Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 29 oktober 2016

Davidsstjärnor

Legenden om Papperspojken är röda tråden i en mycket tät skriven berättelse med Israel och Sverige som bas. Där ögonblickshändelser får långtgående följder i framtiden.
Historien om tre barns grymma öden är osannolika berättelse i judiska kretsar i Sverige och Israel. Med säkerhetstjänsten i båda länderna som kuliss. Där den öppna polisen har svårt att lyckas med mordutredningarna tack vare den skuggvärld de gjorts i. Fredrika Bergman och Alex Recht ställs inför sin svåraste uppgift och utredning någonsin. Ovan på det i skymundan figurerar Säpo och Eden Lundell och hennes egna demoner.

Tråkigt att skiljas från dessa karaktär. Får hoppas att de nya når upp till samma höjd i de nya thriller som Kristina Ohlsson skriver.

Så läs Davidsstjärnor.  

Bortom det förnimbara

Bilder ger inblick bortom det förnimbara. Idag vandrade jag genom ett stråk där en kyrkogård ligger.
Bilden är tagen på skogskyrkogården Storkällan i Älta. Bilden fångar vägen till det ofattbara. Hur ser den värld ut där vi begraver våra nära och kära. Är den bara en plats som vi lägger vårt fysiska skal när jordelivet är slut? Eller är det också en plats där våra själar finns?

Har alltid haft livlig fantasi. Jag vill gärna tro att det finns något mer när jordlivet är slut. Kanske min tro kan hjälpa till. Tankarna går ofta till en annan värld när jag besöker kyrkogården där min föräldrar är begravda. Tycker mig känna en närvaro av något oförklarligt. Lika mycket som de obegripliga drömmar som kommer under nattens timmar om ens föräldrar.

Oavsett vad vi tror på så tycker jag att bilden ovan skapar den där extra dimensionen över det som finns bortom det förnimbara.  

fredag 28 oktober 2016

Sexornas resultat minskar 2016

Skolverket har presenterat 2016 år terminsbetyg i årskurs 6. En intressant läsning ur perspektivet på den stora invandringen som Sverige fick hösten 2015. Totalt nyanlända elever är 6 300 st vara 367 med okänd bakgrund går i fristående skolor. Eller 2 procent i fristående och 7 procent i kommunala. Detta är intressant med den nya möjligheten för fristående skolor att skapa specialkvoter om 5 procent av max antal elever man kan ta in om man har kösystem till skolan.

I den svenska skolan år 6 går 108 418 elever med en ökning på 4 800 elever sedan 2015. Av totala antalet elever går cirka 18 400 i fristående skolor eller 17 procent.
Hur går det då för eleverna i årskurs 6. Tittar vi på totalen har resultatet minska med 1,3 procentenheter sedan 2015. Görs jämförelsen för inrikes födda är minskningen minimal med endast 0,4 procentenheter.
Däremot ligger nivån stabilt för elever med godkända betyg (A-E) på 80 procent för totalen och för inrikes födda är nivån stabil på 82,7 procent. Skillnaden i nivån är 2,7 procentenheter.

Tar vi en titt på hur betygen fördelar sig mellan de olika ämnen i årskurs 6 ser den ut enligt grafen nedan.
Letar vi samband i betygsfördelningen hittar vi följande. För engelskan har eleverna ett samlat värde för betyg A+B på 39 procent. I förhållande till 2015 års resultat är det en höjning med 1 procentenhet. Ser vi i andra änden på betyget F är andelen 8 procent. Även här har resultatet ökat med 1 procentenhet sedan 2015.

Tittar vi på matematik är betygen A+B 26 procent. En ökning med 2 procentenheter sedan 2015. Mönstret för betyget F är som för engelskan med 1 procentenhet upp till 9 procent. Sorgebarnet bland ämnena är svenska som andraspråk (SVA). Betygen A+B ligger på 4 procent och har ett resultat tapp på hela 20 procentenheter sedan 2015. SVA har störst andel betyget F bland ämnena. Hela 39 procent har ett icke godkänt betyg och är hela 7 procentenheter mer än 2015.

Görs en jämförelse med mitt blogginlägg för 2015 om årskurs 6 kan vi se på ämnena Modersmål och Idrott och hälsa. För modersmål är betyget A+B 32 procent. En minskning med 2 procentenheter sedan 2105. För betyget F är det oförändrat mellan åren och ligger på 3 procent. Betyget A+B för ämnet idrott och hälsa är 31 procent med en ökning på 2 procentenhet sedan 2015. Även här är betyget F oförändrat mellan åren på 5 procent.

