Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 28 mars 2015

Kedja har hoppat av

Pedagogiskt ledarskap är en central del av rektor och förskolechefens jobb. Tragiskt nog har den kedjan i uppdraget hoppat ur styrningen av skolan och förskolan. För det är trots allt så att administration har aldrig fört en verksamhet framåt. Bilden om förändring är tydlig.




Alla vill vi se en förändring i rektorsrollen. Skollagen (2010:800) har givit rektorer och förskolechefer starka mandat att driva förändringar i förskolan och skolan. Men när det kommer till verkligheten vänder många blicken ned i backen. Oj, är det på mig det beror om några förbättringar blir gjorda. Det är ju alltid skolkulturen och förskolekulturen som tar död på alla förändringar.

Därför är ledarskapet viktigt. Att ha förmågan att lyfta blicken från den gråa händelsestyrda vardagen. I den statliga utredningen Rektor och styrkedjan (SOU 2015:22) säger sig hela 75 procent se hinder med att jobba som pedagogisk ledare i kommunala skolor (s 112). Och det bedöms vara brist på tid som styr (s 113). Fördelningen på tiden fördelar sig på 17 % på pedagogisk ledarskap, 53 % på administration och 30 % på vardagsärenden (s 132). Noteras skall att den faktiska tidsloggan som rektorer gjorde i utredningen på sitt pedagogiska ledarskap var 13 %.

Inte undra på att styrkedjan inte finns utan man trampar bara runt pedalerna utan framdrift. Inte undra på att kunskapsresultaten ser ut som den gör när fokus ligger på fel arbetsuppgifter. Samtidigt finns det här med det osynliga kontraktet mellan rektor och lära om att rektor sköter administration och lärarna sköter undervisningen. Kontraktet anses av 35 % vara brutet, 24 % tycker att kontraktet är på väg att brytas och 17 % att det inte är brutet (s 90). Med andra ord finns ingen enhetlighet att om ett brutet kontrakt. Oroväckande.

De bärande orden för pedagogiskt ledarskap hos rektorer och lärare är i fallande ordning: Lära, Elev, Leda, Pedagog, Mål, Utveckla, Undervisa, Förutsättning, Skapa, Uppdrag och Kunskap (s 95). Däremot saknas eller i ringa grad bärande ord som Systematiskt kvalitetsarbete. Det enskilt viktigaste grunden för förbättringar i skolan. Ord som systematiskt (4 %), analysera (3 %), utvärdera (3 %) och uppföljning (2 %) (s 96) är ovanliga hos både rektorer och huvudmän trots det tydliga kravet i skollagen (4 kap 3, 4§§).

Då är det hög tid att rektorer och huvudmän ser över sina uppdrag. Om vi tar sikte på pedagogiska ledare så bör de kännetecknas av ett visionärt ledarskap som kräver att visionen förmedlas i fyra dimensioner:

  • ledarskapets besjälande
  • kommunicerbarhet
  • begriplighet
  • gränsöverskridande
Allt ledarskap bygger på att man strävar efter att flyttar skolans position framåt i förhållande till sitt nuläge. Det är huvuduppgiften. Inte att hålla budget. Möjligen uppnå den samma. För att lyckas med visionärt pedagogiskt ledarskap måst systematiskt kvalitet sitta i högsätet. Att varje dag bli bättre än i går genom att ta små tuggor. Då krävs det att man skapar en metafor och metod för hur man driver detta kvalitetsarbete. Turligt nog finns just en metod för detta: kvalitetshuset eller SER-huset. Ingående beskrivning finns på blogginlägget Tuffa tider.
Med detta får du ett systematiskt kvalitetsarbete som begripligt och kommunicerbart för alla. För kvaliteten i förskolan och skolan sker i barngruppen och klassrummet. Det är förskollärarnas och lärarnas dagliga jobb att se till att läroplanernas barn- och elevmål ger resultat genom en pedagogik som ständigt förbättras.

