Förslag 1: Ekonomisk demokrati.
Är det Löntagarfonder 2.0 som ska införas. Hur bra är staten och politiker på att driva och äga företag? Totalt misslyckade. Fondkapitalet och politiker är inte precis kända för att ägna sig åt ägarstyrning. En av de fundamentala faktorerna i styrelsearbetet och den strategiska driften av företag. Bara att titta på hur kommunala bolag drivs och sköts. Inte är det affärsmässigt precis. Sedan till beskattningen som Suhonen drömmer om är totalt verklighetsfrämmande. Dagens nationalstat är inte suverän som innan 1980-talet när globaliseringen inträde och kapitalet flyter fritt ut och in ur landet. Välstånd skapas inte genom inavel i nationalekonomin.
Förslag 2: Bekämpa ojämlikheten
Något mer kontraproduktivt får man leta efter i förslagen på hur man ska bekämpa ojämlikheten. Vad kommer att hända om man återinför fastighetsskatt, arvsskatt, förmögenhetsskatt och likställ arbets- och kapitalskatterna. Jo, vi får tillbaka det som fanns innan Alliansregeringen lättade på dessa. Kapitalflykten kommer åter att ske till ljusskygga skatteparadis som inte önskar ha några avtal med svenska staten om insyn i kapitalplaceringar. Det är bra naivt att tro att ojämlikheten skulle minska om man börjar hårdbeskatta personer som risker sina pengar för att skapa sysselsättning. Då placerar man de hellre på hög undangömda än skapar produktiva investeringar.
Förslag 3: Välfärdsstatens socialism.
Här kommer den vanliga kompensationsbias som Suhonen och hans gelikar ägnar sig åt. Det finns väldigt lite forskningsstöd för de påstående som görs om vinstlogiken och dess samhällsfarlighet. Idéerna är snarare en kvinnofälla. I välfärdens mjuka kärna är det övervägande kvinnor som startar och driver företag i vård, omsorg och skolan. Skulle de nekas denna möjlighet och för evigt vara inlåst i den offentliga sektorns oförmåga till förbättringar? Är det bara män som får driva vinstdrivande verksamhet i välfärdens hårda kärna? Bygga vägar, järnvägar, bredband, mm.
Förslag 4: Klimatfrågan kräver kollektivt kapital.
Här har Suhonen en point. Stora och omfattande infrastrukturprojekt kräver oftast offentlig finansiering för att ställa om samhället. Lika väl som regelverket är avgörande för framgången. Här är marknaden oftast ingen god förändringsmotor. Men frågan är om Sverige enskilt kan ägna sig åt att vara världsförbättrare i klimatfrågor? Klimat känner inga nationalgränser. Därför behövs återigen globala lösningar på den typ av frågor. Här är säkert inte en demokratisk socialism särskilt behjälplig.
Förslag 5: Frihet och goda liv åt alla.
Jag citerar Suhonen:
Den tekniska utvecklingen, klimatomställningen och robotiseringen kommer att omdana arbetsliv och samhälle under kommande decennier. Det ger fantastiska möjligheter att förverkliga ökad frihet för alla. Men i dag utgör framtiden en hotbild.Helt riktigt men jag ställer mig starkt frågande till hans lösning på problemet. Är det i den demokratiska socialismens anda att vi ska äga robotarna gemensamt? Är det så att vi kan korta arbetstiden och frigöra tid för omsorg, bildning och familjeliv? Är det obetald omsorgstid vi sak ägna oss åt? Det som många fått göra när de blivit förälder till sin förälder?
Mitt svar ärnej, vi kommer inte även denna gång att i samhällsutvecklingen bli totalt sysslolösa. Nya jobb kommer att skapas. Både inom det som ligger i hantverkarnas hägn som inom högspecialiserade yrken. Samtidigt som vi får se jobblösningar som vi idag inte har en aning om. Men de kommer inte att kommenderas fram på politisk väg.
Om jag ska försöka se om Suhonen slutkläm kommer att lyckas, att omstöpa socialdemokratin till demokratiska socialister. Nja, det gick inte 1917 varför ska de gå 2016? Socialdemokratins framgång har varit kännetecknad av att hitta praktiska lösningar på folks vardagsproblem. Dagens socialdemokrati lider av fantomsmärtor från den tiden man hade lösningarna på den tiden samhällsproblem.
Tar jag den politik som S idag bedriver under ledning av Löfven är det dåtidens politik som inte ger svaret på framtidens problem. Därför är sannolikheten stor att S kommer att genomlida en ”pasokifiering” – processen när ett etablerat S-parti eroderar till en spillra av sitt forna jag. Detta kan möjligen ändras om S vågar ha en politisk lösning för det framtida samhället. Risken är uppenbar att dagens S har svårt att hitta en ny bild. Per-Albin lyckades med bilden om folkhemmet skapa grunden för det samhälle vi haft men inte har längre. Här ligger den politiska framtiden oavsett vilken partifärg vi vill se som styr landet i en global och transparent värld.
Media DN, AB
Lysande.
SvaraRaderaTack!!
Radera