Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

söndag 29 september 2013

Det globala nätverkssamhället

Industrisamhället har vi lämnat lika väl som vi är på väg bort från det gamla tjänstesamhället. Vi är med expressfart in i ett globalt nätverkssamhäll. Ett samhälle där den digital plattformen skapar helt nytt sätt att mäkla fakta än det gamla samhället hade. Kunskap och information är idag inte förbehållet en mindre minoritet.

Skolan har nog inte riktigt förstått att de inte längre äger kunskapsmonopolet. Faktakunskaper är idag inte förbehållet lärarna. Lärarens nuvarande roll är på utdöende som vi känner den. För att klar sitt yrke behöver den drastiskt omstöpas. Även om ämneskunskap är viktig är det inte det som avgör om eleverna kommer att klara sig i framtiden.

I framtiden fordras stor språklighet. Allt börjar och slutar med att kunna hantera både det skriftliga som det talade språket. Helst mer än sitt modersmål. Utöver detta att träna sina förmågor. Det senare är tyvärr en bristvara trots nya läroplanens fokus för att få betyg över E.

Ge den uppväxande generationen nycklarna till ett livslångt lärande. Det är främst förmågan till studieteknik, kritiskt tänkande och nyfikenheten. Här har vi skolans utmaning. Forskningen ligger helt fel idag. Den är inte inriktad på den elevnära relationen lärare-elev eller elev-elev. Det är här det gör skillnad. 80 procent av skillnaderna ligger mellan klassrumen. Den som bäst studerat detta är Hattie som säger att det som avgör studieprestationen är återkoppling. Alla vet vi att kunskapens moder är repetition.

Ska bli intressant att se hur skolan tacklar detta nu när bristen på behöriga lärare är stor och samhället befinner sig ljusår från hur klassrummet är organiserat. 

Röd eller blå bössa

På sjuttiotalet hade jag och några vänner denna retoriska fråga: Är det mer rätt att skjuta med en röd bössa än en blå, när vi mötte FNL-grupper, Maoister eller någon annan vänsterrörelse. Tydligen är detta fortfarande aktuellt.

Tycks som skarpa reaktioner på våld och extremism inte finns inom kulturvänstern. Skrämande men förutsägbart. Knappt någon reaktion på illdåd av vänsterextremister och neofundamentalistisk islamism från vänster debattörer. Egentligen är dessa extremgrupper av islamister inte muslimer utan personer som kidnappat religionen för sina syften.

Det genomskådar inte vänsterfolk. Men råkar en kristen syn med högerinriktning upp på scenen blir det ett himla rabalder på vänsterfolk som Åsa Linderborg och andra. Prata om onyanserad retorik och syn på sakernas tillstånd. Tur att det finns motvikt mot den röda bössans acceptans. Ivar Arpi ledare i dagens SvD är ett sådant.

Media SvD 

Orättfärdighetens kultur

Krönikan i dagens DN tar upp både syndabocksbeteendet och det orimliga i att en person på polisen gjort sig skyldig till registrering av romer. Problemet är att detta är ett strukturellt och kulturellt fenomen. Strukturellt därför att den nödvändiga brottsbekämpningen ger möjligheter till onödig information.

Kulturellt därför att kårandan bjuder till en slutenhet. Det som görs i det fördolda har alltid ett signum av unkenhet. Unkenhet som ger fördelar för vissa. Oroande när myndigheter har ett stort mått av sekretess. Enda sättet att få bukt på sådant är att ledningar i denna typ av verksamhet har civilkurraget att ständigt ifrågasätta det som görs inom lagens råmärken. Ledningar som inte har kunskap om den verksamhet de leder hamnar fel som polisen i Skåne.

Öppenhet och transparens är viktig för att vädra ut unken kultur.

Media DN 

torsdag 19 september 2013

Normativa måttstockar

Häxjakten på den nya arbetsmarkandsministern har tagit osmaklig vändning. När man lyssnar in och följer debatten undrar man hur de sk normativa medelmåttorna tänker. Likvärdighet har blivit lika som den normativ normen säger. En enfald utan dess like.

