Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 31 mars 2016

438 dagar

Kalejdoskopet snurrar i berättelsen om 438 dagar i Etiopien. Martin Schibbye och Johan Perssons skildring av sin tid som fångar i Kalityfängelset är starkt. Ingen söte bröds tillvaro precis.
Berättelsen spänner allt från förberedelserna att ta sig in Ogaden provinsen till ökenvandringen och gripandet. Om katt och råtta leken i Ogaden. Om gripandet och skenavrättningarna. Om skottskadorna vid gripandet som de aldrig fick omhändertagna av sjukvården.

Därtill berättelsen om fängslandet och den Kafkaartade rättegången i Addis Abeba där de dömdes till 11 års fängelse för terroristbrott. Om vistelsen i Kalityfängelset. Om vänskap och samvaron i Zon 6. En tillvaro långt borta från svenska fängelser. En av medfångarna uttryckte sig att det var värre att var fängslad i Sverige. Här satt man ju ensam i en cell. I Zon 6 levde man tillsammans i 24 timmar med allt det innebär av bråk, kommittéer, hygien, mathållning, mm. Där det trots allt misär fanns en mänsklig värme.
438 dagar är en måste bok. För att försöka förstå en diktaturs förljugenhet och hur du tvingas ändra på sanningen för att överleva och komma ut ur helvetet. Att få friheten att själv bestämma vem man är är sentensen av berättelsen och vad som fordras för att just nå den.   

söndag 27 mars 2016

Ordning ska det va, jaha..

Ordning ska det va, jaha...annars. Isak Skoglund går idag i en krönika i GP ut om det här med stök i klassrummet och lärarnas rädsla för att säga ifrån. Han skriver:

För att skapa en trygg arbetsmiljö i skolan krävs det att lärarkåren får ett tydligt stöd och mandat från både skolledning och föräldrar i sitt arbete att upprätthålla ordningen. 
På något märkligt sätt verkar det var dålig kunskap om vilket mandat lärarna har att skapa ordning och reda i klassrummet under undervisningen. Skollagen (2010:800) är tydlig i 5 kapitlet. När det gäller Isak Skoglunds exempel i krönikan om störande elev har läraren följande lagliga rätt:
Utvisning ur undervisningslokalen
7 § I grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan får en lärare visa ut en elev från undervisningslokalen för högst återstoden av ett undervisningspass, om 
1. eleven stör undervisningen eller på annat sätt uppträder olämpligt, och
          2. eleven inte har ändrat sitt uppförande efter uppmaning från läraren.
I paragrafen, som delvis motsvarar 6 kap. 9 § grundskoleförordningen(1994:1194), 7 kap. 10 § specialskoleförordningen (1995:401), 6 kap. 21 § gymnasieförordningen (1992:394) och 6 kap. 4 § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan, regleras möjligheten att i de angivna skolformerna visa ut elever från undervisningslokalen resterande tid av ett undervisningspass. Utvisning får ske om eleven gör sig skyldig till en förseelse eller på annat sätt uppträder olämpligt och fortsätter med detta trots uppmaning att ändra beteendet. Det kan röra sig om att eleven uppträder stökigt och stör undervisningen eller vägrar att överlämna ett föremål som läraren enligt 22 § har rätt att omhänderta. Om eleven inte ändrar sitt beteende får eleven visas ut från undervisningslokalen. Bestämmelsen tar alltså sikte på de fall där undervisningen sker i ett klassrum eller liknande utrymme inomhus. Lagrådet har ifrågasatt hur paragrafen ska tillämpas vid undervisning på andra ställen. Vid undervisning på annat ställe, t.ex. utomhus, får situationen enligt regeringens mening lösas med stöd av de allmänna befogenheterna i 6 §. Det bör här erinras om att ansvaret för tillsynen av eleven under utvisningen enligt den allmänna tillsynsplikten fortfarande åligger skolan. Det medför att läraren måste se till att någon i skolpersonalen utövar viss uppsikt över eleven under den tid eleven är utvisad.
Skolans lärare har befogenheter som inte verkar tillämpas. Om det beror på bristande kunskap eller rädsla att inte sätta gränser för att skolledningarna är rädda att tappa intäkter om elev försvinner från skolan eller inte kan man fundera över.

