Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 30 juni 2016

Den ständiga läraren

Den ständiga läraren är ett intressant kapitel i Anne-Marie Körlings bok Undervisningen mellan oss.
Tidigare kapitel i boken handlade om det här med OnOff-pedagogiken. Den om att läraren talar om för eleverna vad som ska gås igenom och vad de ska göra på lektionen. Då är läraren On medan eleven är Off. När sedan eleven är On är läraren Off. Oftast vet inte eleverna då vad de ska göra därför att innehållet och relationen saknas.

Kapitlet därpå handlar om det Den pågående undervisningen. Hon skriver på sidan 242:
Den här undervisningen har inga avbrott. Den pågår - i alla uppkomna situationer och i olika konstellationer underhålls undervisningen och relationen.
Hur ofta finns detta kontinuerliga flödet av innehåll och relation? Hur stort är inflytandet för eleverna i undervisningen? Hur fångar läraren upp de frågor om innehållet från eleverna? Många frågor blir det när man läser Anne-Marie bok. Något som borde diskuteras i varje lärarkollegium.
Det viktiga för undervisningen är att få ett flöde i lärandet med fokus på varje elevens lärande. Det som Skolinspektionen så slående skriver om hur bristen är på de prioriterade tillsyn man gjort under 2015. De skriver i sin rapport till regeringen:
För att kunna tala om en likvärdig skola i skollagens mening måste varje skola vi möter i tillsynen klara av att möta behoven hos de elever som går i just den skolan. Vi syftar då på varje elevs behov – inte enbart behoven hos de elever som har svårast att nå kunskapskraven, inte enbart behoven hos den genomsnittliga eleven och inte enbart behoven hos de elever som klarar sig utan aktivt stöd från läraren.
Det är viktigt att det synliga lärandet och ständigt pågående lärande sker mellan innehållet och relationen hos varje elev och lärare. Kanske detta är det stora varje skola och lärare ska börjar praktisera kommande läsår 2016/2017.

Källa:
Ökad fokus på skolor med stora utmaningar - Skolinspektionens erfarenheter och resultat 2015
Körling, Anne-Marie (2015) - Undervisningen mellan oss, pedagogiska utmaningar, Läraförlaget   


onsdag 29 juni 2016

Hög tid för utveckling av utbildningen i skolan

Skolinspektionen slår fast att glaset är halvfullt när det gäller huvudmännens styrning och utveckling av skolan. Om det har jag skrivit i tidigare inlägg, se länk nedan.
Huvudmannen för skolan får symboliseras med kommunfullmäktige i Eskilstuna, bilden ovan. Om det är någon som förirrat sig i vem som är huvudman i skolan se bilden nedan.
Förvaltningen är alltså något som inte finns lagreglerat idag. De är bara en serviceinrättning åt huvudmannen. Då blir det intressant att notera följande ur Skolinspektionens årsrapport:
Fyra av tio huvudmän bedömdes ha någon form av brist inom detta område. Hos tre av tio huvudmän konstaterades brister när det gäller att följa upp skolornas resultat, ytterligare huvudmän hade brister i nästa steg istället, där resultaten ska analyseras och beslut om utvecklingsåtgärder fattas. Nära fyra av tio av de inspekterade huvudmännen brister när det gäller att besluta om relevanta utvecklingsåtgärder. (s 20)
Med andra ord saknar kommunfullmäktige och nämnder rätt verktyg och kunskaper för att driva en effektfull resurstilldelning utifrån faktiska behov ner på enhetsnivån (skolan). Årsrapporten från Skolinspektionen slår även fast att:
En viktig faktor för att huvudmannens resultatuppföljning ska vara till nytta för verksamheten är att uppföljningen görs mot relevanta mål. Nationella mål och riktlinjer ska vara utgångspunkten. Skolinspektionens har sett att många huvudmän behöver utveckla sin kunskap om innehållet i skolans styrdokument för att kunna göra riktiga bedömningar av verksamheternas resultat, behov och förutsättningar. Nationella mål och riktlinjer kommer ibland i skymundan bakom mål och visioner som är huvudmannens egna. Det är också vanligt att olika nivåer inom huvudmannens verksamhet skapar egna mål på grund av otydlig styrning. (s20)
Med andra ord saknas hos de inspekterade huvudmännen och skolorna fungerande kunskap för hur skolan ska utvecklas och styras. Skoldialogen har tagit fram en serie handböcker för just detta ändamål.
Med Skolinspektionens slutsats är det hög tid att faktiskt ta till sig kunskap om hur man gör. Inte bara förlita sig till att kunskapen finns in house. Vad skolan mår bäst av är att få en resurstilldelning dit de behövs och ingen annanstans. Ta hjälp av vetenskapliga metoder och beprövade erfarenheter om HUR och VARFÖR man skapar bra kunskapsresultat och resultat av värdegrundsarbetet.

