tisdagen den 22:e april 2014

Hej då, matematik

Från "Hej, matematik" till "Hej då, matematik" på en generation sammanfattar PJ Anders Linder den senaste statistiken om teknologers matematikkunskaper på KTH och Chalmers. Diagnostiskaprovet i matematik på KTH visar att var femte inte hade godkänt ens mot grundskolematten.


Vad grundlurade dagens elever är i matematikkunskaper. Vet själv att jag fick en bok sommaren 1973 "Mot högre studier i matematik". En ögonöppnare och höjare av matematikkunskapen. En sommarövning som tentades av innan man började studierna. Sedan hade jag turen att få universitetslektor Leo Ullemar som mattelärare på KTH. En pedagog som verkligen gjorde att man satt trollbunden på föreläsningarna. Med svung härledde han matematiska samband på tavlan i allt från Funktioner av en variabel via Funktioner i flervariabler till Differentialekvationer.


Om dagens teknologer har så skrala kunskaper är det fara och färde. Att alla kanske inte ska ligga i nivå med teknologer på en teknisk högskola är en sak. Men det signalerar att totalt är matematikkunskapen under isen. Argument att man inte behöver matematik är helt befängd. Skulle vilja säga att det mesta i den moderna samhället bygger på matematik. Mer än den gången för 41 år sedan.


Så ska vi stå oss i den globala världen som duktiga spelare är det hög tid att lägg i en växel så det blir "Hej matematik" igen. Då duger det inte med de matematikkunskaper eller sättet att lära ut det matematiska språket på i dagens grund- och gymnasieskola. För som några elever berättar, deras kunskap beror på duktiga lärare. Åter en sanning.


Media SvD1, SvD2

måndagen den 21:e april 2014

Undervisningstid

Debatten ibland lärare sedan nya skollagens tillkomst, för snart tre år sedan, är bristande tid för undervisning. Då är det intressant att kolla hur det ser ut i omgivande länder. Speciellt vår granne i öster. I Finland undervisar lärarna mindre än i övriga OECD.


Undervisningstiden per år är cirka 550 timmar i gymnasiet, 590 timmar år 7 - 9 och 670 timmar år 1 - 6 i den finska skolan. Jämförs det med USA är den en faktor 2 i gymnasiet i förhållande till Finland. För år 7 - 9 en faktor 1.8 och år 1 - 6 en faktor 1,6. Alltså mer undervisningstid i USA än Finland utan att elevresultatet är bättre.


Med andra ord är det klart överskattat tiden som lärare ägnar sig åt undervisning. Utanför undervisningstiden ägnar sig lärarna i Finland åt skolutveckling. Kanske dags att vi ser över skolans undervisningstid och vad lärare ska ägna sig åt utanför den undervisningstiden. Kanske vi också skulle släppa den standardiserad läroplanen vi har i Sverige. I Finland finns ett ramverk med riktlinjer. Varje skola och lärare snickrar ihop en individuell läroplan per elev för dess lärande.


Finns mycket att fundera kring utifrån vad som kan göras bättre för att lyckas lyfta resultatet i den svenska skolan. En kanske skulle vara att ändra granskningssamhällets påverkar av skolvardagen.


Källa: Sahlberg, Pasi (2012) Lärdomar från den finska skolan. Studentlitteratur 

fredagen den 18:e april 2014

Inte jämförbart

Nationella prov går inte att jämföra med kunskapskraven vid betygssättning. Tre gymnasielärare går på Brännpunkt (140418) förtjänstfullt in på detta. De skriver:
En vanlig uppfattning hos politiker och andra som uttalar sig om skolan i medierna är att resultat i nationella prov enkelt kan jämföras med kursbetyg. Det finns dock betydande problem med konstruktionen av de nationella proven i svenska och engelska som kraftigt försvårar sådana jämförelser. Dessa problem nämns sällan eller aldrig i medierna, men för att kunna föra en seriös diskussion om betyg och nationella prov, är det viktigt att de kommer upp i ljuset.
Förtjusningen över nationella prov får nog hämtas från tiden 1962 - 1994 när vi hade ett relativt betygssystem. Då fanns en relevans eftersom de var likar för vilket betyg som skulle sättas. Då fanns inga kunskapskrav som nu.


I ett målrelaterat betygssystem är det helt förkastligt med nationella prov. Hur kan du mäta förmågor i ett prov? Inte alls enligt mitt synsätt. Därför går det inte att skapa likvärdighet genom nationella prov. Det kommer alltid att finnas ett gap mellan slutbetyg i ett ämne mot nationella prov.


Debattörerna berör det genom att två saker starkt bidrar till nationella provs brister. För det första: bedömningen av de nationella proven i svenska och engelska stämmer inte överens med kunskapskraven och kan därför inte användas som betygsunderlag. För det andra: Vissa delprov i de nationella proven i svenska på gymnasiet motverkar likvärdighet.


Ska likvärdighet nås måste det till annat än nationella prov. Kanske en studentexamen istället. Kanske något liknande i grundskolan. Där externa examinatorer rättar examensproven.


Media SvD

onsdagen den 16:e april 2014

Ökad segregation

Om någon skulle tro att segregationen minskar för att man tar bort det fria skolvalet har önskedrömmar. Det skånska S-distriktets förslag cementerar då en skolsegregation. Barnen i Rosengård får aldrig en chans att göra det Zlatan gjort. De kommer att vara kvar på sin bakgård.


