tisdag 21 april 2015

Föredöme hit och dit

Föredömen eller inte är det viktigt att fundera över hur lärandet ska ske i framtiden. Finland har fått stått föredöme för hur barns basfärdigheter rönt framgång. Föredömen är som bekant inte kopierbara. Man måste alltid skapa den utifrån sin egen bild. Gabriel Heller Sahlgren tecknar i ett debattinlägg bilden om lärandets utveckling i Finland. Mellan finlandssvenskar och purfinnar eller de finskspråkiga delen av befolkningen fanns olika bevekelsegrunder för lärandet.



Finlandssvenskar var eliten i Finland medan den finskspråkiga delen beskrivs på detta vis:
Under denna period (under ryska överhögheten på 1800-talet) utgjorde finlandssvenskar samhällets elit, medan den finskspråkiga majoriteten i stort sett saknade nationell samhörighet och kultur. Detta skapade en besynnerlig situation: Finland var en stat utan en nation.
Finlands bildningsresa har beskrivits bra av Pasi Sahlberg. Där noterar han att Finland står inför en framtid som liknar många välfärdsstater. Det gammal sättet att se på undervisning tar han upp i avslutningskapitlet i sin bok.






Här beskriver han fyra saker som Finlands skolsystem bör eftersträva för att utvecklas och behålla hög kunskapsnivå. Fyra saker som jag personligen tycker även skulle passa svenskt skolsystem utmärkt.

1. En personlig karta för lärandet.
För alla elever är det en nödvändighet att kunna basfärdigheterna läsa, räkna och skriva. Speciellt viktigt är att inte bara knäcka läskoden utan lika mycket förstå den text man läser. Är då traditionell undervisning vägen till framgång. Kanske inte. Pasi pekar på att det bör ges alternativa sätt att lära sig basfärdigheter. Här skapar datorerna en avgörande roll oavsett teknisk form (mobil, iPad, PC, m fl). Utöver det föreslår han ett nytt sätt att se på läroplaner. Gå från de standardiserade läroplanerna till individuellt skräddarsydda läroplaner. Det senare tycks inte Finland göra utan fortsätter med generella standardiserade läroplaner.

2. Mindre klassrumsundervisning.
En hädisk tanke att klassrummet spelat ut sin roll som lärorum. Pasi föreslår att man utvecklar skräddarsydda och aktivitetsbaserat lärande. Det här med flippade klassrum. Att med hjälp av mobiler, appar, bloggar och andra digitala nätverk skapar lärandet. På detta sätt fås den individualisering som man länge eftersträvat men som är praktiskt omöjligt med dagens sätt att organisera undervisningen på.

En annan hädisk tanke är att skrota eller ha mindre ämnes- och timindelning i skolan. Fakta kan man lära sig på olika sätt idag. Skolans faktamonopol har brutits i och med nätets intåg i vår vardag. Åter är det viktigt att fundera på lärandet. Då är det intressant det här med elevhack och studier i svenska som andraspråk som 2014 års Guldäpplevinnare Karin Nygårds gör med sina elever. Programmering på lektionstid med kravet att eleverna skriver instruktionsboken till de program eleverna skapar. Ett nytt sätt att lära in språk på.

3. Utveckling av sociala färdigheter och problemlösning.
Kommunikationstekniken kommer vara avgörande för framtiden. Den kommer att påverka de arenor vi skapar sociala kontakter på i framtiden. Påverkan kommer då att ske ur ett pedagogiskt perspektiv på följande sätt:

  • Människor kommer i allmänhet att vistas mindre tillsammans i en konkret social miljö. (Här är klassrummet som modell hotad.)
  • Människor kommer att lära sig mer om världen och andra människor genom medier och kommunikationsteknik. (Här är lärarrollen som vi känner den idag hotad).
Thomas Fürth, Kairos Future beskrev på Skolkvalitetsdagen 27 september 2013 fem nya yrkesroller för lärarna: Ämnestränare, Ämnesledare, Superinsperatör, Mentor och Metodutvecklar. Alla bra på sin specialitet. Ämnestränare nära eleven. Ämnesledaren utvecklar ämnestränare och för in forskning och metoder i undervisningen. Superinsperatören inspiratör och entusiasmerande storföreläsare. Mentor stödja och överblicka elevens hela utbildning. Metodutvecklare utvecklar olika lärverktyg och nya metoder.

4. Engagemang och kreativitet som indikatorer på framgång.
Dagens utbildningssystem bedömer personers begåvning främst genom standardiserade kunskapsprover. Det är inte det optimala sättet att lära sig. Utvärderingen är viktig att göra utifrån hur eleven lär sig grundkunskaper och färdigheter. Här kommer Aristoteles in i bilden. Han hade tre begrepp om bildning. Ethos (förnuft, dygd och välvilja), Lagos (förnuft och fakta) och Pathos (väcka eller visa känslor). En skola som bara fokuserar Lagos har svårt att fullfölja sitt lärande uppdrag. Tänk på hur deltagarna i Sveriges yngsta mästerkockar lär sig matlagning. Kanske något att ta efter i undervisningen.

