Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 30 juli 2016

Änglavakter

I rasande tempo dukas en osannolik historia upp av Kristina Ohlsson. Med ett styckmord rullas en historia upp i ett skogsparti i Midsommarkransen.
Änglavakt är den tredje deckaren om Fredrika Bergman och hennes kollegor för speciella mål. Boken spinner kring det här med hemliga rum att erövra. Man får vissa Aha-upplevelser hur svårt det är att bryta invanda tankemönster. Samtidigt hur ondskan kan överleva generationer igenom och över tid i en människas liv. Samtidigt hur klass kan skapa egna rum som inte gäller för övriga.

Kristina Ohlsson är en sann ekvilibrist i det svenska språket. Samtidigt märks det, med hennes bakgrund, att hon kan den värld hon skildrar. Hennes böcker blir bättre och bättre. Samtidigt som boken har en förtätande stämning och berättelse med rafflande slut.

Vill ni fångas av en skröna med många bottnar i rafflande tempo läs Änglavakter.

måndag 25 juli 2016

Moralisk stormakt

Vi svenskar vill gärna se oss som en moralisk stormakt. Är det verkligen sant att vi är det. Nja, skulle jag vilja säga. Integrationen är inte så lyckad.
I den Sifoundersökning SvD låtit göra ställs två viktiga frågor om vårt förhållande till att integrera hitkommen invandrare. Första frågan löd:
Hur bra tror du att Sverige klarar att integrera de flyktingar som anlänt de senaste två åren?
Studerar vi utfallet noteras att de som tycker vi är bra på detta (svarsalternativen: mycket bra+ganska bra) så finner vi att endast knappt två av tio anser det. Vi har med andra ord inte fog för att säga att vi är en moralisk stormakt. Möjligen kan man fundera en stund på värdet av integrationen. Är det så att vi menar en total integrering av hitkomna eller menar vi att integrationen ska stanna vid att nyanlända ska klara språket och ha ett jobb. Hur vi sedan deltar i samhällslivet är en annan fråga.

Djupdyker vi i detaljerna i fråga är kvinnor mer positiva än män till att vi klarar integrationen. En av fem kvinnor tycker det medan för män är det bara en av tio.

Ser vi till de olika politiska preferenserna är de rödgröna eller de som röstar socialistiskt mest positiva till synen hur vi integrerar flyktingar, tre av tio tycker att vi gör det. Medan de borgerligt röstande har en mer negativ bild. Där tycker endast en av tio att vi lyckas. Sämst i klassen på den positiva skalan kommer inte helt oväntat röstande på SD. Där är ingen positiv.

Andra frågan som ställdes till de 1133 intervjuade var:
Har du någon vän/nära bekant som har invandrat från ett utomeuropeiskt land?
Här fanns fyra svarsalternativ: Ja, på arbetet, Ja, utanför arbetet, Nej, Tveksam, vet ej. Om vi stannar upp för det svarsalternativ som innebär Nej ser vi att fyra av tio har ingen kontakt med en utomeuropeisk invandrare. Tittar vi på könen skiljer sig män från kvinnor. 44 % av männen har ingen kontakt med invandrade och kvinnor 36 %. Hela 8 %-enheters skillnad. Tittar vi på det politiska spektret är fördelning att borgerliga har 42 % ingen kontakt, socialistiska 39 % och SD 37 %.

Resultatet är något förvånande att de mest invandringsfientliga har har mer kontakter med utomeuropeiska invandrare. Hela 69 % har kontakt via arbetet eller utanför med invandrade. Det var inte precis vad man kunde tänka sig. Speciellt som det är hela 41 % av SD-väljare som har kontakt utanför arbetet. Fördelningen i det socialistiska blocket är även där 69 % medan det är endast 36 % som har kontakt utanför arbetet. Borgerliga är de som är sämst integrerade. Där är det bara 65 % som har någon form av kontakt varav utanför arbetet 35 %. Skillnaden är liten mellan de traditionella politisk partierna. Mellan dem och SD är skillnaden ca 5 %-enheter i kontakten med invandrare till SDs fördel.

