Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

tisdag 30 januari 2018

Fadersgestalten Ingvar Kamprad

Historierna är många kring Sveriges genom tiderna största entreprenörer. Det som började vid en mjölkpall utanför Älmhult i Småland till ett världsomspännande familjeföretag. Några tankar kring den stora mannen har jag. Följande skrev jag på min tidslinje på Facebook:
Missunnsamhet och historielöshet har präglat eftermälet av Sveriges största entreprenör genom tiderna. En är historielöshet över dels företagsklimatet på 70-talet, dels det morbida skattesystem som då exciterade. Det drev familjeföretagare som Kamprad först till Danmark 1973 för att landa med ägarbolaget i Nederländarna och familjestiftelsen i Lichtenstein. Till skillnad fån andra företag har IKEA växt organiskt utan behov av externt kapital. Det hade aldrig gått att genomföra i Sverige. Med den filosofin kunde IKEA byggas där kvartalsrapporter om ekonomin inte var styrande utan hur "Made by Sweden" skapade ett fönster för svenska värderingar, design och matvanor har skapat en bild av det lilla landet i norr. Tänk på det när ni nästa gång skruvar ihop en bokhylla.
Själv har jag varit förbi Kungens kurva och handla bokhyllor, garderober, tidningsbord, mm. Några till min bostad annat till mitt tidigare sommarnöje. Till och med att min partner och jag möblerade vårat kontoret med IKEA-möbler.
Personligen har jag aldrig träffat Ingvar Kamprad. Däremot har jag genom personer som jobbat hos honom fått mig till livs sådant som kanske inte är känt för alla. Börjar med en före detta affärskollega. I början av 60-talet jobbade han på NK. När IKEA skulle börja och sälja möbler ville inte "fina gatan" att han skulle lyckas. De möbelfabriker som arbetade med "fina gatan" och tänkt tillverka åt IKEA förbjöds att göra det. Sägs att IKEA fick ge sig utomlands för att kunna få möbler till de platta paketen tillverkade.

En annan berättelse är från min ungdomsvän. Han blev först en framgångs varuhuschef i Kungens kurva på 70-talet. Därifrån klättrade han till VD för några bolag i koncernen. Däribland VD för det norska bolaget. Ungdomsvännen är en sann säljare och frifräsare. Han började och utveckla den norska verksamheten efter eget huvud. Det skulle han aldrig gjort. Han åkte ut på ett sopat bananskal personligen av Ingvar för att han inte följde de planer som han gjort för den norska verksamheten. Så obarmhärtig kunde han vara.

Ytterligare en berättelse är den om en av VD:arna i ett av bolagen. Det har berättats Ingvar visst väldigt intresserad av pengar. Att fasaden om den snåle smålänningen inte stämde fullt ut, i varje fall inte i Schweiz där han bodde. Därtill fick jag mig till livs en intressant detalj hur Ingvar kunde predika ledarskap när han samlade direktörerna i bolagen. De fick en roman eller deckare att läsa. När de träffades hade man diskussioner över ledarskapet hos en romanfigur i den lästa boken. Vad kännetecknande detta beskrivna ledarskap. En intressant sätt att diskutera hur man utvecklar ledarskapet utifrån fiktiva berättelse.

Säkert finns det många fler berättelse över en person och epok i svenskt näringsliv. Frågan är väl, som jag ställt mig många gånger genom åren, vad kommer att hända med IKEA när fadersgestalten är borta. Svaret kommer vi att få så småningom. Rent juridiskt är det nog inga problem med den kompakta snårskog av bolag och stiftelser som finnas. Att någon skulle lyckas kunna ta över verksamheten är osannolikt. Problemet är mer hur kommer nästa generation att lyckas efter att varit i skugga av den dominante fadern.

Samma fråga ställdes när Dodde Wallenberg gick ur tiden och den förskjutne sonen Peter Wallenberg tog över, som fjärde generationen. Skulle han klara att axla manteln. Som vi vet lyckades han över förväntan att axla manteln. Nu är den femte generationen, i form av kusinerna, som rattar imperiet. Den sjätte är på tillväxt. En unik bedrift i familjeföretagande, möjliggjord genom de Wallenbergska stiftelserna där förmögenheten är inlåst.

Så det är en spännande till hur denna svenska framgångssaga IKEA kommer att klaras av andra generationens utövare.

