Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 30 oktober 2013

Gott å blandat

Med viss förvåning läser jag DN:s huvudledare. Betygskriterierna är ett under av otydlighet. Men det betyder inte att det målrelaterade betygssystemet är kass. Ledarskribenten skriver:
Betygssystemets så kallade kunskapskrav utgör inte det ankare som skolbyråkrater, politiker och ibland även lärare låtsas att de är. Rättvisa betyg uppstår inte i mötet mellan elevers prestationer och statliga betygskriterier. Betyg sätts av människor med egna kunskaper, erfarenheter och värderingar.
Det första felet ledarskribent gör att tro att skolan ser lika dan ut som den när hen gick i skolan. Då fanns ett relativt betygssystem som kännetecknades av:
Det hade som främsta syfte att ett systematiskt och tillförlitligt sätt rangordna elever. Syftet var att skapa ett betygssystem anpassat för urval till högre studier. De grupprelaterade betygen talar alltså om hur en individs kunskaper förhåller sig till andra individers inom samma ämne. Däremot anger sådana betyg inte något tydligt sätt vilka kunskaper en elev har.

Därför snurrar ledarskribenten ihop det hela. Dagens målrelaterade betygssystem kännetecknas av att utöver kunskapskrav ska elever besitta ett antal förmågor. Då går det inte att rangordna. I boken Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat finns en tydligt förklaring till nuvarande betygssystem:

Dagens mål- och kunskapsrelaterade betygssystem kan, i jämförelse med det grupprelaterade, ge bättre information om elevers kunskapsutveckling och kunskapsprofil genom att betygen är relaterade till angivna kunskapskvaliteter. Kunskapsbedömningen i ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem blir annorlunda till sin karaktär. Det är inte som i det grupprelaterade systemet tillräckligt att rangordna eleverna efter en skala, till exempel med hjälp av provpoäng. I det målrelaterade system vi nu tillämpar måste elevernas kunskaper i stället bedömas i relation till specificerade kunskapskvaliteter i form av mål och kriterier.

Så den som tror att jämförbarhet genom prov löser problem är helt ute och cyklar. Dessutom gör sig skribenten skyldig till gått å blandat. Hen börjar med ett exempel från gymnasiets betygskriterier. Den finns inte i läroplanen för gymnasiet utan i en direkt förordning från departementet. Den har rubriken Ämnesplaner och är inget Skolverket producerat utan regeringen.

Sedan hoppar hen raskt till grundskolans läroplan. Där finns kursplanen, som det heter i den skolformen, som ett kapitel tre i läroplanen. Kursplanen omfattar ämnets syfte och centrala innehåll. Även denna är en förordning. Men när vi kommer till kunskapskriterierna är det en föreskrift som skrivs av Skolverket. Det är dessa som är ett under av otydlighet. Sedan kan InfoMentors bok HEJas trasmatta vara en hjälp att bena ut vilka krav Skolverkets otydliga krav innebär. Men det stora problemet är att dagens betygskriterier från Skolverket inte är tillräckligt stringenta för att kunna göra en rättsäker bedömning.

Media DN

Källa: Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat. Skoldialogen 

söndag 27 oktober 2013

Politiskt dilemma

Tankar Gustav Fridolin framför blir på ett sätt ett politiskt dilemma. Det är bra om skolan kan ges en arbetsro på det rikspolitiska planet. Problemet med de sakfrågor som lyfts från MP inte spelar någon större roll i vardagen.

Det spelar ingen större roll om Fridolin och Björklund hittar på något. Det är i varje fall de kommunala huvudmänen som beslutar om pengar och personal för att genomföra de rikspolitiska tankarna. Det finns alltså 290 olika sätt att finansiera skolverksamheten.

Till och med är det så att huvudmännen hittar på hur byråkratin ska se ut eftersom skollagen är en ramlag. Den föreskriver inte HUR dokumentationen ska gå till. Det är upp till varje skolenhet att utforma det. Eller att huvudmännen tar på sig ett större mandat än vad de har laglig rätt till.