Det här med integration är inte lätt. Men frågan kommer att ha stor betydelse inför valet 2018. Hur öppnar vi upp våra attityder till invandrade och hur lyckas vi på ett personligt plan att öppna upp det många gånger homogena samhället Sverige är. Problemet verkar störts bland borgerliga väljare. Den som lever får se.

För övrigt är människor från andra länder en impuls för nya näringar och vanor. Pizzan, kebaben, sushin och andra maträtter är influenser som vi tar som svenska idag. En gång i tiden fick vi kåldolmar från Turkiet. Influenser matvägen skapar en utveckling av svenskhet som inte nödvändigt ändra den grundläggande svenskheten. Men att vi skulle vara en moralisk stormakt är nog en form av självbedräglighet, även om vi har mindre korrupta myndigheter än andra nationer.

Media: SvD         

söndag 24 juli 2016

Tvåspråkighet

En intressant debatt fördes i fredagens Gomorron Sverige om läsförståelse mellan Lars Melin och Ebba Witt Brattström. Ämnet var Fackböcker eller skönlitteratur i skolan? Noterar en sak att i dagens samhälle är vi starkt beroende av den informativa texten som sköljer över oss genom sociala medier och i den digitala världen. Texter som är långt borta från skönlitteraturens språkvärld.
Förr i världen var den informativa texten oftast som min bokhylla ovan, full med facklitteratur för att klara det professionella livet. Idag finns den mer frekvent i digital form. Det är avgörande för att klara samhällsdebatten, både genom tidningsläsande och byråkratprosa från myndigheter, att just träning i det språkbruk som används i dessa texter. Var lär man sig ord som systematiskt, strikt ansvar, culparegler, binärt, longitudinellt, partikelfysik, kvantteorier, differentialekvationer m m om inte i nötande av sakprosa. Den läsförståelsen borde premieras i skolan och höja statusen på, håller jag med Lars Molin om. Hur synliggörs författare av sakprosa?
Andra sidan av läsandet är skönlitteraturen. Den är ursprungligen till för att förstå kulturer och tankemönster i olika tider. Hur tänkte man? Hur förhöll man sig till sin samtid? Samtidigt som den också ger kontakt till språket att uttrycka känslor. Därför har jag en annan bokhylla fylld av skönlitteratur. Här är man lite mer miljöskadad och tycker att boken är den perfekta förpackningen. Den kan man ta på. Jag kan sitta eller ligga å läsa. Samtidigt kan jag få kontakt med mitt inre högläsande och kalejdoskopet av virtuella bilder i hjärnan. Ungefär som det omvända när jag prövat att skriva skönlitteratur. Att man lever med berättelsen.

Tvåspråkighet är viktig för att vara en fullriktig människa. Kombon berikar livet.

För övrigt lyssna gärna till debatten mellan Lars Melin och Ebba Witt Brattström 1 h 50 min in:
Gomorron Sverige 2016-07-22  

fredag 22 juli 2016

Kvalitet sa Bill. Var ordet sa Bull

Kvalitet är ett sådant ord som många har en uppfattning om. I en artikel i Svenska Dagbladets sida Under strecket ger Håkan Lindgren sig på begreppet. Inte en fullt lätt uppgift eftersom kvalitet innehåller både rationalitet och känsla.

På förekommen anledning började jag att rota i mina OH-bilder från ett långt yrkesliv i kvalitetsområdets tjänst. Noterade då att det finns många sätt att angripa ordet. ISO har definierat ordet kvalitet som:
alla sammantagna egenskaper hos en produkt (vara, tjänst) som ger dess förmåga att tillfredsställa uttalade eller underförstådda behov.
När jag sent 1980-tal började med begreppet kvalitet utgick jag från professor Bo Bergman definitionen via det latinska orden QUA LITAS som översätts till AV VAD.
Fortsätter vi med att omsätta vad menar man med av vad hittade jag fyra storheter att utgå ifrån. Dessa är:
egenskap, beskaffenhet, sort och värde.
Alla orden omfattar allt från produktkvalitet, som vi oftast förknippar kvalitet med, till totalkvalitet. Som alla förstår blir begreppet mångfasetterat och går inte att fånga in i en enkel dimension. När jag började engagera mig i kvalitet för tjänster försökte jag mig på att samla begreppen i en överskådlig bild.
 
