Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

fredag 28 februari 2014

Balansproblem

Lärarförbundet har gjort en undersökning av rektorer och förskolechefers vardag. Där uppges att två av tre har fått mindre tid att ägna sig åt pedagogiskt ledarskap. Inte undra på att vi har de resultat vi har i skolan. Samtidigt är det skrämmande att huvudmännen medvetet bryter mot lagen. Skolangens andra kapitel ger rektorer och förskolchefer makten över den "inre organisationen" på förskolan och skolan.


Olyckligt har lagstiftningen inte definierat rakt ut vad begreppet betyder. Lika lite finns en klar förklaring i förarbetena till lagen. Det ända man får luta sig mot är Skolinspektionens tolkning. Där tolkas det som den pedagogiska verksamheten. Tyvärr har även huvudmännen en bristfällig styrning av uppföljning. Hela 9 av 10 huvudmän får nedslag på att de saknar systematiskt kvalitetsarbete när det gäller att planera, följa upp och utveckla verksamheten.


En av de frågor som borde oro huvudmännen är varför deras verksamheter inte fungerar. Är det för många byråkrater på kommunhuset? Borde de inte istället ägna sig åt att utföra de administrativa sysslor som förskolechefen och rektorn ägnar sig åt.


Avlöva byråkratin på förvaltningarna och bygg ut administrationen på enheterna. Den viktigaste uppgiften för förskolechefer och rektorer är att leda verksamheten. Förskollärare och lärare ska inte behövas lämnas i sticket när det gäller den pedagogiska verksamheten. Ledare som inte har verksamhetens vardag som huvudprioritet kommer aldrig att lyckas leda en verksamhet. Om ledare i konkurrensutsatta verksamheter skulle bete sig som i skolans värld skulle de för länge sedan gått i graven. Skolans och förskolans smala lycka är att de har en lagstiftning som håller den under armen.


Media SvD Lärarnastidning

onsdag 26 februari 2014

Mer resultatstyrning

Något måste uppenbarligen var fel i den politiska diskussionen. Även om vi har ett granskningssamhälle blir det inte bättre av att rikta om sökarljuset från en typ av resultatgranskning till en annan. Samtidigt undrar man hur det är bevänt med kunskapen om vad skollagen (2010:800) sätter för ramar för den statliga kontrollen.


Verkar vara få som observerat att Skolinspektionen gör kvalitetsgranskningar inom speciellt givna områden. Allt från avhopp från gymnasiet, dyslexi, rektors ansvar, mm. Där beskrivs både de som är bra och de som är mindre bra på att tillämpa läroplanen. Att då söka en omformning av tillsynsuppdraget till ännu mer resultatstyrning verkar huvudlöst. Det påpekar Lewin i sin utredning.


Om något skulle ändras på Skolinspektionen på dess uppdrag borde politikerna snegla hur det här med granskning, examination eller tredjepartscertifiering går till inom kvalitetsområdet. Där finns redan existerande ordningar internationellt hur sådana ska gå till. Där sätts höga krav på kompetens hos de personer som genomför sådan uppdrag. Om uppdraget skulle ändras krävs också en helt annan besättning av kompetenser på Skolinspektionen. De som gör tillsynen idag är oftast samhällsvetare och jurister med ringa kunskap om det pedagogiska. Om det ska bli någon stuns i en ändrad inriktning måste fler granskar med pedagogiska erfarenheter anställas. Skolinspektionen skulle mer se ut som den "gamla" utbildningsinspektionen som Skolverket bedrev innan 2008.


Ska politikerna ändra inriktning på sin myndighet måste det finnas en politisk enighet att den ska omfatta hela uppdraget att granska både målstyrning och resultatstyrning. Inte bara den ena storheten.


Media SvD     

måndag 24 februari 2014

Skilda språk

Språk och matematik har skilda utryckssätt. Matematik kan man lära sig via en språklig kontext. Att man skriftligen skriver upp ett problem för att lösa det. Oftast vanligt sätt vid vardagsmatematik. Om det är ett bra sätt att lära barn matematik kan man fundera över.


