Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 17 augusti 2017

Mät mera - skolans styrning glappar

Mormors lilla kråka skulle ut å åka. Ingen hade han som körde. En slak han hit än slanka hand dit.
I den vådliga färden är det lätt att köra i diket om inte man har kunskap om hur man hantera fordonet och om brister finns i drivlinan. Sången om mormors lilla kråka är en tydlig bild över hur det är i skolan. Man har en bild av varje enskild elev har för kunskaper, men sällan hur det ser ut i elevgruppen, samtliga elevgrupper på en skola och hur det ser ut mellan olika skolor.
Styrkedjan är bristfällig därför att man inte fullt ut har en systematik i arbetet med resultatutvärdering. Därtill är statistiken som finns i skolan sällan eller aldrig kopplad till nationell statistik. Lika lite som man skolor emellan benchmarkar sina resultat och bedömningen mot varandra.
Det här med att mäta är inte lätt. Vilka måttenheter är avgörande för att lyfta skolan. Vad kan man mäta och vad ska resultatet användas till. Mats Rosenkvist och Matz Nilsson går på DN Debatt in på det här med skolor som den bransch som har bitvis undermålig styrning. Mycket i det ligger i bristande system för analys och värdering av de resultat skolan de facto har. Samtidigt som de försök till att skapa styrsystem allt för mycket styrs av förvaltningarnas önskemål om kontroll utan koppling till verkligheten i skolans vardag. Alla mätningar måste byggas utifrån den verklighet som finns i varje klass och dess individer kopplat till skollagen och läroplanernas mål. Inget annat.

Mats Rosenkvist och Matz Nilsson skriver:
Sveriges skolhuvudmän behöver sätta fokus på alla ämnen och inte enbart på de nationella proven och basämnena svenska/svenska som andraspråk, matematik och engelska. Huvuduppdraget att till årskurs nio ge varje elev gymnasiebehörighet bygger inte enbart på basämnena utan på ytterligare fem eller nio ämnen beroende på gymnasieprogrammets inriktning.
Helt riktigt, men det räcker inte. Utöver kunskapsresultaten måste resultat på undervisningen mätas. Hur fungerar den målstyrda process som undervisningen är. Här är kopplingen mellan kunskapsresultaten och processkvaliteten avgörande för de undervisningsmetoder som används. Där till är det en tredje mätning som måste göras, strukturkvaliteten. Vilka system har vi för att leda och strukturera skolan.
Utan ett helt system som fungerar är risken stor att skolan ramlar ihop som ett korthus. Ett system är aldrig starkare än dess svagaste länk. Därtill behövs en stabil grund att stå på, i form av skolkultur som fokuserar elever-pedagogisk ledarskap-ständiga förbättringar i en kombo med ett väldokumenterad pedagogisk struktur.

Media DN
Pluraword
Drivlinan i statlig målstyrning av skolan

  
 


söndag 13 augusti 2017

Vägen mödan värd

Vägen vi vandrar i livet är mödan värd på många sätt. Jag håller på att digitaliserar diabilder från mina föräldrars bildsamling. Där dök denna bild upp:
Den är tagen i min lägenhet i juni 1979. För några dag sedan hade jag fått det här:
Beviset på att vägen är mödan värd när man når målet. Jag skrev följande på min tidslinje på Facebook om bilden:
Här en bild från examensbjudningen mina föräldrar bjöd på för en nyexaminerad civilingenjör i juni 1979. Då var jag färdig med böcker för ett tag. Jag har nått mitt mål. Men vägen var mödan värd. Stolt var knappt förnamnet på min känslor.
Känslorna när man nått sitt mål är svårdefinierad. Speciellt i ljuset av att växa upp i en arbetarfamilj där det inte nödvändigt var att utbilda sig. Lyckan fanns där av att klarat av det hela. Två saker tror jag bidrog till att vägen var mödan värd. För det första mina föräldrars oreserverade stöd genom alla studieåren. Både materiellt som peppande. För det andra min snudd på obändiga nyfikenhet. Vad finns bakom nästa krök. Denna nyfiken har jag fortfarande.

Från denna punkt att nått mitt mål hur har resan sätt ut efter det. Mycket kan sägas yrkesmässigt och de vägbyten som gjorts. Via mina första stapplande steg i forskarvärlden och insikten att jag nog inte var den typ av människa som skulle orka begränsa synfältet och gräva djup. Till att med en spetskompetens gripa mig ann många nya kunskapsområden. Jag var nog rätt unik då att redan efter fyra år halverat värdet av tjugo års studier och började ägna mig åt helt nya kunskapsområden. Här har min skolning i logiskt tänkande hjälp mig genom livet varje gång jag ändrat färdriktningen.

Det nya yrkeslivet började med att jag ägna mig åt att rationalisera kapaciteter och logistikflöden i kölvattnet av lageruppbyggnaden under 1970-talet. När vi tänket Just-in-case. Det stod samhällsekonomin dyrt, med Åslingakuten bland annat. Vi började lära oss att se på hur japanerna gjort. Speciellt Toyota. Japan efter andra världskriget hade inte råd att bygga lager utan var tvungna att tillverka mot kundorder. Där föddes tänket med Just-in-time. Det följdes av att fordonsindustrin i väst fick lönsamhetsproblem. För att överleva blev kvalitet en överlevnadsfråga. På det viset "ramlade" jag in i kvalitetsvärlden. Där har jag befunnit mig i snart 30 år.

Kvalitet är det som enskilt är avgörande för en verksamhets överlevnad, oavsett den är privat eller offentlig. Den senare är bara att nogsamt studera den omfattande problem vård, skola och omsorg har idag. Resan i kvalitetsvärlden har fört mig från att bygga ledningssystem till utvärderingar av kronjuveler i svenskt näringsliv. Resan startade i byggsvängen där jag på tidigt stadium jobbade med ISO 9000 för att skapa kvalitetssäkring i byggledningsfunktioner. Det förde mig vidare till att på tidigt 1990-tal engagera mig i Svenska Förbundet för Kvalitet, SFK.

Där var jag med att utveckla en sektion med ansvaret för tjänstekvalitet. Ett mycket outvecklat område. Hur säkrar man och utvecklar man kvaliteten i tjänster. Vi tog oss ann att försöka bygga upp kunskapen om detta område. Resultatet blev ett antal konferenser och böcker. Däribland kvalitetsbristkostnader i tjänster och tjänstekvalitetens hörnstenar. Den senare var min andra bok. Parallellt var jag engagerad i något som hette Tjänsteförbundet. Där drevs ett tjänstekvalitetsprojekt som jag var projektledare för delen om ISO 9000 i tjänsteföretag. Där kom min första bok, som också blev en säljframgång.

När det var gjort värvades jag till Företagna. Där hade man skapat ett system för kvalitet som går under namnet FR2000. Under tio års tid hade jag förmånen att utveckla systemet till ett integrerat ledningssystem för små- och medelstora företag. Här fick jag också möjligheten att bli förste ordförande i rådet som förvaltade och utvecklade systemet. Parallellt fick jag mitt livs största kompetensutveckling genom att haft förmånen att vara examinator och utvärderingsledare för Utmärkelsen Svensk Kvalitet. Som bispår under några år i slutet av 90-talet fick jag en djup insikt i svensk hälso- och sjukvård genom Landstingsförbundets QUL-projekt.

I sluttampen på denna tid värvades jag till att för Företagarnas räkning var svensk delegat i ISO-sammanhang. Genom projekt "ISO 9001 for Small Business" var jag med och skrev den internationella handboken. En ytterst lärorik tid där jag noterade att problem vi tyckets ha i Sverige som unika var universella. De flesta länder brottades med samma problem. Jobbet med denna bok renderade sedan i en förfrågan om mitt engagemang i att ta fram en standard för kvalitetsplan på internationell botten. Som grädden på moset blev det många resor till all världens hörn. Men allt har ett slut.

I början av 2000-talet halkade jag in på ett bananskal i skolväsendet. En resa som jag fortsättningsvis engagerar mig i. Skolan är en av de viktigast samhällsfrågor vi har. Här skapas grogrunden för det välstånd vi har och kommer att behöva. Ingången till skolvärlden blev även här mina kunskaper i kvalitetsarbete. Under de år som gått har jag haft förmånen att utbilda några tusen rektorer, utvecklingsledare, förvaltningschefer, förskolechefer, lärare, förskollärare och barnskötare i vad är kvalitet och hur kan man omsätta styrdokument i skola till praktisk vardag. Därtill har det blivit några böcker jag skrivit i ämnet. Därtill noterar jag att även, om jag formellt ska ha 52 veckors semester resten av livet, är det för intressant att låta bli att fortsätta uppdraget att bidra till förskolan och skolans utveckling. Varje skifte i livet bidrar till nya möjligheter och utveckling.

Min lilla exposé över klassresan ovan kan breddas genom att läsa mina tidigare blogginlägg kring min resa i kontext av olika ämnen. Jag noterar att om jag inte tagit chansen till att göra utbildningsresan, trots min bakgrund, hade jag aldrig fått denna möjlighet att se och uppleva de världar som jag beskrivit ovan. Så ta chansen när den bjud att göra resan. Vägen är mödan värd.

Pluraword:
Nya samhället - välfärden 2.0
Avancerad barnmisshandel
Kliv på tåget
Oduktiga flickan           


måndag 7 augusti 2017

Förbättra förskolans undervisning

Skolverket kom i juni 2017 ut med sin lägesrapport för skolväsendet. Där kan man hitta mycket godis. Däribland vad man sett för möjligheter till förbättringar uppfångade under perioden 2015-2016.

Skolverket noterar fyra huvudområden där man ser behovet att förbättra svenskt skolväsende. Dessa är (s 9):
  • En skola som möter varje elev.
  • Strategier för lärarförsörjningen
  • Kvalitet i varje skolform
  • Skolans förmåga att möta nyanlända elever.
För varje område finns det olika delar som behöver utvecklas. För en skola att möta varje elev noterar Skolverket att undervisningen behöver anpassas till varje elev. Dessutom, den gamla klassikern, skolans förmåga att ge stöd. Elevhälsans arbete behöver förbättras så den främjar elevernas utveckling och lärande. Ytterligare behövs studiehandledning på modersmålet förstärkas. Samt studie- och yrkesvägledning tillgodoses. Det senare fick jag mer kännedom i en tillsyn på en grundskola jag arbetar åt. Det är inte bara de senare åren som det är aktuellt med syv, utan genom hela skolgången från förstaklass till nian. Därtill, sommaren 2017 kära diskussionsämne, digitaliseringen. Skolverket noterar att alla elever och lärare behöver digital kompetens.

När det gäller lärarförsörjningen är det ett känt diskussionsämnen hur man ska råda bot på underskottet av förskollärare o lärare. Noterar att den största bristen inom läraryrket i Stockholm ligger på drygt 3000. Av dessa är övervägande delen förskollärare och barnskötare.

Kvalitet i varje skolform fokuserar Skolverket bl a förskolans undervisning och dess behov att förbättras.

Skolverket tar upp i sin rapport att det råder oklarhet vad som menas med undervisning i förskolan. Om jag tar hjälp av skollagen (2010:800), 1 kap 3 §, är:
undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden.
Här visar det sig, i Skolinspektionens kvalitetsgranskning, att få arbetslag diskuterar hur undervisningen kan bedrivas och hur förskollärarnas ansvar för undervisningen ska bedrivas. Jag kan bara hålla med Skolverket och Skolinspektionen i detta. De uppdrag jag har och haft i förskolan signalerar förvirring och okunskap, speciellt i relationen till läroplanen. Tyvärr bedrives på många håll en icke målstyrd process för att undervisa. Man kör på som man alltid gjort utan mål. Och checkar sedan av mot läroplanen att man gjort jobbet. Man har sällan eller aldrig en aning om barn lärt sig enligt fastställda nationella målen.

Samtidigt är likvärdigheten i förskolans pedagogiska arbete obefintligt. Eftersom de mål som finns i Lpfö 98/16 inte har minsta innehåll på nationell nivå för vad som barnen ska ha lärt sig. Det gör att ingen kan säga att en enskild förskola gjort för mycket eller för lite. I det uppdrag Skolverket fått av regeringen, att skriva om läroplanen, innebär att ska skapa tydligare vägledning om vad undervisningen kan innebära. Om det inkluderar innehållet i de ämnen, som berörs under kapitel 2.2 Utveckling och lärande, vet jag inte. Den som lever får se vad som kommer ut att detta uppdrag.

Skolverket tar upp det här med pedagogiskt ledande i förskolan, de skriver (s 20):
Många förskolechefer behöver också ta ett större ansvar som pedagogiska ledare. Förskolecheferna har en avgörande roll för att skapa en dialog om undervisning på varje förskola.
För att skapa kvalitet i förskolan står den inför många utmaningar. Det må gälla att bedriva en målstyrd undervisning som att strukturera upp verksamheten för att skapa en pedagogisk struktur över året. Här finns den stora utvecklingspotentialen för förskolan och dess utmaningar. Mycket finns att göra för att skapa en ännu bättre förskolan med struktur och systematik.

Källor:
Skolverkets lägesbedömning 2017, Rapport 455
Danielsson, Roger J och Söderlund, Jan (2012) - Från skollag till vardagsarbete - förskolan, Skoldialogen
Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2015) - Det pedagogiska kretsloppet - ett kvalitetslyft för förskolan, Skoldialogen 


   

torsdag 3 augusti 2017

Fotoöga

Fotoöga är det öga som fotografen har när hen skjuter en miljö eller sammanhang. Under mitt projekt att skanna in min fars bilder började jag fundera över motiven. Vad var det han försökte fånga? Vad var det han såg som inte vi andra såg. Bilden brukar säga mer än tusen ord. Här kommer det subtila in, jag som betraktare av bilden gör andra tolkningar än vad den som tog bilden hade. När jag försöker tolka vad det var far ville tolka till eftervärlden går jag ibland bet, speciellt på naturbilder. Hittills har jag, av den tioårs period jag skannat, noterat natur och sociala sammankomster som de två dominerande motiven.

Tar vi naturbilder är det olika typer av miljöer han fångade. Här några exempel:
                                          Från samebyn Fatmomak.


                                           Fjällsjö i Norge och omgivande fjäll.
                                           Röda näckrosor i Tiveden.
Många är funderingarna kring vad såg han. Somliga är lättolkade. Dessa tre är bilder, med gestaltningar av olika naturmiljöer som intresserade far. Uppväxt i södra Norrland, i en kargt skogslandskap i kombo med fjällmark, förstår jag möjligen pappas fotoöga. Mellanbilden fångar han det han ser som skönt. Det karga vindpinade trädet i förgrunden. Magra jorden som är typiskt för fjällmarken och den spegelblanka fjällsjön mitt i bilden flankerad av bergmassiven i fonden. Det karga landskapet ger en bild av hans förmåga att fånga det jag inte, som inte växte upp i den typen av natur, skulle se skönheten i. Samtidigt fascineras pappa av blommor. Det illustreras bäst av de röda näckrosorna han fångade på en semesterresa i Tiveden. När han senare i livet fick sin egen trädgård var det hans stora hobby att odla olika typer av blommor. Här hans älsklingsblomma:
                                           Liljor i trädgården.

När det gäller den andra perspektivet, de sociala sammankomsterna, är det ofta vid högtider i familjen och släkten som dokumenteras. Personligen fascineras jag av hur klädkoden ser ut vid de olika tillställningarna över tid. Från strikt uppklädd till en mer ledig stil. Här några exempel vid två tillfällen med drygt fem års skillnad:
                                           Jul för 50 år sedan, 1967.
                                           Jul för 42 år sedan, 1973.
Ungefär samma typ av julmat men skilda klädkoder och skilda miljöer. Här kan man fundera över vad ser vi på bilderna. En uppenbar sak är samma kärnfamilj över tiden. Säkert kan man tolka in mycket annat. Det är fritt upp för var och en. Men bilderna är det pappa såg när han ställde in kameran för fotografering.

Med denna lilla fundering kring bilder och speciellt ur det fotoöga som skapar bilden tänker jag vidare. Hur skapar vi förståelse för bilder och dess betydelse som kommunikatör. Fastnar för tre saker som Anne-Marie Körling tar upp i sin senaste bok (s 218):
  • Kommunicera med bilder för att uttrycka budskap.
  • Undersöka och presentera olika ämnesområden med bilder.
  • Analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner.
Hur viktigt är inte detta att träna ögat och göra bildpromenader. Det tränade jag som ung tidigt genom mitt problem att orden svor. Idag är jag glad att jag har ett bildseende som gör mig möjlighet att tolka bilden i kombon till den text jag läser. Hur viktigt är det inte att skolan av idag inte bara fokuserar på den teoretiska texten utan i lika hög grad tränar barn att tolka bilder. Detta redan i förskolan.

