En andra allians

Tre kvinnor. En från landet, den flykting och en från societeten. Alla med det gemensamma att ingen i deras omgivning vet vad de arbetar med, mer än att de har skrivjobb på någon försvarsgren hos försvarsmakten. I serien Kontrahenterna får vi möta Iris, Signe och Elisabeth som alla har sitt arbete på Karlaplan 4 med uppdrag att knäcka en kod tillsammans med två professorer, med tydliga excentriska drag.

Den andra boken En andra allians är Elisabeth dominerande i berättelsen. Vi får följa henne i sin något udda hemmiljö. Hennes sociala förmåga av den mera högljudda och bitska karaktären. De andra två har sina öden inflätade i berättelsen kring hur Stockholm var 1940 - 1941. Nazityskland blir starkare och starkare, de tre kvinnorna under brinnande krig har rekryterats för att via signalspaning knäcka tyskarnas kod.

I denna del får vi följa hur Signes hälsa sviktar. Hur Elisabeth fattar livsavgörande beslut och Iris förtvivlat nystar i trådarna från sitt förflutna. I rafflande tempo, där sidorna svischar förbi, får vi följa hur Karlaplan 4 försöker hinna ikapp att käcka tyskarnas kod och oron över deras intåg i Ryssland midsommar 1941, under kodnamnet Operation Barbarossa.

Denise Rudberg fortsätter med den spännande berättelsen om tre kvinnoöden värd att påminnas om. Den där skuggvärlden få kände till.   

Befrielsen

En gäckande skugga för Gestapo, för de allierade en orädd frihetskämpe. För första gången har historien om den mest eftersökta personen under andra världskriget skrivits.

Det var en usel idé. En riktigt usel idé. Tanken flög igenom Nancy huvud där bakom muren när SS-trupperna rensade några kvarter i Marseille. Detta är upptakten till en rafflande katt-råtta-lek i Frankrike. Gestapo hade fått en nitisk chef som var dedikerad att verkligen utrota "Den vita musen". Berättelsen tar oss från Marseille 1940 fram till befrielsen av Frankrikes södra delar efter D-dagen.

För första gången får vi stifta bekantskap med en kvinna som vara andra världskrigets största hjältinna. Berättelsen om agenten Nancy Wake görs för förstagången i dramathriller högt tempo. Här får vi berättelse om de smått omöjliga uppdragen, från London, att vända kriget och hämnas dem som har plågat henne.

En smått otrolig berättelse. Ytterligare en fasett i berättelsen om vad som avslutades för 75 år sedan drygt. Säkert inte den sista berättelse om den hemska tiden där tillsynes bildade människor systematiskt plogade sina offer på det mest bestialiska viset. Denna berättelse beskriver en oerhört viljestark kvinna som aldrig tvekade att ge sig in i närkampen med sin motståndare och plågoande. 

Bristande beredskap

Bristande beredskap ropas det på i samband med pandemin för covid-19 och Folkhälsomyndighetens föreskrifter. Journalister och andra debattörer verkar ha en underlig föreställning om detta med föreskrifter. Fredrik Hultman, sommarpraktikant på SvD ledarsida skrev följande:

..föreskrifterna för smittspårning eftersom de var "gammalmodiga". Det är bara ytterligare ett exempel på den bristfälliga beredskapen Sverige haft för en pandemi.

Ett i särklass underlig skrivning. Jag skrev följande i en kommentar i FB-flödet:

Eller så kan man se det som att ny kunskap ändrar förutsättningar och därmed behovet av förbättringar av föreskrifter. Inget är hugget i sten.

För att illustrera att inget dokument som är en instruktion, föreskrift eller annan typ av styrande dokument är för evigt, kan illustreras av följande bilden nedan.

Bilden är hämtad från ett dokumentsystem för en förening jag var aktiv i för knappt tjugo år sedan. Noterbart är att uppe i huvudet finns en revisionsstatus. I detta fall är det förstlingen. Ingen ny information eller kunskap har kommit till efter dokumentets fastställande. Hade det gjort det hade revisionsstatusen varit en annan.

I rådande pandemi för covid-19 har gång på gång företrädare från myndigheten påpekat vid pressträffar att kunskapsläget är osäkert och nytt. Frågan är då hur ska man hantera smittspridningen? Jo, för att de som ska utföra uppdragen, i detta fall smittskyddet och sjukhusen, måste de följa rådande föreskrifter. Alltså det aktuella dokumentet som innehåller rådande kunskap innan pandemin började. Däremot åligger det den ansvariga myndigheten att ständigt samla in kunskap från praktiken och forskningen över sjukdomens funktionssätt. Givet att ny kunskap inkommer är det underlag för att förbättra föreskrifterna. Det är inte samma sak som att beredskapen varit bristfällig.

För all dokumentation behöver få input av vad som ska göras och vad det gav för resultat. Resultatet påverkar sedan hur de styrande dokumenten ska förbättras när ny kunskap kommit till. (Bilden är från skolans värld)

Så, inget är hugget i sten. Beredskapen är god utifrån rådande kunskapsläge.

