"Öppna era hjärtan"

Fredrik Reinfeldts steg upp på scenen i augusti 2014 på Norrmalmstorg i Stockholm och framförde sitt beryktade tal om öppenhet. Flyktingkrisen låg i sin linda. Hans tal riktade in sig på den flyktingström som var i antågande från Mellanöstern. I talet sa han:

Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för de människor i stark stress med hot mot det egna livet som flyr, flyr till Europa, flyr mot frihet, flyr mot bättre förhållande. Visa den öppenheten. Visa den toleransen.

Detta tal fick stor betydelse för att invandringen blev en framskjutande plats under slutspurten inför valet i september 2014. 

Simon Sorgenfrei har i sin senaste bok beskrivit berättelsen om hur islam blev Sveriges näst största religion och Sverigedemokraterna näst största parti.

Berättelse ger en inblick i det långa perspektivet om islams utbredning i Sverige långt innan den blivit den dominerande religionen den är i dag. Vi möter invandrare och flyktingar, sverigedemokrater och konvertiter, sekulära likväl som fundamentalistiska muslimer.

Berättelsen har givit en inramning på mina personliga erfarenheter om religionens betydelse. Under ett decennium har jag skaffat mig kunskap om just spänningen mellan det svenska samhällets värderingar i förhållande till de invandrade personerna till Sverige från Mellanöstern i mitt arbete i skolans värld. Noterbart är just de kulturkrockar som uppstår mellan de svenska värderingarna och kulturer med allt från heder till djup islamsk tro, även om den är fraktionerad i olika trosinriktningar. Det som jag även noterat är att just generations synen skiftar från de invandrade till andra generationen som står mitt emellan till den tredje som är mer integrerad i den svenska samhället, som kan ha sin traditioner kvar men är i övrigt integrerad.

För att förstå den uppdelning Sverige av idag är, är Simons Sorgenfrei bok en kunskapskälla.        
 

Sjuttonhundra

Orden har blivit meningar på en tom sida när tankarna skrivits ned. För snart sexton år sedan började jag denna formuleringskonst på saker som mina tankar haft. Först i anonym form under alias PLURA. Efter fem år klev jag ut ur garderoben, behöll dock titel PLURAWORD på bloggen. 

Orden har formats mycket om den viktiga samhällssektorn skolan. Denna institution är avgörande för hur Sverige utvecklats genom åren. Här har befolkningen i stort fått nödvändiga skriv och läskunskaper. Med åren har det akademiska inflytandet ökat när välfärden skapat det samhälle vi har idag. En resa som inneburit att Sverige är en dominerande plats i världen genom sin kunskap och förmåga att omvandla den till varor och tjänster som burit upp samhället under större delen av 1900-talet. Jag själv är en representant för denna kunskapsutveckling. Det var inte självklart att arbetarungen skulle gör klassresan upp till akademisk nivå. Turligt nog var öppenheten för dessa resor stor under 1960- och 1970-talet. Vilket jag numera är tacksam att fått varit en del av.

Orden har inte alltid varit överens med mig. De har en förmåga att krocka och byta ordning eller bli fel. Med dagens teknik är det en smal sak att hålla rätt på orden när ordbehandling innehåller stavningsrättelser. Samtidigt är jag själv imponerad över att det som inte fanns på kartan innan 40 årsåldern har realiserats, böcker. Innan var det alltid teknik och naturkunskapen som var naturlig, inte det skrivna ordet. När jag vågade mig på det skrivna ordet har det blivit tio fackböcker. På senare år har fantasin fått flöda genom skrivandet av spänningsromaner. Två skilda sätt att skriva på. Fackböcker kräver stringens. Skönlitteratur fantasi som berör.

Noterat att jag genom åren skiftat ämnen som berört mig. Ju äldre jag blivit märker jag att det som berörde under yrkeslivet har trätt i bakgrunden. Annat har blivit mer naturligt att förmedla, speciellt den nya kunskap jag får genom att läsa böcker. Devisen grabben från bakgården alltid levt efter och som kommer vara del av kommande inlägg är:

Nyfiket jag vandrar... 

 

Sveriges sak var vår

 

Behöver vi en motståndsrörelse i Sverige nu när vi är i NATO? Tillspetsat kan fråga ställas eftersom Sverige har en förmåga till lämplighetslogik istället för en nödvändighets logik. Den senare var just det kännetecknade för Tage Elanders pragmatism efter andra världskriget när Sverige fick en motståndsrörelse 1949, utan konstitutionell grund. Denna princip har vårt land skäl att återupptäcka.

Johan Wennström beskriver i sin bok den hemliga svenska motståndsrörelsen. Han har länge följt spåren efter motståndsrörelsen genom samtal med underrättelseofficerare, invigda personer i svensk statsledning, ännu levande motståndsmän och de dödas familjer. En berättelse värd att förstå svenska motståndsrörelsen bortom myterna och i full skala.