Vinsten och skolans uppdrag

Välkommet att skolsystemet diskuteras. Allt är inte frid och fröjd i dagens tillämpning av styrdokumenten, det oavsett det är kommunala eller fristående skolor. Där är jag och skolminister Lina Axelsson Kilhblom överens.

Sedan blir det problem. Låt mig ta de ändringar som riksdagen beslutat på initiativ från S-regeringen. För det första:

Kursplanerna har reviderats och får mer fokus på faktakunskaper och blir mindre detaljerade och därmed lättare för lärarna att använda.

Denna skrivning är en sanning med modifikation. Vad nya Lgr22 har lättat upp gäller kriterierna för bedömning av kunskap för åk 1-3. Däremot inte betygskriterierna i åk 6-9. De är fortfarande ett under av otydlighet.

Ytterligare ett kriterium som jag tycker är bra som riksdagen beslutat om är följande:

Skolinspektionen har från och med 1 juli 2022 fått skarpare verktyg för att kunna stänga skolor med allvarliga och återkommande brister.

Detta är intressant i ljuset av den rapport Skolinspektionen kommit med, om de skolor med långvarigt låga kunskapsresultat. Av 28 skolor är 26 kommunala skolor. Som kuriosa kan nämnas är att en av dessa skolor är den skolministern gärna refererar till, där hon var rektor innan det bar iväg som förvaltningschef i en kommun.

Det verkar som både jag och skolminister har en samsyn om systemets framtida struktur. Hon skriver följande i SvD (3/8 22):

Låt mig vara tydlig. Jag är för fristående skolor och jag är för att föräldrar och elever ska kunna välja skola på rättvisa villkor.

Men det är inte rimligt att elevpengen betalas ut i vinster och investeras i andra verksamheter i stället för att gå till elever. De fyra största skolkoncernerna har låtit 1,3 miljarder gå från elever till koncernägare föra året. Det motsvarar cirka 2 200 lärare. Att tala om den saken, är det att skjuta över målet om bättre kvalitet i svenska skolan?

Två saker man bör notera är, vad menar Axelsson Kihlblom med rättvisa villkor. Är det vinstförbud som är rättvisande villkor eller vad tänker skolministern på. För i det andra stycket i hennes replik på Begler och Sörmans debattinlägg (29/7 22) skriver hon två saker som det inte finns kausalitet mellan, utdelning till ägarna eller det som populärt kallas vinst och "stöld" av pengar till elever. Detta fenomen är lika väl förekommande i kommunala sammanhang, med skillnaden att pengarna inte hamnar i privata ägares fickor utan till annat än elever i skolan. Därtill finns det ingen kausalitet mellan att dessa 1,3 miljarder kronor skulle gå till nya lärare. Dessutom finns det inget samband mellan mer resurser och kvalitet.

Varje kvalitetsnivå är avhängigt av i vilken mån en verksamhet, i detta fall skolan, har förmåga att uppnå ställda kvalitetskriterier. Tyvärr finns det inga sådana i dagens skolan, även om det för fjorton år sedan fanns med i den Davidssonska utredningen inför Skolinspektionens tillblivelse 2008. Ska man prata om kvalitet och dess uppnående i offentlig verksamhet måste utvärderingen bygga på givna kvalitetskriterier. I skolans värld är det så bra att de finns i form av skolformsvisa läroplaner. Om dessa fick ligga till grund för utvärderingen av svensk skolan kunde vi se i vilken mån kvaliteten uppfylls eller inte. Skolkvalitet består av tre storheter, strukturkvalitet, processkvalitet och resultatkvalitet. När dessa tre samverkar har vi ett mått på i vilken mån skolan uppfyller det nationella uppdraget oavsett vem som driver verksamheten.

Media SvD

Pluraword:

Långvarigt låga kunskapsresultat

De expansiva och vinsterna

Vinstjakten   

 

Vinst eller predikan

Ord är viktiga, speciellt i retoriken kring skolpolitiken. Åter ser jag att vår skolminister har svårt för sakdiskussioner och hamnar snett när hon använder orden. I ärlighetens namn är det fler än hon som har svårt med faktabegreppen. 

