onsdag 12 november 2014

Regnet faller ojämt

Stockholms nya politiska ledning låter miljonregnet hamna fel. Med vansinniga styrtal som meritvärden grupperade efter socioekonomiska tillhörighet kan det bara gå åt ett håll. Utför. För det första är inte meritvärden styrtal att använda eftersom de mäter slutbetygen i år 9 för intag till gymnasiet. Det säger inget om hur det ser ut på lägre årskurser.


Om det är så att man vill förbättra kunskapsresultat är det utifrån varje skolas undervisningen den ska byggas. Det är ingen politikerfråga.


För det andra speglar det inte meritvärdet varje skolas situation. Om det ska vara resurstilldelning baserad på skollagen och skolans behov är det hög tid att ändra styrmodell i Stockholms stad. Det är alltid varje enskild skolas behov av förbättringar som ska styra resurstilldelningen. Inte utifrån politikerna i stadshuset. Med andra ord är det buttom-up som gäller.


Kanske dags att Stockholm stad och andra kommuner gör om sina styrmodeller och börjar följa skollagen.


Media SvD  

måndag 10 november 2014

Rektor nu och då

Studerar rektorsrollen. Innan 1958 fanns det ingen rektor i folkskolan. Däremot en överlärare som var en bland de vassaste i lärarkåren. Pedagogiken stod i centrum. Från 1962 och fram till 1991 var rektor en person som var administratör. Hade som huvuduppgift att fixa den statliga styrningen. Dessutom var det länsskolnämnderna som anställde.


Kommunaliseringen innebar en markant ändring. Rektorer blev chefstjänsteman och anställdes av kommunerna eller från 1994 av privata skolföretag. Nu var skolan helt plötsligt mål- och resultatstyrd. Den gamla regel- och ekonomistyrningen var skrotad. Lagstiftningen i form av 1985 år skollag (1985:1100) tolkade rektorsuppdraget som att hen skulle vara förtrogen med skolans dagliga verksamhet. Därtill att ha en pedagogisk insikt. Utöver det var uppdraget som rektor att särskilt verka för att utbildningen (verksamheten) utvecklas.


Ur laglig synpunkt ett vitt begrepp utan klara avgränsningar  men i linje med mål- och resultatstyrning. Vem som hade ansvaret för den pedagogiska utvecklingen brydde sig inte skollagen om. Däremot var Lpo 94 tydlig på vad rektorsansvaret var. Rektor skulle vara:
  • pedagogisk ledare
  • chef för lärare och övrig personal
  • övergripande ansvar för verksamheten i sin helt
  • nå nationella mål
  • upprätta en lokal arbetsplan
Med nya skollagen (2010:800) har rektorsrollen stramats upp. Skollagen fastställer att rektor leder och samordnar det pedagogiska arbetet. Samtidigt är det numera lagligt att ställföreträdare utses med uppdrag att fullgöra enskilda ledningsuppgifter. En fullt utbyggd delegationsrätt. Där till är det rektors ansvar att besluta om skolans inre organisation. Samtidigt finns det andra specifika ansvarsområden på olika ställen. Ett bland många är kvalitetsledarskapet (4 kap 4 §).


Kikar vi på rektorsansvaret enlig Lgr11 har det förändrat på några punkter i förhållande till Lpo 94:
  • inriktas mot de nationella målen istället för
  • upprättande av lokal arbetsplan har utgått
I övrigt samma uppdrag. Samtidigt har rektorsansvaret 15 riktlinjer i läroplan. Skillnaden mellan de två läroplanerna är att enligt skollagen finns det nu möjlighet att lägga ut något eller några av områdena på andra i skolans organisation.


Rektorsrollen har blivit tydligar som pedagogisk ledare. Uppdraget är inte att vara en budget efterlevare åt skolchefen i kommunen eller skolföretaget. Den administrativa rollen kan med fördel läggas över till någon som är ekonom.