Sammanfattningsvis är bilden splittrad. Ingen större påverkan på betygen kan skönjas tack vare den stora invandringen under hösten 2015. Nivåerna ligger stabilt för godkända betyg (A-E), men med en minskning 2016 i förhållande till 2015. Dock är det en bit kvar till att alla elever har minst betyget E i alla ämnen.

Källa :
Terminsbetyg i årskurs 6, våren 2016 - Dnr:2016:1575, Skolverket.
Blogginlägg Pluraword:
Svagt resultattrend uppåt i skolan

lördag 22 oktober 2016

Språket

Språket är viktigt som kommunikationsbärare och bildningsinstrument. Över tid ändras språkdräkten. Med sociala media har vi fått ett skriftligt talat språk. Med de ungas chattande har språkkulturen ändras. De pratar med varandra när de chattar. Inte som vi äldre som träffades eller ringde för att prata. Detta ställer till det hur man ska se på det talade språket och det skrivna.
Henrik Birkebo tar upp det här med de/dem/det. Han skriver följande:
Vi lär våra elever att talspråket på ”fejjan” är en sak, medan ett mer formellt skriftspråk är en annan sak. Talspråket har sina normer, medan skriftspråket har sina. Att då ta strid för införandet av en reform i vårt språks grammatik, som jag tänker göra i ­denna text, ligger inte nära till. Fast det händer att vi befinner oss vid en brytpunkt i historien då det blir läge att tänka om och tänka nytt. Det är dit jag vill mena att vi har kommit nu.
Vet med mig själv min egen svårighet att skriva de eller dom. Samma vi och oss. Samtidigt funderar jag hur det ska gå att anpassa sakprosan till det talade språket. Det i ljuset av att skönlitteratur är en sak att skriva till skillnad från sakprosan. Det första anspelar på känslor det andra på stringens och saklighet.

Jag läser Anne-Marie Körlings bok Ovan trädtopparna, en samling berättelser om att lära sig läsa och fortsätta läsa. I den finns berättelsen om Man 45 som lyssna in det litterära samtalet. Hur han föddes i ett annat land där språket i skolan lärdes genom diktamen och högläsning. Till att hamna i Sverige och övervinna det svenska språket. Om det här med känslan knutna till orden och kultur. Det första att han tycket att det svenska språket var feminint i förhållande till hans modersmål. Han noterar även att det svenska skriftspråket är mycket svårt. Bara det med ordet glas och glass.

En annan sak som det här med identifikation och kulturbärande saker i språket som svenska barn får med modersmjölken. Som förortsunge saknade han identifikationen med Emil i Lönneberg. Nationalromantik av Astrid Lindgren och Småland är inte naturligt. Här finns problemet med segregationen och utanförskapet. Jag träffade en expedit i videobutiken. Noterade att hon måste komma från ett Sydamerikansk land. Vi kom att prata om språket. Min förutfattade mening och fråga till henne var att hon måste kommit till Sverige som liten. Nej, svarade hon. Berättade att hon kom som tonåring och föräldrarna bosatte sig i en näst in till svensk kranskommun till Stockholm. Hon talade perfekt svenska som om hon vore född här. Hon berättade att genom att hon direkt tvingades ta till sig svenskan i kontakten med omgivningen blev det lättare att lära sig språket.

Hon förklarade också att hon hade släktingar som bosatte sig tillsammans med andra landsmän i typ Rinkeby. Trots att hennes släktingars barn är födda i Sverige och gått svensk skola kan de inte det svenska språket. Ett memento att tänka på när det gäller integrationen. För hon liksom jag noterade, det jag fick lära mig av engelsktalande, prata på ni vi översätter det till engelska. Det är precis man gör när man lyssnar till någon som inte behärskar språket. Men för att klara sig i det gravt skriftspråkliga Sverige måste man ha ett rikt ordförråd utan begränsningar. Därför är det sorgligt att se den stora andelen elever som har slutbetyget F i svenska som andraspråk.

Så det här med språkets utveckling är viktigt men frågan är hur det påverkar det skriftliga professionella språket. Skolan måste bli mer duktig på att utveckla sakprosan hos eleverna. Varje lärare är språklärare. Åtminstone upplevde jag min egen skolgång att delar av ämnena var att förstå de olika fackorden och fackuttrycken.