Det mera traditionella sättet är att lära sig matematikens olika uttryckssätt. Vad är cosinus för något? Hur löser man logaritmer? Vad är roten ur något? Matematiken har ett helt eget språk man går miste om om man bara lär sig det via det textbaserade sättet. En parantes i språket är ingen viktig sak. Mer ett förtydligande. Parantes i matematiken är en avgörande sak. Vet man inte skillnaden kan man hamna väldigt fel.


Matematiken innehåller många sådan språkregler som inte går att lära sig på annat sätt än att kunna matematikens språk. Det är en viktig sak att fundera över när vi pratar elevers bristande matematik kunskaper. Är det rätt pedagogisk metod som används i dagens skola? 

onsdag 19 februari 2014

Betyg F

Slutrepliken på Suhonen och Svensson debattomgång kan inte annat än bli underkänt - betyget F. Varför? Jo, åter glider de på fakta kollen och vetenskaplighet. Det är brukligt att hänvisa till vilka källor man har. Man nämner inte att det är 1985 års skollag man refererar till.


Lika lite som riktigheten i tidsangivelsen för Skollagen (2010:800). Lagen togs i riksdagen den 22 juni 2010 och trädde i kraft i början på augusti 2010. Samt började tillämpas från 1 juli 2011. Inte 2012.


Nästa sakfel är det här med påverkar av skolresultat. Vi fick oss till livs (140218) vid det öppna utskottsseminariet av OECDs Andreas Schleicher bland annat att skillnaden i resultat är mer signifikant mellan klassrummen än mellan skolorna. Dessutom spelar det ingen roll vem som äger skolorna i ett skolsystem. Inget skolsystem är bättre än dess lärare.


Så det vore klädsamt om herrarna Suhonen och Svensson byggde argumenten på fakta och inte tyckande och tro.


Media SvD  

tisdag 18 februari 2014

Kommunalpampens snäva syn

Vem har makten att styra i skolan. Kommunen på uppdrag av staten. Då är det märkligt att läsa att staten ska minska sin styrningen. Man kan funderar över hur den statliga styrningen tillämpas eftersom den själv gör sig skyldig till att bara fokusera en del i mål- och resultatstyrningen. Ensidigt fokus på resultatstyrning hamnar fel noteras i Leif Lewins utredning. Utan koppling till mål säger resultat ingenting.


Birger Hultman går till tals för minskad statlig styrning på Brännpunkt SvD (140218) med att säga:
Lärare med stora befogenheter, både ifråga om undervisningen och när det gäller ordningen i klasserna, skulle mötas med ökad respekt av såväl elever som föräldrar.
Riktigt i sig, men man undrar hur ha läst skollagen i sin argumentation. Skollagen är ytterst tydlig på att det är lärare och förskollärare som har makten över undervisning. Rektorer och förskolechefer över den pedagogiska verksamheten på förskolan och skolan. Skollagen begränsar här huvudmännens makt över det pedagogiska.


Är det här skon klämmer för fd kommunpampen Hultman? Att staten direktstyr undervisningen via styrdokumenten? Man undrar. Staten har i sina styrdokument talat om VAD och VARFÖR men inte på något ställe sagt HUR. De som upplever detta så har med stor sannolikhet inte läst och tolkat styrdokumenten. Så ja, det finns skönhetsfläckar i skollagen och andra reformer som lärarlegitimation som begränsar urvalet att anställa undervisande personal. Men inte hur själva undervisningen ska gå till. Den makten är lärarnas och rektors.


Media SvD  

söndag 16 februari 2014

Blodlös politik

Politiken är blodlös i den meningen att man inte lyckats presentera en bild av framtiden. De rödgröna kör retrospårets upptrampade stigar och Alliansen eller M kör jobblinjens söndertrampade retorik. Svensk politik befinner sig i en kris. Ledarna har betydelse.