Något sjukt är det. Som jag tolkar lagen och dess förarbetet har lärarna långt gående lagliga möjligheter att utvisa elev. Notera bara att skolan har en allmän tillsynsplikt vilket innebär att annan i skolpersonalen ska utöva viss uppsikt över eleven under tiden eleven är utvisad.


Därtill kan man lägga att det exempel som Isak Skoglund relaterar till har ett rekvisit till. Det här med trakasserier mot annan religiös uppfattning. Antisemitism är diskriminerande av annan religionsuppfattning och folkslag, i detta fall judar och bör hamna under diskrimineringslagens paragrafer.

En rädd lärarkår är förödande för svensk skola. Här har skolledningar och huvudmän ett ansvar att stödja lärarna i sin vardag. Samtidigt som lärarna behöver kunskap om sina rättigheter när det tokar till sig. Utöver det måste det finnas ett ledarskap både i skolan och klassrummet.

Däremot har lärarna ingen uppfostrande roll av elever. Det är föräldrarnas uppgift att fostra sina barn till empatiska och ansvarstagande individer. Däremot har skolan fostrans rollen av elever att bli demokratiska medborgare. 

För övrigt låt oss slippa rädda lärare. Det skapar inga varaktiga kunskapsresultat.

Media GP 

För att skapa en trygg arbetsmiljö i skolan krävs det att lärarkåren får ett tydligt stöd och mandat från både skolledning och föräldrar i sitt arbete att upprätthålla ordningen. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.3039000-isak-skogstad-alla-forlorar-pa-radda-larare#sthash.dmy8IqvR.dpuf

lördag 26 mars 2016

Demokratisk socialism en påskresa åt fel håll

Demokratisk socialism gårdagens lösning som är svår att tillämpa i 2100-århundradet. När man läser Daniel Suhonen debattinlägg är det nästan så man snuddar vid Olof Palme och Cuba. Den sista riktiga planekonomin som verkar lyfta sig ur den förödande kräftgången som varat i 57 år.
Samtidigt är det intressant att Suhonen tar Bernie Sander som exempel på demokratisk socialist. Marcus Oscarsson, politisk kommentator på tv4, har snarare klassat honom som klart stående till höger om de svenska partierna. Om man försöker skärskåda Suhonen fem förslag till ny S-märkt politik noter jag följande:

Förslag 1: Ekonomisk demokrati.
Är det Löntagarfonder 2.0 som ska införas. Hur bra är staten och politiker på att driva och äga företag? Totalt misslyckade. Fondkapitalet och politiker är inte precis kända för att ägna sig åt ägarstyrning. En av de fundamentala faktorerna i styrelsearbetet och den strategiska driften av företag. Bara att titta på hur kommunala bolag drivs och sköts. Inte är det affärsmässigt precis. Sedan till beskattningen som Suhonen drömmer om är totalt verklighetsfrämmande. Dagens nationalstat är inte suverän som innan 1980-talet när globaliseringen inträde och kapitalet flyter fritt ut och in ur landet. Välstånd skapas inte genom inavel i nationalekonomin.

Förslag 2: Bekämpa ojämlikheten
Något mer kontraproduktivt får man leta efter i förslagen på hur man ska bekämpa ojämlikheten. Vad kommer att hända om man återinför fastighetsskatt, arvsskatt, förmögenhetsskatt och likställ arbets- och kapitalskatterna. Jo, vi får tillbaka det som fanns innan Alliansregeringen lättade på dessa. Kapitalflykten kommer åter att ske till ljusskygga skatteparadis som inte önskar ha några avtal med svenska staten om insyn i kapitalplaceringar. Det är bra naivt att tro att ojämlikheten skulle minska om man börjar hårdbeskatta personer som risker sina pengar för att skapa sysselsättning. Då placerar man de hellre på hög undangömda än skapar produktiva investeringar.

