Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

tisdag 13 februari 2018

Det ordnar sig inte om man inte gör något.

Sinnebilden av kvalitetsarbetet är figuren ovan. Den innehåller de väsentliga delarna i förbättringsarbetet. En metodik i form av ett förbättringshjul byggt på planera-genomföra-följa upp-åtgärda. För att verksamhetens ska bli stabil behövs ett system för att säkra att inte hjulet faller tillbaka när man nåt en nivå. i färdriktningen uppåt.

Den som, likt Anna Ekströms statssekreterare Erik Nilsson, säger:
För det första vet vi inte om det blir några problem och för det andra brukar sånt ordna sig. 
Är nog lika naiva eller okunniga som Reepalu & Co med sin välfärdsutredning. Det är ytterst skrämmande att en statlig utredning inte tagit den gedigna forskningen inom kvalitetsområdet i Sverige till sig. Lika lite som den gedigna kunskap som finns i ämnet kvalitet bland många utövare inom området. Toyota skulle aldrig varit den ledande fordonstillverkare de är om de inte medvetet arbetat med kvalitet sedan 1950-talet. De byggde upp ett tänk kring ett kvalitetshus byggt på Demings principer för framgångsrikt kvalitetsarbete. Jag och min kollegor på Skoldialogen har vidareutvecklat metoden och anpassat den för skolans värld.
Motståndarna till det här med att mäta kvalitet säger att det skulle innebär höga kostnader och betyda större kontroll. Hur fel är inte det. Redan idag har vi en Skolinspektion som både gör tillsyn av regelefterlevnaden och kvalitetsgranskningar av skolan inom olika läroplansområden för att vaska fram var problemen finns och vilka som lyckats förbättra sig. Vi har ett Skolverk som sitter på gigantiska databaser med statistik över skolan som få använder i sin egna kvalitetsjämförelse av t ex kunskapsresultat. Kvalitet kostar inte den ser till att onödiga kostnader elimineras i utbildningen och annan offentlig verksamhet inom välfärden.
Om kvaliteten skulle kosta är den felbalanserad utifrån värdediagrammet ovan. Oftast är det i del 5 som det offentliga verksamheter befinner sig för att man inte har balans mellan kostnaderna i förhållande till det som erbjuds. Detta är speciellt synligt när man tittar på skolan, vården och omsorgen. Skolan för att barnkullarna växer och där med gör lärarbristen tydlig. Vården för att den inte klarar den ökande äldre befolkningen. Vi är 1,2 miljoner i rekordgenerationen (1945-1954) som nu är pensionärer och de sista födda 1954 blir det nästa år. Många är friska, men även här har du en växande skara med multisjukdomar att hantera. Detta är fakta om välfärden som bygger på att den måste effektiveras för att kunna ge valuta för varje skattekrona som betalas in till Skatteverket.

Då är det huvudlöst att regeringen använder Reepalupolitik för att tillfredsställa ett ytterkantsparti som V. Med andra ord det ordnar sig inte om man inte gör något. Börja med att ta till sig det stora kunnandet och forskningsresultat om kvalitet för att rädda välfärden.

Media SvD1, SvD2
Pluraword:
Blicken inåt
Välfärdsutredningen ett falsifikat

 

torsdag 8 februari 2018

Åter PRAO

Riksdagen har beslutat att huvudmännen för skolan åter ska ordna med praktisk arbetslivsorientering från åk 8 om minst tio dagar för grundskolan och från åk 9 i specialskolor. Ändringar i skollagen som innebär att omfattningen i tid, av det arbetsplatsförlagda lärandet, för en elev som går gymnasial lärlingsutbildning tydligare ska framgå av det utbildningskontrakt som ska tecknas för eleven. Därutöver föreslås att bestämmelser om utbildningskontrakt, som motsvarar de som gäller för lärlingsutbildning i gymnasieskolan, ska införas för lärlingsutbildning i gymnasiesärskolan.

Riksdagen beslutade med 173 röster att bifalla Utbildningsutskottets förslag. Därtill kan noteras att 5 reservationer fanns till betänkandet. Där reservation 2 innehöll motioner om Prao och arbetsmiljö. Denna röstades för av 113 röster, huvudsakligen från Alliansen, och bifölls inte genom att förslaget inte fick majoritet i riksdagen.