Som kan noteras är det en komplex bild med allt från tanken om totalkvalitet. Ett forskningsområde inom vetenskap i världen med ledande länder som Japan, USA och däribland Sverige på KTH, Chalmers, Luleå Tekniska Universitet och Linköpings universitet. Men tanken måste på något sätt omsättas i vardagshandling. Två saker styr om vi använder kundens glasögon: produktkvalitet och mänsklig kvalitet för att göra rätt saker rätt. Där mänsklig kvalitet handlar om bemötande och ledarskap.

Vill man analyserar en verksamhet är utmärkelsemodellerna utmärkta instrument. De ställer de två avgörande frågorna HUR och VARFÖR.

Då kommer jag osökt in på det som jag sysslade mycket med när man skulle få framåtriktad utveckling av företag och offentliga organisationer.
Ständiga förbättringar är alla verksamheters moder. Bilden är från sent 1980-tal, men är lika slående idag som då. Om man ska skapa en kultur som uppmuntrar till ständiga förbättringar måste man gå från, som det oftast ser ut idag med, stora satsningar som övergår i förvaltning. Jag kan bara skriva Arbetsförmedlingens webbsatsning, SLL satsning på webbaserad journalsystem, Polisen, m fl så har ni sinnebilden. Det som däremot kännetecknar framtidens verksamheter, som skapar effektivitet, är de som är som Skalman. Lunkar på med små ständiga förbättringar i vardagen och då och då kopplar på en motor för att lyfta sig genom större satsningar.

För det här med kvalitet är en kombo mellan den rationella utvecklingen av en verksamheten och känslan av att vara en del av den. För kvalitet i skolan, banken, affären eller sjukhuset skapas i det ögonblick eleven, kunden, patienten möter tjänsteutövaren (läraren, banktjänstemannen, läkaren). Därför införde vi på tidigt 1990-tal när vi definierade tjänstekvaliteten två begrepp: Strukturkvalitet (VAD) och Kommunikativ kvalitet (HUR). Mellan dessa två finns ett växelspel som jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg (se länk nedan).

Det som oftast brister i de flesta verksamheter är strukturkvaliteten. Här har både näringsliv och offentlig verksamhet en stor uppgift att skapa hållbara verksamheter utan beroende av nyckelkompetenser. Vad finns kvar när personerna går hem på kvällen? Därför är det viktigt att man har en verksamhet som bygger på någon form av kvalitetshus. Huset är en bra metafor för att beskriva systemuppbyggnad och strukturen. I skolans värld har Skoldialogen skapat ett Kvalitetshus - SER för att beskriva hur man kan bygga en skolas strukturkvalitet. På köpet får man då en processkvalitet och resultatkvalitet.
Håkan Lindgren avslutar sin artikel på följande sätt:
När det gäller begreppet kvalitet befinner jag mig fortfarande på tröskeln till ruta ett. De svårigheter jag sökte en lösning på återstår fortfarande.
Får instämma. Efter snart 30 år med kvalitetsbegreppet tycker jag mig befinna på ruta ett. Det är väl det som är kännetecknande att ju mer man kan ju mindre tycker man sig kunna. Men kanske också ett hoppingivande tecken på att professionalismen med ständigt hungrar efter kunskap.

Så låt kvalitet var ordet. Då blir det som Karin Boye skriver i sin dikt I rörelse:
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Media SvD
Blogginlägg:

torsdag 21 juli 2016

Vinst i välfärden

Vinst i välfärden är vår tids löntagarfondsdebatt. Vilket samhälle vill vi ha? Ska SAPLOV ha makten över kapitalet i välfärden?
När debatten drevs som hårdast på 70-talet var det en person som stod upp för ett pluralistiskt samhälle, Assar Lindbeck. Han vände sig starkt emot vad löntagarfonderna i Mediners och LOs tappning skulle inneburit, en socialisering av svenskt näringsliv.

