Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 11 december 2017

Kunskapssynen i läroplanen

Kunskapssyn är ett svårfångat begrepp. Skolan styrs utifrån dess läroplan i undervisningen. Den nu rådande Lgr11 består av tre delar, Skolans värdegrund och uppdrag, Övergripande mål och riktlinjer samt Kursplaner.
I boken Kunskapssyn och pedagogiken går fyra vetenskapspersoner till storms över dagens postmoderna skolsystem. De frågar sig: Varför skolan slutat leverera och hur det kan åtgärdas. Ett kapitel i boken heter: Postmodernismen och subjektivism i Läroplanen för grundskolan, Lgr11, författat av Inger Enkvist.

Det som kan vara intressant att föra en diskussion kring är synen på hur mycket och snabbt skolan ska lämna, som Inger Enkvist uppfattar det, relativism, subjektivism och postmodernism. Är det så att denna syn står vägen för kunskapsresultaten i skolan. Personligen ser jag det viktigt att alltid utgå från att undervisningen består av fyra delar: planera-lektion-utvärdera-förbättra. En skola som utvärderar sitt resultat utifrån kunskapsresultatet för den enskilda eleven och ämnet som hur resultatet för elevgruppen ser ut. Utan det finns ingen koll på hur en formativ bedömnings ska göras för gruppen och  enskild elev som riskerar att inte nå kunskapskraven. I det inkluderas hur undervisningen ska organiseras och vad det pedagogiska arbetet ska innehålla för att klar kraven och målen i läroplanen.

Om jag dristar mig till att fundera på vad är det som är snett i dagens läroplan för grundskolan nödgas jag att fundera över hur innehållet ser ut kursplanen. Om jag tar svenska som exempel talas det om att eleverna ska kunna läsa och skriva, tala, lyssna och samtala samt berätta texter och sakprosatexter. Frågan är om det är färdigheter och förmågor som efterfrågas i dagens kursplan? Om jag ska var kritiskt mot ämnet svensk undrar jag vad för typ av fakta ska eleven minst ha med sig från skolan. Vilka grammatiska kunskaper ska eleven tillgodogöra sig? Hur är skriftspråket uppbyggt? Vad kännetecknar substantiv, adjektiv och verb? Hur satsen och dess delar ser ut? Sådan fakta ser jag lite av i dagens kursplan. Säkert finns liknande frågeställningar kring detta med ämnesfakta i andra ämnen av de 16 obligatoriska.

Inger Enkvist tar upp ämnet naturvetenskap med följande skrivning i läroplanen (s 156):
Genom undervisningen ska eleverna få inblick i naturvetenskapens världsbild med evolutionsteorin som grund samt få perspektiv på hur den har utvecklats och vilken kulturell påverkan den haft.
Här är jag nödd att hålla med Inger Enkvist, vad menas med "få inblick", är det att få alla kunskaper om hur hållbarhet ser ut? Inblick i hur kemin påverkar naturvetenskapen? Eller hur fysiken ger oss grunden för hur olika material samverkar? Samtidigt hur ska man veta vad som menas med "få perspektiv" på ämnets historia och dess påverkan kulturellt? På det sättet har ämnet naturvetenskap tömts på sitt innehåll genom vagt formulerade mål.
När jag sedan läser den delen av Inger Enkvist behandling av delarna Skolans värdegrund och uppdrag samt Övergripande mål och riktlinjer är jag inte riktigt inne på samma linje. Möjligen den delen som definierar eller relativiserar kunskapsbegreppet. Läroplanen skriver:
Kunskap är inget tydligt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - som förutsättning och samspel med varandra. (s 10)
Alla dessa fyra saker bygger på bildningsbegreppet. Frågan är dock, för att kunna ha ett kritiskt förhållningssätt till kunskap måsten man utgå från fakta om ämnet. Utan dem blir det bara tyckande och tro. Faktaresistens är det farligast som finns. Utan faktabaserade kunskaper med relevans och tillförlitlighet är inget ämne vetenskapligt grundat.

Däremot har jag svårt för att förstå kritiken Inger Enkvist framför om riktlinjerna i kapitlet Övergripande mål och riktlinjer. Hon säger bl a, om riktlinjerna för rektorer, om samverkan i alla former som universallösning på alla problem i undervisningen. Det får mig att känna lukten av den den ensamma läraren i klassrummet. Den där läraren som stänger klassrumsdörren och ingen annan får komma in och tala om hur jag utför mitt lärarjobb. Jag vänder mig bestämt mot denna syn. En kunskapsorganisation, som skolan är, måste bygga på kollegialt lärande och utveckling av ämnesdidaktiken. Ingen enskild individ kan i dagens komplicerade samhälle vara en ensam ö.