Media SvD        
 

onsdag 24 januari 2018

Vinstfrihet är olaglig

Grundlagen styr hur Sverige ska styras. I regeringsformen stipuleras näringsfriheten. Därtill stagar artikel 16 i EU:s rättighetsstadga:
Näringsfriheten ska erkännas i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.
Det synes djup oroligt att varken Reepalu Välfärdsutredning som regerings lagrådsremiss gjort en juridisk analys av de förslag man försöker politisk trumfa igenom.

På SvD Debatt går två jurister igenom denna miss. Vad är allmänintresse och vilka avsteg får man göra. Uppenbart säger de:
Ideologisk grundad aversion mot privat verksamhet och möjligheten att göra vinst är inte något angeläget allmänt intresse. Möjligheten att göra vinst (och risken att göra förlust) kännetecknar all näringsverksamhet. Denna kärna för all näringsverksamhet kan inte inskränkas utan att regleringen kommer i konflikt med rätten till näringsfrihet.
Man kan vänta sig mer av en regering och statsrådsberedningen. Var finns statsrådsberedningens analyserar av rättsläget? Hade varit bara om juristerna gjort det innan man ger sig på lagstiftning som står i strid mot regeringsformen. Då blir fredagens (19/1) föreställning i riksdagen ett narrspel.
Ytterligare en djupt stötande särbehandling gör lagrådsremissen och Reepalu utredning sig skyldig till. De skapar av ideologiska skäl en särbehandling av näringsfriheten. Debattörerna skriver:
I lagrådsremissen föreslås att så kallade idéburna aktörer skall gynnas och därför undantas från delar av det föreslagna regelsystemet. Ett sådant undantag strider mot den uttryckliga regleringen i regeringsformen att inskränkningar i rätten att driva näring aldrig får ske i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.
Vinstfriheten är dumheter av stora mått. Att inte hålla sig till rättsprinciperna för Sverige säger bara att regeringen på denna punkt är odugliga. Jag hoppas innerligt att Lagrådet underkänner lagrådsremissen. Skulle regeringen trots det lägga fram en propp om vinstbegränsningar säger det mer om den än de som kommer att rösta i riksdagen mot en grundlagsvidrig propp.

Media SvD 
 

tisdag 23 januari 2018

Den högre utbildningsfabriken

Alla samhällen mår bra av att så många som möjligt skaffar sig högre kunskaper. Denna möjlighet var uteslutet för många en gång i världen, innan studiemedel gjorde det möjligt för intelligensreserven att göra klassresan.

Svenska Dagbladet har i en serie artiklar skrivit om utbildningsfabriken på akademisk nivå. Den ser annorlunda ut idag än när jag själv gick på KTH (bilden ovan). En studie gjord av Universitetskanslersämbetet, UKÄ, visar att andelen elever på toppuniversiteten med föräldrar med låg utbildningsnivå är skrämmande låg. Tittar jag på mitt gamla lärosäte är endast 15 procent av studenterna från hem med lågutbildade, 49 procent från hem med högutbildade föräldrar och 36 procent från hem med medelutbildning typ gymnasiet. Än värre är det på Handelshögskolan, HHS, där går endast 2 procent elever från hem med låg utbildning.

Eftersom jag själv tillhörde gruppen med lågutbildade föräldrar skulle det vara intressant att sett hur stor andel den var i början på 1970-talet. Det jag vet är att några av mina ungdomsvänner, som kom från dessa förhållande, gick på KTH och skaffade sig en civilingenjörsexamen utan hjälp hemifrån. Det som slår mig är hur det var möjligt då men inte nu. Har vi en annan syn på värdet av att utbilda sig eller är det något annat. Jag reflekterade över det på min tidslinje på Facebook:
Ska alla bli dokusåpa deltagare istället för att skaffa sig en gedigen utbildning? Inte hade man föräldrar som var studievana, men tillhörde intelligensreserven. De hade inte de ekonomiska möjligheterna som finns idag till att studera vidare efter fortsättningsskolan. Så någon hjälp hemifrån med läxor och annat hade man inte under hela studietiden. Den fick man fixa själv. Så vad har gjort samhället så uppdelat när det gäller att inte ta sig ur sitt sociala sammanhang?
Frågan är viktig att ställa sig eftersom vi lever i ett samhälle som kräver kunskaper på toppnivå för att välfärden ska utvecklas. För dynamiken är avgörande för kunskapsalstring. Jag håller med rektorn på Handelshögskolan:
Om alla har liknande bakgrund blir det ingen kreativ höjd och ingen intellektuell spänst, säger Lars Strannegård. 
Hög tid att samhället mer ser till att barn ges motivation för att bli något. Med erfarenheter från olika bakgrunder skapas dynamiken i välfärden. Min kusin Stig Karlsson, teolog och bokförläggare, skrev en kommentar till mitt inlägg:
Jag hade inte speciellt bra betyg men lätt för mig, men jag trodde inte jag skulle klara universitetsstudier- för det var aldrig någon som uppmuntrade mig att tro det.
Här tror jag grundskolan har en viktig uppgift att låta eleverna från förskoleklassen upp till årskurs 9 ge en inblick i vad kunskaper kan användas till. Om studie- och yrkesvägledningen är byggd så att elever förstår vikten av olika ämnes betydelser, för yrkeslivet, skulle det ge ökad motivation att våga ta steget till universitetsstudier.    

