Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 22 juni 2017

Glad Midsommar

Åter dags att bryta ut i den mest nationella av svenskheten,  midsommar! Då har svenskarna utlopp för små grodorna till dans och fest. Det är bra. Jag och min blogg får tillönska alla läsare en

måndag 19 juni 2017

Glapp ratten gör att skolan åker i diket

Under många år har jag försökt beskriva vilken roll huvudmän har i skolväsendet. Tyvärr har inte de kommunal eller för den delen fristående förstått sitt uppdrag.
När staten idag öser över pengar på skolan kan man fundera över till vilken nytta. Inte reparerar det styrkedjan precis. Det är inte många som har förstått är att huvudmannen i kommunen är kommunfullmäktige. Hur många har sett krav och styrning därifrån av skolan? Inte jag i varje fall. Samma gäller styrelserna i fristående skolor. Hur många har ett aktivt styrelsearbete i frågor som gäller systematiskt kvalitetsarbete fast skollagen ålägger dem detta.

Det är faktiskt dessa enheter i skolväsendet som fattar beslut om resurstilldelning. Inte nämnden eller tjänstemännen på förvaltningen eller ledningen för fristående skolor.

Det var undergörande att läsa Gunnar Iselou debattinlägg i SvD:
Nu är ännu ett läsår tillända. Präglat av en utbildningsministers intensiva insatser för öka kvaliteten i skolorna. Som varje år. Vare sig ministern hetat Baylan, Björklund eller Fridolin. Sett tillbaka kan man konstatera att aldrig har väl Sveriges olika utbildningsministrar initierat så många insatser till så stor kostnad med så liten effekt för elevernas lärande, som under de senaste 20 åren.
Hög tid att budkedjerna från rikspolitikerna upphör. Speciellt förvånande är att Stefan Löfven har satt lönebildning och annat ur spel med sin fackliga bakgrund. På det viset har staten effektiv satt arbetsgivare och löntagarna på läkaren. Samtidigt låter det stort när han och Fridolin stolta står på Spånga IP, under Järvaveckan, och säger att man ska satsa 1,5 miljard kronor på skolan i utsatta områden. Men hallå, vad är detta i relation till vad skolan kostar. 100 miljarder lägger vi på skolan årligen. Alltså satsningen är pynka 1,5 procent. Räcker det för att dra upp skolan ur sin utsatthet? Knappast!!

Gunnar Iselou skriver också:
I linje med detta vill jag med denna artikel visa att när skolan kört i diket är det inte bärgningen, utan styrsystemet som måste uppmärksammas. Annars bär det ner i diket igen. 
Med andra ord skolan har problem med drivlinan i styrningen. Inte bilen i sig. Det är glapp i styrning så ratten inte fungerar att styra dit skolan ska.

Media SvD1, SvD2

lördag 17 juni 2017

Mångfalden byggde Sverige

Sveriges demokratiska ekosystem byggdes av frikyrkan, inte politiska partier som man kan tro. Långt innan den allmänna rösträtten kom, först för män sedan kvinnor, hade alla inom idéburna verksamheter som frikyrkan inflytande personligt inflytande. En kunskap som verkar gått förlorad.
I sin essä, Mångfalden byggde Sverige, skriver Joel Halldorf:
Religionen har det inte lätt i världens modernaste, mest sekulariserade land. Visserligen tar tio procent av Sveriges befolkning regelbundet del av en gudstjänst, vilket faktiskt är fler än vad som går på allsvensk fotboll eller bio. (s 7)
En paradox i sig och en undran om varför vi så lite fokuserar på detta och ser skillnaden på hur demokrati skapas och fungerar. Sedan 1809 har Sverige haft två faktorer som skapat majoritetssamhällets utveckling och homogenitet. Språket är det första. Den andra är konsensuskulturen. Den senare har upprätthållits av två storheter - först den lutherska statskyrkan sedan det socialdemokratiska folkhemmet. I dessa trånga och enhetliga kultur skapades grogrunden för frikyrkan att skapa det demokratiska ekosystemet som bygger på mångfald.

Här kunde människor själv skapa sin grupp och arena. Genom att skapa ideella föreningar hade alla medlemmar i föreningen inflytande, redan på 1800-talet, över verksamheten. Barn, kvinnor och män oavsett samhällstillhörighet hade sin rösträtt att fatta beslut. Här hade man sina församlingsmöten där besluten togs månadsvis. En gång om året ett årsmöte som beslutade om vilka förtroende valda som skulle uppbära förtroende poster inom speciella områden. Genom mångfalden i religiösa sammanslutningar oavsett om det varit lutherskt-kristna, katoliker, ortodoxa, judar eller islam har skapat den mångfald vi har i Sverige.

En intressant slutsats Joel Halldorf gör i sin essä om demokrati och mänskliga rättigheter. De kan man inte koppla till varandra. Han skriver:
I dag tar vi ofta för givet att demokratin och mänskliga rättigheter hör samman, men som system är demokratin nihilistisk. I en demokrati avgör majoriteten vad som är rött, och principiellt finns inget som hindrar majoriteten från att avskaffa de mänskliga rättigheterna för en minoritet - vilket som bekant skedde i Tyskland på 1930-talet. (s 61)
Det är skrämmande att detta håller på att hända igen. Sverige är på intet sätt undantaget. När ett samhälle inte skapar ett civilsamhälle som är skilt från statens nycker är moralen på ett sluttande plan. Demokrati är som jag brukar säga majoritetens diktatur. Saknas den moraliska kompassen går det utför. Därför är religionen en viktig faktor än idag för att vaccinera demokratin från dess avarter.
Om jag själv får vara lite personlig i frågan om frikyrkans betydelse för att skapa det demokratiska ekosystemet. Bilden ovan är tagen på Pingstkyrkan i Eskilstuna. I den har jag min uppväxt. Det var här jag fick min demokratiska och moraliska uppfostran. Även om det även där kunde vara snävt i åsiktskorridoren under 1950- och 60-talet. Från tidig ålder tränades man i rollen som medlem. Vid alla de möten som ordnades var demokratin alltid närvarande. Det var inte som somliga tror en person eller ledare som domderade. Ju äldre man blev ökade storleken på förtroende uppdragen.

Min demokratiska fostran bar mig vidare genom olika föreningsengagemang genom åren. Oavsett om det var styrelseuppdrag eller annat engagemang i föreningslivet har jag haft stor glädje av de erfarenheter jag tog med mig från uppväxten i frikyrkan.

Min fundering är också hur detta ska kunna formas i dagens samhälle. Skolans uppdrag är att skapa värden baserat på det demokratiska samhället. Är undervisningen den arena som ska fostra fria och demokratiska individer? Är skolan inte en teoretisk plantskola där men rent intellektuellt kan förstå hur demokratin fungerar. Men detta är långt ifrån det reella och praktiska fostran man får genom aktivt medverkan i idéburna verksamheter. För att demokratin ska överleva är det inte bara ett förlitande på att det politiska systemet ska fungera utan lika mycket att civilsamhällets ideella krafter fritt få verka och bygga mångfalden.

Källa:
Halldorf, Joel (2017) - Mångfalden bygger Sverige, Timbro
   

söndag 11 juni 2017

Särbegåvade - ge dem en chans

Har alltid förundrat mig över vår syn på barn som har fått förståndsgåvor utöver det normala. När ska lagom landet Sverige och dess lärarkår börja fokusera på dem? Eller är det skrämmande att det finns barn som kan mer än läraren!!
Det finns lika många barn som särbegåvade som det finns barn som behöver särskilt stöd. Här har vi en lagstiftning som fokuserar de senare. Lika tydligt är det uppenbart inte att de som är särbegåvade ska ha den stimulans de behöver. Likadant är det med de knappa 14 procent barn till höger om normalfördelningen. Noter att dessa barn finns i alla typer av socioekonomiska bakgrunder.