Ska den rikspolitiska nivån får större makt över skolvardagen får nog skolsystemet ändras. Men hur nyttigt är det att gå tillbaka till en centralstyrd skola från Helgeandsholmen?

Media SvD

lördag 26 oktober 2013

Social kompetens

Tillämpning av skollagen verkar fortfarande vara en bristvara i skolan. Har fokus mot kunskapsdelen i skolans uppdrag slagit över för hårt? Oftast i förändringar riskerar pendeln att slå fel. Det gäller att se att i åldern 7-16 år har skolan ett uppdrag att även fostra elever till demokratiska medborgare.

Vad innebär detta? Det innebär att individen ska förstår hur man uppför sig mot kompisar. Hur man förhåller sig till vuxna. Kunna lära av andra. Förmåga till sammarbete med sin omgivning. Detta är några delar i den demokratiska forstran. Många av dem stadfäst i FNs Barnkonvention.

Hur etablerad är barnkonventionen i klassrummet? Två av artiklarna är invävd i skollagen. Här måste en integration mellan kunskapsämnen och läroplanens kapitel "Normer och värden" integreras i undervisningen. I ämnen som svenska, engelska, religionskunskap och samhällskunskap är dessa naturliga delar. Utnyttja den chansen.

Samtidigt är det ett svek av vuxenvärlden att inte reagera när saker inträffar. Vilka värderingar finns på skolan? Var går normgränseran? Vad betyder alla ord? Finns en gemensam tolkning? Skolor som vågar ta i dessa frågor tillhör de framgångsrika. Där finns en öppenhet och transparens. Samtidigt som modet att säga ifrån finns för så här gör vi inte på vår skola.

För övrigt anser jag att skolor ska ha ett förbyggande arbete när det gäller kräkning och diskriminering. Tillämpa FNs Barnkonvention fullt ut i klassrummet.

Media DN

fredag 25 oktober 2013

Kommunal skolfest

SVT har skildrat skolfesten i riskkapitalägda skolor. Där det stora numret var att skolpengen i JB bl a gått till att betala räntor både till banken och forna ägare. Man twistar till det med att dessa 200 mkr rånats från undervisningen. Naivt och tragisk retorik från journalisterna.

Skulle de bemödat sig att kontrollera hur skolpengen äts upp i kommunala skolor hade det sett annorlunda ut. Hur ser hyreshöjningarna ut i kommunala skolor? Hur mycket av skolpengen trängs ut av hyreshöjningar till kommunala fastighetsbolag? Troligen mycket mer än de pengar som går till räntebetalningar till banker och forna ägare.

Media SVT Play

Skrivna ordet försvinner

Nu har riksdagen fattat beslutet om minskad administration i skolan. Dokumentationskravet med skriftlig individuell utvecklingsplan tas bort år 6-9. Medan 1-5 behåller det med minskat krav att bara göra det en gång per läsår. Vid första anblicken kan det tyckas vara en lättnad för lärarna. Läser man den nya ändringen av skollagen noteras att utvecklingssamtalet inte förändras.

En gång per termin ska det ske ett utvecklingssamtal. I år 1-5 ska ett av dem bygga på en skriftlig individuell utvecklingsplan. De övriga ska ha muntlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i förhållande till kursplanen vid utvecklingssamtalen.

Minskar administrationen för lärarna? Ja, om man ser på det formella kravet. Nej, om man ser till att lärare trots allt måste föra undervisningsdokumentation för att lyckas med utvecklingssamtalet. Friheten är att det inte behöver göras på ett speciellt sätt.

Samtidigt kan man fundera hur mycket som går förlorat för elever och föräldrar. När de inte har ett skriftligt underlag att förbereda sig utifrån vid utvecklingssamtalet. Hur rättssäkert är ett sådant samtal när man är utelämnad till en aktörs informationsövertag. Eller kommer utvecklingssamtalen att återgå till de gamla kvartssamtalen?