Man predikar att alla ska behandlas lika oavsett sexuell läggning, trosuppfattning eller etniska bakgrunder. Men när nu en minister bekänner att hon varit medlem i en kristen trosrörelse och haft synpunkter kring abortfrågan är det en osmaklig häxjakt från de normativt rättrogna. Jämlikhet gäller inte. Synpunkter kan man ha om människors liv och leverne men har väldigt lite att göra med kompetens att driva frågor.

För de normativa medelmåttorna tycks resonera att det inte spelar någon roll att vår arbetsmarknadsminister har doktorerat inom området. För övrigt den andra ministern med doktorsgrad. Tydligen är det viktigare att det finns personer med rätt normativ uppfattning än kompetens för uppdraget.

Media SvDDagen

fredag 13 september 2013

Skolan ingen budgetfråga

Skolhuvudmännen har gravt misskött sitt uppdrag att driva skolor resursmässigt. Den grövsta felet är tolkningen av likvärdigheten. Både själva undervisningen och resurstilldelningen ska inte ske på ett likartat sätt. Likvärdighet är inte lika. Dessutom är inte skolan en budgetfråga på det sättet som hobbypolitikerna gör den till.

Det är en skam att hobbypolitikerna i kommunerna sätter sig över styrande lagar. Att tvinga sina anställda att ständigt bryta mot skollagen. Det är ett svaghetstecken på hur kommunerna sköter sin ekonomi och uppdrag att driva skolor. Av de statsbidrag man får för skolan försvinner det mesta in i det svarta kommunala hålet. Det är bara att se alla arenabyggen som byggs som monument över kommunpolitiker istället för att satsa på barnen.

Barn som ska bli vuxna och ta över samhället en gång när vi vuxna åldras. Alla hyllar i fagra tal att alla ska vara med. Skolan ska vara kompensatorisk. Men när det kommer till vad det får kosta använder politikerna ett ytterst trubbigt instrument. Schabloner för budgetering istället för faktisk medelstilldelning efter behov. Samtidigt måste hobbypolitikerna sätta sig ned och fundera på vad dess kärnverksamhet är.

Bra med engagerade fritidspolitiker, med det krävs kompetens. Tyvärr kan man likna dessa med företag. En stark VD med en svag styrelse. Hur det brukar gå vet vi. Dåligt. Samtidigt tror jag att man på allvar måste börja föra en diskussion om det kommunala självstyret så här 150 år efter dess införande.

Media SvD

Lex Lundsberg

Hur kan man  i debatten bortse från de strikta krav som skollagen 6 kapitel ställer på skolhuvudmän? Helena Du Rées tar upp frågan om flockbeteendet i samband med Skolinspektionens stängning av Lundsberg.

Den avgörande frågan är hur man ska se på internat till en skola. Det är ju inte bara de beryktade riksinternaten som har denna typ av upplägg. Ta folkhögskolor med detta konceptet. Rent konceptuellt är frågan om man kan särskilja undervisningen i skolan från elevboendet i skolan. Eftersom skolan är en slags ställföreträdande förälder måste samma regler gäller under själv skoltiden som på elevhemmen. Elevhemmet kan inte vara en frizon där det är tillåtet med kräkningar men inte i skolan.

Frågan är avgörande. Barn- och Elevombudet, BEO, har i sina fall de drivit inte skiljt på om e-kränkningar skett på fritiden eller skoltiden. Därför är det en oerhört viktigt att fråga som måste avgörs i Högsta förvaltningsdomstolen så vi får ett prejudikat på hur man ska se på skolor med internatverksamhet.

I övrigt kan man säga att debatten har övertoner. Även Helena Du Rées gör sig skyldig till detta när hon ifrågasätter Skolinspektionens beslutsunderlag.

Media SvD  

tisdag 10 september 2013

Avvikarna

Avvikarna i form av hemmasittarna eller de som plågar sig genom skolan. Hur svårt kan det vara? Vi lever i tjugoförsta århundradet å fortfarande betraktas barn med neuropsykologiska hinder för dum i huvudet. Läkarvetenskapen har kommit långt i att undersöka hur hjärna utvecklas och vad som påverkar inlärningen. Även ur ett perspektiv av olika neurofysiologiska hinder.