Rektor kommer att få ett speciellt ansvar för att utveckla samverkan mellan skolan och arbetslivet. Tanken med PRAO, som försvann 1994 som obligatorium, ska göras uti arbetslivet och i undantagsfall på gymnasiets yrkesprogram. Motivet att återinföra PRAO är att eleverna ska få egna konkreta erfarenheter av yrkeslivet och inblick i hur arbetslivet fungerar samt hur arbetet i specifika branscher går till. Av särskild betydelse är att eleven, under handledning av vuxna på en eller flera arbetsplatser, utför vissa arbetsuppgifter och därmed kan få inblick i arbetslivets tempo, olika yrkeskulturer och yrkesetik. På så sätt kan praon bidra med ett värdefullt underlag inför elevens framtida val av utbildning och yrkesinriktning.

Lagändringen i skollagen kommer att gälla från 1 juli 2018. De nya bestämmelserna om att huvudmännen ska ansvara för att anordna prao ska emellertid inte tillämpas under läsåret 2018/19 för de elever som höstterminen 2018 påbörjar årskurs 9 i grundskolan respektive årskurs 10 i specialskolan. Hög tid att planera för huvudman och rektor för att fixa detta till läsåret 2019/20.

Källa:
Stärkt koppling mellan skola och arbetsliv, Utbildningsutskottets betänkande 2017/18:UbU9  
Länk till Skolverket

Rödpennans återkomst

Minns ni alla rödmarkeringar man fick på uppsatsskrivningar eller matteräkningarna? Jag gör det i varje fall. Det gjorde ont, men var en källa till att bättra sig. Det finns många metoder att ta sig bort från misslyckandes värld.

Frida Park skriver i en ledare i Dagen om det här att vi måste bli bättre på att bli oense. Hon skriver:
I Sverige är vi särdeles ovana att hantera frånvaro av enighet i samtal, församlingsmöten, på jobbmöten eller släktmiddagar. Vi blir nervösa, känner oss obehagliga till mods, vill fly eller blir provocerade när folk har mage att uttrycka åsikter i känsliga ämnen som kan upplevas som provocerande. Så gör man bara inte. I Sverige.
Enighet är oftast ett uttryck för enfald. Enfald är farlig eftersom den inte tillåter kritik, eftersom den ofta representerar den enda rätta vägen. Frida Park är inte bara journalist utan även lärare. I den rollen skriver hon om skolan och vad som lärs ut till lärarstudenterna:
Även i skolan ska det strykas medhårs. På lärarutbildningarna lär man ut att skolan inte ska tala om för eleverna vad de gör för fel. I stället ska lärarna enbart fokusera på elevernas starka sidor. Det låter tjusigt och progressivt men har den besvärande baksidan att eleverna aldrig får välsignas med den viktiga lärdomen hur man hanterar misstag och misslyckanden.
Genast dyker tankarna upp hos mig, är det detta som ligger till grund för den psykiska ohälsan bland dagens elever? Allt i livet är inte framgång utan massor av hinder och motgångar dyker ständigt upp. När rödpennan ven i mina prov så var det en lärdom över att inte bara jobba med det man var bra på. Tyvärr dröjde det till sista vårterminen på gymnasiet innan jag fick reda på min dyslexi. Så dags att var det en lättnad att det inte var fel på min intelligens utan en biologisk felkoppling i hjärnkontoret att arbeta med.

Rödpennan i en kombo med textsamtal skulle underlättat mycket för att klara språket bättre under min skoltid. Visst hade vi någon form av textsamtal på 60-talet. Jag minns dem bara som att vi skulle läsa ett styck och återberätta vad texten handlade om. Har man, som jag, låg läshastighet kom man ohjälpligt efter. Vilket ställde till det när man skulle återge vad man läs. Tog till knepet att chansa på vad jag läst när jag svarade. Ibland lyckades jag, ibland inte. I det senare fallet fick jag höra att du tittat bara på bilderna. I och för sig var det en bra övning i bildseende och bildpromenad, men det premierades inte under min skoltid.

För att lyckas med att utveckla sig som individ är det avgörande att träna målmedvetet. Inte repetering och mängdläsa, det blir bara en form av naivövning som inte för färdighet och kunnande framåt. För att träningen ska ge resultat måste man se var man gör fel och hitta vägar att lyfta sig till nästa nivå. Det är först då lärandet blir viktigt och man spräcker sina hinder. 

