Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 31 december 2011

Årskröninka 2011

Då var ett bloggår till ända. Roade mig med att kolla vad som berört och upprört mig under året på bloggen. Visar sig vara skiftande saker. Det har mest handlat om skolan. En nypa politik och mitt i sommaren det här med extremism och religion.

Året började med reflexioner kring det här med skolans nya uppgift att jobba med systematiskt kvalitetsarbete. Till hjälp togs utgången i managemantprinciperna i ISO 9000 och de grundläggande värderingarna i SIQ-modellen.

Februari fick vi som TV-tittare åter bekanta oss med teve-serien Klass 9A. Många vara diskussionerna om sanningshalten i det som beskrevs i TV-rutan. Ett skymtade fram att skolan har ett systemfel.

Andra intressanta ämnen som ventilerades under våren var kränkningar, riskkapital, slöseri med begåvningar och en å annan bok recention.

Hösten präglades mycket av att Dagen D inträffade den 1 juli för skolan. Så saktas hösten glöd in i vinter blev det mer klart för skolan att det inte var business as usel. Hösten avslutades med Skolfront och ett nytt program av Natanael Derwinger, Världens Bästa SkitSkola - VBSS.

Mycket att botanisera i av det som är skrivet under 2011. Nu får vi se fram mot de 366 nya dagarna av bloggande. Tills dess:

Happy New Year 2012.

Tänk om...

...Sverige valt en annan politisk väg på 40-talet. Striden stod mellan det fria socialliberala samhället och socialistisk centraldirigering.

Vi vet hur det gick. Det blev inte helt centraldirigerat så länge Ohlin eldade på och Sträng var rikshushållare. Men det kollektiva samhället förstörde en av de mekanismer som möjligen det socialliberala samhället skulle bevarat. Ett samhälle som appellerade på människor instinkt och känsla för enskildas rörelsefrihet.

Det var ju det som låg till grunden för det samhälle som fanns efter förra sekelskiftet då svensk näringslivet växte och välståndet så sakta började spira. Att det trots de socialiserings strävande som socialdemokratin, med Wigforss i spetsen, började realisera under perioden fram till 1976 och den välståndsökning vi såg trots centralstyrning, kan vi nog tillskriva vår intakta industri och behovet av återuppbyggnad i världen efter kriget. Samt en ohelig allians mellan staten och kapitalet. När marknaden vände i mitten av 60-talet slutade industrin att växa och en enorma utbyggnad av offentlig verksamhet startade.

Mekanismer som idag är till förfång för att skapa det nya samhället. Vi har trots ökad individualism inte ett samhällsklimat som gagnar risktagande. Vi har inte det samhälle som appellerar till människors instinkter och känsla för enskildas rörelsefrihet som Ohlin var varm anhängare av.

Trots fem års Alliansinnehav är det fortfarande för mycket av det gamla samhället kvar. Det räcker inte med enbart en arbetslinje för att få fart på hjulen. Det är dags att bryta upp de kollektiva systemen på socialförsäkrings området och gör dem individbaserade. Precis som Ohlin förfäktade i ATP-striden. Då börjar vi kanske skönja möjligheten att drivkraftiga personer vågar just använda sina instinkter och den enskilda rörligheten för att vara med och skapa det nya samhället.

Källa: Larsson, Sven-Erik (1998) - Bertil Ohlin, Atlantis.

torsdag 29 december 2011

Kommunpolitiker i blåsväder

Mitt trehundrade blogginlägg ägnar jag åt den läsarstorm som finns i dagens Eskilstuna-Kuriren om politikers sätt att hantera förskolan.

Man slås av den läsarstorm som finns i lokaltidningen efter 90 års maktinnehav av S. Aldrig har jag sett en sådan upprördhet över den arrogans som präglar ett maktbärande parti. Till och med så att en kommuninnevånare utropar: Flytta inte till Eskilstuna! Då har det gått långt.

Upprördheten emanerar ur ett uttalande av Johan Nilsson (S), till lika ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, när förskolepersonal protesterat på för stora barngrupper. Han lär ha uttryckt sig på följande vis:
Detta är inte högprioriterat utan först ska vi satsa på arenor, badhus och annat smått och gott.

Jag kan förstå upprördheten. För det första verka varken han eller skolchefen för barnomsorgen fattat sitt uppdrag från ett halvår sedan. De är bara satta att genomföra det statliga undervisningsuppdraget.

Sedan ett halvår är förskolan en av de tre skolformerna. Förskolan är idag ingen social angelägenhet utan en del av undervisnings systemet. Den nya skollagen har fråntagit de offentliga huvudmännen, i detta fall Johan Nilsson och skolchefen, mandatet att påverkar hur förskolan bedriver sin verksamhet. De har bara att se till att det finns resurser för att genomföra det statliga uppdraget.

Huvudmannens uppdrag är bara att planera, följa upp och utveckla utbildningen på förskolan. Makten över utbildningen på enhetsnivå (förskolan) ligger på förskolechefen och undervisningen ansvar förskollärarna för. På den punkten är skollagen ytterst tydlig.

För övrigt anser jag att fritidspolitiker har ringa kunskap om vad de är satta att förvalta. De har inget att göra med hur förskolan organiseras internt eller hur undervisningen bedrivs. Deras makt slutar vid lekgrinden på förskolan. De har bara att se till att rätt resurser finns.

Media ekuriren1, ekuriren2

måndag 26 december 2011

Strategiskt val - inget samregerande

Krigsåren var samförståndets tid. Då verkade vi mot en yttre fiende. Samförståndet luckrades sakta upp vart efter krigslyckan vände för de allierade. Vilket tydligen färgade den politiska dagordningen inom regeringen. Där varje partiledare inom sitt departement kunde driva sin politik. Samtidigt som partipiskorna var frånvarande i riksdagen.