Källa:
Ökad fokus på skolor med stora utmaningar - Skolinspektionens erfarenheter och resultat 2015

Pluraword: Halvfullt glas
Skoldialogens hemsida: Böcker


tisdag 28 juni 2016

Förbjuda religiösa fristående skolor

Något mer häpnadsväckande får man leta efter när gymnasieskolministern Aida Hadzialic går ut med att man ska förbjuda religiösa fristående skolor för att undervisningen tycks ske med separerade pojkar och flickor. Med liknande argumentation gör sig Jan Guillou tolk för att förbjuda religiösa skolor. Att han snöat in på 70-talsretorik kan var förlåtet, för han vet inte bättre, att däremot en S-minister ägnar sig åt sådant är snudd på oansvarigt. Kan inte ministern skollagen?
I proppen till skollagen skriver den dåvarande Alliansregeringen:
Regeringens förslag: Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell. Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell. Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska dock få ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.
I sin motivering till nya skollagen och som skäl till förslagen skriver den dåvarande regeringen:
Regeringen föreslår att utbildning som bedrivs av offentlig huvudman alltid ska vara icke-konfessionell. Förslaget motsvarar i princip dagens bestämmelser. Att undervisningen ska vara icke-konfessionell i en skola med offentlig huvudman framgår redan i dag av läroplanerna. Undervisning finns däremot inte definierat i dagens skollag eller läroplaner. I den nya skollagen definieras undervisning som ”målstyrda processer som under ledning av lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”. Regeringen anser mot den bakgrunden att det i detta sammanhang i stället finns anledning att använda termen utbildning, som är ett vidare begrepp än undervisning och även kan omfatta annan verksamhet än undervisning i den inre och yttre miljön, t.ex. på skolgården och i matsalen. Utbildning kan även omfatta annan verksamhet t.ex. vid lägerskolor, utflykter, studiebesök eller studieresor.
Med detta som bakgrund är det märkligt att vänsterdebattörer och en skolminister ägnar sig åt populistisk argumentation. Vill regeringen ha bort icke fungerande fristående skolor som inte har en undervisning som bygger på den svenska skollagen kan man fokusera detta i regleringsbrevet till Skolinspektionen. Den myndigheten beviljar tillstånd att bedriva fristående skolor i Sverige. Om det är problem med att religiösa huvudmän inte följer svensk lagstiftning har Skolinspektionen rätt att dra in tillståndet att driva skolan.

Två lagrum styr att skolan ska vara fri från religiösa påverkan i undervisningen. Här finns de två lagparagraferna med dess motivering (fet stil lagrummet i övrigt motivet till paragrafen):
6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.
Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen gäller enbart i utbildning inom skolväsendet med offentlig huvudman. I läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet och för de frivilliga skolformerna anges att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Någon motsvarande bestämmelse har inte funnits för förskolan. Gällande bestämmelser i läroplanerna har förts in i förevarande paragraf med bl.a. den ändringen att begreppet ”undervisning” ersätts av begreppet ”utbildning”. I den nya skollagen är ”undervisning” ett snävare begrepp än ”utbildning”. Med ”utbildning” avses i den nya skollagen den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål. Här används därför ”utbildning”. Bestämmelsen innebär att huvudmannen har ett ansvar att se till att eleven inte blir ensidigt påverkad i olika trosfrågor. Den utgör dock inte något hinder mot att huvudmannen inom ramen för skolans val eller elevens val i grundskolan eller motsvarande skolformer eller inom ramen för det individuella valet i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan erbjuder undervisning i religionskunskap, historia eller samhällskunskap som innebär fördjupning i t.ex. kristendom, islam eller judendom. Denna undervisning måste dock ske på ett sådant sätt att även utbildningen i detta avseende är icke-konfessionell.
Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.5.
7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell.
Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.
Paragrafen avser endast undervisning och utbildning vid fristående skolor, fristående fritidshem och fristående förskolor.
I första stycket markeras att undervisningen ska vara icke-konfessionell. ”Undervisning” definieras i 3 §. Bestämmelsen utgör inte något hinder för huvudmannen att inom ramen för elevens val eller skolans val i grundskolan och motsvarande skolformer eller inom ramen för det individuella valet i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan erbjuda undervisning i religionskunskap, historia eller samhällskunskap som innebär fördjupning i kristendom, islam eller judendom etc. Sådan undervisning måste dock utformas på ett sådant sätt att den är ickekonfessionell.
Bestämmelsen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.
Av andra stycket, som har sitt ursprung i 9 kap. 2 § andra stycket i 1985 års skollag (se prop. 1995/96:200 s. 32), framgår att konfessionella inslag får förekomma i den del av utbildningen som inte utgör undervisning.
Som exempel kan nämnas morgonsamlingar och bönestunder. Naturligtvis får sådana inslag i utbildningen inte strida mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildningen. Deltagandet i de konfessionella momenten ska vara frivilligt. Kravet på frivillighet innebär dock inget hinder för att barnen eller eleverna väljer att närvara vid ett konfessionellt inslag utan att aktivt delta. Lagrådet har föreslagit att denna paragraf bör slås ihop med 6 § för att förtydliga de aktuella bestämmelserna.
Regeringen anser emellertid att bestämmelserna, med hänsyn till lagens struktur i övrigt, bör behandlas i två paragrafer. Paragrafen har förtydligats så att det uttryckligen framgår att den endast avser fristående verksamheter.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.5.
Tänk om vi någon gång kunde få debattörer och ministrar att hålla sig till fakta när de debatterar. Religiösa fristående skolor är inget problem i all den stund de följer existerande lagstiftning. Om de inte skulle följa lagen är det bara för myndigheten Skolinspektionen att dra in tillståndet för religiösa fristående skolor som inte följer skollagen att bedriva undervisning.