När ska vi sluta att betrakta detta som elitism med barn som har intelligens över det vanliga. Det är ju framtidens spetskompetenser vi behöver för att klara den framtida välfärden. Titta gärna på videoklippet från Nyhetsmorgon om 8-åriga Lanny som gick ut femman denna vårtermin.
Lyssna och lär. Men framför allt: hur ska din skola beakta och ha en strategi för dessa barn till hösten?  

onsdag 7 juni 2017

Tunn och lättflytande soppa när det gäller kvalitet

Roade mig med att läsa Skolkommissionens slutbetänkande kring kvalitet. Den är i stort upphängd på en att en ny regional organisation som de tänkt en ny skolmyndighet ska ha.
Tanken är att de regional myndigheterna, liknar nästa gamla tiders länskolnämnder, ska hjälpa till:
En skolmyndighet ha goda möjligheter att stödja huvudmän och skolor genom sin egen expertkunskap och genom att förmedla sådan genom samarbete med andra huvudmän och skolor. Även den expertis inom lärande och skolutveckling som finns hos universitet och högskolor inom regionen är viktig. (s 112)
Intressant att Skolkommissionen tror att det bara finns expertis inom en skolmyndighet eller inom universitet och högskolor. Vad ska vi säga om det statliga industriinstitutet Institutet för kvalitetsutveckling, SIQ? Eller för den del den ideella föreningen Svenska Förbundet för Kvalitet, SFK. Det är inte säkert att byråkrater och akademiker har den fulla kollen på hur handfast och praktiskt kvalitetsarbete går till.

Skolkommissionen slår dock fast följande:
Exempel på kritiska områden där huvudmän och skolor genom uppföljning och analyser behöver inhämta och säkerställa sin kunskap om den egna verksamheten är olika elevgruppers kunskapsutveckling i olika ämnen, resursfördelningssystemet, tryggheten och studieron, lärares och rektorers kompetensutvecklingsbehov, den inre organisationens ändamålsenlighet, allokering av resurser såsom lärarresurser m.m. (s 111)
Det jag noterar genom de uppdrag jag har i skolvärlden är just oförmågan att strukturera och analyser skolans resultat vad gäller struktur, processer och undervisningsresultat. De som jobbar med utvärdering är allt för fokuserad på individnivån och elevens resultat. Det är nog bra ur ett lärarperspektiv. Inte full gått ur skolans perspektiv, lika lite som huvudmannens. Här behövs omfattande arbete för att faktiskt få en buttom-up redovisning.
Dessutom fordras att en staten kopplar på sin del av drivlinan i utvärdering och uppföljning som man beskrev i delbetänkandet. Om det har jag skrivit i en länk som finns nedan. Men jag håller fullt med vad Skolkommissionen skriver om vikten med ett systematiskt kvalitetsarbete är för att höja skolan och dess resultat:
Genom kvalitetsarbetet tydliggörs vilka åtgärder som för huvudmannen eller skolan i fråga är mest väsentliga för att långsiktigt höja kvaliteten i utbildningen. (s 112)

Källa:
Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet. Skolkommissionen (SOU 2017:35)
Pluraword:
Drivlinan i statlig målstyrning av skolan

tisdag 6 juni 2017

Sveriges nationaldag

Åter är det dags att fira det svenska. Vad är det som är det svenska? Om det finns säkert många förklaringar och synpunkter om. Låt oss ta en liten funderare.
För många av oss är det svenska flaggan som är symbolen för svenskheten. Minns själv att jag skulle fira flaggan den sjätte juni. Riktigt varför visste jag inte. Man skulle bara. Långt senare blev svenska flaggans dag nationaldagen.

Varför just denna dag. Historiskt är det två saker som ligger till grund för nationaldagen. Den ena slutet på Gustav Vasas frihetskrig, då nationalstaten bildas. Det andra är den grundlag som kom till, efter förlusten av Finland, 6 juni 1809. Det som kan sägas om den något osexiga händelsen är att den präglat nationalstaten. Det var då språket stod som kittet i befolkningen. Genom att Sverige var ett land med ett språk underlättades sammansvetsningen av nationalstaten. Samtidigt har vi under denna period lyckats hålla oss utanför krig. Unika förutsättningar värda att minnas och firas en dag som denna.

Så det är mycket stolthet vi ska visa. För med den tyngd språket har i Sverige gör det oss unika. Den som vill bli en del av Sverige måste kunna språket. Inte bara nubbe och sill på midsommar är svenskhet utan språket. Ha en stolt nationaldag.

Media SvD, GP 

måndag 5 juni 2017

Statens förlängda arm - skolchefen

En lucka i dagens skolväsende och dess styrdokument, speciellt skollagen, är skolchefen. Som det ser ut idag är skolchefen och skolförvaltningen inte reglerad i skollagen.
Skolkommissionen förslår i sitt slutbetänkande att man ska legalisera skolchefen. Då både för kommunala som fristående skolor.
Förslaget går ut på att skolchefen blir statens förlängda arm. På bilden symboliseras jag med Lina Axelsson Kihlblom. Inte bara grundskolechef i Haninge utan lika mycket en av ledamöterna i Skolkommissionen.

Tanken är att skolchefen ska jobba med att se till att ansvarsfördelning och roller efterlevs samt se till att målen i styrdokumenten efterlevs. Skolkommissionen skriver:
Förslaget innebär ett tydligt lagstöd för skolchefens ansvar och kan därmed anses stärka skolchefens ställning i organisationen. Särskilt i kommunerna markeras också med förslaget skolans ställning och betydelse. Det tydliggör att de nationella målen och kraven ska värnas. Det kan t.ex. handla om kraven på det systematiska kvalitetsarbetet eller den ansvarsfördelning, t.ex. mellan huvudman och rektor, som gäller enligt skollagen. (s 120)
Innebörden blir att den politiska nämnden eller kommunfullmäktige inte kan ösa på med massor med kommunala mål i skolan. Den möjligheten är idag redan begränsad genom skollagens unika ställning som speciallag som tar över allmänna lagar som kommunallagen och aktiebolagslagen. Tyvärr missbrukas lagen genom att kommunala politiker tycker sig ha ett större uppdrag de facto har. Utöver Skolinspektionen, eller vilken myndighet som kommer att utöva den statliga kontrollen, skaffar sig regering och riksdag en grindvakt extra med skolchefen.

Spännande är att se hur detta i så fall i praktiken ska tillämpas. Vem ska skolchefen vara? I den kommunala världen är det givet den som är förvaltningschef för utbildningsförvaltningen. Mer spännande blir det i de fristående skolorna. Här skriver Skolkommissionen:
Den enskilde huvudmannen ska själv kunna avgöra vem i organisationen som ska ha rollen som skolchef. Merparten av alla enskilda huvudmän driver bara en skola. Där kan förslaget innebära att samma person kan vara både rektor och skolchef, eller till och med rektor, skolchef och huvudman.  (s 119)
Alltså status quo på hur det ser ut i många privatägda fristående skolor. Däremot kan det ske en utveckling i de skolor som drivs som ekonomiska föreningar (föräldrakooperativ och personalkooperativ) och aktiebolag. Här finns möjligheten att styrelsen som huvudman kan peka ut den som administrativt driver verksamheten blir skolchef.

