Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

söndag 26 februari 2012

En enkel

till Antibes!

Livet utan returresa är berättelsen om änklingen George som har fått nog. Nog på hemhjälpen och sina vuxna barn. En svindlande berättelse om svek, stöld och minst sagt komplicerade familjerelationer.

Berättelse tar oss från Luleå till Antibes, en förvecklings komik. Fast inte på ett ytligt och glättiga plan. Här blommar girigheten och skurkaktighet sida vid sida med en ömsint berättelse om hur det är att vara gammal.

Filmen eller dvd är värd att se. Förstår varför Sven-Bertil Taube fick Guldbaggen för bästa manliga huvudroll 2011.

Nu lurade jag dem igen.

Skavlan i fredags satte fart på tankarna. När jag lyssnade till Claes Elfsberg var det många funderingar på min egen klass resa. Är det sant att även jag har en underdoog känsla? Jag har väl inte riktigt rätt ut det tidigare, men visst har det många gånger känts overkligt det man gjort eller gör.

För att vara den första i släkten, som bestod av småbrukare och arbetare, var det definitivt inte solklart att man skulle skaffa sig en bildning. Den förhärskande synen var att läs färdigt skolan och skaffa dig ett jobb. Det inkluderade inte gymnasiet eller för den delen nått så ouppnåeligt som en akademisk examen.

Turligt nog hade jag föräldrar som hejade på utan att sätta krav på att jag skulle läsa det ena eller det andra. Nyfikenheten har alltid drivit mig. När jag upptäckt och erövrat en kunskap har det funnits två saker som styrt mig. Hur kan jag använda detta? Hur kan jag modellera om det till praktisk tillämpning?

När det är gjort har oftast mitt driv att fortsätta i samma hjulspår falnat. Nyfikenheten har ytterligare en gång väckts. Vad finns det bakom nästa hörn?

För att återvända till mina funderingar. Har jag känt när jag presterat att jag inte räckt till. Finns känslan att lura omgivningen med att man är en bluff? Vet inte, men jag minns att när jag tog ut civilingenjörs examen  från KTH var det en mix av känslor som kom. Yes, I did it! Samtidigt som en overklighets känsla fanns där. Ibland kan jag än i dag känna att det inte är sant det jag står och säger för jag har väl inte klarat examen.

Detta dyker upp i de stunder jag haft mina Paulinska uppenbarelser över hur saker hänger samman och ska presentera det för omgivningen. Då är det lite av det Claes Elfsberg sa i Skavlan: Nu lurade jag dem igen.

Media SVT Play

Tomma tunnor...

...skramlar mest! Med förvåning läser jag dagens krönika av PJ Anders Linder. Vad är det för tilltag politiker ägnar sig åt. Varumärkesskydda något som en Nordisk modell. Har de fått hjärnsläpp? Om S inte har mer på fötterna än att hålla på å skydda något namn har man inte mycket till politik att komma med.

Dessutom kan man fundera på om det är S som har monopol på en nordisk modell. Knappast!

Varumärksskydd är en kommersiell företeelse för att skydda immateriella tillgångar under en given period. Detta för att i viss mån skydda sig från intrång på en idé som ska säjas på en marknad. När politiker tror att det går att göra lika på en idé och förtroende marknad har man tappat perspektivet total.

Politik handlar om att ha en idé och ett innehåll på samhällsutvecklingen baserat på demokratiska principer. Man undrar med vilken med demokratiska fostran politrukerna i partierna vuxit upp i skolan? Eller är det så att det bara är vackra ord i en läroplan som aldrig fått förankring i folkdjupet. I varje fall verkar inte politrukerna lärt sig detta.

Politik är att vilja, lär Palme sagt. Det är dags att dagens politiker börja vilja istället för att med kosmetiska och konstlat marknadstänkande begränsa den politiska diskussionen. I annat fall är det väl lika bra att vi övergår till mera diktatoriska former av politik.

Media SvD

tisdag 21 februari 2012

Fort och fel

Man kan säga mycket om skolpolitiken. En att det handlas före det är färdig tänkt. Björklund som tongivande i regeringen är en handlingens man som skjuter först och frågar sen. Samtidigt är en del av hans och Alliansens skolreformer baserar på ett storstadsperspektiv. Det gör det inte lättare att realisera delar av den.

