tisdag 30 september 2014

Tondövhet

Regeringsbildarna S och MP verkar vara tondöva och nybörjare. En sak att vara Metallbas. Helt annan sak att sitta i riksdagen. Löfven måste vara för mycket präglad av S forma tänk. Vi bestämmer och lotsar genom riksdagen. Så gick det under tiden före Alliansen. Om man som enda parti driver frågan om obligatorisk gymnasieskola bör man fundera över två saker.


Finns det majoritet i riksdagen för det beslutet. För det andra hur väger man ihop sin politik med sammarbetsparten. Nu blev det två plumpar i protokollet på en gång. Man kommer att lida nederlag i riksdagen innan man ens börjat regera. Dessutom kommer man att betraktas som en mycket svag regering.


Hade man varit klok och streetsmart hade man kommit överens om en skolpolitik i S+MP med lärarlöner och mindre klasser. Då hade man framstått som handlingskraftig eftersom den delen kommer att passera riksdagen utan något nederlag.


Det är den politiska dimensionen. För förslaget om obligatorisk gymnasieskola hade klara missgrepp. Skolan är treårig och de flesta elever är 16 år när de börjar i gymnasiet. De har två år kvar till myndighetsåldern. När individen fyllt 18 år har plötsligen ingen skolmyndighet rätt att hålla kvar eleven om hen inte vill. Så vad är vunnet med det. Sedan att tror att dropout löses med ett obligatorium är bra naivt. Här krävs åtgärder som har att göra med hur gymnasiet har förmåga att lära ut.


Men framför allt vilken grundkunskaper har eleven med sig från grundskolan. Det är här krafterna ska sättas in.

måndag 29 september 2014

Tomma tunnor skramlar mest

Den gamla devisen, tomma tunnor skramlar mest, är kännetecknande för den politik som S+MP vill föra. Inget har de förstått och ingenting kommer att hända mer än ökad frustration för pubertetsungar. Att skapa utökad skolplikt är ett grymt svek mot ungdomar. Resultatet blir bara att eleverna sitter av ytterligare tre år utan någon större effekt.


Det enda som sker att outdrop minskar. Inlåsning av unga i 13 årig skolgång gagnar inte precis kunskapsutvecklingen. Förslaget från S+MP är både befängt och verklighetsfrämmande.


Gäller även den del som har att göra med mindre klasser. Hur tänker de där? Var ska de få lärare till detta? Det är redan idag brist på behöriga lärare. Samtidigt som lärarkåren kommer att minska ytterligare med ökade pensionsavgångar. Eller har S+MP tänkt öka pensionsålder till 75 år för lärare?


Nästa kuggfråga blir: Hur tänker sig S+MP att få igenom sin politik i riksdagen? Med 38 procent av röstunderlaget i riksdagen gäller det att söka allianser. Även om de får med sig V på galenskapen så är frågan, kommer SD att rösta på deras politik? För Alliansen lär inte rösta på denna politik.


Risken är stor att det blir ett politisk dödläge i riksdagen när det gäller skolfrågor. Med få verkliga skarpa förslag. Kanske därmed de styrdokument som redan finns kan få leva sitt liv utan onödiga politisk klåfingrighet från amatörer.


Media DN

söndag 28 september 2014

Rektor - nutid och dåtid

Dagens rektorer har ett mångfaciterat yrke. I många stycken ett mer krävande jobb än att var börs vd. Rektorsyrket är lagstadgat och kravstället genom skolans läroplan. En börs vd har "bara" att följa de krav som ABL säger. I övrigt är det styrelsen för bolaget som väljer att lägga kraven på vd.


Om vi försöker se hur bilden och uppdraget speglats genom åren kan följande noteras. Dagens rektorer, allt sedan kommunaliseringen, har ett krav på att utveckla och förbättra skolan utifrån resultat. Till detta ett högt krav på ledarskap. Fram till 1958 fanns det få rektorer. De som fanns var på läroverk. I folkskolan var motsvarende titel folkskoleöverlärare. Båda var den främste bland lärare. Pedagogiken stod i centrum.


Efter 1958 i enhetskolans framfart blev alla rektorer oavsett om det var ett läroverk eller folkskola. I och med 1962 års lag om grundskola ökade regelstyrningen. Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna styrde i princip både pedagogik och ekonomi. Rektorer blev bara tjänstemän och administratörer att genomför de statliga reglerna. Inget krav på pedagogiskt ledarskap. Rektorer anställdes av länskolnämnderna.