Ett är tydligt att det krävs någon form av tydlighet i skolan. Där kan skolchefen ha ett uppdrag över helheten. Skolkommissionen skriver:
Det är viktigt att betona att skolchefen har att ta ansvar för en helhet. Andra områden som skolchefen har ansvar för gentemot sina underställda är till exempel arbetsmiljölagstiftningen, lagen om anställningsskydd, arbetstidslagen och gällande kollektivavtal. (s 120)
Det är bra att det pekas ut tydligt vilken skolchefens roll är utan att administrativt betunga skolväsendet med ytterligare en nivå. Det är tillräckligt svårt idag med att få styrkedjan att synka.

Källa:
Skolkommissionen: Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35) 

söndag 4 juni 2017

Efterlängtat paradis befinner sig Londonmördarna

I sitt efterlängtade paradis befinner sig Londonmördarna. Terrorn som slog till igår är inget annat än ynkliga individer som utövat sin galna idéer och är simpla mördare.
Säkert hade vi svenska önskat att terroristerna levt och kunna förhöra dem. Varför gjorde ni så här? Samtidigt kan man fundera över det här med ondska och kärlek.
Om jag tar hjälp av Bibeln och Första Korinthierbrevets 13 kap verserna 4-7 står det:
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill igen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den allt uthärdar den.
Frågan blir ska man använda kärleken mot ondska. Ja, frågan är bara går det att använda mot dessa kallblodiga mördare. Jag ger walk over på svaret. Jag är inte färdig med detta. Svarade bara en FB-vän följande:
Kärlek är ondskans motsats. Men man kan inte bjuda emot galenpannor som i London i natt. Möjligen kan man lyckönska dem till att vara i sitt paradis. Men för oss andra måste livet gå vidare. Varje kris skapar nya vändningar att förhålla sig till, som var och en må hantera på sitt sätt.
En tanke som ser ut som en händelse är Birgitta Ohlssons krönika i SvD om Islamismens mördarideologi kommer undan. Hon uttrycker det ur perspektivet Nürnbergrättegångarna när nazismens hantlangare ställes inför rätta. Varför gjordes inte det mot kommunisterna eller för den del nutidens islamister. Hon skriver:
Det är i denna kontext, jämte kommunism och nazism, som vi ska sätta våldsbejakande islamism. Precis som kommunism och nazism, strävar islamismen efter världsherravälde, diktatur och att kväva andra trossystem.
Hög tid att vi slutar att dalta med de som försöker skapa ett världsherravälde genom att kidnappa religionen för sina blodiga syften. Speciellt viktigt att vi svenskar inte faller i farstun med vår oförmåga att ta ställning mot totalitarism. Hög tid att släppa beröringsskräcken och bekämpa de yttringar som även finns i svenska samhället speciellt mot islamismen. Därmed sagt att vi måste ha en tanke till i huvudet, islam är en religion med troende muslimer som har lite att göra med den våldsbejakande terrorn.

Media SvD         

torsdag 1 juni 2017

Känsloklet hör inte hemma i debatter

Känslor är bra att tolka i social spelet mellan människor. Helt vansinnigt blir det när man ska hantera diskussioner i samhällsliv och utveckling utifrån tyckande och tro. Då blir det så stolligt som The Flat Earth Society som på fullt allvar fortfarande 2017 hävdar att jorden är platt.
Stefan Krakowski skriver i sin gästledare i SvD om detta med fakta:
När jag läser vansinnigheterna på deras hemsida (The Flat Earth Society) slår det mig att vi lever i en tid där fakta blir mer och mer relativa. Min sanning är lika mycket värd som din sanning. Den faktabaserade sanningen: ”Det finns ingen förhöjd risk för autism när du vaccinerar ditt barn mot mässling”. Den alternativa sanningen: ”Alltså de jag pratat med som själva sett sina barn gå från glada och sociala till helt inåtvända och tappat språk mm de är rätt övertygade om sin sak” (citat på nätet av någon som hävdar sambandet mellan vaccination och autism).
När min sanning är lika med mycket värd som min sanning har vi hamnat fel. Sanningen måste bygga på bred statistik och kritiskt analyserade fakta. Inte hörsägen eller skvaller. En av de grundläggande värderingarna i SIQ-modellen är faktabaserade beslut:
Beslut måste bygga på dokumenterade och tillförlitliga fakta. Varje medarbetare måste inom sitt arbetsområde få möjlighet att mäta och analysera fakta av betydelse för att uppfylla sina mål och för att tillfredsställa sina kunder.
Värdering är i sig riktad till hur organisationer ska hantera sina fakta. Men jag skulle vilja hävda att detta är lika viktigt för samhällsdebatten oavsett vilket område vi berör. För de fakta vi måste bygga debatten på ska vara både relevanta, tillförlitliga och validerade samt lättillgängliga.

Om inte blir det som debatten om nationalekonomen Tino Sanandajis bok Massutmaningen, bygger den på vetenskap eller inte. Här tycker jag nestorn i nationalekonomi Assar Lindbeck uttalar sig klarsynt i kolumnen av Paulina Neuding, SvD:
Det måste vara emotionellt, och man får hålla sina känslor borta när man ska diskutera fakta. Människor har rätt till sina åsikter och värderingar. Men åsikter ska inte styra bedömningen av en boks saklighet. Det är olyckligt att akademiker karakteriserar en forskare och debattör som ohederlig utan att kunna belägga det.
Med andra ord låt inte känslokletet styra debatten. Åter plocka fram källkritik, kritiskt tänkande och var klinisk i analysen innan du sätter igång en debatt. Först då kan vi ta död på populismen och upprätthålla demokratins väsen.

För övrigt anser jag att detta är skolans viktigaste uppgift att lära det uppväxande släktet i dessa filterbubblors tidevarv.

Media SvD1, SvD2  

onsdag 31 maj 2017

Kollektivet och jaget

En härlig och tjock gemenskap kan både vara underbar som kvävande. Kvävande i de sammanhang jag själv inte valt att vara med, utan utav en eller annan anledning tvingats. Speciellt gäller det i uppväxten och den tid vi tillbringar i skolan. Vi själv har inte valt vilka vi ska gå i skolan tillsammans med. Det har någon annan valt.
Här mitt klassfoto från Slottskolan, Eskilstuna, från mitten av 60-talet. Noteras kan att jag och min skolkompis tillhörde de som avvek i gruppen som sådan (se översta raden vänster i bilden). Vi var aldrig riktigt en del av den tjocka gemenskapen. Trots det kände vi aldrig oss utanför. Här spelade vår lärare roll som den som socialt höll ihop gruppen. Vi hade en stark gruppnorm trots att vi på fritiden inte umgicks över de social gränserna.

Malin Ekman skriver i sin artikel För oss handlade det om att härda ut bland annat:
Jag tror att skoltiden bidrog till min fruktan för det kollektivistiska. Orden om att ”tillsammans är vi starka” klingar falskt eftersom jag påminns om kollektivets svaghet. Det tysta bifallandet, den bedrägliga besattheten av att tillhöra.
I ett samhälle där individen går före kollektivet får du en annan relation till det gemensamma. I det samhälle jag växte upp i var det kollektiva, speciellt i organiserad form, förhärskande. Där var det viktigt att tillhöra något för att överleva. Även på det privata planet. Här blev det viktigt att under uppväxten ha ett "gäng" att tillhöra. Var hittade man dessa spelplaner. Jag själv inom frikyrkligheten jag växte upp i. Där vi var ett gäng som tog form i tolvårs åldern och höll ihop upp i övre tonåren innan andra intressen och studier splittrade gemenskapen.