Förslag 3: Välfärdsstatens socialism.
Här kommer den vanliga kompensationsbias som Suhonen och hans gelikar ägnar sig åt. Det finns väldigt lite forskningsstöd för de påstående som görs om vinstlogiken och dess samhällsfarlighet. Idéerna är snarare en kvinnofälla. I välfärdens mjuka kärna är det övervägande kvinnor som startar och driver företag i vård, omsorg och skolan. Skulle de nekas denna möjlighet och för evigt vara inlåst i den offentliga sektorns oförmåga till förbättringar? Är det bara män som får driva vinstdrivande verksamhet i välfärdens hårda kärna? Bygga vägar, järnvägar, bredband, mm.

Förslag 4: Klimatfrågan kräver kollektivt kapital.
Här har Suhonen en point. Stora och omfattande infrastrukturprojekt kräver oftast offentlig finansiering för att ställa om samhället. Lika väl som regelverket är avgörande för framgången. Här är marknaden oftast ingen god förändringsmotor. Men frågan är om Sverige enskilt kan ägna sig åt att vara världsförbättrare i klimatfrågor?  Klimat känner inga nationalgränser. Därför behövs återigen globala lösningar på den typ av frågor. Här är säkert inte en demokratisk socialism särskilt behjälplig.

Förslag 5: Frihet och goda liv åt alla.
Jag citerar Suhonen:
Den tekniska utvecklingen, klimatomställningen och robotiseringen kommer att omdana arbetsliv och samhälle under kommande decennier. Det ger fantastiska möjligheter att förverkliga ökad frihet för alla. Men i dag utgör framtiden en hotbild.  
Helt riktigt men jag ställer mig starkt frågande till hans lösning på problemet. Är det i den demokratiska socialismens anda att vi ska äga robotarna gemensamt? Är det så att vi kan korta arbetstiden och frigöra tid för omsorg, bildning och familjeliv? Är det obetald omsorgstid vi sak ägna oss åt? Det som många fått göra när de blivit förälder till sin förälder?

Mitt svar ärnej, vi kommer inte även denna gång att i samhällsutvecklingen bli totalt sysslolösa. Nya jobb kommer att skapas. Både inom det som ligger i hantverkarnas hägn som inom högspecialiserade yrken. Samtidigt som vi får se jobblösningar som vi idag inte har en aning om. Men de kommer inte att kommenderas fram på politisk väg.

Om jag ska försöka se om Suhonen slutkläm kommer att lyckas, att omstöpa socialdemokratin till demokratiska socialister. Nja, det gick inte 1917 varför ska de gå 2016? Socialdemokratins framgång har varit kännetecknad av att hitta praktiska lösningar på folks vardagsproblem. Dagens socialdemokrati lider av fantomsmärtor från den tiden man hade lösningarna på den tiden samhällsproblem.

Tar jag den politik som S idag bedriver under ledning av Löfven är det dåtidens politik som inte ger svaret på framtidens problem. Därför är sannolikheten stor att S kommer att genomlida en ”pasokifiering” – processen när ett etablerat S-parti eroderar till en spillra av sitt forna jag. Detta kan möjligen ändras om S vågar ha en politisk lösning för det framtida samhället. Risken är uppenbar att dagens S har svårt att hitta en ny bild. Per-Albin lyckades med bilden om folkhemmet skapa grunden för det samhälle vi haft men inte har längre. Här ligger den politiska framtiden oavsett vilken partifärg vi vill se som styr landet i en global och transparent värld.

Media DN, AB             

torsdag 24 mars 2016

Glad Påsk

Påsken är av tradition både en kristen helg och en helg från folktro. Intressant är att i Sverige har vi firat den kristna påsken från 1844.

Samtidigt har folktron levt kvar genom att fira vårblot. Idag är det väl mer en familjehögtid än en ren kristen högtid. Sedan 1969 har långfredagen mist sin ställning som den dag man skulle avhålla sig från handel och nöjen för att minnas Jesu korsfästelse. Det är alltså bara 47 år som vi haft den typ av helg vi firar nu för tiden.

Jag får med detta tillönska min följare och läsare en GLAD PÅSK!!

Påsk i Sverige

tisdag 22 mars 2016

Hög och låg i åsiktskorridoren

Hög och låg i åsiktskorridoren har ventilerats sedan Björn af Kleen skrev om Vreden på Östermalm. Noterbart är att det saknades fakta om valresultatet i Björns artikel.
I valkrets Oscar 8 hade SD ett resultat på 8,72 procent. Rikssnittet för SD är 12,9 procent.
Jämför man den andra makteliten på Södermalm, där media eliten huserar, hade valkretsen Högalid 11 10,25 procent SD anhängare. Man undrar om det är någon skillnad mellan de olika maktcentra i Stockholm när det gäller brunsåsen SD.

Tyresö brukar sägas vara ett Sverige i miniatyr. Om jag tittar på min hemkommun ser fördelningen rätt intressant ut. Gamla Tyresö eller Brevikshalvön är den nobla delen av Tyresö.
Här ligger Tyresö slott och de sommarvillor som levde i skugga av en markis. SD har ett valresultat på 9,65 procent här. Resultatet ligger mellan Oscar 8 och Högalid 11. Ser vi på den andra högstatus området Fornudden är valresultatet för SD 8,51 procent. Alltså inge större skillnad mellan de som bor på socioekonomiskt välbärgade områdena i Stockholm eller Tyresö.

Jämför man med några andra valkretsar i centrala Tyresö toppar Nyboda med 15,09 procent för SD. Ett område med låg social status. Det mer avvikande är min egen valkrets Björkbacken, som anses vara det mest attraktiva bostadsrättsområdet i Tyresö. Här är valresultatet för SD hela 13,42 procent. Vad det beror på kan man fundera kring. Någon maktelit bor inte i området lika lite som låg socioekonomisk status.

Det mest intressanta I Tyresö Fårdala, ett villaområde från 60-talet, som har minsta sympatisörerna för SD. Bara 3,57 procent röstade på SD i 2014 års val.

I åsiktskorridoren är det inte stilla sedan DN publicerade artikeln om brunsåsen på Östermalm. Det här med fakta är avgörande när man skriver. Möjligen är aspekten inflytande och brunsås av intresse. Då kan man fundera hur mycket brunsåsen på Södermalm påverkar. Det är i perspektivet inflytande som aparta synpunkter blir avgörande. Inte hur stor andel av valmanskåren som råkar rösta på ett parti.

Man kan nästa få en känsla att enfalden råder i populismens spår när världen inte är sig lik som förr och man tar till knepet som Björn af Kleen gör. Lite som USA och Donald Trump. Inte mycket innehåll men gott om enfaldens retorik. Ack så störande i en transparent och globaliserad värld.

Media DN, SvD, UNT, Metro   


Jämställdheten i skolan skral

Jämställdheten bland lärare är det lite si och så med. Ett känt faktum som jag möte när jag håller kurser är obalansen mellan könen. Övervägande delen kursdeltagare är kvinnor även i ledande positioner i skolvärlden. Det bekräftas även av undersökningen som presenteras i Lärartidningen. Av landets rektorer är 36 procent män och 64 procent kvinnor. Då är det intressant att se rapporteringen om hur jämställdheten ser ut i lärarkåren.

Noterbart att jämställdheten är störst bland män och kvinnor i gymnasiet. Där finns 57 procent män på yrkesämnen och 43 procent kvinnor. På de allmänna ämnena är det 42 procent män och 58 procent kvinnor. Tar vi grundskolan och grundskollärare är det endast 24 procent män, medan det finns 76 procent kvinnor. Sämst är det i lärarkategorin förskollärare. Här är kvinnodominansen näst intill total. Hela 96 procent är kvinnor med futtiga 4 procent män. På ledande positioner i förskolan finns 10 procent män och 90 procent kvinnor som förskolechefer.

Man funderar över hur det kunnat blivit denna sneda könsfördelning i skolan. Vilka förebilder saknar pojkar i förskolan och skolan när det saknas manlig förebilder? Frågan skapar många tankar om skolan och dess ojämlikhet och om frågor kring genus. Ett är klar, ropen skalla:
Mer män till förskolan och skolan.

