torsdag 30 juli 2015

Stormens öga

En veritabel storm har brutit ut sedan gårdagens debattinlägg på DN Debatt om nyanländas påverkan av det svenska skolresultatet. Gabriel Heller Sahlberg drar sina slutsatser även om han blandar begrepp om elevinflytandet som faktor för försämringen. Om det skrev jag igår.
Några förväntade inlägg dyker upp i debatten. LR sin vana trogen ropar på en förstatligad skola för att lyckas med "nationellt likvärdig skola". Vad man menar med nationell likvärdighet kan man undra. I skollagens 1 kap 9 § definieras vad en likvärdig skola är:
Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.
Likvärdigheten har av lagstiftarna tolkats som att skolorna ska se till att de nationellt fastställda målen nås. Det är inte liktydigt med att det blir bättre om staten skulle ta över skolan utan åter HUR lyckas huvudmän, rektorer och lärare i sin tillämpning av skollag och läroplanens mål och riktlinjer. En sak som det möjligen finns en point i är hur finansieringen av skolan ska gå till.

Rickard Wall (SD) kommer med den gamla auktoritära lärarsynen. Mycket präglad av den läroverkslärarkultur som funnits och finns bland en del ämneslärare. Jag kör mitt race och eleven ska sitta stilla i bänken å hålla tyst. Det gick nog i den gamla läroverksskolan där agnarna sållats från vetet. Den sorteringsskola som fanns under den era vi hade folkskola, realskola och läroverk. Idag är det en ytterst förlegad syn. Däremot kan det vara av vikt att inse att dagens förordningar i skolväsendet föreskriver strukturerade lärarledd undervisning. Det innebär inte katederundervisning av gammalt läroverkssnitt.

På ledarsidan i DN tar man också upp rapporten från IFN (Institutet för Näringslivsforskning). DN skriver klokt:
Men samtidigt som den växande gruppen nyanländas utmaningar måste lyftas och tas på allvar, får de inte skymma sikten för det viktiga faktum att de enbart utgör en del av förklaringen. Den absolut största delen av resultatförsämringen, 70 procent, återstår att förklara.
Om jag skulle drista mig till en möjlig förklaring är det bristande ledarskap både för utbildningen som i klassrummet. Därtill systemfelet att nyanlända sätt in i skolan beroende på vilken ålder de har snarare än vilken bakgrund de har. Är nyanlända analfabeter är det knappas så att en 15 ska börja i år 9. Dessutom är modersmålsundervisning i kombo med svenska som andra språk ett måste för att brygga över gapen. Widar Andersson skriver följande:
Utan därför att undervisningen i svenska skolor så gott som alltid bedrivs på svenska vilket är ett språk som en växande andel av skoleleverna inte behärskar.
Tackar för att elever halkar efter och dra ned resultatet. På den tiden hemspråksundervisning bedrevs i skolorna lyckades eleverna bättre att integreras i det svenska samhället. Ytterligare en faktor som kan försvåra är det svenska kulturarvet som lärs in från barnsben.  "Nya" svenska ungdomar har inte en relation till det de läser i texter som underförstått kräver kulturell förståelse.

Det viktiga är att rätta till systemfel i tillämpningen. De styrdokument som kom till för fem år sedan är inte hämskon utan tillämpningen. Låt Widars slutord i Folkbladets ledare bliv ett upprop till handling:
Nu behövs en skola som utan skygglappar ser mig som jag är. Nu behövs en skola för dig.

Media Folkbladet, DN Debatt1, DN Debatt2, DN Ledare

Blogginlägg Pluraword
Begreppsförvirring om elevinflytande
Inte utan mitt modersmål    

onsdag 29 juli 2015

Begreppsförvirring om elevinflytande

Begreppsförvirringen verkar vara stor när vi pratar elevinflytande och sättet att driva utbildningen i Sverige. Låt oss slå fast att dagens skolan är målstyrd. Resultaten ska speglas av vilka mål man satt upp.
Då är det viktigt hur man analyser resultaten. Har man inga må att mäta resultatet mot vet man inte varifrån man startat. PISA mätningar har en given ram och givet resultat. Om man nu kan få fram skillnaden mellan "invanda" och "nya" svenska ungdomar är det bra. Men skyll då inte på elevinflytandet som en faktor. En undermålig analys.