Kommunisterna växte sig starka vart efter Sovjet gjorde framryckningar på östfronten. En nagel i ögat för socialdemokratin. Det gick tydligen så långt att Metalls ledning förlorades till kommunisterna, med följande Metallstrejk våren 1945. Inte undra på den kommunistskräck S systematiskt haft sedan kriget.

Inom socialdemokratin växte också en statsradekalismen fram med Wigforss och Torsten Nilsson som pådrivare. Med långt gångna krav på förstatligande av verksamheter. Intressant att notera är att Per Albin Hansson förde långt framgångna diskussioner att fortsätta samregerandet efter kriget slut i maj och juni 1945. Möjligen för att stoppa de värsta avarterna på statsocialisering.

Tydligen var alla övriga borgliga partier, Högern och Bondeförbundet, med på ett samregerande. Det stora frågetecknet var Folkpartiet. Förhandlingarna mellan Bertil Ohlin och Per Albin Hansson mynnade ut i det strategiska valet Ohlin gjorde att bekämpa statsocialiseringen i opposition, med en förhoppning att komma till makten och kunna genomföra socialliberalismen i välfärden.

Resultatet är känt. Tanken är ändå svindlande över hur välståndsutvecklingen kunnat utvecklas om samregerandet fortsatt några år efter krigslutet. Fast det är en akademisk fråga. Erlander och Ohlin hade redan i samregeringen skapat en tag i sidan till varandra när Erlander ville använda regeringen för att förhindra Metallstrejken 1945. Frågan hade varit hur hade statminister rollen blivit i en samlingsregering efter Per Albins död och med Erlander som möjlig sådan i en samlingsregering?

Den frågan får vi aldrig svar på, men det är en kittlande tanke.

Källa: Larsson, Sven-Erik (1998) - Bertil Ohlin, Atlantis

söndag 25 december 2011

Socialliberalismen - en motkraft

Bertil Ohlin verkade starkt för en socialliberal inriktning av Folkpartiet efter låt-gå-liberalismen under tiden före 30-talet. Det intressanta att notera är att Stockholmsskolan hade stort inflytande under 30-talet på svensk politik av namn som Myrdal och Ohlin. Då var planekonomi på allas läppar, även Ohlins.

Under kriget fick vi ett hårt reglerat samhälle med nödvändighet. Samtidigt som det både inom folkpartiet och socialdemokratin bröt fram tankar till ett obligatoriskt försäkringsskydd för inkomstbortfall vid sjukdom, olycksfall och arbetslöshet. Inspirerad av den sk Beveridgeplanen.

Det intressanta efter att Ohlin blivit partiledare tonande han ned sin allt för starka planekonomiska tankar i socialliberal tappning och blev en stark motkraft till den väg socialdemokratin ville ta med statsmonopolism. En ny form av socialliberalism framträdde med en ekonomisk frihetslinje genom Ohlin.

När jag tänker efter kanske det var tur att vi hade en sådan kraft under 50- och 60-talet som bromsade de mesta stolligheter på statsmonopolets väg socialdemokratin var inne på. Ohlin verkar varit den kraft som bjöd motstånd i oppositionen. När han försvann från den politiska scenen fanns ingen naturlig opponent. Palme och LO började med kraft att genomföra vägen mot statsmonopol.

Så här på juldagen kan jag inte låta bli att göra motsvarande reflexion. Arbetslinjen i all dess ära, men var har Alliansen för opponenter till den förda politiken? Ett land mår inte bra om det ena eller andra icke väl balanserade förslaget får råda utan att nagelfaras. De perioder vi haft en stark oppositionsledare har regeringspartiet eller partierna tvingats till en bättre beredning innan förslagen hamnat i riksdagen. När får vi se en politisk opposition värdig att bjuda motstånd till den förda politiken?

Källa: Larsson, Sven-Erik (1998) Bertil Ohlin, Atlantis

Tystheten

Har ni märkt vad tyst och stilla det kan vara en juldagsmorgon? Själv förundras jag över att det numera inte är någon störande jultrafik till julottor. På något vis har vi tagit över en katolsk tradition med Midnattsmässa på julafton. Hur kul är det på en skala på 10?

Tackar vet jag hur det var förr. Kanske det bäst speglas av Nanne:

fredag 23 december 2011

Storleken har betydelse

Man slutar aldrig att förvåna sig. På julferien tar jag del av de lokala nyheterna. Denna gång om den kommun som valsat i Världens bästa skitskola, Eskilstuna. Där verkar som den politiska ledningen inte förstått att de från halvårskiftet inte har ett dugg att göra med hur förskolorna organiseras.

Det är förskolchefen som beslutar hur den inre organisationen ska se ut. Men jag kan gissa att den politiska makten fortfarande har kvar sin gamla makt fullkomlighet som kännetecknar det före detta statsbärandet partiet.

Intressant att noter är att kommuner med S-V-MP märkning bryter mot skollagen som tagits på den nationella nivån. Om detta är förhärskande i Eskilstuna hur ser det ut i andra kommuner med den politiska färgen. Kanske dags att Skolinspektionen börjar granska hur huvudmän beter sig i förhållande till de lagkrav som finns. Kommunerna, oavsett politisk färg, har inte längre fritt valt arbete när det gäller den pedagogiska verksamheten. Den makten ligger hos förskolechefer och rektorer.

För övrigt anser jag att politiker i den hos de offentliga huvudmännen ska lära sig att följa de regler som gäller oavsett politisk färg.

Media ekuriren1 , ekuriren2

torsdag 22 december 2011

lördag 17 december 2011

Ljusnande framtid är vår

Sjung om studentens lyckliga dar, hurra, hurra.

Nu verkar den politiska processen övergått till byråkraternas nivå när det gäller studentexamen. I dagens DN beskriver Björklund tankarna bakom den nya studentexamnen. Den ska tydligen ersätta den nyligen införda gymnasiexamen som kommer att gälla från 2014, när första kullen studenter går ut nya gymnasiet.