Frida Park avslutar sin ledare på följande sätt:
Vi måste bli väsentligen bättre på att vara oense och lära våra barn detsamma. Det är hög tid att svensken inser att olikheter och oliktänkande är något som berikar snarare än begränsar. Att någon inte håller med dig, eller till och med kritiserar dina åsikter och prestationer, är inte ett hot. Det är en möjlighet till utveckling och förbättring. 
Man skulle kunna sammanfatta detta med ett ord demokrati. Det är i brytpunkten mellan olika åsikter som tillvaron förs framåt. Med ett målmedvetet övande i att bryta åsikter mot varandra hittar vi utveckling och förbättring. Det må gälla sexuella trakasserier, välfärden eller tekniks utveckling. Så börja vara oense.

Media Dagen 
Pluraword:
Textsamtal & Bildpromenader
Målmedveten övning   

torsdag 1 februari 2018

Halvfullt glas i förskolan om värdegrunden

Värdegrundsarbetet har kvalitetsgranskats av Skolinspektionen i förskolan. Detta som en del i det stora projekt som regeringen lagt på Skolinspektionen för att se i vilken grad förskolan tillämpar styrdokumenten.
Beroende på hur man ser glaset ger resultatet av granskningen av 15 förskolor, där 11 är kommunala och 4 fristående, att hälften av de granskade haft god arbetssätt. Det som sticker ut är att mycket av värdegrundsarbetet ligger på val för enskilda barn utan de stora sammanhangen.

Värdegrundsarbetets underliggande begrepp upplevs av många som svåra att konkretisera i ord. Skolinspektionen skriver:
Vanligen återkommande i beskrivningarna är att man använder sig av exempelvis att göra sin röst hörd, delaktighet och inflytande och rösta/välja. Det förefaller vara lättare att prata om hur det avspeglas i arbetet med barnen än själva begreppens innebörd. 
Detta innebär att förskolecheferna behöver skapa förutsättningar för värdegrundsarbetet. Rapporten pekar på att värdegrundsarbetet ofta sker oreflekterat och att gemensam grundsyn inte finns. Då blir det som när föräldrar inte är sampratade om förhållningssätt visa vi barnet, barnet frågar runt för att få det den eftertraktar.

Skolinspektionen lyfter att personalen måste kritisk granska sin egna normer och värderingar. Gemensam syn behöver finnas för tolkningen av vad styrdokumenten betyder och hur de omsätts i praktisk vardag. Här vilar ansvaret tungt på hur förskolechefen organisera arbetet och tillämpar grunderna i det systematiska kvalitetsarbetet. Förskolechefen ska se till att tillsammans med förskollärare och övrig personal systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp, utvärdera och utveckla värdegrundsarbetet.

Källa:
Förskolans värdegrundsarbete, Skolinspektionen, Dnr: 400-2016:6998  


tisdag 30 januari 2018

Fadersgestalten Ingvar Kamprad

Historierna är många kring Sveriges genom tiderna största entreprenörer. Det som började vid en mjölkpall utanför Älmhult i Småland till ett världsomspännande familjeföretag. Några tankar kring den stora mannen har jag. Följande skrev jag på min tidslinje på Facebook:
Missunnsamhet och historielöshet har präglat eftermälet av Sveriges största entreprenör genom tiderna. En är historielöshet över dels företagsklimatet på 70-talet, dels det morbida skattesystem som då exciterade. Det drev familjeföretagare som Kamprad först till Danmark 1973 för att landa med ägarbolaget i Nederländarna och familjestiftelsen i Lichtenstein. Till skillnad fån andra företag har IKEA växt organiskt utan behov av externt kapital. Det hade aldrig gått att genomföra i Sverige. Med den filosofin kunde IKEA byggas där kvartalsrapporter om ekonomin inte var styrande utan hur "Made by Sweden" skapade ett fönster för svenska värderingar, design och matvanor har skapat en bild av det lilla landet i norr. Tänk på det när ni nästa gång skruvar ihop en bokhylla.
Själv har jag varit förbi Kungens kurva och handla bokhyllor, garderober, tidningsbord, mm. Några till min bostad annat till mitt tidigare sommarnöje. Till och med att min partner och jag möblerade vårat kontoret med IKEA-möbler.
Personligen har jag aldrig träffat Ingvar Kamprad. Däremot har jag genom personer som jobbat hos honom fått mig till livs sådant som kanske inte är känt för alla. Börjar med en före detta affärskollega. I början av 60-talet jobbade han på NK. När IKEA skulle börja och sälja möbler ville inte "fina gatan" att han skulle lyckas. De möbelfabriker som arbetade med "fina gatan" och tänkt tillverka åt IKEA förbjöds att göra det. Sägs att IKEA fick ge sig utomlands för att kunna få möbler till de platta paketen tillverkade.

