lördag 20 september 2014

Brunrosa röra

Ytterkanterna kommer valet 2014 att gå till historien som. Där svenskarna röstade efter övertygelse. Inte det traditionella mönstret. Daniel Suhonen och Enna Gerin går på DN Debatt in på den mera värdestyrda skalan i politiken. Allt ifrån feminismen till neonazistiska strömningar. I valet 2014 har vi fått en brunrosa strömning. Vänstervindarna detta valår har tydligt svängt mot feminismen i Fi. En form av radikalfeminism med rötter i Marxismen. På den andra ytterkanten finns de främlingsfientliga strömningarna med SD som budbärare.


Den traditionella vänster-höger skalan i svensk politik verkar tappat sin betydelse. Kanske inte så konstigt nu när vi lämnat 1900-talspolitiken bakom oss. Med ökad bildningsnivå i samhället försvinner de klassiska politiska dimensionen. Klasskampen är inte lika tydlig mellan kapitalägare och arbetare i en klassiska meningen. Med tiden har kollektivit ersatts av individen. Individen har makten över röstandet genom att gå från partier till individer. Det syns tydligt med det ökande personkryssandet och att medborgarna blivit mer enfrågeorienterade.


Värderingar börjar göra sig mer tydlig i politiken. Ord som feminism, jämlikhet, solidaritet, integration, bildning, m fl blir mer viktiga. Det märks tydligt när de flesta traditionella partierna trängs i mitten när den värdeskapande axeln. Här har de traditionella partierna sin utmaning.


Ytterligare en faktor som gör att rösningsmönstret ändrats är hur samhället är uppbyggt. På 50- och 60-talet minskade bondesamhället. På 70-talet minskade industrisamhället. Tjänstesamhället växte fram under 80-talet. Idag är vi inne i det som brukar kallas för kunskapssamhället. Om endast 23 procent av befolkningen tillhör det som är klassisk arbetarmark är det inte underligt att den politiska logiken förändrats. Samtidigt ser vi idag samma bekymmer inom tjänstesektorn. Där håller de traditionella enkla jobben att försvinna med hjälp av den it-tekniken.


Med det komplexa samhälle som växt fram behövs ny politik skapas. Det är 2014 års val som blir startskottet för denna politiska omvandling. Retropolitik på vänsterkanten har prövats och inte befunnits trovärdig. Inte heller Alliansens ensidiga jobbpolitik. Partierna måst hitta en ny bild av det framtida Sverige och hur man löser samhällets problem.


Media DN            

tisdag 16 september 2014

Ständigt denna budget

Blir lite Ture Sventonsk ibland. Idag kan man notera att Per Westerberg har haft möte med talmanspresidiet. Han utryckte sig rätt precist vad som gäller:
Min uppgift som sonderare måste vara för en regering som har förutsättningar att klara budgetbeslutet i december.
Snabbt inställer sig frågan: hur ska det lösas? Om man har krav på dig att bilda en regering och dessutom att man ska lyckas få igenom budgeten?


En delikat uppgift för en blivande statsminister med det parlamentariska läget i riksdagen efter valet. Om Löfven får uppdraget hur ska han se till att klar budgetbeslutet. Det duger ju inte att bara hyfsa till S+MP budgetar till ett förslag när han exkluderat V. Den budgeten kommer inte att klar riksdagen.


Då måste han se till att få med V. Vad kostar det? Och hoppas på att SD lägger ned sin röst. Det är ju knappast troligt att SD gör. Här kommer SD att utnyttja sin vågmästarroll.


Om Alliansen gör allvar av sitt uttalande på valnatten att de ska lägga fram sin budget som är framförhandla som ett motförslag blir det en rysare. Då finns det möjlighet att SD gör slag i saken och röstar fram Alliansens budget. I det läget tvingas Löfven att administrera Alliansens budget om de vill sitta kvar. Å den situationen är osannorlik. Blir det nyval innan jul?