Jag som haft ett visst bekymmer med vissa läs- och skrivsvårighet känner det betungande att läsa artikelserien om "Hemmasittare". Att man på dessa år sedan jag själv gick i skolan (60-talet) inte tagit till sig mer i pedagogiken är oroande. Framför allt att man inte har ett lärandeperspektiv i skolan. Om skulle detta inte vara ett problem för individen. Lika lite för samhället. De samhällsekonomiska kostnaderna ligger runt 240 Mkr. En betydande välfärdsförlust för att skolan inte gör sitt jobb.

Hur långt ska det gå i samhället innan vi börjar förstå vidden av problemet. Barn med dessa handikapp är inte "dumma i huvudet". De har bara olika lång tid att lära in saker. De behöver struktur på ett annat sätt än normalbarnen.

Kan det vara så att skolan dels inte förmår att hantera avvikare dels inte förstått vad individualiseringen innebär. En uppryckning bör ske. Här hjälper inte saken till att en prejudicerande dom om tilläggsbelopp kommit i Högsta förvaltningsdomstolen. En ursäkt till kommuner att inte betala extra tilläggbelopp utöver grundbeloppet för skolpengen.

Samtidigt är domen högst stigmatiserande. Handikapp med assistanshjälp är bara något som behövs för fysiskt handikappade. De med neuropsykologiska handikapp kan klar sig själv bäst de gitter enligt den högsta juridiska synen i landet.

Två fronter i kriget för en likabehandling värd namnet. Gör som i Nossebro slå ihop normalelever med de som behöver stöd. Ta in specialpedagogerna i klassrummet. Med andra ord skapa en lärandekultur. Den andra fronten är lagstiftningen. Ändra lagen så vi slipper en skolpeng som bygger på något slags genomsnitt. Det är inte i linje med en likvärdig skolan eller ge elever i behov den hjälp skollagen ger dem (3 kap).

Läs artiklarna i SvD. Jag måste erkänna att ilskan ligger under skinnet när jag läser. Var ligger människovärdet och FNs barnkonvention (Skollagen 1 kap 5 §) i dagens skolväsende?

Media SvD1, SvD2, Högsta förvaltningsdomstolen      

lördag 7 september 2013

Duka bordet

Den politiska analysen är intressant när det gäller skolan. Om vi jämför den med en restaurang består den av servicen, hovmästaren och köket. Servicen är politikern som dukar bordet och tar upp beställningarna. Duka bordet innebär att rikspolitiker fixar lagar och förordningar som styr hur utbildningen och undervisning ska styras. Till sin hjälp har man hobbypolitiker som ser till att ta fram rätt sorts bestick för att klara anrättningen.

Hovmästaren ser till att förråden är fyllda och att rätt gäst får rätt bord. De som kallas resurstilldelning. Det är alltså skolhuvudmannens uppgift. Varken hovmästaren eller servicen är skickade att laga maten. Det är köket med dess olika specialister i överinseende av kökschefen.

Kökschefen är i vår metafor rektorn. Till sin hjälp har han lärare och speciallärare för att lyckas med olika typer av anrättningar. Resultatet av matlagning och ätandet är lärandet hos eleven. Hur gott maten smakar beror ytterst på hur eleven uppfattar den. Är den god eller äcklig. Med andra ord avgörs allt skolresultat i relationen elev och lärare.

Med andra ord tror någon att skolan skulle bli bättre av rikspolitikernas inblandning har man nog en väldigt förenklad bild. De kan bara duka bordet och skapa inredningen i lokalen men inte påverka vad som händer i köket och vid själva måltiden. Skulle de skulle det innebär att de tagit över matlagningen. Resultatet skulle bli som när en hemmakock försöker sig på att en finare anrättning. Pannkaka.

Se till att vi får professionella rektorer, lärare och speciallärare som ständigt utvecklar skolan mot en lärandekultur.