Blogg: Tuffa tider
Källor:
Rektor och styrkedjan (SOU 2015:22)
Danielsson, Roger J (1995) - Tjänstekvalitetens hörnstenar - kundstyrd affärsutveckling, Studentlitteratur
  

söndag 22 mars 2015

Tuffa tider

Skolor med dåliga resultat är en utmaning. Det tycks som om varje land har olika sätt att attackera frågan. I Tyskland och Storbritannien verkar man ha ungefär lika syn på skolor i socialt utsatta områden. I London stängdes skolor. Rektorerna sparkades och lärarna utvärderades.

En sådan skola är Kingsmead Primary i Londonstadsdelen Hackney. Har var allt "Out of control" enligt rektor Louise Nichlos. Elever och föräldrar flydde skolan. Först när man faktiskt började fundera på vad som skulle göras är detta sinnebilden av hur man höjer en skola för att bli effektiva. Byt skolledning och utvärdera lärarna. Där nyckel till framgång är dataanalyser och höga förväntningar. Där inga ursäkter godtas. Lena Melander jobbade med Hackneyprojektet för att få ordning på skolorna. Hon säger:
Lärare och rektorer mäter exakt hur alla elever utvecklas. Man gör kurvor – ser man en kurva dippa så går man in med åtgärder. En elevs bakgrund får aldrig vara ett skäl för att det inte går bra.
Det är något att fundera på i den svenska skolan som har total mätnoja. Man kan inte mäta barns utveckling är den gängse melodin påhejad av den pedagogiska forskningen. Vad man kan se i London är att tuffa tider för rektorer och lärare råder. De som inte håller måttet åker ut. Här är undervisningskvalitet viktigt.
Man talar hela tiden om undervisningskvalitet. Det rektorn gör i huvudsak är att se till att undervisningskvaliteten är hög. Jag skulle vilja se hur många av svenska rektorer som tillbringar 80 till 90 procent av sin tid med att prata med sina lärare och utveckla undervisningen, säger Åsa Melander.
Hur ser det ut i Sverige? Hur ofta kan eleven nämna namnet på rektorn? Ser eleven upp till rektorn? Inte allt för förekommande i svenska skolor. Forskningen har kommit fram till att det som avgör effektiva skolor är att lärare är mer effektiva i sitt arbete och en värdefull faktor för sina elever. Har olika inlärningsmetoder och skapar stora förväntningar på elevens resultat.

Tittar vi på skolledningens betydelse och främst rektorn gäller att de är närvarande i skolan och har en "High personal profile" i skolans aktiviteter. Rektorn har ett tydligt visionärt ledarskap med förmåga att omvandla det till vardag. Ytterligare en viktig faktor för rektorer är nära samverkan med lärare och insyn i deras vardag.

För att lyckas med det fordras en metafor eller styr och analysmodell. I kvalitetsvärlden, med ursprung från Toyota, används metaforen av ett hus. Där grund, väggar, tak och rum samverkar till allas fromma. Huset som metafor beskriver både skolkulturen och den pedagogiska strukturen.






Där skolkulturen kan beskrivas utifrån "de mjuka delarna" i verksamheten, sådant som sitter i väggarna. I forskningen brukar man beskriva den som en lök. Det yttersta lagret kallas artefakter och dessa yttringar visar sig i ex teknik, klädkoder, känsloyttringar, myter och symboler som exponerar en organisations kultur. Nästa skikt visar beteendemönster och längre in kommer normerna som råder. De innersta skikten är organisationens gemensamma värderingar och grundläggande antaganden. Dessa värderingar är lika svåra att finna på som de är att förändra. Det är därför kulturen tar död på allt förbättringsarbete om man inte har en modell att styra efter och rektorer som har förmågan att driva skolor för att ta död på härskande kulturer. Det är det man sysslat med i Hackneyprojektet.

När det är gjort kan rektorer och lärare ständigt se till att få en stabil pedagogisk struktur. En struktur som beskrivs fastlagda regler, rutiner, processer och arbetssätt. Det som finns kvar i skolan när rektorer, lärare och elever går för kvällen. För SER-huset är bara starkt om taket, väggarna och grunden är stark. En svag länk försvagar hela systemet. Huset kan till och med vara så dåligt byggt att det riskerar att kollapsa.

