Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 28 november 2020

Gap och skrik i skoldebatten

Tonläget är uppskruvat i skoldebatten inför vilken politisk väg skolan ska ta. Allt från de som gapar och skriker mest om den förhatliga marknadsskolan, som segregerar, till storleken på elevpengen eller det som allmänt kallas skolpengen. Oavsett vilken politisk åskådning man har skulle debatten tjäna på att sakligt diskutera de avigsidor som finns i dagens skolväsende.

Måndagen den 30 november 2020 ska remisserna vara inne på utredningen som behandlat en likvärdig skola. I DN (28/11 20) skrivs i ledaren:

Därefter är det dags att lägga skarpa förslag på hur skolan ska kunna skapa likvärdiga förutsättningar mellan barn – inte mellan skolor.

Ett intressant påstående, man går bort från skollagens definition av vad likvärdighet kräver av skolväsendet, att alla ska ha samma förutsättningar oavsett i landet man bor och att den ska bygga på de nationellt fastställda målen i skollagen och förordningar som läroplanen. Ledarsidan på DN drar kraven än hårdare och säger att denna likvärdighet ska gälla mellan barnen. Med andra ord är det den "inre marknaden" i en skolenhet det är frågan om. Att lärarna i varje årskurs och klass ska skapa lika förutsättningar för eleven. Här ska inget frispel eller soloframträdande av lärare göras. Undra hur de kom fram till det.

Erik Söderlind skriver i ett debattinlägg i SvD (28/11 20) om skolpengen att det är feltänkt kring den. I mångt är tankarna intressanta fram till följande skrivning:

Eftersom skolan är ett kommunalt ansvar innebär en avvecklad skolpeng att varje kommun i stället får teckna avtal om ersättning med den som driver respektive skola. Detta kan låta svårt men är inte mer komplicerat än de årliga utvärderingarna. Poängen med avtal är att kommunen då automatiskt kan granska att avtalet följs och med inskrivna kvalitetsmått ger det en betydligt större kvalitetsgaranti än dagens ”kasta ut pengar och hoppas på resultat-modell”. 

Något fundamentalt fel i tänket måste göras i slutsatsen. Skolan har ett statligt uppdrag som granskas av Skolinspektionen och styrs av skollagen och förordningar. Därmed är det kommunala självstyret begränsat endast till finansieringen av skolan. Därmed finns enligt mig inte möjlighet i grund- och gymnasieskolan att avtal om hur pengarna använts och hur de uppnått kvalitetsmått. Detta speciellt i ljuset av den sekretets som lagts på statistik från SCB. Däremot vore det mer riktigt att man förstatligar finansieringen av skolan och återgår till hur det var innan 1991 när skolan kommunaliserades av Persson.

Socialdemokraten och ledarskribenten Widar Andersson i Folkbladet skriver en intressant ledare kring gap och skrik i skoldebatten, som tas illa upp av inbitna åsiktsmaskiner på vänsterkanten, han skriver:

Utredningarnas remisstid ackompanjeras såväl av närmast rättshaveristiska hatkampanjer mot skolval och friskolor som av saklig och rimlig kritik. De ansvariga politikerna behöver dels distansera sig från den djupa misstron mot människors egna val inom välfärden som så starkt präglar Stockholmsmedia. Ute i verkligheterna väljer människor skolor och andra tjänster som aldrig förr. Klyftan mellan ropen på förbud/demoniserande av företag och människors verklighetsbeteenden är enorm och påminner starkt om hur invandringsfrågans åsiktskorridorer såg ut för några år sedan. 

Skoldebatten behöver föras om de avarter som uppkommit de senaste trettio år sedan skolväsendet ändrades från statlig regel- och ekonomistyrning till dagens mål- och resultatstyrning, där kommunalisering och fristående skolreformen genomfördes. Där Drevdagen var den första fristående skolan och med tiden har fristående skolor kommit till i en större utsträckning. Dock ska man vara medveten att endast cirka sexton procent av grundskolorna drivs av fristående skolor med varierande associationsformer. Allt från ekonomiska föreningar, i form av föräldrakooperativ eller personalkooperativ, stiftelser till aktiebolag. En sak som man inte tänkte på var hur alla dessa skolor som startats för att drivas efter olika pedagogiska metoder av en eldsjäl skulle kunna fortleva. När dessa eldsjälar av en eller anledning måste göra exit vem är då skickad att ta över verksamheten. Det vi sett är just det som alltid händer när marknaden mognar att ett antal kapitalstarka bolag köper upp dessa livsverk och därmed räddar verksamheters fortlevnad. 