Noterar även att grupptillhörigheten även ger status och makt. En försäkring att inte ifrågasättas socialt. Detta var speciellt förhärskande under 70-talet när kollektiven stod som spön i backen.
I den vänsterväg som svepte över västvärlden fick sina uttryck i Sverige med organiserade kollektiv. Det var en del av kollektivismen som skapade ett mått av feghet för individens önskan om självständighet. Motreaktion kom under 80-talet när alla självförverkliga sig. Individen blev de bärande storheten. En storhet som accentuerat. Idag är antalet ensamhushåll större en de traditionella kollektivet familjen.

Jag funderar bland annat på dessa frågor:
Hur är det, suddar vi ut vår identitet för att vara en del av ett vi? Är frihet farligt för vi:et?
Noterar att jag fostrades av mina föräldrar genom devisen frihet under ansvar. Det var jag som individ som fick göra mina val och ta konsekvenserna av dem. Jag har aldrig dolt mig bakom något kollektiv för att ursäkta min existens. Möjligen får man betala ett pris för det.

Samtidigt är det så att vi inte är enskilda öar utan en del av en arkipelag. Det viktig i samhället är att ha olika kollektiva arenor att fritt välja mellan att gå in och ut i. För somliga saker löser man inte själv. Men i min värld är det inte det organiserade tvånget som ska styra, utan frihet under ansvar.

Media SvD     
 

lördag 20 maj 2017

Vässa undervisningen

Skolverket har i sin rapport om betydelseskillnaderna mellan årskurs 6 och årskurs 9 noterat att behovet att vässa undervisningen.
Skolverket skriver:
Mycket pekar på att skolorna har problem med att sätta in rätt typ av stöd för elever med svårigheter i skolan.
Vad är det som gör att skolor har svårt med stöd, extra anpassning och särskilt stöd? Skollagen ändrades för ett tag sedan för att lätta upp det här med i vilken grad de olika stödaktiviteterna skulle tillämpas. Där man i lagstiftningen fokuserade att lärarna själva skulle använda extra anpassade undervisning för de elever som har behov av stöd. Särskilt stöd skulle sättas in när så behövdes. Uppenbarligen klar skolan inte sitt kompensatoriska uppdrag.

Utöver detta är det intressant att se betygsförflyttningarna mellan årskurs 6 och årskurs 9 per ämne.
Noterbart är att åter finns en skillnad mellan pojkar och flickor. Större andel flickor får högre betyg i årskurs 9 än årskurs 6 i de flesta ämnen. I matematiken sticker det ut. Vad händer mellan årskurs 6 och årskurs 9? Hela 41 procent får lägre betyg i årskurs 9 än i årskurs 6. Bland dem som får lägre är 29 procent ett betygssteg lägre och 12 procent två eller flera steg lägre. Dessutom är det ingen större skillnad mellan kön? Vad beror detta på?

Är det så att skolans förmåga att analysera och dra slutsatser av betygsstatistiken är bristfällig. Har kollegiet inte utvärderingar av kunskapsresultatet mellan årskurs 6 och årskurs 9 i respektive ämne? Då både på elevnivån som på gruppnivån. Något måste vara uppenbart, styrkedjan har hoppat av, när man inte kan skapa förutsättningar för en vässad undervisning.

Hög tid att skolorna skapar instrument både för att fånga enskilda elever som bedömningsrutiner för hur man kollegialt ska arbeta med uppföljning och utvärdering. En naturlig del för kollegiet, nu när betygen är satta, är att skapar ett förbättringsprojekt för hur man ska planera insatserna för nästa läsår. Det central är faktiskt det Skolverket själv kommer fram till:
Vilken problematik som döljer sig bakom ett eller flera F vet vi inte. Det är dock rimligt att tro att skolan har större möjlighet att göra anpassningar inom ordinarie undervisning när elever har mindre omfattande svårigheter. Har en elev F i flera ämnen döljer sig troligtvis mer svåråtgärdade förhållanden än för en elev med F i ett ämne.
Ska skolan bli en skola för alla är det hög tid att vässa det kollegiala bedömningen nu i juni.

Källa:
PM - Betyg och stöd från årskurs 6 till 9. Dnr 2017:690, Skolverket. 

måndag 15 maj 2017

På skolpolitikfronten intet nytt

På skolpolitikfronten inte nytt kan man drista sig till att summera gårdagens partiledardebatt i SVTs Agenda.
Duellen mellan Levin och Björklund var intressant som så att vice statsministern gjorde ett slätstruket intryck. Hon hade väl inövade repliker från pappret hon inte mäktade med att lyfta sig från. Ständigt återkommande till Skolkommissionen som om den är all salig rådande för att lösa skolans problem.

I övrigt var det samma hjulspår som vevades runt. Löfven slog sig för bröstet och hävdade att regeringen investerar i skolan. Märk väl han och S har bytt ord från satsning till investering. Samtidigt undrar man hur fd fackordföranden kan klampa in i den Svenska modell på lönebildningsområdet. Uppenbart gäller inte den svenska modellen i viss offentlig verksamhet.

Rundgången mellan Sjöstedt och Björklund var intressant. Båda vill ha statlig skola. Den ena utifrån kända planekonomiska motiv sedan 100 år tillbaka. Den andra ur någon slags liberal syn där kommunal skolor ska förstaligas samtidigt som skattefinansierade fristående skolor ska vara kvar.

För övrigt anser jag att alla skolor ska se till att ge varje elev chansen att lyckas i livet. Alla skolor ska vara bra. Det innebär att varje skola måste vända blicken inåt och se till att lyfta sig så man vet var man står och vilka strukturer och processer man har i utbildning och undervisningen. Det är först då vi får en skola som skapar resultat. Politisk klåfingrighet kommer aldrig att lyfta skolan och det är långt till borgfred om skolan.

söndag 14 maj 2017

Svensk parlametarism 100 år

Spelet om kungamakt eller parlamentet avgjordes med 1917 års regeringsbildning. I boken om Amiral Arvid Lidman, högermannen som skapade svensk parlamentarism skriver Leif Lewin om Carl Göran Andraes ord:
Enligt min mening råder det ingen tvekan om att 1917-1918 hade en revolutionär situation i vårt land; men det blev, om man så vill, en revolution på svenska, (s 70)
Genom Lindman moderniserades höger. Lindman var den som drev igenom proportionalismen som valsystem. Ett system vi har än idag. Majoritetsval, som Storbritannien har, vurmades av vänstern med Staaff  och Branting. Så de som vill använda socialdemokratin som demokratins genomförare har inte läst sin läxa ordentligt. Problemet med den tidiga parlamentarismen var det svaga partisystem som fanns vilket innebar vågmästeriet under 1920-talet. Det åter kom sedan under 1970-talet.

Berättelsen om Arvid Lindman är ytters värd att läsa. En man som mot slutet av sitt liv kände politisk vantrivsel. Socialdemokratisk planhushållning, ombudsmannavälde och framväxande nazism hotade enligt amiralen det han satte främst: den personliga friheten. Något som vi åter ser tecken på i dagens vänster.