Media SvD   

måndag 22 januari 2018

Moderna läsare

Frikyrkligheten var starkt bidragande till att svenska folket lärde sig att läsa och bli bildade. Den blev första jämlika folkrörelsen i Sverige på 1800-talet. Frikyrkan stod sedan som modell för hur nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen formades samt organiserades.

Gunnar Hallingberg har starkt bidragit att beskriva hur Svenska Missionsförbundet och Pingströrelsen är stora kulturbyggare. Den litteraturhistoria som präglat svenskt kulturliv har sitt ursprung i den sekulära naturalismen från 1880-talet. I den fanns sällan eller aldrig plats för den litteratur som kom fram inom frikyrkan och spreds i de breda folklagren. Jag har fått upp ögonen för den del av frikyrkan jag bara snuddade vid på slutet av 60-talet och början på 70-talet, Svenska Missionsförbundet. Här visar det sig att Missionsförbundet har ett mångfasetterat litteraturlandskap. Allt från tidskrifter, bokförlag och bokhandlare i form av missionsbokhandel. Gummessons är en sådan bokhandel, saligen insomnad.

Missionsförbundet får nog se som de som haft störst påverkan på det tryckta ordet. Många är de missionsböcker som skrivits eller för att tala om de många sångböcker som tillkommit från slutet av 1800-talet fram till 1960-talet, när den typ av böcker och alster började en sotdöd.

Pingströrelsen var en senare kulturbärare. Genom Förlaget Filadelfia kom tidningen Evangeli Härold till som tidskrift för den växande rörelsen. Därtill var Lewi Pethrus inte bara föreståndare för Filadelfiakyrkan i Stockholm utan lika mycket skriftställare med ett otal böcker under sin levnad. Därtill ska nämnas Sven Lidman som kom den andra vägen från litteraturens pannas till frikyrkan och Pingströrelsen. Han bidrog även till ett författarskap som att avtryck i kulturlivet.

Därtill var Lewi Pethrus och Pingströrelsen pionjärer när det gäller etermedia. Med starten av IBRA-radio och sändningar från Tanger i slutet av 1950-talet kunde jag som grabb ratta in frekvensen på radio att lyssna. Det var den första spiken i den socialdemokratiska radiomonopolet. Det skulle sedan följas av den kraftiga närradioutbyggnaden på 1980-talet. Det innebar att statsradion inte hade utbildningsmonopolet av mediefolk längre. Folkhögskolor i Jönköping och Kaggeholm skapade eftertraktade medieutbildningar som många gått igenom och som behövdes för att ratta alla radiostationer landet över.

Boken är värd att läsas, även för den som inte har någon förankring i Frikyrkosverige, för att få en bredda kunskap om hur kulturlandskapet skapats och ser ut idag. God läsning.       

fredag 19 januari 2018

En bild säger mer än 1000 ord

Bilden från dagens pressträff i riksdagen om vinster i välfärden säger mer än 1000 ord. Mållös!!
Hovnarren och Gycklaren.

Helt oacceptabelt Löfven

Nu vet vi vad dessa båda herrar hade att säga idag, när man lägger fram förslaget om vinstbegränsningar i välfärden. Jag har aldrig hört mer plattityder från Jonas Sjöstedt än idag. Att sätta likhetstecken mellan vinst och kvalitetsbrist finns bara i en socialist föreställningsvärld. Så långt bort från den värld vi företagare lever i. Skulle jag plocka pengar i mina fickor hade jag inget företag.

