Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 18 september 2017

Löftena kunna ej svika

Pingströrelsen är samtida med den svenska välståndet och folkhemmet. Per-Albin skapade den sekulära staten medan Lewi skapade det tungomålstalande civilsamhället. Lewi Pethrus ledarskap kännetecknas av ett entreprenöriellt ledarskap. I Joel Halldorf bok Biskop Lewi Pethrus får vi följa en av 1900-talet stora ledare i Sverige.
Berättelsen om Lewi Pethrus är en intressant studie i hur man skapar en rörelse som ständigt växer. Från ett 70-tal medlemmar 1913 när Filadelfiaförsamlingen utesluts ur Baptistsamfundet. Till att i mitten av 1980-talet runt 100 000. Detta präglade synen på hur rörelsen skulle byggas upp. Man strävade efter fria församlingar utan en samfundsorganisation. Varje församling var sin egen lyckas smed. En paradox kan man tycka, men den ständigt växande rörelsen klarade att hålla ihop tack vare en stark person med sitt informella ledarskap (Se blogginlägg Informellt ledarskap, länk nedan)

Joel Halldorfs biografi är mer en vetenskaplig avhandling än något annat. Boken är befriad från personligt tyckande och bygger på gedigen kyrkohistorisk forskning, med ett omfattande källmaterial i botten. Bara notförteckningen i bokens slut omfattar 54 sidor. Boken är ovanlig på så vis att Joel har lyckats skapa ett driv i texten som gör att det svårligen går att lägga boken ifrån sig.
Boken spänner över sju decennier. Från den unga västgötska pojken som blir föreståndare i en församling i Lidköping till föreståndare för nordens största frikyrkoförsamling Filadelfia i Stockholm. Pethrus var en romantiker som byggde sin kyrka. Här får vi stifta bekantskap med pastorn med en förmåga som kännetecknar entreprenörer. Han satte upp mål och ledde rörelsen mot dessa mål. Därutöver, han hade ett brett kontaktnät och relationer som var viktig för rörelsen. Som om inte det räckte, han förmådde att formulera rörelsens visioner och läromässiga karaktär. Man skulle kunna sammanfatta det med hans sång:
Löftena kunna ej svika. Nej, de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat. Allt vad han lovat har.
Utöver detta är det intressanta jämförelser Joel Halldorf gör kring biskopsskapet. Efter som pingströrelsen inte i formell mening var ett samfund var dock Lewi Pethrus, via sitt författarskap, läromästare. Det som normalt finns i Svenska kyrkan och andra samfund i form av biskopar. Runt sig hade han även andra tongivande pastorer i rörelsen som fungerade som uttolkare. Man skulle kunna säga att Lewi Pethrus var ärkebiskop och de andra biskopar. En av dem var Georg Gustafsson.
Allmänt kallad Guds lille revolutionär. Denna smålänning hade en bred förankring i pingströrelsen. Han var föreståndare i stora pingstförsamlingar som Norrköping, Eskilstuna och Jönköping. Inom parentes var han föreståndare i Filadelfiaförsamlingen I Eskilstuna under mina första levnadsår. Hans bror Simon Gustafsson var vice föreståndare. Båda var gudabenådade estradörer och talare. De hade förmågan att förmedla det kristna budskapet. Som åhörare fängslades man så tid och rum försvann. Där låg Lewi Pethrus i lä.

Boken innehåller beskrivningar av de stridigheter som alltid förekommer i framgångsrika verksamheter. Lidmanstriden är väl den mest kända och uppslitande under 1900-talet. I botten låg synen på hur pingströrelsen utvecklades. Sven Lidman tyckte att svinintresset tagit över. Med svinintresset menade han att ekonomi och intresseverksamheter hade fått större rum än det rena karismatiska. Man kan klart säga att pingströrelsen i mycket gick från en folkrörelse till företagsrörelse. 

Kända sådana är Tidningen Dagen. IBRA radio, som Lewi Pethrus grundade och som han använde mot socialdemokratin för att bryta radiomonopolet. Han lyckades och tillåtelse att bygga upp närradiostationer kom. Sedan att Stenbeck kommersialiserade radio och TV är en annan sak. På det politiska planet var han grundare till Kristen demokratisk samling, KDS, för att värna kristendomens status i landet. Idag heter partiet KD och sitter i riksdagen.