Vi får väl se hur det blir. Tycker dock att kära ministern är allt för fokuserad på likvärdiga betyg. Det verkar ha blivit något slags mantra i den politiska retoriken. Det viktiga är väl att studentbetygen är rättvisa utifrån de betygskriterier som finns.

För övrigt tycker jag det är bra att vi får en studentexamen med externa examinatorer.

Media DN

torsdag 15 december 2011

Rumpenissar med baskunskaper

Åter har vi sett en del av "Världens bästa skitskola". Det bästa hittills! Även den efterföljande debatten, där jag måste ge eloge, till varje deltagare i debatten.

När jag ser inslagen i programmet slås jag av aningslösheten i svensk skolan kring betydelsen av fakta som läsförståelse, matematikunskap och förmågan att skriftligt uttrycka sig. Dessa fakta är osvikligt fundamenta för att bli en rumpenisse som ständigt säger: Vo fö ä de på dette vis?

Att säga denna fras utan fakta är bara löjligt. Tyvärr är det allt för många av de som gått ut svensk skola de senaste åren som just säger så. Då blir det ett lätjans skimmer eftersom det inte bygger på ifrågasättande av fakta.

Samtidigt skräms jag av hur illa kalibrerad mätsystem är på OECD nivå. Är det bara fakta utan förståelse man mäter? Om kommer Kineser att var fullspäckade av fakta utan att ha en förmåga att flytta dessa fakta till nya nivåer. Att flytta kunskapsmassan till nya teorinivåer är just vad ett av Nobelprisen 2011 handlade om i kemi, kvasikristaller.

Dessutom var det intressant att se vårt hyllade grannland i öst. När den svenska läraren kom och ställde frågor var det rätt tyst i klassrummet. Stökigt var det inte, men ack så blygt och fogligt.

Riktigt vad man ska säga vet jag inte. Möjligen en är att i Sverige har vi haft allt för mycket frälsningläror i pedagogiken som inte bygger på metodstudier och effekterna av pedagogisk metodik. Samtidigt som det på lärosätena i lärarutbildningarna varit fritt valt arbete. Utbildningen borde varit mer styrd på det viset att i basen borde samtliga lärare tvingats att läsa didiatik och utbildningsmetodik samt givits utförlig kunskap om hur barns hjärn utvecklas.

För övrigt anser jag att svensk skola behöver föra in mer baskunskap och fakta för att ta tillvara kreativiteten. Kreativitet är inget som händer i tomma luften utan bygger på förmågan att hantera fakta och förmågan att omkullkasta etablerade sanningar.

Media UR Play 

onsdag 14 december 2011

Otakt med tiden

KD verkar vara i otakt med tiden. Man undrar om de har varit frånvarande i samhällsutvecklingen och inte deltagit i regeringsarbetet om förskolan i samband med nya skollagens tillblivelse. Barnomsorg existerar inte som en social rättighet idag. Förskolan är sedan fyra och en halv månad en del av skolväsendet.

Omsorg är ner prioriterat till förmån för lärande och utveckling. Det är förskollärare som är nyckel spelaren på dagens förskola. Inte omsorgs personalen.

Frågan om maxtaxa och tidiga hämtningar är väl fel ställd. Är det för barnens bästa eller föräldrarnas bästa KD gör dessa tankevurpor. Dessutom, det här med att föräldrar ska fostra barn kanske i sig är behövligt, men vi lever inte i ett samhälle där barn växer upp på bakgården för att mödrarna var hemmafruar.

Om KD istället sätter barnet före föräldrarna skulle säkert deras politik se annorlunda ut. Barns utveckling klaras inte av enskilda föräldrar. Förskolan har en läroplan att följa. Där ska barn sakta börja räkna och läsa så de är bättre förberedda för den obligatoriska skolan. Hur har KD tänkt här. Ska barn som hållits hemma under uppväxten bli en andra klassens barn eller?

För övrigt anser jag att det är barnperspektivet som ska gälla i förskolan, inte föräldraperspektivet.

Media SvD

lördag 10 december 2011

Omkull kastandet

Då har man avnjutit prisutdelningen av Nobelpriset. Inlednings anförandet av Markus Storch var intressant. Han beskrev det här med kunskapmiljön som en av förutsättningarna för framsteg. En högstående sådan avgör framgången för att skapa ny kunskap.

Sannerligen gäller det årets pristagare. Speciellt i kemi där all gammal kunskap blev omkull kastad. Det är viktigt att ta till sig nya sanningar som går på tvärsen mot etablerat kunnande. Naturvetenskap bygger på antagande om verkligheten. När ny kunskap kommer fram kullkastas den gamla tesen.

En sanning vi alla borde ta till oss. Rådande kunskap är färskvara som kan kullkastas omgående.

Samtidigt var det förtätat att höra professor Espmark prata om Tomas Tranströmer. För att inte tala om de stående ovationerna efter mottagandet av priset. Stort.

fredag 9 december 2011

Då har det äntligen hänt

Äntligen skulle man kunna utropa. Skolinspektionen har besluta ett vitesföreläggande mot en kommun enligt reglerna i nya skollagen. Beloppet är sexsiffrigt. Här startar inspektionen på en redan etablerad hög nivå mot hur det var när BEO startade sin process för fem år sedan.

Ska bli intressant att följa utveckling. Som jag sagt tidigare. Dags att sluta att fuska ut i de 290 påven dömena. Ett är säkert, juridiskan blir viktigare och viktigare för förskolan och skolan att kunna, så man inte trampar igenom golvet i skollagen och andra styrdokument.

Myndighet: Skolinspektionen

torsdag 8 december 2011

Falsk matematik

Ytterligare ett avsnitt av Värdens bästa skitskola har sänds på prime time. Här vara det några skolkoncerners och dess ägare som nagelfarits. Det här med vinster i skolsystemet. Problemet med debatten är att den bygger på falsk matematik.

