Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 29 juli 2013

Lärandekultur - synligt lärande

Lärandet är den viktigaste uppgiften skolan har. Undervisning i sig är inte avgörande för kunskapsresultatet. Skolan borde vara en utvärderingsenhet i stället för en byggnad dit elever och lärare släpar sig till varje dag. Den tiden då lärare ser sin professionalism i termer av autonomi ("låt mig vara ifred att undervisa som jag vill") är en förgången tid. Professionalism i läraryrket ligger i dialog och utvärdering. Att gemensamt planer, lyssna och observera varandras lektioner och hur elever återkopplar till kunskap.

Allt detta och lite mer får man sig till livs när man läser John Hatties bok Synligt lärande för lärare. En bok som jag vart rekommenderar för lärarstudenter och redan etablerad lärare. Här får man sig en duvning i lärandevetenskapen. Samtidigt tar boken klart död på allt vad gammalt heter i skolan. Hatties Visible Learning (2009) har beskyllt för att beskriva ett gammalt undervisningssätt. Något mer felaktigt finns inte. Den konkretiserar i mångt det praktiska genomförandet på mikronivå av en mål- och resultatstyrd skola.

Boken är klart läsvärd om man är ett dugg intresserad av vad som skapar lärande hos elever.

söndag 28 juli 2013

Haltande jämförelse

I en signerad krönika i DN går Johannes Åman in på jämförelsen mellan statliga och privata ägare av stor bolag med expansionsstrategi. Han hävdar att privata ägare skulle satt ned foten tydligare. I teorin, ja. I praktiken, nej. Se bara på ABB.

ABBs köpa av det stora elektronikföretaget i Nordamerika hade samma ingredienser som Nuon affären. Det kännetecknade för dem båda är svaga ägare. Även om Peter Wallenberg satt i ABBs styrelse som ägare bromsades inte affären. Dåvarande ledningen för ABB var starkare och därmed kunde driva igenom affären.

Samma följder som ABB fick kommer Vattenfall att få. Några år av omstrukturering och tappad marknadsfart.

Så vad det handlar om, oavsett ägaretikett, är "Herrelösa" bolag som styrs av tjänstemän. Det är mig veterligen bara Handelsbanken, Skanska och Volvo som lyckats med reptricket att växa med tjänstemän vid rodret med bibehållen lönsamhet.

Media DN 

lördag 27 juli 2013

Falsk matematik

Falsk matematik utropar jag på Peps Perssonskt vis. Nu har S blandat bort korten när det gäller statligt ägda bolag. Speciellt Vattenfall. Nedskrivningar i Vattenfall är ett sätt att justera högt uppumpade goodwillvärden i samband med bolagsköp. Om värdet på bokförda tillgångar är högre än markandsvärdet kan man välja att ligga kvar och hoppas att marknadsvärdet ökar.

Nu har styrelsen och ledningen för Vattenfall valt att skriva ner en affär som uppenbarligen inte har en uppsida. Något annat hade varit förkastligt. Ser man på Vattenfalls balansräkning är den urstark och påverkar inte bolagets överlevnad.

Därför blir det helt fel när S väljer att påstå att statens förlorat pengar. Det har man inte alls gjort. Det är Vattenfall. Staten har teoretiskt gjort en förlust, men det är bara på pappret. Först om staten säljer Vattenfall till ett lägre pris än vad den är bokförd för i statens tillgångar uppstår en förlust. Det finns inget samband mellan statsbudgeten och ett bolags värde. Däremot påverkar Vattenfalls problem statskassan om utdelningarna uteblir. Men det är inget statsfinansiellt problem det heller eftersom Sverige idag har urstarka statsfinanser.

Så här är det nog bäst att företrädare för S lär sig bokföringskost innan man uttalar sig som man gör i media. Samtidigt kan det i sak ligga frågetecken kring regeringens handlande i denna affär. Men en sak ska man ha klart för sig. Regeringen har inte en beslutanderätten över ett bolags affärer som ägare. Det är styrelsen. Ägare kan bli informerade men inte fatta beslutet. Möjligen om man inte tror på affären byta ut styrelsen vid en extra bolagsstämma. Där den nya styrelsen driver igenom ett affärsbeslut efter ägarönskemål.

Det finns att annat skäl till varför både staten, landsting och kommuner sätter verksamheter på bolag. Det skälet heter insyn. Offentlighetsprincipen gäller inte i bolagen. En åtgärd för att öka smidigheten i handlandet i stället för en myndighet eller förvaltning med dess krav på offentlighet.