Joel Halldorf har med boken lyckats vetenskapligt beskriva en avgörande del av svensk 1900-tals historia, fast den varit dold för många. Berättelsen är värd att läsa även för personer som inte har rötter i Frikyrkosverige. Man får en inblick i utveckling av Sverige genom en man som var större än den rörelse han en gång startade och ledde.

Blogginlägg:
Informellt ledarskap  
      
  
  

torsdag 14 september 2017

Textsamtal & Bildpromenader

Överallt möts vi av texter och bilder. Detta oavsett det är i böcker, tidningar eller i digitala medier. Dagligen sköljs vi över av information att hantera. Var kommer texten och bilden ifrån? Hur ska vi förhålla oss till det vi läser och ser. Då är ordförståelse och bildtolkning avgörande. Vilket sammanhang speglar texten och vad kan vi dra ut av orden. Hur vet vi att texten speglar verkligheten? Vad visar bilden och var är den tagen.

Om detta skriver Anne-Marie Körling i sin senaste bok Textsamtal & Bildpromenader. En bok för lärare att studera oavsett vilket ämne de undervisar i.
Boken ger läraren en ram att hålla sig till för att få allas delaktighet i undervisningen. Det här med att välja texter och ur det skapa frågor att undervisa kring. Barnens lärande och nyfikenhet skapas genom att de får vara delaktiga i funderandet kring texter och svar på hur tillgänglig texten är. Hur formulerar sig författaren? Vad vill texten säga? Hur byggs meningarna upp? Boken berör också hur applicera man frågor kring texten och hur gör man en återkommande undervisning. Till detta innehåller boken många exempel på textsamtal.

Det här med bildpromenader är intressant. När jag gick i skolan fick jag alltid höra att jag bara tittade på bilder. Orden svor och jag hade en låg läshastighet, vilket gjorde det svårt att hänga med. Men bilden i kombo med att hunnit läst någon mening gjorde att jag kunde svara på vad jag läst. I vuxen ålder kan jag säga att min fantasi stimulerades av att titta på bilden och sedan dyka in i texten. Bilden ger alltid ett budskap och de grundläggande momenten är:
  • Vad ser vi?
  • Vad tror/tänker vi?
  • Vad ser vi inte?
  • Vilka frågor vill vi ställa?
  • Hur samspelar text och bild?
  • Syfte och avsändare?
Ett sätt att studera bilder är att gå från detalj till helhet.
Ett sätt att presentera en person kan vara som bilden ovan. Vad speglar klockan på armen? Vad berättar den om personen? Var är bilden tagen? Vilket speciellt tillfälle är klockan en viktig signal? När vi funderat och fått fram många svar kan vi börja fundera på vad skulle vi vilja säga till hen. Om vi låter alla presentera sig för hen genom att säga sitt namn ungefär så här:
Hej, jag heter Jan, med mig kan du prata om tid.
När vi nyfiket fundera på vad vill hen säga presenterar vi hela bilden.
Fotot presenterar mig som nyss fyllda tio år. Bilden fångar alla de 10-årspresenter jag fick. Då noteras att jag stolt försöker visa upp min första riktiga klocka på vänsterhanden. Därefter kan man ställa en massa följdfrågor. Vilka är de övriga presenterna? Var är bilden tagen 1962? Så här kan man fortsätta att hitta feta frågor för att verkligen skapa en förståelse för vad bilden innehåller och vill sända för budskap.

Boken har givit mig mycken ny kunskap hur källkritik, ordförståelse och lärande kan se ut. Och hur detta borde vara en undervisningsmetod, oavsett det är barn i förskolan eller elever i skolan. Kanske till och med akademisk grundutbildning skulle kunna tillämpa samma teknik för att problematisera. Så har du inte läs boken har du en fortbildning som heter duga framför dig.