Inger Enkvist utelämnar dock den del av läroplanen som handlar om övergripande mål. Antingen gör hon det för att hon och hennes medförfattare står för progression, som dessa mål beskriver, ska uppnåtts i årskurs 9. Eller så utelämnar hon det utifrån andra anledningar. Vilket vet jag inte.

Hur som helst ska svensk skolas kunskapsuppdrag alltid diskuteras. Speciellt vilken kunskapssyn ska finnas i skolan och på vilket sätt ser vi till att fakta är en väsentlig del i all kunskap för att stå emot faktaresistensen i dagens samhälle.

Källor:
Grundskolans läroplan Lgr11/16
Enkvist, Inger&Henrekson, Magnus&Ingvar, Martin&Wållgren, Ingrid (2017) - Kunskapssynen och pedagogiken, Dialogos (s 94-114)


söndag 10 december 2017

Mannen som sökte sin skugga

Lisbeth Salander har hamnat i fängelse. Hon har flyttats till en säkert kvinnofängelse. Säkert ska visa sig vara en underdrift. Här får hon utlopp för sin förmåga att skapa rättvisa på sitt sätt.
Samtidigt utspelar sig ett annat drama, med kopplingar till Lisbeths barndom, utanför murarna. Här söker en man sin skugga. En skugga som visar sig  har stor påverkan från rasbiologiska forskning, en gång i världen. Med sociala experiment utifrån Tvillingregistret.

Dessa två världar upptar Mikael Blomkvist och personerna runt detta register och Lisbeths förehavande i fängelset, som får långtgående konsekvenser, byggt på handlandet i hederskulturen bland vissa invandrargrupper.

David Lagercrantz har lyckats släppa sargen i den femte boken i Millennium. Genom att ha Lisbeth som huvudperson har han skapat en rafflande bladvändande historia värd att läsa.  

fredag 8 december 2017

Viskningsleken som blev Too Mutch

Viskningsleken kring metoo verkar blivit Too Mutch. Män som Björn Wiman, Johan Sjögren och Lars Ohly har använt retoriken för att skuldbelägga alla män. Därmed springer de ärende åt radikalfeminister. Ivar Arpi skriver:
Men detta kollektiva skuldbeläggande, och skuldpåtagande, minskar paradoxalt nog skuldbördan för dem som faktiskt har begått övergrepp, och ökar den för dem som inte har gjort det. Det är konsekvensen av att placera synden hos män som kollektiv.
Lotta Gröning skriver i Expressen, på samma ämne, ur ett politiskt perspektiv i maktkamperna om valbar plats till riksdagen och talman Urban Ahlin:
Han anklagades för sexuella trakasserier redan 2010, det i samband med valet och just då en socialdemokratisk utrikesministerkandidat måste lyftas fram. Urban Ahlin var den självklare kandidaten eftersom han i flera år varit utrikespolitisk talesman i riksdagen. Så kom dessa anklagelser anonymt från en kvinna i hans närhet. 
Partiet med Sven-Erik Österberg gjorde en utredning och likaså kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekul. Resultatet blev en reprimand från Sven-Erik Österberg samt att kvinnan som anklagade Ahlin flyttades till annan plats.
Nalin Pekul bekräftar, vad jag förstår, att inga bevis fanns för detta. Men åter är maktkampen igång med hjälp av svallvågorna efter metoo och dess fenomen som viskningslek.

Dominika Pecynski går i Aftonbladet in på att metoo har blivit To Mutch:
För egen del har jag uppfattat det hela ungefär så här: I början, under kampanjens allra första skälvande livsögonblick, rördes jag flera gånger till tårar av berättelser om våld, övergrepp och trakasserier. Man kan inte säga att det var lyckotårar, självklart kände jag ingen glädje över att fler än jag drabbats av sexuellt våld.
När hennes cyniska jag vaknade till skriver hon följande:
Efter att den initiala sentimentaliteten lagt sig tog min inneboende skeptiker återigen över och tittade ut över tillvaron med sin vanliga, lätt cyniska blick. Och det jag såg var vare sig vackert eller ädelt. Det var en formidabel och storskalig uppvisning i de allra lägsta av mänskliga känslor och beteenden. 
Det var feghet och avund, opportunistisk karriärplanering, hämndlystnad och utstuderad kommersialism. Det var blodtörst, grälsjuka och angiveri. Torgförande av illasinnat skvaller och suktan efter grymma ritualer för allmän beskådan. Jag såg knappt någon mänsklighet alls.
Har vi i Sverige fått en offentlig viskningslek likt den som förhärskade bakom järnridån? Om är det mycket bråte att ta reda på efter tsunamin metoo. Ett är klart, radikalfeministerna lyckades med metoo att få enfalden att grassera och skuldbelägga alla män och förstöra vissa mäns liv. Dominika Pecynski avslutar sin krönika på följande vis:
Det enda som rent konkret har inträffat är att vissa blivit av med sina jobb medan andra befrämjat sina karriärer. Människan är sig lik i all sin kortsiktiga enfald.  

