Glad Midsommar

Åter dags att bryta ut i den mest nationella av svenskheten,  midsommar! Då har svenskarna utlopp för små grodorna till dans och fest. Det är bra. Jag och min blogg får tillönska alla läsare en

Glapp ratten gör att skolan åker i diket

Under många år har jag försökt beskriva vilken roll huvudmän har i skolväsendet. Tyvärr har inte de kommunal eller för den delen fristående förstått sitt uppdrag.

När staten idag öser över pengar på skolan kan man fundera över till vilken nytta. Inte reparerar det styrkedjan precis. Det är inte många som har förstått är att huvudmannen i kommunen är kommunfullmäktige. Hur många har sett krav och styrning därifrån av skolan? Inte jag i varje fall. Samma gäller styrelserna i fristående skolor. Hur många har ett aktivt styrelsearbete i frågor som gäller systematiskt kvalitetsarbete fast skollagen ålägger dem detta.

Det är faktiskt dessa enheter i skolväsendet som fattar beslut om resurstilldelning. Inte nämnden eller tjänstemännen på förvaltningen eller ledningen för fristående skolor.

Det var undergörande att läsa Gunnar Iselou debattinlägg i SvD:

Nu är ännu ett läsår tillända. Präglat av en utbildningsministers intensiva insatser för öka kvaliteten i skolorna. Som varje år. Vare sig ministern hetat Baylan, Björklund eller Fridolin. Sett tillbaka kan man konstatera att aldrig har väl Sveriges olika utbildningsministrar initierat så många insatser till så stor kostnad med så liten effekt för elevernas lärande, som under de senaste 20 åren.

Hög tid att budkedjerna från rikspolitikerna upphör. Speciellt förvånande är att Stefan Löfven har satt lönebildning och annat ur spel med sin fackliga bakgrund. På det viset har staten effektiv satt arbetsgivare och löntagarna på läkaren. Samtidigt låter det stort när han och Fridolin stolta står på Spånga IP, under Järvaveckan, och säger att man ska satsa 1,5 miljard kronor på skolan i utsatta områden. Men hallå, vad är detta i relation till vad skolan kostar. 100 miljarder lägger vi på skolan årligen. Alltså satsningen är pynka 1,5 procent. Räcker det för att dra upp skolan ur sin utsatthet? Knappast!!

Gunnar Iselou skriver också:

I linje med detta vill jag med denna artikel visa att när skolan kört i diket är det inte bärgningen, utan styrsystemet som måste uppmärksammas. Annars bär det ner i diket igen. 

Med andra ord skolan har problem med drivlinan i styrningen. Inte bilen i sig. Det är glapp i styrning så ratten inte fungerar att styra dit skolan ska.

Media SvD1, SvD2

Mångfalden byggde Sverige

Sveriges demokratiska ekosystem byggdes av frikyrkan, inte politiska partier som man kan tro. Långt innan den allmänna rösträtten kom, först för män sedan kvinnor, hade alla inom idéburna verksamheter som frikyrkan inflytande personligt inflytande. En kunskap som verkar gått förlorad.

I sin essä, Mångfalden byggde Sverige, skriver Joel Halldorf:

Religionen har det inte lätt i världens modernaste, mest sekulariserade land. Visserligen tar tio procent av Sveriges befolkning regelbundet del av en gudstjänst, vilket faktiskt är fler än vad som går på allsvensk fotboll eller bio. (s 7)

En paradox i sig och en undran om varför vi så lite fokuserar på detta och ser skillnaden på hur demokrati skapas och fungerar. Sedan 1809 har Sverige haft två faktorer som skapat majoritetssamhällets utveckling och homogenitet. Språket är det första. Den andra är konsensuskulturen. Den senare har upprätthållits av två storheter - först den lutherska statskyrkan sedan det socialdemokratiska folkhemmet. I dessa trånga och enhetliga kultur skapades grogrunden för frikyrkan att skapa det demokratiska ekosystemet som bygger på mångfald.

