måndag 15 december 2014

Integrationsskolan

Integrationen är en stor fråga som måste tas på allvar. Två saker är avgörande för lösandet av den frågan: skolan och jobben. Om jag låter mig begränsas till skolan finns det en bra modell för att skapa en statlig skola för flyktingar och ensamkommande barn. Sameskolan är en statlig skola med en speciell styrelse under Sametinget. Utöver det har sameskolan en egen variant av läroplan byggd på grundskolans läroplan.


Kommunerna har visat sig inte klar sitt uppdrag. Gunnar Wetterberg går i Expressen fram med idéen om att skapa en skolavdelning i Migrationsverket. Ingen fel idé. Eftersom Sameskolorna finns bör man snegla på hur sameskolorna byggts upp för både bevarandet av den samiska kulturen som integrationen med det svenska.


Skulle en sådan skola startas skulle man kunna både integrera barnen och samtidigt ge dem bastfärdigheter. Man kanske till och med skulle kunna lägga in sfi i en Integrationsskola för de vuxna.


Integrationsskolan som del av Migrationsverket blir oberoende av kommunerna. Ges även Migrationsverket tillstånd att äga fastigheter kan en kombination av bostäder och skolor kunna skapas. Vän av ordnings skulle säkert invända över hur får vi då en integration om flyktingar inte går tillsammans med andra barn? Säkert ett problem att fundera över. Men för allas bäst vore att man under en tid såg till att både barn och vuxna får de färdigheter som behövs för att klara livet. Dit hör att utveckla sitt modersmål kombinerat med svensk, matematik och engelska.


Många funderingar några idéer. För övrigt anser jag att sameskolan är ett ypperligt exempel på hur man kan integrera men ändå bevara en särart.


Media Expressen

fredag 12 december 2014

Rektor - skillnaden avgör

Under hösten anordnade Skoldialogen en seminarieserie om skillnaderna i rektorsrollen mellan Finland och Sverige. Den största skillnaden mellan de båda länderna är graden av detaljstyrning. Finland saknar helt styrande detaljer eller riktlinjer för rektors ansvar. I Sverige finns, frånsätt lagrumen i skollagen, riktlinjer i de skolformsvisa läroplanerna. I Lgr11 har rektor 15 tydligt utpekade riktlinjer att följa.


Till detta noteras en annan klar skillnad behörighetsmässigt. I Sverige kan vem som med pedagogisk insikt bli rektor. I Finland krävs en utbildning i tre steg för att bli rektor: Rekryteringsutbildning (kanske bli rektor), Utbildningsledarskap (vill bli rektor) och Utbildningsprogram för nya rektorer. När man väl blivit rektor finns fortbildningsutbildning: Kompetensutveckling för erfarna rektorer.


Den rektorsutbildning vi har i Sverige är inriktad på att man först har en anställning innan den statliga rektorsutbildningen kan börja. Den omfattar tre delar: Skoljuridik och myndighetsutövning, Mål- och resultatstyrning och Skolledarskap. Någon form av statlig kompetensutvecklings utbildning saknas i Sverige.


Ytterligare en skillnad är de krav som ställs på rektor. I Finland styrs rektors behörighet i en förordning med tydliga behörighetskrav:
  • högre högskoleexamen
  • sådan behörighet som lärare för aktuell undervisningsform
  • tillräcklig arbetserfarenhet som lärare
  • examen i utbildningsförvaltning
Här har vi den stora skillnaden mellan Sverige och Finland. Sverige har bara kravet på en rektor att hen ska ha pedagogisk insikt. Det innebär i praktiken att man kan rekrytera en förskollärare till att bli rektor för en gymnasieskola. I Finland är det helt omöjligt. Där måste rektorn för gymnasieskolan ha behörighet som gymnasielärare för att leda skolverksamheten. Frånsett dessa krav har rektorer en större frihet gentemot staten.


Mycket kan sägas i ljuset av de rektorssnurror vi har i Sverige. En tydlig skillnad är behörighetskraven. En annan detaljstyrningen i Sverige från statens sida. Utöver detta är problemet otydliga regler i styrningen mellan huvudman och rektor bidragande till rektorssnurror. Det behövs verkligen en översyn i Sverige för en professionell rektorsrollen.


