Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

söndag 31 mars 2013

Hugg ned trädet

Träd som inte bär god frukt ska hugga ned. Bibelns ordspråk säger mycket om den debatt som förs idag. Förskolor och skolor som inte bär god frukt ska antingen hugga ned eller kraftigt beskäras. Frukten eller med andra ord resultatet är kvaliteten på verksamheten. I detta fall utbildningen.

Det som bidrar till fruktens kvalitet är den näring och fotsyntes som bildas i bladvärken och stammen, trädets kärnprocess. I förskolan och skolan är det undervisningen som är kärnprocessen.

Förskolechefers och rektorers främsta uppgift är att vara trädgårdsmästare i den pedagogiska drivbänken. Att ansa och tillföra näring så lärandet i undervisningen resulterar i den kvalitet som eftersträvas. Då måste förskolor och skolor ha en vision om var de vill befinnas sig om fyra till fem år.

Utifrån det och de skolformsvisa läroplanerna skapas konkreta och mätbara mål. Mål för hur frukten ska mogna på vägen så resultatet blir som önskat. Inte som idag där resultat blir vad det blir. Om det blir dåligt skörd är det inte omständigheterna som gjort det. Utan på att ledningen brister i sitt värv att ständigt ha kvalitet i lärandet för ögat. Offerkulturen i svensk skola är allt för utbredd. Dags att ta av offerkoftan och kavla upp ärmarna och skapa en lärandekultur.

Media SvD

I stundens hetta

Påskdeckare har blivit en nyhet vi tagit från danskarna. I år fick större delen av Viveca Sten bok om Morden i Sandhamn göra den inramningen. En berättelse från midsommartid med festande ungdomar som tagit över paradiset. Droger och alkoholen flödar bland bratsen.

Allting är sig inte likt i den femte boken om Thomas Andreasson och Nora Linde. Där Nora har en mer undanskymd roll. En bok som skildrar det djupa diket som finns i vissa samhällskretsar mellan pengar och kärlek.

En bok värd att läsa. En bladvändar bok som rycker en med från första sidan. En tät berättelse om svek, lögner och förtvivlade handlingar. Viveca Sten bästa.

lördag 30 mars 2013

Uppväck länsskolnämnderna

Begränsa den kommunala självstyret och inrätta länsskolnämnderna igen. Facket vill att S inför regelekonomi igen. I en för övrigt överfinansierad skola är det bland det mindre begåvade förslagen. Det är inte mer bränsle på brasan som behövs.

Behovet är istället att de 290 småpåvarna eller som debattörerna från facket skrivet 290 skolministrar gör vad som är ålagt dem. De har inget annat ansvar än att genomföra det nationella uppdraget. Att de sedan självsvåldigt använder de generella statsbidragen till annat än skolan är en skam i sig.

Nya skollagen ger skolhuvudmännen mindre makt. Deras uppdrag är bara att planera, följa upp och utveckla utbildningen. Utbildning är förskolans och skolans verksamhet inte förväxlas med undervisningen. Förskolan och skolas kärnuppdrag har inte skolhuvudmännen någon påverkan möjlighet sedan skolplanen skrotades iom den nya skollagen. Staten pekar rätt ned på lärare och förskollärare med de skolformsvisa läroplanerna. Rektor och förskolechefen är de som är ansvarig för förskolans och skolans pedagogiska verksamhet. Inte skolpolitikerna i kommunen eller dess förvaltning.

Så det är ett mycket kontraproduktivt förslag dessa fackförenings människor kommer med. Dags att dessa överlevare från dinosorie tiden ägnar sig åt mer produktivt arbete som att jobba för sina medlemmar istället för att ägna sig åt politik. Att vänsterdelen i facket vill påverka S kan man förstå. De vill ju införa en reda beprövat sätt att styra skolan på. Där politruker styrde skolan. I hänget av att värna elever från svaga grupper är det nog snarare en våt dröm att åter få vara med att centralstyra skolan. Vi vet hur handikappade den skolan var under SÖs tid.

Källa: Skollag (2010:800)
Media SvD

onsdag 27 mars 2013

Städa framför egen dörr

Ett antal högt uppsatta professorer med epitetet emeritus har uttalade sig om vinster i skolan. Intressant att analysen är så grund att man snabbt kopplar vinster i skolan med skolvalet och segregation. Om vi benar ut hur skolmarkanden ser ut så är de fristående andel av skolväsendet runt en tiondel.