Det är ena sidan av myntet. Den andra sidan av samma mynt är både frågan om kompetensen hos de nya ägarna, att driva skola utifrån den nya ägar- och ledningsprövningen som både görs vid nyetablering i en kommun eller på redan befintliga skolor. Därtill hur man ska se på hur resultatet efter finansnettot i företagen ska disponeras. Vad ska stanna i företaget och hur stor ska en utdelning till ägarna vara. Det här senare är där det stora gapandet och skrikandet görs utifrån ideologiska synsätt. En trist utveckling med argument om vinstjakt och stöld av skattepengar som inte gagnar till att konstruktivt lösa avarterna i skolväsendet. Lägg ideologierna på hyllan och sätter er ned över partiideologier och lös de strukturproblem skolan har samt främja att kvaliteten vässas i den dagliga verksamheten så barnen får den rätt till kunskap skollagen ger dem rätt till.

Media DN, SvD, Folkbladet        

fredag 20 november 2020

Olyckliga i paradiset

Välståndet gör dig inte lyckligare. "De stigande förväntningarnas missnöje" talade Tage Erlander om. När man får det bättre ökar också förväntningarna. Trots att människor får det bättre finns det ett missnöje att det inte går fortare och inte görs tillräckligt mycket. Med det som grund kan man fråga sig ifall vi har en psykisk ohälsa eller att vi inte kan hantera mänskligt lidande. 

Christian Rück bjuder in till en reflexion och diskussion om vedertagna sanningar. Boken ger tyvärr inte att du blir lyckligare - men smartare. Är stress en sjukdom eller en nyttig del av det mänskliga livet. Utan stress presterar vi inte. Frågan om den press vi kan uppleva eller det lidande vi har som människa är en sjukdom som ska behandlas eller är en naturlig del av livet. Oavsett vid vilken tidsålder en människa levt har man brottats med lidandet oavsett ekonomiska förutsättningar och livsvillkor.

Mer än en miljon svenskar tar antidepressiva läkemedel och psykologiska diagnoser är hälften av alla sjukskrivningar. Ett sanning som skrämmer eftersom allt inte är psykiska sjukdomar utan bara "vanliga" utmattning, som behöver annan typ av hjälp än medicinering. Läs boken för att förstå hur stress uppstår och den för Sverige unika diagnosen utmattningssyndrom är.  

måndag 16 november 2020

Året med 13 månader

Dagboken är brutalt avslöjande som bokform. Utan den hade vi inte vetat hur Anna Frank som flicka levde som gömd i Nederländerna. Utan Åsa Lindeborg berättelse hade vi inte fått en brutal bild av media och kultur Sverige. Djärvheten ligger i att porträtten av författare inte precis är smickrande. Eller för den delen journalister i de olika mediehusen. 

Åsa Lindeborg navigera i sitt känsloliv genom dagboken med ruelse och kristallklar skärpa om metoo, populismen, yttrandefriheten och Svenska Akademin. Här får vardagsmänniskan inblick i de trånga kultursfären. Lika mycket som hur en kvinna ser på sig själv när åldern kommer på en och det naturliga förändrar kroppen och tanken. Därtill att som kvinna leva i offentlighetens ljus. Hur hanterar man svek, tvivel och känslor kring mediernas makt och åldrandet.

Uppfriskande är kritiken kring hur metoo ockuperades av kvinnor med annan agenda än att lyfta mäns vidriga beteende. Kommer själv ihåg att jag ifrågasatte delar av metoo när det begav sig, ack vad ilskan sprakade mot mig. Gissar att media Sverige har en oplockad gås som inte vågar ha en kritisk hållning till vad man gjorde och skrev under detta märkliga år. Kan skymta visst obehag hos journalister som intervjuade Åsa Lindeborg vid lanseringen av boken. Självrannsakan är en svår konst.

Allt nog trots sina många sidor är boken lättläst och bjuder till bladvändande. Man vill veta mer. 

söndag 8 november 2020

Arg som en geting

Ryktena från Vita Huset säger att Donald Trump är arg som en geting. Så och många av de 70 miljoner som röstande på honom när det blev klart att Joe Biden vunnit 279 elektorsröster. När jag skrev på Facebook efter valet den 3 november 2020 var läget ett annat. Jag skrev att Trump även denna gång kanske gör stolpe in, eller blir det stolpe ut. Idag vet vi att det är det senares som gäller.