Bok:
Körling, Anne-Marie (2017) - Textsamtal & Bildpromenad, Lärarförlaget


onsdag 13 september 2017

Skolan och regeringsförklaringen

Stefan Löfven har lagt fram sin sista regeringsförklaring den 12 september 2017. Märks att det är val nästa år, regeringsförklaringen innehållet hurra vad vi är bra.
Regeringsförklaring kopplat till skolan är på ungefär en sida. Den innehåller inget som redan är känt. Statsministern räknar upp följande:
  • Läsa-räkna-skriv garanti
  • Bemannade skolbibliotek
  • Skolstart vid sex års ålder
  • Specialpedagogiken stärks 
  • Fler speciallärare utbildas
  • Skolkommissionens förslag för en jämlikare skolan
  • Skolsegregationen ska brytas
  • Fler ska slutföra gymnasiet
Gott och blandat kan man sammanfatta regeringens intentioner på skolområdet. Till det intressanta hör hur man lyckas omsätta det här med läsa-räkna-skriv garantin. I promemorian till riksdagen skriver regeringen:
Åtgärdsgarantin ska bestå av flera led. Åtgärdsgarantin innebär en skyldighet att genomföra en särskild analys av en elevs kunskapsutveckling om det finns en indikation på att eleven inte kommer att nå kunskapskraven i svenska, svenska som andraspråk eller matematik. Detta ska gälla i förskoleklassen samt i årskurs 1 och 3 i grundskolan. Det som gäller för grundskolan ska också gälla för motsvarande årskurser i sameskolan och specialskolan.
Om jag läser detta ska det skapas nationella kartläggningsmaterial. Tanken är att denna garanti ska ge eleverna extra anpassning med hjälp av specialpedagoger för att eleven ska nå kunskapskraven årskurs 3. Regering skriver om hur man ser att garantin är genomförd:
Åtgärdsgarantin är uppfylld när skolan har följt arbetsgången i åtgärdsgarantin, dvs. när skolan har genomfört en kartläggning av elevernas kunskapsutveckling i förskoleklassen, gjort en särskild analys av elevens kunskapsutveckling när en sådan ska göras, planerat och vidtagit de åtgärder som en sådan analys föranleder, följt upp vidtagna extra anpassningar och överfört resultatet av uppföljningen till den lärare som ska ansvara för eleven i nästa årskurs.
Regeringen har tänkt att denna ska gälla från 1 juli 2018 och att Skolinspektionen ska få uppdraget att se till att garantin innehålls. Man undra hur det praktiskt ska gå till. Kommer Skolinspektionen att dyka upp varje år på samtliga skolor på våren i årskurs 3 för att granska.

Samtidigt funderar jag på hur den sociala ingenjörskonsten ska gå till för att skapa en blandning av elever med olika bakgrund. Hur hanterar man olika elever med skilda etniska bakgrunder? Hur ska man lyckas med elever som lever i klansamhället med hierarkiska strukturer i förhållande till den svenska kulturen där hierarkier saknas. Frågorna blir många hur regeringen tänkt sig att skapa den jämlikhet man strävar efter. Visst är det önskvärt att minska klyftorna i samhället, men det gör sig inte lika enkelt som förr i världen när majoritetssamhället var homogenare med mindre inslag av invandrad befolkning. Där gick det under skoltiden att blanda fabrikörsdottern med arbetargrabben. Inblick fick barnen i de olika världarna men utanför skolan fanns klassklyftan kvar. Om det har jag skrivit i ett blogginlägg (se länk nedan).

Så trots att inget nytt kommit fram i regeringen Löfvens sista regeringsförklaring för skolan ska det bli spännande att se hur det politiska landskapet kommer att se ut när förslagen ska manglas i riksdagens utbildningsutskott komman arbetsår fram till valet 2018.