Dock måste jag nog säga att debattörerna i DN har en offerkofta på sig. I stället för att gnälla borde Eva-Lis Sirén medverka till att ett helt nytt avtal på lärarområdet kommer till. Ska lagkraven uppfyllas fordras helt andra avtal för att fixa kedjan planingen-undervisning-utvärdering-förbättring.

Samtidigt är det rätt märkligt att huvudmännen inte tagit sitt ansvar. Med den nya skollagen sätter den helt nya krav på att faktiskt se till att förbättra utbildningsverksamheten. Detta utifrån enhetens behov av utveckling, inte vad några skolpolitiker hitte på.

Ett mått av eftertanke borde spegla debatten. Om något har gjort fel är det ingen katastrof om man backar och rättar till. Framförallt behövs det tid för att få saker på plats. Det som krävs enligt skollagen kommer att ta en tre år innan det grövsta felen i dagens skola rättats till. Låt skolan i ro få börja anpassa sig till de lagkrav som är golvet i svenskt skolväsende.

Media DN

Jobblinje eller innovationslinje

Det verkar utkristalliseras sig vilken politik S vill föra framgent. Ser allt mer ut som klassisk industripolitik från fornstora dar. Fast i en ny tappning om man ska tro Stefan Löfven. Allt nog, bra att vi ska stödja produkt framtagandet i högteknologiska produkter. Frågan är bara hur mycket sysselsättning skapar det. Teknikhöjande i sig innebär ju att du gör jobbet mindre resurskrävande för användare. Det som kallas ökad produktivitet. Ökad produktivitet per tidsenhet innebär minskat behov av arbetskraft.

Den andra sidan av myntet är hur ska man lyckas behålla spetskompetens i landet för att just skapa dessa framtidsprodukter. Frågan gäller både skatter och hur man skapar Hollywoods som bidrar till framgången.

Problemet är inte att det saknas idéer utan hur man får fram försäljningsbara produkter, oavsett om det är en vara eller tjänst. Det vi tappat och länge saknat i Sverige är förmågan att skapa företag som kan både sälja och tillverka högstående varor i landet. Andra är att det inte finns ett naturligt samband mellan klyftigt kapital och idémakare. Såddfinansiereingen är näst intill obefintlig.

Runt landets lärosäten finns det campus eller inkubatorer som just sysslar med att utveckla idéer som är för tidigt födda för att bli riktiga företag. Här borde staten fokusera mer medvetet med att skapa arenor för att gifta ihop det klyftiga kapitalet med idémakarna. Tittar vi tillbaka i tiden växte Volvo, SKF och andra företag upp ur ett redan existerande företag. Dessa avknoppningar överlevde den svåra första tiden genom att utnyttja kuvösen, i form av moder företagets infrastruktur. Dags att börja fundera på hur de gjord och översätta det i dagens samhälle.

Samtidigt är det viktigt att även Alliansen vaknar till liv i näringslivsfrågor. Därifrån är det tyst. Borgs och Reinfeldts ständiga Per Schlingman klyscha med jobblinjen har körts till vägs ände. Jobb skapas inte bara med att ändra välfärdssystemen. Man måste inse att det är någon där ute som behöver hjälp att föda fram en idé till konkurrenskraftig produktion för att jobblinjen ska ha en reell chans.

Media SvD

måndag 13 februari 2012

Pålövning påbjuden

Skolan är ingen budgetreglator i kommunen. Okunniga hobbypolitiker har aldrig förstått skolans betydelse för kommunen. PJ Anders Linder går idag i sin krönika in på det viktigaste av allt. Det är inte Björklund som avgör skolresultaten utan lärarna i skolan. Då är det hög tid för de 290 kommunalråden i kommunerna att inse följande fakta.

Har du en skola som prestera goda kunskaper och socialt utvecklar barnen i kommunen är det en källa till att dra till sig skattekraft. Familjer med barn väljer bostadsort efter om det finns förskolor och skolor som kan garantera en utveckling av deras barn. Det innebär att kommunen får en helt annan bärkraft att utveckla den lokal tillväxten.

Om skolan av lövades i 90-talskrisen är det hög tid att pålöva den nu. Felbemanningen är helt uppenbara när man drar mer resurserna. När lärare har 500 elever att göra bedömningar på en gång per termin. Den läraren skapar en rättsosäkerhet i de bedömningar h*n ska göra av elevens måluppfyllelse i kunskaperna i ett ämne enligt lagkraven.

