lördag 4 juli 2015

Lekstuga för kränkta

En olustigt fenomen håller på att sprida sig i den akademiska världen. Varningsmärkningen "trigger warnings" verkar på gång för litteratur som kan störa. Känsloklet av en sådan art är det farligaste som finns i en värld som ska bygga fakta och samband. Känslor hör inte hemma i den akademiska världen. Bara logik kopplat med fantasi.
Sakine Madon går till storms med den lekstuga som verkar sprida sig bland studenter och den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Hon skriver:
masterstudenten Madeleine Eriksson. Hon sa att det inte finns någon poäng med att tillåta alla fria tankar om det exkluderar eller marginaliserar vissa människor. Just yttrandefriheten tycks väga mycket lätt för förespråkarna av trigger warnings.
När man hör det undrar man hur begåvade dagens studenter är? Det är i brytningen mellan olika åsikter världen alltid flyttats framåt. Inte när man begränsar yttrandefriheten. Då blir det som i alla förtyskar stater. Man undra om dagens studenter inte hört talas om Nazityskland bokbål. Eller andra modernare företeelser som Putins Ryssland. När akademin i form av Uppsala universitet startar ett råd för lika villkor har hela tanken om problemlösning och kritiskt tänkande förfelats. En professor från detta anrika lärosäte har mage att påstå följande:
Vi måste ha litteraturlistor som lever upp till dagens demokrativärden, hävdade hon. I vetenskapens och yttrandefrihetens namn kan man inte acceptera att människor kränks, löd argumentet.
Man tar sig för pannan. Är detta inte avskedsgrundad skäl? Den dag professorer och andra tar sig för att reglera åsikter är de lika förkastliga som sektledare. Då har vi skapat ett intellektuellt prästerskap som har makten över vad som är politiskt korrekt för den okunnig populasen.  Då har akademin spelat ut sin roll som kunskapsutvecklare.

Fakta och samband är det som avgör kunskaper inte tyckande och känslokletad lekstuga för lättkränkta.

Media Expressen     

fredag 3 juli 2015

Pengar inte skolans problem

Åter har politikerna käbblat om lösningar och Quick-fix. I går gick MP och utbildningsminister Fridolin ut i Almedalen 2015 med budskapet:
Vi behöver ett mer jämlikt skolsystem för att höja kunskapsresultaten. I dag slutar statens ansvar vid inspektion och kritik, ingen myndighet har möjlighet att hjälpa huvudmännen att göra rätt. Det ska vara slut på det.
I nästa andetag börja både M och MP att diskuterar att statsbidragen ska riktas till de skolor som har problem. En vällovlig tanke. Frågan är bara löser det några problem med skolans kunskapsresultat. Är det en jämlik skola som är problemet? Svaret är som vanligt skolans problem är inte pengar utan hur de används.
Skolan är på intet sätt underfinansierad. Sverige satsar 6,3 procent av BNP på skolan. Snittet i OECD är 5,7 procent. Problemet är snarare avsaknaden av en strukturerat sätt att arbeta i skolan. En skola som saknar systematik och struktur är dömd att inte bli bättre än den enskilda individen i skolan.

Frågan är om staten är bättre på att ta över enskilt problemtyngda skolor. Moderaterna säger så här om MPs förslag:
Camilla Waltersson Görnvall (M) menar dock att förslaget inte räcker, utan tycker att det också behövs att staten kan ta över skolor som inte når upp till kraven, vilket är ett förslag som M lagt fram. Regeringen vill å sin sida att Skolverket ska teckna avtal med problemskolor som man istället vill gå in och stötta.
Om man sak ägna sig åt turnround av verksamheter är det inte andra ägare som ska göra det. Vore klokare om Sverige tog efter och anpassade exemplet från London och skolorna i Hackney. Skapa ny ledning och lärare med mandat från "ägarna" att rätt upp skolorna. Ett mandat att skapa en skolkultur där man inte ifrågasätter varandra utan har en gemensam bild över skolan och dess uppgift. Samt en pedagogisk struktur och systematik i hur undervisningen utvecklas. Utan detta hamnar pengarna i skolans svarta hål.