Språk är viktig så läs både sakprosa och skönlitteratur.

Media: SvD
Källa:
Körling, Anne-Marie (2016) - Ovan trätopparna, BTJ Förlag       

söndag 16 oktober 2016

Matematik ett språk att räkna med

Matematik har alltid från äldsta forntiden till idag varit nödvändigt. Både av rent praktiska skäl som att förklara och i viss mån bemästra naturen. Utan matematiken skulle vi inte kunna kommunicera på detta viset i sociala medier eller för den delen förklara fysik, kemi och andra naturfenomen.
Genom kilskrift och Babylonierna har vi fått 60-talsystem, grunden för tiden. Problemet med detta system vara att babylonierna var tvungen att skapa avancerade tabellsystem. Genomtiderna med Euklides, Arkimedes, Apollonios och Diofantos har vi fått underlaget till den moderna matematiken.

När började jag lära mig språket matematik? Ja, även här är jag kluven. Vet som liten pilt i två treårs åldern hade jag verktyg som spik och hammare. Därtill tumstock. Den lilla grabben mätte och spika. Om det var första grunderna för att uppfatta geometriska mönster vet jag inte. Men att räkna föll sig naturligt.

I skolan höll fascinationen i sig. Det var aldrig en fråga om jag skulle läsa särskild matematik i högstadiet eller inte. När jag senare gick på teknisk gymnasiet läste vi matematik som inte bara var språklig utan omfattade storheter som komplexa tal, differentialekvationer, primitiva funktioner och integraler. Denna matematik var grunden för hur jag med förtjusning grep mig an att lösa tekniska problem. Speciellt blommade jag upp när det var konstruktionsberäkningar och byggfysik.
Det verkliga lyftet i matematik som språk kom när jag började på KTH. Först med algebra och funktioner av en variabel. Lyckan vara gjorde med min mattelärare Leo Ullemar. En gudabenådad pedagog och universitetslektor. Med glädje minns jag honom och de storföreläsningar han höll i den stora aulan på Singsing, KTH. Inom parentes som idag är en teaterscen för de som går teaterskolan. Vänd mot oss teknologer och med kritan mellan pek- och långfingret droga han sina bevis från tavlans övre vänstra kant ned till högra underkant. Inte på ett mekaniskt sätt utan med förklaring av sambanden i matematiken för att nå fram till lösningen av problemet. Som en smal lycka fick jag honom som övningsassistent andra året på KTH i Differentialekvationer. Den kunskapen hade jag sedan själv nytta av när jag en tid på värden själv var övningsassisten i byggteknik.

Även om jag idag inte lika flitigt använder språket matematik har jag fått en känsla för magin i tal och matematiska samband. Speciellt när jag med hjälp av det logiska tänkande, som matematik är, gör analyserar och löser problem.

Denna berättelse är min väg med matematiken. Kanske finns flera som har sina berättelser om sitt matematiska lärande. Skulle vara intressant att läs och höra dessa.       

fredag 14 oktober 2016

Förlorarskolor sa Bill. Var ordet sa Bull

Önskedrömmande från vänster är tydlig. Det var bättre förr. Återkomsten om skolpolitiken från herrarna Sten Svensson och Daniel Suhonen  är skrämmande osaklig.
För det första vill man uppenbarligen strömlinjeforma skolan efter en politisk ideologi som inte främjar diversifiering utan liktänkande. Någon form av återgång till den regleringsskola som fanns på den tiden när politiken bestämde hur pedagogiken skulle vara på ett likt sätt. Likvärdighet är inte lika med VAD. Dagens skola har ett stort frirum i HUR man ska genomföra undervisningen. Alla barn är inte lika.

Samtidigt är jag starkt förvånad vilken kunskap herrarna har om mängdlära. Var de inte närvarande på matematiklektionen? Hur delmängden fristående skolor skulle påverka hela mängden skolor i landet är för mig obegripligt. Det finns inget samband mellan fria skolvalet och andelen fristående skolor. Om skolvalet skulle vara ett problem är det i så fall inom den stora delmängden kommunala skolor. Där har man möjliga mängdproblem genom att somliga skolor inte klarar internkonkurrensen. Problemet är snarare att kommunala förlorarskolor snabbare borde läggas ned eller resursförstärkas.