Media SvD, Expressen, AB



onsdag 6 december 2017

Finland 100 år

Idag för hundar år sedan blev Finland självständigt från Ryssland. Det ska firas att finnarna lyckats klara sin självständighet trots inbördeskrig, krig och svåra umbäranden. Några svenskar tyckte att Finland var vår sak under andra världskriget.
Nu blev det bara några frivilliga som tog sig över och slogs i kriget. Efter kriget kom det många finnar till Sverige för att söka arbete och inkomst. Många hamnade i min gamla hembygd Eskilstuna. Där lärde jag känna många av finsk börd. Så tidigt fick man en inblick i de vedermödor detta folk fått uppleva.
Med bilden från Senatstorget, 1985, får jag tillönska Finland stort grattis på 100-årsdagen!!

Barn läser bättre

Så kom lite glädjande besked från Skolverket med PIRLS 2016. Elever i fjärdeklass läser bättre och är tillbaka till första mätningen 2001. Även om motivationen till läsning kanske inte är på topp hos eleverna är det bra att fånga deras intresse för texter. Vad gillar en flicka eller pojke. Lura in dem att läsa om det. Använd sedan textsamtal som ett sätt att få upp läsförståelsen och kunskap om ämnet.
Lyssna på Skolverkets pressträff och börja använd Anne-Marie Körlings bok Textsamtal & Bildpromenad i undervisningen oavsett ämne.

söndag 26 november 2017

Huvudmannen rundar sextrakasserier i skolan

Huvudmännen rundar sextrakasserierna i skolan. Om det beror på okunskap eller oförmåga kan man fundera över. Skollagen 6 kap är tydlig på kränkningar:
7 § Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.
Därtill stipulerar skollagen att huvudmannen ska jobba med diskrimineringar i 6 kap i skollagen:
2 § Bestämmelser om förbud m.m. mot diskriminering i samband med verksamhet enligt denna lag finns i diskrimineringslagen (2008:567).
Problemet med är att många borde känna till att kränkningar är det Skolinspektionen hanterar via Barn- och elevombudet (BEO). Diskriminering däremot via Diskrimineringsombudsmannen (DO). Skillnaden mellan dem är att BEO kan utkräva viten mot huvudmän som inte fullföljer sitt uppdrag och förbygger kränkningar. Däremot har inte DO denna möjlighet. Följden blir att sexuella trakasserier hamnar i tomma intet genom att det är DO som hanterar dessa frågor. Därför vore det en välgärning om regeringen tar gymnasieminister Anna Ekströms uttalande, i samband med #metoo, på allvar och flyttar över trakasserier i skolan till BEO, så det går att kräva skadestånd mot de huvudmän som inte sköter sitt jobb.

I GP går Karin Pleijel, skolnämndens ordförande i Göteborg, ut i en debattartikel om att skolorna i Göteborg ska jobba med värdegrunden för att mota bort sexuella trakasserier. Men inte en stavelse om kommunfullmäktige i Göteborgs ansvar. Skrämmande.
Av bilden ovan är det rätt tydligt att ansvaret ligger på politikerna och inte förvaltningen. Dessutom stipulerar 6 kap i skollagen följande:
8 § Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Planen ska innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året. En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års plan.
Då är det skrämmande att läsa ett inlägg i en tråd jag initialiserad i en Facebookgrupp, där Cilla Lundström visar hur Göteborgs stad hanterar frågan i den politiska nämnden. I protokoll 2017:10 av den 2017-10-27 paragraf 184, Dnr 0045/17, noteras anmälan om kränkning av elev till huvudman. Kontentan är att nämnden informeras om kräkningen och diarieför anmälan. Ingen åtgärd noteras i protokollet. Vad är detta för styrning och förebyggande av kräkningar. Om Göteborg stads utbildningsnämnd behandlar detta ärende på ett regelvidrigt sätt, hur ser det ut i övriga kommuner i Sverige.