För det första, finns det inget samband mellan vinst och predikan. För det andra, borde det vara klart för skolministern att skollagen definierat vad orden utbildning och undervisningen är för något. Sammanblandningen av orden kan argumentmässigt vara bekvämt, men leder fel eller lägger dimridå vad frågan ytterst handlar om.

Enligt skollagens definition, som är rättesnöret rättsväsendet och myndigheter har att förhålla sig till, är att ordet utbildning är den organisatoriska verksamhet som skolan bedriver, där undervisningen är den huvudsakliga delen. Undervisningen är den målstyrda delen som styrs av läroplaner och timplan i grundskolan. Skollagens 1 kap 11 § behandlar begreppet läroplan och att den ska vara icke-konfessionell. 

Vad innebär det rent juridiskt när vi kommer till konfessionella skolor. Utbildningen är större än undervisningen. Den del som inte innehåller undervisning där finns möjligheter till aktiviteter utanför timplanen. Här finns oftast fritis, utflykter eller andra aktiviteter. Här finns det olika grad av friutrymme för konfessionella förskolor och skolor. I förskolan är friutrymmet ytterst litet eftersom verksamheten näst intill omfattas av läroplanen. I grundskolan uppskattas friutrymmet till omkring 15 procent. 

Detta friutrymme är det vi pratar om där barn frivilligt ska kunna var med i konfessionella inslag som t ex bön, oavsett vilken religion det är frågan om. Observera ordet frivilligt, ett ord som kan vara naturligt i en kristen svensk kontext, men i minoritetssamhällets kontext, där religionen är mer närvarande i vardagen än den sekulariserade majoritetssamhället, skapar problem med hur man ska tillämpa frivilligheten. Det är i dessa sammanhang problemen dykt upp i debatten. Därtill de konfessionella skolor där radikalisering av elever förekommit eller förekommer.

Så frågan är varför S-regeringen så hård driver frågan när den genom utredningar och remisser fått tummen ner för förslagen att förbjuda konfessionella skolor, eftersom förslagen både går på tvärs med reglerna om mänskliga rättigheter, Europakonventionen och barnkonventionen som är svensk lag dessutom. Uppenbart vill socialdemokraterna återinföra den statliga detaljstyrning som dess partiordförande Göran Persson skrotade för 31 år sedan när han kommunaliserade skolan.

Samtidigt är Lina Axelsson Kihlblom uttalande i repliken (24/7 22) på ärkebiskopens debattinlägg i SvD signifikativt:

Det är min och andra politikers roll att ansvara för hur skatte­pengar används och i mitt uppdrag ingår även hur vi kan ha en skola för alla, oavsett ursprung, socio­ekonomisk bakgrund eller religion.

Uttalandet är tydligt, all styrning över skolan ska utgå från politikerna på Utbildningsdepartementet enligt gammal beprövad socialdemokratisk hantering, där rättsordningen inte var det viktig utan den politiska inblandningen i den dagliga verksamheten som ska styra, det som förr i värden kallades politrukernas bestämmande. För vad skolminister säger är att politikerna ska bestämma hur skolpengen används, med andra ord så struntar vi i vad skollagen definierar hur denna skolpeng ska se ut och täcka för kostnader. Frågan är: kommer kommunen med detta uttalande ha kvar sitt självbestämmande kring just finansiering av skolan.

Det andra slående är mantrat en skola för alla. Social ingenjörskonst ska återinföras med socialdemokratiskt snitt. Kanske framgångsrik under den tiden svenska samhället var homogent med tydliga samhällsklasser i befolkning. Inte lika lätt i det svenska samhället med hela 2 miljoner människor med än annan bakgrund än den etniskt svenska.

Om skolan ska var den plats där unga bibringas kunskaper och demokratiska värderingar fodras fokus på detta och inte perifera systemfrågor som i praktiken aldrig avgör skolans resultat.