Herrarna Svensson och Suhonen gör sig åter skyldig till kombinationsbais. Det slänger ur sig tre icke gemensamma mängder som fria skolvalet, skolpengen och aktiebolagsskolor. Om dessa tre delmängder skulle vara orsaken till skolans problem kan man fundera över alla andra driftsformer som föräldrakooperativa skolor, stiftelseskolor, m fl. Är dessa inget problem? De är väl i lika stor grad beroende av skolval och skolpeng som både aktiebolagsskolor och kommunala skolor. Dessutom är argumentet med vinst som ett problem bara ett problem i fantasin hos vänsterdebattörer. För de blundar över det stora resursslöseri som kommuner gör i sina egna skolor. Där endast i snitt 53 % går till undervisning. Driftsformen är inte problemet utan kvaliteten på det skolan lyckas prestera. Det är de inre faktorerna i en skola som avgör dess förmåga att lärandet blir rätt. Lite som Ann-Marie Körling skriver i sin blogg: Från räkmacka till morot.

Samtidigt är det inte lärartätheten i sig som avgörande utan kvaliteten på undervisningen. Vänster har i alla tider satt mängd före kvaliteten som lösning på alla problem. Samma diskussion förs om hur skolan har förändrat. Den har givetvis förändrats efter det samhälle vi lever i, men märkvärdigt stabil i sättet att organisera verksamheten sedan bondesamhällets dagar.

Slutligen deras påstående att konkurrensen ger allvarliga effekter genom segregation. Men förlåt, hur läser herrarna IFAU rapport om decentralisering, skolval och fristående skolor. Där slog forskningsinstitutet fast att segregationen till ringa 3,4 % beror på skolvalet resten beror på boendesegregationen.

Men tydligen står inte kunskap och fakta högt hos vissa debattörer när de ska framföra sin ideologi. Tråkigt men sant. De kanske behövde gå om skolan och lära sig matematikens grunder. Skolans störta segregerande effekter är inomskoliga mellan klassrummen och inte mellan skolor.

Media SvD
Körlingord: Från räkmacka till morot
Pluraword:
Resursslöseri och olikvärdighet i Skolsverige
Förlåt att jag besvärar
Blicka inåt

söndag 9 oktober 2016

Ögongodis - min väg in i böckernas värld

NÄR JAG LÄRDE MIG ATT LÄSA? Det har jag nog ingen klar bild av. Om det var i lekskolan jag började med ord och meningar eller i folkskolans första klass vet jag inte. Läseboken jag hade heter Nu ska vi börja läsa. I den vevan upptäcktes att jag hade läs- och skrivsvårigheter. Samtidigt förundras jag idag över hur mor och far hjälpte mig när orden svor ihop sig. Ljuda, var det jag åter och åter fick höra.
När jag växte upp fanns det inte så många böcker i mitt hem som bilden visar. I ett arbetarhem stod inte böcker lika högt i kurs som i andra familjer. Men även min uppväxt i frikyrkan gjorde att jag möjligen fick en dos läskunskap genom att i söndagsskolan läsa bibeltexter.

