onsdag 10 februari 2016

Alla ska med

Alla ska med är en paroll som vänster flitigt använder. Slagsidan i den svenska skoldebatten har då blivit åt de som av en eller annan anledning har svårt i skolan. Givet att varje elev ska mötas med de förutsättningar hen har behov av som att stimulera de som behöver mer.

I en globaliserad värld är det då patetiskt att föra diskussionen om skolan utifrån de premisser som gällde igår. Sten Svensson och Daniel Suhonen är förutsägbara när de kritiserar IFN ekonomernas inlägg om en skola med centralstyrda prov och rättningar. Även de ger sig till tolk för den gamla skolan under regelstyrnings dagar. Den verkligheten där politiker via Skolöverstyrelsen och länskolnämnderna hade makten över pedagogiken.
Svensson och Suhonen skriver om just de yttre faktorerna på följande vis:
Konkurrensen skapar vinnare och förlorare bland såväl skolor som elever. Sammantaget för hela skolsystemet och för samhället har marknadsutsättningen varit mycket negativ.
En skrivning som ytterst är en önskan om återgång till det gamla regeltänket. Den sociala blandningen som den gamla skolan gjorde visar sig inte ge de effekter som efterfrågas. Åter är det så att det var de lärare som hade förmåga att lyfta oss barn till nyfikenhetens höjder som gjorde skillnaden. En skillnad som är förödande. Undervisningen ska inte endast bero på enskilda lärares skicklighet. Utan att veta vad som gör skillnad i pedagogiska metoder och sättet att undervisa. Att utifrån resultat förbättra undervisningen utifrån de faktiska förhållandena annars kommer aldrig undervisningen att fungera för de olika elevkategorierna.
Då är det mer uppfriskande med de förslag som Åsa Melander gör i sin krönika i GP 160210. Hon skriver:
Sverige behöver fler möjligheter för alla att lyckas med en utbildning – inte ett fast system för alla. En jämlik skola kommer inte av att man inskränker valen, utan av att alla kan få en lämplig utbildning och nå sin potential – och av att alla har ett reellt val. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2986219-asa-melander-nu-laggs-grunden-for-framtidens-skola#sthash.1oJ5gqKl.mfJQsvst.dpuf

Sverige behöver fler möjligheter för alla att lyckas med en utbildning – inte ett fast system för alla. En jämlik skola kommer inte av att man inskränker valen, utan av att alla kan få en lämplig utbildning och nå sin potential – och av att alla har ett reellt val.
Låt skoldebatten handla om att de inre faktorerna avgör hur elever når sina kunskaper. Att vi får rektorer och lärare som leder utvärderingen utifrån varje elevs behov och förmåga. Där föräldrarna är med att arbetar för att deras barn ska få det som krävs i en global värld kunskapsmässigt. För de yttre faktorerna är modern att sätta kartan för hur en skola ska möta kunskapsbehoven.

I en värld där kunskap kan inhämtas på olika sätt, med fria kurser från olika lärosäten. Där det virtuella rummet skapar nya möjligheter till en individanpassad kunskapsinhämtning måste svensk skola diversifieras i kunskapsinhämtningen. Kan man i Hackney aktivt möta varje elevs behov bord det gå i Sverige också. För Åsa Melander sätter fingret på det fundamentala felet i svensk skoldebatt:

Att alla barn går i den närmaste skolan är dock ingen lösning i en värld där det finns andra möjligheter – men bara för de som känner till dem.   
Den springande punkten är hur får vi med föräldrar, elever och professionen på vägen till framtidens lärande i en global värld.