Dags att sätt alla hobbypolitiker och kommunalråden på skolbänken för att lära sig vilka kraven är i styrdokumenten som de är åsatta att tillämpa.

Media SvD

söndag 12 februari 2012

Sluta släcka bränder

Läser idag i SvD om den ökande stressen i skolan. Lärarna känner en ökad press på sig att hinna med. "Att göra"-pressen är det som är allvarligast enligt undersökningen. Inte så konstigt i sig när man upplever att man lastas på nya bördor utan att andra tas bort. Den största enskilda verkar vara det här med dokumentation eller som det uttrycks tunga administrativa bördor. Utöver det, felbemanningen i skolan.

Allt detta mynnar ut i två saker. För det första en reaktiv kultur som springar på allt som händer. Det andra att ledarskapet är mer fokuserad på att hålla budget än att skapa ett tillåtande och utvecklande klimat.

Läraryrket är inte annorlunda än andra yrken när det gäller att ha lagkrav på sig och krav på dokumentation av sitt arbete. Problemet är snarare den långa tradition och kultur av muntlighet. När man helt plötsligt ska över i en skriftlig kultur tar det mot.

Hur ska man komma åt detta för att minska stress och upplevd tyngre arbetsbörda. Det finns i sig inga enkla recept men det som visat sig verkningsfullt är att anträda resan från att parera till att aggera. Med andra ord att försöka förebygga så inget onödigt händer. Där är systematiskt kvalitetsarbete det som kan lyfta skolan. Det sätter nämligen krav på kedjan planera-undervisa-utvärdera-förbättra.

Rektorer och lärare måste börja se över den inre organisationen (2 kap 9 §) på skolorna nu när man har lagligt stöd för att ha makten över hur arbetet ska bedrivas. Det är inte huvudmännens uppdrag. De ska bara utveckla skolan (4 kap 3 §) på uppdrag från hur skolan vill utveckla enheten (4 kap 7 §).

Därför är det hög tid att rektorer slutar att betrakta sig som mellanchefer åt skolchefen på förvaltningen. Med delegationsrätten (2 kap 10 §) har rektorerna för första gången ett större friutrymme att skapa en skola som värnar det förebyggande för att öka måluppfyllelsen.

Källa: Skollagen (2010:800)

Media SvD

fredag 10 februari 2012

Man undrar hur somliga tänker

Med viss förvåning läser jag att Haninge har en skolplan tagen i kommunfullmäktige för åren 2011-2015. För det första är det oerhört konstigt att Haninge gör just det. Skolplanen har avskaffats i Skollagen (2010:800).

För det andra undrar man när man läser den. Som styrinstrument är den inte mycket värd. Ingenting om huvudmannen har övergripande mål och vad man ska nå enligt dem. Bara fromma ambitioner. Inte hur man tänker sig hantera förutsättningarna och hur man styr baserat på lagkrav. Hur ska huvudmannen följa upp och utveckla skolan?

För det tredje är det överjobb att i princip skriva allt som finns i de nationella styrdokumenten.

För det fjärde undrar man över om inte politikerna har kunskap om rollfördelningen mellan huvudmannanivån och enhetsnivån.

För övrigt anser jag att skolplaner inte ska finnas eftersom det tagits bort i nya lagen utan ett mer stringent styrdokument för hur huvudmannen ska styra utbildningen men inte undervisningen.

Nygammal vals

Med förvåning läser jag att Björklund och Alliansen vill införa en teorifri skola. Något mer feltänkt får man leta efter för att råda bot på Outdropsen från gymnasieskolan. För att få bukt på detta fenomen är det nog i botten hur du reformera undervisningen i skolan. Alltså hur rektorer och lärare tillsammans skapar pedagogik som kan matcha elever med skolleda och hormoner som stormar. Det är inte strukturella reformer i sig som skapar framgången.

Möjligen skulle det kanske vara dags att köra en nygammal vals och återinföra den två- respektive treåriga fackskolan. På den treåriga mera yrkesinriktade fackskolan kunde man till och med få en fackskoleingenjörsexamen. Denna utbildningsform gav en bra avvägning av teori och praktik. Den treåriga gav ett mellanår ute i verkligheten när man var i 17 årsåldern. Ett bra avbräck i skolarbetet som gav den nödvändiga praktiska erfarenheten för att förstå vikten av teori.

För övrigt anser jag det är viktigt att inte skala bort teori i utbildningarna.