Detta är de strukturella skillnaderna i uppdraget. Kar är ända frågan som en rektor bör ställa sig: Vem är jag att leda andra?


Källa: Skollagen (1985:1100), Skollagen (2010:800), Läroplanen Lpo 94 och Läroplanen Lgr11. 


 

söndag 9 november 2014

Fallen Berlinmur 25 år

Den 9 november 1989 kommer alltid att finnas i historieböckerna. Då fallet för kommunistdiktaturer och kalla krigets slutpunkt. Öst berlinarna fick ta sig en tripp i Västberlin. Friheten var överväldigande. Vad som hände sedan är historia. Idag är Tyskland enat som förbundsstat. Vad många kanske har glömt bort är att Tyskland är en federation av 16 delstater. En omöjlig statsbildning som fordrar en Bissmark eller Hitler för att regera, som en tysk vän till mig sagt. Hittills har Angela Merkel lyckats med en enad front utåt.


Så här 25 år senare ser vi att naiviteten om ett fredligare värld i Europa grusas. Dels har vi all nationalism som växer i form av högerkrafter. Tryckkockaren som släpptes och den snabba revanschen för liberalismen gjorde att mognadsprocessen i demokratisk riktning var för snabb. Ungern och andra forna östeuropeiska stater var inte klara med sitt historiska förflutna. Dels ser vi vissa politiker i förra Östeuropa flörtar med den nye tsaren i Kreml. En tsar som har maktambitioner att upprätta det Ryssland som skapades under medeltiden.


När det firas på Brandenburg Tor i kväll är det ett enat Tyskland vi ser som statsbildning. Frågan är dock fortfarande om de mental murarna finns kvar mellan Ossis och Wessis. Detta var tydligt när jag hade lite ledighet för 16 år sedan på Mauritius. På hotellet jag bodde fanns ett gäng tyskar. Där märktes tydligt uppdelningen mellan dem. Ossis var andraklassens tyskar som Wessis inte umgicks med.


Alltnog idag bör vi trots de nya hoten vara tacksamma att ondskans imperium föll för 25 år sedan.


Media: DN, SvD1, SvD2, SvD3   

fredag 7 november 2014

Tuffa tider Fridolin

Taktiska spelet är i full gång i riksdagen inför budgeten. I en strävan att inte fälla regering tillgriper Alliansen skolan för att köra över regeringen. Troligen lyckas man med SD hjälp. De förslag som Alliansen vill få igenom är:
  • Tioårig grundskola
  • Betyg från år 4
  • Möjligheten till ordningsomdömen
  • Frivilligt gymnasium
  • Frivilligt om gymnasiet ska vara högskoleförberedande
  • Mer idrott i skolan
  • Tillåtet med skolavslutning i kyrkan
Av de förslag som man vill genomföra är jag personligen kritisk till två. Betyg i år 4 och ordningsomdömen. Ingen av dessa främjar precis skolans problem med kunskapsresultaten.


I Maria Sundén Jelmini analys över det uppkomna läget skriver hon:
Politiskt innebär det därför i princip att regeringen riskerar att se sin utbildningspolitik kraftigt försvagad, oavsett vad som händer med budgeten.
Så det Fridolin offentligt uttalat sig i videon på YouTube att lagt kort ligger kan vara överspelat. Utbildningsdepartementet kommer då att bli lame duck under mandatperioden trots uttalanden från Gustav Fridolin:
Jag undrar om det verkligen är så de vill att svensk skola ska drivas. Jag tror att det som svenska folket förväntar sig av sina politiker är att de ska kunna samarbeta. Det är tid för ansvar snarare än konflikt.
Säker en önskvärd tanke. Tyvärr är skillnaderna mellan blocken för stora för att få den politiska samsynen. TILLIT är precis inte ordet mellan politikerna för att lyckas med det som kännetecknar Finland. Där råden en politisk samsyn om skolan. Sverige tycks ha en bra bit kvar för att uppfylla det som Bo Jansson på LR uttrycker:
Alla är överens om att vi behöver göra bra saker för skolan. Men politiken får inte gå före skolan. 


