Svensk skolforskning skulle jag betrakta med den berömda devisen: sätt upp fingret i luften och se åt vilket håll det blåser. Med andra ord är det få av forskningsresultaten som är evidensbaserade utifrån utbildningsvetenskap. Ett stort problem. Samtidigt skapar den grogrunden för påstående att Hatties forskning, med inbyggda tvetydigheter i statistiken, inte är aktuell för vår unika situation.
Skrämmande.
Skolan blir aldrig bättre än dess resultat i klassrummet. Skolsystemet och dess placering i den sociala miljön har i realiteten liten betydelse. Det som avgör är hur duktiga lärarna är i en lärande situation.
Oavsett vilket skolsystem vi har är det på klassrumsnivån resultaten skapas i relationen mellan elever och lärare. Här spelar inte i första hand ämneskompetens i sig roll. Utan hur förmågan är hos läraren är att skapa lusten till lärande. Klassrummet är som en teaterscen med publik och skådespelare. De föreställningar som har framgång är de som berör och sätter igång tankarna.
En teaterpjäs innehåller regi, teknik och repetitioner utifrån ett skrivet manus. Allt är noga förberett av ett strukturinnehåll. Men varje föreställning i sig är unik. Vilken publik finns och vad ger den för respons till innehållet.
För övrigt anser jag det är hög tid att sätta eleven i centrum för lärandet och inte skolsystemet.
Media SR Ekot
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar