Svärtans tidevarv

Svärtan på löpsedlarna var fet och stor den vackra septembermorgon 1939. KRIG stod det har mor berättat. Denna rubrik skapade en blockering hos henne. Varje gång jag försökte föra på talan hur det var under kriget berättade hon aldrig om det mer en små glimtar. Mor var blott 18 år när kriget bröt ut.

När jag i dag börjar läsa Astrid Lindgrens Krigsdagbok 1939-1945 väcktes minnet när jag läste öppningen av dagboken:

O! Idag började kriget. Ingen ville tro det.

Hur tänkte mor? Trodde hon liksom många att det inte var sant. Vet inte om hon redan börjat jobba inne i Katrineholm och det var där hon såg löpsedlarna. Hon glänta lite på förlåten var att nöden inte var lika stor på landet som i stan. Ransonering fanns, men som bönder som mormor och morfar var hade de alltid tillgång till livet nödtorft som mjölk, ost, smör och andra basvaror. Här var det säkert svårare för stadens invånare att få tillgång utanför kupongernas knapphet.

Bilderna i familjealbumen är knapphändiga från den tiden. Den enda bild jag hittar från beredskapen är denna.

På vägen vid gården Sandvik på Eriksbergs gods står de fyra yngsta syskonen Eriksson. Om det är morbror Everts hemkomst eller avresa vet jag inte. Men han har sin fästmö Märta på högra sida. Vad mor berättade låg han inkallad på Ven mellan Danmark och Sverige. På bilden till höger om Märta stor Rut, mors yngre syster. Mor står mellan Evert och lillebror Nils.

En bild kan väcka minnen. Men det hade varit trevligt att haft några skrivna minnen. Men det skrivna ordet var inte förhärskande i den miljö mor växte upp i. Tråkigt såhär när man börjar försöka minnes allt vad som berättats genom åren.

Så då är det tur att någon skrivit ned berättelsen ur ett personligt perspektiv som Astrid Lindgren. Det gjorde hon långt innan hon var en berömd författare. Samtidigt som hon skrev denna dagbok jobbade hon med med granskning i brevcensuren i den hemliga myndigheten. Säkert fick hon en inblick i mycken svärta som inte såg dagens ljus.