Mitt bidrag av de tre punkterna ovan är den tredje. Ett försök att analysera bilderna utifrån pappas fotoöga. Vad vara det han ville uttrycka? Vad innehåller bilden? Och, vilka funktioner ville han ha med i bilden?

Källa:
Familjefoton av Verner Danielsson från 1966 - 1973.
Körling, Anne-Marie (2017) - Textsamtal & Bildpromenader, Läraförlaget


   
  


lördag 29 juli 2017

Häxan

Fjällbacka står som alltid i blickfånget för Camilla Läckbergs romaner. Efter tio års frånvaro återvände jag till hennes författarskap med boken Häxan.
Berättelse spinner kring tre berättelser. Den första har utgång i nutid och ett förödande mord på ett barn. Stora sökresurser sätts igång. Det som gör det extra angeläget är att flickan som försvann bodde på samma gård som en flicka som försvann för trettio år sedan.

Parallellt löper dessa två berättelserna genom boken med avbrott för en historia som tar sin början under 1670-talet i Tanumshede. Den berättelsen tar sin utgångspunkt i det här med den tidens hetsjakt på det som avviker och skapar den tidens populism, häxjakten. Lite som går att dra paralleller till vår egen tid med jakten på muslimer och deras trosutövning och islamofobin i Sverige.

Camilla Läckberg lyckas också sätta fingret på hetsjakten på flyktingar i Sverige. Hur vidrigt somliga kan bete sig, även att det är i fantasins form. Men den speglar mycket den hets som stundom lyser fram i sociala medier om vår intolerans för det främmande, det vi inte känner till.

De tre berättelserna sammanstrålar till nutid på ett raffinerat vis. Boken har många bottnar allt från det mest förbjudna, att ta livet av ett barn, som rädsla för det främmande. Trots bokens omfång lyckas Camilla Läckberg hålla spänningen uppe.

Läs boken, om du inte gjort det än.    

fredag 28 juli 2017

Svetsloppan riskerar hållbarheten i Svetsarens bygge

En stor svetsloppa lyckades Svetsaren med igår när han behöll Hultqvist. Svetsfogen risker att regeringen havererar vid nästa belastning.
Varför lyckades Stefan Löfven med en svetslopp som innebär att slagg finns kvar i svetsfogen i den regeringsbildning ha svetsade ihop igår. Den fundamentala frågan som KG Bergström ställde vid pressträffen på torsdagen den 27 juni 2017:
"Med vilken rätt kan du som statsminister trotsa majoriteten i riksdagen?"
Det hätska utfallet som Stefan Löfven gjorde mot KGB visar på en obalanserad och smått tragiskt beteende. Samtidigt tycks socialdemokratisk-dna fortfarande sitta i från den tid de regerade landet. Den yttersta politiska makten ligger inte på regeringen utan riksdagen.

Därför har den kraftigt försvagade fogen Löfven svetsade ihop med regeringsombildningen ett bäst-före-datum till oktober 2017. Trots vilda spekulationer i sociala medier om att Alliansen ska vika ned sig är det fakta att alla partiledarna i Alliansen fasthåller att misstroendeförklaring ska ställas mot Peter Hultqvist.