Källa:
Lewin, Leif (2010) - Sveriges statsministrar under 100 år - Lindman, Albert Bonnier förlag   
 

onsdag 10 maj 2017

Snurrig och enfaldig är Reepalus utredning

Redan här stupar Reepalu i utredningens första mening i sammanfattningen om kvalitet i välfärden: 

Det är svårt att definiera alla aspekter av kvalitet i välfärden. Till skillnad från mer tekniska verksamheter som t.ex. byggnation och sophämtning, där det viktiga framför allt är vad som görs, är det avgörande inom vård, skola och omsorg hur det görs.(s 13)
Vad hela tänket går ut på är den klassiska kvalitetslöken där ett av skiten i löken är produktkvaliteten. Givet viktigt men det är inte precis det kvalitet handlar om utan hela löken. Suck.
Om Reepalu hade bemödat sig till att förstå hur tjänster, i detta fall de som välfärden tillhandahåller, skulle han notera att den är mer än bara produktkvalitet. Om vi fokuserar på vad det är för olika element i en tjänst delas den upp fem delar:
  • Bedömd kravbild
  • Tjänstestruktur
  • Utförandet för kund (I välfärdstjänster medborgare eller brukare)
  • Växelspelet med kund (Medborgare eller brukare)
  • Slutresultat
I bilden ovan visas vad som krävs för att nå tjänstekvalitet i de två dimensionerna. Notera att VAD och HUR skiftar under tjänsteutövandet. Går detta att mäta? Ja. I tidigare blogginlägg har jag beskrivit detta (Välfärdsutredningen ett falsifikat, länk nedan).

Reepalu gör sedan ytterligare en halsbrytande slutsats:
Det är enligt utredningens mening inte möjligt att ersätta en vinstbegränsning med utökade kvalitetskrav. Sådana krav riskerar att bli allt för detaljerade och medför en stor administrativ börda på professionen. Genom införande av vinstbegränsning finns förutsättningar för en mer tillitsbaserad styrning eftersom man då vet att pengarna används i verksamheten. En vinstreglering kan också i sig bidra till en bättre kvalitet genom att mer resurser finns tillgängliga för en bättre vård, skola och omsorg. (s 14)
Det första felet, som ofta offentlig sektor gör, är att sätta likhetstecken mellan mer resurser och kvalitet. Tyvärr finns det ingen sådan relation. Om vi istället utgår från värdediagrammet är det lättare att se hur kostnad och kvalitet hänger ihop.
En av offentlig sektors stora utmaningar är att skapa värden för medborgare och brukare. Dessa värden hänger intimt ihop med välfärdstjänstens relativa kvalitet, eller brukarupplevd nytta. Ett sätt att illustrera detta är värdediagrammet. Ena axeln definierar kostnaden och den andra axeln kvaliteten. Man urskiljer ett samband mellan dessa storheter med ett övre och undre spann kring diagonalen där välfärdstjänsten är värd sin kostnad.

Med utgångspunkt från värdediagrammet kan tre positioner intas för tjänstekvaliteten - hög kvalitet till hög kostnad, genomsnittlig kvalitet till normalkostnad och relativt låga kostnader för välfärdstjänsten med lägre kvalitet. En position utanför detta spann är i längden ohållbart. Frågan är hur ser den faktiska positionen i välfärdstjänsterna ut idag. Det är detta man behöver diskutera. Speciellt som skatter är ändliga resurser som inte i längden kan betala den generella välfärden. Det behövs i vissa fall inom vård och omsorg behov med komplement av försäkringslösningar.

Om Reepalu hade bemödat sig med att även gå utomlands skulle han säkert stött på det här med att kvalitet är lika med ständiga förbättringar. Han kanske till och med hade hittat The Improvment Act från 1987 i USA.
Slutomdömet för Reepalus utredning får bli dunket tänkt dunket skrivet utan koppling till fakta om kvalitet.

Blogginlägg:
Välfärdsutredningen ett falsifikat

Källor:
Artikel "Kundnytta styr tjänstekvalitet", Kvalitets-nytt 4/92
Danielsson, Roger J (1995) - Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur 

måndag 8 maj 2017

Förskolan och andlig utveckling av barn

Ärkebiskopen Antje Jackelén tar upp barns rätt till andlig utveckling i ljuset av barnkonventionens artikel 27. Hon skriver:
Tanken att barn inte skulle kunna tillgodogöra sig religion står i strid med kristen tradition och erfarenhet. Till barnets rätt till andlig utveckling hör – förutom tillgång till den egna trostraditionens heliga rum, riter, seder och bruk – också tillgång till skatten av berättelser.
Det intressanta är att Sverige skrivit under Barnkonvention där en del av den 27 artikeln lyder:
Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.
Sverige har på något sätt i sin iver att skilja staten från kyrkan skapat ett sekulärt samhällsskick där allt utom andlighet ingår. På detta vis lever Sverige inte upp till hela Barnkonventionen.

När man börjar diskutera detta utifrån förskolans uppdrag blir det känsligt. Vilket är uppdraget och kan barn ta in andlighet? Barn är reflekterande och undrande. Barn har ett behov att fundera på saker som ligger utanför det rent krassa vardagliga. Varför finns jag till? Vad händer när man dör?

I förskolans läroplan Lpfö 98/16 mål för normer och värden är ett av målen:
Varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen.
Hur arbetar förskolan med detta mål? Vad tolkas in i livsfrågor? Hur hanterar man etiska dilemman? Det är inga enkla frågor. Möjligen kan man få viss vägledning av de riktlinjer läroplanen sätter. För förskolläraren skriver läroplanen:
Förskolläraren ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt egenvärde.
I det inkluderas, som jag ser det, de frågor som rör andlighet. Varför finns jag? Finns det något som jag inte kan se? Därtill ta riktlinjerna för arbetslaget, där en av fem tangerar det, det här med andlighet:
Arbetslaget ska göra barnen uppmärksamma på att människor kan ha olika attityder och värderingar som styr deras synpunkter och handlingar.
Frågorna är många kring det här med hur förskolan ska hantera andligheten för att uppfylla Barnkonventionens artikel 27. Därför är det viktigt att man inte läser in att andlighet är något som är skilt från barn. Även om man i vuxen ålder kan relatera sig till den på ett annat sätt än barn är det viktigt att fånga barn frågor kring det här som ligger utanför det timliga och stundliga. För att avsluta det hela tar jag hjälp av ärkebiskopens avslutande ord i debattartikel:
Det har nog aldrig funnits några absolut entydiga gränser mellan religiöst och icke-religiöst och mellan kulturellt och religiöst. Där finns i stället ett överlappande som visserligen kan ha sina risker, men som tiderna igenom har gett upphov till mycket skaparkraft, spännande debatter och en dynamisk samhällsutveckling. Därför spelar det roll vilken andlig traditions­förmedling barn får del av i ett samhälle.