De nya lagrumen som kommer att gälla från den 19 november är inte precis ett under av minska administration iom att utvecklingssamtalet ligger kvar som innan förändringen.

Källa: Utbildningsutskottets betänkande 2013/14:UbU5 - Minskade krav på dokumentation i skolan.

onsdag 23 oktober 2013

Från skollag till vardagsarbete

Skolverket utbildningsuppdrag om skollagen är gjord. Resultatet visar sig skralt. Kunskapen om lagen och dess innehåll är bristfälligt både hos huvudmän och hos rektorer samt lärare. Man är inte medveten om att skollagen (2010:800) griper in i den dagliga undervisningen.

Det är inte bara att utbildningen (skolans verksamhet) som ska bygga på vetenskaplig grund och beprövade erfarenheter utan också sättet att utvärdera verksamheten. Lika mycket gäller det själva undervisningen. Blooms reviderade taxonomi följs inte fullt ut lika lite som Hatties forskarrön om vad som påverkar studieprestationen.

Sådant som återkoppling, analyser, utvärdering och skapande är eftersatt eller saknas. Lika mycket som den metakognitiva kunskapen.

För att få upp kunskapen kring de krav som ställs in i klassrummet skulle skolorna behöva utbildas bättre. Lika mycket som huvudmännen ska ha klart för sig att deras roll bara är att planera, följa upp och utveckla verksamheten utifrån de behov till förbättringar skolenheterna har.

Ett sätt att skaffa sig kunskapen om lagens krav på verksamheten är att läsa boken "Från skollag till vardagsarbete" utgiven av Skoldialogen.

Media LN

söndag 20 oktober 2013

Sparkar in öppna dörrar

Med förvåning läser jag S nya förslag om rektorer. Inte mycket hemma där inte. Saknas mycket i knivlådan. Kanske S och Ibrahim Baylan skulle ta och läsa på i skollagen 2 kap 9-10 §§. Då skulle han och S upptäcka att rektorer har just rätten att delegera bort budget och administration. Vill ha och S studera vidare finns en tolkning av just detta från Skolinspektionen som kom i februari 2012.

Det är snarare ett bekvämt sätt för rektorer att dölja sig bakom skrivbordet med denna typ av frågor. Då slipper man ta de besvärliga besluten att förbättra skolan genom kraven i skollagens 4 kapitel.

Dessutom likställer skollagen förskolechefer med rektorer. Så vitsen blir lite fel när S går ut med detta påfund. Sedan kan man alltid diskutera vilken som är lämplig att leda en organisation som skolan. Är det lärare som tröttnat på att vara lärare eller är det en annan typ av ledare som behövs i skolan? Det räcker inte med att du har en akademisk examen för att bli en god ledare. Du måste älska att leda andra utan att göra jobbet själv. Men framför allt, du kan aldrig bli en bra ledare om du upphöjs från de du varit kompisar med ena dagen och chefa över dem andra dagen.

Ledarskapet är ett ensamt yrke som tarvar sin man eller kvinna. När du väl tar besluten är du ensam. Då spelar inte det någon roll hur många du har runt dig.

För S trovärdighet i skolfrågan är det nog hög tid att de läser på fakta innan man börjar snacka. Att sparka in öppna dörrar är bara befängt.

Media DN

måndag 14 oktober 2013

Återkoppling avgör

Läxornas vara eller inte vara debatteras vitt och brett. Om läxor behandlas i Sverige, som en norsk undersökning vill göra gällande, är det lika bra att slopa dessa. Då finns det inget syfte med att man tragglar hemma. Däremot om man gör som i Finland finns det ett syfte med det hela.

Metaanalyserna gjorda av Hattie (Visible Learning) visar på att påverkanseffekterna på studieresultatet är som störst vid återkoppling (d=0,75) och klassrumsdiskussioner (d=0,82). Om svenska lärare och skolor bara skulle ta till sig dessa två storheter skulle mycket vara vunnet. För kunskaper är inte bara rätt och fel. Kunskaper är förmågor att använda fakta på ett varierat antal sätt.