Media DN
Källor:
Sahlberg, Pasi (2012) - Lärdomar från den finska skolan, Studentlitteratur
Konferensmaterial Skolkvalitetsdagen 27 september 2013, Myntkabinettet, Friskolornas Riksförbund.  

fredag 17 april 2015

Kasta ut pedagogik som inte ger resultat

Allt är bäst som det varit med det gamla kan man sammanfatta gymnasieläraren Håkan Danielssons inlägg på DN Debatt. Men ursäkta om det skulle gälla skulle vi haft kvar räknesticka som pedagogiskt hjälpmedel. Vilken utveckling i lärandet skulle vi då sett?






Kunskapsresultat beror inte på att eleven är dåliga. Snarare är det fel pedagogik som leder dit. Om man tror att man kan använda en gammal pedagogik i datorerna har man inte lärt sig mycket. Blir som i ADB barndom när man lyfte in administrativa rutiner i datorerna. Samma skräp fast snabbare ut. SiSu-metoden gällde: Skit in - Skit ut, fast snabbare.

Hög tid att sluta prata pedagogiken utifrån ett samhälle vi lämnat för länge sedan. Faktainhämtning är inte skolans uppgift idag. Dess uppgift är att rusta eleverna med kritiskt tänkande och förmåga att förstå vad de läser. Det innebär att återkoppling och reflektion avgör dugligheten hos kommande generationer.

Media DN

söndag 12 april 2015

Kliv på tåget

Duktiga flickor diskuteras mycket i olika former. Heidi Avellan gör det förtjänstfullt i Sydsvenskan. Hon noterar att:
Klassresan är fortfarande möjlig, men individen måste själv kliva på tåget. Eller börja klättra, för att använda en annan metafor.
Klassresan är möjlig idag också. Men det är inte en charterresa med all incluosiv. Kollektivtrafiken finns nu som då med ett gemensamt biljettsystem - samhällets insatser. Men resan måste man göra själv. Tyvärr verkar pojkar fortfarande stå på perrongen och undra vad som händer.



Om jag anekdotiskt ska berätta min resa så var den inte naturlig eller ens en resa på en räkmacka. Trots mitt intresse för teknik och satt dyslexin i vägen. Med mycket tragglande i färdigheterna att läsa och skriva så gick resan. Logiken och matematiken satt aldrig i vägen. Resan var inte heller spikrak till en akademisk examen.

Med stöttning från min föräldrar gjorde jag resan även om de inte praktiskt kunde hjälpa mig med själva studierna. Deras skiftande bakgrunder hade inte gett dem en skolunderbyggnad att bygga vidare på. Då gällde det att snabbt komma ut i yrkeslivet. Far för att försörja sig efter den tragiska familjeolyckan. Mor för att inte bli hemmaflicka. Båda hade dock gjort en resa. Båda tog sig från sin hembyggd till något osäkert. Troligen något som funnits hos mig också.

Men den sociala kontexten i ett arbetarhem var det inte naturligt att lägga ned tid på att skaffa sig examina. Lika lite som i de sociala sammanhang som gällde i ungdomsgänget. Den klassresa jag gjorde på 1970-talet innebar att jag var den första akademikern i släkten. Nu finns fler i släkten.

Så förutsättningarna finns men det jag tror var avgörande för min resa var min kroniska nyfikenhet. Jag ville veta mer. Nöjde mig inte med det jag redan lärt. Drivkraften kanske också sporrades av min skolkompis. Vi var lite eljest som man sa förr i världen. I dags skulle man säga nördar. När klasskompisarna höll på med mopedmotorer sysslade vi med "raketforskning". Vi byggde avfyringsramper. Skaffade motorer till hemmabyggda raketer. Vi testsköt dem. Laborerad i all oändlighet. Nyfikenheten satt i högborgen för att göra sakerna lite bättre från gång till gång.

Kanske man var ovanlig som inte förstördes av skolans snäva begränsningar. Kanske till och med lite bångstyrig som inte alltid följde den gängse ordningen. Därmed inte sagt att vi var några bråkstakar mer än vad grabbar är i uppväxten. Det är väl detta som är problemet i dagens samhälle att man inte ser dessa duktiga flickor oavsett kön. Låter Heidi Allevans ord avsluta inlägget om klassresan får bli signalen att sluta låta pojkar vara:
Förlorarna då är de som tillåtits "vara pojkar", både flickor och pojkar som inte mött förväntningar och fått rätt hjälp i tid. Förlorare är också samhället som går miste om en del av begåvningsreserven.