Att ett litet parti med 5,7 procent av valmanskåren fått så stort inflytande över politiken är helt oacceptabelt. Vad vi ser är ett manipulerande från vänstern av stora mått. Att Socialdemokratin inte kan hålla rent till vänster gör den diskutabel för framtiden. Är detta första spiken i en Pasokifiering av SAP?

För ett är säkert, tjänsteföretag har inte behov av investeringar för att driva företag. Dessutom är det skrattretande att man bara tillåter ett prisbasbelopp för små företag att göra vinst. Hur i hela friden ska 45.000 sek ge stabilitet i ett företag. Dessutom ett tjänsteföretag lever på sina medarbetare och metoder. Dessa är enligt SAPV syn värda lika med noll. Med andra ord fortfarande lever man i fel affärslogik, man sitter fast i industrilogiken likväl som Marxismen gör. Inte undra på de går i otakt med tiden.

Ett är säkert, sista kommentaren är inte fälld från båda sidor, men det är klart försvårande för regeringen i valrörelsen med denna fråga. För logiken haltar betydligt om vi tar de offentligas kostnader för att driva en skola. Löner eller det som kallas undervisning är i snitt 56 procent av kostnaderna och kan sägas inte innebär någon vinst till andra aktörer. Möjligen om man köper in bemanningstjänster för vikarier av ett bemanningsföretag. Övriga delen på 46 procent omfattar hyror, mat, läromedel, administration, mm. Detta köps ofta upp av privata företag. Alltså går detta till vinst, men den tänker inte regeringen och Vänsterpartiet begränsa. Detta med att skattemedel inte ska gå till vinst är det största hyckleriet de ägnar sig åt.

Det hade varit renhåriga om de idag på pressträffen sagt rent ut att vi vill förbjuda privata företag i välfärden. Men då blir det ett moment 22, eftersom man är beroende av att köpa varor och tjänster från privata företag.

Samtidigt var det intressant att Stefan Löfven inte var med på pressträffen idag.

lördag 13 januari 2018

Sändebudet

Solbritt Andersson möter sitt svåraste fall i Singöserien. Hon har fått permanent förflyttning till Norrtälje polisen. Inte nog med att det går en sexgalen präst lös på ön, som i metoo-anda våldför sig på unga flickor så går fortfarande Sven Löwengrip fri.

Med driv fortsätter Gustafson&Kant berättelsen om internationell ekonomisk brottslighet. Vi följer trådarna via Tyskland, Litauen och Singö där de gamla militärerna anläggarna fortfarande utnyttjas för hemliga operationer.

Med Sändebudet avslutas trilogin om Solbritt Andersson och polisen i Norrtälje. En tomhet uppstår alltid när en serie är slut. Hoppa det till trots det vi får se Solbritt i framtida berättelser. 

fredag 12 januari 2018

Kunskapssyn och pedagogiken

Debatten går hög om den svenska skolan och dess kunskapssyn. Debatten pendlar mellan process och fakta. I boken Kunskapssyn och pedagogik går fyra forskare och professorer in på diskussion vilket paradigm som ska gälla. Det postorderna eller nygamla faktabaserade kunskapen samt hur pedagogiken borde anpassas till hjärnforskningen och hur hjärnan fungerar.

Boken är nyttig för diskussion om hur skolsystemet fungerar och vad nya kullar lärare ska bibringas kunskaper i sitt yrke från lärosätena. Det intressanta är att boken har mötts av iskyla från den etablerade pedagogikforskningen. Detta trots att boken är fullspäckad med forskningsrelaterade referenser.
Ett är tydligt, när man läst boken, att blicken måste vändas inåt i skoldebatten. På vilket sätt ska lärarna se till att undervisa så eleverna har kunskaper att klara fortsatta studier. VAD i det centrala innehållet i kursplanerna är den minsta faktakärnan, i varje ämne av de 16 obligatoriska i grundskolan. Och framför allt på vilket vis ska kunskapskraven bli tydligare för att lärare ska göra en rättvis bedömning. Med andra ord hur mäter man rätt från läraren till rätt till eleven. Utan summativ bedömning kan du aldrig få en formativ bedömning som leder framåt.

Läs boken, den är matnyttig för att få en skoldebatt som leder framåt istället för den eviga diskussionen hur man ska lösa de yttre faktorerna i skolan. De är som de är.