Blogg: Lagt kort ligger
Media SvD


onsdag 5 november 2014

Lagt kort ligger

Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) presenterade förra veckan fem förslag till skolpolitiken. Nu har utbildningsminister Fridolin givit svar på tal. Han börjar med att slå fast att lagt kort ligger när det gäller skollagen och de skolformsvisa läroplanerna och andra förordningar. Vidare slås fast att betygssystem ligger fast.


De som hoppats på förändringar i styrdokumenten kan sluta önskedrömma. Det regeringen kommer att fokusera på är sådant som lärarnas utbildningstid och stödinsatser tidigt.


När det gäller det kollegiala lärandet slår man fast att detta sker bäst när lärare samverkar. I mitt blogginlägg Spelar ingen roll utvecklar jag några tankar kring detta. Regeringen slår fast att lärarna ska ta täten i pågående satsningar. Exempelvis matematiklyftet och läslyftet.


Det här med likvärdigheten berörde jag även i inlägget Spelar ingen roll. KVA föreslog en skolkommission för att slå fast hur det ligger till med bl a likvärdigheten. Regeringen har i budgeten föreslagit just en sådan kommission. Ska bli intressant vad forskarna kommer fram till om likvärdigheten.


Så i stort kommer skolan i allt väsentligt att styras på det sätt som de nya reformerna stipulerades från 2011. Hög tid att skolväsendet börjar leva efter dem.


Blogg: Spelar ingen roll
Media SvD 

måndag 3 november 2014

Vilsen likvärdighet

Nya minstern för gymnasiet och kunskapslyftet har en tendensiös tolkning av ord. Att kalla läx-rut för smygprivatisering tillhör dit. Nästa tendensiösa tanke är att få in alla på gymnasiet. Verkar som nya regeringen fastnat i någonslags återställar tänk även i skolans värld.


De siffror på att andelen elever som inte har behörighet till gymnasiet är 14 procent. Den siffran säger något som är förbjudet att prata om. Har alla elever förmåga till abstrakt tänkande? Troligen inte. För siffran att en fjärdedel av dem som kommer in på gymnasiet inte går klar beror på något. Säkert en del som insett att de inte har förmåga att ta till sig de högre kraven på kunskap.


Om vi för en stund stannar vid en lite observation kring läsförståelsen. Jessica Schedvin har bland sina studiekompisar på Stockholms universitet, på lärarprogrammet, noterat att 15 av 20 har svårt att förstå litteraturen. Om det ser ut så på lärarprogrammet undrar man stilla hur ser det ut på lägre nivåer. Hur många uttalar ord eller läser utan att det finns en innebörd i dem? Många, det bekräftas ju av den senaste PISA-rapporten.


Minister Aida Hadzialic vill även göra den svenska skolan likvärdig. Förlåt, vad menar ministern. Är likvärdighet allmän läxhjälp som det tycks i artikeln. Då har hon lite koll på vad likvärdighet är för något. Som utbildad jurist borde ministern veta bättre innan hon slänger sig med begreppet likvärdig. För vad hon säger egentligen är att saker ska vara lika, som rätt till läxhjälp. Så långt ifrån likvärdighet man kan tänka sig. Skollagen definierar begreppet likvärdighet med att skolan ska nå de nationellt fastställda målen. HUR skolan gör är upp till dem.


Man noterar lite oroat att de tre ministrarna på utbildningsdepartementet verkar var nybörjare och är någon form av politiska trainee. Bådar inte gott för skolan.