Läser Tony Blairs memoarer och berättelsen om krishanteringen i Nordirland. Han har tio punkter för en lyckad sådan. Den åttonde är just: ledare är betydelsefulla. Han skriver:
Saken är den att det allra enklaste för de olika parterna i en konflikt är att hålla fast vid sina etablerade positioner. En ideologi, till och med en slags teologi, har växt upp runt konflikten och återspeglar dess ensidiga karaktär. Man ser allting genom ett prisma som skapats av denna ensidiga ideologi. Att hålla fast vid innebär att man går på väl upptrampade stigar, som kanske inte leder någonstans, men vars underlag är ordentligt slitet, vars landmärken man omedelbart känner igen och där de som följer efter trivs allra bäst.
Även om detta handlar om den djupa konflikten mellan ärkefienderna på Nordirland ser jag mönster i dagens svenska politik.


Hur väl intrampade är de stigar som rått under de senaste mandatperioderna? Hos Alliansen verkar man ha en väl upptrampad linje med jobbpolitik som förlitar sig på att stora organisationer ska stå för detta. Man ser inte att jobbskapande sker i andra dimensioner i ett kunskapssamhälle. Medan de rödgröna verkar nyvaket omfamna en vänsterretorik från 68-rörelsen och framåt. Då de ledande personerna knappt vara födda men tillhör just välfärdens barn. Kan det vara en nostalgis upptrampad stig från barndomen de försöker återskapa?


Inga av dagens politiker har en blodfylld bild över vart Sverige ska befinna sig om tio år. Var finns den politiska bild som gör att civilsamhället inte trasas sönder av politruker? Var finns de ledare som kommer att skapa politiskt risktagande för att dra Sverige vidare?


Media SvD, DN   

torsdag 13 februari 2014

Herr Arnes penningar

Striden efter Leif Lewins utredning om kommunaliseringen tycks stå om vad det statliga ingreppet ska innebära. Som det ser ut idag är det pengar och pedagogik striden står om. Med nya skollagen har staten redan tagit makten över undervisningen.


Som lagen är skriven har huvudmännen endast makten över utbildningen. Med utbildning menar lagen verksamheten kring kärnverksamheten utbildningen. Däremot definierar skollagen undervisningen som förskollärares och lärares ansvar och uppdrag. På det visat har staten gjort en direktkoppling på uppdraget från skollag och läroplaner direkt till enheterna. Genom skolplanens skrotande har huvudmannen fråntagits den juridiska rätten över pedagogiken.


Så här borde det inte föreligga några problem för var sig förskolechefer, rektorer, lärare och förkollärare. Tyvärr har huvudmän både offentliga och enskilda krampaktigt hållit kvar sin makt i okunskap eller rent taktiskt.


När vi kommer över på finansieringen av skolan och arbetsgivaransvaret är stridsfrågan förstatligandet. Den enklaste delen är kanske att återgå till den del av kommunaliseringen regeringen Carlsson med skolminister Göran Persson valde. Att åter göra statsbidragen riktade och därmed rycka undan kommunernas möjlighet att använda bidragen till allt annat än att satsa på skolan. Under tiden kan man fundera på all kringverksamhet som byggnader mm.


Nästa fråga är var arbetsgivaransvaret ska ligga? Här medger lagarna redan idag att det finns tekniska möjligheter att lägga det på skolorna direkt. Kanske vore det lättare om man skulle skapa en valfrihet för elever och föräldrar att välja skola utan restriktioner i valet. En skola som väljs oavsett om den är statlig, kommunal eller privat. Då skulle överlevnaden i skolan bero i vilken omfattning varje skola skulle lyckas med sitt systematiska kvalitetarbete.


Oavsett detta är skolsystemets politiska dimension en fråga som har kort och lång sikt. I det korta perspektivet skulle man kunna koppla ihop finansiering och undervisningen på ett sätt som innebär att statbidragen betalades ut direkt till skolorna kopplat till deras behov av utveckling. För dagens budgetsystem med generalla höjningar eller sänkningar har spelat ut sin roll. Frågan är om politiker vågar ta i frågan i samförståndsanda före valet 2014.