Så när får vi se en upptaggning av Blooms reviderade taxonomi? Skolan har glömt bort stegen analysera, utvärdera och skapa.

Media SvD1, SvD2.

söndag 13 oktober 2013

Dumskolan med forskarglasögon

Saker som mäts blir gjorda. Den sanningen vill tydligen inte forskarsamhället ta till sig. Speciellt inte den pedagogiska forskningen. Mätning är inte bara en räknesticka. Den är lika mycket en kvalitativ mätning. Dagens betygssystem är just ett kvalitativt mätsystem.

Mätsystemet behöver göras om. Där är Per Gyberg och jag överens. Men inte när det gäller HUR. Ytterligare otydligheter är inte vägen framåt. All yrkeserfarenhet av att göra bedömningar säger mig att det snarare behövs betydligt klarare bedömningskriterier.

Sedan förstår jag inte vad problemet är med lärares professionalitet. Med nya skollagen har deras yrkesutrymme ökat. Om lärare inte tycker sig ha detta utrymme beror det på att deras huvudmän inte ger dem den i strid med lagstiftningen. Dags att fundera på hur skolan organiseras och att man slutar med felfinneriet.

Lärare ska vara lärare. De är inte någon slags självbetjänare åt någon. Det är en helt annan sak att ha eleven i fokus än att själv försöker tränga på eleven kunskaper. Börja tillämpa Hatties forskning på undervisningen så kanske vi kan slippa dumskolan.

Media SvD

fredag 11 oktober 2013

Rida ranka

Årets bästa skolkommun har utsetts av Lärarförbundet. Mycket hedrande för den som raknats som number one. Dock funderar man på att om Lärarförbundet ridit hästen Blanka. De parametrar man använder för att göra bedömningen har till vissa delar väldigt lite med hur effektiv en skolan eller kommun är.

Några av parameterana är av arten rena särintressen. Hög lärartäthet säger inget om en skola är bra eller inte så länge man kör i samma gamla hjulspår. Ska effekt utvinnas måste arbetssättet ändras före man vräker på resurser. Samma gäller begreppet behörig lärare. Det finns inget rakt samband mellan goda examenskunskaper och förmågan till att lära ut. Läraryrket är mer att betrakta som ett skådespelaryrke. Den färdigheten får du inte med att studera på en lärarhögskola.

Om man ska ha evidens på att någon förtjänar ett omdöme som Sveriges Bästa Skolkommun är det helt andra kriterier i botten som behövs. Ett alternativt instrument är det som ligger bakom Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola (KBS) eller instrumenten Indicator. Båda bygger på utvärderingsgrunderna för den internationella 1000-poängsskalor för utmärkelser och decenniers vetenskaplighet. Skillnaderna mellan instrumenten är att KBS bygger på SIQ-modellens struktur medan Indicator har kopplat ihop de skolformsvisa läroplanerna med SIQ-modellens struktur. På det viset får du en direkt jämförbarhet med alla Sveriges skolor oavsett vilken av de tre skolformerna det gäller.

Med sådan typ av mätning försvinner felkällorna som finns i de jämförelseinstrument som många av skolans aktörer använder sig av idag. Det blir ingen rida ranka hästen heter Blanka där.

Media Folkbladet, SvD, SIQ, Skoldialogen  

tisdag 8 oktober 2013

Vilsen i pannkakan

Slutrepliken från Katalys och Nätverket för likvärdighet är fullt av myter eller helt fel definition. Man skriver:
Med likvärdighet brukar man avse att det ska vara så små skillnader som möjligt mellan skolor och elever. En likvärdig skolpolitik ska således sträva efter att alla skolor ska vara bra skolor och att skillnaderna ska vara små i elevernas resultat.