Drar vi slutsatser av att en tiondel av skolorna påverkar segregation och utanförskap är man ute på djupt vatten. Om fria skolvalet är så farligt varför tillåts man att välja bort en kommunal skola för en annan kommunal skola. I Stockholm väljer invandrade elever från problemområden bort den kommunala skolan i förorten framför en kommunal skola i innerstaden. Det pratas det lågt om i de fina kretsarna som professorerna  lever i.

Professorerna avslutar sin debattartikel på följande sätt:
Slutligen, och kanske viktigast, bör lärarnas utbildning och status förbättras och deras arbetsvillkor reformeras i grunden.
Då hade varit smakligt att de städat framför egen dörr. Mig veterligen utbildas inte blivande lärare på svenska lärosäten i allt för hög grad i didaktik, läran om lärandet. Utbildningsvetenskap är ett ämne som man sneddar under studietiden. Lärare har ringa kunskaper om vad de möter när de kommer ut från lärosätena om hur planerar jag en lektion? Hur undervisar jag? Hur utvärderar jag? Hur förbättrar jag? Här borde Hartties bok Synligt lärande bli obligatorisk kurslitteratur på svenska lärosäten.

Dags att akademin tar sig en titt i hur det ser ut i klassrummet än att ägna sig åt frågor de inte har någon nämnvärd kunskap om.

För övrigt anser jag lärare är viktiga. Men då måste de få kunskap och verktyg att hantera sin vardag i ett pedagogiskt kretslopp.

Media SvD

tisdag 26 mars 2013

Ansvarsläget i skolsystemet tydligt

Med viss förvåning läser jag ett antal debattörers inlägg om skolsystemet. Det är nog strunt samma vilket skolsystem vi har i landet. Samma problem finns oavsett det är statligt styrt eller kommunalt styrt. Problem ligger på enhetsnivå i skolan.

Sättet att styra skolan och undervisningen brister. Speciellt i relationen elever och lärare. Det är i klassrummet studieprestationerna uppstår. Det är här det man hittar bristerna. Har lärare kunskaper om hur man planerar en lektionen? Hur man genomför den? Hur man utvärdera både sin egen prestation och elevernas lärande. Hur påverkar denna utvärdering förbättringsarbetet som måste till för att utveckla pedagogiken. Det pedagogiska kretsloppet måste börja fungera på både skolnivå, klassrumsnivån och individnivån (lärare och elever) innan vi ser att resultaten i skolan kommer. Att resultaten hänger ihop med vilka mål man styr efter.

Med det sagt verkar det smått skrämmande att läsa debattörernas inlägg. Det har inte förstått något om vad som hänt svenskt skolväsende sedan 1 juli 2011. Då började staten direktstyra undervisningen via de nationella skolformsvisa läroplanerna. Dessa har inte skolhuvudmännen något med att göra sedan skolplanen skrotades. Att de har totalansvaret för utbildningen är en annan sak. Utbildning i skollagens mening är bara verksamheten kring undervisningen. Dessutom är det enheterna själva som ska styra över den inre organisationen. Inte huvudmännen. Slarvigt nog har inte lagstiftarna tolkat vad begrepper innebär. Läser man förarbetena till lagen kan man dra slutsatsen att det är det pedagogiska verksamheten i förskola och skola. Skolinspektionen har i sin tolkning av just detta lagrum kommit fram till den tolkning som finns i förarbetena till skollagen.

Ovanpå detta har staten idag krävt att alla ska följa samma nationella läroplaner (skollagen 1 kap 11 §). Det är ingen frihet idag att ha egna läroplaner för fristående skolor. Här har detaljstyrningen markant ökat.

Samtidigt är det idag lagkrav på att skolorna måste öka måluppfyllelsen genom ett systematiskt kvalitetsarbete. Då är det bara de nationella målen i skollagen och de skolformsvisa läroplanerna som gäller. Kommunala mål gör sig icke besvär. Som skollagen är konstruerad har makten över skolan förskjutits från kommuner och enskilda huvudmän till förskolechefer och rektorer.

Så riktigt vad debattörerna vill komma åt är höljt i dunkel. Att skolan sett ut som de beskriver är en sak. Men så ser inte styrförutsättningar ut idag. Sedan att skolhuvudmännen inte upp dagat hur det ligger till i verkligheten idag är en helt annan sak.