Falsk på så sätt att det inte är att vissa enskilda ägare som lyckats tagit ut stora vinster ur driften. Utan man blandar in avkastningen vid försäljning som ett vinstuttag.

Det stora problemet är att alla snackar kvalitet som drivande för undervisningen. Om det ska vara det är det snarare driften och pedagogiken man ska rikta in debatten på. Då spelar det ingen roll om det är kommunal eller enskilda skolor som driver verksamheten. Kommunal sänker budgetarna så skolan blir anorektisk. Enskilda ägare ökar produktivitet och kostnadsminskar med vinst i ägarnas fickor.

För att få bukt på problemet måste det i så fall finnas evidensbaserade uppföljningssystem från statens sida med kända kriterier som skolan mäts mot för att nå kvalitetsdriven utveckling. Då duger inte dagens tillsyn från Skolinspektionen. Den ser bara till att kraven i skollag, förordningar, läroplaner och kurs- å ämnesplaner uppfylls.

För övrigt anser jag att det ska finnas nationella kvalitets kriterier som förskolan och skolan bedöms utifrån oavsett driftsform.



Media UR Play 

tisdag 6 december 2011

Tretton år och okysst

Nitton hundar sextiofem började man vanding igenom hormonstormarna från barn till ung vuxen. En av de stora skenaden var denna video, eller snarare, 10-i-topplåtarna med Beatles.

Njut...

söndag 4 december 2011

Lärarna en förbättringsagent

Nya skollagen skiljer på  två central begrepp: undervisning och utbildning. Det första begreppet har förskollärare och lärare makten över. Om nu politiker i kommuner fortfarande trilskas kanske man ska läsa lagen för dem. En viktig kunskap för att förstå att den statliga styrningen över pedagogiken finns redan idag. De stackars kommunerna och fristående skolorna är bara satta att tillhandahåll resurserna.

Dessutom har lagen som en av sina styrprinciper att systematiskt kvalitetsarbete ska öka måluppfyllelsen i skolan. Till detta har just förskollärare och lärare ett ansvar att genomföra. Då blir det lite som att slå in öppna dörrar när PJ Anders Linder i sin krönika i dagens SvD skriver:
Vi måste fortsätta mäta och utvärdera, samtidigt som vi återför det dagliga ansvaret till rektorer och lärarna som ska göra jobbet.
Det är precis det som gäller sedan fyra månader tillbaka.

Dock finns det andra intressanta slutsatser i krönikan. En om att i världens bästa skolländer rekryterar man till lärarbanan bland de duktigaste studenterna. Intressant reflexion. Är det bara de med höga betyg i gymnasiet som får chansen att studera till lärare? Eller finns möjligheten att rekrytera lärare som älskar att förmedla kunskap. Skolan är trots allt väldigt likt en teater.

I diskussionen den senaste tiden om fristående skolors vara eller inte vara är det intressant att notera att i UK är man på väg att bryta upp det hittillsvarande monopolet i skolväsendet. Michael Barber säger i krönikan:

Men det är också viktigt att man går in för att bryta det gamla monopolet. Det handlar om nya friskolor,


Det ska bli spännande att se hur utvecklingen kommer att gå i UK på just denna punkt. Idag finns det bara dryga 20-talet. Uppenbarligen är det inte helt fel med valfrihet.

Krönikan tar upp en annan sak, det här om hur skolor ska förbättras. Frågan är om vi behöver en statlig kontroll av det snitt vi har idag. Tydligen har McKinseyrapporten slagit fast att excellenta skolor har beslutanderätten över pedagogiken. Det intressanta är ju att denna beslutanderätt har svensk skola haft i tjugo år. Tråkigt nog har detta inte gått upp för de som är satta att styra skolan. Det intressanta i krönikan är möjligen denna skrivning:
Det behövs fortfarande kontroll, men den utformas på andra sätt: Kunskapsmätning är en självklarhet, och lärare får ansvar inte bara för sina egna utan också för kollegernas resultat. Det skapas nya karriärvägar där erfarna lärare får handledaransvar för yngre kolleger. 
Kanske dags att redan nu bädda för en annan statlig kontroll över kunskapsmätningarna.

För övrigt anser jag att lärare är bäst skickad att vara förbättrings agenterna för att få upp kunskapsresultatet i skolan.

Media SvD

torsdag 1 december 2011

Sveriges bästa skitskola

Efter att tittat på första programmet med Natanael Derwinger ikväll om svensk skola är det mycket som måste funderas på. Både Natanael och jag har gått ut samma grundskola. Dock med elva års skillnad. Jag var den första som gick ut grundskolan på Årbyskolan 1968.

Ingen av oss, oavsett klasstillhörighet, missade målen. Det intressanta var att läkarsonen och arbetargrabben (undertecknad) gick vidare till universitet och teknisk högskola. Medan elitens direktörsdotter för en av stadens stora industrier blev kassabiträde i stadens fina bank. I ärlighetens namn blev hon senare fastighetsmäklare.

Riktigt vad som gick snett funderar jag fortfarande på. Var det den eskalerande kravlösheten eller de fria tyglarna utan medveten utbildning som gjorde att vi hamnade snett?

Uppenbart är det något som inte stämmer. Systemfel har jag sagt många gånger. Det håller jag fortfarande helt på. Men det som lyser igenom totalt i programmet och den efterföljande debatten är den totala avsaknaden på ambitionsnivå hos ledarskapet i den kommunala skolan.

Speciellt upprör blir jag på den regnbågspolitiker som skyller allt på att Eskilstuna inte har en akademiker tradition. Visst var det så när jag som arbetargrabb gick vidare till fackskolan, gymnasiet och slutligen till den akademiska nivån. Men att säga att det är en ursäkt flera år senare är ett fattigdoms bevis och ett svek mot de S-märkta bildningsidéalen.