Om forskarna skulle lära sig skillnaden på dåtid och nutid. De styrdokument vi har i dag skiljer på begreppen. I skollagen (2010:800) definieras skillnaden mellan utbildning och undervisning. Utbildning definieras enligt skollagen 1 kap 3 § som:
den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål.
I samma paragraf definieras undervisningen:
sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden.
När då forskarna ger sig in och prata om elevinflytande och knyter det till utbildningen är det lika med hur skolans verksamhet ska se ut. Inte i vilken mån elever ska påverka undervisningens innehåll. Om man dessutom läser t ex läroplanen Lgr11 kap 2.3 Elevers ansvar och inflytande finns det inget elevmål som är destinerat till undervisningen. Däremot finns en riktlinje lagd på att lärarna ska:
svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad.
Med andra ord det är läraren som ska svara för detta inte eleven. När det sedan gäller innehållet i ämnet är styrs det av Lgr11 kapitel 3 och det centrala innehållet. VAD eleven minst ska få sig tillgodo i undervisningen från en lärare. HUR styrs av skolan. Utöver detta så blir villfarelsen stor i debattinlägget i DN 150729 av Gabriel Heller Sahlgren när han tangerar pedagogiska former.

Från 24 februari 2011 gäller en Skolförordning SFS 2011:185 som i sitt 5 kap 2 § föreskriver att undervisningen ska vara strukturerad och:
ges ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i den omfattning som behövs för att skapa förutsättningar för att eleverna når de kunskapskrav som minst ska uppnås och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för utbildningen.
Förändringen kanske inte ligger i första hand på det politiska planet utan mer på hur huvudmän, rektorer och lärare tillämpar existerande regelverk. Speciellt hur "nya" svenska ungdomars resultat ska höjas.

Media DN

tisdag 28 juli 2015

Lustans lakejer

Lustans lakejer var ett fenomen i början på 1980-talet. En synthpopgrupp som stod i kontrast till proggen och punken. Därifrån till begreppet lust är inte så långt. Lust kan spegla många dimensioner. En vandring i synonymordboken ger tre tolkningar på ordet lust:
  1. önskan, intresse, vilja, håg,...
  2. lustkänsla, nöje, glädje,...
  3. drift, begär,...
Ser vi på gruppen var de fokuserad på tredje synonymkedjan. Går man till skolan och dess fäbless för ordet lust ligger det både i kedjan ett och två.
Skolan verkar idag skulle vilja vara ett smörgåsbord av attraktiva anrättningar för kunskap. Ett smörgåsbord som har läckra och goda anrättningar. En lustfylld lättuggade anrättningar. Frågan är bara om vi vill ha en skola som ger lättuggade efterrätt? Gör man sig oskicket att göra en ordboksvandring definieras ordet lust på följande vis:
önskan att pröva, ge upphov till känsla av glädje å tillfredsställelse
Med andra ord mycket i synonymens första kedja. Där finns orden önskan, intresse och vilja. Intressant om vi tittar på ordet vilja:
inre drivkraft som ger möjlighet att uppställa och uppnå personliga mål
Är det den som ska premieras i skolan är jag med på noterna. Det innebär att det min skolfröken sa i mellanstadiet om mig var följande: Han kan bara han vill.
Med andra ord är skolans uppdrag att locka fram vilja hos eleven. Problemet med denna ytterst personliga drivkraften är att skolan då måste ha förmågan att i undervisningen locka fram elevens inre motivation. Därför är relationen avgörande för att lärandet ska komma till. Då går det inte att ha en undervisning som är mainstream. För att du ska få en individualiserad undervisning är det viktigt att fundera på formerna för undervisningen. Lika väl som hur tar du på bästa sätt in den digitala världen i undervisningen.

