyvärr var det också förenat med tragiska händelser under övningarna. Vid ett tillfälle strök över niohundra man med i en samövning mellan de olika styrkorna. Ett klart tecken på miss communication.


Ovanpå det spelade vädret sin roll. Om inte revan i molnen kommit är det väl skrivet i skyn när och om invasionen skulle blivit av. Nu föll det sig så att alla parametrar föll på plats denna dag för sjuttio år sedan när 150 000 soldater landsteg på Normandies stränder.


Detta ska aldrig glömmas. Den dag vi slutar att bekämpa mörkerkrafter oavsett de är från vänster eller höger har demokratin förlorat.  


Källa: Macintyre, Ben (2012) - Double Cross, Ekerlids förlag.  

Ingen ångervecka

Politikens vindflöjel verkar vara MP. Det finns en sexparti överenskommelse om friskolorna. Nu verkar MP ha ångrat sig. Var finns ryggraden i ett parti. Hur trovärdig är dess representanter? Framför allt när de bygger sin politik på myter.


Följande skriver Maria Sundén Jelmani i SvD:
Och nästan oavsett vilka faktorer man jämför, så har vinst gått före kvalitet när en genomsnittlig kommunal respektive fristående skola jämförs.
Något sådan jämförelse finns inte. Något samband finns inte att kvalitet i kommunala skolor är rikligare att jämför mot fristående skolor. Kvalitet i skolans värld är den som presteras i förhållande till de nationella styrdokumenten som skollag, skolförordningar och läroplaner.


Kraven på offentliga skolor och enskilda skolor är exakt lika sedan tre år tillbaka. Hur skulle det vara om debattörer och politiker höll sig till gällande spelregler. Det finns ingen skillnad mellan driftsformerna i dagens nationella uppdrag i skolväsendet.


Denna politiska lekstuga med mytiska påstående om lärartäthet, glädjebetyg, mm är skrämmande okunnigt. Om glädjebetyg är lika med att det är skillnad mellan nationella prov och slutbetyg har nog inte politiker och debattörer förstått. Nationella prov är inte lika med betygssättning utan bara en nivåbestämmare. Betyg är idag målbaserade och bygger på kunskapskrav och elevers förmågor. Då finns det ingen rikslikare som NP var under det relativa betygssystemets dagar. Då var det grunden för lärarnas betygssättning. Så är det inte idag. Staten har satt upp nationella krav (centralt innehåll) och kunskapsmål för eleven. Lärare har "bara" att förhålla sig till i vilken grad eleven når de kunskapsmål som satts upp. Därför finns inga glädjebetyg ur den synvinkeln. I teorin kan samtliga elever i en klass ha betyget A.


Media SvD     

onsdag 4 juni 2014

Sann sannorlikhet

Är PISA testen en sann sannorlikhet, man kan fråga sig det. Har OECD och den svenska enheten på Mittuniversitet samkört matematikresultaten i PISA med de nationella betygsresultaten? Tydligen inte om man ska tro den samkörning som gjorts av DN.


Av intervjuade 113 elever med toppbetyg i matematik sade sig 102 svarat högst ovilligt på PISA testen. Den påverkade ju inte betyget. En elev svarade:
De nationella proven är helt galna - de tar mycket energi av oss elever. När vi nu fick ytterligare ett prov, som dessutom inte var betygsgrundande, fick vi känslan av att det inte var så viktigt. Det var många som inte tog det på allvar - och man blir påverkad av andra, säger Jesper Palmqvist, toppelev på skolan i Bjursås till tidningen.
Om det är motivationen enkom som styr elever, hur de tar sig ann ett prov, har vi ett problem. Även om jag är den förste att ifrågasätta hur nationella prov är konstruerade. De har ju ingen reell påverkan på slutbetyget. Hans-Åke Sharp docent vid Karlstad Universitet uttalar sig i en twitter tråd om just detta på följande sätt:
Den mentaliteten skapas av ett system där utifrånmotivation som betyg är förhärskande som drivkraft för elevers lärande.
  
Om det är så är det högst fundersamt hur vi hanterat PISA chocken i den svenska debatten.


Om elever tar testen som ett fejk och "fuskar" sig igenom proven kan man undra över värdet av mätningarna. Om PISA testen varit den lilla datamängden som DN intervjuat hade det varit ett resultat som man inte kunnat dra några resultat av. Ser man däremot till hela datamängden försvinner den statistiska instabiliteten. Och PISA resultatet blir en sann sannorlikhet. Men tvivlet finns ändå kvar om hela datamängden är behäftad med mentaliteten att testet inte spelar roll för ett betyg. Då är inte PISA mätningen en spegling av matematikkunskaperna.  


För att relevansen ska upprätthållas måste OECD ta till sig den kritik som kommit. Både från den internationella akademiska världen som inhemskt i Sverige. Därför får vi spänt vänta på att Skolverket gör sina samkörning av betygsvärden och PISA resultat i matematik.


Media SvD1, SvD2, DN.