Här kunde människor själv skapa sin grupp och arena. Genom att skapa ideella föreningar hade alla medlemmar i föreningen inflytande, redan på 1800-talet, över verksamheten. Barn, kvinnor och män oavsett samhällstillhörighet hade sin rösträtt att fatta beslut. Här hade man sina församlingsmöten där besluten togs månadsvis. En gång om året ett årsmöte som beslutade om vilka förtroende valda som skulle uppbära förtroende poster inom speciella områden. Genom mångfalden i religiösa sammanslutningar oavsett om det varit lutherskt-kristna, katoliker, ortodoxa, judar eller islam har skapat den mångfald vi har i Sverige.

En intressant slutsats Joel Halldorf gör i sin essä om demokrati och mänskliga rättigheter. De kan man inte koppla till varandra. Han skriver:

I dag tar vi ofta för givet att demokratin och mänskliga rättigheter hör samman, men som system är demokratin nihilistisk. I en demokrati avgör majoriteten vad som är rött, och principiellt finns inget som hindrar majoriteten från att avskaffa de mänskliga rättigheterna för en minoritet - vilket som bekant skedde i Tyskland på 1930-talet. (s 61)

Det är skrämmande att detta håller på att hända igen. Sverige är på intet sätt undantaget. När ett samhälle inte skapar ett civilsamhälle som är skilt från statens nycker är moralen på ett sluttande plan. Demokrati är som jag brukar säga majoritetens diktatur. Saknas den moraliska kompassen går det utför. Därför är religionen en viktig faktor än idag för att vaccinera demokratin från dess avarter.

Om jag själv får vara lite personlig i frågan om frikyrkans betydelse för att skapa det demokratiska ekosystemet. Bilden ovan är tagen på Pingstkyrkan i Eskilstuna. I den har jag min uppväxt. Det var här jag fick min demokratiska och moraliska uppfostran. Även om det även där kunde vara snävt i åsiktskorridoren under 1950- och 60-talet. Från tidig ålder tränades man i rollen som medlem. Vid alla de möten som ordnades var demokratin alltid närvarande. Det var inte som somliga tror en person eller ledare som domderade. Ju äldre man blev ökade storleken på förtroende uppdragen.

Min demokratiska fostran bar mig vidare genom olika föreningsengagemang genom åren. Oavsett om det var styrelseuppdrag eller annat engagemang i föreningslivet har jag haft stor glädje av de erfarenheter jag tog med mig från uppväxten i frikyrkan.

Min fundering är också hur detta ska kunna formas i dagens samhälle. Skolans uppdrag är att skapa värden baserat på det demokratiska samhället. Är undervisningen den arena som ska fostra fria och demokratiska individer? Är skolan inte en teoretisk plantskola där men rent intellektuellt kan förstå hur demokratin fungerar. Men detta är långt ifrån det reella och praktiska fostran man får genom aktivt medverkan i idéburna verksamheter. För att demokratin ska överleva är det inte bara ett förlitande på att det politiska systemet ska fungera utan lika mycket att civilsamhällets ideella krafter fritt få verka och bygga mångfalden.

Källa:
Halldorf, Joel (2017) - Mångfalden bygger Sverige, Timbro
   

Särbegåvade - ge dem en chans

Har alltid förundrat mig över vår syn på barn som har fått förståndsgåvor utöver det normala. När ska lagom landet Sverige och dess lärarkår börja fokusera på dem? Eller är det skrämmande att det finns barn som kan mer än läraren!!

Det finns lika många barn som särbegåvade som det finns barn som behöver särskilt stöd. Här har vi en lagstiftning som fokuserar de senare. Lika tydligt är det uppenbart inte att de som är särbegåvade ska ha den stimulans de behöver. Likadant är det med de knappa 14 procent barn till höger om normalfördelningen. Noter att dessa barn finns i alla typer av socioekonomiska bakgrunder.