Media LN

Flashback Bryssel

Flashback kom direkt när jag hörde om det hemska på flygplatsen utanför Bryssel. Några gånger i min internationella karriär har jag landet på denna flygplats. Men aldrig varit med om det fruktansvärda som inträffat just där idag.
Min hemskaste upplevelse från just den platsen på jorden är den 11 september 2001. På morgonen landad jag in. Behövde inte visa något pass när jag checkade ut. Vi i Sverige hade precis gått med i Schengen. Dagen ägnades åt ett besök i Bryssel med lobbyverksamhet mot en av organen kopplade till EU i småföretagsfrågor, kopplat till att skapa en Europeisk motsvarighet till ISO-baserade ledningsstandarder.

På vägen hem på eftermiddagen stötte jag på patrull i tullen. Var tvungen att visa passet. Tänkte inte så mycket om det, mer än att de möjligen hade en stickkontroll av resande från Bryssel gjorts. När jag en stund senare satte mig i lugn och ro på ett café började jag sakta förstå vad som hänt. Först bilderna som kablades ut från TV var från ett rykande Pentagon. Snabbt skiftade bilden till NY och det andra planets inflygning i det andra tornet i Word Trade Center. Då först gick det upp vad som hänt. Det vara som att se en Die Hart-film. Flyget hem var försenat med en halvtimme. Men hem kom jag. Dagen därpå stängdes flygplatsen.

Terroristberedskapen var inte så hög för 15 år sedan. Tydligen kan man än idag inte heller förutse när den småskaliga terrorismen slår till. Hur ska man kunna försvara sig mot självmordsbombare? Samtidigt kan man fundera om det är hämnd för tillfångatagandet av den troliga hjärnan bakom terrorattacken i Paris. Eller är det något annat som ligger bakom. Tids nog vet vi. Vad än det är får vi i Europa inte skrämmas och dra bort vår närvaro i Mellanöstern så fritt svängrum ges dessa terrorister i Syrien och Irak.
  

söndag 13 mars 2016

Anseendet vår stora religion

Anseendet vår stora religion sätter stopp för att vädra ut unkenhet och övergrepp. Elaine Eksvärd berättar på Nyhetsmorgon tv4 om de sexuella övergrepp hon var med om som barn. Även så på GP Debatt.
Sedan inslaget på tv4 har jag funderat mycket kring hur det kan komma sig att sådant här får förekomma. Är vi rädda att ta till oss att några män är perverterade och inte kan hantera sin sexualitet? Kolla inslaget.
 
Om jag för en stund stannar för begreppet anseende definieras det i ordboken som:
särskilt hänsynstagande
Kopplar jag detta särskilda hänsynstagande synonymer finns följande:
aktning, värdighet, betydenhet, framstående ställning, rykte, ryktbarhet, erkännande, heder,,
Ett barn som blir utsatt för pedofili är aldrig skyldig. Det är alltid förövaren, i detta speciella fall pedofilen. Man undrar över hur rättsväsendet och socialtjänsten hanterar fall där barn utsatts för sexuella övergrepp inom en familj. Är det förenligt med barnkonventionen och för den delen barnens rätt att tvinga på barnet en vårdnadshavare som utför brottslig handling? I min värd är svaret: NEJ! Lika lite som hedern i en familj över en brottslig handling ska döljas som en familjehemlighet. Barnperspektivet ska alltid råda.

Nästa fundering som malt i huvudet är i vilken omfattning hanterar förskolan denna typ av kränkning? Hur ser man till att barn inte utsätts för detta på förskolan av anställd personal. Även om det är behjärtansvärt att fler män ska jobba inom förskolan får det inte slarvas med rekrytering. Lika lite i förskolans uppdrag att utveckla barns lärande. Hur många förskolor har t ex Rädda Barnens utmärkta skrifter som underlag både i diskussionen inom arbetslagen som del i barnets lärande om kroppen. Lär barn integritet!!Vilka delar av kroppen är de freda från vuxna? Säkert finns det många goda exempel från förskolor som driver ett medvetet arbete kring frågorna och barns sexualitet. För en sanning är den att där barn finns finns pedofilen.

De olika arenor barnet finns på, idrott, sommarkollo, scoutläger, m fl som inte har lagkrav på att se hur belastningsregistret ser ut behöver skärskåda sin rekrytering av ledare i klubben eller föreningen.