Media SoS 

torsdag 11 december 2014

Snillen hyllad

Nobelyran är över för denna gång. Orden ödmjuk och envis är två ord som kan sättas på dessa personer. De håller envist fast vid sin idé. Driver den trots att omgivningen inte håller med eller man riskerar sina liv. Utan den blå dioden hade vi inte det vita ljuset och LED-lampan. Den är en energibesparare. Men ett hot för exciterande teknik och tillverkning av lampor.


Samtidigt som den upptäcktare av vår inre gps ger oss förklaringar hur vi har rumsuppfattningar. När man börjar lyckas förstå hjärnans funktionssätt har vi förklaringar till hur sjukdomar uppstår som rör minnesförluster.


Mycket att ta till sig hur kreativitet inte är något som bara bero på "smarthet" utan även tillåtande miljöer. Kreativitet är inget man lär sig i skolan genom att traggla ämnen. Utan på att man tillåts använd sin kunskap för att hitte på. Då är fantasin, kritiskt tänkande och nyfikenhet avgörande för att våga ta språnget ut i det okända.  

torsdag 4 december 2014

Blockpolitikens återkomst

Gårdagens (141203) meddelande från statministern innebär blockpolitikens återkomst. Ett nytt block har bildats med S+MP som nav med kusinen från landet V. Därmed är det i dagsläget tre tydliga block. Rödgrön, SD och Alliansen.


Löfvens stora strategiska miss är trots allt att han inte till fullo förstått hur 8 års regerande av Alliansen svetsat fast de ingående partierna. Det borde en fd svetsare känna till att svetsfogen är starkare än dess omgivning. Tydligen har den kunskapen försvunnit.


Ytterligare en intressant nöt att knäcka är hur en framtida regering ska kunna regera landet. Vi bruka säga att Sverige är van vid minoritetsregeringar. Då har det funnits ett parti som varit tillräckligt stort för att klara regeringsmakten själv och söka sakpolitiska lösningar i enskilda frågor. Nu är S inte ett parti som kan regera själv eftersom de är ett parti bland andra. Med tre tydliga block i svensk politik finns inte det spelrummet. 10000-kronorsfrågan blir hur detta politiska dilemma ska hanteras.


Vi får vänta med detta tills 22 mars 2015. Troligen är läget inte så annorlunda då som nu.

onsdag 3 december 2014

Den tomma handen

Det politiska systemet är bankrutt. Idag är det 56 år sedan vi hade extraval. Då på en samhällsviktig fråga om ATP systemet. Nu på en fråga om en ofärdig regering som inte började förhandla fram en plattform förens efter valet. En plattform som ligger långt från valmanskårens mittfora.


När Stefan Löfven idag säger att det är Alliansen som bär ansvaret för den uppkomna situationen är det tecken på två saker. En offerkultur som lägger ansvaret på omständigheterna på någon annan och därtill ägnar sig åt härskabeteende. Löfven har inte förstått att politik inte är en förhandling mellan två parter i ett avtalsförhållanden på arbetsmarknaden. Politik är inte ett förhandlingsspel. Om Löfven sträcker ut handen kan man konstatera annat att den uppenbart har varit tom. En maktarrogans utan dess like.


Samtidig noteras att pratmostern Fridolin är en urtypen för forna tiders väckelse evangelister i frikyrkligheten. En som har arrogansen att sabotera relationer för en högre sak. Nästan som V ledarens Messias stämning. Mer blank å fanatisk blick får man leta efter. Nästan som hypnotisören.


Hur nu resultatet i extravalet kommer att se ut är höljt i dunkel. Vi får se. I farans riktning ser det ut som idag. Då är det hög tid att alla som inte vågar diskutera invandring och integration börjar föra den och ha alternativ till SD. Inte som nu med en papegojas envishet isolerar en politisk kraft.


För det som ingen ännu har lyckats prestera är en ny Sverigebild. Hur ser Nybyggarsverige ut??


Media DN, Sydsvenskan     

tisdag 25 november 2014

Snäv pedagogik i förskolan

Pedagogiken i förskolan är snäv. Skolinspektionen konstaterar att det fokuserar mycket på språk och räknande. Begränsningen till räknade i matematik förminskar barns möjlighet att upptäcka klassificering, sortering, geometriska former, mm. Tråkigt, för matematik är en av ingångarna till ett vuxenliv.