Media SvD        

Engelska skolan får inte starta nya skolor

 

Äntligen har det hänt, Internationella Engelska skolan, IES, har inte fått tillstånd att starta utbildning i fyra kommuner, Norrtälje, Upplands Bro, Göteborg och Huddinge. Skolinspektionen motiverar sitt beslut på följande vis:

Man kan visa elevprognosen på olika sätt. Antingen genom en intresseundersökning, ett öppet hus eller en enkät. Vi har inga synpunkter på att man visar det genom en kö men den måste visa att det finns elever som vill gå på den specifika skolan. De hade inte tillräckligt många elever för att visa ett riktat intresse för skolan i Norrtälje.

Vad detta innebär är att den stora kö som IES säger sig ha till sina skolor kan inte användas för att starta skolor överallt i Sverige. Det innebär att generella köer inte duger som underlag för att starta upp en verksamhet i en kommun. Jag är glad att Skolinspektionen sätter tuffare krav på etableringar genom att skolor måste visa att de har substantiella elever som vill söka sig till skolan. Detta även i ljuset av att kommuner som har befolkningstillväxt inte ska kunna runda sitt ansvar att se till att det finns skolplatser genom att favorisera en enskild part. Kommunen måste undersöker saken om de ska bygga egen kapacitet eller kan söka fler än en part vid etableringar.

IES försökte trixa med sin ansökan och skrev ned antal elever och budget. Skolinspektionen såg det som nya uppgifter för en ny prövning, vilket inte är möjligt eftersom ansökningstiden för att söka tillstånd görs under november till januari. Så loppet är kört såvida man inte tar den juridiska processen och överklagar Skolinspektionens beslut till förvaltningsrätten. 

Så det här med att använda generella köer till en given skola verkar var slut. IES tycks lärt sig det på ledningsnivå, frågan är hur nöjda ägarna i München är för detta. De investerade i IES med målet att kapitalisera skolans kö på 200 000 elever, vilket ställer till processen för att få tillbaka investeringen. Följande uttalande har gjort från IES ledning:

Tidigare har det räckt att vi redovisat en sådan stor kö i närområdet. Men om Skolinspektionen vill att vi gör riktade undersökningar och ställer frågor direkt till föräldrarna om de vill att deras barn ska börja på våra nya skolor så kanske vi måste börja göra det, säger IES vice vd Jörgen Stenquist.

Ur ett skolpolitiskt perspektiv är det intressant detta beslut Skolinspektionen gjort, när det gäller just S-regeringens förslag om slopade köer och kötider som urval, som röstades ned i riksdagen i våras. Uppenbarligen finns det andra vägar att gå kring skolvalet än lottning. Kanske det kan bli som på en riktig marknad, att man måste skaffa elevunderlag innan man startar verksamheter. Hur valet går och därmed de nya förutsättningar, i fyra år, kommer att klart avgöra riktningen i skolpolitiken.

Källa: SvD

Långvarigt låga kunskapsresultat och behöriga lärare

Rapporten från Skolinspektionen har fått debatten att gå igång på sociala medier. Inte bara bland skoldebattörer utan även från forskningen. Det här med långvarigt låga kunskapsresultat är uppenbarligen ett känsligt ämne, där många har en förklaringsmodell byggda på egna åsikter eller delning av data från rapporten på ett sätt som bekräftar egna slutsatser rent statistiskt. Givetvis är det avgörande hur randvillkoren ser ut och hur man delar upp datamängden. 

I rapporten beskrivs de fall som redovisas i en bilaga och resultatkvaliteten per skola både med behörighet till yrkesprogram som nationella program under tioårsperioden 2010 - 2019. Därtill redovisas för varje skola hur stor andelen lärare med lärarlegitimation och behörighet i minst ett ämne ser ut under tioårsperioden. Därtill värdet för läsåret 2019/2020.

Nedan visar jag det som hittats i Skolinspektionens rapportdata i min analys.

 

Diagrammet ovan visar hur fördelningen ser ut för läsåret 2019/2020 mellan kommunala och fristående skolor med långvarigt låga kunskapsresultat. För de 26 kommunala skolorna är gapet mellan lägst och högst andel behöriga lärare 43,5 procentenheter och för de två fristående 13,7 procentenheter. Noteras kan att de två fristående skolorna är i mindretal och gapet inte ska tas som statistiskt säkerställt.