Med de tuffa tiderna som ligger framför svensk skola är det viktigt att ta lärdom av de som varit utsatta för samma sak. Men tro inte att det går att kopiera vad andra gjort. Det enda sanna är att allt måste göras utifrån varje skolas egna förutsättningar. Här hjälper föga om huvudmännen försöker skapa likhet. Varje skola är unik utifrån sina förutsättningar. Men förbättringarna ska tas i små tuggor för att inte sätta i halsen.

Media SvD
Källa:
Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen 

      

torsdag 19 mars 2015

Skolans primära nyttigheter

Skolans primära nyttigheter är det lärare ska koncentrera sig på. Att fostra och bilda eleven. Kanske det inte känns så bra i den svenska kontexten. Men bekräftas ytterligare en gång genom Maria Sundén Jelmini skolresa. Denna gång i Tyskland. Hon börjar med ett pedagogisk grepp från Heinrich von Stephanskolan i Berlin:
Finns det några rester från i går?
Eleverna har skrapat med stolarna och satt sig i en ring och för ett strukturerat samtal.




Rektor Karin Jaeger tittar på sin klass 7. Precis som alla rektorer i Tyskland lägger hon minst åtta timmar i veckan på undervisning. Samma förekommer i Finland. Tyskland var i samma sits efter PISA-mätningarna 2000 som Sverige 2013. Vad gjorde man då?

Jo, man började satsa på att förändra pedagogiken. Lika dant som man gjorde i Nossebroskolan i Essunga kommun när de låg lägst i de Öppna jämförelserna bland landets kommuner i skolresultatet. Många lärare i Tyskland, som jag märker även i Sverige, ursäktade sig med och var snudd på att ge upp:
Inställningen var lite ”hade jag bara bättre elever, då skulle jag vara en fantastisk lärare”, säger Karin Jaeger.
Noterbart är att även i Tyskland ändrade man lärarutbildningarna som i Sverige. Dock gjorde man i Tyskland en vändning från att fokusera ämneskunskaper på masternivå till stärka pedagogiken med starkare koppling mellan pedagogik och ämnet.

En annan viktig sak i omstöpningen av skolorna var att lära av andra. En grundläggande värdering i SIQ-modellen för offensiv verksamhetsutveckling. Där skolorna hämtar inspiration från andra ledande skolor i Berlin. Det var genom det de plockade in det här med ringen på morgonen. Ett liknande exempel från Sverige är Umeåläraren pedagogiska metod: grej-off-the-day.

Det mest positiva från skolan i Berlin är ändå elevfokuset. Där var det länge sedan de gnällde över eleverna.
Vi lär inte ut ämnen, vi lär elever. Och vi har de elever som vi har. Vi väntar inte på lagar utan förändrar ändå.
Det viktigaste är att skolan i Sverige att de lever efter en kultur där elevfokuset är det som är A och O. Då är den grundläggande värderingen alla skolor borde omfattas av i sin skolkultur:


Vår skola bygger att eleven är i centrum för lärandet. Det innebär att deras uttalade och underförstådda behov, krav, önskemål och förväntningar på lärandet ska vara vägledande för skolan, rektor, lärare och övrig personal och verksamheten.


Media SvD




fredag 13 mars 2015

Finlands sak är vår

Finlands sak är vår lät det under andra världskriget i Sverige. Då som nu var det ingen sak för etablissemanget.


Tråkigt nog är det frivilligheten som styr vår syn på att lära av andra. Svenska politiker och det pedagogiska etablissemanget lever i en värld för sig själva. Givet att det finns kulturella skillnader mellan Finland och Sverige finns det mycket som vi skulle kunna ta till oss.

Börja med ordet TILLIT. I Sverige saknas detta mellan den politiska nivån och professionen. Samma gällde i Finland tills man skrotade den statliga skolinspektionen. Den byggdes upp därför många skolor på landsbygden var små en-tvålärarskolor. Med tiden har politiker överlåtit till styrningen till professionen.

I Finland kännetecknas skolan av att fördelningen mellan staten och kommunerna är strukturerat med tydliga styrkedjor. Utbildningsstyrelsen och dess sex regionstyrelser har hand om skolan genom de 336 kommunerna. De verkställer den politiska besluten och utvecklar undervisningen. Kommunerna har som i Sverige sedan skyldigheten att ordna grundläggande utbildning för barnen i kommunen. En annan stor skillnad är att Finland har LÄROPLIKT till skillnad mot SKOLPLIKT i Sverige.