Problemet med min dyslexi uttryckte sig så att jag har en låg läshastighet och läser ord för ord. Å andra sida har jag tränat upp minnet så jag behöver bara läsa texten en gång för att komma ihåg. Samtidigt svor orden ihop sig och jag stavade dåligt. Min uppsatser i skolan var nerlusade av röda rättningar och bockar. Det tredje momentet i mina svårigheter var och är ordföljden. Kastar om orden ibland. Samtidigt fanns en attityd då att de som hade denna typ av problem var dumma i huvudet. Ett komplex som följt mig genom livet. För ytterligare ett problem var högläsningen. Här stakade jag mig och det blev sällan njutbar för åhörarna när jag t ex i min ungdom skulle "vittna" och läsa en bibeltext. Så fort jag släppt texten hade jag inga som helst svårighet att prata inför publik. Fördelen med att växt upp i frikyrkan är att man tidigt kom i kontakt med berättarkonsten och tidigt fick upp på scenen och medverka.
Behäftad med livlig fantasi har bilden och bildspråket hjälpt mig genom åren. Därtill att matematik, logik och teknik har varit busenkla saker för mig. Bilden ovan är nog en tidstypisk bild på mig att när jag bläddrade i böcker var det bilderna jag fokuserade. Fick hör just det i skolan: du tittar bara på bilderna. Fördel jag hade vara när jag lyckats läst en mening och de andra var klara med texten och fröken frågade mig vad det handlade om tog jag svaret utifrån en bild. Oftast stämde det men ibland gick man på pumpen. Jag har två tydliga bilder av böcker från skoltiden. Den ena är Selma Lagerlöf, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige".
När min fröken Ulla Sydegårdh läste högt ur den processade min hjärna bilderna om hur Nils blev en lite pys och kunde sitta på gåskarlen.  Mina föräldrar köpte boken och jag läste ur den när vi fick läxor. Nu femtio år senare har jag åter börjat läsa boken. Dels möter jag dåtiden svenska språkdräkt. Dels är det åter spännande att få tillbaka bilderna från då. Den andra typen av böcker jag läste var tekniska litteratur. Här symboliserad av min lärobok i teknisk orientering.
Mitt bok och tidningsläsande tog inte fart förrns jag var dryga 20 år och började studierna på KTH. Då dök jag ned i de stora skönlitterära verken. Några som Slottet och Processen av Kafka. AnnaKarenina av Tolsty följt av andra ryska författare. Någon gång i 40 års åldern började intresset för memoarer och biografier. Med åren har det dock svängt över till spänningsromnaner.

Parallellt med skönlitteratur och spänningslitteratur har sakprosan varit en stor del av det läsande livet. Inte bara för att utveckla yrkeskompetens utan också för att vidga de professionella ramarna.

Därför var det spännande att få börja läsa Anne-Marie Körlings senaste bok Ovan trätopparna. En nyttig bok för ung som gammal att ta till sig berättelserna om läsandet.
Hon och jag hade många meningsutbyten i början på 10-talet via hennes blogg om läsandet. Till exempel det här med tyst läsning och högläsning. Noterade att när jag läser tyst så läser jag högt för mig själv i huvudet. Orden formuleras och jag översätter dem som bilder i huvudet. Blir som att läsa en film varje gång jag läser en text. Detta oavsett det är sakprosa eller skönlitterär prosa.

Detta var något som lagt grunden för min ständiga träning i språket. Vad jag lärde mig är att utan att kunna sitt modersmål kan du inte tillgodogöra dig andra språk. Därtill fanns det inte på kartan att jag skulle bli författare. Men se, i 40 års ålder kom min första bok. Nu är jag inne på den tionde. Alla i sakprosans hemland. För konsten att skriva skönlitteratur är en helt annan. I sakprosan är stringens och fakta avgörande medan skönlitteraturen har hittepå och känslans språkdräkt. Har test och vet att det kräver annat sätt att behandla språket. Några opublicerade manus har det blivit där.

Denna text blev jag som sagt inspirerad av när jag börja läsa Anne-Marie bok och får var mitt bidrag till alla som på ett eller annat sätt har det trassligt med läsa och skriva.       


 

torsdag 6 oktober 2016

Målregn i skolan

Kvalitet och effektivitet i skolorna har Henrik Jordahl på Institutet för Näringslivsforskning skrivit om i rapporten En effektivare skola ger mer kunskap. Där görs en jämförelse mellan tre skolkoncerner, AcadeMedia, Internationella Engelska Skolan och Kunskapsskolan och motsvarande kommuner i förhållande till storleken. Där får Stockholm, Uppsala och Gävle motsvara storleksmässigt det tre fristående skolkoncernerna.
Generellt kan man skilja på att de fristående skolorna har ett mer skollags nära målarbete fokuserat på de nationella målen. Däremot ägnar sig kommunerna mer åt "målregn" på skolor som i mångt inte har med skolan att göra. Det kan vara mål som skolan inte enskilt kan påverka som bilkörning, ekologisk mat och gifter. Sådant tillhör inte skolans uppgift. Detta får till följd att rektorer och lärare har svårt att styra sina skolor. Beteendet blir snarare som på bilden ovan att man sätter upp paraplyet över verksamheten för att slippa bli våta av alla mål som kommunfullmäktige låter regna över verksamheterna.

Detta är ett tecken som jag länge har sett i min roll som rådgivare. De fristående skolorna har lättare att ta till sig skollagen och läroplanerna för att styra sina verksamheter. Samtidigt som man har större möjligheter att anpassa verksamheten och plocka bort kostnader som inte en kommunal skola kan göra. Samtidigt har man lättare att förstå att ständigt förbättringsarbete ökar effektivitet och därmed spara skattepengar.