Samtidigt kan man fundera kring det demokratiska sätt riksdagen fungerat på under 85 år. Den har byggt på i princip två block. Ett rött och ett blått. Jonas Hinnfors skriver i ett debattinlägg om demokratins funktionssätt:
Successivt har dels nya partier nått riks­dagen, dels har stödet för de redan etablerade urholkats så att riksdagen i dag består av små och medelstora partier. Utöver fragmenteringen har dessutom en ny djupgående ideologisk spänning byggts in i riksdagen sedan Sverigedemokraterna gjort entré.
Den taktik som länge rått inom de två stora motståndarna i svensk politik har nått vägs ände. Riksdagen och konstitutionen måste på något sätt ses över. Här tycker jag Hinnfors har en poäng:
För den som uppfattar den alltmer urholkade möjligheten till stabil regeringsmakt som ett problem finns två vägar att gå. En konstitutionell, en politisk.
Att ändra t ex valsystemet och övergå till ett majoritetsvalsystem, som i USA och Storbritannien, kan vara en väg. Det var den vägen Branting och Staff ville ha för hundra år sedan. Men som den dåvarande högerregeringen, med Arvid Lindman som ledare, lyckades genomdriva bygger på proportionalitetsprincip. Det valsystem har vi haft sedan dess. När det gäller hur demokratin ska fungera i framtiden bör man starkt fundera kring Hinnfors slutord:
Den svenska parlamentariska demokratins sätt att fungera håller på att nå vägs ände. Nuvarande kris kring misstroendeomröstning är bara ett av flera exempel. Partierna har anledning rannsaka sig kring vad de kan göra för att skapa nya förutsättningar.
Om vi återvänder till det här med misstroendeförklaringen. Leif Lewin går på DN-debatt in på den frågan. Han skriver:
Möjligheten till misstroendeförklaring mot några av de sittande statsråden passar den borgerliga alliansen som hand i handske. Men bara för att något är taktiskt och strategiskt välkommet, behöver det ju inte vara sakligt fel. Alliansen har goda skäl för sitt handlande.
Den allmänna applåderna i social medier om Löfvens handlande vid regeringsombildningen skymmer sakfrågan. Det stora informationshaveriet i regeringen. Peter Hultqvist må vara populär i breda försvarskretsar, oavsett politisk tillhörighet, och hans handlande i sakfrågan inom sitt departement. Men bara den snäva synen och hemlighållande av informationen han gjort är allvarligt. Han sitter i en regering som har kollektivt ansvar för beslut och ansvar för sitt handlande. Samtidigt är han medlem i den av statsministern skapade säkerhetspolitiska rådet. För mig är det fullständigt obegripligt att man inte informera varandra i detta råd. Det är ett högst oskickligt hanterande även om Hultqvist möjligen inte konstitutionellt handlat fel. Att 2017 leva med ett stuprörstänkande i regeringskansliet och departementen är förödande i ett samhälle där transparens av information är avgörande för handlingssättet.

Så med all säkerhet är Löfvens svetsning utsatt för en uthållighetstest om någon månad och därmed får vi se om slaggresterna i denna svetsning håller eller brister.

Media:
SvD1, SvD2, DN     

torsdag 27 juli 2017

Oavgjort i halvtid i den politiska orkanen

Nu vet vi nästa drag i den politiska kris regeringen skapade i början av juli 2017. Oavgjort 1 - 1 i halvtid, i den politiska matchen, om förtroendet för statsråd mellan de röd och blå.
Stefan Löfven gjorde en regeringsombildning och tänker regera landet, enligt egen utsago. Kanske det vara ett genidrag med ombildningen. Tre ministrar har entledigas, två knutna till it-skandalen. Löfven trotsar dock riksdagen med att ha en spelare kvar i truppen, Hultqvist. Detta borgar för fortsatt spel. Tyvärr är Löfven en politisk naiv person.

Haka fast sig som de röda gjort på att allt en en fråga om konstitutionella frågor är att förenkla matchbilden. Givetvis ska KU granska det som förevarit rent juridiskt, utifrån grundlagen. Konstigt vore det annars med så pass grava brott som Transportstyrelsen ägnat sig åt. Huruvida Hultqvist förfarit konstitutionellt rätt eller inte får vi vänta med tills den granskningen är färdig.

Däremot är det uppenbart att Löfven inte förstår den politiska förtroendefrågan. Allt handlar inte om hur konstitutionen upprätthållits utifrån grundlagen. Det finns ett förtroendekapital rent politiskt. Här finns den avgörande spelplanen i det fortsatta spelet. Löfven spelar lika högt som Alliansens partiledare i frågan. Vad han utsätter Hultqvist för är risken att faktiskt röstas bort av riksdagen om det blir majoritet i omröstningen. Som det ser ut, när detta skrivs, är majoriteten övervägande för mål i misstroendeomröstningen. I så fall är resultatet 2 - 1 till de blå.

Nog om spelteorierna. Det som störde pressträffen var statsministerns arrogans och gnälliga ton. Han hade vunnit på att ha en mer iskall framtoning i talarstolen.

Så den som tror att matchen är över har gjort en felbedömning av sin analys. Fortsättning följer.