Knepigt - när och hur

För tre år sedan slutade officiellt mitt yrkesliv. Med en stark framtidsorientering har jag fått haft ett innehållsrikt professionellt liv.När man nu sitter på kammaren infinner sig en ruelse, har jag gjort något bestående i livet eller var det bara alla dessa dagar som innebar livet.

Tänkte då att kanske ska man berätta och skriva ned vad som var just alla dessa dagar. Backspegel har jag sällan utnyttjat i livet. När en sak är färdig var det nya utmaningar som väntade. Genast infinner sig den knepiga frågorna: när och hur. Uppfostrad som man är tar man till analystekniker från yrkeslivet. En sådan är minneskartor, som jag tillämpat vid tidigare bokskrivande. Gott nog, men för att få ihop en berättelse är det också viktigt med dramaturgin. Här hjälper den dramaturgiska kurvan.

När man väl låter fingrarna halka på tangentbordet uppstår frågan när hände det, följt av vad gjorde jag. Tur är då att man sparat alla kalendrar genom åren. De är just guldgruvan för att få kronologin i tiden och vad som inträffat vid varje given tidpunkt. Tacksamt har jag då bläddrat i mina sparade kalendrar sedan femtio år tillbaka i tiden. Dokumentationen skiftar men ger ändå en ledstång när man ska försöka sig på att se vilka saker man brunnit för och vad resultatet blivit. Kanske något för kommande generationer att fiska vidare i. Personligen har jag haft stor nytta av de berättelse som olika människor beskrivit om sina liv och de skeenden de varit med om. De har berikat på många plan.

En annan värdefull källa är även alla tankar jag satt på pränt på denna blogg under snart tio år. Det har givit träning att i det skrivna ordet formulera tankar. Bloggen är en slags dagbok eller forna tiders brev som berättar hur man tänkt och uppfattat händelser. Varje generations mödor borde skrivas för att berika kommande generationers utveckling. Utan denna historia är man vilsen.

Glad midsommar 2020

Blommor och blader vi smycka

krans och stång.

I yster distansdans vi oss hänrycka

ung som gammal i två meters lucka.

Nu är den här vår midsommar.

Så har snart ett halvår gått sedan vi bytte decennium. Då vi sporde kommer det glada 20-talet att åter uppstå. Ack, då ett elakt virus dök upp från Mittens rike och helt kastade om vår tillvaro. Inget är sig likt med fysiskt distans och digitala möten. Nu vi längtar till den ljuva tid med lust och fägring stor.

Jag får med dessa rader önska alla en

Glad midsommar 2020

I backspegeln

Vad fan får jag för pengarna? En högst aktuell fråga Leif Östling och Peter Wallenberg säkert fråga sig när Volvo var på väg att köpa Scania 1999, genom ett fientligt uppköp.

I boken berättar Leif Östling om sina fyrtio år på Scania. En imponerande gärning och tid i ledningen för ett företag som få ha gjort. Därmed får man en unik inblick i svenskt näringsliv och dito internationellt. Scania är en av två industrijuveler på svensk mark. Ett under att ett så litet land kan ha två stora internationella verkstadsföretag i fordonsindustrin.

Berättelsen är rafflande på två plan. Den första hur man tydlighet ser till att skapa ett företag byggt på en filosofi om transparens och öppenhet. Det andra hur man försvarar alla sina positioner när det blåser runt omkring. Det är nästan som att läsa en finansdeckare om de olika turerna med Volvo, MAN och Volkswagen. Sådant man följt på sidan om genom åren.

Den delen i boken som beskriver städandet i Scania, från hierarkier till ett utifrån-in-perspektiv, där alla har access till information är välgörande hur man faktiskt går från ord till handling. Hur man går från det levererande företagets storlek till interagerande med kundbasen. Där den nuvarande nätverksekonomin avgör. Städandet tog tid, en sanning som många inte har klar för sig. Leif Östling började på tidigt 90-tal att städa  Scania. Först i och med Volvos försök att överta företaget slöts leden inåt, de chefer och avdelningar som varit emot Toyota-metoden på Scania köpte det med hull och hår för att behålla jobben. Åter en sanning att det är vid stora kriser och yttre hot som de sista själarna blir frälsta och förbättringarna på riktigt kan komma igång. Men man ska aldrig förringa högsta ledningens tro och vilja att driva igenom förbättringar. Utan den kraften blir det bara halvhjärtade försök som dör ut.

Boken och Leif Östlings berättelse är både en lärobok hur man inför hållbarhet på riktigt, genom förbättringar i små steg dagligen, till den rafflande värld storfinansen är.  

Förbättring är evolutionärt

Alla förbättringar är evolutionärt och bygger på att ständigt bli lite bättre i små steg. Utveckling bygger på att individen ständigt ser till att utmana sina egna erfarenheter och strävar efter att bli lite bättre på det man gör. Det må vara i arbetet eller privat. Belägg för att detta är avgörande får jag åter bekräftat när jag läser Leif Östlings biografi I backspegeln, en berättelse om fyra decennier som ledare.