Media SvD
Barnkonventionen   

Sjuttiotvå år sedan och ett nytt Frankrike

Sjuttiotvå år sedan tecknades stilleståndet och kapitulationen under av Tredje riket. Denna dag den 8 maj är helgdag i Frankrike, idag vaknar vi upp till en ny tillvaro efter presidentvalet.
När det var sjuttio år sedan freden kom till Europa skrev jag så här på min tidslinje på Facebook:
En halvtimme innan 8 maj 1945 skulle bli den 9 maj kom den slutliga kapitulationen för Nazityskland. Samtidigt hade en separatfred gjorts den 7 maj 1945 i Reimes mot de västallierad. Det som blev yran från Kungsgatan i Stockholm. Så beroende klockslag och synsätt är freden inte enhetlig. Andra världskriget slutade inte heller i och med detta. I Asien pågick det till den 15 augusti 1945 efter att atombomberna fallit över Japan. Så fred är en flyktig materia som visat sig inte hålla över tid. Övertron på mänskligheten har krossats fler gånger under dessa 70 år. Några tankar kring den historiska dagen idag. 
Med det som grund kan man fundera över de krafter som finns kring hur orolig världen trots allt är. Om Frankrike temporärt stoppat den högernationalistiska partiet att nå presidentämbetet är inte kampen över. Macron har mycket att leva upp till.
Tove Lifvendahl skriver i sin mejlkrönika följande över det Franska presidentvalet:

För vad det franska valet berättar är också att en tredjedel av de som deltog i valet, hellre hade föredragit hans motkandidat. På tv-sändningarna sågs Marine Le Pen tämligen sorglöst dansa på Front Nationals valvaka omgiven av sina supporters; detta är inte någon som ser sig som en förlorare utan en slipad politiker som utifrån resultatet justerar strategin framåt. Och de spänningar hon har kunnat profitera på finns kvar även när konfettin är bortsopad. I Frankrike, i EU och Europa. Men sannolikheten för att de ska kunna gå att möta med en klok politik som betonar samarbetets värde, har just ökat. Det är sannerligen något att känna hopp inför.
Trots mörka krafter i världen och Europa har de tillfälligt stoppats. Frågan är bara hur Frankrike ser ut efter valet till Nationalförsamlingen i juni.
 
 
 

söndag 7 maj 2017

Vedervärdiga åsikter en del av demokratin

I stormens öga finns demokratins DNA. Ett DNA som består av rätten att få yttra sig och publicera sig i tryck eller sociala medier. Maria Abrahamsson avslutar sin ledare i SvD på följande vis:
Våld, hets, hot och grova kränkningar är förbjudet. Allt annat ska i en rättsstatlig demokrati vara tillåtet. Svårare än så borde det inte vara.
Det känns märkligt att ett antal författare har skrivit på ett upprop om att bojkotta det forum i Sverige som står för yttrandefrihet och tryckfrihet, Bokmässan. Enligt deras resonemang är vissa åsikter inte lämpliga för en bredare publik. I det här fallet Nya Tider som har nazist koppling. Däremot är det helt ok att Flamman och andra vänsterpublikationer att ställa ut. En ytterst haltande syn på yttrandefrihet.

Alice Teodorescu tar upp i sin ledare i GP det här med demokratins DNA:
Det är med demokratin som med hälsan: när man har den tar man den för given, när den går förlorad är den det enda man önskar åter. Om man inte månar om den kan den för alltid gå förlorad. Den som flytt från totalitära regimer och auktoritära ideologier utvecklar ett andra hudlager, en särskild känslighet för de faror som återigen kan hota existensen. En ofri människa är på många vis en död människa, eftersom det är friheten som skissar våra konturer, som ger oss möjlighet att välja vad vi vill göra och därmed vilka vi vill bli. 
Hur skulle det vara om vi Sverige bara tillät PK-åsikter att existera. Dels är det en form av censur. Dels är det början på en ofrihet som tenderar till att nerven i demokratin går förlora. Lite av det hände under tokvänsterns tid på 1970-talet. Jag kan än idag dra mig till minnes hur det var när jag började på Stockholms Universitet. Höjden av åsikter inom företagsekonomin var ekonomisk demokrati och de då nya arbetsrättslagarna. Inget klandervärt i de senare, men för att få sina uppsatser godkända kunde man inte ha en avvikande synpunkter på innehållet i lagarna. Här var det vänsterns diktatur som gällde. Skriv hur bra de var annars får du inte godkänt. En form av begränsad yttrandefrihet, dessutom inom akademin som borde stå för problematisering oavsett politisk färg.
Tryckfriheten från 1766 har tjänat Sverige gott. Många härskare har använt sig av det tryckta order för att skriva om historien. Kinas första kejsare samlade in alla då kända berättelser och förstörde dem. Utifrån sin egen skrivning skapade ha sin världsbild. Samma vara det med Stalin och hans personliga engagemang att lägga sig i vad som fick tryckas i Sovjetunionen. Det var inte bara Hitler som brände misshagliga böcker på bål. Därför är det viktigt att vi alltid håller det fri ordet högt i dessa populismens tidevarv. En åsikt är inte mindre värd även om jag personligen tycker den är avskyvärd.

För övrigt skrev jag så här på min Facebooksida i ämnet:
Yttrandefriheten och tryckfriheten är demokratins bärande principer som går förlorad om man väljer att skuffa undan åsikter som är misshagliga. Precis vad de som protesterar mot Nya Tider på Bokmässan gör. Deras fina åsikter kan inte möta en diskussion med de misshagliga. De lever i sin egen filterbubbla påhejade av sina egna åsiktsfränder istället för en hederlig och ärlig debatt om sakernas tillstånd.  

Media GP, SvD

 


söndag 30 april 2017

Slumpens skördar - skolan ett lotteri

Strävan att minska ojämlikheten i skolvalet, i syfte att minska segregationen, är det intressant att notera vetenskapen ger den sitt godkännande.
Som bekant är statistik läran om ifall det finns en sannolikhet att något inträffar. Samtidigt som statistik kan användas för att bevisa sina egna hypoteser. Är det det skolforskarna gjort sig skyldiga till. Låt oss fundera ett slag.

När jag läste vetenskapsmännens debattinlägg på DN Debatt skrev jag på min tidslinje i Facebook:
Många är tankarna en valborg som denna. En hur bra forskarvärlden tycker lottning är för att eventuellt råda bot på skolsegregationen. Har de rätt? Ja, i en mening att bakgrunden inte spelar roll vid lotten. Problemet med slumpens skördar är att du löser möjlig segregation. Men glöm klassresan hos framtida elever. Det som var den starka drivkraften hos Socialdemokratin. Din bakgrund skulle inte avgöra din strävan och möjlighet att nå någonstans. För det är just det slumpens skördar sätter P för. Så den begåvningsreserv som finns i elevunderlag har ingen anledning att se möjlighet att ta sig ur sitt sociala sammanhang. Så man kan åter konstatera att man hade den smala turen att gå i en skola som gav den möjligheten att ta sig ur ursprunget. Med lottning kommer det att vara omöjligt att staka ut sin väg själv.
Låt mig utveckla tankarna en bit till. Om vi ska motverka segregationen i skolan är det i görligaste mån bostadssegregation som står för majoriteten av skolsegregationen. Skolvalets inverkan är endast 3,2 % enligt en undersökning gjord av IFAU (läs gärna länk nedan). Så problemet är större än bara skolans problem.

Visst är urvalskriterierna viktiga för skolvalet eftersom etableringen på "skolmarknaden" inte är fri. Staten bestämmer etablering både geografiskt och i vilken mängd fristående skolor ska finnas och hur många elever man får har per enhet. Om vi har dessa randvillkor när vi diskuterar lottningen kommer vara och en att inse det olämpliga i just lottningen. Någon social mixning sker inte med automatik. 

Nästa fråga är just den här om strävan att nå den utbildning man själv vill och strävar efter. Om lottningen skulle styra är det rätt ointressant att jag som elev ska anstränga mig. Det är ju ändå lotten som styr var jag hamnar. Det är inte precis ett främjande av meritokratin. 