Källa:
Regeringsförklaringen 2017-09-12
Promemoria 2017-08-16, Läsa, skriva, räkna - en åtgärdsgaranti 
Blogginlägg:
Segregation inget nytt 

måndag 11 september 2017

Förskolans reviderade läroplan

Första utkastet finns för djupdykning och kommentarer av förskolans läroplan. Förslaget är centrerat kring kapitel 1 och har fått en lättare struktur och språk än nuvarande läroplan.
                                           Foto: Wimbloggen, Växjö
Strukturen är överskådlig och lätt fångad. Den har en indelning enligt följande:
  • Grundläggande värden
  • Förståelse och medmänsklighet
  • Saklighet och allsidighet
  • En likvärd utbildning
  • Rättigheter och skyldigheter
  • Förskolans uppdrag
  • Utveckling och lärande
  • Varje förskolas utveckling
Några synpunkter kan man finns på förslaget som kan förbättra tillämpningen. För det första är det bra att leken har fått en central roll i utvecklande och lärandet.

Däremot finns det övrigt att önska när det kommer till de två begreppen utbildning och undervisning. Här saknar förslaget en stringens i förhållande till skollagen 1 kap 3 § och dess definitioner. Undervisningen är enligt skollagen en målstyrd process för lärandet. Utbildningen är en verksamhet. Här bör Skolverket var med noggrann i skrivningarna.

När det kommer till en likvärdig utbildning kan det vara svårt att förstå begreppet. I den allmänna skoldebatten tenderar ordet likvärdighet att snarare översättas till lika. Det är inte precis vad ordet står för, utan säger att varje förskola ska arbetet så nationellt fastställda mål nås som finns i skollagen och läroplanen. HUR är upp till varje förskola.

I det ljuset är det önskvärt att strävansmålen tas bort i kapitel 2. Det blir lättare om målen är övergripande som i Lgr11. Om det sker får vi se.

I stort tycker jag Skolverket, och de inblanda som medverkat till utkastet, lyckats förbättra i förhållande till dagens kapitel 1. Det som kan vara värt att diskutera ytterligare är förskolans värdegrund. Idag finns en skillnad mellan de bägge läroplanerna Lgr11 och Lpfö 98.

Spännande fortsättning följer.

Källa:
Skolverket, Utkast 1:2017-09-11, Läroplan för förskolan 

söndag 10 september 2017

Informellt ledarskap

Genom livet som verksamhetsutvecklare har jag funderat på ledarskap. Varför somliga blir informella ledare, som uträttar mer än de som fått jobbet formellt. När jag nu läser Joel Halldorf bok om Lewi Pethrus är det en studie i hur informellt ledarskap kan se ut och utövas när det är som bäst. Tre faktorer styr: symboliskt, relationellt och institutionellt kapital.
Om vi tar de tre delarna för sig att förklara informellt ledarskap och börjar med symboliskt kapital. Karisma i form av utstrålning är bunden till tid och rum, men inte bara det. Lika mycket är det vilka värden som knyts till en ledare eller försöker knyta till sig.

Tar vi Lewi Pethrus som exempel var grunden för ledarskapet föreståndartjänsten i Filadelfiakyrkan i Stockholm. En församling som var ledande i pingströrelsens tillväxt. När han tillträdde som föreståndare hade församlingen 70 medlemmar. Sju år senare var man uppe i 1665 medlemmar, en tillväxt på 24 gånger. Det motsvarar ungefär 70 procent av hela Pingströrelsen som stod under Lewi Pethrus ledarskap.

Andra storheten är det relationella kapitalet. Vilken förmåga har en person att knyta kontakter i olika nätverk. Förr i världen var det mycket hur du hade förmåga att både internt och extern knyta kontakter med andra personer som hade betydelse för den verksamhet hen leder. Idag har vi också nätverksbyggande genom sociala medier. Jag har ibland sagt att Twitter och Facebook är gigantiska mingelpartyn. När man sedan träffas i verkliga livet slipper man presentations fasen utan kan köra pang på rödbetan. 

Tar vi åter Lewi Pethrus som exempel utnyttjande han annonser, artiklar, predikoturer och knyta kontakter med fotfolket i rörelsen. Samtidigt använda han inte hotell som övernattning på sina resor utan bodde över hos församlingsmedlemmar. Övernattningarna gav tid till samtal och måltider som skapade en intim personlig relation och lojalitet.