Filosofin på framgångarna han lyckats skapa bygger på medvetet egnt engagemang som ledare att städa. Att ständigt se vad som krävdes för att lyckas med att flytta en verksamhet. Arbetsmiljön är den viktigaste faktorn för att få en bra verksamhet. Han beskriver hur han sökte sig till att hitta kunskap om hur det gick att göra. Han kom i kontakt med Toyotas ordförande Eiji Toyoda. Inom Toyota är det viktigast ledningsstyrningen att se själv. Alla chefer ska med egna ögon se vad som sker. Han sa följande till Leif Östling:

Man ser bara det man är tränad att se. Vi ser utifrån våra egna glasögon som är präglade av vår uppväxt och vår omgivning. Vi ser det som är oss bekant och vi placerar det vi ser i välkända kategorier. Vi har en av livet formad matris som  sorterar. För att kunna se nytt behöver vi tränas om och modifiera vår matris. Ibland behöver vi till och med en het ny. (s 100)

Leif Östling erkände att man på Scania inte fullt ut såg vad som behövde göras. En allt för vanlig anledning till varför förbättringar av arbetsmiljön inte blir av. Vad var knepet man tog till, man plockade in personer utifrån som varit med om det som behövde göras med högsta ledningens godkännande och medvetna agerande. Man började observera och se vad som kunde göras bättre med fokuset att städa bort det gamla och ersätta med det nya sättet att tänka.

När jag följer skoldebatten, om hur man ska lösa dess problem, verkar den stor frälsningen vara att riva upp nuvarande struktur i skolväsendet och på något underligt sätt återgå i vissa delar till det som var innan 1991. Är det rätt väg att gå? Har man verkligen sett var problemen finns i skolan? Ur ett politisk synvinkel har man sett skolan utifrån ideologisk synvinkel och därmed det mandat man har i riksdagen att skapa ramarna för systemet genom majoritetsbeslut. Man kan alltid förbättra avarter i ett system, men knappast byta system. Det skapar bara förvirring.

Däremot är det den sanning Eiji Toyoda säger avgörande. Varje skolenhet har sina förutsättningar och behov att förbättra oavsett vilket system man verkar under. Svensk skola borde träna att se vad som händer i vardagen och ständigt träna det. Utifrån fokusera att städa undervisningen. Lätt är det inte och det kommer att ta tid eftersom det är människor det är frågan om som ska ändra sitt arbetssätt.

Här är kommunikation och information avgörande ur ett ledarperspektiv. Information är makt och inte alltid intressant att släppa ifrån sig när man ska leda sina medarbetare. Det må var i kollegiet eller klassrummet. Framgången för Scania var att de inriktade sitt ledarskap att se varje anställd som individer, med hela det unika spektrum av egenskaper och kunskaper som varje medarbetare har och kan bidra med i sitt arbete. En resa från attityder "vi, chefer" och "dem, medarbetare" till ett "vi". Ett team av individer och medarbetare som alla bidrar till att uppnå samma mål. Först då kan man komma tillrätta med de problem som finns.

Källa:

Östling, Leif (2019) - I backspegeln, Ekerlids Förlag   

Draken i rummet

Ska bara, entreprenörens kännetecken. Så också för Gunilla von Platen, draken i rummet. Hennes askungesaga är årets nyttigaste bok 2020. Det är en kunskapsbok i tre riktningar.

Först hennes bakgrund som flykting och syriansk ortodox kristen från Turkiet med den dramatiska upprinnelsen till flykten. Hur hon och hennes familj hamnar på Grevegårdsgatan i Västra Frölunda på senare delen av 1970-talet. Ett av miljonprogrammen i Sverige som då fortfarande präglades av en blandning av svenskar och invandrare. Här får vi kunskapen om hur det är att leva i hederskulturer, en nyttig lektion för majoritetssamhället att ta till sig. Religion är inte förutsättningen för hederskultur eftersom den finns både i kristna som muslimska miljöer.

Den andra är hennes resa att bli draken i rummet. Från säljare på Skandia i Göteborg till att skapandet av kundcenterföretaget Xzakt. Där hon ständigt drivs av det som kännetecknar de som har en besatthet eller driv, ska bara. Det i denna del får vi vara med om askungesagan, hur invandrarflickan lyckas ta sig upp i den svenska näringslivseliten. Hur hon från början lyckas fånga några av sextontaggarna för att bygga sin affär. Även inblick i både framgång och bakslag. Hur lätt det kan vara att tro att allt är frid och fröjd. Hur man kan bli bedragen av affärspartner. Berättelsen är även tryfferad med mindre smickrande ordalag kring adrenalinstinna babianhannar i näringslivstoppen som förväntar sig del av betalningen genom könsumgänge.

Den tredje är den ömsinta beskrivningen av familjen hon var rebellen i. Hur hon vägrade falla in i hedersrollen att som ung flicka bli bortgift. Hur hon slog sig loss och gick sin egen väg till ett högt pris. Hur relationen till sin mamma alltid funnits som en gnagande tagg. Samtidigt som hon och syskonen lyckas etablera sig i det svenska samhället med två föräldrar som var analfabeter, där några blev akademiker och andra egna företagare.

Draken i rummet är en bra berättelse om ska bara.