Samtidigt förekommer en konstig debatt att det skulle varit mindre risktagande i bolag med privata ägare. Det är bara nys. Ta ABB och dess vidlyftiga affärer under Barneviks tid vid rodret. Allt mynnar ut i svaga ägare som inte tar ett tydligt ägaransvar.

Media SvD, Aftonbladet.   

fredag 26 juli 2013

Ägarstyrning

Ägarstyrning är en viktig komponent i allt företagande. Bristen på den ser vi i "ägarlösa" bolag. När staten väljer att driva företag är det viktigt med rågången mellan det politiska och det affärsmässiga. Peter Normans debattartikel belyser det insiktsfullt.

Tyvärr verkar inte övriga politiker och vissa journalister begripa denna skillnad. När Löfven skriker efter en haverikommission i samband Nuon affären funderar man. Gör han det mot bättre vetande eller är det för att tillfredsställa vänsterns rätt aparta syn på politisk styrning av statliga aktiebolag.

En ägares enda instrument i aktiebolag är bolagsstämman. Där har ägarna efter ägarandel rösträtten på att se över styrelsen och vilka som sitter där. Genom ägarstyrning kan ägarna ge bolaget den strategiska inriktningen och tillsätta styrelsemedlemmar enligt maktintresse eller kompetens.

Hur S skötte de statliga bolagen under sitt regeringsinnehav har jag inget större kunskap om. Men det sas allmänt att du fick posterna för att du hade partiboken. Med andra ord satt ett antal politruker i styrelsen för att utöva maktinflytande. Aldrig bra.

Oavsett om det är offentliga eller privata ägare är det alltid kompetens och nätverk som är viktigt för att sitta i en styrelse. Professionalism är avgörande för ett bolags framgång.

Samtidigt är det bra att det finns klara lagregler för hur aktiebolag ska förvaltas och styras. Därmed kan inte politiskt godtycke råda.

Vattenfalls dåliga affärer kan inte belasta ägarna mer än att förlorar pengar och får stå vid skampålen för fel kompetens i styrelsen. Sedan ska man alltid veta att av tio affärer kanske en är lyckad. Det ingår som risk i allt företagande.

Media SvD  

måndag 22 juli 2013

Smärtans dag vi inget lärt av

Tjugoandra juli är för alltid inristat i historien som det mest grymma terrorattentat och massmord i Norge. 77 människor fick missta livet för en galnings verk. En mångtydig man han ABB. Religion och politik fick skymta fram under processen fram till domen förra året. Vad som inte kom på tapeten är det uppenbara kvinnohat han bär.

Smärtan är stor hos den som mist någon i regeringskvarteren i Oslo och på Utöja. Men hos oss andra har det bleknat bort som om det var väldigt länge sedan fast det bara är två år.

Har vi lärt oss något? Nja skulle jag säga. Inte har vi vädrat ut extremismen i samhället. Vi har inte riktigt förstått hur viktigt det är att vi har en öppen demokrati. En demokrati som kan ta hand om de sektliknande beteende dessa fundamentalister ägnar sig om. Om det skrev jag redan 2011. Lika aktuellt idag som då.

Låt oss inte slå oss till ro för de mörka krafterna. De må vara islamister, nazister eller vänsterradikaler. Låt aldrig svartrockarna få sticka upp och bli en maktfaktor. Inte ens de som råkat hamna i riksdagen.

Media SvD

onsdag 17 juli 2013

Ständigt denna likvärdighet

En i stora delar balanserad syn på debattinlägget i DN 130714 från Hagaskolan och dess rektor gör Helena von Schantz 130717. Men någonstans i slutet vaknar mina funderingar. Det här med likvärdighet. Om jag citerar proppen till skollagen med följande lydelse:

"Utgångspunkten beträffande likvärdighet beskrevs redan i den s.k. ansvarspropositionen (prop. 1990/91:18). Likvärdighet betyder inte likformighet eller att alla elever ska få lika mycket resurser. Likvärdighet upprätthålls av mål i skollag och läroplaner, betygskriterier, bestämmelser om minsta garanterad undervisningstid, ämnen, lärarbehörighet, särskilt stöd, överklagande samt tillsyn och kvalitetsgranskning. Likvärdighet innebär här att de fastställda målen kan nås på olika sätt beroende på lokala behov och förutsättningar. Kvaliteten i verksamheten ska dock ha lika hög nivå oavsett var i landet verksamheten bedrivs."
 