Media DN

onsdag 12 februari 2014

Soppa på en spik

LOs tankesmedja har kockat en soppa på en spik. Ett mer näringsfattigt debattinlägg från tankesmedjan Katalyt får man leta efter. Hela retoriken går ut på att de fristående skolorna har stjälpt hela den kommunala skolan. Något mer hårresande resonemang och användning av statistik och fakta får man leta efter.


Så blir det när man försöker tvista verkligheten efter sina politiska ideologier. Trovärdighet i inlägget bli lika med noll eftersom jag läst delar av rapporten. Noterar att den historia som beskrivs i den Lewinska utredningen är näst intill identisk med en mig närstående persons beskrivning av svenskt skolväsende under 1990-talet. Personen har varit med om hela resan i skolan både som förvaltningschef, rektor och tjänsteman på utbildningsutskottet.


Vad herrar Svensson och Suhonen ägnar sig åt är historieförfalskning i den meningen att de påstår att det är de borgliga som är roten till skolproblemen. En enskilt påstående får bilda exempel. Att det skulle vara den nuvarande regeringen som skulle ligga bakom den ökade kraven på dokumentation i skolan. De har medvetet eller blundar för att det faktiskt var S-regeringen som införde de skriftliga omdömena. Då som förordning. Det enda som Alliansregeringen medverkat till är att upphöja detta till lag 2010. För att idag, sedan 19 november, tagit bort det lagkravet.


Andra exempel på byråkrati och dokumentation från S kan nämnas. Det var Ylva Johansson som införde kravet på en årlig kvalitetsredovisning. Förordningen hade i sig goda tankar men kom att i sin tillämpad form bara bli ett byråkratiskt instrument. Huvudmänen och skolorna uppfattade detta krav som onödigt. Kvalitetsredovisningen blev ett pliktdokument istället för ett instrument för att öka måluppfyllelsen i skolan. 


Därför är det trist att dessa påstående från herrarna svärtar ner Leif Lewin. Det verkar som både dessa två kända rabulister och Ibrahim Baylan ger uttryck för en oförskämdhet för att på något konstigt sätt rentvätta S agerande under hela denna tjugoåriga period.


Media SvD 

måndag 10 februari 2014

MSU återkomst

Nygammal vals utspelade sig på Brännpunkt SvD (140710) när folkskolläraren och fd skolchefen torgför ett program för skolutveckling. Är det någon som kommer ihåg Myndigheten för Skolutveckling (MSU)? Inte. Vi hade en sådan under åren 2003 - 2008. En myndighet som gick i graven samtidigt som Skolinspektionen blev till och Skolverket blev av med sin utbildningsinspektion.


Vid den tidpunkten återfördes 60 % av MSU verksamhet till Skolverket. Men resultatet från utvecklingsavdelningen på Skolverket har inte varit allt för publikt och haft genomslag. Från Skolverket har det mest handlat om bedömningar av nya betygssystemet.


Det förslag som läggs nu har igenkänningens tecken från de 40 % som försvann för gått för fem och ett halvt år sedan. Resultatet av den verksamheten var lika framgångsrikt som de som nuvarande regeringen gjort med förstalärare mm. Ett halvljumt mottagande hos både offentliga och enskilda huvudmän.


Det som förslås i förslaget från Gustaf Fridolin och Matz Nilsson innehållet adekvata saker för att minska flaskhalsarna i svenskt skolsystem. Men om det är fler myndighetspersoner som ska stå för förverkligandet vet jag inte om det är bästa vägen för att nå de resultat som eftersträvas.