Frågan ligger nog på ett helt annat plan för att skapa de möjligheter som behövs för att göra klassresan. Det god med min skolgång var att skolorna var rätt likartade så närhetsprincipen spelade ingen avgörande roll. Skolorna styrdes då genom regel- och ekonomistyrning via länskolnämnder och SÖ. Samtidigt fanns valmöjligheterna inbyggda i skolan. Alla vi som gick högstadiet (7 - 9) i grundskolans begynnelse hade möjligheten att välja studieinriktning. Den möjligheten finns inte idag. Hade man som jag valt teknik som inriktning var den naturlig bana via dåtidens fackskola skaffa sig en utbildning och examen att stå på om det andra skulle misslyckas. Därifrån gick färden vidare till tekniskt gymnasium för vidare transport till KTH och akademiska studier. Jag var den förste i min släkt som gjorde just den resan. Efter mig har det kommit kusiner och kusinbarn som gjort den resan. 

Så frågan är också i vilken mån skolvalet ska styras redan i grundskolan som sådan. Många fristående skolor har olika ämnesinriktningar i sin profil. Kanske denna profiltillhörighet mer ska styra vid skolval. Fokuserar skolan matematik och naturvetenskap kanske elever som söker sig dit ska just göra det än att kreti å pleti söker.

Ja, ja mycket lär diskuteras kring Skolkommissionens förslag. Ett är säkert lottning som urvalskriterier är inte särdeles befrämjande för klassresan.

Media DN, GP
Blogginlägg:
Förlåt att jag besvärar
Blicken inåt         

fredag 28 april 2017

Musen som röt

Något mer urvattnad replik får man leta efter när det gäller Socialdemokraterna och Miljöpartiets replik på Alliansens invit till förhandlingar om vinst i välfärden. Musen har rutit.
Det verkar inte gått upp för S och MP att de inte ensamma har majoritet i riksdagen. Sedan det här med övervinster, vad är det för något? Var finns motståndet att göra skolan bra och jämlik? Frågan är bara hur. Uppenbart tycker S och MP det är höjden av jämlikhet att lottning ska avgöra vilken skola man ska gå i.

Repliken från S och MP i SvD lyser igenom speciellt för S som fortfarande är vilsna och har fantomsmärtor från den tid de var regeringsbärande majoritetsparti. Så är knappast läget idag i den nedåtgående spiral partiet är utsatt för. Samtidigt som de uppenbarligen inte lärt sig något från den förra striden om socialiseringen, löntagarfonderna.

Så det ska bli intressant vad effekten blir av att S och MP kör ända in i kaklet i frågan om skolan och vinster i välfärden. Inte mycket till samförstånd där trots att Utbildningsministern manade till borgfred om skolan vid pressträffen när Skolkommissionens slutbetänkande överlämnades.

Uppenbart kommer partipolitiken att dominera när vi kommer till skolan. Oerhört tråkigt, för det enda Alliansen gjorde tummen ned för var just lottningen till utbildningsplats som urvalskriterium i skolvalet till populära skolor. Ett kriterium som inte precis manar till att elever anstränger sig för att göra klassresor. För övrigt var det på denna punkt kommissionen var oenig. Till och med Gustav Fridolin gillar inte lottning.

Så vi får se hur mycket musen som röt vinner på sitt agerande.

Media SvD1, SvD2

torsdag 27 april 2017

Social sammansättning

Social sammansättning är ett nyord från Skolkommissionen. I förslaget till ändrade lagtexter skriver de:
1 kap. 9 §
Nuvarande lydelse
Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.
Föreslagen lydelse
Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas. Huvudmännen ska aktivt verka för en allsidig social sammansättning av eleverna på skolenheter.
Jag blir alltid skeptisk till lagtexter som innehåller stora tolkningsutrymmen. Lagtext ska i görligaste mån innehålla icke tolkningsbara ord. Vad menas med ord som:
  • allsidig 
  • social
  • sammansättning
Om vi tar hjälp av ordboken så betyder allsidig:
som samtidigt omfattar de flesta områden eller aspekter på betydelse
Hur ska huvudmännen vara allsidiga och inom vilka områden. Har man tänkt sig kön, etnicitet, klass, trosuppfattning, mm.

Tar vi ordet social har de två tolkningar:
som har att göra med (en del av) samhället och dess organisation
som har att göra med (samspelet mellan) människor i grupp
Här infinner sig genast en fundering av vilken tolkning Skolkommissionen tänkt sig. Är det samspelet i gruppen klass eller årskurs man tänkt sig?

Tar vi sedan ordet sammansättning finns tre tolkningar:
montering av beståndsdelar till en helhet
sätt på vilket beståndsdelarna i en helhet hänger ihop
ord (bildning) som uppstår då två ord sätts ihop
Här blir det helt plötsligt svårt. Är det en social konstruktion Skolkommissionen är ute efter? Eller är det en mekanisk sammansättning? Om det är det senare är det likt den skola jag gick i där vi ungar sattes ihop som beståndsdelar av en helhet. I detta fall av att vi bodde i samma upptagningsområde oavsett klasstillhörighet.

Förslagen lydelse på lagändring behöver nog proppen tydligt i förorden beskriva hur tolkningen ska göras för att passera Lagrådet och Utbildningsutskottet. De som lever får se, när man blandar likvärdighet med social konstruktion, blir det inte så enkelt. Hur ska den inspekterande myndighet klara tillsynen och på vilket sätt ska sanktionerna se ut.

Källa:
Samling för skolan - nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35)

söndag 23 april 2017

1947

Tider av ovisshet, när allt  inte är som förr, är det bara med tillbakablickar på tider som betyder något för nuet. Den tid som skapades efter ett djupt sår i världens existens. Tiden efter krigsslutet 8 maj 1945 låg den då kända världen i spillror. När börjar vår tid som vi känner den idag? Vårt nu.
1947 verkar vara året där allt sattes i rörelse. Det var då FN började sin tillvaro. Det var då George Orwell skrev 1984 ute på ön Jura. Det var året FN skapade de mänskliga rättigheterna och ytterst få känner till begreppet folkmord. Senare kom folkmord att användas i Nürnbergrättegångarna. Det var året Christian Dior slog igenom. Palestinaproblemet uppstod när Storbritannien lämnade mandatet och FN förhandlade om hur man skulle lösa uppdelningen mellan judar och palestinier. Om hur stormufti Hajj Amin al-Husseini är våldsamma mot judarna och hans samröre med nazismen och Adolf Hitler. Där lades grunden för dagens konflikter i Mellanöstern och det Muslimska Brödraskapet.

Elisabeth Åsbrink har månad för månad vävt en bildande berättelse från olika världsdelar hur vår tid skapades 1947. Är vi idag 70 år senare på väg till ett nytt årtal där världen omdefinieras?

Läs boken och bli lite mer bildad kring hur vår tid sätt ut sedan den stora förödelsen efter andra världskriget.  

torsdag 20 april 2017

En skola för alla - Skolkommissionens förslag till skolsystem

När Skolkommission presenterade sitt förslag till ett sammanhållande svenskt skolsystem sa Gustav Fridolin att detta betänkande är de största i svensk skolhistoria, större än det betänkande som lades 1948. Hur har man då tänkt sig hur den framtida skolan ska se ut. Jo, som bilden nedan:
Som synes en omfattande räcka av systemstärkande insatser som:
  • Kompetensförsörjning
  • Stärkt huvudmannaskap
  • Aktivt skolval och minskad skolsegregation
  • God miljö för lärande och utveckling
  • Kärnuppgifterna undervisning och skolledning
  • Ökad nationell resultatstyrning
Om man ser dessa systemstärkande insatserna är det nog aktivt skolval som den politiska striden kommer att stå om. I övrigt ser jag liten strid om det andra delarna. För dessa systemstärkande satserna finns tre nivåer för hur styrningen ska gå till väga. Dessa är:
  • Professionell styrka
  • Statlig stöd och tydlig styrning
  • Skolhuvudmän med kapacitet
Det senare är inte nödvändigt bara fråga om fristående skolor som lika mycket kommuner som inte har kapacitet. Allt detta ska mynna ut i nationella målsättningar på tre områden:
  • Goda kunskaper
  • Likvärdighet
  • Kvalitet i undervisningen
Slutsatsen jag gör, efter att läst igenom sammanfattningen av Skolkommissionens slutbetänkande, är att mål- och resultatstyrningen av svensk skola består. Man poängterar resultatstyrningen hårdare än jag gissar många i professionen önskar sig. Därtill kommer fokus också att flyttas i den målstyrda undervisningen mot uppföljnings- och utvärderingssystem med starkt nationellt inslag.