En annan berättelse är från min ungdomsvän. Han blev först en framgångs varuhuschef i Kungens kurva på 70-talet. Därifrån klättrade han till VD för några bolag i koncernen. Däribland VD för det norska bolaget. Ungdomsvännen är en sann säljare och frifräsare. Han började och utveckla den norska verksamheten efter eget huvud. Det skulle han aldrig gjort. Han åkte ut på ett sopat bananskal personligen av Ingvar för att han inte följde de planer som han gjort för den norska verksamheten. Så obarmhärtig kunde han vara.

Ytterligare en berättelse är den om en av VD:arna i ett av bolagen. Det har berättats Ingvar visst väldigt intresserad av pengar. Att fasaden om den snåle smålänningen inte stämde fullt ut, i varje fall inte i Schweiz där han bodde. Därtill fick jag mig till livs en intressant detalj hur Ingvar kunde predika ledarskap när han samlade direktörerna i bolagen. De fick en roman eller deckare att läsa. När de träffades hade man diskussioner över ledarskapet hos en romanfigur i den lästa boken. Vad kännetecknande detta beskrivna ledarskap. En intressant sätt att diskutera hur man utvecklar ledarskapet utifrån fiktiva berättelse.

Säkert finns det många fler berättelse över en person och epok i svenskt näringsliv. Frågan är väl, som jag ställt mig många gånger genom åren, vad kommer att hända med IKEA när fadersgestalten är borta. Svaret kommer vi att få så småningom. Rent juridiskt är det nog inga problem med den kompakta snårskog av bolag och stiftelser som finnas. Att någon skulle lyckas kunna ta över verksamheten är osannolikt. Problemet är mer hur kommer nästa generation att lyckas efter att varit i skugga av den dominante fadern.

Samma fråga ställdes när Dodde Wallenberg gick ur tiden och den förskjutne sonen Peter Wallenberg tog över, som fjärde generationen. Skulle han klara att axla manteln. Som vi vet lyckades han över förväntan att axla manteln. Nu är den femte generationen, i form av kusinerna, som rattar imperiet. Den sjätte är på tillväxt. En unik bedrift i familjeföretagande, möjliggjord genom de Wallenbergska stiftelserna där förmögenheten är inlåst.

Så det är en spännande till hur denna svenska framgångssaga IKEA kommer att klaras av andra generationens utövare.

Media SvD        
 

onsdag 24 januari 2018

Vinstfrihet är olaglig

Grundlagen styr hur Sverige ska styras. I regeringsformen stipuleras näringsfriheten. Därtill stagar artikel 16 i EU:s rättighetsstadga:
Näringsfriheten ska erkännas i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.
Det synes djup oroligt att varken Reepalu Välfärdsutredning som regerings lagrådsremiss gjort en juridisk analys av de förslag man försöker politisk trumfa igenom.