Med intresse har jag tagit del av Maria Sundén Jelmini artikel i SvD 150313 om den finska skolan. Hon frågar rektor Kari Louhivuori om "hans" skola är bra resultatmässigt. En fråga som får svenska rektorer att i sömnen rabbla andel godkända och resultat på nationella prov. Han svarar:
Jag hoppas det, vi kollar inte så mycket. Men vi har bra lärare, det bästa lärarmaterialet, och de vet precis om Kalle eller Miriam har lärt sig det de ska, annars får de extraundervisning. Ingen familj i Finland behöver vara rädd att barnen hamnar i en dålig skola.
Noteras bör att nationella prov görs i Finland men bara stickprovsmässigt. Kari skakar på huvudet åt de länder som låter sina lärare ägna hundratals timmar åt att bara mäta kunskaper. Här kan vän av ordningen fundera över varför Sverige valt vägen med nationella prov. Betygssystemet är ett mål- och kunskapsrelaterat system där ingen relativitet finns. Då har syftet med NP förfelats eftersom lärarna ska bedöma elever utifrån de kunskapskrav som finns i det svenska betygssystemet.

En annan noterbar sak är finska lärarstudenter. Den är femårig i Finland och att den har stark knytning till forskningen. Något som även görs i Sverige med den skillnaden att lärarstudenterna får sin praktik på övningsskolor. Professor Jari Lavonen säger med anledningen av de finska lärarna och dess status:
Jag tror att statusen på utbildningen, den akademiska statusen, är viktigare än lönen för att göra yrket attraktivt.
Detta är så långt ifrån den svenska debatten om hur lärarna ska få ökad status. Här finns en övertro att storleken på lönekuvertet kommer att avgöra. För i Finland är axiomet grundmaterialet till finsk lärarutbildning. Jari Lavonen konstaterar:
Vi får de bästa studenterna. Därför får vi så bra lärare.
Kontentan av detta är att åter göra om den svenska lärarutbildningen. Inte öka antalet elever på lärosätena utan omvandla trycket på att studera till lärare. På universitet i Helsingfors sökte 3000 och 120 antogs.

Media SvD
Källor:
Seminariematerial "Finland-Sverige 1-0" 141016, Skoldialogen
Gripenberg, Martin - Hur gick det med skolinspektionen i Finland?, artikel Skolhistoriska föreningen.




onsdag 11 mars 2015

Konsensussjukan breder ut sig

Vart är Sverige på väg? Var är den fria tanken och konstruktiva kritiken? Är vi så flata att vi inte ens kan stå upp för belagda fakta. En ängslan av att stöta sig med andra verkar ha blivit normen. Speciellt mot alla nysvenskar. Enfalden breder ut sig i en konverterad vilja till mångfald. Mångfald ja, men inte på bekostnad av att vi kritiskt kan tänka och diskutera företeelser och händelser. Politisk korrekthet är en sjukdom som skadar samhällskroppen.

Senast denna flathet stuckit upp sitt fula tryne är i komvux Kärnan i Helsingborg. Där en lärarvikarie kom i diskussion under en lektion om Förintelsen. En elev lämnade klassrummet eftersom han hade en annan syn på saken. Läraren gick till media och berättade. Så var karusellen igång. I ett vankelmod och ängslan beslutade skolledningen att det var fel forum att ta upp frågor som Förintelsen och diskutera frågan. Vän av ordning undra då var ska man i så fall ta upp denna diskussion? Vad är fakta i så till för. Undervisningen ska bygga på vetenskaplig grund. I detta fall historiska fakta om vad som förekom under de 13 år nazisterna styrde Tyskland.





Till saken hör också att lärarvikarien blev avstängt. Juristen Tomasz Striner avslutar sitt debattinlägg i Sydsvenskan på följande sätt:

Sfi-lektionen i Helsingborg visar på att Sverige har valt en annan väg än att förbjuda förintelseförnekares lögner. Att argumentera med elever om Förintelsen i den svenska skolan ses hos oss som något farligt och oönskat. Den lärare som dristar sig till att göra detta bör tänka mer än en gång över vem han debatterar med och hur han gör det. Det bästa för en lärare blir här att hålla med om sin elevs historieskrivning, oberoende av hur snedvriden den än är. Med en sådan verklighet är det inte speciellt konstigt att judar förföljs, eller att omvärlden betraktar Sverige som ett land där antisemitismen frodas.