Media DN

måndag 25 mars 2013

Inte bara Eva

Det här med att skapa företag av sina idéer är en sak. Där är det bara frågan om hur riskbenägen man är. Hur mycket tålamod man har som entreprenör att sitta still i båten. Av egen erfarenhet är tålamodet och uthålligheten två svåra ord för en entreprenör. Som ung var dessa ord svåra. När man tyckte att idéen var färdig efter tre år var det dags att hoppa till något annat spännande. Då hade företaget inte ens kommit upp på nivån grodd. Plantan hade möjligen tagit sig upp ur myllan.

Den erfarenheten lärde mig sedan till att ha förmåga att sitta still i båten.

En annan sak som talas mindre om i samband med att starta och driva företag är hur bygger man dem. Se på Ingvar Kamprad. Hade han inte haft en "gnällig" kollega som håll ordning på honom hade nog inte företaget växt som det gjorde i början.

A och O är att någonstans i tillväxten av ett företag måste man lyfta ur businessen från entreprenörens huvud. Att börja bygga struktur i verksamheten. Det är en helt annan kompetens som måste till. Här kan man skilja på företag som byggs inom familjen med någon som står för ordning och reda. Andra får drivet att få tillväxten i familjen. De förutsättningarna är unika. Vi har några exempel i Sverige på det, H&M, Dafgårds, Grimaldis, Lundbergs, m fl.

Har man inte denna förutsättning inom familjen är det externa personer som måste rekryteras. Och hur lätt är det kan man fundera. Det är inte bara Eva i PJ Anders Linders krönika som har frågeställningar. Lika mycket är det nyckelpersoner i stora organisationer, som inte är entreprenöriellt lagda, som funderar på att välja en osäker men spännande karriär. Här slår våra trygghetssytem till. De är konstruerade utifrån kollektivets tänk. Inte individen. Där har vi en av orsakerna till trögrörligtheten på arbetsmarknaden eftersom man förlorar för mycket när man ska ta språnget.

En annan hämmande faktor är tiden. Det brukar ta ett kvarts sekel att bygga företaget. Då spelar åldern roll för när man startar företaget.

Skapandet av jordmånen är viktig som PJ Anders Linder skriver. Men glöm inte att också ändra förutsättningarna i trygghetsystem så individer kan ta med sig det de tjänat in när de hoppar till en icke lönsam och osäker värld i verksamheter som behöver utväxlig från idé till växande företag. Annars blir det bara en bunt levebrödsföretag vi får.

Media SvD

onsdag 20 mars 2013

Kappan efter vinden.

Svensk skolforskning skulle jag betrakta med den berömda devisen: sätt upp fingret i luften och se åt vilket håll det blåser. Med andra ord är det få av forskningsresultaten som är evidensbaserade utifrån utbildningsvetenskap. Ett stort problem. Samtidigt skapar den grogrunden för påstående att Hatties forskning, med inbyggda tvetydigheter i statistiken, inte är aktuell för vår unika situation.

Skrämmande.

Skolan blir aldrig bättre än dess resultat i klassrummet. Skolsystemet och dess placering i den sociala miljön har i realiteten liten betydelse. Det som avgör är hur duktiga lärarna är i en lärande situation.

Oavsett vilket skolsystem vi har är det på klassrumsnivån resultaten skapas i relationen mellan elever och lärare. Här spelar inte i första hand ämneskompetens i sig roll. Utan hur förmågan är hos läraren är att skapa lusten till lärande. Klassrummet är som en teaterscen med publik och skådespelare. De föreställningar som har framgång är de som berör och sätter igång tankarna.

En teaterpjäs innehåller regi, teknik och repetitioner utifrån ett skrivet manus. Allt är noga förberett av ett strukturinnehåll. Men varje föreställning i sig är unik. Vilken publik finns och vad ger den för respons till innehållet.

För övrigt anser jag det är hög tid att sätta eleven i centrum för lärandet och inte skolsystemet.

Media SR Ekot

söndag 17 mars 2013

Lojalitet genom dödande

Förräderi och tystnad kan hänga ihop. Speciellt om man vill dölja ljuskygga affärer. I en tid då kalla kriget härskade var misstänksamhet något att räkna med. En misstänksamhet som fick sig olika uttryck.

I boken Mannen från Albaninen beskriver Magnus Montelius skickligt hur förrädreri kan se ut. Då i en kontext av vänskap och spridda lögner. Hur en liten högt uppsatt klick är beredd att begå mord för att skydda sig själv.