Någon mer felaktig definition på begreppet får man leta efter. Enligt svensk Skollag (2010:800) likställs begreppet med att skolväsendet ska uppnå nationellt fastställda mål. Inget annat. Det finns inte en enda stavelse om att det skulle vara små skillnader alltså lika. Dessutom har vi inte ett relativt betygssystem där sådant gällde. Med dagens målrelaterade betygssystem innebär det med automatik att man får betyg efter sin förmåga. Alltså att nå de mål man statt upp för sitt kunnande. Det är bara i vänster retoriken allt ska vara lika. Men nu är människor inte lika hur mycket vi än skulle önska det.

Så de redovisningar av forskningsrapporter man lutar sig mot är lika mycket tyckande och tro som något annat. Ta PISA. Den mäter skillnaderna mellan ett antal basämnen och sätter likhetstecken på det för att mäta ett skolsystems likvärdighet. Ett ytterst trubbigt instrument. De övriga rapporterna kan ifrågasätta. Hur är det med Skolverkets rapport? På vilken vetenskaplig grund vilar den? För i Sverige saknas en gedigen forskning kring skolsystemets effektivitet. När en sådan är på plats kanske vi kan börjar diskutera utifrån evidens.

Så hela argumentationen från debattörerna vilar på en önskan om återreglering av svensk skola som den såg ut före Göran Perssons kommunalisering. En skrämmande vänstersyn.

Media SvD

söndag 6 oktober 2013

Andra benet

Barn utan trygghet socialt kan inte tillägna sig kunskaper. Är barnet eller den unge vuxne ifrågasatt på den sociala arenan krävs det mycket för att stå ut med mobbande miljöer. Kränkningar, mobbing och diskriminering drabbar blint. Men jag skulle gissa att många i populationen mobbade är barn som avviker från den normativa medelmåttan.

Barn som på ett eller annat sätt är annorlunda i förhållande till normalpresterande ligger i riskzonen. Därför är det viktigt att lärare har rätt kunskap i ämnet. Skolans andra ben är att fostra barn till demokratiska medborgare. I detta innebär hur socialt fungerar i grupp. Bristen på kontrakterade ordningsregler skapar miljöer där låt gå uppstår. Samt att säkert saknas tankarna i FNs Barnkonvention på skolan.

Skrämmande nog är det inte bara de nykläckta lärarna som har bristande kunskaper i ämnet. Trots hårdare lagregler förekommer kränkningar och diskriminering. Trots att läroplanen innehåller ett delkapitel om "Normer och värden" fortgår kräkningar över tid. Detta är ett tecken på att dagens skolledningar och lärare saknar nödvändig kunskap och handlingsförmåga.

Kunskapen om att lärare har anmälningsplikt till rektor, som i sin tur har anmälningsplikt till skolhuvudmanen saknas. För kränkningar och diskriminering är ett icke förhandlingsbart juridiskt rekvisit. Detta innebär att skolhuvudmanen har fulla ansvaret att se till att personalen har full kunskap om lagrummen och att det bedrivs ett förebyggande arbete med mål för hur kräkningar och diskriminering ska minskas.

Media SvD  

lördag 5 oktober 2013

Svävande grund

Debatten om likvärdighet går vidare och hur den påverkar skolvalet. Enligt Hattie forskning har skolval knappt någon påverkan på studieprestationer. Determinantvärdet är till och med negativt. Samtidigt tycks denna likvärdighet ständigt få nya definitioner. Om likvärdigheten mäter skillnaden mellan resultatet på elevnivå är det en ny definition i förhållande hur skollagen definierar begreppet.

Skollagen (1 kap 9 §) definierar likvärdigheten med att skolor arbetar med en undervisning mot de nationellt fastställda målen i styrdokumenten. Om vi har det som grund är det både resultatet av den pedagogiska verksamheten som elevresultatet som styr. Inte enskilt eleven. Det är här vi har problemet i debatten.