För mitt vidkommande är detta en livsfarlig utveckling. Trots att vi ska ha en öppenhet inför andra och de kulturer de kommer ifrån kan vi aldrig tumma på den etik vi bygger skolan på. En etik som förvaltar den kristna traditionen och västerländsk humanism. Där individer fostras till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Hög tid att skolan, oavsett skolform, har skolledningar med ett moget ledarskap.

Media  Sydsvenskan
Bilden: Monumentet i centrala Berlin över de judar som dödades under andra världskriget. Fotograf Göran Stenberg.
Källa: Läroplan för grundskolan Lgr11.

måndag 9 mars 2015

Pedagogisk syn skaver

Åter har det Pedagogiska Etablissemanget drömt om svunna tider. Problemet är inte fria skolvalet eller något annat förhatligt ur ett vänsterperspektiv. Problemet är att dessa som står bakom debattinlägget i SvD Brännpunkt uppenbart inte kan skolsystem vi har sedan 1 juli 2011.

I läroplanen för grundskolan Lgr11 står följande om likvärdig utbildning:
Utbildningen ska anpassa till varje elevs förutsättningar och behov. (sid 8)
Då duger det inte att önska sig tillbaka till en värld som gällde för länge sedan. Om vi ytterligare tar några meningar ur Lgr11om en likvärdig utbildning:
Normerna för likvärdigheten anges genom de nationella målen...Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårt att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. (sid 8)
Problemet med varför skolan inte presterar är att den lever enligt gamla föreställningar och inte förbättrat sig med anpassning till dagens samhälle utifrån styrdokumenten.



Då hjälper det inte att ändra skolsystemet ("Systemkunskap") utan snarare se till att få styrningskedjan att fungera. Den största bristen i dagens styrningskedja är huvudmannen. Inte skolvalet eller hur man försöker skapa likhet i undervisningen. Vad lärare ska göra framför, bakom eller vid sidan om katedern är inte det vi ska diskutera. Det är professionens jobb utifrån varje skolas behov. Det som ska diskuteras är hur vi får bukt med bristerna i styrkedjan.

Samtidigt är det ytterst intressant att notera att dess höga herrar och damer inom akademin inte verkar har läst sin kollegas utredning om Kommunaliseringen. Sentensen av den utredningen är rätt tänkt men fel implementerat. Med andra ord är det hög tid att göra implementeringen rätt och sluta gapen i svensk undervisning.

Media: SvD
Källor:
Grundskolans läroplan Lgr11
Staten får inte abdikera - om kommunaliseringen av den svenska skolan (2014:15)
Blogg: Pluraword

söndag 8 mars 2015

Pojkar skaver

Hur kan det komma sig att pojkar halkar efter i skolan? Finns säkert inget givet svar. Möjligen kan det vara så att de ligger i framkanten när det gäller att utnyttja sociala medier och den digitala världen än tjejer. Samt att skolan idag är en kvinnodominerad arbetsplats. Med lärare som är vana vid duktiga och lydiga tjejer. Med en skola som fokuserar att alla ska stöpas gemensamt i alla 9 åren i grundskolan.

När jag själv gick i grundskolan var språk inte precis det som stod högt på lista utan naturvetenskap och teknik. På 60-talet var högstadier uppdelat i nio studieinriktningar med varierande krav på språk och matematik. De gymnasieförberedande hade särskild matematik och engelska som krav. Om man som kille ville kunde man välja den tekniska inriktningen och därmed fokusera intresset och klara studierna.

Är det något sådant som ska till idag? En annan klar skillnad var att det var mer män som var lärare. De var ofta adjunkter som vandrat från realskolan till grundskolans högstadium. Dessutom var lönen i nivå med högre tjänstemäns.