Media GP
Pluraword:
Kunskapssynen i läroplanen
Skolsystemet - inte anpassat för hjärnan


Civilsamhällets återkomst

Sverige har sedan 60- och 70-talet präglats av individens lösgörande från familjen och skrivit ett kontrakt med staten att ta hand om personen. Det har uttryckt sig genom särbeskattning, förskolor, studiestödssystem, socialförsäkringar och familjelagstiftning. Sverige har vandrat lång bort från det som byggde samhället förr, med familjen eller klanen som bas.

Frågan är hur vi ska lyckas med ett pluralistiskt samhälle framgent. Pluralismen bygger på tre beståndsdelar: marknaden, civilsamhället och friheten för individen. När nu det knakar i fogarna för välfärden och därmed statsindividualismen kommit till vägs ände, vad gör vi då? Skrev följande på min tidslinje på Facebook:
Nu när statsindividualismen kommit till vägs ände hur formar vi ett nytt civilsamhälle. Vi tappade bort det under vägen med föreningen som plattform. Allt från frikyrkan, nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen och idrottsrörelsen. Det var ju dessa arenor folk träffades på under den tid man flyttade från landet till staden. Nu när vi har en krackelerande välfärd är det åter tid att bygga det pluralistiska samhället starkare med dess tre komponenter marknaden, civilsamhället och friheten för individen. Detta är viktigt ur ett perspektiv där vi fått parallellsamhällen som styrs av andra värderingar än den svenska. Ska integrationen fungera måste civilsamhället omformas.
Frågan inställer sig hur vi ska se på frågan om att omforma civilsamhället. Joel Halldorf går in på detta i sin ledare i Dagen (se länk nedan). Samtidigt ge han ett svar eller tankeställare på sin tidslinje på Facebook:
Det som man dock kan se är att engagemanget i idéburna organisationer gått ner även under denna period, och folkrörelserna har tappat 70-90% i medlemstal sedan mitten av 1900-talet (med undantag för frikyrkorna, som backat ca 10-20%). Det är framför allt idrottsrörelsen som håller uppe sifforna (liksom olika former av bostadsföreningar) och man kan fråga sig vad det står för? Är det civilsamhället man är engagerad i, eller är det sina barn...?
En viktig fråga. Är civilsamhälle enfrågstyrt eller är det idéer. Under åren jag var aktiv i föreningslivet var det mycket relaterat till intressen kring kvalitet, verksamhetsutveckling och boendefrågor. Alla relaterade till snäva intressen eller engagemang för att utveckla min yrkeskompetens eller lokalsamhället där fritidsnöjet låg.

Hur vi än ser på engagemanget i idéburna formella organisationer var det en plattform att på kollektiv basis driva frågor om samhällsutveckling utifrån mig som individ. Det är bara att studera frikyrkan och dess utveckling. Dels stod den för den utveckling som ligger till grund för dagens kulturliv. Dels den omfattande sociala verksamheten som utvecklades som alternativ till statens välfärdsbygge. Där till den sociala gemenskapen i gudstjänster för att utöva sin tro.

Samma gällde engagemanget i nykterhetsrörelsen och den konsekvensen missbruket hade och har. Men där föreningsaktiviteten sjunkit undan. Ser vi på politiken. Samma sak där. Eller för den delen fackföreningsrörelsen. En av problemen med medlemstapp, frånsett individualiseringen, är utbildningsnivån i samhället. Många av dagens samhällsmedborgare har en högre utbildningsnivå än sina föräldrar. Det har gjort det möjligt att driva sin saker i kraft av meritokrati för att klar tillvaron. Här har behovet att gemensamt ihop och drivit sina saker minskat. Även kombon social medier och meritokrati skapar helt andra plattformar att driva sina frågor. Se bara på metoo-rörelsen.

Hur vi än ser på saken behöver vi diskutera vad gör vi framåt med den ökande populismen? Hur bygger vi ett hållbart samhälle som inte är beroende av en välfärdsstat som vittrar sönder under bördan av ökad invandring, en äldre befolkning och stora ungdomskullar på väg in i arbetsmarknaden med icke fullgoda kunskaper. Civilsamhället behöver rustas upp. Troligen inte under de former de en gång kom till utan mer en kombo av modern teknik, för att skapa arenor, och där vi pratar mindre om individ än personen som kan ställa sin kraft och kunskap till civilsamhällets tjänst.

