Isolering i ljuset av Anna Frank

Läser sedan en tid tillbaka Anna Franks ocensurerade dagbok från gömstället i Amsterdam under andra världskriget. Även om det är en tonårsflickas dagbok och funderingar finns intressanta jämförelser att göra kring isoleringens effekter och vad den gör med en människa.

Onsdagen den 23 februari 1944 skriver hon i sin dagbok (s 197 i den svenska boken):

För den som är rädd, ensam eller olycklig är det bästa boten avgörande att gå ut i friska luften och bege sig någonstans där man är helt ensam, ensam med himlen, naturen och Gud. Ty först då, bara då känner man att allting är som det ska och att Gud vill se människorna lyckliga i den enkla men sköna naturen. Så länge den finns kvar, och det lär den väl alltid göra, så vet jag att under vilka omständigheter som helst finns det tröst för varje sorg. Och jag tror bestämt på naturens förmåga att allt elände till trots lindra många hemskheter.

Ord som säger mycket om hur man kan hantera isolering och se fram till något efter de begränsningar som finns. I hennes fall att gömma sig från nazisterna i det ockuperade Nederländerna. Tyvärr fick hon aldrig uppleva den friska luften i frihet, lika lite som de som olyckligt lämnat jordelivet i samband med covid-19. Men för oss andra som självmant eller av tvång är isolerade finns det en dag när vi kan njuta friska luften som förr, dock på ett nytt sätt än innan.
 

Sverige avviker

Sverige avviker på två sätt. I majoritetssamhället har vi hög andel ensamhushåll än i övriga världen. Därtill ett sekulärt samhälle som bygger på rationalitet och förnuft. I det svenska minoritetssamhället förhärskar oftast generationsboendet. Här finns boende i utanförskapsområden där kanske ett 20-tal personer bor i en femrummare på runt 100 kvm.

En annan faktor som lyser igenom är religiositeten. Den är mindre i majoritetssamhället än i minoritetssamhället. När nu covid-19 pandemin slog till i Sverige var det i minoritetssamhället. Både generationsboendet och fredagsböner i moskéerna var grogrunden för smittspridning. Bland invandrare fanns det personer som besök sina hemländer och tagit med sig smittan. Det som Folkhälsomyndigheten i början av sina pressträffar betecknade som importerade smitta. Inte bara medelklass älskande skidåkare som varit i Italien utan även invandrare som varit i bl a Iran som importerat smittan.

Bilden är splittrad på hur man ska hantera smittan. Hittillsvarande strategi fungerar säkert i majoritetssamhället, frågan är om det gör det i minoritetssamhället. Det blev ett ståhej när det uppdagades att det var många äldre från Järvaområdet som var de första dödsfallen i covid-19.

Här har vi nog åter en läxa att göra i Sverige, det går inte att alltid använda majoritetssamhällets strategier på hela samhället. För att citera Theodor Kallifatides, det är inte bara att doppa ner en person i svenskbadet och tro att hen bums är svensk. Det funkar inte. Så det är nog en delad strategi som måste till. 
,     

Alternativa skolvärlden

Helt abrupt tvingades skolvärlden, för de äldre eleverna från gymnasiet och uppåt, att fånga skoldagen på ett nytt sätt. Skolans undervisning skulle helt plötsligen görs hemifrån på distans. Länge har det bland lärare och övriga diskuterats nyttan av digitaliseringen av undervisningen. Känt faktum i skolvärlden är att lärandet alltid ska vara fysiskt i tid och rum. Läraren ska finnas tillhands för att ge motivation och stoff för lärandet till elever. Helt plötsligt kommer ett virus och drastiskt ritar om hela undervisningens sätt att organiseras.

Covid-19 har gjort det möjligt att testa ett nytt utbildningssätt digitalt på distans i full skala. När nöden är som störst finns uppfinningens moder där. Yrvaket har gymnasieskolor och högre utbildningar tvingats att fundera på hur man ska tillämpa det som varit känt i andra sammanhang.

Det intressanta är hur denna nya kunskap och sättet att organisera undervisningen på kommer att få det gamla skolmönstre,t med fysiska lektioner, att ändras. Hur kommer distansundervisningen att bestå. För hur man än ser på saken kommer lärarbristen tvinga fram nya sätt att organisera undervisningen. Kanske den påtvingade arbetsformen får bestående förändring av undervisningen.