Problemen är många i dagens skola. Kanske föräldrarna har en uppgift här. Hur ofta sporrar de killarna med läsning? Eller är det viktigare att de ägna fritiden åt idrott? Hur ofta visar föräldrarna på läsningens betydelse. Utan skriftspråkligheten kommer kommande generationer att stå utanför samhället. Det Peter Wolodarski tar upp i dagens krönika på internationella kvinnodagen är avgörande för framtiden för killar.

Media DN

Vänsterns fegisar

Alice Teodoresco skapade mycket hat igår i vänsterledet. I vanlig ordning uttrycker de sin åsikter i rasistiska termer. Hon kallades "husblatte". Tyvärr är det inget nytt utan ett märklig och väldigt fegt med rasism från vänsterdebattörer. De verkar ha dålig skriv- och pratkonst och ordförråd. För sju år sedan skrev Sakine Madon  i Expressen om dåtidens offentliga invandrares pris fick betala för vänsterns rasistiska uttryck. Lika aktuell idag.

Den förre integrationsminister Sabuni fick epitet som "perfekta alibit" av Kurdo Baksi. Andra vita skrev redan då uttryck som:
”skyltneger”, ”åk hem till Afrika”, ”skall du ändå försöka få hit dina vänner från Hamas?” och ”Fy fan vad ful du är!”. Intet nytt under solen, tyvärr. Den rasistiska tonen klingar bekant – också från en annan politisk hemvist. Byt exempelvis ut ”skyltneger” mot ”husneger”, så har du det som integrationsministern kallas stup i kvarten.
Så här många år senare verkar inte vänsterdebattörer ändrat sitt sätt att debattera. Sakine Madon skrev då:
vänstertyckare som förminskar invandrare – och som själva är invandrare – omfamnas av svenskar på vänsterkanten som själva vill men inte kan angripa Sabunis person. Då ges i stället Baksi och likasinnade plats och får ryggdunkar och applåder. Det visslas och applåderas så våldsamt på vänsterkanten att de varken hör eller ser sin egen uppenbara rasism. 
Ett debattklimat som är klart rasistiskt och tecken på att inte hålla måttet för att hitta det som skaver. Detta är ett ytterst fegt och ynkligt sätt att framföra sina åsikter. Samtidigt är det ytterst svagt av SR att skylla på att det som sas i Tankesmedjan P3 (150307) var satiiir. Något annat än haveri kan man inte kalla det som SR ägnat sig åt. Var finns objektiviteten de ska stå för?

Det finns bara ett ord, över att de är rasister, de är en bunt fegisar.

Media Expressen, Tanksmedjan  

lördag 7 mars 2015

Konsensus är för fegisar.

Konsensus är för fegisar i åsiktskorridoren. Befriande att läsa Alice Teodorescu i GP. Hon skriver:
Vad ska vi med frihet att yttra oss om det bara finns en åsikt att yttra, en åsikt som alla dessutom är överens om?
Allt för länge har vänstern satt dagordningen för debatten. Allt för många högerdebattörer har inte vågat tagit ut svängarna. Skillnad var med T Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och den legendariske JA Selander chefredaktör på Eskilstuna Kuriren. Båda var obekväma under andra världskriget. De drev stark kritik mot nazismen och den svenska samlingsregeringen under andra världskriget. Till skillnad mot "Conke" Jonsson chefredaktör på Folket i Eskilstuna som slätade över samlingsregeringens handlande.

Det är hög tid att vi får en debatt i Sverige som vilar på klarsynthet. Där skolan har en viktig roll att fostra kommande generationer i kritiskt tänkande. Därför är läsförståelse avgörande. Speciellt bland pojkar.

Låt därför Alice ord bli vägledande för det framtida debattklimatet i en fördummande värld som uppstår bland annat genom och i sociala medier.
Jag vill ge dig som läsare det som framkommer i mellanrummen, mellan det som formulerats och det som tanken rationaliserat bort. Just där, där det kanske skaver lite att stanna, där vill jag vara. Under årens lopp har jag tagit del av många läsarmail som efterfrågat en debatt som innebär en övergång från tvärsäker monolog till sökande dialog. 
Låt oss fortsätta en konstruktiv dialog där det skaver.