Trumps handlande förvånar inget. En narcissist och fullblods dito lever i en värld utan för rimlig kunskap och beteende. Jag är inte ett dugg förvånad över hans handlande efter att hanterat hans typ i yrkeslivet. Enda medicinen som gäller för dessa typer av människor är total isolering. Tyvärr för en äkta part är det ett livslång strid. Eller för att vara evangelikaler och relatera till Ordspråksboken 1 kap 22 versen:

Hur länge, ni okunniga, skall ni älska 
okunnigheten,
hur länge skall smädarna njuta av 
att smäda
och dårarna hata kunskap?

Underligt nog kände jag en lättnad att vi åter ser lite ljusare på demokratin och globaliseringen. Att bygga murar blir dåraktigt unket och osunt. Det är i fläkten av åsikter och fakta som tillvaron utvecklas.

Nu återstår att se hur länge getingen i Vita Huset orkar surra runt för att hitta något att sticka gadden i.

söndag 1 november 2020

Trettonåringar halkar efter i godkända betyg

Skolverket har kommit med resultatet för skolans trettonåringars betygsresultat för 2020. En inte allt för uppmuntrande läsning. Trenden fortsätter utför sedan 2015. Om det beror på ökat antal elever eller något annat är oklart samt om covid-19 påverkat.

2019/2020 gick 119 000 elever i årskurs 6. Det är en ökning med 1 500 elever. Fördelningen mellan könen är en övervikt på antalet pojkar. De är till antalet 51 procent (61 000) pojkar av populationen och flickor 49 procent (57 800). Generellt är flickorna kunskapsresultat bättre än pojkarnas under 2020. Tittar vi på hur många elever som får godkänt betyg (A-E) är det endast 73,5 procent. Ser vi över perioden 2015 - 2020 är det en minskning med 7,0 procentenheter. Mellan 2019 - 2020 var minskningen 0,4 procentenhet.


Tittar vi på fördelningen mellan könen, har flickor om klarat alla ämne med minst betyget E sjunkit 0,5 procentenheter till 77,3 procent. För pojkar är minskningen 0,3 procent till 70,0 procent. 


Flyttar vi fokus till hur det ser ut i betygsfördelningen mellan de olika ämnena ser den ut som följande diagram:


Åter skiljer engelskan ut sig även detta år med betyget A+B på hela 38 procent. Därmed ligger betyget på 2 procentenheter lägre än 2019. Betyget F för engelskan är även det oförändrat sedan förra året. Nästa ämne som inte ändrat sig är modersmål för betyg A+B på 31 procent 2020 och 2 procentenheter lägre än 2019. Betyget F för modersmål är 4 procent och är lika som 2019. Betyget A+B för Idrott och hälsa ligger på 31 procent eller 1 procentenhet lägre sedan 2019 samt Svenska som andra språk är oförändrat sedan förra året. Betyget F för Idrott och hälsa oförändrat från förra året. För Svenska som andra språk har en förbättring på betyget F gjorts sedan 2019 med 1 procentenheter. Betyget A+B för matematik är oförändrat på 25 procent sedan 2019.

Tittar vi på betyget F är den ofärändrad mellan 2019 - 2020 på 11 procent för  matematik och för idrott och hälsa 7 procent.

Trenden på resultatet är fortsatt oroväckande sedan förra året. Vad är det som gör att skolan inte förmår att lyfta kunskapsresultaten? En fråga som måste beaktas är hur mycket covid-19 har påverkat resultaet vt 20?  

För övrig är frågan inte bara ett täcken på systemfel utan lika mycket frågan om vilka pedagogiska metoder skolan har och hur de påverkas av faktiska kunskapsresultat i de olika ämnena. Görs genomlysningar av hur många elever som faktiskt riskerar att inte nå kunskapsmålen på varje skolenhet. Jag har inte svar på frågan.

Det är viktigt att resultatanalysen av kunskaperna och betygen görs på ett enhetligt och adekvat sätt så de pedagogiska metoderna hjälper eleverna att få ett godkänt betyg (A-E), även om skollagen inte har något krav på lägst betyget E. Speciellt är signalen viktig för varje skolenhet när sexorna flyttar upp i högstadiet. Vad behöver varje elev för att lyfta sig till minst betyget E i alla ämnen i slutbetyg i nian. Varje skola behöver säkert ett kollegialt sätt att gör fortlöpande bedömningar av eleverna, minst fyra gånger under ett läsår, fram till vårterminen i årskurs 9.

Källa:
Betyg i årskurs 6, vårterminen 2020, Dnr: 2020:891, Skolverket.