S-politiken och för den del vänsterns dröm om det gamla samhället där olika samhällsklasser går i samma klass kanske gick på 60-talet. Idag är de definitivt ett experiment som inte håller. Dessutom är det intressant om man skulle slopa det fria skolvalet. Hur mycket flyttningar av hushåll kommer då att ske till ställen där "bra skolor" finns? Hur mycket kommer resultatet att försämras i skolor man flyttar ifrån?


Problemet med fria skolvalet är inte de fristående skolorna. De omfattar bara 15 % av "marknaden". Alltså är problemet ett interkommunalt problem. Ett problem som innebär att kommuner inte klarar att se till att rätt resurser finns på skolorna för att klara ökad måluppfyllelse i kunskapsresultatet.


Skolans problem löses inte med vänsterpolitik. Den löses genom att skolor för den resurstilldelning som behövs för att klara uppdraget.


Media LN, SvD

söndagen den 13:e april 2014

Aldrig besviken

Mari Jungstedt är en av få författare som lyckas hålla kvaliteten i skrivandet uppe. Med hennes senaste från förra året Du går inte ensam fortsätter hon sin berättarkonst. Med Gotland som miljö och en uppsättning personbeskrivningar som plockar fram karaktärerna hos människor. Som längtan, bekräftelse och kärlek.


Har ni inte läst den? Gör det.



torsdagen den 10:e april 2014

Öppet brev till Anders Borg

Min gode vän Mats Olsson har bloggat om behovet av samma förutsättningar för förskolans personal som övriga i skolsystemet. Uppropet är att sprida detta brev. Jag väntar med stor spänning på den först anställda lektorn i en förskola. Läs och begrunda.


Bäste Anders Borg!
Nyligen, sa vår utbildningsminister på en nordisk skolledarkonferens i Göteborg, ”vi talar inte om förskolan, för svensk förskola är så bra.”
Vi som forskar om och ser många förskolor i praktiken, kan inte instämma i denna positiva summering. Med många års erfarenhet av förskollärarutbildning, fortbildning, forskarskolor och forskning inom förskolans område nationellt och internationellt, vill vi här framhäva nödvändigheten av kvalitetshöjande åtgärder inom förskolan och som ett led i detta att karriärtjänster och förstelärarsystemet får samma stöd och möjlighet att genomföras i förskolan som i skolan.
Sverige inrättade max-taxa i förskolan för att få en mer jämlik förskola. På samma sätt fick vi en läroplan för att ge alla barn samma start i livet. Så har dock inte fallet blivit, utan tvärt om, har vi fått en större ojämlikhet med avseende på barns tidiga start i livet i förskolan. Och är det något som internationell forskning stödjer (se bilaga) så är det att barns tidigaste erfarenheter före skolan bidrar till barns, familjers och samhällets utveckling. Kring detta behövs inte fler bevis!
Förskolan kan framhållas som flaggskepp och något som närmast är en svensk exportvara, som möter ett omfattande internationellt intresse och som har ett stort antal besökare från andra länder varje år, -men när det kommer till satsningar inom kvalitetssäkrande åtgärder, som exempelvis vad gäller karriärtjänster, forskning, forskarskolor, och specialpedagogik så har förskolan särbehandlats negativt. Det ger inga bra signaler att man talar om att vi har ett sammanhållet utbildningssystem från förskola till gymnasium, om man samtidigt behandlar förskolan och förskollärarna på ett annat sätt än skolans lärare.
För att ge alla barn en likvärdig start i livet behöver kvaliteten på förskolan höjas generellt och bli avsevärt jämnare. En del i detta arbete är att kommunerna får högt kvalificerade förskollärare som kan påverka och driva utvecklingen. Regeringen har tagit ett viktigt steg i att bidra till att fler förskollärare utbildas, vilket vi ser positivt på, men kommunerna behöver också förskollärare som erbjuds samma möjlighet som skolans lärare, att ha möjlighet att bli anställda som ”förstelärare” och lektorer. Och självklart menar vi då, att det är förskolepedagogik de ska bli ”förstelärare” i.
De ekonomiska satsningar som detta innebär kommer att bidra till en mer kvalitativ förskola, värd sitt goda rykte.
Göteborg och Malmö den 26 mars 2014
Vänligen
Ingrid Pramling Samuelsson, professor, Göteborgs universitet
​Ingegerd Tallberg Broman, professor, Malmö högskola

tisdagen den 8:e april 2014

Skolan politisk kökkenmödding

Valmanskåren tycks detroniserat utbildningsminister Björklund som den som ska rädda skolan. Nu har man åter svängt åt socialdemokraterna. Tänk er Baylan eller Fridolin som utbildningsminister. Den ena utan förmåga att få något gjort. Den andra bara massa med orddiarré. De blir inte mycket skolverkstad då inte.


Vad valmanskåren gått på är den massmediala bilden om vad som är skolans problem. Den ligger definitivt inte på det rikspolitiska planet. Utan på det kommunala planet. Kommunerna verkar i gemen ha svårt för sitt uppdrag.


Med en lärarkår som drivs av rädsla och skam är det inte underligt att resultaten blir som de blir. Hög tid att politiker lägger av med sin kökkenmödding och låter lagt kort ligga. Det är bara tre års sedan den nya skollagen och de nya läroplanerna sattes i sjön. Att då tro att det resultaten skulle dyka upp direkt är olovligt korkat tänkt. Möjligen bara i den politiska världen. Transformationer från ett läge till ett nytt läge tar tid. Så ska vi besinna oss i Sverige är det hög tid med borgfred om skolan på det politiska planet. Annars blir det än sämre. Låt professionen sköta hur skolan ska drivas utifrån det nationella ramarna.


Media SvD1SvD2