När ska vi sluta att betrakta detta som elitism med barn som har intelligens över det vanliga. Det är ju framtidens spetskompetenser vi behöver för att klara den framtida välfärden. Titta gärna på videoklippet från Nyhetsmorgon om 8-åriga Lanny som gick ut femman denna vårtermin.

Lyssna och lär. Men framför allt: hur ska din skola beakta och ha en strategi för dessa barn till hösten?  

Tunn och lättflytande soppa när det gäller kvalitet

Roade mig med att läsa Skolkommissionens slutbetänkande kring kvalitet. Den är i stort upphängd på en att en ny regional organisation som de tänkt en ny skolmyndighet ska ha.

Tanken är att de regional myndigheterna, liknar nästa gamla tiders länskolnämnder, ska hjälpa till:

En skolmyndighet ha goda möjligheter att stödja huvudmän och skolor genom sin egen expertkunskap och genom att förmedla sådan genom samarbete med andra huvudmän och skolor. Även den expertis inom lärande och skolutveckling som finns hos universitet och högskolor inom regionen är viktig. (s 112)

Intressant att Skolkommissionen tror att det bara finns expertis inom en skolmyndighet eller inom universitet och högskolor. Vad ska vi säga om det statliga industriinstitutet Institutet för kvalitetsutveckling, SIQ? Eller för den del den ideella föreningen Svenska Förbundet för Kvalitet, SFK. Det är inte säkert att byråkrater och akademiker har den fulla kollen på hur handfast och praktiskt kvalitetsarbete går till.

Skolkommissionen slår dock fast följande:

Exempel på kritiska områden där huvudmän och skolor genom uppföljning och analyser behöver inhämta och säkerställa sin kunskap om den egna verksamheten är olika elevgruppers kunskapsutveckling i olika ämnen, resursfördelningssystemet, tryggheten och studieron, lärares och rektorers kompetensutvecklingsbehov, den inre organisationens ändamålsenlighet, allokering av resurser såsom lärarresurser m.m. (s 111)

Det jag noterar genom de uppdrag jag har i skolvärlden är just oförmågan att strukturera och analyser skolans resultat vad gäller struktur, processer och undervisningsresultat. De som jobbar med utvärdering är allt för fokuserad på individnivån och elevens resultat. Det är nog bra ur ett lärarperspektiv. Inte full gått ur skolans perspektiv, lika lite som huvudmannens. Här behövs omfattande arbete för att faktiskt få en buttom-up redovisning.

Dessutom fordras att en staten kopplar på sin del av drivlinan i utvärdering och uppföljning som man beskrev i delbetänkandet. Om det har jag skrivit i en länk som finns nedan. Men jag håller fullt med vad Skolkommissionen skriver om vikten med ett systematiskt kvalitetsarbete är för att höja skolan och dess resultat:

Genom kvalitetsarbetet tydliggörs vilka åtgärder som för huvudmannen eller skolan i fråga är mest väsentliga för att långsiktigt höja kvaliteten i utbildningen. (s 112)

Källa:
Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet. Skolkommissionen (SOU 2017:35)
Pluraword:
Drivlinan i statlig målstyrning av skolan

Sveriges nationaldag

Åter är det dags att fira det svenska. Vad är det som är det svenska? Om det finns säkert många förklaringar och synpunkter om. Låt oss ta en liten funderare.

För många av oss är det svenska flaggan som är symbolen för svenskheten. Minns själv att jag skulle fira flaggan den sjätte juni. Riktigt varför visste jag inte. Man skulle bara. Långt senare blev svenska flaggans dag nationaldagen.

Varför just denna dag. Historiskt är det två saker som ligger till grund för nationaldagen. Den ena slutet på Gustav Vasas frihetskrig, då nationalstaten bildas. Det andra är den grundlag som kom till, efter förlusten av Finland, 6 juni 1809. Det som kan sägas om den något osexiga händelsen är att den präglat nationalstaten. Det var då språket stod som kittet i befolkningen. Genom att Sverige var ett land med ett språk underlättades sammansvetsningen av nationalstaten. Samtidigt har vi under denna period lyckats hålla oss utanför krig. Unika förutsättningar värda att minnas och firas en dag som denna.