Media SvD1, SvD2

torsdag 9 februari 2012

Gamla tider och nya

Funderar på det här med lunchmöten. Idag hade jag ett sådan med min studiekompis från KTH och SU. Spännande att reflektera över svunna tider när man ägnade sig åt att förkovra sig. När man pratar så var det som igår. Tiden och minnet är ett konstigt begrepp. Man får verkligen bekräftelse på att tiden är relativt.

Samtidigt är det intressant med utbildning. Båda har vi samma examina, men ingen håller på med det vi en gång utbildade oss för. Slår mig att det kanske trots allt inte är så viktigt vad man utbildar sig till. Man byter ändå karriärer flera gånger under yrkeslivet. Kanske det är det vår statsminister försöker säga, fast han tankar bygger på att alla måste ha en utbildning för att göra nya karriärsprång.

Riktigt kanske om du inte har en akademisk examina. Har du det finns det inget att lärar sig när det gäller tekniken att studera eller logiskt tänkande i abstraktioner. Snarare har du det ett plus för att ta in nya ämnesområden. Det stora problemet med är nog snarare att det är få som vågar ständigt röra sig utan för sin bekvämlighetszon. Skulle fler våga är det inget konstigt med det Reinfeldt sagt om framtida arbetsmarknad.

söndag 5 februari 2012

Jämlikt visavi jämställt

Diskussionen går högt på FB när Lotta Gröning ställer en fråga eller tycker till om en sak. Senast om V och dess val av potentater i partistyrelsen. Genast har vänstermänniskor synpunkter på könsblandningen och tyngden i posten. Det är trots allt varannan damernas i styrelsen, men när det gäller valet av en man till tyngsta posten, frånsett ordföranden, ylas det högt.

Då haglar ord som jämlikhet mm i den korrekta politiska retoriken. Sådan uttryck som jämlikt samhälle får mig att dra åt öronen. Språkbruket eller ordens valör anser jag viktiga när man diskuterar. Därför gick jag i vanlig ordning och gjorde en ordboksvandring.

Jämlikt definieras med:
ha lika stort värde som varje annan person.

Jämställt definieras med:
ha samma rättigheter och skyldigheter.

Ett jämlikt samhälle skulle alltså vara ett samhälle där alla har lika stort värde som varje annan person. Tycker mig hört det i den utopiska diskussion om ett socialistiskt samhälle. Det har ju praktiserats under 1990-talet med föga framgång.

Däremot skulle ett jämställt samhälle vara ett där alla har samma rättigheter och skyldigheter. Ett samhälle med mer pluralism än den enfaldiga jämlikheten. Jämlikt blir det aldrig så länge det finns två människor på jorden.

För övrigt anser jag att ett jämställt samhälle är viktigt.

fredag 3 februari 2012

Slocknad stjärnglans

Det som hände i Södertälje är inte ett arbetslöshets problem. Det är ett fel i det Hollywood som behövs för att bygga forskning och utveckling. Det vi ser är ett gigantiskt missgrepp som startade långt tillbaka i tiden, men som blommar ut i dagens skuld och finanskris.

En faktor är den sänkta stjärnstatus spetskompetensen fått i Sverige. I ivern att ge breda grupper akademisk utbildning har inneburit att kvaliteten i grundutbildningen på högskolor och universitet sänkts till gymnasienivå. Samtidigt som forskningen snarare blivit en slags doktorandutbildning istället för som för en del av jobbet på en institution och kravet på unikitet i doktorsavhandlingen.

I SvD beskrivs det som hänt i Södertälje ur många synvinklar. En av dessa vinklar är inte avsaknaden av spetsutbildningen utan brister som näringspolitik, dålig ägarstyrning, kostnadsjakt i vården och en finansmarknad som inte begriper affärlogik.

Ägarstyrning är en. Den som startade dräneringen av den medicinska forskningen var den S märkta regeringen via statens ägande av Pharmacia. När bolaget såldes till UpJohn försvann, i ett penndrag, alla patenträttigheter ur Sverige till London utan att regeringen lyfte ett finger. Man var bara glad att statskassa fick lite pengar i krisens Sverige på 90-talet. Man var inte tillräckligt smarta att i avtalet med UpJohn föra in en klausul som skulle förbjudit att resultat av svensk forskning försvann ur landet. Idag vet vi, det finns inget Pharmacia kvar i Uppsala. Samma öde verkar AstraZeneca vara på väg att gå. Den en gång stolta axeln Uppsala-Stockholm-Södertälje med sin medicinforskning och biotech är idag en skugga av sitt forna jag.