Den tredje faktorn är det institutionella kapitalet. Om man bygger sitt ledarskap på icke formell grund är det viktigt att skapa baser utanför verksamheten, men ändå nyttig för verksamheten. Det kan vara knytning till viktig forskning. Eller en överlevnadsfråga för en verksamhet internationellt som till exempel påverka standarders som är avgörande för verksamheten. Säkert finns det fler exempel på den institutionella kapitalet.

Knyter vi åter till Lewi Pethrus. Han var medvetet drivande att inte bygga yttre faktorer till pingströrelsen i form en föreningsstruktur. Varje församling inom pingströrelsen var sin egen lyckas smed, byggd på ideella föreningar. I kraft av att Filadelfia i Stockholm var största församlingen redan från början och hade en ekonomisk bas att stå på byggdes olika institutioner upp. Dit hörde Förlaget Filadelfia som gav ut Pethrus predikosamling, en gemensam sångbok. Därtill startades en gemensam bibelskola. Där fick blivande vittnen sin duvning av bibelsyn. Med tiden kom tidskriften Evangelii Härold som konsoliderade rörelsen och Pethrus ledarskap. Med tiden kom andra verksamheter som inte specifikt var knutna till Filadelfia i Stockholm. Tänker på LP-stiftelsen, Tidningen Dagen, IBRA-radio och KD.

Det beskrivna informella ledarskap ovan är när det är som bäst. Tyvärr finns det mindre lyckade exempel också. När du får in dessa personer, med egen agenda, i en verksamhet är de ofta intriganta och självupptagna. Kör också ett fulspel med andras rädslor. Problemet är när man ska rycka upp dessa individer med rötterna, ur en verksamhet, kan man skada den stort. Tyvärr har jag gjort det några gånger och det är ingen lustig sak och erfarenhet. Kan skada många. I synnerhet om det är psykopater som är den informella ledaren.

Likaväl som informella ledare kan var viktiga för en verksamhet är det inte problemfritt. Därför är det en grannlag uppgift att se till att rätt jordmån finns. Samtidigt är det ett problem när personer som Lewi Pethrus går ur tiden. Vad händer i det maktvakuum som uppstår efter personen ifråga. I pingströrelsen kanske det var en smal lyckan att det det inte fanns en överbyggnad regional och nationellt där möjliga maktstrider skulle kunnat utspelats om vem som skulle tillträda posten. Samtidigt som de institutioner som fanns hade förmåga att inom sina delar driva verksamheten vidare. Numerärt var pingströrelsen störst på 1980-talet med cirka 100.000 medlemmar. Idag har den sjunkit ihop till runt 85.000. Så tiden har alltid en roll för den jordmån ledarskapet kan skapa framgång.

Källa:
Halldorf, Joel (2017) - Biskop Lewi Pethrus, Artos (s 59-72)             

tisdag 5 september 2017

Vinsttaket är en jävla skit

Civilministerns framträdande i Agenda var ett sorgestycke på många sätt. Skulle väl aldrig drömma om att jag skulle ge Jimmy Åkesson rätt när han gick till attack om S makthunger och bluffpoker. Undra om Sheckarabi diktade följande när han stod i studien (läs ledare SvD1, länk nedan):
Vinstaket är ett jävla skit,
men nu har vi baxat det ända hit
Det jag förundra mig över idag hur det är möjligt att köra med bluffpoker från regeringens sida när det gäller välfärden. Problemet är inte vinst i välfärden utan den ineffektiva offentliga sektorn som producenter av välfärd. Ta bara kommunernas hantering av sina egna skolor. Av den totala kostnaden för skolan går i snitt endast 53 procent till undervisningen. Var gör kommunerna av med de resterande 47 procenten. 

Att vänstern då har mage att lura valmanskåren att det finns vinstjakt i välfärden är ohederligt och djupt vilseledande. Både den offentliga som privata skolan har samma peng för att driva skolor. Är det läckage av skattepengar så är det kommunerna som står för det i skolan. 