Media SvD, Sydsvenskan
Blogginlägg Pluraword
Källa: Myter om skolan hindrar utveckling (2013) - SKL

torsdag 2 juli 2015

Huvudet avgör resultat i offentlig verksamhet

Den största skillnaden mellan offentlig och privat verksamhet är hur resultat skapas. Svenskt Kvalitetsindex har tagit fram en rapport inför ett seminarium i Almedalen 2015. Den innehåller många intressanta uppgifter. Däribland vad som skapar resultat.
Humankapitalet är viktigt för att skapa kreativa idéer om en verksamhets utbud av tjänster. Problemet med humankapitalet är flyktigheten. Både över tid som rum. Vad händer med hjärnkollen över tiden. Hur mycket kommer vi ihåg och vilken förmåga har vi som individer att lagra information.

I offentlig verksamhet är tydligen humankapitalet avgörande för resultatet av verksamheten. Denna bild bekräftade jag för tio år sedan genom att i ett styrkort notera att de mätningar jag gjorde inom vården. Tydligen är bilden inte ändrad. Noterar samma sak när det gäller skolan. Tyvärr är resultaten i skolan allt för beroende av enskilda medarbetares förmåga. Ett oroande tecken. Vad händer när medarbetare går hem på kvällen och inte kommer tillbaka dagen därpå?

Den frågan ställde jag och många med mig i den privata tjänstesektorn för tjugo år sedan. Då var även den högst beroende av individen för att skapa resultat. Med bank- och fastighetskrisen blev det uppenbart hur sårbar en verksamhet är som är beroende av bara människorna i verksamheten. Då börjades arbetet med att skapa strukturkapital.
Mätningarna gjorda av Svenskt Kvalitetsindex visar just att resultatet i privat verksamhet kommer i huvudsaklig del genom ändamålsenliga strukturer. Här ligger utmaningen för den offentliga verksamheten. Speciellt inom skolan. Skolan har låg mognad när det gäller att implementera både digitala styrsystem som pedagogiska läromedel och sättet att undervisa. IT-satsningarna har oftast berott på enskilda individers förmågor. Inte på en medveten strategi för att lyckas skapa en hållbar skola över tiden. Hög tid att offentlig verksamhet byter perspektiv och bygger stabila stödsystem som är mindre beroende av individen.

Källa:
Management Index 2015, Svenskt Kvalitetsindex.  


tisdag 30 juni 2015

Järnblod

Järnblod är den sista boken i spänningssviten om Annika Bengtzon som startade med Sprängaren. Liza Marklund har lyckats hålla spänningen upp i sviten. En bladvändare från början till slut. Även om hon inte är älskad av alla systrar för sitt språk.

Järnblod rör sig på tre plan. På de strukturella planet om mediebranschens problem med pappersprasslet. Försent ska syndaren vakna är sammanfattningen om de konvulsioner mediehusen lever under nu när gatans parlament även nåt journalistiken.  På det andra planet Annika Bengtzons journalistiska gärning att jaga kriminella. Tredje planet det personliga att göra upp med sina spöken och försonas med sitt förflutna.
Läs boken. Ger nya funderingar om livet och döden. Lika väl som den tid vi lever i. Men man vet aldrig, finns det en fortsättning?
 

Ordmoln med floskler

Floskelvarningen är stor i det politiska språket. I Almedalen inträffade just det 2015 när Stefan Löfven använder ordet utvecklingsmoral. PR-nissarna och partifolket verkar tycka att de skapat en modern fyndighet på ordet arbetsmoral. En av S deviser genom tiderna har tidigare varit Gör din plikt - kräv din rätt. Börjar man fundera på ordkombon utveckling och moral blir det svårt. Första som dyker upp är ska man utveckla moralen? För det andra vad betyder orden. Om vi väljer det sista ordet i kombon moral så definierar ordboken det som:
  1. uppfattning om rätt och orätt som styr värdering
  2. (kollektiv) andlig styrka
  3. djupare lärdom som kan erhållas av berättelser
För att citera Oscar Wilde:
Moral är den hållning vi intar gentemot människor vi inte tål.