Media SvD, GP
Sverige behöver fler möjligheter för alla att lyckas med en utbildning – inte ett fast system för alla. En jämlik skola kommer inte av att man inskränker valen, utan av att alla kan få en lämplig utbildning och nå sin potential – och av att alla har ett reellt val. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2986219-asa-melander-nu-laggs-grunden-for-framtidens-skola#sthash.1oJ5gqKl.mfJQsvst.dpuf
 
  

tisdag 9 februari 2016

Det som inte dödar oss

Autismen har fått ett ansikte. Hackandet lika så. I ljuset av Snowden och Assange utspelas skuggvärlden i den fjärde Millennium boken. Denna gång inte med Stieg Larssons penna, men väl David Lagercrantz. En berättelse som börjar trevande och lite träig i språket.
Först när Lisbeth Salander kommer in på scenen blir det fart och en rafflande historia. En berättelse om spioneri och säkerhetstänk i NSA varvat med mänskliga öden både i Sverige och USA. En berättelse som också för första gången i spänningsform berättar den underbara matematikens värld. Om primtal och ellipser som del i krypteringar och säkerhetslösningar i databaser.

Nya vyer öppnar sig för den som tycker matematik är svårt och läsning tråkigt. Här fås kombon som varje kille borde sluka. Kanske en bra ingång i ordens och matematikens värld. Kanske något för läslyft för tonåringar.

Läs boken, även om kultureliten har sina dubier. Se även fram emot kommande böcker i Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist värld. David Lagercrantz är på gång med ytterligare två.

David Lagercrantz och nya böcker i Milleniumserien.
 

måndag 8 februari 2016

Betyg och centralism

Betyg som en centralistisk företeelse verkar locka nationalekonomer. Man undrar om de inte lärt sig någonting av det relativa betygssystemets avigsidor.
Allt från den tid absoluta betyg fanns till dagens mål- och kunskapsrelaterade betygssystem har dess relevans diskuterats. Varje tid med sina frågor och bevekelsegrunder. Noterbart är att centralt rättade prov inte är lika med den kunskap en elev har. Önskan om centralrättning är ett önsketänkande av stort mått. Betyg är en mätare av en individs prestation i olika ämnen. Därtill är skriftliga prov inte lika med en mätning av kunskap. Kunskap är mer än att mäta fakta in - fakta ut.

Kunskap är ett svårgreppbart och icke entydigt begrepp. Det kan uttryckas i olika former som fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Därför är centralt rättade prov inte liktydigt med kunskap. Hur kan man genom ett prov vederlägga färdighet och förtrogenhet?

Dessutom gör herrar nationalekonomer från IFN sig skyldiga till felaktigheter när de säger att statistiken bara beskriver genomsnittliga resultat. Då har man uppenbarligen inte läst Skolverkets rapporter om betygsstatistiken för år 6 och 9. Där redovisas betygsfördelningen ämne för ämne. Däremot är det ett problem när skolor i sig använder betygsstatistik för egen del. Den är för individorienterad. Alltså vad har eleven fått för betyg utan att man sammanställer denna för klass eller annan gruppnivå i skolan. Dessutom är betygsstatistik ingen bra kvalitetsindikator. Den säger inte ett skvatt om hur bra processkvaliteten (undervisningen) är lika lite som strukturkvaliteten (skollagen).

Debattörerna skriver följande:
Krisen i det svenska utbildningssystemet är huvud­sakligen en kunskapskris. Därför måste lösningarna på krisen vara sådana som höjer elevernas resultat på kunskapsbaserade prov.
Vad som sägs, men inte uttalas, är att vi behöver ett betygssystem byggt på relativitet. Dagens betygssystem bygger på två fundament. Fundament ett att progressionsmål i varje ämne som speglar undervisningen. I Lgr11 kapitel 2.2 står följande i elevmål för svenskan:
Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt.
Ett processmål på undervisningen som speglar hur lärarna lyckas med olika pedagogiska metoder förmedla det centrala innehållet i varje ämne. Detta elevmål ska koppas mot de fundamentet två: kunskapskrav, som finns i kursplanen för ämnet år 3, 6 och 9. Kunskapskravet är det som mäter i vad mån en elev tillgodogör sig fakta och har förmåga att utveckla och kombinera fakta i ämnet. Detta kan svårligen fångas av dagens betygssystem genom centralt rättade prov.