Källa:
Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35)

onsdag 19 april 2017

Ständigt denna vinst

Obegripligheten griper omkring sig när det gäller hur debatten förs om välfärden. Widar Andersson, Kjell-Olof Feldt och Nils Lundgren inleder sitt debattinlägg på DN Debatt om S obegripliga svängning:
Den socialdemokratiska partikongressen har beslutat att det behövs ett regelverk för att stoppa vinstjakten i välfärden. Som andra beslut i slagordets form måste det uttolkas. Men det bör åtminstone betyda grönt ljus för Ilmar Reepalus utredning om vinsttak för alla företag som bedriver skattefinansierad verksamhet under rubriken välfärdstjänster. Vinstbegäret har alltså blivit det stora hotet mot välfärdsstaten. Det måste regleras bort.
Är det dödsstöten för vinst-i-välfärds debatten.Ingen skulle väl på fullt allvar vilja skrota skolpengen och valfriheten. Om har en märklig attityd infunnit sig i vänstern och S i synnerhet. Med det hårdnackade syn bäddar vänstern för att minst 18 000 välfärdsföretag försvinner och 230 000 blir utan jobb. Hur ska de lyckas förklarar det uppenbara att det offentliga inte klarar att suga upp dessa kardor av arbetslösa. Frågan ställs även av ovan nämnda debattörer:
Var finns bevisen för att lönsamma skolföretag är huvudorsaken till de problem det lider av? Är inte andra reformer än vinsttak eller vinstförbud viktigare när det gäller till exempel kunskapsinhämtandet, segregationen, bristen på rätt utbildade lärare?
Jo, skulle jag vilja säga. Det finns viktigare saker att diskutera som funktionssättet både i vård och omsorg som skolan. Innan det olyckliga samarbetet S-MP regeringen inledde med V hade sex partier kommit överens om fristående skolors spelplan. Debattörerna skriver:
I den andan träffade sex partier en överenskommelse om att friskolor skulle få finnas kvar men att en rad förändringar i regelverket skulle göras för att säkra långsiktighet och kvalitet. Ett uttalat syfte var att skolsystemet skulle få arbetsro.
Kanske dags att damma av sexpartiöverenskommelsen och kasta Reepalus utredningen i papperskorgen. Risken för ett sådant agerande är att V slutar med budgetsamarbete med regeringen. Med ett problem att vi får se en ytterst skakig riksdag drygt ett år innan ordinarie val. Skulle S fullt ut gå till riksdagen med lagförslag om regelring av vinster-i-välfärden kommer lagförslaget att röstas ned av riksdagen. Vinst-i-välfärden har blivit S moment 22. Hur de än agerar blir det fel.

För problemet i hela debatten om vinst-i-välfärden är okunskapen om vad som lagts fram i Reepalus utredning. Dan Olofsson, it-entreprenör, skriver:
Många, inklusive Tony Henningsson, har uppenbarligen inte förstått att det är en fundamental skillnad mellan Ilmar Reepalus förslag om 7 procent avkastning på operativt kapital och 7 procent i direktavkastning.
Några så stora direktavkastningar har inte ett tjänsteföretag. Så går det när man inte gör en konsekvensanalys av följderna. Vad händer med de 18 000 företagen på 5 till 10 års sikt med förslaget. Hur många företag finns kvar? Hur många anställda är arbetslösa? Hur ska landsting och kommunerna lyckas bygga upp en motsvarande verksamhet? Frågorna är många svaren är få eller inga.

För övrigt vill jag ha ett pluralistiskt samhälle där den korporativ socialismen icke gör sig besvär.

Media DN, Sydsvenskan
Tidigare blogginlägg Pluraword:
Nollad Välfärdsutredning
Välfärdsutredningen ett falsifikat     

tisdag 18 april 2017

Lektorn utvecklar undervisningen

Allt sedan skollagen kom har jag med spänd förväntan sett fram emot att se lektorernas frammarsch i skolsystemet. Under min studietid, sent sextiotal och tidigt sjuttiotal, fanns det många lektorer på gymnasiet. Med tiden har denna yrkeskategori drastiskt minskat.
Sedan nya skollagen trädde ikraft 5 augusti 2010 har begreppet lektor skrivits in skollagens 2 kapitlet 24 §:
Lektor
24 § En lärare ska i skolväsendet benämnas lektor om han eller hon har
1. avlagt minst licentiatexamen inom ett ämne som helt eller i huvudsak
motsvarar ett undervisningsämne eller som avser ämnesdidaktik eller har avlagt
motsvarande utländsk examen, och
2. under minst fyra års tjänstgöring som lärare har visat pedagogisk
skicklighet.
En förskollärare ska i skolväsendet benämnas lektor om han eller hon har
1. avlagt minst licentiatexamen inom ett område som omfattas av förskolans
uppdrag eller har avlagt motsvarande utländsk examen, och
2. under minst fyra års tjänstgöring som förskollärare har visat pedagogisk
skicklighet.
Benämningen lektor ska förbehållas lärare som avses i första stycket och
förskollärare som avses i andra stycket.

Några få förskolor och skolor har fått tillgång till extra utvecklingshjälp av ämnesdidaktiken. Både förskolan och skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Då skulle det var ytterst lämpligt att man i vardagen hade tillgång till lektorer som står för en verksamhetsnära vetenskaplighet.

När jag på Facebook ställt frågan om det på bred front satsas på lektorer fick jag följande svar från Christian Eideval:
Nej, och en av förklaringarna är att det är väldigt ont om disputerade förskollärare: högskolor och universitet med förskollärarutbildning gör allt vad som står i deras makt för att rekrytera alla de kan få tag i. Det är alltså inte enbart förskollärare som det utbildas för få av, det samma gäller förskollärare med forskarutbildning.
Detta är en skrämmande uppgift. Inte bara svårt att rekrytera studenter till att bli förskollärare utan även de som vill gå vidare och disputera. Förskolan om någon utbildningsform behöver disputerade förskollärare som utvecklar undervisningen i förskolan. Begreppet undervisning har stött på massiv kritik från de verksamma i förskolan. Kan förstå att det sänder signal om att man förknippar ordet med klassrum. Idag sker undervisning inte bara i ett klassrum utan i andra forum också. 

Skollagen definiera undervisningen som en målstyrd process. Det pedagogiska inslaget styrt via läroplanen är just målstyrd och fokuserar på barns utveckling och lärande. I den kontexten skulle det vara en välgärning om både huvudmän och förskollärare medvetet satsade på verksamhetsnära forskning för att utveckla vetenskapliga grund i undervisningen på förskolan.

Media Upsala Nya Tidning, SVT Nyheter
Källor:
Skollagen (2010:800)