Media: Dagen, AB1, AB2   
  

måndag 27 juni 2016

Halvfullt glas

Halvfullt glas är det hos huvudmännen i senaste årskrönikan från Skolinspektionen när det gäller att fullgöra skolans uppdrag.
De skolhuvudmän som lyckas i sitt huvudmannaskap är de som utvärderar och förbättrar skolorna genom att veta var resurserna ska riktas och bäst ger resultat. Det gäller både kunskapsresultatet som resultatet av värdegrundsarbetet.

För att få fullt glas är det många huvudmän som måste bli bättre på skolutveckling. Då främst att förbättra sitt arbete med systematiskt kvalitetsarbete. I det arbetet noteras att en av tio inte har en resursfördelning som utgår från elevernas förutsättningar och behov.

När det gäller skolan skriver Skolinspektionen i sin rapport om just elevers förutsättningar och behov och bristen i skolan på följande vis:
Barn och elever växer upp med olika förutsättningar. I en skola som är likvärdig i skollagens mening bör eleverna ha samma chanser att nå kunskapskraven och därutöver så goda skolresultat som möjligt utifrån sina förutsättningar, oavsett vilken skola eleverna går i. En skola som lyckas uppväga skillnader i elevernas förutsättningar – det kompensatoriska uppdraget – har få och små systematiska skillnader i elevernas resultat.
För att kunna tala om en likvärdig skola i skollagens mening måste varje skola vi möter i tillsynen klara av att möta behoven hos de elever som går i just den skolan. Vi syftar då på varje elevs behov – inte enbart behoven hos de elever som har svårast att nå kunskapskraven, inte enbart behoven hos den genomsnittliga eleven och inte enbart behoven hos de elever som klarar sig utan aktivt stöd från läraren.
Det yttersta ansvaret för att skolorna förmår möta alla elevers behov ligger hos skolornas huvudmän. Det innebär bland annat ett ansvar för att utbildningen riktas mot relevanta mål och för att skolorna har de förutsättningar som behövs för att nå dit.
Skolinspektionen noterar att i den prioriterade tillsynen så brister en tredjedel av skolorna när det gäller undervisningen och lärande. Det kan gälla anpassning till elevernas förutsättningar och behov, bristande elevinflytande och hjälp att komma vidare. Många elever riskera att tappa intresset för skolan och dess undervisning genom att utmaningarna saknas.

Den kanske mest skrämmande bilden är den att elever inte får den rättmätiga undervisningen i alla ämnen. Hur ska då elever kunna klar skolan när skolan självt struntar i sitt uppdrag. Med vikarier och lärare som inte kan ämnet riskerar eleverna att det ständigt blir omstarter från början och upprepningar av olika moment. En On-Off pedagogik som borde förbjudas men som är allt för vanlig. I detta ingår även att undervisningen saknar delar av hela kursplanen. En av följderna är att skolan saknar uppföljning av kunskapsresultatet och därmed inte vet hur man ska planera verksamheten.

Extra anpassningar och särskilt stöd är också en del av det som saknas för att få ett fullt glas. Fyra av tio skolor ger inte elever extra anpassningar och stöd. I många fall saknas här även tillgång till elevhälsa. De tilldelningar av stöd som görs görs med vetskapen om vad som kan beviljas snarare än vad eleven behöver. Andra låter bli stödåtgärder för man vet svaret: resurser saknas.