De kommunala verksamheterna verkar inte klara av sitt uppdrag lika bra som de stora fristående skolkoncernerna gör. Henrik Jordahl skriver:
De stora företagen tycks nyttja sin storlek till att sätta in resurser där det behövs. Det handlar till exempel om att stötta och styra upp problemtyngda verksamheter.
Här har vi nog den stor skillnaden i effektiviseringen av skolor. Med en mera direkt ansvar för överlevnaden i ett företag fokuserar "problemungarna" på ett mer handfast sätt. Dessa "problemungar" kan i värsta fall riskera att stjälpa hela verksamheten. Kommunerna har inte samma direkta problem utan kan ligga och dra på ineffektiva skolor allt för länge. Samtidigt kan man fråga sig hur man använder den kommunala överbyggnaden i form av skolförvaltningar. Samtidigt har kommunerna svårt att hantera rollen som hemmakommun och huvudman.

Kommunerna har inte en tydlig styrkedja och utvärdering av resurserna. De försök som gjort missar sina mål att medvetet arbeta mot kraven på systematiskt kvalitetsarbete i skollagens fjärde kapitel. Här krävs en renodling i den kommunala världen. Kommunpolitiker kan inte styra skolan som man styr övrig kommunal verksamhet. Detta för att skollagen begränsar kommunens självstyre över utbildning och undervisning. Det är bara finansieringen man fortfarande har en frihet att hantera. Det är här kollisionen inträffar mellan olika ambitionsnivåer lokal och riksintressen.

Jag kan bara stryka under det Henrik Jordahl skriver om systematiskt kvalitetsarbete:
Till sin helhet kan därför ett välutformat systematiskt kvalitetsarbete antas påverka eleverna i positiv riktning. Dagens svenska skola saknar inte behov av en sådan påverkan.
Källa:
En effektivare skola ger mer kunskap (2016) - Svenskt Näringsliv, IFN
Pluraword:
Drivlinan i statlig målstyrning
Blicka inåt
Betyg och centralism 

måndag 3 oktober 2016

Resultatet är gott å blandat i grundskolan

Årets resultatanalys av slutbetygen från Skolverket visar både positiva och negativa trender. Nytt för i år är en särredovisning av antalet elever med okänd bakgrund med anledningen av den stora invandringen under hösten 2015. Även i år är det matematik och svenska som andra språk som har mest andelar elever med betyget F eller streck. Mest ökning har SVA med 47 procent med betyget F. Andelen med betyget F har ökat med 13 procentenheter sedan 2015. För matematiken är det bara 1 procentenhets ökning av andelen betyget F. Tar man bort andelen okänd bakgrund är det en positiv trend på 1,4 procentenheter för matematik.
Gör vi en jämförelseanalys av figuren ovan och betygsfördelningen när det gäller betyget A är åter engelska i topp med 20 procent. Skillnaden från 2015 är en 1 procentenhets ökning. På andraplats kommer idrott och hälsa med 18 procent betyg A. Även där en ökning med 1 procentenhet sedan 2015. På delad tredjeplats kommer hem- och konsumentkunskap och musik med 15 procent betyg A. Där är skillnaden mellan 2015 olika. För hem- och konsumentkunskap är det sänkning med 2 procentenheter. Däremot 1 procentenhets ökning för musik.

För första gången kan en jämförelse gjorts över betygen mellan 2013 och 2016. Betyg i år 6 sattes första gången 2013 och nu tre år senare har dessa elever gått ut år 9 2016. Hur ser det ut med betygsfördelningen mellan tidpunkterna. Figuren nedan visar några ämnen.
Matematik och engelska är de ämnen som har störst andel av samma betyg mellan åren. Båda har över 40 procent. Däremot är skillnaden större när det gäller elevers förmåga att höja sina betyg. För engelska har ökningen varit hela 39 procent. Medan matematiken är ökningen bara 17 procent. Tittar vi på fördelningen med sänkta betyg får vi omvänt förhållande. Där har hela 42 procent fått sänkt betyg för matematik och bara 18 procent för engelska.

Andra intressanta parametrar och ämnen är SVA, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa samt teknik. För SVA har 34 procent samma betyg, 51 procent ökat betyg och 11 procent sämre. Det får betraktas som en god utveckling även om slutbetygen fortfarande är dåliga.