Från 1991 återgick rektorskapet till att bli en pedagogisk institution. Genom utökat ansvar för pedagogiken och att rektorer blev en kommunal cheftjänsteman förändrades rektorsrollen. Med en mål- och resultatstyrd skola försvann detaljstyrningen av skolan i Sverige. Det var upp till rektorer att ta hand om undervisningen. Men när rektorer blev kommunala chefstjänstemän uppstod ny typer av problem.


Ingen av de berörda hade mognad eller kunskap om det nya styrsystemet för skolan. Med kommunaliseringen var det kommunerna som skulle ha hand om ekonomin och rektorerna skolans vardag. Problemet blev att professionen började misstro den politiska ledningen i kommunerna. Det var två saker som skapade problemen: resurser och tillit. Två faktorer som fortfarande kännetecknar relationen huvudman och rektor.


Detta kan fortfarande, drygt tre år efter nya skollagens införande, tydligt märkas. Många kommuner har ännu inte förstått sitt nya uppdrag, statlig genomförare. Med skolplanens borttagande har den politiska ledningen i kommunen ingen makt över den pedagogiska verksamheten. Det är en relation mellan rektor och staten.


Maktfrågan har förskjutits och fröet har såtts till det omöjliga i rektorsrollen: ansvar utan makt över ekonomin. Här är knäckfrågan: hur ska rektor både kunna skapa en pedagogisk verksamhet som ser till att elever når de kunskapsmål de har rätt till och ha resurser för detta. Som det ser ut idag är det huvudmännen som inte följer bestämmelserna i skollagen om att all utveckling i skolan ska bygga på skolans behov. Fortfarande används generella budget metoder.


Mycket återstår för att få en skola som bygger på mål och resultat i en skön styrning där behoven styr utifrån eleven och undervisningen. Inte kommunalpolitiska utspel vart fjärde år.


För övrig anser jag att rektor är viktiga för att staka ut inriktningen för pedagogiken tillsammans med lärare. Att skapa är lärandekultur.


Källa: Staten får inte abdikera (SOU 2014:5).   

onsdag 24 september 2014

Rackarspel om ministerpost

De kivas om vem som ska bli utbildningsminister i nya regeringen. Magister Fridolin vill lika mycket som förre skolministern Baylan. Vem som är mest lämpad kan man diskutera. Det enda jag noterar är att under Baylan period som skolminister var det lite han uträttade. Han har inte den energi och handlingskraft som behövs. Å andra sidan kanske det är det som behövs nu när Björklund inte längre är minister.


Magister Fridolin upplevs som en snackpåse. En snackpåse som inte kan räkna och som inte vet vad han lovar. Möjligen kompetent ur en skolvardag på en folkhögskola. Hur mycket det räcker till för att förstå de andra skolformerna är en annan fråga.


Med andra ord det är ett val mellan pest och kolera.


Media Expressen

Ordbruka

Läsning och dess förståelse är på tapeten. Det påhejas ivrigt att mängdträna utanför skolan. Att det är förkastligt med nätbaserad läsning. Mycket kan man säga om läsförståelse och skrivkonsten. De är en av de färdigheter man måste kunna för att klara sig i dagens samhälle. Frågan är bara när man börjar mängdträna.


Om jag ser till mig själv som en ordbrukande individ var det inte förens jag började på akademisk nivå jag på allvar började läsa. Läsa sådan som inte hade med teknik att göra. Mitt ständiga svar till mina föräldrar om läxor när de frågade: Jag har läst. Å inte hade jag det. Jag satt hellre med någon teknisk manual eller ritning och byggde mitt lego eller skruva ihop mitt mekano. När man ständigt får höra att man var dum för att man inte stavade rätt eller vände på orden. Då var språk av ondo. Däremot kunde jag språket matematik på mina fem fingra på den tiden.


Vid vilken ålder man börjar läsa är en individuell sak. Här tror jag förskolan har en stort pedagogiskt uppdrag för det uppväxande släktet.


Noteras kan att grabbar kanske inte är så intresserad av att läsa Strindberg, Karin Boye, Hjalmar Söderberg m fl. i tonåren. Det var tjejvarning och vuxenvarning.