Media GP

torsdag 5 mars 2015

I fädrens spår för en stagnerande framtid


I fädrens spår för en stagnerande framtid. Så har regeringen Löfven lagt sitt utredningsdirektiv om vinster i välfärden som sammanfattas:
En särskild utredare ska utreda förutsättningarna för och föreslå hur den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster bör regleras. Syftet med utredningen är att säkerställa dels att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för och på ett sådant sätt att de kommer brukarna tillgodo, dels att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått. Utredningen ska föreslå hur offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster kan utformas så att den säkrar likvärdighet, kvalitet, samhällsekonomisk effektivitet, behovsstyrning och öppenhet. De nya reglerna ska omfatta verksamhet inom skolväsendet och äldreomsorgen samt sådan hälso- och sjukvård som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Vidare ska hem för vård och boende (HVB) och all verksamhet inom socialtjänsten som bedrivs i privat regi omfattas, även sådan verksamhet som en kommun eller ett landsting genom avtal har lämnat över till en enskild aktör att utföra, liksom all verksamhet som är kopplad till insatser enligt lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Vad gäller personlig assistans som bedrivs i privat regi inkluderas sådan assistans som bedrivs med stöd av assistansersättning. De regler som tas fram ska beakta den enskilda brukarens behov, självbestämmande och rättigheter.
Mycket kan sägas om detta. Ett genusperspektiv har utredningen inte. Den slår rakt in på de yrken som domineras av kvinnor. Medan gubbarna och LO fortsatt får skära guld med täljknivar i välfärden.

Samtidigt lyser en massiv inkompetens igenom i det politiska livet. Är kommuner bättre på att styra omsorgen. Nej, är svaret. För lyckas en kommunal omsorg vara lika bra som en privat får den inte behålla överskottet i verksamheten för framtida investeringar. Den strippas av kommunen för att täcka räntekostnader och en ofantlig ineffektiv överbyggnad. Samma fenomen finns i de kommunala bolagen. Överskott får inte stanna kvar för investering i framtiden. 

Hela direktivet skulle passa bäst i cylinderarkivet. Den bäddar för diskriminering av kvinnor. Den premierar politruker och dess oförmåga att driva verksamhet.      

tisdag 3 mars 2015

Moralpanik i Borås

Vilket samhälle vill vi ha när vi låter politruker besluta om saker som ligger långt utanför deras mandat. I Borås har stadsdelsnämnden beslutat att förskollärarstudenter inte får vara med vid blöjbyte och toalettbesök. Detta trots att det finns avtal mellan lärosätena och kommunerna i samband med praktiken. Studerar man fråga kan man undra hur beslut tas. Borås har en modell med stadsdelar med politiker och förvaltning på tre skilda stadsdelar. Hur effektivt är det? Och framför allt hur rimmar detta med lagstiftningen?

Skollagen (2010:800) föreskrivs att det sak finnas en nämnd som tillika är huvudman för skolan. Huvudmannen har totalansvaret för utbildningen = verksamheten. Däremot är den löpande driften och undervisningen något som ligger på rektorer och förskolechefer enligt 2 kapitlet:

10 § Rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation och fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i denna lag eller andra författningar.

Då känns det ytterst tveksamt att både kommunchefen och stadsdelschefen går ut med beslut i detta fall. Är det kommunfullmäktige som beslutat eller är det stadsdelsnämnden? Det är den politiska nivån i kommunen som är huvudmän inte förvaltningen. Utöver detta reglerar skollagen inte förvaltningens högsta tjänstemän. Värt att notera är även att skollagen är en speciallag som tar över allmänna lagar som kommunallagen. Så här har uppenbart Borås oskickligt hanterat sitt uppdrag som styrs av skollagen och inget annat.

Går vi över till moralbegreppet styrs den hur man handlar utifrån etiska normer. Här finns ett omfång av olika etiska normer. Den grundläggande är regeletiken. Regeletik kan kännas igen på "10 Guds bud", spelregler för idrottsklubbar och föreningar, stagar för föreningar och lagar. Så skollagen tillhör regeletiken. Utöver detta finns situtationsetiken = "vad du vill att andra ska göra mot dig ska du göra mot dem". Den tredje är nyttoetiken = lycka. Tillspetsat: "Är en helfull gubbe lyckligare än en halvfull?". När man tolkar Borås handlande är det en moralpanik utifrån nyttoetiken. Bättre att vi känner oss dådkraftiga och beslutar långt utanför regleretiken för att slippa kritik från det omgivande samhället. Då har man gått långt utanför sitt professionella uppdrag när man låter sig styras att opinioner i driftsfrågor. Det blir lite som att pinka i byxorna. Varmt å skönt direkt, men med tiden obehagligt och stinkande.