För hem- och konsumentkunskap har 29 procent samma betyg, 57 procent har ökat betyget och 15 procent sänkt betyget. Idrott och hälsa har 33 procent samma betyg över perioden. Där ökar 49 procent av betygen och 21 procent sänker. Slutligen teknik, där har 33 procent samma betyg över tiden och 45 procent har ökat sina betyg och 22 procent sänkt.

Så kompotten är inte helt tydlig på betygsfördelningen. Bilden ovan visar hur det ser ut om man ser till totalen antal elever respektive rensat från gruppen okända. Ökningen mellan 2015 och 2016 har varit på 0,4 procentenheter om man exkluderar gruppen okända. Men närmare 3 700 (3,5 %) har inte uppnått betyget godkänt i något ämne 2016. Av dessa tillhör majoriteten, drygt 2 500, gruppen okända.

Avslutningsvis har genomsnittliga meritvärdena stannat av efter många års ökning. För 16 ämnen 2016 ligger det genomsnittliga meritvärdet på 216,3 och för 17 ämnen 224,1 meritpoäng.
Exkluderar vi gruppen okända ökar genomsnittligt meritvärde till 221,2 för 16 ämnen och 229,2 för 17 ämnen. Samtidigt är skillnaden mellan pojkar och flickor åter stor. För flickor är meritvärdena 232,2 för 16 ämnen och 241,1 för 17 ämnen meritpoäng. Rensar vi för gruppen okända är meritvärdet 233,6 för 16 ämnen och 242,6 för 17 ämnen meritpoäng. Tittar vi på pojkarna är deras värden något lägre. För 16 ämnen är det 201,9 och 17 ämnen 208,7 meritpoäng. Rensar vi även här för gruppen okända ligger det för 16 ämnen på 209,6 och 17 ämnen 216,6 meritpoäng. Skillnaden mellan flickor och pojkar är för den orensade gruppen mellan 30 - 32 meritpoäng lägre för pojkar och rensar vi för okända är det runt 25 meritpoängs skillnad till pojkars nackdel. Jämförs gruppernas skillnad ligger den omkring 6,4 meritpoäng.

Resultatet av 2016 års slutbetyg, meritvärden och behörighet är inte entydiga. Några positiva trender finns som att matematik är det ämne som enskilt visar en positiv trend. Meritvärden däremot har planat ut. Dock måste man dra slutsatsen att den exempellöst stora andelen nyanlända har inte märkbart påverkat grundskolans resultat. Med andra ord, 2016 har ett resultatet som är gott å blandat.

Källa:
Slutbetyg i grundskolan, våren 2016, Dnr: 2016:01383, Skolverket

söndag 2 oktober 2016

Faktasresistens

Faktaresistens är en farlig ingrediens i dagens åsiktskorridor. Speciellt från den vänstra delen. När man tar upp fakta om Stalin och kommunismens illdåd i Gulag kommer ett öronbedövade mothugg om nazismens illgärningar.
Diskussionen blir väldigt ensidig eftersom vänstern då tar till identitetspolitiken. Förmåga att sätta etiketter på motståndaren som brunskjorta eller på sistone brunråttor. Den intelligenta härdsmälta detta innebär är tragisk. Tänk om kulturvänstern kunde ställa sig upp och försvara personer när näthatet bubblar över mot högerdebattörer. Men nej då, det kommer inte på fråga. Den enda journalist som med emfas har lärt oss om kommunismens illdåd är Kjell-Albin Abrahamson. En rakryggad korrespondent, salig i åminnelsen.
När man sedan påtalar andra folkmord som begåtts i kommunismens namn blir man beskylld för vanföreställningar. Ett epitet man får stå ut med när sakargumenten tryter från mot debattörerna på vänsterkanten. När man själv säger att deras världsuppfattning är vanföreställningar uppträder de som fjortisar, små och rädda, och bryter kontakten. Något nämnvärt kritiskt tänkande är tydligen inte något som står högt i kurs hos dem.

Allt nog, illdåd både från höger och vänster ska erkännas och motarbetas. Dessa barbariska handlingar är inte försvarbara. Lika lite historiskt som i Syrien där Putin aktivt understöder folkmord och utrotning av Syriens befolkning genom dess diktator. Så man frågar sig vilken humanism står vänstern för?

Media Gp1, Gp2