Media SvD

lördag 8 februari 2014

Besvärligt var ordet sa Bull

Tydligen har dagens elever den väldigt besvärligt. Alldeles för mycket störande moment som: pubertet, utseendefixering och oro över kompisrelationer. De har tidigare generationer också haft. Det nya är väl round the clock-tillvaron vi lever under som ger informationsstressen. Ewa Kaminski lärare på Vällingbyskolan säger:
Eleverna får inte ihop livet till en helhet. Man är som förälder skyldig att hjälpa dem att strukturera tillvaron - men det är vi, lärarna, som är pedagogerna.
En självklarhet så man knapp borde uttala det. Hon fortsätter:
ett stort problem kvarstår: De föräldrar som nu sitter i bänkarna är de engagerade som redan stöttar. De som bäst skulle behöva vara där, är det inte.
Att utbilda föräldrarna i läxhjälp kan vara ett sätt att få upp elevers motivation. En annan mer effektiv är att redan från de lägre klasserna vänja eleven vid en målstyrd studieteknik. Elever borde själva sätta upp mål för sin kunskap, sociala utveckling och individutveckling. Givetvis med vuxnas stöd.


Nya skollagen (3 kap) sätter ett stort informationskrav på skolan och dess lärare att informera om de kunskapskrav som gäller. Därför är det inte bara elever som ska informeras vad som krävs för att nå de kunskaper eller vilka förmågor man bör besitta. Det gäller lika mycket föräldrarna.


Det kanske hade varit mer begåvat om Ewa Kaminski och hennes kollegor på Vällingbyskolan istället hade utbildat föräldrarna i Lgr11. Vad innehåller läroplanen för krav på pedagogiken och innehållet i ämnena. Vad är de olika förmågorna eleven ska träna. Vilka kunskapskriterier finns och hur tolkar man dem. All den kunskapen skulle markant öka effektiviteten och värdet i utvecklingssamtalet.


Föräldrarna skulle vara mer behjälpta att ställa de besvärliga frågorna till sina barn om de hade kunskap om kraven i läroplanen och kursplanen. En strukturerad undervisningen enligt detta synsätt, med hjälp av ett pedagogiskt årshjul för eleverna, skulle ge effekter som soppar banan med pratet om skolans problem.


Om eleven veckovis gör sin ämnesplanering och frågar sig vilka mål ska jag uppfylla med mina studier. Samtidigt som eleven t ex i januari långsiktigt lägger upp mål att nå under våren. Där eleven även ställer sig frågan vad vill jag utveckla och förbättra när det gäller min social och individuella utveckling. För att riktigt få stuns i denna studieteknik ska utvärdering av resultat mot målet göras veckovis.


När vi börjar se detta strukturerade sätt, byggt på Hattie och Blooms reviderade taxonomi, kommer vi se att skolan lyfter resultaten. Men det kräver en helt annan skola än de vi har idag. En skola som i vardagen, bland rektorer och lärare, förstått värdet av skolutvecklingen varje dag, att blir lite bättre på ett strukturerat sätt. Där föräldrarna är den pådrivande kraften utanför skolan för det egna barnets utvecklas. Att var "pain-in-the-ass" och ställa de besvärliga frågorna utan att det blir tjat.


Media SvD  

Styrd utredning

Signaler kommer innan utredningen om kommunaliseringen lagts på regeringens bord verkar alarmerande. Om det föreligger som PA Andersson, SKL säger på Brännpunkt SvD (140207) är det allvarligt. Har inte den vetenskapliga utredningen byggt på fakta är den lika mycket värt som pappret hopknölat i papperskorgen.


Är det så att direktiven JB givet har en dubbel agenda? En som lovade opartisk belysning eller en som är styrde i JBs riktning för förstatligande? Frågetecken är många.


Det som är helt klart är att svenskt skolsystems problem inte är pengar utan flaskhalsar i systemet. Då inte flaskhalsar om vem som har huvudmannaskapet. Den är i så fall lika dålig oavsett om det är staten eller kommunen som uppbär den. Skollagen som börjat tillämpas 1 juli 2011är ett bra ramverk som tyvärr inte har börjat tillämpats full ut. Några av flaskhalsarna är bristande pedagogiskt ledarskap hos rektorer och lärare. Bristande kunskap om mål- och resultatstyrningen i verkligheten. Samt att bygga en skolorganisation som skapar effektivitet. Utöver det relationen mellan huvudmannen och enheten. Okunskapen lyser med tydlig signal.