Media SvD   

fredag 6 september 2013

Kär gammal fråga

Så har förvaltningsrätt kommit i tvivelsmål om Skolinspektionens rätt till att stänga Lundsberg. I ett resonemang kring om internat är en del av skolverksamheten eller inte har satts på sin spets. Intressant för i kränkningsfall, som lagen är skriven, tolkar jag å många med mig det ytterst svårt att frikoppla skolan och fritiden t ex social medier. I dagens värld finns inga givna gränser för när skolans ansvar slutar.

Än mindre problematiskt blir det om man hävdar att det är förbjudet att kränka när eleverna befinner sig i skolan mellan åtta till sexton om dagarna. Men så fort man traskat några hundar meter till elevhemmet är det ok att ägna sig åt kräkningar och mobbning.

I mitt tycke är det solklart att huvudmannen har det strikta ansvaret även på elevhemmen eftersom det är en del av konceptet för internatskolor. Hoppas innerligt att ärendet överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen så rättsläget blir solklart.

Media: SvD

Obama kom å flög

Var det en artighetsvisit eller var det realpolitik som Sverigebesöket med Barak Obama resulterade i. Lyssnar man på västerrörelsen var det artighetsvisit. Inget av deras hjärtefrågor kom på tapeten. Inte så undra på. Viktiga kanske, men det påverkar inte Sveriges möjligheter till internationell påverkan.

Däremot var de frågor man kom överens om realpolitiskt viktiga. Frihandel och satsning på innovationer i energi och miljö. Båda skapar välståndet i framtiden. Eftersom merparten av det i exporterar innehåller importerade varor och kunskaper är det viktigt att Sverige hänger med och får ned kostnader för administrativa pålagor. Sådan är viktigt för välfärden men uppenbart inte i vänsterretoriken.

Den socialdemokratiska modellen med utrikespolitik har kört i diket eller har förpassats till historieböckerna. Neutralitet viktig men när vi outsourcat försvaret från moder jord till utlandet kan det vara bra att ha några kompisar ifall det hettar till. Speciellt med en granne som var den lede fi en gång i välden.

Så Obama lämnade en trevlig tillställning i Sweden och åkte till Ryssland med betydligt frostigare förhållanden.

Men historiskt var det en sittande president i US som besökt Sverige.

Media SvD1, SvD2, SvD3

tisdag 3 september 2013

Makten över resultaten

Makten över resultaten i skolan har varken Jan Björklund eller Ibrahim Baylan. Inte ens huvudmännen. Det är lärarna tillsammans med rektorer och deras pedagogiska ledarskap. Därför är det dags att fundera på följande: Är skolan en vinnande politiker fråga 2014?

Frågar vi politikerna givetvis. Frågar vi skoldebattörer, givetvis.

Bägge har rätt på sitt sätt, men inte när det gäller att få fart på elevernas resultat. Det spelar lite eller begränsad roll hur mycket man ändrar systemet. Möjligen vore det en välgärning att plocka bort de onödiga nationella proven. De spelar liten betydelse för att skapa ett likvärdig bedömning. Det är bara slöseri med tid och skattepengar. Om vi haft ett relativt betygssystem hade det funnits fog, men inte med nuvarande målrelaterade betygssystem.

Om skolorna och dess rektorer för engångs skull tog sin nya makt på allvar skulle vi få se det finska undret i Sverige. Rektors huvuduppgift är ett pedagogiskt ledarskap. Inte ett administrativt ledarskap. Det kan hen delegera bort till någon annan på skolan.

Dagen rektorer och lärare bör skapa sig ett pedagogiskt årshjul för att få se resultat i skolan. Det pedagogiska årshjulet sätter krav på när och hur saker ska göras. På köpet får man en pedagogiska drivbänkar som tar hand om diskussionen kring pedagogik utifrån de skolformsvisa läroplanerna. Likaväl som årshjulet skapar en stark utvärderingskultur till förbättringar av skolans resultat. Detta är den största synden i skolväsendet att man inte utvärderar resultat i förhållande till uppsatta mål. 9 av 10 inspekterade skolor har problem med detta.

För övrigt anser jag att det är hög tid att lärandet kommer i högsätet. Skolan måste ha en lärandekultur med eleven i fokus och ett professionellt ledarskap både på skolnivån som i klassrummet. Då får vi se ökad måluppfyllelse i kunskapsresultaten.

Media GP , DN