Han skriver i sina memorerar (s 252-273) följande med anledning om sitt utträde ur SAP:
Anledningen är att jag omöjligen kan medverka till att ägandet av stora delar av svenskt näringsliv kollektiviseras, eller socialiseras, vilket är den egentliga innebörden av partiets och LOs många olika förslag i fondfrågan.(s 266)
Denna skrivning fick mig att tänka på att det säkert är detta V, SAP och LO vill åstadkomma i välfärdsföretagen. Genom att effektivt skära av möjligheten till vinster i företagen finns ingen anledning till privat ägande. I ett nafs har man då socialiserat alla välfärdsföretag i landet inom skola, vård och omsorg.

För problemet med detta hot är att många anställd och kunder till företagen blir av med sin anställning i ett privat företag. Vårdtagare och elever har inte längre några valmöjligheter. Jag får nog säga som Assar Lindbeck i sina slutord i kapitlet om löntagarfonder:
Minnet av hot mot ett pluralistiskt samhälle kanske är kort i den politiska debatten. (s 273)
Det var med önskvärd tydlighet i Almedalen 2016. Varken LO, Sjöstedt eller Löfven vill öppet säga att förbud mot vinster i välfärden är att bakvägen socialisera alla företag i välfärdens kärna.

Gubbarna vill inte ens erkänna att det är skillnad ur ett genusperspektiv. Många av företagen i välfärdssektorns kärna drivs av kvinnor. Dessa företag är också den enda möjligheten att skapa alternativa lönemarknader där kvinnor kan skapa attraktiva löner långt bort från kommuners och landstings lönesättning. Däremot är det helt riktigt att män får driver företag i välfärden som levererar mjölk, järnvägsräls, makadam, pennor, läromedel och konsulttjänster utan att vinster i välfärdsdebatten förs. Var finns logiken i detta?

Frågan blir, ska vi åter låta underströmmarna av 68-rörlesens och 70-talets radikalisering av LO, SAP och diverse obskyra vänsterkrafter få återupplivas till att skapa en korporativ socialism.

Källa:
Lindbeck, Assar (2012) - Ekonomi är att välja, Albert Bonniers Förlag
      

onsdag 20 juli 2016

Svenska kärnvärden

Påven blev ofelbar år 1870 under första Vatikankonciliet. Thomas Steinfeld skriver:
tyckte även många av den katolska kyrkans mesta anhängare, att beslutet gav uttryck för en naiv och överdriven tro.  
Liksom påvens ofelbarhet verkar svenska politikers krav, speciellt Anna Kinberg Batra, att svenska kärnvärden ska försvaras. Vad är svenska kärnvärden? Finns de överhuvudtaget?
Nja, skulle jag säga och tar hjälp av Thomas Steinfeld:
Liksom påvens ofelbarhet verkar dessa ”kärnvärden” vara ett försök att fastslå visshet när allting verkar vara ovisst, i tilltagande mån. Och liksom dogmen tål dessa ”kärnvärden” inga frågor om deras faktiska innehåll. Ty vari skulle ”svenska kärnvärden” bestå?
Dogmer bruka beteckna sekter eller läror med den rätta vägen. Sådan ska botas med bildning och ordboksvandring. För i vilken mening är följande ord i värderingsankaret svenska?
Vi börjar med ett ord som solidaritet. Ordboken definierar det utifrån två storheter:
Känsla av samhörighet med och beredvillighet att stödja och hjälpa andra människor.
Gemensam ansvarighet.
Vänstern har lagt beslag på detta ord, sedan 70-talet, med att den enda rätta vägen bygger på definitionen två ovan. Är det den kontext vi idag förknippar med ordet solidaritet? Troligen inte. För mig är det den första innehållsdefinitionen.