Samtidigt är det viktigt att man funderar som elev på hur tränar jag upp mina förmågor och färdigheter. Somliga saker i skolan kräver mängdträning som läsa, skriva och räkna. Ingen av dem är enbart beroende av talang. Lärandet är inget åtta till fyra jobb. Det kräver mycket mer. Så mycket mer att det krävs livslångt tragglande för att bygga ordförråd, skrivkonst och ordförståelse samt logikens moder matematik.

Ska man ha en plats i solen så gäller det att träna å åter träna.
Blogginlägg på Pluraword:
Inte endast talang 
Källa:
Körling, Anne-Marie (2014) - Läraren inom mig, Lärarförlaget

måndag 27 juli 2015

Det svårfångade

Kunskap är det svårfångade begreppet. Under senare tid diskuteras det utifrån olika synsätt på vad kunskap är. I läroplanen för grundskolan slås det fast att skolan är en social och kulturell mötesplats. Skolan har två huvuduppdrag: demokratisk fostran och främja elevens lärande.

Fokuserar vi på kunskaper säger läroplanen följande: Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Inte helt entydigt vad kunskaper är för något. För att komplicera bilden ytterligare säger läroplanen att det finns olika kunskapsformer. Där skolarbetet ska tillgodose både de intellektuella som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna.

Helt plötsligt blir det inte så entydigt vilket kunskapsuppdrag skolan har. Om vi tar olika kunskapsformer som utgångspunkt stämmer läroplanens syn väl överens med Aristoteles.
Om vi utgår från detta är det mer en bara logos som är skolans uppgift. Alltså förnuft och logik i all är det är mer som måste till. Vetenskapen och skolan blandar begreppen på ett snävt sätt. När skolan pratar kunskap tror jag man inte förstår att det handlar om fakta som är ämnesorienterad = vetskap. En vetskap i ett ämne har ett värde i sig. Men är inte tillräckligt.
Förre universitetskanslern och professorn på Stanford Stig Hagström beskrev begreppet enligt figuren ovan. Vetskap (ämneskunskap) är något som svävar fritt i förhållande till varandra. Kunskap blir det först när man kopplar ihop och ser sambanden mellan vetenskaperna. Kompetens är sedan hur man kan ta olika kunskaper och dra dem till en ny nivå.

Kunskaper är ett komplext begrepp. Ofta får det i debatten en slagsida till åt logos, vetenskaplighet. När vetenskapligheten kommer in i bilden krockar oftast olika vetenskapssyner. Är det ett naturvetenskaplig syn på vetskapen. Eller nationalekonomisk, medicinsk, samhällsvetenskap eller humanistisk vetenskap. Härmed skapas oftast barriärer i vad som utgör fakta. Här krocken stor mellan de olika lärarkulturerna som härstammar från folkskollärarkulturen och läroverkslärarkulturen och synen på hur lärandet går till. Speciellt komplicerat blir det i synen på det individuella lärandet.

Men fångar vi de element som läroplanen beskriver gäller skolans kunskapsuppdrag att utveckla elever nödvändiga förmåga till kritisk granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. Med dessa färdigheter kan eleven börjar sitt livslånga lärande. För något som är säkert i kunskapssamhället kunskap är en färskvara. För att nyfiken och lärandet ska bli bestående är den väsentliga att lärare har insikten som Albert Einstein ger uttryck för:
 
Källor:
Grundskolans läroplan Lgr11 (2011)
Danielsson, Roger J (1995) - Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur    