Hur kunde jag tio år tidigare just göra denna resa med de taskiga förutsättningarna?

För övrigt anser jag att det är något faktafel i debatten, men totalt fel förväntans nivå i ledningen av skolorna. Och att fritidspolitiker med Hans Ekström i spetsen har bara ett mandat: genomför de nationella målen men omtolkar dem. Säger bara ett: Kommunpolitiker har bara ett uppdrag: omsätt de  nationella målen i praktisk handling.

Media UR Play

onsdag 30 november 2011

Likvärdighet ett politiskt projekt.

Alla som någon gång funderat på begreppet likvärdighet inser att någon sådan inte finns i praktiken när det gäller betyg. Nu har den kloke S-märkta Mikael Damberg på Brännpunkt i SvD idag lagt fram fem förslag till rättvisa betyg. Intressanta tankegångar.

Bekymret är ordet rättvisa. Om man som politikerna vill ha likvärdiga betyg är det nog dags att skrota det målrelaterade betygssystem vi har idag. Återvänd i så fall till utslagningssystem vi hade under de relativa betygens tidsålder. Då fick du en likvärdighet och rättvisa. Ett målrelaterat system kan aldrig bli rättvis eftersom bedömnings grunderna inte entydigt går att tolka. Varje betygssättande lärare väger in subjektivitet i bedömningen. Även så om du skulle ha externa betygssättare.

Än mer tokar det till sig när man till nuvarande betygsskalan kopplar meritpoäng. Meritpoängen är missvisande och leder fel eftersom ett målrelaterat betygssystem ska mäta individens kunskapnivå och inget annat.

Alltnog om betygssystemet. Särskådar man Mikaels, och troligen S utbildningspolitik i detta avsnitt av skolväsendet, kan man konstatera att den kommer att kräva resurser. Kommer att kräva ett helt annat avtal mellan parterna på skolmarknaden. Det läraravtal som finns idag är redan det fel utifrån de krav som nya skollagen ställer på läraryrket. Skulle de dessutom lägga mer tid att diskutera bedömningsfrågor undrar man var den tiden ska tas ifrån?

Samtidigt kan man fundera på vem som ska betala kostnaderna för den ökade administration förslaget skulle innebära. Har kommunerna råd med detta? Dessutom kan man fundera över myndighetsutövningen lärarna har idag. Om du ska kvalitetssäkra NP vad hjälper det om du då inte får överpröva betygssättande lärares myndighetsutövning.

Sedan har betygsdebatten spårat ur igen om skillnaderna mellan NP och betygen. Hur mycket man än diskuterar kan du aldrig i ett NP fånga in alla de kunskapsmål en elev ska besitta för att uppfylla ett betyg. Det är bara politiska drömmar att tro att NP ska vara avgörande för betygen. Om NP ska styra betygssättning är det dags att överge den kompensatoriska skolan och inför sorteringsskolan igen.

För övrigt anser jag att det bästa är att införa ett mer distinkta och tydliga betygskriterier för vad som ska uppfyllas i varje betygssteg. Helst med hur du bedömer progression från år 1 till 9. Inte som nu med bara år 3,6 och 9.

Media SvD

tisdag 29 november 2011

Rätt sorts ranking

Det är något tröttande att hör debatten om betyg som värdemätare på kvalitet i skolan. Betyg är inget annat än resultatet på kunskapsinhämtning. Det som i varuproducerande industrier kallas för produktkvalitet. Produkt kvaliteteten är beroende av att kravspecen uppfylls på den fysiska varan. Det kan göras i varierande grad.

Men produktkvalitet är bara en del av det som är kvalitet. Varans och tjänstens kvalitet är beroende av HUR den har framställs och HUR kundens behov tillfredsställs. Därför är det undergörande när Maria Ludvigsson skriver följande i sin ledare idag i SvD:

Det verkar mer konstruktivt att arbeta fram bra utvärderingsmodeller som gör att vi kan säkra både valfrihet och kvalitet.

En bra sådan modell är ett instrument som heter Indicator som mäter just kvaliteten utifrån skolväsendets uppdrag. Den bygger på de skolformsvisa läroplanerna och mäter enligt utmärklesmodellernas internationella 1000 poängsskal. Då får du en objektivt värde på i vilken omfattning skolan uppfyller uppdraget och hur mål- och resultatstyrd den är utifrån styrdokumenten.

Dag att se med nya ögon på vad systematiskt kvalitet är i skolan. Grunden och kraven finns i skollagen.

Media SvD

måndag 28 november 2011

Osedd

Bilden bekräftas igen. Mobbningsgrunden är osedda barn. Vuxenvärlden sviker gång på gång. Idagsidan på SvD tar i en ny serie upp tjejer på skuggsidan. Här visas en kanske inte alltid accepterad bild av våld, att tjejer misshandlar, hotar och rånar.

Vad är det som gör att vissa tjejer tar till knytnävarna. Om man ska tro Vatentina som sjuåring i skolan:
De såg mig som annorlunda. Jag blev mobbad för att jag var fysiskt lite större än de andra. De såg bara mina brister, inte hur jag var som person.
Valentina svarade med att bli stökig och bråkig och hotfull i skolan. Hemma var hon en tyst person.
Jag kände mig ensam i familjen. Jag var rädd att allt skulle bli värre om jag berättade att jag blev mobbad.
Bilden är skrämmande och stämmer inte med vad som officiellt förmedlas om tjej och killar. Att det bara är killar som är våldsbenägna. Vore undergörande om feminister och andra kvinnokämpar vaknade upp och inser att våld inte är könsberoende, utan beror på individen och hur den reagerar på att vara osedd.

Här har vuxenvärlden ett stort ansvar. Varför är tjejer utagerande? Varför är ett barn hemma tyst? Man måste som vuxen våga vara "jobbig" och ställa frågor och diskutera problemen.