Dyker vi på den första ordet i kombon utveckling definierar ordboken den som:
  1. process varvid något förändras
  2. (uppkomst och) spridning
Om man skulle våga sig på att försöka tolka innebörden av ordkombon utvecklingsmoral skulle det bli:
sprid den rätta vägen
Vilken väg kan man fundera på. Ordet moral är egentligen det sätt vi beter oss utifrån de etiska regler som finns. Som bekant skiftar de.




Inte helt enkelt att tyda vad Stefan Löfven och S vill med ordkombon. Den ger allt för många tolkningar i förhållande till vad jag tror han vill sända för signal:

Förbättra världen med rätt beteende

Frågan är var det det Stefan Löfven menade i sitt tal den 29 juni 2015.



söndag 28 juni 2015

Utbildningen bestämms från LO-borgen

LO vill att utbildningen ska bestämmas på andra villkor än de demokratiska i riksdagen. I ett debattinlägg i SvD går LO-ekonomen Torbjörn Hållö in på hur arbetsgivaravgifter kan styra på ett sätt att den påverkar utbildningen. Han skriver:
En annan viktigt faktor är kvaliteten på gymnasieutbildningen där program med god samverkan med den relevanta branschen generellt skapar bra förutsättningar för jobb.
En modell kan vara en sänkt arbetsgivaravgift för arbetsgivare som har ett organiserat samarbete med grundskola, gymnasieskola eller högskola kring till exempel innehållet i utbildningen, praktik och elevernas övergång till arbetslivet.  
Med den synen gör sig inte läroanstalterna, forskningen och regeringen besvär om innehållet i undervisningen. Kursplaner och ämnesplaner måste då anpassas efter vad industrin efterfrågar inte vad som är nödvändigt ur en samhällsutveckling.
Dessutom är Torbjörn Hållö inne på en gammal S-märkt politik med att gynna storföretag och högproduktiva jobb. Han skriver:
Men då Sverige har en internationellt mycket produktiv industrisektor medan delar av tjänstesektorn har en internationellt svag produktivitet så kan Sverige påverkas mer negativt än andra länder av den pågående omvandlingen av näringslivet. I dag används dessutom skattesubventioner - till exempel Rot och Rut – för att flytta arbetskraft från sektorer med högre produktivitet till sektorer med lägre produktivitet.
En elitistisk tanke. Sveriges problem är att vi i hög grad har ett utanförskap för individer som av en eller annan anledning inte kan eller har förmåga att omfattas av de högproduktiva yrkena som kräver mer kunskap än det gamla traditionella industrijobbet.

Dessutom gör Torbjörn Hållö en tankegroda i sitt resonemang. Industrins behov av fysik arbetskraft har stadigt minskat sedan mitten av 1960-talet. Tillväxten i arbetsmarknaden har skapats i tjänstesektorn. Då främst den offentliga. Idag ser vi en helt annat mönster. Både industrin och tjänsterna robotiseras. Internets insteg i tillvaron ändrar kraftigt förutsättningarna för traditionellt tjänstemäns arbete. Större andel standardiserade tjänster kommer att tas över av robotar. Det innebär i princip att vi kommer att se två sektorer som kommer att kräva fysik arbetskraft.

Sektorer som fortfarande är svåra att mekanisera är de som kräver högt specialiserat kunskapsinnehåll och de där förutsättningarna fortfarande kräver handpåläggning. Vad vi pratar om är specialister och hantverkare. Om det har jag skrivit i ett blogginlägg (länk nedan) för snart fem år sedan.

Dessutom kan man fundera över sättet att organisera den offentliga verksamheten. Både inom vården och skolan. Inom vården är det lättare att robotisera utförande på specialistsjukhusen likaväl som inom primärvården. Ta bara det här med läkare på distans som tillämpas i glesbygden. Inom skolan kommer kravet på att organisera läraryrket att påverkas. Med ett behov av 75 000 lärare inom fem år säger det sig själv att det är en orimlighet att uppfylla även om man lyckas höja lärarlönerna.  Det kräver nya sätt att skapa undervisning på.