Därtill skriver IFN debattörerna:
Men utbildningspolitiken måste nu fokusera på det viktigaste – att vända den svaga kunskaps­utvecklingen.
Med förlov sagt är det inte politikerna som kan vända denna trend. Det är bara väljarna som kan rösta fram kommunalpolitiker som har rätt syn på hur skollagen ska tillämpas. Och kommunpolitiker som därtill kräver att enheterna plockar fram analysresultat per skola för att kunna gör rätt resurstilldelning på faktiska förhållanden.

Mycket kan man önska sig för att få en bättre styrning av skolan. Åter är det inte politikernas uppgift utan rektor och lärare som behöver vända blicken inåt för att skärskåda den egna undervisningen. Att förbättra den utifrån de mål man satt och vilka resultat det ger. Först då skapas kunskapsresultat utifrån de nationella styrdokumenten.

Media SvD
Källa:
Läroplanen Lgr11
Blogginlägg:
Blicka inåt    

söndag 7 februari 2016

Svagt ledarskap

Roos Tensta Gymnasium har ett vitesföreläggande på sig om 2,5 mkr att senast 15 augusti 2016 åtgärda sina problem. Skolinspektionen skriver:
Tillsynen visar att rektorer och lärare saknar strategier och kompetens att möta eleverna på rätt sätt. Trots detta har rektorerna inte gett lärarna tillräckligt handledningsstöd eller kompetensutveckling för att klara uppgiften. Rektorerna menar att det ligger i lärarprofessionen att hantera detta. Skolinspektionen ser allvarligt på att rektorn inte har vidtagit konkreta åtgärder för att lärarna ska ges de förutsättningar rektorerna anser att lärarna saknar.
Misshälligheterna i Roos Tensta Gymnasium är anmärkningsvärda. Där till är ledarskapet under isen. När rektor skyller ifrån sig på lärarprofessionen ringer alarmklockorna hos mig. Alexandra Ivanov, ledarskribent på SvD, skriver följande i sin ledare:
Det blev bland annat tydligt när en av skolans rektorer kontaktade mig under veckan och krävde en förklaring, och ursäkt, för min kritik av det inträffade.
Signalen är tydlig att rektor inte förstått sitt uppdrag och borde omgående skiljas från sitt uppdrag. Rektor är den som ska leda och se till att skolan följer de nationella styrdokumenten och skapa en arbetsmiljö som är systematiskt och framåtriktad. En arbetsmiljö som omedelbart tar i konflikter och ser till att de desarmeras.

Rektor är inte bara en chefstjänsteman utan lika mycket ledare för verksamheten på skolan. En framgångsrik rektor är enligt forskningen följande person:
  • Rektor är närvarande.
  • Rektor ingår i ett nätverk med andra rektorer.
  • Rektor är visionär och kan effektuera visioner.
  • Rektor är tydlig, didaktisk och pedagogisk inriktad.
  • Rektor samverkar med lärare och har god inblick i lärares vardag.
  • Rektor har hög personlig profil.
  • Rektor arbetar efter down-up principen med hög förankring hos lärarna.
  • Rektor har positiv förväntan på och stöttar lärarna i deras arbete med eleverna.
Man undrar hur mycket av ovan rektorerna på Roos Tensta Gymnasium tillämpar i vardagen. Om man ska tolka följande uttalande är det svagt om inte snudd på tjänstefel hos rektorerna:
”Vår enda uppgift var att ingen skulle bli underkänd, de övriga fick sköta kunskapsinhämtningen på egen hand.” 
Men framförallt undrar man över var huvudmannen är någonstans? Var finns den politisk ledningen och Stockholms politiker i kommunfullmäktige? Var är skolborgarrådet Olle Burell (S)? Uppenbart visar även huvudmannen bristande styrningen och uppföljning av hur verkligheten ser ut i Roos Tensta Gymnasium. Åter ser vi bristande politisk ledning i skolan för att skapa fungerande skolenheter. Huvudman verkar inte analyserar och utvärderar utbildningen så att den fungerar som tänkt i de nationella styrdokumenten.