Upptakten till boken är att en man hittas nedanför Erstaviksterrassen. Till en början ser det ut som ett självmord. Tre personer ramlar in i händelserna och följer det dödliga spelet. Man hittar ett pass hos mannen som talar om att han kommer från Albanien. Med det är mycket som inte stämmer.

Boken är mästerligt skriven för att vara en debutant. Den bör läsas som en berättelse om en svunnen tid och hur eliten skyddar sig själv oavsett vad man gjort.

Marie Kröyer

Hinnan mellan geni och vansinne är tunn. Det speglas bra i filmen om PS och Marie Kröyer. Tavlan Hipp, Hipp, Hurra speglar en idyll långt från verkligheten. I en epok där PS manodepressivitet tilltar träffar Marie Hugo Alfvén. Ljuv musik uppstår. Med alla klassiska förvecklingar.

En berättelse om ett människo öde i en tid där vår tids tolerans inte fanns. Möjligen förlåten för att det var i konstnärskretsar. Vill ni se verkligheten bakom Skagenmålarna se dvd.

lördag 16 mars 2013

Utökad e-kränkning

Skolan är i gemen dåliga på att kartlägga de olika kräkningstyperna. Speciellt de som förekommer på nätet. Dags att inse att ska man få bukt på problemet är en kombination av fostran och uppförande i det offentliga rummet som måsten kartläggas. Just e-kränkning är lättast att verifiera. Här finns bevisen.

Tillämpas metoden fiskbensdiagram får man fram vilka typer av kränkningar som förekommer. Det må vara psykisk, fysik,verbal eller e-kräkning. Men till e-kräkningen har ett nytt ord kommit: grooming.

Frågan är bara var den förebyggande verksamheten för nolltolerans ska innebära för kompetenser hos lärare och övrig personal på skolan. Vilket ämne ska denna lärande uppfostran ske i kring grooming? Ämnet grooming finns ju inte på lärosätena som utbildar blivande lärare. Lika lite finns det i fortbildningarna av dagens lärare.

Lätt att säga tulipanaros, men svårare att realisera den.

Media SvD

onsdag 13 mars 2013

Soppa under mattan

Åter har något tragiskt inträffat. Denna gång en 13-årig tjej som inte stått ut med livet. En period i livet då hormonstormar härjar och osäkerheten är stor på det egna jaget. När en ung människa väljer att ta sitt liv har vuxenvärlden kraftigt misslyckats i sitt värv att stötta och hjälpa.

Kraven på oss vuxna är att vara förebilder och stöttande i svåra situationer. Tydligen är det ett för stort uppdrag för en del vuxna. Speciellt beklämd blir man när man studerar med vilken flathet skolledningar och lärare agerar. Inte nog med att de är fega vuxna, de följer inte innehållet i sitt uppdrag.

Skollagen är tydlig på att allt arbete med kränkande behandling ska vara förebyggande. Samma gäller diskriminering. Det hjälper inte att skapa tjusiga likabehandlingsplaner som värmer i bokhyllan. Varje dag och stund har lärarkåren ett uppdrag utanför sitt undervisande. Att bibringa eleverna de normer och värden som finns i läroplanen. Det är ett av uppdragen. Bäst görs det i kombinationen med kapitlet om kunskaper.

Utöver det har läroplanen tydliga riktlinjer för vad lärarna och övriga ska göra i skolan under läroplanens kapitel om normer och världen. Det är inget fritt valt arbete i den delen av uppdraget.

Utöver detta verkar kunskapen om skollagens kapitel 6 var obefintligt när man studerar fallen med kränkningar. Det är inte den kränktes ansvar utan skolan som ska bevisa att det gjort allt som står i deras makt för att detta inte ska ske. Brister skolan här är de strikt ansvariga för det inträffade. Det duger inte att soppa problemen under mattan.

För övrigt anser jag att civilkurage är viktig i skolan och alla vuxna måste leva upp till sina åtagande. Inga fler ska behöva välja den sämsta vägen att lösa problem - självmord.

Media SvD1, SvD2

söndag 10 mars 2013

The dead fish

Only the dead fish follow the stream sjöng Louise Hoffsten i Mellon. En betecknade strof på hur samhällskritiken och journalistiken blivit. Under lång tid har riktiga murvlar saknats. Det har funnits en och annan Tjalle tvärvigg. Men det allmänna samhällsklimatet har gått till fördel för överheten och eliten.