En likvärdig skola bygger på att de som bara har halvfulla glas börjar spola fram vatten för att fylla glaset. Det vatten som ska tillföras är beprövade metoder för att fokusera på utvärderingar i skolan enligt bilden nedan.
Skolan måste bli bättre på att från lärarnivån gruppera och summer kunskapsresultat och värdegrundsarbetet både på individnivå som gruppnivå. Detta ligger sedan som grund för utvärdering mellan grupperna i skolan för att rätt resurser sätts in mellan klasser och årskurser. Därtill att huvudmännen verkligen vet hur effekten blir av de resurser man sätter till. Utan utvärderingen kan man inte veta vilken planering och mål man ska sätta för kommande undervisning och lärande.

Källa:
Ökad fokus på skolor med stora utmaningar - Skolinspektionens erfarenheter och resultat 2015


lördag 25 juni 2016

Tusenskönor

Odenplan, Bangkok, Ekerö och Kungsholmen är några av platserna Kristina Ohlsson väver ihop en osannolik historia om flyktingmottagning. Ett par hittas skjutna i en lägenhet vid Odenplan är upptakten till en rafflande och riktigt, riktigt spännande berättelse.
En berättelse om familjehemligheter som tar en vägs ände med förskräckelse. Boken kom ut 2010. De sex åren som gått sedan dess överträffar med råge av verkligheten av dagens flyktingkris.Smuggling, flyktingmottagande och girighet blandas i en cocktail som den speciella utredningsgruppen med Fredrika Bergman, Alex Rechts och Peder Rydh tar sig an. Diverse utrednings tåtar tycks vara skilda från varandra. Vartefter man gräver djupare finns ett samband.

Vill man har lite mer förståelse för det som händer i flyktingkrisen av idag bör läsa boken.
    
 

fredag 24 juni 2016

Bo Strömstedt

Den store publicisten och tidningsmakaren Bo Strömstedt är död. Mitt möte med honom var kort i en hotellkorridor i Lund 1999. I övrigt följde jag hans ord.
Påminns denna dag när dödsbudet kom, när även den omskakande Brexit kom, hans utsökta memoar Löpsedeln och Insidan. Alla berättelser om ett långt journalistliv. Vad många kanske inte är medvetna om är just hans bakgrund i Pingströrelsen. Hans far Harald Strömstedt var pingstpastor. Hade han inte valt sida i den stora Lidmanstriden 1948 hade han kanske inte blivit den publicist han blev.

Han skriver i sina memoarer:
Jag hade flyttat hemifrån, läste i Lund, hade långa telefonsamtal med min pappa som tyckte mycket om Sven Lidman men nu var betryckt och förvirrad. Vad skulle jag göra? Jag hade själv, som 17-årig gymnasist, haft en sammanstötning med Lewi Pethrus. Han var chefredaktör för den nystartade tidningen Dagen.  Jag skrev i Dagen,...ett inlägg i en debatt om den kristna romanen. Den var, skrev jag alltför snöpt och hårt hållen. Nästa dag kom jag tillbaka till redaktionen och fick från Lewi Pethrus en mycket entydig hälsning: antingen fick jag - och jag kan se redaktionssekreteraren framföra hans ord - ändra åsikt eller också fick jag hålla käft. Jag stod på Surbrunnsgatan utanför Dagenhuset i den sneda eftermiddagssolen och insåg att ett sådant liv skulle jag inte kunna leva, om jag alls ville leva. Den yttrandfrihetsiver som över fyrtio år präglat min verksamhet har många rötter, inte minst i Värmland, men en rot har den på Surbrunnsgatan.
Jag såg nu, 1948, bara svinintresset, det kalla glasögat, och min uppväxt i pingströrelsen var slut. (s 40-41)
Ständigt dessa ögonblick som förändrar livets banor. Nu har Bo Strömstedts jordbana slutat.
RIP Bo Strömstedt.

Källa:
Strömstedt, Bo (1994) - Löpsedeln och Insidan, Albert Bonniers Förlag

Brexit vann - midsommarblommorna slokar

Brexit vann - midsommarblommorna slokar, är känslan som finns denna midsommarafton efter Storbritanniens folkomröstning om EU.
Populismen har en än gång vunnit. Noterbart är hur vi kommer att se på Storbritannien om några år. Är drottning Elizabeth II den sista monarken i Storbritannien? Det är England och Wales som röstade för utträde medan Skottland och Nordirland vill stanna. Detta får säkert inrikesproblem med unionen på den brittiska ön. Är Skottland först ut att stå för ett utträde ur den brittiska unionen men söka medlemskap i EU?

Det enda man kan notera denna midsommarafton är världen blivit ytterligare en osäker plats i de politiska strömningar som breder ut sig.

Media: SvD1, SvD2