Media SvD
Källor:
Skolinspektionens beslut Dnr 43-2015:7269, Dnr 43-2015:7270
Roos Institute
 

söndag 31 januari 2016

Blicka inåt

Blicka inåt eller skilj på yttre och inre faktorer som påverkar skolans resultat. Oftast konstateras att yttre faktorer påverkar skolan men glömmer att det i lika stor grad, om inte större, är de inre faktorerna som avgör skolans framgång.
Om vi försöker förklara orsakerna till att eleverna inte klar skolan är det två faktorer som avgör. Den yttre om individens förhållande och sociala förhållanden. Om detta har skolan små möjligheter att påverka. Däremot de inre förhållanden är just skolans möjlighet att på verka.

De inre faktorerna som påverkar elevresultatet är hur skolan, dess rektor och lärare, har förmåga att analysera den pedagogiska strukturen och undervisningen med dess pedagogiska metoder. Den pedagogiska strukturen är lika med strukturkvaliteten och undervisningen är processkvaliteten.

Hur ofta fokuseras återkoppling och utvärdering som grunden för framgång. Skolan är idag för mycket fokuserad på planering av undervisningen utan att veta vad som fungera eller inte för att nå kunskapsresultat. Frågan, Varför blev det så här när vi gjorde så där?, bör ständigt ställas. Därför måste lärare och rektorer våga start med att fundera över vad i undervisningen skapar förutsättningar för elevens lärande. Att våga ifrågasätt det sätt och de metoder som används för att nå kunskapsresultat. Det duger inte med att bara se de enskilda individernas resultat utan våga titta i vilken grad lyckas vi undervisa "rätt från mig" till "rätt för eleven".

Har skolan sådan strukturer som understöder undervisningen. Att varje förbättring sker utifrån de förutsättningar som varje enskild skola har. Här är det kollegiala lärandet avgörande. Har vi gemensamma bedömningsmetoder vi betygsbedömning? Har vi gemensamma arbetssätt och tillvägagångssätt i utvecklingssamtalen? Korresponderar dessa med läroplanens riktlinjer?

Samtidigt finns det mål för undervisningen som bygger på de nationell målen? Det har visat sig att det finns dåligt korrelation mellan skolans resultat och de nationella målen. Det är här vi får problem med likvärdigheten. Om vi inte har en skola som arbetar utifrån fastställda nationella mål har vi ingen likvärdighet. Det är inte likformighet som skolan behöver som det var under den regelstyrda eran. HUR du når resultaten beror på vad undervisningen vilar på. Vill skolan bli likvärdig behöver den upprätta och utveckla kvaliteten i verksamheten i syfte att förbättra elevernas resultat. Då måste lärarna vända blicken mot sitt sätt att arbete. Kanske pedagogiska promenader är en metod att gör det på. Andra att använda temperaturtagningar av verksamhet genom självvärdering genom t ex Indicator-metoden.

Vänd blicken inåt mot undervisningens arbetssätt och pedagogiska struktur för att skapa en framgångsrik skola som höjer kunskapsresultaten.