För att travestera Tove Lifvendahl ledar (29/3 20), med ersättning av några ord:

Ingen önskade en pandemi. Men det gav oss möjlighet att pröva livet utan lektioner. Det är ett sämre liv, ur alla tänkbara aspekter. Låt oss hoppas att vi snart kan återgå till det bättre undervisning.

Vad nu den kommer att bli, får vi se när pandemin klingat av hur mycket som återgår till det gamla eller vad som upplevts bättre med det nya.

Media SvD
   

Självvald isolering

Hur kommer moder Svea att klar covid-19? Med travestering på Ingemar Bergmans Sjunde inseglet har Kjell Nilsson-Mäki skapat bilden ovan. Hur är våra beteenden i denna djupt ovissa tiden. Tar vi vårt ansvar eller behöver vi instruktioner av tvång, pekande med hela handen.

Vet inte hur andra fungerar. Jag vet bara hur jag reagerar när någon tvinga något på mig, som jag inte vill eller tror på, då obstruerar jag. Ansvar kommer alltid genom friheten man har. Även denna gång noteras det att de länder som tagit i med storsläggan inte får önskad effekt. Man har inte lyckats stänga smittan. Folk börjar att handla mot uppställda restriktioner.

För egen del tar jag ansvar för mitt handlande gentemot omgivningen. Under en period har jag en självvald isolering när det gäller fysisk socialisering. Det innebär att de inspirerande konstvandringar jag och mina kollegor har är på paus tills det åter är möjligt att vistas i större folksamlingar. Kulturutbudet får istället var det tryckta ordet.

Ordet får bli bärare av de inre filmerna och upplevelserna. Samtidigt som detta kan kombineras med den fysiska och stimulerande upplevelsen av att vandra i naturen. Där hittar man även självvald isolering.

Frisk luft har alltid varit del av hälsan. Samtidigt som man kan fundera på vad finns bortom näsa krök på vägen.

Ingen vet svaret vad som var rätt väg just nu när vi är mitt uppe i Covid-19 pandemin. Men vart efter tiden går lär vi veta vilken väg som var framgångsrik. Den svenska med individens ansvar eller tvånget från en auktoritär ledning.

Får jag gissa är det nog den udda svenska som kommer att visa sig vara den rätta vägen bortom krönet.  

Smittan och skolan

Med extrem expressfart har riksdagen besluta om en lag om tillfällig stängning av verksamheter på skolområdet vid extraordinära händelser i fredstid. Kammaren biföll beslutet 2020-03-19. Detta är de mest extrema lagstiftningsprocess som gjorts i Sverige.

I betänkandet från Utbildningsutskottet kan noteras att lagrådet inte hörts i frågan. Motiveringen är som följer:

Utskottet har inte inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslaget eftersom Lagrådets granskning skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men uppkommer (8 kap. 21 § regeringsformen).

Därtill gäller lagen enligt dess 2 §:

att en förskoleenhet, skolenhet, fritidshem eller annan verksamhet enligt skollagen (2010:800) är stängd, att verksamhetens lokaler är stängda för barnen eller eleverna, men att undervisning bedrivs där eleven och läraren är åtskilda i rum men inte i tid, eller i både rum och tid, eller att någon verksamhet tillfälligt inte alls bedrivs.

Med andra ord ska undervisning bedrivas så långt som möjligt. Om det inte skulle gå ger lagen huvudmännen rätt att bedriva undervisning på lördagar och söndagar eller förlänga vårterminen när restriktionerna hävs.

Lagen ger regeringen rätt att stänga skolor nationellt, region eller kommun. I praktiken kan det innebära att stängning kan ske i t ex Stockholm eller dess region, men inte i övriga landet om störst smittrisk inte finns just där. Övriga landet kan fortsätta med sin undervisning.

Lagen ger också möjlighet att regeringen ger föreskrifter som innebär att huvudmännen kan bedriva verksamhet i tre fall:

1. förskola för barn med behov av särskilt stöd.
2. fritidshem för elever med behov av särskilt stöd.
3. förskola, fritidshem eller annan pedagogisk verksamhet för barn eller elever som har en vårdnadshavare som deltar i samhällsviktig verksamhet.