Läsandet har sedan blivit en vana för mig. Idag är jag stor ordbrukare. Det finns hopp för uppväxande släkte bara man möter grabbar på rätt nivå. För ordbrukande är en livslångt uppdrag. Tittar jag på mitt andra språk, matematik, så har jag inte tillämpat den på det vistet jag gjorde i unga år. Därför är man inte lika bra på språket matematik idag mer än normalräkning.


För övrig anser jag att daglig träning avgör ordbruket oavsett det är i bokform, tidning eller på en läsplatta.


Media SvD

lördag 20 september 2014

Brunrosa röra

Ytterkanterna kommer valet 2014 att gå till historien som. Där svenskarna röstade efter övertygelse. Inte det traditionella mönstret. Daniel Suhonen och Enna Gerin går på DN Debatt in på den mera värdestyrda skalan i politiken. Allt ifrån feminismen till neonazistiska strömningar. I valet 2014 har vi fått en brunrosa strömning. Vänstervindarna detta valår har tydligt svängt mot feminismen i Fi. En form av radikalfeminism med rötter i Marxismen. På den andra ytterkanten finns de främlingsfientliga strömningarna med SD som budbärare.


Den traditionella vänster-höger skalan i svensk politik verkar tappat sin betydelse. Kanske inte så konstigt nu när vi lämnat 1900-talspolitiken bakom oss. Med ökad bildningsnivå i samhället försvinner de klassiska politiska dimensionen. Klasskampen är inte lika tydlig mellan kapitalägare och arbetare i en klassiska meningen. Med tiden har kollektivit ersatts av individen. Individen har makten över röstandet genom att gå från partier till individer. Det syns tydligt med det ökande personkryssandet och att medborgarna blivit mer enfrågeorienterade.


Värderingar börjar göra sig mer tydlig i politiken. Ord som feminism, jämlikhet, solidaritet, integration, bildning, m fl blir mer viktiga. Det märks tydligt när de flesta traditionella partierna trängs i mitten när den värdeskapande axeln. Här har de traditionella partierna sin utmaning.


Ytterligare en faktor som gör att rösningsmönstret ändrats är hur samhället är uppbyggt. På 50- och 60-talet minskade bondesamhället. På 70-talet minskade industrisamhället. Tjänstesamhället växte fram under 80-talet. Idag är vi inne i det som brukar kallas för kunskapssamhället. Om endast 23 procent av befolkningen tillhör det som är klassisk arbetarmark är det inte underligt att den politiska logiken förändrats. Samtidigt ser vi idag samma bekymmer inom tjänstesektorn. Där håller de traditionella enkla jobben att försvinna med hjälp av den it-tekniken.


Med det komplexa samhälle som växt fram behövs ny politik skapas. Det är 2014 års val som blir startskottet för denna politiska omvandling. Retropolitik på vänsterkanten har prövats och inte befunnits trovärdig. Inte heller Alliansens ensidiga jobbpolitik. Partierna måst hitta en ny bild av det framtida Sverige och hur man löser samhällets problem.


Media DN            

tisdag 16 september 2014

Ständigt denna budget

Blir lite Ture Sventonsk ibland. Idag kan man notera att Per Westerberg har haft möte med talmanspresidiet. Han utryckte sig rätt precist vad som gäller:
Min uppgift som sonderare måste vara för en regering som har förutsättningar att klara budgetbeslutet i december.
Snabbt inställer sig frågan: hur ska det lösas? Om man har krav på dig att bilda en regering och dessutom att man ska lyckas få igenom budgeten?


En delikat uppgift för en blivande statsminister med det parlamentariska läget i riksdagen efter valet. Om Löfven får uppdraget hur ska han se till att klar budgetbeslutet. Det duger ju inte att bara hyfsa till S+MP budgetar till ett förslag när han exkluderat V. Den budgeten kommer inte att klar riksdagen.


Då måste han se till att få med V. Vad kostar det? Och hoppas på att SD lägger ned sin röst. Det är ju knappast troligt att SD gör. Här kommer SD att utnyttja sin vågmästarroll.


Om Alliansen gör allvar av sitt uttalande på valnatten att de ska lägga fram sin budget som är framförhandla som ett motförslag blir det en rysare. Då finns det möjlighet att SD gör slag i saken och röstar fram Alliansens budget. I det läget tvingas Löfven att administrera Alliansens budget om de vill sitta kvar. Å den situationen är osannorlik. Blir det nyval innan jul?


Media DN