Källa:
Danielsson, Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen
Danielsson, Roger J & Söderlund, Jan (2012) - Från skollag till vardagsarbete - grundskolan, Skoldialogen
Körling, Anne-Marie (2014) - Undervisningen mellan oss, Lärarförlaget
Läroplanen Lgr11
Skollagen (2010:800)
Österberg, Jonas (2014) - Resultatanalys i skolan, Studentlitteratur
    

onsdag 27 januari 2016

Utmärkta skolor i Sverige 2015

Utmärkta skolor i Sverige utses varje av SIQ, Institutet för kvalitetsutveckling. År 2015 fick tre Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola. Två fick erkännande för framgångsrik verksamhetsutveckling.
De som erhållit Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola 2015 är alla fristående skolor och är följande:
  • Framtidskompassen i Vellinge
  • Heldagsskolan Rullen i Solna
  • Vittra Vallentuna
Det intressant är att en skola som arbetar med funktionshindrade har fått denna utmärkelse. En skola som bygger på specialpedagogik för att få med alla elever varje dag på en resa till framtiden.

Det som kännetecknar utmärkelsemodeller som skolorna utvärderats efter är de fyra frågorna:
  1. Hur gör vi för att...
  2. I vilken omfattning gör vi det?
  3. Vilket resultat leder det till (i förhållande till målvärden)?
  4. Hur gör vi för att utvärdera och förbättra det vi gör?
Modellen är en kvalitativ mätmetod som sätter fingret på HUR bra en verksamhet är på att tillämpa sina arbetssätt. Notera att metoden efterfrågar just målvärden. En intressant sak eftersom skolan är just mål- och resultatstyrd. Det är detta som är kärnan i skolan, vilka mål har vi och vad ger de för resultat.

Utöver detta fick två skolor ett erkännande för sin framgångsrika verksamhetsutveckling. En kommunal skola och en fristående skola, de är:
  • Ljud & Bild i Göteborg
  • Torpskolan i Lerum
Min erfarenhet som att varit examinator och utvärderingsledare för den nationella Utmärkelsen Svensk Kvalitet är att de verksamheter som erhåller denna typ av utmärkelser har ett ledarskap som jobbar förebyggande och systematiskt. Inte enbart med sitt ledarskap utan lika mycket medvetet arbetat med struktur och dokumenterade ledningssystem. Arbetet är målmedvetet och långsiktigt. Man arbetar med de små stegen för att nå de mål man satt upp både på inriktning av verksamheten som de förbättringsområden som finns.

Verksamheterna har fullgod strukturkvalitet, processkvalitet och resultatkvalitet. Tre saker som avgör HUR väl en skola skapar den likvärdighet som efterfrågas i skolans styrdokument och de nationella målen.

För övrigt skulle jag önska att fler skolor i Sverige anträder just denna resa mot att bli utmärkta skolor. Då skulle vi få både ett bättre kunskapsresultat som en skoldebatt fokuserad på innehåll och inte form.

Intressanta länkar:
SIQ
Framtidskompassen, Rullen, Vittra Vallentuna
Kvalitetsmagasinet

Uppdatering 15.49 2016-01-27
På förekommen anledning ska tilläggas att det är tionde året som denna utmärkelse delas ut. Uppdraget startade med att Ibrahim Baylan (S) som dåvarande skolminister i ministären Persson gav Skolverket i uppdrag att upphandla denna utmärkelse. Vinnare i den upphandlingen var SIQ som gör detta på uppdrag åt Skolverket.

lördag 23 januari 2016

Vita fläcken i skolutvecklingen

Vita fläcken i skolutvecklingen är glappet i styrkedjan mellan det nationella och lokala. Resultatanalysen är avgörande för att att få färdriktningen i skolutvecklingen. Navet i all skolutveckling är det systematiska kvalitetsarbetet.
Rektorer och lärare har ansvaret för att göra den professionella skolutvecklingen på sin skola. Två saker som skapar en verkningsfull skolutveckling är att ha en ledstång att arbeta efter. Skoldialogen har gjort en i sex steg där punkterna fem, ett och två är avgörande för en lyckad skolutveckling.

Skolan har haft mål ända sedan Lgr80 men inte riktigt lyckats med att tillämpa detta. Än mer tydligt blev det från 1991 när skolan blev mål- och resultatstyrd. Från att staten bedrev skolutvecklingen genom regelstyrningen invaggades skolan i centrala direktiv. När sedan friheten gavs att varje rektor och lärare fick tillämpa sin egen profession för att skapa skolutveckling hände något oförklarligt.

