Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 18 april 2019

Glad Påsk 2019

Äggens tid är inne. Njuta kan vi denna påsk av värme och skön avkoppling. En helg utan alla dessa krav som andra helger har på sig. Hela fyra dagar av lättja. Pluraword får tillönska alla en
Glad Påsk

onsdag 17 april 2019

Skolan och glesbygden

Skolan har ett barnperspektiv och barnen rättigheter enligt skollagen. Man undrar då hur det är ställt med den kommunala skolan. Staten destinerar statsbidrag för en mängd uppdrag. Samtidigt som personalkostnaderna har ökat genom lärarlyft och annat. Samtidigt ägnar sig kommuner just nu att dra ned kostnaderna i sina skolor. Ett kontraproduktivt förfarande om det bara bygger på minskade budgetar utan behovsanknytning.

Då blir diskussionen intressant när man noterar att S i Luleå kommun idag planerar att lägga ned mindre skolor i glesbygdsdelarna av kommunen, trots löfte om inte göra det. Man tänker skära i lokalkostnader. Då ryker de små skolorna och planer finns på att bygga en stor central skola istället.

Vänner av idén med en skola utan fristående aktörer kommer då på de smarta lösningen med skolskjuts. Det är just det föräldrar motsätter sig. Så vi har åter spänningen mellan centralorten och landsbygden, som striden om skolan i Drevdagen är symbolen för. Det som blev grunden för det fria skolvalet och fristående aktörer att driva skolor.

Frågan aktualiseras igen, ska staten ta över finansieringen av skolan igen? Kommunerna tycks inte klar av sin uppgift.   

tisdag 16 april 2019

I eld och lågor

Sorgen är stor när jag ser ett kyrkorum förstöras. Denna gång lite extra eftersom den ikoniska katedralen Notre-Dame brunnit. Alla har vi något minne kring denna ikoniska byggnad. Min begränsas av Ringaren i Notre-Dame av Viktor Hugo.

Hur som helst har ett kulturarv gått till spillo även om Frankrikes president lovat bygga upp katedralen igen.

lördag 6 april 2019

Mina förebilder

Den främsta förebilden jag har är min morfar Emil Eriksson. En patriark i dess rätt bemärkelse. En ödmjuk person med väldigt tydliga synpunkter med ytterst lite otydlighet i sina uttalande. Morfar föddes i Fattigsverige 1883 i en syskonskara på tolv. Som arrendator på Eriksbergs gods i Sörmland var han aktad som person, till och med av baron på Eriksberg. Det har berättats att han var pelaren i de grupper han medverkade i.

I min ungdom fastnade jag för fyra förebilder inom arkitektur, uppfinning och naturvetenskap. Den första är Einstein.
Fysikens stora gigant har alltid fascinerat mig. Hans lärare i skolan sa att han var en odugling, ändå har man betytt mer för den vetenskapliga utvecklingen än någon annan. En extremt särbegåvad person som inte platsade i den givna ram som skolan erbjöd.

Under tidiga tonåren drömde jag om att bli arkitekt. Den stora förebilden var Le Corbusier och hans monumental och oortodoxa byggnader och stadsplaner i Frankrike. Han lär ha skissat en stadsplan för Stockholm som var djärv. Idoldyrkan gick så långt att jag en tid på världen skaffade mig ett pseudonym i form av Le Daniel.
Alfred Nobel tillhör en av två stora uppfinnare och industribyggare i Sverige på sent 1800-tal. Tack vare honom revolutionerades bygg och anläggningsbranschen genom dynamiten. En teknik som än idag är väsentlig för alla form av infrastrukturbyggande. Därtill det vetenskapliga varumärket Nobelpriset som satt Sverige på den internationella vetenskapskartan.
Den fjärde förebilden, kanske mindre kände, är Gustaf Dalén, blinkfyrens uppfinnare. Gustaf Dalén är en av få svenskar som fått Nobelpriset. Han är framför allt känd för sitt företagsbyggande inom gasområdet genom Allmänna Gas Aktiebolaget på Lidingö. Det som i dagligt tal gick under namnet AGA och var prefix för många produkter, däribland AGA spisen.