 

För de kommunala skolorna med en större spännvidd är intresset att se hur djupa de dyka. Hur ser det ut mellan skolor på bruksorter (jag bedömde att åtta hörde till den gruppen) och skolor i storstädernas utanförskapsområden (här finns de resterande aderton av tjugosex skolor).

Skillnaderna mellan bruksorter och storstäder är liten när vi studerar den högsta behörigheten under tioårsperioden. Däremot är gapet något större bland lägsta behöriga mellan orterna. Gapet mellan högst och lägst i bruksorterna är 38,8 procentenheter och för storstäderna 47,4 procentenheter.

 

Man funderar på hur skolorna organisatoriskt skiljer sig åt i de med lägre andel behöriga lärare. Hur ofta byts rektor ut i dessa skolor? Vad gör att inte fler behöriga lärare söker sig till skolor med hög andel medborgare med utländsk bakgrund?  Vissa skolor har så höga andelar kring drygt 90 procent elever med icke svensk bakgrund. En annan fråga är i vilken omfattning huvudmännen i storstäderna låter rektorer ha långa mandattider för att bygga den inre organisationen i skolorna utan att ständigt lägga sig i den löpande driften på skolenheten. En sanning i allt förbättringsarbete, utifrån skollagens krav i 4 kap 3, 4§§, är långsiktighet och ett systematiskt planerande, uppföljning och utvärdering på huvudmännens nivån, likväl att data måste bygga på faktiska resultat på gruppnivå i varje enskild skolenhet.

 

Mycket kan sägas kring rapporten från Skolinspektionen. Ett är säkert att det krävs mer systematik hos huvudmän oavsett de är kommunala eller fristående. Korta budgetsaneringar under mandatperioderna i kommunerna får inte vara vägledande för att skapa hållbara kunskapsresultat för elever oavsett var de bor. En stilla nåd att bedja är att skolan får en långsiktig möjlighet att organisatoriskt och kompetensmässigt utvecklas i fred för att uppfylla det nationella uppdraget. Generella lösningar är inte det som behövs för att förbättra skolan, utan specifika för varje skolas utveckling.   
  

Källa:

Långvarigt låga kunskapsresultat, Diarienummer: 40- 2020:2189, Skolinspektionen

Den fjärde doktrinen

 

Berättelse om tre kvinnor i ett krig med uppgift att knäcka en kod har kommit till sin fjärde del. En del som skiljer sig från de tre första genom att både ge ett persongalleri i början av boken och att den beskriver tidsepoken hösten 1941. Epoken är brutal och avgörande under andra världskriget. Här får vi som läsare följa de tre kvinnorna och deras arbete på Karlaplan 4. Hur man varvar arbetet dygnet runt, för att knäcka den tyska koden, och kvinnornas privatliv, med kärlek, svek och sorg.

Med denna bok får vi en inblick i Nazityskland och de personer som bar upp statsledningen genom dess brutalitet. Iris tvingas på ett farligt uppdrag till Berlin. En stad som på ytan var det gamla Berlin, men med underliggande misstänksamhet, tysk disciplin och brutalitet. Med andan i halsen tvingas hon och professor Bremer hals över huvud rädda sig hem till Sverige när våldet bokstavligen jagar dem.

Denis Rudberg spelar skickligt på tidsandan under period 1933 - 1945 som har outtömliga facetter på händelser. Åter har dessa mekanismer gjort sig påminda, sedan den 24 februari 2022, när Putin och den ryska militären angripit Ukraina. Historien tycks återupprepa sig fast man i maj 1945 sa att krig aldrig mer skulle inträffa. Boken är en bladvändare men har svårt att lägga ifrån sig.

   

Långvarigt låga kunskapsresultat

 

Diskussionen om att det finns dåliga skolor eller inte och vad det i så fall beror på att de är dåliga går höga i sociala medier. I en rapport från Skolinspektionen visas hur kunskapsresultatet sett ut för de 28 grundskolor med 18 huvudmän ser ut under en tioårsperiod. Urvalet av undersökta skolor bygger på att de ligger i undre kvartilen för antalet elever som uppnår betyget godkänt (A-E) i samtliga ämnen.

