söndag 25 januari 2015

Rensa ut självklarheter

Självklarheter är all förändrings och förbättrings förbannelse. Självklarheter som bärs av förhärskande kulturer. När organisationer verkar inom vissa teoretiska och praktiska ramar blir det självklarheter.


Denna insikt är inte bara min utan framför allt Tony Blairs när han skulle reformera brittisk offentlig verksamhet. Han noterar att de på skolans område vara de nationella standardiserade läroplanerna som var ett hinder.


Drar vi parallellen till Sverige kan man fråga sig är det skollagen och de skolformsvisa läroplanerna som är självklarheter. Nej, skulle jag vilja säga. Självklarheterna är snarare ett gammalt synsätt på skolan som fortplantats genom årtionden. Undervisningens organisatoriska sätt. Lärarnas syn på vad som är rätt undervisningen. Där två skilda lärarkulturer gör spänningar i till exempel grundskolan. Där det är ett synsätt år 1-6 respektive 7-9 samt gymnasiet. Den ena bygger på folkskolelärarkulturen och den andra på läroverkslärarkulturen.


Kulturen är den främsta orsaken till att saker blir självklara och tar död på det som är mest fundamentalt i all mänsklig verksamhet, att bli lite bättre varje dag. Genom att ifrågasätta självklarheterna i systemet dyker svårigheterna upp i att utveckla dem. En hel väv av seder, praxis och intressen byggs upp kring systemet. Men för att kunna förändra och förbättra systemen måste den härskande kulturen tas död på. Det är därför det smärtar och gör ont när man ska ändra systemen.


Förutsättningarna och grunden för förbättringen av skolsystemet finns genom den fyra år gamla skollagen och de nya eller reviderade skolformsvisa läroplanerna. Det som saknas är ledarskapet att tillämpa dem för att få systemet att förändras och förbättras. Hög tid att sluta gapen och kasta skadliga självklarhet på sopphögen.


Källa: Blaier, Tony (2010) - Mitt liv, min resa, Albert Bonnier Förlag.   

fredag 23 januari 2015

Tokvänstern

Tokvänster sitter och ylar vid lägerelden. Man kan förnimma Ebba Gröns låt Staten och kapitalet från lägerelden. Deras främsta hatobjekt familjen Walleberg och dess berörelse med Socialdemokraterna har åter ventilerats. Senast i Proletären.


När åldermanen Peter Wallenberg gick bort 150119 jämförs han med Gudfadern i en maffiafamilj. Nå mer vulgärt får man leta efter:
Styrelseformen kan närmast beskrivas som den i en maffiafamilj, där en gudfader har det sista ordet i maktpyramiden.
Naivare får man leta efter. Samtidigt vittnar det om hur illa de tycks känna och veta hur de ca 140 familjemedlemmarna hålls ihop. Tokvänstern verkar även har illa koll på den heliga skriften Kommunistiska manifestet. Klasskampen enligt den bygger på de jordägande klasserna. En 167 årig doktrin som inte håller i en globaliserad ekonomi med starka inslag av kunskapsmakt hos enskilda individer.


Media Proletären
Källa: Kommunistiska manifestet
Blogg: Pluraword  

torsdag 22 januari 2015

Evolution

Samhället utvecklas genom evolution. Likt Darwins teorier om mänsklighetens fysiska utveckling har samhället en inneboende utveckling i en takt som inte speglas av ett revolutionärt tänkande. När jag läser Engels förord skrivet till Kommunistiska manifestet 1883 är det rätt slående vad Marx skrev:
Manifestets genomgående grundtanke: att den ekonomiska produktionen och den ur denna med nödvändighet följande samhälleliga strukturen i varje historisk epok bildar grundvalen för denna epoks politiska och intellektuella historia, att i enlighet härmed (alltsedan upplösningen av den uråldriga gemensamma jordegendomen) hela historien varit en historia om klasstrider, strider mellan utsugna och utsugande, behärskade och härskande klasser på olika stadier av den samhälleliga utvecklingen, att denna kamp emellertid nu nått ett stadium, där den utsugna och förtryckta klassen (proletariatet) icke längre kan befria sig från den utsugande och förtryckande klassen (bourgeoisien) utan att samtidigt för alltid befria hela samhället från utsugning, förtryck och klasstrider – denna grundtanke tillhör ensamt och uteslutande Marx.
Med det nittonde århundradets bakgrund och feodalsamhällets undergång är tesen riktig. Hur tesen skulle se ut i ett globalt samhälle av idag kan man fundera på eftersom vi inte knyter den ekonomiska utvecklingen utifrån jordegendom. Hur ser kunskapssamhällets egendom ut och vilket samhällssystem gynnar den bäst?