  

söndag 26 juli 2015

Ängslans blomma

Ängslan för det okända verkar påverka vårt sätt att kommunicera. Vi har en ängslan över att säga saker med dess rätta innebörd. Eller oreflekterat använda ord utan dess rätta innebörd. Ta bara ordet rasism och byt det till xenofobi. Låter väl inte så hemskt. Men vet man dess betydelse, fruktan för främlingar, får ordet rasism en annan betydelse.
Efter att funderat över alla n-ord och r-ord för att inte tala om f-ord som verkar vara mer eller mindre oreflekterade i sin användning gjorde jag en synonymvandring. Ordet ängslan kan speglas av följande ord:
oro, fruktan, bävan, ångest, räddhåga, rädsla, bekymmer, nervositet, förtvivlan, desperation.
Är det så att det där stora räddhågsenhet för okända som skrämmer oss när vi oreflekterat använder ord? Vi har lämnat folkhemmet och den greppbara världen bakom oss. Det begripliga har bytts mot något ogripbart. Världen tränger sig på. En ohanterlig omständighet. När det ogripbara griper om oss verkar vi oreflekterat beskriva det med ord som inte beskriver det vi vill åt. Samtidigt verkar det okunnigt på något vis. Borde vi inte var mer upplysta och mer kunniga idag än när våra föräldrar växte upp. Är det så att läsförståelsen och ords valörer har försvunnit när vi sätter ord på det vi inte riktigt greppar?

Eller är det så att vi glömt det Karin Boyes dikt Nya vägar uppmanar oss till:
Här går nya vägar. Låt oss vandra fromma. Kom, låt oss söka någon ny och vacker blomma.
Låt oss gå nya vägar med ordens kunskap. Hitta fram utan kryckor med det som varit. Förstå ord utan att oreflekterat kasta ur oss dem på ett missbrukande sätt. Använd n-, r- och f-orden 
med betydligt större intelligens och ­urskiljning, innan de helt förlorar sitt ­viktiga värde.

Media Aftonbladet ; nwt


onsdag 22 juli 2015

De leende terroristerna

Idag är det fyra år sedan den hemska terrordådet skakade Norge. De överlevande från Utöya vittnar om att Anders Behring Breivik (ABB) skratt rungande över ön:
han jublade när han dödade och hånskrattade när ungdomar kastade sig i vattnet för att undkomma.
Många frågade sig under rättegången i Oslo vad som motiverar en mördare att skratta när han begår bestialiska brott? Kulturvetaren och journalisten Klaus Theweleit har tagit upp detta i en nyutkommen bok. Berättelsen om detta har föredömligt gjorts av Barbro Eberan på SvD Under strecket (150722). Den tyske journalisten har samlat ett digert material kring dessa skrattande mördare. Barbro skriver:
Han har samlat exempel på skrattande mördare från världens alla hörn: Suhartos killerkommandon i Indonesien, dödsskvadroner i Guatemala, barnsoldater i Afrika, Röda khmerer i Kambodja, hutu-miliser i Ruanda, IS-bödlar i Irak.
Under 1970-talet skriver Theweleit en avhandling om detta fenomen. Ursprunget tycks ligga i de tyska frikårssoldaterna efter första världskriget. Deras utpräglade manliga identitet grundade sig på en skräck för starka kvinnor, en aggressiv rasism och ett avgrundsdjupt hat mot kommunismen. Följdriktigt blev de Hitlers trogna stödtrupper.

ABB mission var att varna Norge för en ohämmad muslimsk invandring som skulle leda till västerlandets undergång. Hans handling var riktad mot "kulturmarxisterna". Det som tycks suddas över i dagens debatt är motivet. Man försöker få det till att det är fascismen i gemen som låg bakom det ofattbara på Utöya. Så är det inte. ABB var en "Knight Templar" när han utförde massakern. Då kämpar man för något högre mål än en futtig massmördare som flippat ur. ABB genomförde en viktig historisk mission där skrattet speglade triumfen.