Eftersom skolvalet har obefintlig påverkan på studieresultatet och skillnaderna mellan skolor är endast 20 procent är det skolenheterna vi måste studera. Skolinspektionen har i sin omfattande databas kommit fram till att hela 80 procent av skillnaden i likvärdigheten ligger inom skolorna. Alltså skiljer det mellan klassrum till klassrum och lärarnas förmåga att undervisa så lärandet når fastställda mål.

Detta är ett tecken på att skolor har en brist i den pedagogiska verksamheten. Rektorer prioriterar inte det pedagogiska ledarskapet. Möten och budgetar är mer viktiga. Lärare lämnas vind för våg utan ett pedagogiskt samtal byggt på de nationella styrdokumenten. Ett samtal om gemensam syn och arbetssätt på hur lärandet ska gå till. Den dag vi får bukt på skolans inre organisation och dess pedagogiska verksamhet kan vi notera att de nationellt fastställda målen nås. De som är framgångsrika gör just detta.

Så debatten om skolval och likvärdighet är på helt fel bana. Den byggs på en svävande grund och har lite med verkligheten att göra.

Media SvD 

torsdag 3 oktober 2013

Dikt och förbannad lögn

Vänster retoriken är bedräglig. I ett debattinlägg om skolans tillkortakommande vrängs orden. När debattörerna från Katalys hävdar att 87 procent av befolkningen anser att resultatskillnaden i skolan ökat är det dikt och förbannad lögn. Hur stor är populationen? Hur stor är svarsfrekvensen? Om man går på Skolinspektionens omfattande databas är det endast 20 procents resultatskillnad om man mäter mellan skola till skola. Däremot hela 80 procent inom skolan.

Vad säger det? Jo, att merparten av skolans problem med likvärdigheten finns mellan klasser i skolan. Vad är det tecken på? Ett tecken på att skolan drivs på ett sätt att lärare och skolledningar saknar gemensamma arbetssätt att planerna-genomföra-utvärder-förbättra undervisningen så att lärande uppstår. Varje lärare är sin egen lyckas smed och eleven är utlämnad till att råkat fått en lärare som har förmågan att lära elever de kunskaper som krävs.

Likvärdighet är inte lika med lika. Myten om att skolan skulle ha lika utbildning som ger ett jämt resultat över landet faller på sin orimlighet. Denna tanke var förhärskande under en tid då kunskaper mättes utefter relativa betyg. Det var en hård konkurrensutslagning mellan elever. Och mätte bara kunskaper in kunskaper ut.

Med dagens målrelaterade betygssystem är det elevers förmåga att hantera fakta och förmågor som avgör vilka betyg som sätts. I teorin kan alla elever i en klass få betyget A i samtliga ämnen.

Men den största tankevurpan debattörerna gör är den om det fria skolvalet och fristående skolor. Hur kan man komma fram till en slutsats att endast 13 procent av skolmarknaden kan innebära att skolsegregationen ökar. Det är snarare så att det är de offentliga skolorna (kommunala, lanstings och statliga) som tar stryk i det fria skolvalet. Varför är det rabalder om fristående skolor från vänsterfolk, men total tystnad över att Malmö kommun lägger ned Rosengårdskolan? Där har vi effekterna av det fria skolvalet.

Statistik är dikt och förbannad lögn för att bevisa sin trossats. Samtidigt som debatten om vinst i välfärden är olovligt falsk. Vad är vinst? Är det resultat efter finansnetto i resultaträkningen. Eller är det utdelningar på årets resultat innan man för över resultat i ny räkning? Detta har inte vänsterfolket lyckats svara på. Då blir det lite svårt med retoriken när de övervägande delen av riskkapital ägda skolorna går med förluster med anledning av ett vikande elevantal i gymnasieskolan. För det är här riskkapitalet är investerat. Inte i förskolor och grundskolor som inte har problem med elevantalet.

För övrigt anser jag att debatten om vinst i välfärden inte hör ihop med likvärdigheten. Likvärdighet enligt skollagen är att skolhuvudmännen ska bedriva en utbildning som uppfyller fastställda nationella mål. HUR man gör det är upp till varje skolenhet.

Media SvD