Så svenskt samhälle står inför stora omdaningar från det vi är vana att se. Samhälle styrt mer av den moderna tekniken som fordrar mindre fysisk handpåläggning. Då är LOs tankar en aningen kontraproduktiva likaväl som S mål om Europas lägsta arbetslöshet.

Media SvD
Blogginlägg Pluraword     

fredag 26 juni 2015

Ständigt denna motivation

Motivation är en viktig drivkraft i alla sammanhang. Den bör helst komma inifrån. Men den hjälps på traven av omgivningen som understöder den. Skolan är inget undantag från det. Lärarnas Riksförbund, LR, och Sveriges elevkårer har pejlat in gymnasieelevers motivation till studier. I undersökningen de gjort noteras att 53 % av eleverna känner låg studiemotivation. Mest är det bland elever från yrkesprogrammen. Emil Gustavsson ordförande i Sveriges elevråd säger:
Vi har sett i andra studier att motivationen dalat från årskurs fem till åtta och misstänkt att det följt med ända upp på gymnasiet. Det är bittra siffror, men man måste våga ställa krav på eleverna. Gymnasieelever har i princip inga andra incitament för att gå i skolan än att lära sig och känna sig motiverade.
Är detta ett momentum för att den sittande regeringen att vill göra gymnasieskolan obligatorisk när skolan inte lyckas hålla elever motiverade?
Emil Gustavsson tror att det finns risk för att skolan blir ett politiskt slagträ. Bo Jansson, LR, däremot slår näven i bordet:
Alla är ju överens om att lärarna måste ha högre löner, att vi måste ha utbildade lärare i skolan och det är politikerna som har makten. Sluta snacka, gör det!
Så enkelt kanske det inte är. Enligt en gymnasielärare som tycker det är befogat att ifrågasätta lärarnas förmåga anger tre skäl till varför det ser ut som det gör:
  1. Förberedelsetiden knapras på till annat icke värdeskapande
  2. För låg kompetens hos lärarstudenter
  3. Dålig kompetensuteveckling
Säkert ligger det mycket i detta. Den bild som gymnasielever ger är tappat förtroende för lärarna.  Eleven Erica Green säger till SvD:
Jag är säker på att det finns jättemånga bra lärare där ute. Men de har inte tillräckligt med tid. De har så mycket administrativa uppgifter att de inte hinner planera undervisningen. Skulle de ta sig tid tvingas de göra det obetalt, utanför arbetstid.
Undersökningen visar att hela 87 % av eleverna vill ha mer engagerade och ämneskunniga lärare. Om vi för en stund funderar på vad forskningen säger om bra och kunniga lärare kännetecknas dessa av följande. Lärare i klassrummet ska vara effektiva att arbeta och se vad som är värdefulla faktorer för eleven. Ha flera olika inlärningsmetoder. Lärarna och eleverna har god dialog där läraren ser varje enskild elev och fokuserar på arbetet i klassrummet. Därutöver ska lärarna ha en strukturerad undervisning med frihet inom ramarna för eleverna. Undervisningen är till viss del differentierad. Men det kanske viktigaste att lärarna har positiv förväntan på elevers resultat med vidhängande beröm.

Går vi över till lärarens betydelse så finns det flera avgörande faktorer. Några är lärarens utbildning. Lärarens sociala koder genom de ledarstilar hen tillämpar. Att lärarna är medvetna om om sin egna och andras begreppsutveckling och kunskapsutveckling. Sist men inte minst, har lärarna tillgång till forskning och andras synsätt men också olika metoder för lärandet.

Som synes är det både en medveten utbildning på lärarutbildningen utöver ämneskunskap som avgör kvaliteten på lärarstudenterna. Och en ständigt kompetensutveckling under yrkeslivet som måste till. Till detta även lärarens förmåga att leda. Lärarna borde fråga sig själv: Vem är jag att leda.

Avslutningsvis vill jag citera en "gammal" gymnasielärare:
Att vara pedagog kräver mer än kunskaper i ämnet som det undervisas i.


Media SvD1, SvD2