Media SvD

torsdag 30 oktober 2014

Spelar ingen roll

Synen på lärandet avgör om det blir något lärande. Denna fundamentala insikt borde finnas hos skolpolitiker och andra debattörer. Med andra ord vad har samhället för bildningsideal. Bildningsidealet har varit på undantag under många år till föremål för demokratisk fostran. Samtidigt som individualismen slagit över i egoism trots fokus på gruppen sedan 70-talet. Det kollektiva ansvaret i gruppen har inte stått högt. Ett undantag ser vi i hyllningarna till Klas Ingesson efter hans bortgång. Se nuet och ha blicken framåt för laget.


Inger Enkvist berör lite av detta i sitt inlägg om studier:
Lärdomen från detta är att när elever inte tar studierna på allvar, hjälper alltså varken pengar, stödundervisning eller förlängd skolgång. Just de åtgärder som den nya regeringen nu vill satsa på.
Dagens problem kan beskrivas som att det nu finns många fler elever än tidigare som menar att ”det spelar ingen roll”.
Detta faktum har inte nya regeringen tagit in i sina lösningar för en framtida skolpolitik. Man tramsar med förslag om mindre klasser, lärartäthet och mer pengar. Inget av detta har stöd i forskningen. Det viktiga är att utgå från de förslag som Kungl. Vetenskapsakademiens arbetsgrupp Framtidens skola ger:
  1. Ha inte bråttom - lyssna på professionen
  2. Satsa på högkvalitativ utbildning av lärare
  3. Stimulera kollegialt lärande
  4. Förbättra lärarnas status
  5. Förbättra likvärdigheten
Problemet med politiken är att förslagen inte bygger på evidens utan på olika partiers tyckande. Därför borde det i det politikska systemet bildas en borgfred som i Finland över vad som den politiska nivån ska och kan påverka. Idag är det mest oreda den skapar. Här är ordet TILLIT det stora problemet. Tilliten saknas både från politiker som lärare på varandras förmåga att skapa en lärande skola.


Tredje punkten ovan kan man fundera mycket kring. Höstlovsveckan är den vecka då många lärare åker på olika typer av kollegialt ordnande konferenser som Skolforum, m fl. All den kunskap de super in under dessa arrangemang blir oftast egen förstärkning för redan frälsta. Dessa samanslutningar fungerar som gamla tiders väckelsekonferenser i frikyrkligheten. Den stärker den egna tron men ger ingen tillväxt av nya själar.


Kollegialt lärande måste börjar i den egna skolan utifrån de behov som finns där. För enda sättet att lyckas förändra kulturen är att hårt börja ifråga sätt den lärmiljö som finns på den egna arbetsplatsen. Här har rektorer en avgörande roll. Hur mycket stimulerar rektor det pedagogiska samtalet? Har skolan lärare med trovärdighet? Hattie noterar just att detta är en av de avgörande faktorerna i studieprestationen. Enligt Hattie har detta ett determinantvärde d = 0,90. Samma som den formativa bedömningen. Satsa istället på ett behovsstyrt kollegialt lärande i den egna skolan.


Sedan det här med likvärdigheten. Vad menas med att förbättra likvärdigheten? Är det en tanke om att alla skolor ska sträva efter likhetsprincipen som gällde under den regelstyrda skolans tidevarv? För i den mål- och resultatstyrda skolan vi idag har omfattas likvärdigheten av de nationellt fastställda målen (1 kap 9 §). Med andra ord har staten bara sagt VAD som ska styra likvärdigheten inte HUR det sker. Det är upp till varje enskild skola och dess rektorer och lärare. Därför blir det här med likvärdighet så förrädiskt när man ska försöka skapa någon form av likformighet.


Utöver detta måste vi återskapa en syn hos dagens elever att skolan spelar roll. Här har föräldrar en viktig roll. Bry er om barns lärande och att det avgör framtiden. Det är trots allt bara två procent av livet man går i skolan. Utan de basala färdigheterna kommer man inte långt i resten av livet.


Media SvD1, SvD2