Skolinspektionen noterar i sin rapport:
På majoriteten av förskolorna behöver personalen också utvidga sin kunskap om hur de kan arbeta med naturvetenskap och teknik på sätt som stimulerar och utmanar barnens nyfikenhet och lärande.
Har noterat att det inte är så vanligt med teknikpedagoger i förskolan. Om det kan bero på att förskolan till 98 procent är en kvinnodominerad arbetsplats ska jag låta vara osagt. I en digitaliserade världen griper naturvetenska och teknik markant in vardagen. Även för barnen. Till och med 2 åringar är idag inte främmande för ipads.


Förskolan behöver kollegialt lärande hos barnskötare och förskollärare kring hela lärandeuppdraget. Förskolan är inte endast ett omsorgsinstitut. Högt tid att förskolecheferna börjar se till att få en större bredd och djup i det pedagogiska uppdraget.


Källa: Från huvudman till klassrummet - tät styrkedja viktig för att förbättra kunskapsresultatet. Skolinspektionen 2014.

måndag 24 november 2014

Ratten saknas

Skolinspektionen gör årligen inspektioner och sammanställer dessa. Årets rapport är en dyster läsning. Återfallsförbrytandet är stort. Så länge jag studerat lägesbedömningarna hamnar följande högst upp på listan över bristfällig styrning:
Nio av tio huvudmän har brister i styrningen utifrån resultat.
Skrämmande. Hur kan det vara möjligt att kommunerna inte fixar detta? Beror det på dålig eller avsaknad av kunskap om styrningsområdet. Som bekant är en bil totalt styroförmögen om det inte finns en ratt.


Ratten i kommunal huvudmäns styrning är underlag från skolorna om deras brister och behovet av utveckling. Det är ingen top-down styrning, utan alltid undervisningens behov som styr vilken utveckling som ska ske. Därtill vilka resurser som behövs. Ann-Marie Begler på Skolinspektionen utrycker sig i Sydsvenska på följande vis:
En sak som är väldigt allvarlig, är huvudmannens mycket svaga grepp om den verksamhet man har ansvar för. Man vet ganska ofta inte hur det ser ut i den kommun man är satt att leda, och det får återverkningar på resten av det man gör. Man kan aldrig fördela resurser på ett bra sätt, man kan aldrig stödja rektor eller initiera utvecklingsprojekt.
Detta bekräftar bild är det djup olyckliga i att huvudmännen inte förstått sitt uppdrag från staten. Kommunerna måste skaffa sig gedigen kunskap om förutsättningarna i styrdokumenten. Nämnden är inte en allmän pratklubb med egna hitte-på.


Samtidigt sänds en signal till skolan att den inte är så viktig för kommunen. Om det är så undrar man vilken som är bäst att styra skolan. För det mest inkompetenta jag noterat är den nya S-märkta skolborgarrådet i Stockholm. Han har hitte-på en sak med att skapa tre kurvor av meritvärden. Meritvärden är bara ett antagningsinstrument till gymnasiet och inget som säger något om betyg och kunskaper. Att då fokusera den kurva som ska representera de socioekonomiskt svaga blir konstigt. För förra skolledningen på Rinkebyskolan arbetade medvetet med frågorna och hade bra resultat för eleverna i ett socioekonomiskt utsatt område som Rinkeby. När man då tilldelar resurser till en skola som är lika bra som en innerstadskola slår tilldelningen fel. Skolan får mer pengar fast de inte behöves. Kul för skolan, men urusel förvaltning av pengar.


Alla ekonomiska beslut om resurstilldelning ska alltid bygga på varje enskild skolas behov och inget annat. Så det är hög tid att politikerna i nämnden skaffar sig kunskap om vad deras mandat är enligt gällande styrdokument. Man kan i detta sammanhang fråga sig hur effektivt de 250 miljonerna användes i samband med utbildningsinsatser vid tillblivelsen av de nya styrdokumenten. Uppenbarligen var det mycket dålig utdelning på insatsen om man ska tolka Skolinspektionen rätt.


Media: Sydsvenskan
Skolinspektionen