Dessa manlig personer speglar min ungdoms förebilder för teknikintresset och därmed min yrkesbana. På den kvinnliga sidan är det två personer i min närhet som är förebilder.
Den första är min mormor Gertrud Eriksson. Hon var hemmafrun och bondmoran som hjälpte morfar i jordbruket på gården Sandvik, på Eriksbergs fideikommiss. Därtill uppfostrade hon fem barn under knappa förhållanden. Hon blev nästa hundra år gammal och var med om den fantastiska utvecklingen från Fattigsverige till välståndslandet.
Den andra år min älskade mamma. En person som ömmade om sin familj och som gav mig tron på mig själv som individ. Som alltid ställde upp i vått och torrt. Även hon fick ett långt liv.

Sista förebilden är Dr Mouna. Den Iranska flickan som tillsammans med sin familj flydde till Sverige. Som i praktiken var död, när hennes mamma tappade henne i snön, på flykten över bergen och återupplivades hos bergfolket i kallt vatten. En invandrare som verkligen skapat det nya mångkulturella Sverige med sin intelligens och skärpa.

Säkert har jag haft andra förebilder under olika tidsepoker. Men de har bleknat bort över tiden. Det som jag minns och skapat den jag är har det gemensam nämnaren, bland ovan beskrivna personer, är gränsöverskridande. Alla har de vågat utmana det vardagliga och vågat se det annorlunda. Det som skapar nya världar och värden.

   
    

tisdag 2 april 2019

Lära sig läsa på riktigt

Knepigt det här med att lära sig läsa. Professor Wille Vingmutter berättar i sin yrkesbiografi om när han lärde sig läsa. Han minns inte riktigt när han började läsa, troligen hjälpligt i femårsåldern genom böcker om tjuv och polis, som Ture  Sventon, tvillingdetektiverna och Kalle Blomkvist.

Han är rätt säker på att det var hans pappas förtjänst att han började läsa. När han skulle börja skolan ringde hans mamma skolfröken för att berätta att han både kunde skriva och läsa. Klasskompisarna undrade "Men vad ska Leif göra då. Han kan ju redan läsa". Tyvärr råkade han ut för det problem som många barn fått uppleva. Han skulle lära sig läsa på riktigt.

Det tog sig uttryck, i början på femtiotalet, att man ljuda sig genom Mor är rar, Far ror i oändligt tragglande på lektionerna. Snacka om att slösa bort tid för barn som har en särbegåvning. Tyvärr har detta drygt sextiofem år senare i stort inte ändrats.

När ska skolan ta till sig att skolplikt inte innebär att man sekventiellt ska anpassa undervisningen utifrån ålder och klass utan begåvning. Skolplikt gäller tills man uppfyllt alla kunskapskrav i grundskolan. Det innebär att somliga barn kan var färdiga med grundskolan före 16 års ålder.

Det gäller att alltid se efter var barn ligger på för språknivå eller räknenivå. För professor Wille Vingmutter gjorde man så. Han fick läsa en en på förhand bestämd sida i en bok som fröken stack till honom. Han skriver: Boken hon gett mig är fullkomligt obegriplig. Ord jag inte förstår och knappt kan stava mig igenom. När han stakande läst igenom några meningar tycker läraren att det räcker. Till saken hör att fröken har en kollega med sig för att bedöma läsandet. Tjuvlyssnandet av Leif GW resulterar i ett överhörande:
- Ja, du hör väl själv hur han läser, säger min fröken. Det där med att han ska flytta upp en klass är något som hans föräldrar slagit i honom. Pappan hans är ju vanlig arbetare och hans mamma är visst städerska. Vilket inte tycks hindra henne från att ringa hit och vara oförskämd. (s 118)
Skrämmande attityd från skolfröken. Hoppas att den inte finns i dagens skola. Dock noterar jag att det fortfarande finns problem för de barn som kan läsa och tycker att skolan är bortkastad tid eftersom de inte lär sig något.

Undrar när skolan ska släppa sargen och tillämpa portalparagrafen (1kap 4 § andra stycket) i skollagen:
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barns och elevers förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Källa:
Persson, Leif GW (2018) - Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv, Albert Bonnier Förlag
Skollagen (2010:800)   

söndag 31 mars 2019

Bränn alla mina brev

Besatt av att hitta vad vreden kommer ifrån letar sig Alex Schulman tillbaka i tiden. Genom att skärskåda sin mors släkt hittar han de taggiga trådarna i familjen Stolpe. Tre tidsepoker, två generationer och en hemlighet ramar in romanen.

Alex Schulman har med stilistisk skärpa skapat en bladvändare till roman. Även om boken bygger på verkliga händelser är kronologin ändrad. Han skriver i tacket (s 279):
Historien utgår från riktiga människor, den grundar sig i ett material som återger autentiska händelser, men det är också viktigt att säga: det är en roman.