I de nära relationerna bland släkt och familjen får inte familjeanseendet stå i vägen för att ventilera ut dessa grova handlingar mot ett barn. För
sanningen ska göra er fria (Joh 8:32)

Rädda Barnen Stopp! Min kropp!
Media GP   

tisdag 8 mars 2016

Vi i mittfåran

Avgörandet om integration och den svenska kulturens kraft ligger i det svenska samhällets mittfåra. Idag är det internationella kvinnodagen. En symbolisk dag som borde vara en ständigt viktig fråga.
Tove Lifvendahl tar idag upp kvinnor situation i dagens Sverige. Då inte majoritetsbefolkningens kvinnor utan de som kommit till Sverige och deras kamp i integrationen. I ledaren berättar hon om Mariet Ghadimi som ursprungligen kommer från Iran med sina föräldrar. Med sig hade hennes familj den kultur som råder i hemlandet. Samma gäller med stor säkerhet även dagens nyanlända.

Den svenska kulturen har kommit långt i frigörelsen från klankulturer eller familjen som bas för kulturen och samhällets uppbyggnad. Genom slopandet av sambeskattning har kvinnornas rätt stärkts i en jämställd riktning. Samtidigt som vi byggt ett samhällskontrakt där vi överlämnat det sociala tryggheten till samhället från familjen eller klanen. Där minsta enheten är individens frihet. Där familjeproblem och annat tagits över av samhället.

Givet detta uppstår krockar i samhället när vi inte integrerar nyanlända i den delen som har att göra med hur vi förhåller oss i Sverige till avvikande synsätt i förhållande till våran kultur. Tassandet i utmarkerna blir så fel. Integration är inte bara utkomst och svenska språket. Det är också att se till att de skadliga nätverken som följer med nyanlända luckras upp. Ett slående exempel om när myndigheter som ska skydda barn diskriminerar istället med hänvisning till kultur och religion.

Tove skriver om en mejlkonversation mellan en flicka och socialtjänsten:
Svaret från handläggaren: ”Socialtjänsten har i samråd med din vårdnadshavare beslutat om ett nätverksmöte. På samma sätt som vi behöver utreda din inställning kring oro vad gäller bortgifte behöver vårdnadshavares inställning tydliggöras. Utifrån att det är så många som är delaktiga i din situation framkom det i dialog med din vårdnadshavare att det vore bra att samla samtliga vuxna för att prata om oron och den gemensamma bilden av situationen.”
Hur olovligt naiv får man vara? Givet den klanstruktur och kultur som råder i dessa nätverk kommer det totalt att sabba denna flickas möjligheter. De närvarande i nätverket kommer att bevaka sina intresse, inte flickans.

Samma sak slår mig när det gäller skolan. Det svenska skolväsendet vilar på en demokratisk fostran och kunskapsutveckling. Grundskolans läroplan innehåller skrivningar om att skolan ska främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Läroplanen innehåller följande skrivning:
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.
Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.
Det intressant blir här relationen skolan och hemmet. Hur tacklas nätverkskulturen och vårdnadshavarna av skolan i relationen till barnen som inte har den svenska kulturen. Hur hanterar skolan informationen om missförhållande? Hur hanterar skolan undervisningen i sexualundervisning, idrott och hälsa? Hur hantera skolan alla frågor som krockar med skolans uppdrag i den svenska kontexten och andra kulturella kontexter som de invandrade har med sig? Speciellt är problemet stort för flickor från andra kulturer. Där det är ljusår mellan hur svenska flickor och dessa invandrade systrar lever och är fria individer.

För övrigt anser jag att skolan ska vara den integrationsfaktorn som hjälper nyanlända in i det svenska samhället. Då måste vi i mittfåran sätta ned foten kring de obehagliga frågorna och inte tassa runt den heta gröten.

Media SvD 

söndag 6 mars 2016

Svärtans tidevarv

Svärtan på löpsedlarna var fet och stor den vackra septembermorgon 1939. KRIG stod det har mor berättat. Denna rubrik skapade en blockering hos henne. Varje gång jag försökte föra på talan hur det var under kriget berättade hon aldrig om det mer en små glimtar. Mor var blott 18 år när kriget bröt ut.