Likvärdigheten har degaraderats i debatten. Likvärdighet är ett mål i Sverige liksom Finland. Kan det vara så att de 366 kommunerna i Finland är hårdare styrda än de 290 svenska. Spelar det kommunala självstyret i Sverige oss ett spratt när det gäller likvärdigheten.
 
Är likvärdighet samma sak om det är en politiker eller fackföreningsföreträdare som pratar om det. Skulle drista mig till att säga nej. Alla har en egen uppfattning om begreppet. Å det ligger långt ifrån den lagstiftningen valt. Den säger att oavsett om det finns regional skillnader eller att skolan konkurrerar om elever är kravet att de ska nå de fastställd nationella målen i skollagen och de skolformsvisa läroplanerna. Inget annat. HUR är upp till den som tillhandahåller utbildningen:  beroende på lokala behov och förutsättningar. Inte att det ska vara någon form av likriktning.
 
I mitt förra inlägg om PISA vara jag noga med att poängtera i efterföljande debattinlägg dess begränsning. PISA mäter basfärdigheter som läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Utifrån det jämför man skolsystemens likvärdighet utifrån följande:
 


Ett likvärdigt skolsystem innebär att alla elever, oavsett social bakgrund och ekonomiska förutsättningar, ges samma möjlighet och tillgång till utbildning. Skolsystemet kompenserar för elevers olika bakgrund och ger alla elever möjligheter att få tillgång till och tillgodogöra sig utbildning.
  
En skrivning som in mångt följer den definition skollagen gör. I ljuset av detta förstår jag inte vad skillnaden mellan svenska och finska skolsystemet är. Kan det vara så att den stora skillnaden mellan Sverige och Finland är dess skolledare. En intressant forskning i ämnet bedrivs av Carina Schedvin på temat "Finland-Sverige 1-0?" Några saker hon sett är att rektorer är närvarande. Rektorer arbetar efter down-up principen med hög förankring hos lärarna och med hög personlig profil.
 
Några sådana rektorer har jag mött i min kontakt med svensk skolan. De är inte så många men de finns där som goda exempel på hur resultat skulle vändas till "Finland-Sverige 1-2". 
 
Media DN

 
 

söndag 14 juli 2013

PISA släng dig i väggen

Lite provokativt kan man undra varför alla fastnar på resultat och ranking på nationella prov och PISA mätningar. De är bara indikatorer på något, men säger inget om ett skolsystem är bra eller dåligt. Om jag skulle drista mig till någon jämförelse är det möjligt att både det finska och det svenska systemet ser lika ut. Skillnaden hittills är att finnarna gjort det i större utsträckning än svenskarna. För drygt två år sedan har rektorer makten över pedagogiken och lärarna är åsatta att ständigt förbättra sitt lärande dag för dag.

Dock ska man vara medveten om en sak. Dagens skola är inte alls som skoldebattörernas skola. Idag är just jämförelse mellan statistik inte görlig på samma sätt som på den tiden skolan hade absoluta eller relativa betyg. Dagens betygssystem är ett målrelaterat betygssystem som inte gör sig så enkelt att jämföra med andra. Även om man haft oskicket att sätta en irrelevant mätskala på det som meritvärden. Dessa meritvärden säger noll om elevers kunskapsnivå mer än att vara ett signalsystem för att söka högre utbildningar.

Dagens betygssystem mäter inte bara kunskaper in-kunskaper ut i form av fakta. Det tar hänsyn till elevers förmågor både generella, som The Big 5, som ämnesdidaktiska. Det som kännetecknat svenskar genom tiderna är innovationskraften. För hundra år sedan var vi framgångsrika i industrialiseringen. För sextio år sedan inom logistiken IKEA, TetraPak, m fl. Under senare tid inom it. Om vi ska leva på kunskap, som vi säger, behöver nog ett antal förmågor förbättras.

Det som djup oroar mig är elevers läs- och skrivförmåga. Hur lyckas man att använda källkritik? Hur ser man på fakta? Har man tillräckliga matematiska kunskaper för att värdera realism, validitet, mm det som brukar kallas evidens på forskarspråk.

Tror inte att det är fruktbart att bara titta på hur bra eller dålig skolan är. Vad som kan önska av den svenska skolan är att den har rektorer och lärare som inte gör som man alltid gjort. Det är ingen framgång lika lite som det är deras uppdrag idag. Navet i skolutveckling är systematiskt kvalitetsarbete, att bli lite bättre idag än igår.