Kunskaper äger ingen härskande klass i den digitala värld vi lever i, även om tekniken ägsa av företag som Google, Facebook, m fl. Möjligen kan man säga att de som inte har tillgång till den moderna tekniken är någon form av "förtryckt klass". Vi som har tillgången till detta kan i en mening kanske vara en "förtryckande klass". Men för att det ska fungera krävs det snudd på fundamentalism där bara en kunskap är förhärskande. Därför är öppenhet avgörande för att ingen ska skaffa sig monopol på kunskap. Tänk på det i diskussion rörande jihadister, antisemitism, högerskristna och andra sektliknande samhällsfenomen.


Källa: Kommunistiska manifestet

onsdag 21 januari 2015

Svärta

Drivkraften bakom deckare är olika. För trovärdighet måste det finnas någon form av svärta. Första programmet om kända och framgångrika författare bekräftade detta. Den ene i författarduon Roslund - Hellström utsattes för aga och kontroll som liten. Den andra för sexuella övergrepp som barn.


Mycket starka motiv för att driva de kriminalfall de skrivit om i sina sex spänningsromaner. Ska bli ytterst intressant att se de andras drivkraft.


Har fuskat i genren och noterar att svärtan måste finnas när man skrivet. De tre försök jag gjort har inte riktigt innehållit den svärta. Respekt för de som lyckats. Ett är säkert, när man skriver lever man i en värld av ondska även om man inte får fram svärtan.


Har du inte sett SVT-programmet, gör det.


Media SVT Play

torsdag 15 januari 2015

Krävs två för tango

Lärandet är socialt. Det innebär att en part ska leda lärandet och den andra att utveckla sitt kunnande. I vissa ämnen är det också mängdträning som ger färdighet. I diskussionen om kunskapsresultat förs en debatt vems fel det är att man inte når målen i skolan. En falang lägger alla problem på eleven. Andra lägger det på lärarna och skolan. Nu är det inte så enkelt. Det är oftast en kombo. Inger Enkvist uttrycker det i en debattartikel på Brännpunkt (150115) efter en skolnära forskning:
Metoder kan förbättras, men det går inte att lägga allt ansvar på läraren eller skolan. Om eleven inte går in för att lära sig ämnesinnehållet, sker inga framsteg. Vill Sverige förbättra studieresultaten, måste eleverna tycka att det lönar sig att studera.
Vad är det som gör att elever ska tycka att det lönar sig. Är det brist på motivation? Saknas drivkraften? För den som tror att det är metoderna i sig som avgör saken har nog inte riktigt förstått. Eftersom lärandet är socialt är det samspelet mellan lärare och elev som avgör resultatet. För motivation är en handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målriktade handlingar.


Alla vet att det man kommer ihåg från skolan, oavsett ämne, var den där lärare som hade förmågan att locka fram motivationen och nyfikenheten som gjorde skillnaden. Det som gör skillnad i skolan är lärarens skicklighet att driva fram motivation, att få elever att sätta mål för lärandet. Samt skapar inflytande för eleven på arbetsformer. Samtidigt är det viktigt att vuxna individer utanför skolan styrker unga i sin vuxenblivande. Att både sätta gränser och att vara den som driver på och förklara vikten av kunskaper.


För att kunskapsresultaten ska öka krävs en fungerande relation mellan lärare-elev med benäget bistånd från vuxenvärlden utanför skolan.