När jag i dag börjar läsa Astrid Lindgrens Krigsdagbok 1939-1945 väcktes minnet när jag läste öppningen av dagboken:
O! Idag började kriget. Ingen ville tro det.
Hur tänkte mor? Trodde hon liksom många att det inte var sant. Vet inte om hon redan börjat jobba inne i Katrineholm och det var där hon såg löpsedlarna. Hon glänta lite på förlåten var att nöden inte var lika stor på landet som i stan. Ransonering fanns, men som bönder som mormor och morfar var hade de alltid tillgång till livet nödtorft som mjölk, ost, smör och andra basvaror. Här var det säkert svårare för stadens invånare att få tillgång utanför kupongernas knapphet.

Bilderna i familjealbumen är knapphändiga från den tiden. Den enda bild jag hittar från beredskapen är denna.
På vägen vid gården Sandvik på Eriksbergs gods står de fyra yngsta syskonen Eriksson. Om det är morbror Everts hemkomst eller avresa vet jag inte. Men han har sin fästmö Märta på högra sida. Vad mor berättade låg han inkallad på Ven mellan Danmark och Sverige. På bilden till höger om Märta stor Rut, mors yngre syster. Mor står mellan Evert och lillebror Nils.

En bild kan väcka minnen. Men det hade varit trevligt att haft några skrivna minnen. Men det skrivna ordet var inte förhärskande i den miljö mor växte upp i. Tråkigt såhär när man börjar försöka minnes allt vad som berättats genom åren.

Så då är det tur att någon skrivit ned berättelsen ur ett personligt perspektiv som Astrid Lindgren. Det gjorde hon långt innan hon var en berömd författare. Samtidigt som hon skrev denna dagbok jobbade hon med med granskning i brevcensuren i den hemliga myndigheten. Säkert fick hon en inblick i mycken svärta som inte såg dagens ljus. 
  

lördag 5 mars 2016

Blå stjärnan

Krigets vedermödor och motståndsrörelsen skildras ur ett kvinnligt perspektiv, här lyckas Jan Guillou i senaste boken Blå stjärnan. Familjeberättelsen om släkte Lauritzen har Johanne som huvudperson.
Berättelsen är en spegelbild av den förra boken Att inte vilja se. Här får vi se händelserna utifrån Johannes ögon. Igenkänningen är stor från berättelsen i förra boken. Samtidigt fås en inblick i den norska motståndsrörelsen genom Johanne insatser både som kurir och som organisatör. Historien vävs också kring hur Norge, med svensk goda minne, skapade träningsläger för den norska försvaret. Därtill fås en inblick i romanform av det som Jan Bergman beskrivit i Sekreterarklubben. Om C-byrån och svenskt spioneri för att komma åt Abwers information om tyska krigshändelser.

En klart läsvärd berättelse i släktkrönikan. Läs den och få ny insikt.
  

onsdag 2 mars 2016

Lagar styr landet

Landet ska styras av lagar inte politiker när rättsvårdande instanser sagt sitt. Sedan 30-årsdagen för mordet på Olof Palme har diverse personer uttalat sig om vem som är skyldig. Däribland många inom den socialdemokratiska rörelsen.
Många uttalar sig om att det nog allt är den där Christer Pettersson som är mördaren. Det må man tycka, men är högs en tvivelaktig ståndpunkt. Speciellt i all den stund Christer Pettersson är friad ur en juridisk synvinkel.

Knepigt blir det när landet statsminister offentligt uttalar sin tro om vem som är den skyldige. Som landets högste representant ska han inte ha någon annan mening än vad den dömande makten sagt. Han och Ronald Reagan tillhör de som klantat till det genom att framföra osakliga påståenden. Stefan Löfven har inget annat val än att säga att ingen fällts för mordet på Olof Palme offentligt. I annat fall är han som landets statminister inne på en farlig väg när den politiska makten börjar överpröva vad domstolar kommit fram till.

Löfven kanske behövde ta och läsa in jöken (juridisk översiktskurs) på Stockholms Universitet. Samma borde journalistkåren som ägnar sig åt avdelningen konspiratoriska teori för att sälja lösnummer.

Ska bli intressant att läsa Leif GW Perssons skrivnerier efter uttalandet i Veckans brott 160301. Lyssna och lär.