De undersökta skolorna består av 26 kommunal huvudmän och 2 enskilda huvudmän. De ligger företrädesvis i områden där utbildningstraditionen är låg som i utanförskapsområden i storstäder och bruksorter.

Undersökningens fokus ligger i vilken utsträckning  huvudmän haft ett systematiskt och långvarigt arbete för att rätta upp aktuella skolors resultat. I vilken omfattning huvudmän och rektorer har samsyn kring förklaringen varför det ser ut som det gör. I vilken utsträckning rektorer haft en långsiktigt och pågående arbete att bryta de långvarigt låga kunskapsresultaten.

Undersökningen resultat över tioårsperioden framgår i diagrammet ovan. Många av förklaringar till bristen på förmåga att lyfta resultatet tillhör de klassiska. Huvudmän är svaga och ställer inga krav, om de gör det är det det klassiska att byta rektorer på skolan. I undersökning är det 7 av 10 rektorsbyten på några skolor. Ett givet tecken på att förbättringsarbetet blir ryckigt och sista flugan eller nya rektorns idéer gäller istället för en långsiktighet i utvecklingsarbetet.  En annan faktor är att huvudmän inte ger stöd till rektorer för att komma tillrätta med den enskilda skolans behov. Allt för ofta tar man generella åtgärder som lärarlyft, mattelyft, m fl som inte ger resultat för den enskilda skolan.

Den socioekonomiska faktorerna är ofta en bidragande orsak till problemen. Det som oftast kallas boendesegregation och skolsegregation.

 

Diagrammet visar att de granskade skolorna har hög andel elever med utländsk bakgrund. En försvårande omständighet. Skolorna har svårt att rekryterar duktiga behöriga lärare och rektorer som kan hantera de problem som finns hos elevunderlaget. Andra problem som kan finnas är i vilken omfattning eleverna börjat skolan sent, genom att kommit till Sverige när det varit äldre, och därmed haft en kortare tid att lära sig svenska språket.

Många huvudmän ser även förklaringar till det låga kunskapsresultatet finns i skolans inre arbete. Man gör ingen orsaksanalys varför det ser ut så och hämtar förklaringar där och sätter inte in det i en plan för skolutveckling. En klar brist i att tillämpa kravet i skollagen 4 kap 3 § om att huvudmännen systematiskt och kontinuerligt ska planera, följa upp och utveckla varje skola.

En annan sak till varför kunskapsresultatet är lågt är enligt Skolinspektionen fokuset rektorer har på att den pedagogiska verksamheten har måttet gymnasiebehörighet. På dessa skolor blir godkända betyg i samtliga ämnen sekundärt.

En annan viktig sak är att styrkedjorna mellan nivåerna saknas. Sällan vet man på gruppnivån hur elevers betygsresultat ser ut på gruppnivå (klass, årskurs), skolnivå och huvudmannanivån. Vilket i slutändan skapar bekymmer att organisatoriskt beslut hur den pedagogiska verksamheten ska utvecklas. 

Hur diskuteras elevutvecklingen kunskapsmässigt, vilka behöver särskilt stöd av eleverna och hur följs det upp. Hur mycket ser man till att elevhälsan medverkar i utveckling av skolans tillgängliga undervisningsmiljö. En skolas undervisning består av tre avgörande miljöer för en elev: sociala, lärande och fysisk. Alla tre måste samspela för att få en utveckling. Här är skolans rektorer och ledningspersonal avgörande att få en utveckling och att huvudmän ständigt lägger anpassade planer för den enskilda skolan. Att kontinuerligt se till att under läsåret få in rapporter på det som fastställts i planen för att kunna utvärdera och förbättra den pedagogiska verksamheten i den specifika skolan. Inte generellt lösningar för huvudmannens samtliga skolor. Varje skola hos huvudmän är unik och måste alltid behandlas utifrån dess förutsättningar vad gäller elever, lärare och skolledning.

Källa:

Långvarigt låga kunskapsresultat, Diarienummer: 40- 2020:2189, Skolinspektionen

                                      Seminarium i Almedalen 2022 med Skolinspektionen.