Media SvD1, SvD2, Wikipedia 

onsdag 7 januari 2015

Provtankar

Min vän Maria Mjörnestrand kom med ett intressant ord, vi kanske skulle få det till årets nyordslista, provtänk. Hennes förra chef myntade det ordet. Tycker det är en bra sammanfattning av vad utvecklingsarbete går ut på: provtankar.


Det som för en sak framåt är när tankar prövas mot varandra. I den komplexa värld vi lever i är det ytterst sällan det är en person som ligger bakom nya idéer. Det är oftast en professionell grupp människor som bryter sina tankar mot varandra. Någonstans i denna brytning uppstår de guldkorn som för saken framåt. Bäst blir det om man provkör tanken i verkligheten. Det är ju så som metoder och lösningar på problem växer. Det jag brukar kalla förbättringar. Ibland kan det dessutom vara banbrytande.


Så fortsätt att provtänk.

måndag 5 januari 2015

HUR är knäckfrågan

Regeringens utbildningsministrar har bjudit in till partipolitiska samtal om skolan. Många av frågorna är viktiga att skapa borgfred kring. Jag har tidigare efterlyst just en borgfred på skolans område. Det som slår mig när jag läser deras slutorden:
Alldeles för många lärare upplever att man inte får den tid man behöver med sina elever. Skolledare ges alldeles för ofta dåliga förutsättningar att utöva pedagogiskt ledarskap. Stödet till elever som halkar efter dröjer upp i årskurserna och problem som hade kunnat mötas tidigt växer och blir alltför stora.
är,: bra men hur skapas det på kommunal nivå. Det är bra att man på riksnivå har tydlig borgfred om synen på styrdokument och annat. Om man ska lyckas med det man säger måste det till en hårdare styrning av kommuner och fristående skolors arbetsgivaransvar och ekonomisk styrning. Man kan inte lagstifta om hur undervisningen ska gå till med mer än att man återinför någon form regelstyrning av skolan. För behållen mål- och resultatstyrning innebär fortfarande att det är skolan självt som styr sin tillvara.


När det gäller rektorers uppdrag som pedagogisk ledare är den redan idag reglerad i skollagen. Där finns redan idag ett juridiskt mandat att utöva detta ledarskap. Problemet är huvudmännen som ännu inte har förstått eller vill behålla en makt man inte har på att styra skolan och rektorerna utifrån att budget är viktigare än något annat. Dessutom har huvudmännen inte förstått att skolans utveckling ska bygga på faktiska behov i undervisningen och inget fritidspolitiker ska hitta på. De är bara satta att prioritera resurser efter behov och leva upp till det statliga uppdraget.


Stödet till elever är typiskt ett uppdrag som åvilar lärare och rektor. Skollagen 3 kap reglerar detta. Frågan är snarare hur ska regeringen och oppositionen få bukt med detta. Inte genom att gå ner och peta i arbetssätt och tillämpningar utan genom att skapa en lärarutbildning där det premieras att bli specialpedagoger.


Det goda med förutsättningarna inför samtalen är att regeringen verkar ha Finland som modell. Där finns mycket att hämta. Främsta hur man skapar en lärarutbildning som gör att de bästa krafterna söker sig till utbildningen. Samtidigt kan man fundera en stund över skillnaden mellan Sverige och Finland när det gäller vem som får bli rektor. I Finland krävs det akademisk utbildning med tre steg för att få ta ett jobb. I Sverige krävs bara pedagogisk insikt och att man fått en anställning för att få gå den statliga rektorsutbildningen. Omvänd ordning alltså. Utöver detta är finska rektorerna mindre bundna av formella regler och krav till skillnad från de svenska. På den punkten borde läroplanerna ändras. I t ex Lgr11 omfattas rektorsansvaret av 15 riktlinjer. Finska läroplanen och författningar har noll pekpinnar på vad som ligger i rektorsansvaret.


Mycket kan sägas om svensk skolpolitik och hur långt ifrån eller när de sex partierna står varandra i skolan. Om man söker borgfred är det alldeles avgörande att man har Finland som roadmodel för samtalen.


Media DN