Media Dagen
Wikipedia:
Statsindividualism
Civilsamhället 

lördag 6 januari 2018

Räkna med bråk

Stridsvagnen med högklackat kan man säga om Anna Bråkenhielm, Dokusåpa-drottningen. Hon skapade reality-tv i Sverige och världen när hon var vd för Strix. Ett litet bolag på några tiotal miljoner i omsättning, med tunga personer som Robban Aschberg, Pelle Thörnberg, m fl inom Stenbecksvären, när hon tillträdde på 1990-talet till ett företag som omsatte en halv miljard när hon lämnade.

Med driv berättar hon sitt liv som affärskvinna. Om flopparna, succéer och småländskt driv. Här får vi berättelsen om hur Expedition Robinson blev den världssuccé den blivit. En miljardindustri. Här får vi berättelse om andra tv format som bl a Farmen.

Samtidigt möter vi en tuff bråkig kvinna nära till känslorna och magkänslan för att driva affärer. Vi möter och får en syn på kvinnor som jag tror pk-Sverige kan sätta i halsen för. Där hon tar död på gängse synsätt om föräldraledighet och jämställdhet. Dessutom lämnar hon 18 tips till tjejer (killar) med passion för busniess.

Ett tips är, BLI EN MÄKTIG DUKTIG FLICKA (s 216):
Säg ja till makt och kombinera det med att vara duktig. (......) Att vara "duktig flicka" har blivit ett skällsord, men det är inte alls fel att vara duktig, det vill säga prestera. 

Boken är en nyttig läsning för alla som är entreprenörer eller vill få sig en inblick och kunskap hur kvinnligt företagande kan se ut. Därtill en dos råg i ryggen för kvinnor att göra karriär utan att ha skuldkänslor för familj och barn. Med driv och passion för jobbet är familj inte hindret, mer än att män inte klarar av att stå för den naturliga markservicen män är vana att kvinnor gör för män med samma position som Anna Bråkenhielm har för jobbet.

Så kvinnor och män läs och lär er att räkna med bråk.          

onsdag 3 januari 2018

Åldersklyfta - ett gissel för välfärden

Redan för femton år sedan skrev jag debattartikeln om att Rädda välfärden med lönsam investering. Artikeln publicerades i nummer 6 av Kvalitetsmagasinet 2003. Redan då tog jag utgångspunkt i hur det kommer att se ut när rekordgenerationen pensionerar sig. Inte nog med stort kompetenstapp blir arbetsbelastningen på de arbetande generationen omöjlig. Med de 1,2 miljoner individer som finns i rekordgeneration motsvarar det 12 procent av befolkningen eller 23 procent av den sysselsatta befolkningen.

Då föreslog jag att det var hög tid att effektivisera organisationer både privata och offentliga. Kanske just offentliga är i stort behov att effektiviseras nu när befolkningstillväxten är sned i förhållande till den växande andelen 65+ i befolkningen och hur det ser ut kommun vis enligt bilden nedan.
Det jag tog upp i mitt debattinlägg var inte främst en teknikdriven utveckling som oftast förknippas med effektivisering, utan i vilken mån arbetssätt och dess tillämpning kunde bli bättre. Det finns modeller för att göra bedömningar i vilken grad en verksamhet är excellent eller inte. De bygger på en internationell bedömningsskala på 1000 poäng. Normalverksamheter i Sverige når oftast mellan 150 - 200 poäng på denna skala. Samtidigt visar forskning på området att verksamheter som har förmåga att förbättra sig får en resultatökning på en tredjedels procent per ökad poäng i utmärkelsmodellerna. Skulle verksamheter lyfta sig från 200 poäng till 400 poäng skulle det innebära en 60-procentig resultat ökning.

Jag relaterad till nästan bibliska mått i min debattartikel vad det skulle innebär för Sverige. Man började tänka på landet Gosen (1 Mos 46, 47) när det visade sig att de beräkningar som gjordes visade på effekterna på BNP skulle bli astronomiska, en ökning på 5 500 miljarder kronor. Har vi råd att missa den effektivisering nu när åldersklyfterna ökar och den traditionella sättet att säkra välfärden gått i baklås? Frågan som då är hur gör vi en nationell samling för att klara framtidens välfärd. Framför allt är vi beredd att ta till oss följande citat från 1960-talet av Mao Zedong:
Det finns inget uppbygge utan nedrivning.
Metoder och verktyg finns, nu behövs ett nationellt handlingsprogram för att anträda resan för att bygga om välfärden.

Media: SvD
Blogginlägg Pluraword:
Rekordgenerationen