Är det skolans fel att man inte fostrar elever till kritiskt tänkande individer. Kanske. Speciellt i ett tidevarv där information är lätt att söka. Där uttalande lätt kan ses som sanningar. Även i journalistkretsar. De har blivit döda fiskar som följer med strömmen. Några "käringar" mot strömmen kan man i gemen inte kalla dem.

Det gamla ordspråket att vara käringen mot strömmen borde vara mer förhärskande. Det är de personer som vågar gå mot strömmen som dels är levande dels söker fakta vid källan. Dessa personer är inte så känslokletande när ifrågasättandet kommer på tal. För motståndet i opinionen ger framgång i tanken och lösningarna på problem.

Man borde mer i skolan lära eleverna att förstå betydelsen av källkritik. Att rusta dem med ett kritiskt tänkande när det gäller fakta. Är det jag läser relevant, tillförlitligt och realistiskt. Därför är textbehandling, läsning, skrivande och räknande A och O. Inte enbart faktarabblande utan kritiskt tänkande.

Därför är det intressant att det finns kritiska syner på ämnet i Peter Wolodarskis söndagskrönika och Anders Mildners debattartikel på Brännpunkt. Läs dem och begrunda behovet av kunskap och pregnans i tanken.

Media DN, SvD

lördag 9 mars 2013

Politisk övertro

Övertro att den rikspolitiska nivå ska lösa skolans problem är stor. Samtidigt undra man om de är pålästa vad som gäller i skollagen de själva varit med och stiftat i riksdagen. När MP nu ger sig till tolk för att det ska finnas en läs-skriv-räkna-garanti undrar man hur mycket den skulle vara värd.

När inte lärare, rektor och huvudman lyckas i sitt värv redan idag. Det finns reda idag krav på att de "åtgärdsplaner" som ska till, för de som har problem av ett eller annat slag. Problemet är att den tredje parten i detta triangeldrama - skolan - inte uppfyller det åtgärdsplanen kräver.

Så åter är det nere på lokal planet i skolan och klassrummet det brister. Då hjälper inte tjusiga garantier eller löften på det rikspolitiska planer. Dags att vakna upp.

För övrig anser jag att skolhuvudmän och rektorer ska börja följa skollagen och dess kapitel 3.

Media DN

torsdag 7 mars 2013

Kvalitetskrav i välfärden

Den hett diskuterade frågan om kvalitet i välfärden kan ibland spåra ur. I dagens ledare i DN sker den urspårning på en punkt, skolan. Sedan den nya skollagen tillkom 2010 som tillämpas sedan 2011 är det ingen skillnad i kvalitetskrav på offentliga eller enskilda (fristående) skolor.

Alla ska följa de nationella läroplanerna. Barnkonventionen ska gälla alla. Likvärdighet ska bygga på fastställda mål. Systematiskt kvalitetsarbete ska bedrivas hos alla. Barns rätt till stöd gäller alla.

Skulle kunna räkna upp en räcka kvalitetskrav på svensk skola som gäller alla oavsett driftsform. Fristående skolor är inte fristående när det gäller den pedagogiska verksamheten som det var för nya skollagen.

Media DN

Trött pedagogik

Offerkulturen, med trötta lärare, skulle kunna vara sammanfattningen av programmet "Muffverkstaden" i programserien "Rektorerna". En skrämande bild av trött pedagogik som inte bygger på de statliga styrdokumenten.

Rektorerna försökte ha en pedagogisk diskussion i programmet. Men inte gjort på ett systematiskt sätt. Läroplanen var inte närvarande i diskussionen. Lika lite saknades diskussion om mål och resultat. Tja, resultat diskuterades i termer av meritpoäng. En rätt ointressant diskussion. Den speglar inte bakomliggande faktorer eftersom den inte knyts till elevers kunskapsmål och pedagogiskt resultat av undervisningen.

Om skolan ska lyfta måste den på allvar skapa en lärandekultur. I programmet diskuterade lärarna bara utifrån sin situation istället för att fundera på sitt eget sätt att arbeta utifrån läroplanens riktlinjer. Klassrummet är trots allt en teaterscen där lärarna ska möte sin publik, eleverna. För att lyfta resultatet i skolan måste det göras utifrån medvetna pedagogiska diskussioner utifrån skollagen och läroplanen. Inte något allmänt tyckande. Fakta är A och O för att lyfta blicken. Vi har inte råd att ha skolor som inte uppfyller det statliga uppdraget.

För övrigt anser jag att eleverna ska vara i centrum för den pedagogiska utvecklingen i en mål- och resultatstyrd skola.

Media UR Play