Samtidigt är jag djup förundrad över pratet om idébärande verksamheter. Alla verksamheter är idébärande. I företaget är det affärsidé. Andra har verksamhetsidéer. Alla är idéburna, enda som skiljer dem åt är associationsformen. Men alla verksamheter drivs för att skapa överskott. Att då undanta en associationsform är ytterst osmakligt. I synnerhet när det är små fristående skolor som kommer att försvinna. Var finns då mångfalden och valfriheten? 

Media SvD1, SvD2, SvD3, Dagen, Folkbladet

söndag 3 september 2017

Håll till höger, Svensson

Inget har påverkat Sverige som det som inträffade för 50 år sedan. Idag är det precis exakt den söndagen allt inträffade mot folks vilja. Eliten satte sig över vad folk tyckte. På min tidslinje på Facebook skrev jag tidigare idag:
Tänka sig att man hållit till höger i 50 år. Inte illa. Samtidigt har merparten av den tiden har vi hållit till vänster i politiken. Ja, ja mycket är lustigt här i livet. Högersvängen var elitens projekt som krossade folkviljan. Undrar om det hade gått idag att göra om tricket. Det lär vi aldrig få veta. Så vi håller till höger fortsättningsvis.
Troligen hade detta projekt politiskt varit omöjligt idag med den splittrade politiska vardag som finns i riksdagen. Då regerade S ännu i sin egen hegemoni.
På cykelramen klistrade jag upp högermärket för att påminnas att hålla till höger. Märket fanns kvar fram till det att jag lämnade cykeln till nya ägarna till mitt sommarnöje för några år sedan. Mina personliga minnen är blandade. Precis fyllda 15 år och gående nionde året i grundskolan gjorde jag min insats. Hur vi fick utbildning att bli skolpoliser har jag glömt. Men jag och mina klasskamrater hade fått det ärofyllda uppdraget övervaka övergångsställen så andra skolbarn inte skulle rusa ut i trafiken. Ni vet, barn är inte alltid rationella i sitt handlande. Där stod jag och mina kompisar på morgon och eftermiddag vid övergångsstället på Torshällavägen i Eskilstuna mellan det gamla delarna av Eskilstuna och det då relativt nybyggda Årby. Vet att man var noga med att blockera gång- och cykeltrafikanter när biltrafiken körde förbi. Det var inte helt lätt att själv titta åt rätt håll. Varför det var många barn som skulle över just detta övergångsställe var att de var på väg till den sprillans nya Årbyskolan.
                                                Årbyskolan i Eskilstuna
Den skolan hade ett stort upptagningsområde med skolbarn, med fördelen att när barnen tagit sig över på Årbysidan var det bara att cykla eller gå igenom bostadsområdet och ta gångtunneln under infarten till Eskilstuna.
Infarten hade vid Årbys sydöstra del byggts om för att klara högertrafiken. Själv minns jag att en trött 15-åring inte precis var upp klockan fem en söndagsmorgon 1967. Men fram på förmiddagen var man nyfiken och gav sig ut i det nya.

Efter fjorton dagar, om jag minns rätt, upphörde uppdraget som skolpolis. Stolt fick vi sedan bevis på vår insats. Ett diplom och en tryckt litografi som minne från vår insats. Litografin fick vi från NBV, Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet. Troligen var det de som utbildade oss innan vår insats.

Det spännande med detta projekt är också, inte min personliga insats och minne, den massiva kommunikationsinsats som myndigheterna gjorde från 1963 till 1967. Det skapade ett helt nytt sätt för myndigheter att ha kontakt med medborgarna. Givet att för Statens trafikkommission var det enklare med en enskild tydlig tidpunkt och ett uppdrag att pränta in i svenska folket. Men sedan dess ser samhällsinformationen annorlunda ut.

Sammantaget är det spännande att se att dessa 50 år blivit framgångsrika ur trafiksäkerhets synpunkt. Även om jag ibland fundera på hur gång- och cykeltrafikanter har en dåligt uppförande på gång- och cykelvägar samt vägar utan trottoarer.  Där verkar det inte precis ha gått in att det är högertrafik som gäller. Med detta minne är det väl bara att fortsätta i sömnaktighet att rulla vidare på höger sida.

Media SvD1, SvD2, SvD3