Alex Schulman låter oss få följa med i sin morfar Sven Stolpes hat och vrede. Allt i en skiss över händelser utspelade under några dagar i juni 1932. På Sigtunastiftelsen befinner sig Sven och Karin Stolpe. Så även Olof Lagercrantz. Med det i fonden utspelas en otrohetsaffär som fått skilda konsekvenser i de olika familjerna. Familjen Stolpe, en bevarad hemlighet det aldrig talades om, där medlemmarna i familjen impregneras av Sven Stolpes hot och narcissism. En beskrivning hur en empatilös människa är och handlar.

Den andra familjen som genom åren öppet pratat om kärleksaffären mellan Karin Stolpe och Olof Lagercrantz. Det tragiska är att både Sven Stolpes och Olof Lagercrantzs författarskap har varit personliga vendettor genom åren. Även om det varit i subtil form i romankonstens anda.

Sven Stolpe har för mig varit en grinig gammal gubbe som uttalade sig i offentligheten ungefär som Herbert Tingsten. Stort och svulstigt, men sylvasst. En person som inte skydde några medel att framföra sin syn på saken. Den bilden har förstärkts genom romanen, att den inte bara var en offentlig attityd, utan högst närvarande i familjen Stolpe. Där hat och missunnsamhet spridits sitt gift genom släktled.

Wikipedia:
Sven Stolpe
Olof Lagercrantz    

måndag 18 mars 2019

Den stökiga skolan

Skoldebatten om disciplinen går het just nu i media sedan diskussion om lågaffektivt bemötande ifrågasatts. Därtill den politiska kampanjen från L att förstärka lärarnas disciplinära befogenheter.

Marcus Samuelsson, bitr professor på Linköpings universitet, har skrivit en bok om lärandets ordning och reda. Det jag noterar är vikten av klassrumsledarskap för att skapa ordning. Ett av kapitlen handlar just om att etablera rimliga disciplinära intentioner. Att lärare tidigt scannar av hur elever fungerar i klassen. Den andra relationen lärare och elev. Lärare kommer oftast i topp tre för elever av de viktigaste personer som respekterar och tar barnet på allvar. Genom relationen mellan lärare och elev skapas den påverkan läraren har på barns beteende.

För att skapa ett förebyggande arbete för att reducera beteendeproblem ger Samuelsson följande fem punkter i sin bok på s 154-155:
  1. Etablera ordning och en positiv klassrumsatmosfär genom att påvisa regler och rutiner.
  2. Uppmuntra lämpligt beteende hos individer och grupper av elever.
  3. Övat instruktioner av nya arbetsmaterial med stöd av modellering och praktik.
  4. Erbjudit en variation av aktiviteter och arbetsmaterial i en takt och på svårighetsnivåer anpassade till elevers olika färdigheter och förmågor.
  5. Uppmuntra samarbete mellan klasskompisar.
Samuelsson framför i boken att de två vanligaste hindren för att göra detta är:
  • Jag har inte tid att tänka över min klassrumspraktik.
  • Ändrar jag på något nu kommer jag att skapa oordning i min klassrumspraktik.
Här kan elevhälsan och skolledning aktivt medverka till att stärka lärarna. Elevhälsan genom att dess kuratorer och specialpedagoger går in och gör lektionsobservationer. Då speciellt hur läraren hanterar disciplinära interventioner.Med detta som underlag kan en diskussion föras med lärare enskilt och övergripande. Rektor och skolledning ser till att kollegialt lärande får utrymme för att stärka undervisningsstrukturen och hur man förebygger att studiero och trivsel ständigt upprätthålls.

De rop på hårdare tag i skolan som hörs motverkar denna viktiga del i skolan. Det är inte genom ökad lagstiftning man kommer åt de disciplinära problemen. Som alltid är det lärarnas förmåga att leda och se eleverna som avgör lärandet. Rädda lärare har krympt sin förmåga att äga klassrummet. Denna rädsla måste aktivt motarbetas genom ett tydligt ledarskap både från huvudmän och rektorer. Det ska aldrig råd något tvivel om vad som får och inte får göras på skolan.

Media DN
Blogg: Om rätten att polisanmäla    
Källa:
Samuelsson, Marcus (2017) - Lärandets ordning och reda, Natur&Kultur