Vad och varför inte den lokala skolutvecklingen infunnit sig kan man ha många synpunkter på. En kan möjligen vara någon slags missuppfattning att det är staten genom Skolinspektionen som talar om vad som är rätt eller fel. Att man därmed skapat en rädsla i det lokala ledet. Likaväl som huvudmännen inte fullt ut förstått sin roll i den mål- och resultatstyrda skolan som definieras av skollagen som trädde i kraft 1 juli 2011.

En av styrprinciperna i skollagen är att systematiskt kvalitetsarbetet inte behöver ske på ett likformigt sätt utan vara anpassad till lokala förhållande. Det är här det stora missförståndet finns att det finns ett likformigt sätt att jobba med skolutveckling.

Samtidigt har det utvecklats en planeringskultur i skolan. Mycket tid avsätt av lärarna att planera undervisningen. Men allt för liten tid åt utvärdering, analys och värdering. Samtidigt är undervisningen i många fall dåligt kopplade till de nationella målen. Utan mål är resultat svåra att bedöma effekten av. Detta här spiller över på bedömningen av effekterna av undervisningen i styrkedjan mellan stat/huvudman (VAD) och skolan (HUR).

Styrkedjan är avgörande för att lyckas med nulägesanalys (steg 2 i figuren ovan) och resultatanalys (steg 5 i figuren ovan). Styrkedjan består av tre nivåer: huvudman, rektor och lärare. På de olika nivåerna gör man sina olika analyser med syftet att styra verksamheten. De styrtal som tillämpas i analysen måste bygga på att de speglar verkligheten. Därför måste all analys börja på individnivå och uppåt.

Lärarens del i styrkedjan är att följa upp, analysera och kommunicera kunskapsresultatet på elevnivå och gruppnivå. HUR har det gått i förhållande till kunskapskrav och nationella mål. Med gruppnivå menas ofta klassen och årskursen. Även arbetslaget kan vara betjänt av en gruppanalys när det gäller att utvärdera pedagogiska metoder och ämnesdidiatiken.

Rektorn ska efterfråga gruppanalyser för att kunna göra sin uppföljning och analys. Här är det hela skolans resultat som ska analyseras. Då inte bara kunskapsresultatet utan lika mycket resultatet av undervisningen och tillämpningen av skollagen. HUR har skolan lyckats uppfylla de nationella VAD:en. Resultatet av analysen har två syften. Dels att hitta förbättringsförslag till arbetslagen och det kollegiala lärandet samt underlag för huvudman att göra sin analys.

Figur: De två nivåerna i systematisk skolutveckling



Huvudmannen har slutligen som sin uppföljningsuppgift att samla in och analyser varje skolenhets resultat. I vilken grad har de olika skolenheterna lyckats uppfylla det nationella VAD:en i form av mål och riktlinjer. Detta är underlag för prioritering av de förbättringsförslag som kommit från enheterna för att skapa utveckling på enhetsnivån. Det är även underlag för resurstilldelningen till de olika enheterna.
Låt frågan i knappen ovan bli vägledande för skolutvecklingen. Att varje dag bli lite bättre. Skolutveckling är att ta små tuggor varje dag. Därför måste skolutveckling bygga på faktiska resultat som sammanställs och analyseras i relation till skolans organisation och undervisningens kvalitet än till enskilda elevers förutsättningar. Därför bör lärare och rektorer låta kedjan uppföljning-utvärdering-åtgärder (förbättring) användas som aktivt verktyg i förbättringsarbetet.

Källa:
Danielsson, Roger J & Söderlund, Jan (2012) - Från skollag till vardagsarbete, Skoldialogen
Danielsson; Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen
Österberg, Jonas (2014) - Resultatanalys, Studentlitteratur