Media DN 

fredag 12 juli 2013

Jobba smartare

Utan extra resurser har sjukhuset i Skövde effektiviserat sig med 20 till 30 procent. Det som kännetecknar detta är att man jobbar på ett smartare sätt. Det är en process som innebär att man tar i sina vardagsproblem nerifrån och upp. Man jobbar tillsammans för att se vad man kan förbättra mellan läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.

Ett arbete som är långsiktigt. Där man har tydliga mätetal sittande på väggar. Detta kallas systematiskt kvalitetsarbete. Det innebär att lärande, flödeseffektivisering och ett förbättringsledarskap är ingredienserna för förbättra. Vad exemplet från Skövde visar är hur får ut mer värde för de skattekronor vi sätter in i välfärden.

Låt oss leka med tanken att detta skulle gå att göra i skolan. Grundskolan och gymnasieskolan kostar oss skattebetalare 118 Mkr årligen. Kostnaden för skolan ligger på 6,3 % av BNP och ligger 0,6 % över snittet i OECD. Med andra ord är det en dyrare skola än genomsnittet vi har. Om vi skulle lyckas genomför ett förbättringsarbete enligt Skövde skulle det motsvara en effektiviseringsvinst på 24 Mkr. En summa som gått och väl täcker att alla lärare skulle kunna få 10 000 kr mer i plånboken.

Att jobba smartare innebär inte att rusa snabbare. Det innebär att ta bort allt som inte skapar värde. Men då kan vi inte har rektorer som slutar efter ett år i skolan. Vi kan inte ha lärare som jobbar som man alltid har gjort. Men framför allt man måste börja fråga sig HUR man jobbar. HUR ser vårt pedagogiska kretslopp ut.

För övrigt anser jag att systematiskt kvalitetsarbete är varje individs åtagande för att bli lite bättre idag än igår.

Media SVT Play (inslaget är 11 min in Aktuellt 130711) 

onsdag 10 juli 2013

Två fronter

Två fronter tycks finnas i det som händer i Egypten. En religiös. En politisk. När dessa sammanblandas blir det illa. Ungefär som i Sverige när det fanns ett klart samband mellan kyrkan och lagstiftningen. Vartefter Sverige blivit sekulärt har religionens inflytande över politiken minskat. Fast man kan undra hur mycket den katolska samhällsläran påverkar oss numera när vi är en del av EU.

Hur kan det vara möjligt att skapa välstånd och sekularisering i ett land som Egypten? Min kusin som är teolog och bokhandlare skrev följande:
Problemet är nog beroende av vilken religion det är. Jag tror islamiseringen bara kan avhjälpas genom att människor får det bättre - välstånd och sekularisering fungerar oftast mot religiös extremism i de stora massorna. Kristendomen har ju också varit en väldigt intolerant religion (och ÄR inom vissa områden) men får ändå anses som en främst positiv samhällskraft idag, väl?
Min reaktion på detta blev att det kanske är så att Egypten behöver militären och kvinnorna för att skapa ett demokratiskt styre så småningom. Mina tankar gick till Kina. Där började man inte att införa demokarit de första man gjorde efter Mao.  Landet har styrts av kejsare i årstusenden likt Egypten med faraoner. Man lättade snarare upp möjligheterna till välstånd i Kina. Ett kapitalistiskt system under en enpartistat. När välståndet kommer får människorna andra värderingar. Värderingar som sakta urholkar de odemokratisk delarna av samhället.

Min kusin svarade mig på detta så här då:
Förmodligen. Demokrati är ju inte alltid så enkelt, särskilt inte när så starka krafter som fanatisk tro är inblandad.
Kvinnornas roll kommer också att bli en viktig del i hur samhället ska utvecklas i Egypten. Ser vi till vår egen utveckling i Sverige är det 100 år sedan kampen stod om kvinnlig rösträtt. Den kom 1921. Innan var kvinnan en "egendom" likt den i Egypten idag.

Man kan önska att de "svartrockar" som finns inom islam ska få mindre makt och inflytande. Men vägen är lång. Samtidigt är utbildning av kommande generationer viktig för demokratiseringen. Kunskap bryter inflytandet från dogmatisk religionen. Ungefär den resa vi i Sverige gjort från 1842 där kyrkans inflytande sakta eroderats i undervisningen. Där det definitiva slutpunkten kom med nu gällande skollag från 2010 där alla konfessionell inslag i undervisningen är förbjuden.