Under Almedalsveckan återkom ofta ordet tillit. Givet detta ord har den olika rätta vägar ur ett politiskt spektra. Ordboken definierar det med:
övertygelse om (någons) trovärdighet eller goda avsikter.
Är det något svenskt kärnvärde? Knappast, det är ju ett osynligt kontrakt som jag som person har till något eller någon. Ta bara skolans värld. Vad betyder tillit i den? Mellan politiker och lärare saknas den.

Tar vi sedan det mest monopoliserad ordet av vänstern: jämställdhet. Ordboken definierar det med:
det att vara jämställd.
Jämställd betyder:
som har samma rättigheter och skyldigheter.
Jag vet inte precis om just vänsterns eller för den del borgerligas tolkning är den enda rätta vägen. Jämställd betyder så mycket. Hur ser en relationen man-kvinna ut? Hur ser meritokratin på kunskaper oavsett kön och etnicitet?

Slutligen kommer vi till det knepigaste ordet av dem alla, värdering. Ordboken definierar det med:
(personlig) uppfattning om det (abstrakta) värdet av något.
Det är här politiken, religionen och andra grupperingar gör exkluderingen. Finns det en svensk unik uppfattning? Skulle inte tro det. Det är väl inte alla som definierar svenskhet med folkdans. När jag var i Rumänien som svensk delegat i ISO-sammanhang var vi inbjudna av den rumänska regeringen. Vid en välkomstbankett fick vi den unika inblicken att se de sex olika folkdanserna från varje regionen i Rumänien. En i sig hissnade upplevelse men också ett tecken på att folkdans i sig inte har något med nationella inslag att göra utan en grupptillhörighet. I Sverige har vi skiftande folkdans traditioner. Dalarna och Hälsingland är de mest kända regionerna med helt olika folkdräkter och danser. Någon gemensam folkdans för Sverige har jag inte sett.

Nationell kultur får hittas på andra ställen. Men framför allt kärnvärden kan bara användas i verksamheter som har ett bestämt syfte. I mina utvärderingar jag gjort av näringsliv och offentliga organisationer, via SIQ-modellen (temperaturtagning av verksamheter), bedöms i vilken grad dessa organisationer omfattas av modellens 13 grundläggande värderingar. Ju mer utvärderande och ifrågasättande verksamheten är innehålls deras kärnvärden (core value). Innehållet i kärnvärdena är inte den samma över tid. Det borde politiker och debattörer inse. Därför är följande slutord, som jag lånar från Thomas Steinfeld, avgörande för att omfatta ett samhälles värdeutveckling:
Det är därför som ”värderingar” är motsatsen till bildning. Bildning fungerar tvärtom. Den blir bara bättre när så många som möjligt är med. Den förutsätter en gemensam erfarenhet, helst under samma tid och under samma villkor – så som i ett klassrum.

Media SvD     

tisdag 19 juli 2016

I full funktion

Åh, min gamla cykel har fått nytt liv. När jag såld mitt sommarnöje fick min cykel stanna kvar. Nu har den fått komma till bruk igen. Gissar att det är nya däck på den som gör den i full funktion.

Cykeln fick jag någon gång i mitten av 60-talet av mina föräldrar. En Cresent var på högsta modet. Jämfördes med Monark. Allt nog noterar jag att jag förr i världen var mer miljömedveten. Cyklade året om till skolan med väskan på pakethållaren. Dessa cykelfärder varade under hela min skoltid fram till studenten.

När jag sedan flyttade till Stockholm blev den stående i många år. Först 1987 kom den i tjänst igen. Då på sommarnöjet för att hämta post och tidningar vid brevlådan. En färd på 400 meter enkelresa med 100 meter av vägen uppför en backe med stigning på 30 meter. När man nådde toppen var det mycket mjölksyra i bena. Motion fick man på somrarna på det viset.

Någon gång i början på 00-talet hade däcken tjänat ut. Klarade inte av att hålla luften. Då pensionerade jag min trotjänare som blev stående i boden. Nu har den fått ett nytt liv hos de nya ägarna som är barn till en ungdomsvän.

En liten historia om en cykel.