Media DN

måndag 15 september 2014

Sverige vi har ett resultat

Väljarna har sagt sitt i riksdagsvalet 2014. Medborgarna har en större makt att säga sitt idag. Man är inte lika trogen som förr. Valet vara ett kraftigt missnöjesval. Inte mot Alliansen i sig som man först kan tro, utan mot etablerade sanningar. Globaliseringens konsekvenser har på fullt allvar givit ytterkanterna råg i ryggen. Både Fi och SD har framgångar även om inte Fi kom in iriksdagen. Deras framgångar speglar en osäkerhet i valmanskåren.


Osäkerheten bygger också på att ingen av de traditionella partierna har lyckas presentera en framtidsbild av Sverige. Var ska Sverige befinna sig i en globaliserad värld. Vad är Sverigebilden. Den har inte presenterats av Alliansen lika lite som S och V har kunnat lyfta sig från sin retropolitik. Vänstersvängen i MP lönade sig inte mer än att de möjligen kan få sitta i en S-ledd regering. V fick dessutom storstryk på sin fråga om vinster i välfärden.


Det parlamentariska läget är knepigt. Ingen av blocken har egen majoritet. S+MP är mindre än Alliansen. Om S, V och MP inte lyckas lägga en hållbar budget och Alliansen lägger sin budget som motion i riksdagen blir det konfrontation. Löfven och Andersson bäddade för den dragskörd de sådde genom att inte släppte igenom Alliansens budget i dess helhet för ett halvår sedan. Nu kommer de få smaka på sin egen medicin.


Sannorlikheten är stor att det kan bli nyval på detta. Om det blir innan jul eller under nästa år återstår att se. Sverige vi har ett resultat: Ny statsminister men svag regering och en splittrad riksdag. 

söndag 14 september 2014

Gör din plikt

Ordet plikt kan kännas omodernt och skrämmande. Inte nog med att det är snudd på en skyldighet att utöva sin demokratiska rätt är plikten avgörande. Demokrati är inte en självklarhet. Se bara utvecklingen i Hongkong där Peking börjar luckra upp avtalet med Storbritannien om 50 års särställning. Där är demokrati inte längre en självklarhet.


Idag går vi i Sverige till valurnorna och lägger vår röst. En röst för vilket samhälle vi vill ha under kommande fyra år. Då kan ledarredaktionen på SvD ledarsida vara en VDN-märkning över gångna åtta åren.


Samtidigt noterar jag att detta val möjligen för första gången kan bli ett genusval. Kvinnor röstar mer åt vänster och män mer åt höger. OM det bara vore det en könet som röstar vet vi utgången. Här kommer könsblandningen i valmanskåren att kanske avgöra valets utgång. OM mindre män som röstar är valvinden given. OM det är mer män som röstar har vi en annan valvind. OM det är ungefär lika antal män och kvinnor blir det en rafflande historia.


Den som lever får se. Gör din demokratiska plikt.


Media DN, SvD  

måndag 8 september 2014

PISA-toppen utopi

Utopin i Björklunds önska om att Sverige ska vara i toppen på PISA är att skolan bara ska ägnar sig åt tre saker: läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Två av dem är färdighetsberoende. Läsa och räkna är två olika språk att lära sig att förstå. Därför är det viktigt att i tidiga åren se till att eleven både knäcka koden och förstå innebörd av ord och formler.


Ta bara skillnaden mellan språk och matematik. I språk är en parantes en oväsentlighet. I matematik är det en väsentlighet. Har man inte denna grundläggande insikten fungerar inte resten. Därför bör vi snarare göra som i Finland. Sätt in stödet i unga år inom ordinarie undervisning. Strunta i alla åtgärdsprogram i normalfallet år 1 - 3.