I beslutet finns följande skrivning om denna lag:

Lagen bör inte vara tidsbegränsad utan bör kunna tillämpas även vid framtida krissituationer. När den nuvarande krisen har avtagit kommer det, med hänsyn till den snabba processen vid lagens framtagande, utifrån erfarenheterna av hanteringen av den nuvarande pandemin behöva utvärderas om det bör göras ändringar i lagen inför en eventuell framtida kris.

Nu är det upp till Folkhälsomyndigheten och regeringen om lagen kommer att tillämpas under covid-19 pandemin.

Källa:
Utbildningsutskottets betänkande 2019/20:UbU25

Tystnaden säker sig

Midnatt råder, tyst det är i kommunhuset, kommunhuset... Denna strof kom jag och tänka på när det gäller det politiska klimatet efter senaste valet. En tystnadskultur växer fram i kommuner. Viktigt budskap till hobbypolitiker som befolkar kommuner är att förstå sin roll. Kommuner är ingen lagstiftande församling och kan inte hitta på något hur olika verksamheter ska styras. I min värld bör det vara obligatoriskt med en introduktionskurs i juridik och kommunal ekonomi och styrning innan dessa personer får befolka kommunfullmäktige och olika facknämnder.

I Dagens Samhälle går tre fackliga representanter in på den oroande tendens som finns efter senaste valet. De skriver:

Mer än var fjärde kommun har bytt högsta chef efter valet och nästan lika många har haft minst tre kommundirektörer under den senaste mandatperioden. I vissa kommuner petas även chefer på lägre nivå. Skolchefer och socialchefer kan betraktas som politiska om de hänvisar till lagstiftning och bedriver ett professionellt arbete.

Detta är långt utanför mandatet en hobbypolitiker har, samtidigt är det ett demokratiproblem. I skolans värld är det i praktiken inget kommunalt självstyre, eftersom kommunfullmäktige och utbildningsnämnder är huvudmän för skolverksamheten. Det innebär att kommunen är ålagd att följa den nationella lagstiftningen i form av speciallagen och rättighetslagen för barn, skollagen. I den regleras huvudmännens roll i form av ansvar och åtaganden. Ytterst är det Högsta Förvaltningsdomstolen som avgör hur olika lagrum ska tolkas, inte hobbypolitiker.

Sedan 1 januari 2019 finns även krav på skolchef, enligt skollagen, i kommunerna och fristående skolor. Skolchefen har mandatet att se till hur huvudmannen följer lagar och förordningar. Därför är det oroväckande när man läser följande i debattinlägget:

De politiska besluten lokalt övertrumfar riktlinjer, nationell lagstiftning och professionella bedömningar. Likvärdighet och laglighet ställs mot 290 olika tolkningar och det kommunala självstyret.

Det går inte att ha 290 olika tolkningar av lagar oavsett om det är skollagen eller SoL. I skolans värld verkar det mer luta åt att staten bör ta över även det sista friutrymmet för kommunerna, skolpengen. Då kanske vi får en skola som får en likvärdig finansiering utifrån de styrdokument som regering och riksdag beslutat om.

Media DS

 

Nyttig läxa

Välfärdens barn och barnbarn har fått en nyttig läxa. Allt går inte på räls. Inget är som vanligt i dessa covid-19-tider. Samtidigt pågår ett generationskrig mellan de yrkesverksamma och 70+ generationen. Tänk om vi skulle hålla oss till fakta.

Allt för mycket prognoser och fake news förekommer. Det först man alltid ska notera är att prognoser är prognoser och inga sanningar. För att lyckas med prognoser måste en riskbedömning alltid göras utifrån de kunskaper som finns, om i detta fall smittspridning och i vilka åldrar den sker. Eller som i detta fall vilka är det som faktiskt dör av smittan. Tittar man på fakta från Italien är det i gruppen 80+ som de flesta dödsfallen finns, ofta då som underliggande sjukdomar.

Analysen är att det är på gruppen 80+ som insatserna ska ske, inte barn upp till 12 års åldern. Därför är det högst olämpligt att stänga förskola och grundskola upp till mellanstadiet.