  

Almedalen 2022

 

Väckelsemötena avlöste varandra under första veckan i juli när partiledarna eldade upp sina skaror inför valrörelsen 2022. Argumenten var känd på förhand hos de olika partierna. Enda som satte smolk i bägaren var det fruktansvärda mordet på Ing-Marie Wieselgren. Hoppas att händelsen inte sätter stopp för det öppna samhället, där vi demokratisk ordning får bryta våra åsikter mot varandra.

När jag lyssnat på partiledarna under denna först Almedalsvecka efter pandemin har varit fokuserad på skolan. Denna absolut viktigaste samhällssektor för Sveriges välstånd, den kommande generationens kunskap och bildning. Sverige har varit präglat av den rationella ingenjörskonsten för att skapa den industri som byggt välståndet under förra århundradet. Konstateras kan att hälften av partiledarna berörde i mer eller mindre grad denna samhällsviktiga sektor i sina tal.

För den vänstra delen av den politiska skalan var det stor och välkända jämlikheten och bort med segregationen det stora. Därtill mantrat om vinstjakten i skolan. Här ställde V ultimativa krav på S för att förhandla efter valet den 11 september 2022. I rädslan att S bara pratar om vinstförbud på utdelningar till ägarna och efter valet glömmer bort frågan är kravet för att stödja en rödgrön regering att det faktiskt genomförs. Hur nu det ska rimma med C krav är en gåta. De har ju en helt annan syn på fristående skolor eller marknadsskolor som det kommit att kallas. Därtill vill de i den breda mitten inte prata med ytterkantspartierna till vänster eller höger. Ser man till hur det lyckas för Magdalena Andersson att fortsätta regera efter 11 september ser det rörigt ut. Den andra sidan till höger har en tydligare chans att få ihop ett lag, även om det finns meningsskiljaktigheter där också.

Den liberala demokratins förespråkare är det L som ställer krav, vad man önska sig om är rätt fakta i skolfrågan. L med Johan Pehrsson var den som tyngst ställde nya krav på skolan. L verkar vilja återta skolan som sin inmutade fråga. Här behövs en större kunskap om hur skolan tidigare sett ut. När man ropar på återförstatligande av skolan undrar man över deras kunskap om hur skolan såg ut innan Perssons kommunalisering. Det enda statliga i den regler- och ekonomistyrda skolan var att staten finansierade den samma och höll i den pedagogiska utvecklingen via Länskolnämnderna. Även om lärarna i gymnasieskolan gick på statliga löneavtal, efter givna lönetariffer, var deras arbetsgivare kommunen. Det var bara lektorerna på gymnasiet som var statligt anställda.

Samtidigt undra man hur det står till med mänskliga fri- och rättigheter när politikerna i sin iver vill förbjuda olika former av skolor. Visst ska rötägg till huvudmän fråntas sin rätt att driva skolor som inte följer svensk lagstiftning. Den typ av lagstiftning finns redan på plats och vi har myndigheten Skolinspektionen som övervakar regelefterlevnaden där många av dessa rötägg blivit av med tillståndet att driva skolor. Vän av ordning säger säkert, men de får ju ända driva dem vidare. Ja, i en demokrati har vi rätten att överklaga myndigheters beslut, så är det i fallen som är aktuella just nu där skolor initialt blivit av med tillståndet och där förvaltningsdomstolarna inte hunnit med den juridiska processen vid överklagan av myndigheters beslut. Tids nog får vi se utfallet av den juridiska processen. Men det vi har hört från talarstolen i Almedalen är härsket valfläsk, som dessutom inte fyller kraven i Europakonventionen eller lagen om barnkonventionen. Förslaget att förbjuda huvudmän som är konfessionella och deras rätta att driva skolor, om de följer svensk skollag, är att begränsa de mänskliga rättigheterna.

Hur spelplanen kommer att se ut och vilka saker som kommer att påverka svensk skola vet vi efter att du och jag varit vid valurnan och lagt vår röst. Läget, som det ser ut just nu sommaren 2022, pekar på ett jämt valresultat där risken åter är en stökig riksdag kommande mandatperiod.