Vad som kommer att hända i Egypten är viktig för övriga i arabvärlden. Hoppas den är i riktning bort från sharia och islamisering mot demokrati och kvinnors frihet.


Media SvD.
 


söndag 7 juli 2013

Surt sa räven

Med viss förvåning läser jag om Maria Elementar och Skolinspektionens vite. Känner man till turerna kring skolan är det förvånansvärt att en så klok människa som debattören ger sig in i en debatt med många bottnar.

En skola där rättstvister förekommit om stiftelseurkunden och katapultstolen i styrelsen inte befrämjar ryktet om skolan. Dessutom är det en förskönande bild som målas upp av debattören. Utbildningsminister må säga kateder, men det är inte samma sak som vad läroplanerna säger. Där pratas om individanpassad undervisning. Det är inte liktydigt med att elever ska jobba på egen hand. Skolförordningen föreskriver en strukturerad undervisning inget annat. Så det är ytterst lämpligt att i debatten hålla sig till fakta. Att utbildningsministern har en retorik i talastolen är inte liktydigt med att styrdokumenten säger samma sak.

Sedan är inte nationella prov liktydigt med slutgiltiga betyg. Om Maria Elementar tror det är det hög tid att skrota deras undervisningssätt. Den tillhör en tid då vi hade relativa betyg. I ett målrelaterat betygssystem som dagens är det inte kunskap in-kunskap ut man endast mäter utan även elevens förmåga.

Mycket kan sägas om Skolinspektionens inspektioner. Men denna är i detta fall mångt befogad. Debattören må ha gjort utvärderingar i offentlig verksamhet, men de påstående hon tar upp kopplat till läroplanen är långt ifrån hur den ska användas och tillämpas. Det som varje skola ska gör är att arbetet mot de fastställda målen både i skollagen och läroplanen.

Media SvD 

torsdag 4 juli 2013

Ledarskapets yttersta

"Den 2 maj 1997 gick jag för första gången in på Downing Street 10 som premiärminister. Jag hade aldrig tidigare innehaft ett offentligt ämbete, inte ens som den mest underordnade av biträdande ministrar. Detta var mitt första och enda uppdrag i en regering."

Så öppnas boken av Tony Blair. Endast 44 år gammal när han tillträdde ämbetet.

Berättelsen i boken är i jag form vilket ger de levande. Han skildrar New Labours jordskredsseger den 1 maj 1997. Samtidigt som han beskriver hur det var att sitta i opposition och leda den. Där han var en del av teamet. När andra festa loss sjönk insikten om ledarskapets yttersta konsekvens in. Ständigt iakttagen. Ständigt påpassade. Utåt måste du vara nykter när andra slirar i festandet och glädjeyran.

Den djupa insikten och rädslan som styrde honom var att infria allt man gått till val på. Men det djupa insikten var nog: När jag fattar beslutet är jag ensam.

Känner väl igen det i de situationer jag själv basat över en verksamhet och beslut ska fattas. Då är du ensam. Inte nog med det du får ta konsekvensen av dina beslut du har ingen att luta dig mot när beslutet är fattat. En baksida av ledarskapet är att du inte kan socialisera allt för mycket med din omgivning. Det går inte att vara kompis ena dagen och andra dagen tvingas fatta beslut som påverkar omgivningen.

Källa: Blair, Tony (2010) - Mitt liv, min resa, AB

Ledarskapet avgör

En rektor eller förskolechef skulle aldrig själva säga att deras ledarskap är avgörande för en skolas framgång. Man väljer oftast att svar som SIQs undersökning: kompetenta lärare.

Faktum kvarstår, utan duktiga ledare som vet vad man vill med förskolan eller skolan händer ingenting. Spelar ingen roll hur kompetenta lärare man än har. Samtidigt är det ställt utom allt rimligt tvivel att förskolorna och skolorna som är framgångsrika har en styrning byggd på ett strukturkapital.

Tittar jag tillbaka på tre kvalitetspionjärer i svensk skola så kännetecknades dessa tre damer av följande: De var egensinniga. De vågade gå emot etablerade sanningar. De skapade struktur i skolan. Man visste mycket väl var barn och elever fanns i sin utveckling. Alla tre har erhållit utmärkelser. Älta skolan 2001 erhöll den nationella Utmärkelsen Svensk Kvalitet. Bergtorpsskolan derivatet på Utmärkelsen Svensk Kvalitet som forna Kommunförbundet höll i. De fick denna utmärkelse samma år. Östermalmsskolan fick motsvarigheten som Stockholm Stad anordnade.