Skolan har ett speciellt ansvar. Det är i lag stadgat att jobba mot kränkningar och diskriminering. Det är ett lagbrott så fort skolan vänder ryggen till. Här finns inga som helst ursäkter från vuxenvärlden. Lag ska följas.

För det ska inte behöva gå så långt som för Valentina 17 år. Hamnade framför domarskranket  med en möjlig dom hängande över sig på 8 - 9 månaders sluten ungsdomsvård.

Media SvD

söndag 27 november 2011

Första advent

Ute regnar det och första advent är här. Inte precis någon förväntans stäming. Får hjälpa den på traven.

God första advent!


Onskan - medeltiden härskar

Inte förvånad. I subkulturer med sektbeteenden florerar ondskan och kräkningar. I dagens SvD berättar två fd anställda på Lundsberg om den härskarkultur som råder där. Inte alls förvånande. I slutna sällskap, som dessa internat kan betraktas som, förekommer eget normsystem.

Bilden som ges i artikeln speglar lika väl hur det kan se ut inom sällskap som är exklusiva. Tänker på politiska rörelser så väl religiösa sekter.

Frågan är väl bara om skolor av den här typen ska ha rätten till skolpeng när de uppenbarligen grovt åsidosätter lagkraven i 6 kapitlet skollagen och diskrimineringslagen.

Dessutom kan man fundera på nyttan med internatskolor ur ett integrationsperspektiv. Hur ska dessa barn lyckas integreras i samhället. Eller är de dömda till en tillvara i sin samhällsklass. Kanske är jag naiv, men det var en av fördelarna med den skola som Palme skapade när grundskolan kom till. Där fick samhällets elit ungar gå i samma klass som arbetarungarna.

Det var en nyttig kunskap för alla att se att vi inte var så förtvivlat olika. Det vara bara de sociala bakgrunderna som skiftade. Samtidigt som detta i praktiken också innebar att klassresor kunde göras. Har det fria skolvalet gjort denna integration mellan samhällsklasserna omöjlig idag?

För övrigt anser jag att exklusiva internatskolor tillhör historiens skräphög.

Media SvD

fredag 25 november 2011

Juholts drömmar

Åter ser vi storstilade drömmar från Juholt i dagens SvD under debattsidan Brännpunkt. Fyra drömmar om ett socialdemokratiskt Sverige med 60-tals stuk. Juholt vill tydligen göra om Palmes trick med att omsätta ideologi i praktisk vardag när S genomförde grundskolan på 60-talet.

Frågan är bara hur detta är möjligt i ett samhälle som inte fullt ut kan gå sina egna vägar. Idag är Sverige ett mer öppet och transparent land än på 60-talet. Visst är det bra att vi har hög bildningsgrad i samhället. Frågan är bara är det liktydigt med att alla ska bli akademiker.

Mycket i de problem vi ser kunskapsmässigt i Sverige beror inte på att vi har för lite resurser till skolan utan på att arbetsgivarna haft en fel resurspolitik och ett fel synsätt på hur man driver kunskapsverksamheter. Skolan är inte en socialinrättning som man kan uppleva att kommunerna tror.

Ska Sverige bli en kunskapsnation igen är det dags att ändra systemfelen. De nya styrdokumenten rustar för det. Inte mer pengar. Mer pengar i detta fall är som att hälla fotogen på en eld.

Den andra drömmen om att det är de stora monoliterna som ska lösa sysselsättningen är också feltänkt. Staten och kapitalet kunde samverka i en ekonomi som var stängd för omvärlden. Så ser det inte ut idag. Man kan tycka vad man vill om kapitalet men det söker sig till marknader där villkoren är attraktiva. Historiskt har inte heller de stora monoliterna lyckas skapat någon tillväxt utan bara byråkrati.

Tillväxt kommer bara genom att skapa en näringslivsstruktur i Gnosjö-snitt. Att det naturligt bildas Hollywoods med en hel infrastruktur och anda för företagstillväxt. Inte genom politiska beslut hur det ska gå tillväga. Åter luktar Juholts förslag 60-tal.

Tredje drömmen, medborgarvärde, är en tjusig tanke. Men åter, något som har att göra mer med ett slutet samhälle av 60-tals snitt. Har inte Juholt observerat att vi är medlemmar i EU. Då går det inte att återförstatliga. Vem har sagt att det offentliga är bättre på att driva verksamhet. Bevisen förskräcker historiskt. Att somligt ska drivas av det allmänna är riktigt men inte med nödvändighet de exempel Juholt torgför.

Den fjärde drömmen kanske möjligen har en bärkraft. Infrastruktur är en dåligt marknad att driva privat. Här fodras investering i ett sådant omfång att det inte lämpar sig för enskilda aktörer att gå in och investera utan att man ta höga avgifter för att nyttja vägar, järnvägar, tunnelbana mm.

Tre av fyra Juholts drömmar tillhör det förgångna som inte hör hemma i det samhälle vi har idag. Dags att drömma andra drömmar för att S ska ha en chans att komma tillbaka.

Media SvD

torsdag 24 november 2011

Skägget i brevlådan

Rättning i ledet verkar inte inträffat förrens kommunerna sitter där med skägget i brevlådan. Vi har snart haft skollagen i fyra månader och inget har hänt på huvudmannanivån. Många verkar fortfarande leva i tron att det inte är några större förändringar som behövdes när lagen trädde i kraft.

Om det beror på dålig information från juristerna som skrivit lagen eller på att kommunerna inte gjort en allvarlig genomläsning av de nya kraven kan man fundera över. Faktum kvarstår att hela 24 procent av kommunerna inte har en rutin för klagomålshanteringen enligt Skolinspektionens undersökning. Det som ändå kanske är mer i ögonfallande är att så stor andel kommuner har undermåliga rutiner för detta.