Debattartikeln, som Karin Pleijel skrivit, är ett praktstycke i konsten att prata och tro att det är andra som ska göra jobbet. Så är inte fallet. Dessutom är det inte bara att prata om sexuella trakasserier som en del i värdegrundsarbetet utan det fordras gedigna kunskaper i sex- och samlevnadskunskaper. Samtidigt kan vissa ämnen bli extra känsliga om man inte tydligt kommunicerar varför man gör vissa saker i ett ämne. I en tråd på Facebook, initierade Patrik Ask, om det här med ämnet Idrott och hälsa. Hur stor är risken att lärare kan bli föremål för anmälningar när de instruerar elever hur vissa idrottsmoment ska utföras genom att med händer hjälpa elever att utföra rätt rörelse och de placerar sina händer på kroppen. Tänk vad det kan innebära om det upplevs som fel handgrepp i ljuset av den debatt som sker i följderna av #metoo.

Mycket behöver styras upp i skolans värld kring det här med kränkningar och sexuella trakasserier. Börja med att se till att politiken tar sitt ansvar i kommunfullmäktige och faktiskt gör det jobb skollagen kräver av dem. Här råder inte kommunalt självstyre som avtalsfrihet. Skolhuvudmännen har ett strikt ansvar för att kränkningar inte sker på skolan.

Media GP
Källa: Skollagen (2010:800) kap 6. 
  

lördag 25 november 2017

Rytet av en flodvåg

Rytet av en flodvåg har #metoo blivit. Aldrig förr har så mycket smörja vält fram i media och annorstädes kring sexuella trakasserier. Behövligt och riktigt att frågan tas upp för att beskriva det svineri som vissa män ägnar sig åt och de medberoende som ägnar sig åt tystnaden. I alla gruppkonstellationer finns ett kamaraderi, där dominanta personer sätter agendan och resten är tysta för att inte bli bortspolade ur den tjocka härliga gemenskapen.
När jag läst många av artiklarna kring #metoo har jag osökt tänkt på en tsunamivåg. Så länge vågen var ute på det stora öppna havet välde den fram i behaglig höjd. Ju fler som hakade på och vi börja närma oss det grunda vattnet när alla olika kulturgemenskaper och andra yrkesgrupper gör sina upprop ökar kraften och höjden i vågen med de förödande konsekvenserna vi såg 2004.

Förr eller senare drar fenomen, som #metoo, sig tillbaka som när energin i flodvågen ebbar ut. Kvar blir ett förött landskap.
Hur kommer det att se ut för oss män, tänker jag. Några stora båtar har flyttats upp på torra land. Här har vi det stora dinosaurierna som "kulturprofilen" kopplad till Svenska Akademin. Här har vi manliga skådespelare som inte kan hålla reda på dikt och verklighet. Här har vi jurister som inte vet skillnad mellan juridik och moral. Här har vi politiker som uppbär förtroendeposter som inte heller kan hålla fingrarna i styr. Senast i raden är Roger Mogert och Lars Ohly. Lars Ohly bekände sina färska övertramp i en debattartikel i SvD (23/11). Han girade snabbt över med att skuldbelägga alla män för sitt beteende:
Om de berättelser vi nu hör ska leda till varaktig förändring måste vi inse vår egen del i de patriarkala mönster som präglar hela vårt samhälle. Vi är både våra värderingar och våra handlingar.
När personer med hans fd position inte förstår att könsmaktsordning och statsfeminism inte har ett dugg att göra hur vissa män beter sig. Kollektiv skuldbeläggning är så befängt att man häpnar. Själv kan jag tycka att en kvinna är vacker och sexig. Det innebär inte att jag med automatik, lik en fjortis, ska dit och tafsa. De flest män växer ifrån sitt pubertala uppträden och ska inte belastas för att ett fåtal inte mognat och ser skillnad i sitt uppträdande och tar det som intäkt för att prata om patriarkala mönster. Att sådant finns sticker jag inte under stolen med, men i gemen förhärskar dessa mönster i olika grupper, speciellt i de klanstrukturer som finns i utanförskapsområden och vissa institutioner som inte har demokratiserats.

Men manligheten har fått sig en kyrkogård av bråte att ta reda på. Att städa upp efter #metoo kommer att ta tid eftersom allt handlar om varje enskild mans beteende och värderingar. Inte om att enkom lösa problemen med politiskt styrd jämlikhet. Centralstyrda politiska projekt har sällan eller aldrig lyckats när det kommer till kultur och speciellt den tysthetskultur som råder. Det oavsett den finns på arbetet, kulturlivet, politiken eller för den delen inom religiösa sammanhang. Varje människa behöver pröva sina handlingar och se sig själv i spegeln. Står jag för det jag gjort.

Media SvD1, SvD2, SvD3