Som beslutsfattare måste man hålla huvudet kallt och fatta beslut efter de regler som gäller. Speciellt i förskolan och skolan som man har uppdrag från staten att genomföra. Inget hittepå på lokal nivå.

Blogg: Tysta tankar 
 

måndag 2 mars 2015

Det lutar i Pisa

Alla känner vi till det lutande tornet i Pisa. Vi känner även till den katastrofala lutningen på kurvorna i PISA för Sverige. Nu är det dags igen. Under Björklunds tid som utbildningsminister var oppositionen snabb och göra tummen ned för de skolreformer som gjorts under Alliansen tid. Man beskyllde även utbildningsminister som oförmögen att få upp svensk skolresultat när det gäller matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Nu får vi höra från ny utbildningsministern Fridolin inför de nya PISA-mätningarna:
Det finns ingenting som talar för att det skulle gå bättre i det här Pisa-provet än det gjorde i det förra.
Inte så konstigt eftersom debatten om kunskapsresultat har varit infekterad och i vissa stycken förnekande om hur det ser ut inom de områden PISA mäter. Synen på matematik och naturvetenskap har haft en stämpel på sig att vara onödiga i det moderna samhället. Det borde snarare vara tvärt om. Det digitala samhället har väl aldrig varit så beroende av matematik för att lyckas bygga lösningar. Ta bara hastigheter i fibernäten. Här avgör matematiken för att skapa nya överföringssätt. Hur kan vi komprimera bilder och videoklipp för att inte få hack och eftersläpningar. För att inte tala om den spelindustri på nätet som utvecklats.

Här vittnar rektorer om det allvarliga:
svårt att hitta lärare med rätt kompetens, särskilt för ämnet matematik.
En tanke som slår mig är, utbildas rätt sorts lärare på läroanstalterna? Eller är det så att de duktiga i matematik har bättre möjligheter i andra yrken än att lära kommande generationer matematik? Frågorna är många. Något givet svar har jag inte. Men framför allt måste samhällssynen på naturvetenskap, teknik och matematik ändras. Det var dessa storheter som en gång byggde det välstånd vi har idag. Då duger det inte med att vi bara fokuserar andra ämnen.

Så med spänning ser jag fram på hur mycket kurvorna lutar i PISA.
   
Media SvD

söndag 1 mars 2015

Glöm aldrig

Glöm aldrig de hemskheter som inträffade under nazisttiden. När ondskans makt härjade i ett så kultiverat land som Tyskland kan det hända igen. Visst har det hänt senare efter förintelsen. Gulag, Kambodja, Kulturrevolutionen i Kina, Balkan, m fl. Skillnaden mellan dessa och det som nazisterna iscensatte var den totala industrialiseringen av dödandet av judar och andra misshagliga element.

En bra berättelse är om ett människoöde är Rolf Tardell bok Varför har du ritat siffror på din arm farmor? . Här berättas berättelsen om hans mors livsöde från barndomen i Frankrike till hur judarna tillfångatogs av franska kriminella gäng för 1000 franc per person. En lukrativ affär och en skamfläck på den franska kartan. En skamfläck som först i nutid har erkänts av Frankrike.

Hur deportation gick till och hur agnarna skildes från vetet av Joseph Mengele på plattformen i Auschwitz beskrivs levande. Hur en tumme höger eller vänster var skillnaden mellan liv och död. Hur sedan Annette Amouch av ödets lott fick leva och överleva fasorna i dödsindustrin Auschwitz.

Sedan hur hon klarade flykten, när Stalins armé närmade sig Auschwitz, till Ravensbrück. Hur sedan de vita bussarna tog judar av skandinaviskt ursprung till Sverige under april 1945. Några som fick följa med var några fransyskor. Däribland Annette.

Läs boken och glöm aldrig.