Uppenbarligen har inte de offentliga huvudmännen förstått att skolan måste styra på ett nytt sätt. Huvudmännen måste skapa betydligt mer formaliserade och dokumenterade rutiner hur förskolor och skolor ska uppfylla sitt uppdrag. Då inte bara för klagomålshanteringen.

Det är skrämmande att både politiker och tjänstemän har så bristfälla kunskaper för det uppdrag de är satta att förvalta. Dags för skärpning.

För övrigt anser jag att skollagen är ett bra instrument för att få ordning på den bristande styrning hos både offentlig som enskilda huvudmän.

Källa SvD

måndag 21 november 2011

Gestaltning

Läser på Idagsidan i SvD idag 111121 om utomhuspedagogik. Är det inte ett nytt namn på det gamla begreppet gestaltning. Att förknippa ord eller matematik  med rumsuppfattning och föremål?

Får den känslan.

För att förstå abstraktioner måste man alltid knyta ann till verkligheten. Bildseendet är viktigt för att kunna gestalta. Som tekniker fick man tidigt lära sig att omsätta formler, matematik, fysik och materiallära till begripbara storheter för att kunna konstruera maskiner och byggnader.

Därför känns det riktigt att mer av pedagogiken måste omfattas av nyttan med abstraktioner. Ett bildseende är lika viktigt för teorin som abstraktionen i sig. Kreativitet bygger på förmågan att utnyttja båda hjärnhalvorna. För det är när dessa två samarbetar i pannloben som vi kan skapa kreativa lösningar mellan abstraktion och bild.

Media SvD

Stockholmståget en teves mardröm

Så har döden åter en gång givit sitt bud. Denna gång till Lasse Brandeby. Första gången jag såg honom var på Kurt Olsson Television. Som en hyllning till Lasse detta:



Lasse RIP!

måndag 14 november 2011

Värdegrundsträsket

Värdegrundsträsket är en bra rubrik på all de konstigheter skolan ägnar sig åt istället för fokus på kunskapsuppdraget. Det var tydligt i kvällens sista Skolfront. Det här konstiga "gullandet" med värdegrund genom något så konstigt som livskunskaper är helt förkastligt.

Koncentrera på kärnkunskapen i unga år för att lära barn att knäcka koden. Utan den kan man inte klara annan kunskapinhämtning.

Sedan går det väldigt bra att fostra barn och elever till goda samhällsmedborgare genom att t ex diskutera demokrati på samhällskunskap och historia. Kränkning och diskriminering i religionskunskap. Elevhälsa i idrottsämnet. Jämställdet och genus i svenska eller biologi.

För övrigt anser jag att skolan måste fokusera på sin kunskapuppdrag och därmed på köpet få fostran av elever att bli ansvarstagande samhällsmedborgare.

Media UR Play

lördag 12 november 2011

Välfärd med rätt kvalitetsmått

Idagens Brännpunkt i SvD gör Anders Morin en jämförelsen mellan det traditionella sättet att styra offentliga välfärdstjänster. Trots det snubblar han på begreppet kvalitetsmått.

Kvaliteten i välfärden sätt inte av slutbetyg eller operationsköernas längd.

I det första fallet är det inte ett mått på hur man lyckats med undervisningen eller inte. Det är en av komponenterna som signalerar hur man finner ett nuläge för att bestämma pedagogiken och dess målstyrning. Resultatstyrning på det sätt som beskrivs leder bara fel. Vet du inte vart du ska hjälper föga att styra på resultat.

Om du ska ha någon som helst kvalitetstyrning i skolan ska den bygga på ett neutralt instrument som mäter uppfyllelsen av de skolformsvisa läroplanerna. Ett läroplansindex. Denna form av mätning ställer de fyra enkla frågorna: HUR gör du för att...Och i vilken grad tillämpar du det...samt utvärderar du det du håller på med...och slutligen, om du nu gör allt detta hur gör du för att bli bättre? Med hjälp av den internationella 1000 poängskalan i utmärkelsemetoderna får du ett index som beskriver skolans kvalitetsförmåga.

Ett annat sätt att se detta är att fundera på de kvalitetsindikatorer som finns i vården. Måttet för stroke patienter är tiden för behandling. Om den används som kvalitets mått måste man starkt definiera vad evidens i behandlingen är. Görs strokebehandlingen efter ett uniform sätt med givna evidensbaserade mätmetoder. Troligen inte enligt den kunskap jag har. Därför är även detta mått lika vanskligt som slutbetyg som mått på kvaliteten i välfärden.

Det behövs en nationell samling kring en universell ranking frikopplad från välfärdsaktörerna, likt det som Svenskt Kundindex gör på Handelshögskolan, för att trovärdigheten i denna typ av mätningar ska var tillförlitliga och relevanta.

För övrigt anser jag att det inte finns en god kvalitet i skolan, vård och omsorg, utan bara rätt kvalitet utifrån de krav som ställs på välfärden.

Media SvD

torsdag 10 november 2011

Den barmhärtiga samariten

Upprörande att se TV bilderna från Kina. Om flicka som blir på körd av en bil och personer struntar i att hjälpa till. Tydligen händer samma här i Sverige. En berättelse från Rapport, en man kör på en älg och blir skada. Bilar saktar in, tittar nyfiket som vi svenskar gör vid olyckor, fortsätter bara förbi.

Det fick mig att tänka på min barndoms söndagskola och berättelsen om den barmhärtige samariten. Var någonstans försvann vår medkänsla för drabbade? Vad skulle vi själv tycka om vi blev drabbade och folk bara struntar i att vi behöver hjälp?

Är vi så handlingsförlamade av att vi levt för länge med att det är någon annan som ska gör jobbet? Tror vi att det är det stora samhället som ska gripa in i allt.