Sanningen om den 30 april 1945

Historiens skuggor spricker när sanningen belyser dem. Segrarna skriver historia är ett känt faktum. Därmed inte sagt att den är sann. I fallet med Hitler och hans död eller flykt har gäckat historien under de 75 år som gått sedan Andra Världskriget slut. Hemlighöll MI6 sanningen? Vad hade Stalin för anledning att mörka frågan. Fanns det rivalitet mellan brittisk och amerikansk underrättelsetjänster? Vad hade FBI för information?

Luke Daly-Groves har som professionell historiker gått igenom underrättelsearkiven både i Storbritannien och USA. Här har han kunnat ge svaret på alla konspirationsteoretikers mer eller mindre fantastiska berättelser. Lyckades Hitler och Bormann fly från bunkern i Berlin och ta sig till Argentina. Eller såg de allierades underrättelseorgan till att låta Hitler flyt till USA. Många är teorierna.

Som alltid när stora händelser inträffar, som mordet på Kennedy eller Palme, uppstår någon form av vakuum där det rationella sällan finns. Samtidigt finns det dunkla syften hos dem som skriver historien. Det kryllade av underrättelseagenter i Berlin efter krigsslutet. Samtidigt var Berlin sönderbombat av sovjeterna. Speciellt runt rikskansliet och bunkern. Genom att återvända till primärkällor, när sekretessen släpps, kan man på vetenskaplig grund se vad som egentligen hände i Hitlers bunker under de dramatiska dagarna i april 1945.

Boken Hitlers död tar effektivt död på alla konspirationsteorier kring vad som hände den 30 april 1945 åtta dagar före Nazitysklands fall. En bok värd att läsa för att förstå vad som hände den där våren för trekvarts sekel sedan.

 

Ropen skalla - lägg ner BEO

Efter domen i Högsta Domstolen, HD, kring kränkningsfallet i Lidköping och var gränsen för fysiskt ingripande i lärarnas tillsynsplikt går gör sig Ledarredaktionen på Expressen som uttolkare av domen. De tillsammans med L och dess Roger Haddad har ett korståg mot Barn- Och Elevombudet, BEO. Man vill med andra ord försvaga elevers möjlighet att få upprättelse vid kränkningar.

Den förra skollagen från 1985 kompletterades 1 april 2006 med ett kapitel mot kränkningar i skolan och det dåtida Skolverket införde BEO. Dess första ombudsman var Lars Arrhenius. Vid den tidpunkten drev jag tillsammans med några eldsjälar en e-tidning Skolindicatorn. I dess numer 4.2006 gjordes en intervju i Heta-Stolen med Lars. På vår fråga om vilken roll BEO har i bekämpandet av kränkningar och diskriminering svarade han:

BeO får tillsammans med diskrimineringsombudsmännen en mycket viktig roll genom den tillsyn som sker. Genom införandet av ett barn och elevombud ökar rättssäkerheten för barn och elever på så sätt att de lättare kan göra sin röst hörd i dessa sammanhang. Genom möjligheterna att föra talan i domstol angående skadestånd mot de huvudmän som inte fullföljer sina åtaganden enligt lagen ges också effektiva möjligheter att utkräva ansvar.

Under de fjorton år som gått sedan dess har BEO varit en kraft för att stå på barnens sida att få rätt mot kränkande elever och skolpersonal. Man bör notera att diskrimineringsfrågor som sexuella trakasserier, mm handhas av Diskrimineringsombudsmannen, DO, en myndighet med små muskler när det gäller att hantera diskriminering i skolan, till skillnad mot BEO. Mig veterligen är det få fall som når domstol från DO.

Domen från HD är inte solklar som rubriken säger på ledarsidan i Expressen. Av fem justitieråd som dömt i fallet är två skiljaktiga. Med andra ord är det en majoritetsdom och ingen enhetlig sådan. Den kommer vara vägledande i så måtto att den ger underlag för hur huvudman och rektorer ska agera vid lärarnas tillsynsplikt. I vilka fall får fysiskt ingripande ske och hur informeras om och hanteras elever med funktionsvariation. Det är oftast mot dessa elever man måste arbeta med lågaffektivt bemötande. Barn som inte har dessa hinder ska hanteras utifrån vilka gränser som gäller i relationen med andra.

Samtidigt är det rätt magstarkt skrivet av ledarredaktionen på Expressen:

Det hela är snurrigt och symptomatiskt för ett bredare kulturskifte, där den heliga men diffusa rätten att slippa ”kränkas” höjts över allt annat – inklusive lärarnas möjlighet att göra sitt jobb och upprätthålla ordningen i klassrum och korridorer.

Man undrar vilken människosyn den liberala rösten har och hur mycket det kan om juridik. En skollag ändras inte i en handvändning. Är det tillbaka till kadaverdisciplinen från 1950- och 60-talet som Expressen och L vill. Snurrigt är det.