Så det är mycket stolthet vi ska visa. För med den tyngd språket har i Sverige gör det oss unika. Den som vill bli en del av Sverige måste kunna språket. Inte bara nubbe och sill på midsommar är svenskhet utan språket. Ha en stolt nationaldag.

Media SvD, GP 

Statens förlängda arm - skolchefen

En lucka i dagens skolväsende och dess styrdokument, speciellt skollagen, är skolchefen. Som det ser ut idag är skolchefen och skolförvaltningen inte reglerad i skollagen.

Skolkommissionen förslår i sitt slutbetänkande att man ska legalisera skolchefen. Då både för kommunala som fristående skolor.

Förslaget går ut på att skolchefen blir statens förlängda arm. På bilden symboliseras jag med Lina Axelsson Kihlblom. Inte bara grundskolechef i Haninge utan lika mycket en av ledamöterna i Skolkommissionen.

Tanken är att skolchefen ska jobba med att se till att ansvarsfördelning och roller efterlevs samt se till att målen i styrdokumenten efterlevs. Skolkommissionen skriver:

Förslaget innebär ett tydligt lagstöd för skolchefens ansvar och kan därmed anses stärka skolchefens ställning i organisationen. Särskilt i kommunerna markeras också med förslaget skolans ställning och betydelse. Det tydliggör att de nationella målen och kraven ska värnas. Det kan t.ex. handla om kraven på det systematiska kvalitetsarbetet eller den ansvarsfördelning, t.ex. mellan huvudman och rektor, som gäller enligt skollagen. (s 120)

Innebörden blir att den politiska nämnden eller kommunfullmäktige inte kan ösa på med massor med kommunala mål i skolan. Den möjligheten är idag redan begränsad genom skollagens unika ställning som speciallag som tar över allmänna lagar som kommunallagen och aktiebolagslagen. Tyvärr missbrukas lagen genom att kommunala politiker tycker sig ha ett större uppdrag de facto har. Utöver Skolinspektionen, eller vilken myndighet som kommer att utöva den statliga kontrollen, skaffar sig regering och riksdag en grindvakt extra med skolchefen.

Spännande är att se hur detta i så fall i praktiken ska tillämpas. Vem ska skolchefen vara? I den kommunala världen är det givet den som är förvaltningschef för utbildningsförvaltningen. Mer spännande blir det i de fristående skolorna. Här skriver Skolkommissionen:

Den enskilde huvudmannen ska själv kunna avgöra vem i organisationen som ska ha rollen som skolchef. Merparten av alla enskilda huvudmän driver bara en skola. Där kan förslaget innebära att samma person kan vara både rektor och skolchef, eller till och med rektor, skolchef och huvudman.  (s 119)

Alltså status quo på hur det ser ut i många privatägda fristående skolor. Däremot kan det ske en utveckling i de skolor som drivs som ekonomiska föreningar (föräldrakooperativ och personalkooperativ) och aktiebolag. Här finns möjligheten att styrelsen som huvudman kan peka ut den som administrativt driver verksamheten blir skolchef.

Ett är tydligt att det krävs någon form av tydlighet i skolan. Där kan skolchefen ha ett uppdrag över helheten. Skolkommissionen skriver:

Det är viktigt att betona att skolchefen har att ta ansvar för en helhet. Andra områden som skolchefen har ansvar för gentemot sina underställda är till exempel arbetsmiljölagstiftningen, lagen om anställningsskydd, arbetstidslagen och gällande kollektivavtal. (s 120)

Det är bra att det pekas ut tydligt vilken skolchefens roll är utan att administrativt betunga skolväsendet med ytterligare en nivå. Det är tillräckligt svårt idag med att få styrkedjan att synka.

Källa:
Skolkommissionen: Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35)