Media Sydsvenskan      

 

Långt ifrån borgfred om skolan

Svenska Dagbladet har varit på skolresa i tre länder i Europa. Maria Sundén Jelmini har besökt Finland som kopierat vårt skolsystem. Tyskland som hade PISA-chock 2000 och Storbritannien-London för att se hur man höjer resultat i socialt utsatta områden. Tre faktorer visade sig framgångsrika och avgörande:
  • Tidiga insatser
  • Lärarna och undervisningen
  • Regler och disciplin
SvD har låtit de åtta riksdagspartierna svar på vad de har lärt sig av Skolresan. Tog mig för att analysera vilka bärande ord som fanns i svaren från de sju. Sju för att S+MP svarar via utbildningsminister Gustav Fridolin. Här resultatet under varje faktor:

Tidiga insater
  • 10 årig grundskolan 5 av 7
  • Tidig specialpedagogik 4 av 7
  • Tidig utvärdering av läs, skriv och räkning 6 av 7
  • Lärartäthet i sig 1 av 7
Lärarna och undervisningen
  • Läs- och mattelyft 1 av 7
  • Pedagogiskt ledarskap 6 av 7
  • Lärarnas förmåga 3 av 7
  • Övningsskolor 1 av 7
  • Tillit 1 av 7
Regler och disciplin
  • Jobba med eleverna 2 av 7
  • Ordningsomdöme 1 av 7
  • Klassrummets arbetsmiljö 3 av 7
  • Tillämpa skollagen om befogenheter för lärare och rektorer 2 av 7
  • Mobiler och dess vara eller inte 5 av 7 
Utvärdera man detta noteras att det är ett fåtal bärande ord som har någon slags majoritet. I övrigt är det långt till en samsyn. Det som sticker ut är att övervägande antalet partier vill ha en tidig utvärderingar av elevers status när det gäller lära, räkna och skriva i de tidiga åren i grundskolan. Till detta att man kopplar fler specialpedagoger.

Det andra som lyser ut är synen på det pedagogiska ledarskapet. Främst när det gäller rektorers tid i verksamheten. Detta har belyst tydligt i den statliga utredningen Rektor och styrkedjan (SOU 2015:22). Där noteras att den klockade tiden rektorer använder för pedagogiskt ledarskap är 13 % av tiden. Nu är det inte bara rektorer man kan förvänta sig ett ledarskap hos. Lika viktigt att lärarna har ett lärarledarskap.

Mest splittrad bild får vi för området regler och disciplin. Enda utstickaren är det här med mobiltelefoner. Hur ska lärare och rektorer förhålla sig till dessa. Här lär vi väl aldrig komma fram till en enhetlig syn. Personligen tycker jag mobilen är en ypperlig manick att använda i lärandet. Det här med flippade klassrum, IKT och elevhack.

Slutligen är det intressant att notera två utstickare i analysen. V med sitt ständiga påpekande om lärartätheten som den enskilt avgörande faktorn. Mer resurser i sig utan krav på effekten är som att pinka på sig. Skönt i början men sedan äckligt. Den andra saken som sticker ut är KD slutsats om TILLIT till professionen. Annika Eclund säger:
Vi politiker bidrar med vad som ska uppnås, lärarna hur det ska gå till.
Ett bra uttalande från en politiker som faktiskt vet vad dagens skolsystem handlar om och som stadfästs i Skollagen (2010:800). Tyvärr är den kunskapen mindre god hos professionen eftersom man inte redan tillämpar den friheten.

Media SvD1, SvD2   

fredag 10 april 2015

Skolkommissionen - något nytt under solen

Sverige har begåvats med en ny kommission. Den ska se till att lägga förslag på hur kunskapsresultaten ska öka i svensk skola. Uti från en analys. Om jag hade fått sitta i kommissionen skulle jag föreslagit följande modell för analys, förslag och styrning av skolsystemet:

Det unika med modellen är att den kan appliceras på vilken nivå man än befinner sig. Om du pratar skolväsendet utifrån regering och riksdagens horisont. Från skolhuvudman, rektor, lärare och elev. Beskrivningen av huset återfinns i tidigare blogginlägg Tuffa tider.

Samtidigt kan man fundera över om inte allt sagts i ämnet. Möjligen men snuttifierat utan en helhetsbild. Det har visat sig att används SER-huset för att få en samlad analys av skolan får man med både de kulturella frågorna som de strukturell oavsett nivån man befinner sig på i systemet.

Ja, ja en from förhoppning att man skulle få vara med och påverka är detta. Spännande blir det att se om skolkommissionen lyckas lösa detta med att ge förslag på hur man kan höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i undervisningen och en ökad likvärdighet i skolan.