Därtill bör förtydligas att i det aktuella fallet och i alla andra fall där kräkningar nått domstolen är lärarna inte en part i målet. I det aktuella domen är parterna Lidköpings kommun, som är huvudman för den kommunala skola där detta fall inträffade och Skolinspektionen, där BEO finns.

Så det tjattrande släktet kanske skulle ta och hålla sig till vad fakta i målet handlar om. Därtill vem skulle ta tillvara barnens rätt till upprättelse när de utsätts för kränkningar och i förläningen återkommande kränkningar, mobbing.

Media Expressen

Friande dom för lärare i HD, med knapp majoritet

Så har det äntligen hänt, efter tre år kom Högsta domstolens dom i det uppmärksammade målet om läraren som lyfte elev med funktionsvariation i Lidköping från en soffa i en korridor. Domen friar läraren från sitt handlande utifrån tillsynsplikten i 5 kap. 6 § skollagen genom att det varit snabbt och milt. Vilket innebär att kränkning inte förekommit enligt 6 kap. 9 § i skollagen och därmed inte skadeståndsplikt för Lidköpings kommun baserat på 6 kap. 12 § skollagen.

Domen är intressant när det gäller motiveringarna till domslutet. Hur lång får lärare gå i sitt tillsynsplikt när det gäller fysiskt ingripande. I domen fastslås att det fysiskt ingripande först får genomföras efter att andra sätt, som  t ex tillsägelse, inte hjälpt. Dock ska detta fysiska ingripande vara proportionerligt innebärande att en mindre ordningsstörning endast i undantagsfall bör föranleda lindrig fysiskt ingrepp och ske under så kort tid som möjligt.

Med andra ord, det är inte fritt fram för fysiskt ingrepp som är bestraffande eller disciplinerande. HD för ett resonemang kring vad skollagen anser kring kränkning vid agerande från en lärares sida. Varken lagtexten eller förarbetet ger ingen närmare ledning i frågan. Däremot säger HD:

I praxis har emellertid klargjorts att ett fysiskt ingripande av en lärare som inte ligger inom ramen för tillsynsplikten, och som därför är otillåten, som utgångspunkt är en kränkande behandling i skollagens mening. (Pkt 22, sid 7)

Två justitieråd av fem är skiljaktiga. Med andra ord är inte domen enhällig i alla motiveringar. Ett justitieråd framför skäl att i det aktuella fallet finns skäl att anse det är starkare skäl för kränkning eftersom eleven var äldre, i början av tonåren, och att åtgärden vidtogs inför andra elever.

Det andra justitierådet anser att handlandet i detta fall inte var akut ordningsstörning som kräver omedelbar lösning. Dessutom framförs synpunkten att omständigheterna inte har varit sådana att det ska anses som ringa och därmed borde Lidköpings kommun betala ett skadestånd till eleven på 5 000 kr.

Domen bör medfölja att ordningsregler och förhållningssätt ses över när det gäller tillsynsplikten på skolor för lärare. Ett arbete som behöver göras med utbildningsinsatser från huvudmännen.

Källa:

Dom mål T 4238-19, 2020-07-03, Högsta domstolen.

Knepigt - när och hur

För tre år sedan slutade officiellt mitt yrkesliv. Med en stark framtidsorientering har jag fått haft ett innehållsrikt professionellt liv.När man nu sitter på kammaren infinner sig en ruelse, har jag gjort något bestående i livet eller var det bara alla dessa dagar som innebar livet.

Tänkte då att kanske ska man berätta och skriva ned vad som var just alla dessa dagar. Backspegel har jag sällan utnyttjat i livet. När en sak är färdig var det nya utmaningar som väntade. Genast infinner sig den knepiga frågorna: när och hur. Uppfostrad som man är tar man till analystekniker från yrkeslivet. En sådan är minneskartor, som jag tillämpat vid tidigare bokskrivande. Gott nog, men för att få ihop en berättelse är det också viktigt med dramaturgin. Här hjälper den dramaturgiska kurvan.

När man väl låter fingrarna halka på tangentbordet uppstår frågan när hände det, följt av vad gjorde jag. Tur är då att man sparat alla kalendrar genom åren. De är just guldgruvan för att få kronologin i tiden och vad som inträffat vid varje given tidpunkt. Tacksamt har jag då bläddrat i mina sparade kalendrar sedan femtio år tillbaka i tiden. Dokumentationen skiftar men ger ändå en ledstång när man ska försöka sig på att se vilka saker man brunnit för och vad resultatet blivit. Kanske något för kommande generationer att fiska vidare i. Personligen har jag haft stor nytta av de berättelse som olika människor beskrivit om sina liv och de skeenden de varit med om. De har berikat på många plan.

En annan värdefull källa är även alla tankar jag satt på pränt på denna blogg under snart tio år. Det har givit träning att i det skrivna ordet formulera tankar. Bloggen är en slags dagbok eller forna tiders brev som berättar hur man tänkt och uppfattat händelser. Varje generations mödor borde skrivas för att berika kommande generationers utveckling. Utan denna historia är man vilsen.