På SvD Debatt går två jurister igenom denna miss. Vad är allmänintresse och vilka avsteg får man göra. Uppenbart säger de:
Ideologisk grundad aversion mot privat verksamhet och möjligheten att göra vinst är inte något angeläget allmänt intresse. Möjligheten att göra vinst (och risken att göra förlust) kännetecknar all näringsverksamhet. Denna kärna för all näringsverksamhet kan inte inskränkas utan att regleringen kommer i konflikt med rätten till näringsfrihet.
Man kan vänta sig mer av en regering och statsrådsberedningen. Var finns statsrådsberedningens analyserar av rättsläget? Hade varit bara om juristerna gjort det innan man ger sig på lagstiftning som står i strid mot regeringsformen. Då blir fredagens (19/1) föreställning i riksdagen ett narrspel.
Ytterligare en djupt stötande särbehandling gör lagrådsremissen och Reepalu utredning sig skyldig till. De skapar av ideologiska skäl en särbehandling av näringsfriheten. Debattörerna skriver:
I lagrådsremissen föreslås att så kallade idéburna aktörer skall gynnas och därför undantas från delar av det föreslagna regelsystemet. Ett sådant undantag strider mot den uttryckliga regleringen i regeringsformen att inskränkningar i rätten att driva näring aldrig får ske i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.
Vinstfriheten är dumheter av stora mått. Att inte hålla sig till rättsprinciperna för Sverige säger bara att regeringen på denna punkt är odugliga. Jag hoppas innerligt att Lagrådet underkänner lagrådsremissen. Skulle regeringen trots det lägga fram en propp om vinstbegränsningar säger det mer om den än de som kommer att rösta i riksdagen mot en grundlagsvidrig propp.

Media SvD 
 

tisdag 23 januari 2018

Den högre utbildningsfabriken

Alla samhällen mår bra av att så många som möjligt skaffar sig högre kunskaper. Denna möjlighet var uteslutet för många en gång i världen, innan studiemedel gjorde det möjligt för intelligensreserven att göra klassresan.

Svenska Dagbladet har i en serie artiklar skrivit om utbildningsfabriken på akademisk nivå. Den ser annorlunda ut idag än när jag själv gick på KTH (bilden ovan). En studie gjord av Universitetskanslersämbetet, UKÄ, visar att andelen elever på toppuniversiteten med föräldrar med låg utbildningsnivå är skrämmande låg. Tittar jag på mitt gamla lärosäte är endast 15 procent av studenterna från hem med lågutbildade, 49 procent från hem med högutbildade föräldrar och 36 procent från hem med medelutbildning typ gymnasiet. Än värre är det på Handelshögskolan, HHS, där går endast 2 procent elever från hem med låg utbildning.

Eftersom jag själv tillhörde gruppen med lågutbildade föräldrar skulle det vara intressant att sett hur stor andel den var i början på 1970-talet. Det jag vet är att några av mina ungdomsvänner, som kom från dessa förhållande, gick på KTH och skaffade sig en civilingenjörsexamen utan hjälp hemifrån. Det som slår mig är hur det var möjligt då men inte nu. Har vi en annan syn på värdet av att utbilda sig eller är det något annat. Jag reflekterade över det på min tidslinje på Facebook:
Ska alla bli dokusåpa deltagare istället för att skaffa sig en gedigen utbildning? Inte hade man föräldrar som var studievana, men tillhörde intelligensreserven. De hade inte de ekonomiska möjligheterna som finns idag till att studera vidare efter fortsättningsskolan. Så någon hjälp hemifrån med läxor och annat hade man inte under hela studietiden. Den fick man fixa själv. Så vad har gjort samhället så uppdelat när det gäller att inte ta sig ur sitt sociala sammanhang?
Frågan är viktig att ställa sig eftersom vi lever i ett samhälle som kräver kunskaper på toppnivå för att välfärden ska utvecklas. För dynamiken är avgörande för kunskapsalstring. Jag håller med rektorn på Handelshögskolan:
Om alla har liknande bakgrund blir det ingen kreativ höjd och ingen intellektuell spänst, säger Lars Strannegård. 
Hög tid att samhället mer ser till att barn ges motivation för att bli något. Med erfarenheter från olika bakgrunder skapas dynamiken i välfärden. Min kusin Stig Karlsson, teolog och bokförläggare, skrev en kommentar till mitt inlägg:
Jag hade inte speciellt bra betyg men lätt för mig, men jag trodde inte jag skulle klara universitetsstudier- för det var aldrig någon som uppmuntrade mig att tro det.
Här tror jag grundskolan har en viktig uppgift att låta eleverna från förskoleklassen upp till årskurs 9 ge en inblick i vad kunskaper kan användas till. Om studie- och yrkesvägledningen är byggd så att elever förstår vikten av olika ämnes betydelser, för yrkeslivet, skulle det ge ökad motivation att våga ta steget till universitetsstudier.    

Media SvD