I SvD 140908 intervjuas James Nottingham om PISA och däribland betyg. Han säger:
Problemet är inte betyg i sig, utan hur de används: för att rangordna eleverna.
Där är jag helt med på noterna. Dagens betygssystem är målrelaterat och ska visa i vilken grad eleven själv nått uppsatta kunskapsmål. Inte som i det gamla relativa systemet rangordnas. Här gör sig skolan skyldig till att i stort sätt fortfarande använda det relativa tänkandet. En skam utan dess like. Teoretisk kan det finnas betyget A i en klass i alla ämnen. Det finns ingen rangordnings funktion i ett målrelaterat betygssystem mer än i vilken grad eleven hanterar fakta och förmågan att använda den.


Mycket kan sägas om betyg och färdigheter. Men att bara fokusera på att nå PISA-toppen är fel väg. Lydnad och auktoritär styrning lämnade vi redan på 60-talet i Sverige.


Media SvD

tisdag 2 september 2014

Skolplikt på tapeten

Vad är värst? En tioårig grundskolan eller skolplikt i 13 år. Det kan man ha olika synpunkter på. För det första varför denna eviga skolplikt? Vore smartare om vi genomförde en läroplikt som i Finland. En plikt som inte är beroende av att fysiskt pallra sig till en skola utan att plikten att lära sig. Två vitt skilda synsätt.


För det andra, om vi ska knaggla vidare med skolplikt kan man fråga sig vad som är smartast. Att faktiskt omvandla förskoleklassen till en obligatorisk klass. Eller att låsa in personer i en skola från 7 års åldern tills 19 årsåldern. Hur mycket effekt får man ut av elever som är skoltrötta redan i 14 årsålder om tvånget finns?


Samtidigt kan man fundera på vad har grundskolan då för funktion? Om det är obligatoriskt att gå till gymnasieskolan vad spelar då betyg i år 9 för roll? Man behöver ju inte sträva för att ta sig in på en högre utbildning. Motivationen är inte så hög för sådant i den åldern. Det är få som vet vad de vill i den ålder. Mycket annat som pockar på.


När nu Chicken-racet är över för skolans del kan man konstara att S åkte över stupet eftersom Alliansen hoppade av en dag före.


Media DN

fredag 29 augusti 2014

Fel sorts kvalitetsmått

Skoldebatten har vissa inslag av dumhet. En är S krav på samma lärartäthet oavsett driftsform. Förslaget från S är att lärartätheten är det viktigaste kvalitetsmåttet. Man häpnar. En sådan klok man som Löfven har gått på denna nit. De skulle var lika som att säga att vi ska ett givet antal anställda för att producera lastbilar oavsett om det är Volvo eller Scania. Var och en förstår att Volvo har ett sätt att jobba som innebär en given bemanning för att lyckas vara världens största lastbilstillverkare. Scania har gått en annan väg och har en helt annan struktur i sin tillverkning. Därmed ett annat bemanningsförhållande.


Med det sagt inser säkert alla att lärartäthet inte är kvalitetsmått relaterat till det resultat undervisningen kommer att ge. Det är inte mängden skallar som avgör vilket kunskapsresultat som kommer ut av undervisningen. För att göra samma sak med ökat antal personer leder aldrig till efterfrågat resultat utan ökar bara ineffektiviteten i lärandet. Om lärartätheten skulle vara avgörande måste först pedagogiken ändras för att få ut effekten. Det är relationen lärare och elev som avgör.


Dessutom att använda kommunal skola som norm för pedagogiken är även det huvudlöst. Om så är fallet varför har kommunala skolor inte bättre resultat. Jo, för att amatörer till politiker har tagit på sig en större kostym än de mäktar med. Ingen eller få som sitter i de kommunala nämnderna har professionalitet i pedagogik. Då blir det rysligt fel när de som amatörer ska tala om hur undervisningen ska gå till. Utöver det kliver de över sina befogenheter enligt gällande regelverk som skollagen. Undervisningen är något som är lärarnas domän kopplat till läroplanens mål. Inget som den politiska nämnden överhuvudtaget ska bry sig om.


Så S har hittat fel kvalitetsmått. Det borde Löfven veta från sin tid som fackbas.


Media SvD