Källa: Höjd kunskapsnivå och ökad likvärdighet i svensk skola. Dir. 2015:35
Blogg: Tuffa tider, Slut gapen i svensk skola
 

torsdag 9 april 2015

Växelspelet i skolan

Hur ser undervisningen ut ur ett elevperspektiv? Säkert på lika många sätt som det finns elever i ett klassrum. Trots detta finns det två drag i undervisningen som är avgörande: kommunikationen och innehållet. Många fokuserar ämnesinnehållet som avgörande för lärandet. I och för sig viktigt, men kommunikationen är det som ger bestående kvalitet i lärandet och relationen till eleven.

För tjugo år sedan lanserades begreppet tjänstekvalitet utgående från vad som händer före, under och efter genomförd tjänst. Undervisningen kan i mångt liknas som en tjänst fast den i stort innehåller ostandardiserade element som kunskapen hos läraren. Däremot är den i stort styrd av nationella styrdokument när det gäller innehållet - VAD. Men HUR är upp till skolan och dess lärare.

Läraryrket är som skådespelarens. Förmågan att förmedla ett innehåll av händelser på ett strukturerat sätt. Men resultatet av föreställningen beror hur skådespelaren har lyckats fånga publiken. Undervisningsprocessen är som sagt vad en händelsekedja som har en ledstång i form av olika perspektiv. Första steget före själva undervisningen att lärare och elever skaffar sig förutsättningarna för innehållet till undervisningen. Eleven funderar över vad hen ska lära sig. (Givet i yngre åldrar lite svårare.) Nästa steg i undervisningen är hur själva lektionen går till. Här agerar och samverkar eleven och läraren. Relationen blir avgörande för resultatet. Sista steget i händelsekedjan är resultatet av lärandet.





VAD är den tekniska kvaliteten styrd av de nationella styrdokumenten. HUR är den kommunikativa kvaliteten i undervisningen. Av bilden framgår den komplexitet undervisningen innehåller och var de olika komplexa delarna påverkar utfallet. Utöver det när dominerar VAD-frågor och HUR-frågor.

Kommer ni ihåg från den tid vi gick i skolan funderade vi innan lektionen vad den skulle innehålla. Var det något vi skulle förbereda oss på och vad kan läraren. HUR vår lärare lyckades med lektionen kanske vi hade en kunskap om sedan tidigare. Men före lektionen var det ingen stor sak.

När lektionen sedan pågick så funderade vi elever lite på VAD "fröken" kunde. Det förutsatte vi att "fröken" kunde. Det var snarare HUR fröken lyckades få oss att begripa det vi skulle lära oss som avgjorde om vi lyckades eller inte. Det där med bestående kunskap eller HAR bestående effekt. Det ruggiga i allt lärande är just att elevens kunskap beror till två tredjedelar HUR och endast en tredjedel VAD. För de berättelser jag hör och vad vi själv kommer ihåg är det just de där lärarna som lyckades entusiasmera oss som gjorde att vi har en bestående kunskap.

Kanske något Skolkommissionen ska ta med sig i sitt kommande arbetet för att få en skola som ökar kunskapsresultatet i den komplexa värld lärandet är.

Källa:
Danielsson, Roger J (1995) - Tjänstekvalitetens hörnstenar - kundstyrd affärsutveckling, Studentlitteratur
Körling, Anne-Marie (2014) - Läraren inom mig - pedagogiska berättelser, Lärarförlaget     

onsdag 8 april 2015

Ropen skalla fler män till förskolan

Häxjakten på män som arbetar i förskolan är bedrövlig. Bara för att ett ytterst fåtal perverterade män ägnat sig åt vidrigheterna att gör sexuella övergrepp på barn är det inte liktydigt med att alla män gör det. Man kan fråga sig varför också föräldrar och andra vuxna köper barns berättelser rakt av.

Barn har en fantasivärld som sällan stämmer överens med den vuxna föreställningsvärlden. Deras fantasier kan många gånger illustreras av de drömmar vi vuxna har i sömnen. Drömmarna är sällan kopplade till den faktiska verkligheten. Med det sagt är det viktigt att vi i vuxenvärlden lyssnar på barns berättelser men har den vuxnes kritiska tänkande till vad som berättas.

Samtidigt kan man fråga sig hur nyttigt det är för barn att på dagarna växa upp i en förskola som till 98 % består av kvinnor. Som alltid är enkönade arbetsplatser skadliga oavsett om det är kvinnor eller män som dominerar den. Bästa mixen på arbetsplatser eller i projektgrupper är de som har hälften av var. Där skapas dynamiken som bjuder motstånd till enfalden.

För att återvända till det här med sexuella övergrepp lyssna på Hasse Aros inslag i Nyhetsmorgon på följande länk:

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3133113

Ropen skalla: Fler män till förskolan