Om det är som PA Andersson skriver är jag djupt oroad för den vetenskapliga nyttan eller sanningen i utredningen. Den är i så fall långt bort från forskningen om School Effektiveness Rescarch (SER).


Media SvD  

fredag 7 februari 2014

Resultat och kostnad hör inte ihop

I den heta skoldebatten är det intressant att notera ett samband. PISA-mätningar visar inget samband mellan förhållande antal PISA-poäng i naturvetenskap och kvaliteten i utbildningsystemet och kostnaderna för investeringar i det. Detta visas i boken Lärdomar från den finska skolan.


Intressant. Länder med höga utbildningskostnader har med automatik inga höga elevresultat. Det enda som har effekt på elevresultatet är att effektivisera skolsystemet. Det som avgör att utbildningsresultaten är goda är effektiveten än utgiftsnivån. Pengar är sällan lösningen.


Det borde politikern notera nu när det ena partiet efter det andra bjuder över varandra. Valet borde handla om hur vi effektivisera de befintliga skolsystem än att vara inne och mecka på undervisningens nivån från politikerhåll. Där har de ingen kompetens. Politikerna borde inse att de borde ägna sig åt att lösa upp de flaskhasar som finns i skolsystemet än att ställa ut löfte om mer pengar.


Källa: Sahlberg, Pasi (2012) - Lärdomar från den finska skolan, Studentlitteratur

Klåfingrighet

Volvos problem kan sammanfattas med ett ord: klåfingrighet. Klåfingrigt på det sättet att dess ledningar över tiden byter inriktning och organisationssätt. Från en fungerade global processorganisation för Volvo Truck till enskilda produktbolag. Där tron på att vårda varumärken bara kan göras i de gamla strukturerna.


Problemet som uppstår då är likt det Ericsson genomlevde under sin era med Ramquist vid rodret. Massor med fristående bolag som inte hade någon intern styrning och noll koll på kassaflödena.


Så det är hög tid att återinföra den globala processorganisationen. Se till att som Electrolux gjorde att modulisera och standardiserade innehållet och som Toyota varit världsmästare på målstyrd produktion. Bygga samma innehåll men vård skalet som varumärken. Då duger det inte att ha finansfolk i styrelsen som inte begriper mer en räkenskaper.


Media SvD

tisdag 4 februari 2014

Som man ropar...

får man svar. Torbjörn Sjöström skriver på Brännpunkt SvD (140204) att föräldrar är nöjda med de kunskaper det egna barnet får i skolan:
På frågan i vilken utsträckning man anser att ens egna barn får den kunskap som man förväntar sig svarade en klar majoritet, 70 procent, att förväntningarna uppfylls i mycket eller ganska hög grad.
Med de som grund kan man säga att han har rätt att allt för många i debatten har en felaktig bild. Men. Fråga som inställer sig direkt är: Hur vet vi att föräldrarna har rätt kunskaper om betyg och kunskapskriterier i dagens skola?




Lika troligt som att övriga debattörer i skolfrågor inte har en korrekt bild eller kunskap om det målrelaterade betygssystemet lika lite kan man vara säker på att de som svarat har det. För att dra den slutsatsen att det egna barnet har god kunskaper måste man säkra frågan via djupintervjuer.




Speciellt när vi vet att det förekommer betygsinflation i skolan. Utöver skiftande kunskap hos föräldrar till dagens elever om kunskapsmålen och betygskriterierna har lärarna som sätter dem lika stor "kunskapsbrist" i hur man bedömer. Slutsatsen som görs är något ytlig och glättade i Novus undersökning. Den är inte sann utan bara sannorlik att föräldrarna är mycket nöjda eller nöjda.


Media SvD