Samtidigt, om man ska tro rektorn på KI, är sjukhusen också med i det som händer. De kliniska studierna inom vården är eftersatt. Samtidigt som politiker i landsting ägnar sig åt besparingar på medicinkostnader, med derivatpreparat, som tar man död på möjligheten att dra nytta av patenterad forskning av mediciner med bättre verkningsgrad. En livsnödvändighet för en industri med långa ledtider från idé till produktion.

Det är på tiden att vi tar oss en redig funderare vad vi vill med den högre akademiska utbildningen, hur vi ska få spetskompetens och Hollywooden att fungera mellan aktörerna. För ska vi ha en kunskapsbaserad ekonomi i landet gäller det att satsa på hög kompetens inom teknik, naturvetenskap och medicin.

Media SvD1, SvD2, E24

onsdag 1 februari 2012

Den lättretade ministern

JB har åter, likt gubben i lådan, gjort förhastade uttalanden. Hur vore det om han någon gång stillade sig och tog reda på fakta. Fort och fel har aldrig varit bra, speciellt inte från en minister.

Speciellt allvarligt är det när ministern uttalar sig om pedagogiska hjälpmedel och vilken pedagogisk som skolan ska ägna sig åt. Frågan är om inte det är snudd på ministerstyre. Undra om han glömt att lagrådet smiskade honom ordentligt på fingrarna inför skollagens tillblivelse? Där hade ha gjort just sådan juridiska övertramp på grundlagen och regeringsformen med att departementet skulle komma ut med föreskrifter och råd. Där fick regeringen backa innan lagen kunde läggas som en propp på riksdagens bord.

Den senast reaktionen är oförstålig. Bara för att man använder Ipad, smart-telefoner eller laptops i skolarbetet innebär det inte att allt ska kastas ut. Det är betydligt bättre att barnen lär sig att utveckla språket och formulera meningar via datorn, med inbyggd talsyntes i maskinerna, än att traggla med pennan när motoriken inte är färdig.

Barn i sex - sju års åldern har inte en fullt ut utvecklad hjärna för att klara av finmotorik. Det är först i åtta år ålder det inträffar. Om ministern lyssnat färdigt skulle ha hört att det var så lärarna i Sollentuna berättade att man inte skulle kasta ut böcker och pennor.

Det har visat sig att barn som får använda datorer har större språkutveckling än de som tragglat med pennan i år 1. När de börjar lära sig skriva med penna i år 2 går det fortare att lära sig skriva och har en större språkutveckling än de elever som enbart använt papper och penna år 1.

Dessutom blir jag störd över stofilerna i min egen ålder som tuggar om att det bara är böcker som är det rätta läsformatet. När ska min egen generation inse att det sätt vi lärde oss saker på inte nödvändigt vis är det rätta sättet. Världen har utvecklats. Skulle man följa det axiom som dessa förfäktar skulle vi aldrig börjat använt miniräknar utan fortfarande hållit på med räknestickan. Hur begåvat hade det varit?

För övrigt anser jag att man i varje teknikutvecklings fas ska använda tekniken för att underlätta kommunikation och lärande.

Media DN ; SvD

Uppdatering 120206
Vill ni läsa vad faktiskt Maria Stockhaus sagt i fråga gå in på hennes blogg.
Blogg Maria Stockhaus

Ideiologiska övertoner

Vad har hänt med Rossana D och V? Tycker att det slagit över i övertoner och megafonbudskap, precis som på 70-talet. Med en ruskigt dogmatisk och skrik ideologi. Övertonerna gör att det inte går att ha en vettig diskussion, som märktes tydligt när Marie Stockhaus (M) och Rossana D diskuterade reklamkostnader i skolan.

Man kan ha synpunkter på hur pengar används för att marknadsför gymnasieskolan. En viktig del i skarven mellan grundskolan och gymnasieskolan är övergång och samverkan. Det är till och med ett läroplansområde. Grundskolan ska ha en process för hur man informerar kring gymnasievalet.

Vad vore mer lämpligt än att grundskolan ordnade basarer varje hösttermin där man bjöd in både offentliga som enskilda gymnasieskoler för att informera som sina program och vad de leder till för möjligheter till arbete och vidare studier.

Hur svårt kan det vara?

Media SVT Play