Gott å blandat

Med viss förvåning läser jag DN:s huvudledare. Betygskriterierna är ett under av otydlighet. Men det betyder inte att det målrelaterade betygssystemet är kass. Ledarskribenten skriver:

Betygssystemets så kallade kunskapskrav utgör inte det ankare som skolbyråkrater, politiker och ibland även lärare låtsas att de är. Rättvisa betyg uppstår inte i mötet mellan elevers prestationer och statliga betygskriterier. Betyg sätts av människor med egna kunskaper, erfarenheter och värderingar.

Det första felet ledarskribent gör att tro att skolan ser lika dan ut som den när hen gick i skolan. Då fanns ett relativt betygssystem som kännetecknades av:

Det hade som främsta syfte att på ett systematiskt och tillförlitligt sätt rangordna elever. Syftet var att skapa ett betygssystem anpassat för urval till högre studier. De grupprelaterade betygen talar alltså om hur en individs kunskaper förhåller sig till andra individers inom samma ämne. Däremot anger sådana betyg inte på något tydligt sätt vilka kunskaper en elev har.

Därför snurrar ledarskribenten ihop det hela. Dagens målrelaterade betygssystem kännetecknas av att utöver kunskapskrav ska elever besitta ett antal förmågor. Då går det inte att rangordna. I boken Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat finns en tydligt förklaring till nuvarande betygssystem:

Dagens mål- och kunskapsrelaterade betygssystem kan, i jämförelse med det grupprelaterade, ge bättre information om elevers kunskapsutveckling och kunskapsprofil genom att betygen är relaterade till angivna kunskapskvaliteter. Kunskapsbedömningen i ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem blir annorlunda till sin karaktär. Det är inte som i det grupprelaterade systemet tillräckligt att rangordna eleverna efter en skala, till exempel med hjälp av provpoäng. I det målrelaterade system vi nu tillämpar måste elevernas kunskaper i stället bedömas i relation till specificerade kunskapskvaliteter i form av mål och kriterier.

Så den som tror att jämförbarhet genom prov löser problem är helt ute och cyklar. Dessutom gör sig skribenten skyldig till gått å blandat. Hen börjar med ett exempel från gymnasiets betygskriterier. Den finns inte i läroplanen för gymnasiet utan i en direkt förordning från departementet. Den har rubriken Ämnesplaner och är inget Skolverket producerat utan regeringen.

Sedan hoppar hen raskt till grundskolans läroplan. Där finns kursplanen, som det heter i den skolformen, som ett kapitel tre i läroplanen. Kursplanen omfattar ämnets syfte och centrala innehåll. Även denna är en förordning. Men när vi kommer till kunskapskriterierna är det en föreskrift som skrivs av Skolverket. Det är dessa som är ett under av otydlighet. Sedan kan InfoMentors bok HEJas trasmatta vara en hjälp att bena ut vilka krav Skolverkets otydliga krav innebär. Men det stora problemet är att dagens betygskriterier från Skolverket inte är tillräckligt stringenta för att kunna göra en rättsäker bedömning.

Media DN

Källa: Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat. Skoldialogen