I backspegeln kan man konstatera att ord som Koalaty Kids, Portfolie och IUP via elevhandbok var strukturer som användes för att driva fram dessa framgångrika skolor. På Bergtorpskolan kunde alla elever de klassiska kvalitetsstyrverktygen för att ständigt utvärdera sitt lärande.

Så när det idag pratas om vad som ska bidra med att få skolorna framgångsrika kanske förskolechefer och rektorer bör kasta bort sin syn på systematiskt kvalitetsarbete. De är den enskilt avgörande faktor om skolan överhuvudtaget ska börja prestera likvärdighet och ökade kunskapsresultat. Dessutom är det ett lagkrav sedan två år. Tyvärr har Skolinspektionen noterat att nästan alla förskolor och skolor saknar just detta strukturerade arbetssätt. Det hjälper föga att cheferna har kompetenta lärare om det inte varje dag förbättrar sig i små steg.

Media Lärarnas Nyheter 

tisdag 2 juli 2013

Rädda människor är aldrig bra

Okunskap och rädsla sprider sig bland rektorer och föräldrar. Instagram domen är ett tecken på detta. Iom att skadeståndskrav rese mot de dömda i målet och de är minderåriga skadar det familjen och dess ekonomi. Samtidigt förs en debatt om var gränsen går mellan skolan och fritiden.

En konstig debatt. E-kräkningar är enligt förre BEO Lars Arrhenius inget man kan dra en skarp gräns mellan skola och fritid. Oavsett när det sker är det skolans sak att agera mot nätkräkningar. Tydligen har inte detta gått fram till rektorer eller för den delen utbildare på rektorsprogrammet.

På denna front verkar skolan vara erbarmligt efter i kunskap och förhållningssätt. Kanske inte så undra på eftersom skolan är den samhällsektor som är minst digitaliserad. Samtidigt som det verkar finnas en inbyggd rädsla för att göra fel. Hellre blundar man än tar i problemen.

Media SvD 

måndag 1 juli 2013

Undervisningen en instabil verksamhet

När jag beskriver systematiskt kvalitetsarbete beskriver jag göra det utifrån Skoldialogens Kvalitetshus nedan. En av grundförutsättningarna i huset är att grunden har en stabil process i botten för undervisningen.

Det skiktet i grunden ska för att vara stabilt uppfylla kraven i Skollagen (2010:800) och de skolformsvisa läroplanerna. Noterar att Skolinspektionens rapport till regeringen i maj 2013 säger just att inte alla lever efter kraven i styrdokumenten. Med andra ord är all verksamhet i skolväsendet instabil. Å det säger ju kunskapsresultaten eleverna får med all önskvärd tydlighet. Pedagogiken lever inte upp till att skapa en undervisning som levererar rätt från läraren till rätt till eleven.

Noterar att Skolinspektionen framför kritik på de olika skolformerna enligt följande:
  1. Förskolan fokuserar fortfarande på omvårdnad istället för lärandet.
  2. Grundskolan utgår inte från målen i läroplanen Lgr11 i implementeringen av undervisningen. Däribland brister också informationen till elever och föräldrar. Skollagen sätter ett högre krav både på rektor och lärare att informera om kunskapskrav och betyg bl. a. Dessutom fortsätter rektorer att fokusera på annat än att vara pedagogiska ledare.
  3. Gymnasieskolan brister i att informera elever om utbildningsmål och förväntan på elever. Lärare anpassar inte utbildningen efter eleven. Man är dålig på att ha ett förebyggande arbete kring kränkningar. Och lärare utgår inte från nationella mål för gymnasieskolan i sin undervisning.
Brister som inte precis inger förtroende för skolväsendet att uppfylla sitt uppdrag att utbilda kommande generationer. Högt tid att sätta navet i centrum för skolutvecklingen, systematiskt kvalitetsarbete. Först då kan vi få en stabil undervisning som ständigt förbättras och ger elever rätt kunskaper.

Källa: Källa: Skolans kvalitetsarbete ger möjlighet till förändring. Skolinspektionens erfarenheter och resultat från tillsyn och kvalitetsgranskning 2012. 2013-05-02 Skolinspektionen.