Historiska paralleller kan göras med Tredje riket enligt Theweleit. Himmler var bara en "tempelriddare" innan Hitler gjorde SS till en statsmakt. Studerar man bilder av massmördare genom tiderna ser man just det som ABB kännetecknats för, leendet.
Himmler
Pol Pot
En intressant beskrivning ur ett historisk perspektiv för att förstå att det finns historiska samband i handlingarna. Det som skiljer ABB mot SS är fiendebilden. För Himmler och frikorssoldaterna var det kampen mot judar och kommunister. ABB däremot islamister och socialdemokrater ("kulturmarxister").
 
Media SvD

Här för jag liknande tankegångar efter någon vecka efter dådet på Utöya 2011:
  

Hon sprang - 22 juli 2011

Hon sprang.
Uppför sluttningen, bort över mossen. Gummistövlarna sjönk ner
i den våta jorden. Det kluckade i skogsmarken under henne.
Hon hade sett det.
Så öppnas berättelsen om den hemska dagen 22 juli 2011 i boken som Åsne Seierstad skrivet i berättelsen om Utöya.

I dag vittnar många om det fasansfulla. Renate Tårnes en av överlevarna säger:
Jag tror inte någon av oss som upplevde det som skedde här kommer över det. Men vi hanterar det bättre och bättre.
Idag hålls minnesstunder i Oslos regeringskvarter och på Utöya. Därtill kommer Utöya att åter användas för ungdomsläger inom AUF. Terrorn får aldrig hindra en demokratis utveckling. Oavsett det sker på Utöya, Köpenhamn, Paris eller någon annanstans. Sedan 11 september 2001 har terrorn fått ett nytt ansikte. Då var det storskaliga attacker. Idag är det en småskalig terror. Anders Behring Breivik (ABB) var kanske de första personen att bli symbolen för den ensamma terroristen. Vi såg liknande i Paris i början på året. Följt av Köpenhamn. Senast i Turkiet i veckan med dådet i Suruc. Alla med politiska eller religiösa förtecken.

Då känns det lite fadd när man läser, ett i övrigt viktigt, debattinlägg om att AUF återtar Utöya. SSUs Ellinor Eriksson och AUF Mani Hussani skriver:
Kraft för att orka gå ­vidare och inse att en mans hat aldrig vinner när ett helt samhälle går ihop för mer öppenhet, demo­krati och solidaritet med varandra.
Att det var just arbetarrörelsen som stod i skottgluggen för det fascistiska hat som gärningsmannen närde är fruktansvärt men inte obegripligt. Arbetarrörelsen är fascismens motpol.  
Nu vet jag inte om just fascismen ska klä skott för terrordådet i Norge för fyra år sedan. Om jag inte minns fel var ju ABB "bibel" en sammanblandning av heliga korståg och annan grumlig högerextremism blandat med islamofabi. Tror det är viktigt att inte göra så snabba kopplingar mellan demokrati och hat. En persons hat är inte liktydigt med en allmän fascistisk hållning.

Låt oss inse att hat å hot ständigt är närvarande i det öppna samhället. En form av normaltillstånd att förhålla sig till i yttrandefrihetens uttryck i sociala medier.  Därför är det ytterst viktigt att bekämpa alla tendenser till detta. Jag skrev då att bloggar kunde skapa sektliknande fenomen som tidigare inte varit möjlig. ABB är ett typexempel på hur han och andra byggde upp något i den virtuella världen som bara kunde göra fysiskt förut. Och som låg bakom sådant som terrordåden i NY och Pentagon. Bara att se hur IS framfart byggs upp idag.

Låt denna dagen var avslutet på något gammalt och början på något nytt. En acceptans att demokrati inte är något partipolitiskt utan något som omfattas av ett pluralistiskt samhälle. Där demokratin måste återerövras och relationen mellan makten och individen måste levas i en skön symbios.

Media SvD1, SvD2
Fascism - Wikipedia
Mina tidigare blogginlägg:
Overkligheten i naborland
Kasta första stenen
Grandet i sin nästes öga
Stolen with pride
Mambo jambo
Sekten som tände en stubin
Syndabocks eländet
22 juli - minnesdagen
Smärtans dag vi inget lärt av
Offret har ett pris