Inte tror jag att vi ska kriminalisera ett dåligt beteende. Vi ska själv försöka att få den moraliska kompass som den barmhärtiga samariten har. För som du vill bli behandlad ska du också behandla andra.

tisdag 8 november 2011

Förvaringskulturen

Det har sagts många gånger. En kravlös skola är bara en förvaringsplats. Speciellt om man använder så värdelösa mätvärden som Skolverkets SALSA. Den har används som ursäktsmodell i de skolor där man inte har tydliga krav på att alla elever ska ha möjligheter att nå sina mål. Man behöver inte vara dömd till ett liv i utanförskap.

Skolverket säger emot sig själv också. Med de nya kraven i kursplanerna ska alla elever uppfylla kunskapskraven för betyget E. Om inte ska betyget F sättas, alltså icke godkänt. Då är det än mer stötande att man fortfarande har en metod som sortera folk efter socioekonomiska faktorer. En syn på människor som starkt bryter mot barnkonventionen och nya skollagen.

Om svensk skolan igen skulle ta till sig Moronedoktrinen skulle vi inte ha problem som i Rosengård, Fittja eller någon annan stadsdel med stor invandrartäthet. Kunde man i Harlem och Rinkeby så kan man i alla andra statsdelar med problem.

Dags att sluta ömka sig över hur svårt det är. Avsaknad av tydliga ej förhandlingsbara regler är som ett gift som lämnar efter sig förlorade generationer. Därför bör det på varje skolan finnas ett elevkontrakt med skolan för att uppfylla kravet på en kvalitetsskola. Med tydliga regler vad skolan förväntar sig av eleven eller annorlunda uttryckt Det innebär att du som elev ska:
respektera kamrater, respektera alla vuxna på skolan och deras tillsägelser, vara rädd om skolan, lokaler, material och använda datorer ändamålsenligt, mm.

För övrigt anser jag att kunskap ska bjuda motstånd och fostra elever. En krav lös skola kan vi lägga ned.

Media SvD

söndag 6 november 2011

Dyr och meningslös

Har grundskolan en gammeldags syn på företagande och PRAO? Ja, om man ska tro Företagarna i Stockholms stad. PRAO som den konstruerades en gång i välden, när jag var i skolåldern, gjordes utifrån de stora företagens organisation och en arbetsmarknad där enkla jobb fanns. Som att vända papper eller dylikt.

Så ser inte arbetsmarknaden ut idag. Idag arbetar 60 % av arbetskraften i företag med mindre än 50 anställda. Samtidigt har vi arbetsmiljölagar som förbjuder barnarbete. Alltså en 14-15 åring får inte utföra ett arbete som en vuxen får. Det kan innebär att elever som PRAO på en elfirma får stå och dra kablar i fjorton dagar. Hur kul är det på en skala 1-10? Och vad får eleven lära sig om arbetet? Inget skulle jag säga.

Själv hade jag turen i slutet av 60-talet att få PRA på ett arkitektkontor i första perioden och andra perioden på stadens största företag. Den första gav mig inblicken i hur man skapade byggkonstruktioner, som säkert bidrog till att jag så småningom blev civilingenjör inom VoV. Den andra i hur produktionslinan fungerade på en fabrik, även om jag bara sorterade hålkort för stansning för tidsstudier av varje arbetsmoment.

Företagarna i Stockholms stad lyfter en allvarlig brist i det här med PRAO. Dels att eleverna själv får ragga praktiken dels att det bara blir praktik inom butik, restaurang och förskola. Av de 11 000 eleverna i Stockholm som ska ut på PRAO har man räknat ut att bara handledningen av dessa kostar företagen 88 miljoner, utan ett bidrag från skolan i Stockholm. Hur mycket skulle det kosta i riket totalt?

För att få en bättre PRAO förslår man begreppet "jobbskuggning" istället. Låter spännande!

En sådan skulle kunna se ut så att eleven under de 14 dagar man har PRAO skulle kunna ägna sig åt att förbereda sig genom att ta reda på förutsättningarna för det företag man ska ut på. Hur ser marknaden ut? Vilka krav finns på lagar etc? Då är de förbredda och vet vad som gäller.

Sedan skuggar man en eller flera personer på företaget under två till tre dagar. På detta sett får eleven inblick i hur arbetet faktiskt går till. Eftersom ungdomar under 16 år inte får skriva på sekretessavtal och utföra arbeten. Perioden avslutas med att man redogör för vad man lärt sig.

På detta vis skulle elever kunna få inblick i en arbetsmarknad som vi har idag. Kanske få möjligheten att vara på en tidning, en byggkonsult firma eller en elfirma.

För övrigt anser jag att elever har rätt att få rätt inblick i arbetslivet. Helt i linje med målen i Lgr 11 och huvudmomentet 2.6 Skolan och omvärlden.

Media: Stockholms Näring, Företagarna Stockholms stad.

onsdag 2 november 2011

Flickan med smilgroparna är död

Alltid tragiskt att få ett dödabud. Förra veckan min morbror. Idag Sveriges landstormens lilla lotta, Sickan Carlsson. I en aktningsvärd ålder av 96 år har denna glada tjej lämnat oss för gott. En hyllning till henne är denna lilla video:

söndag 30 oktober 2011

Pippi på koll

Man slutar aldrig att förvånas över okunniga språkbruk. Kvalitetskontroll vad är det för något?

Senast använder PJ Anders Linder det i sin söndagskrönika, som för övrigt är läsvärd, och Daniel Persson i dagens SvD.

PJ skriver på tal om lycksökare i välfärdsföretagen inom skolan och vård:
Fristående kvalitetskontroll ligger såväl i företagens som brukarnas och skattebetalarnas intresse.
Daniel skriver om den högre utbildningen:
Det minsta som kan krävas av utbildningsfabriken är att den inrättar en avdelning för kvalitetskontroll.


Med andra ord förespråkar herrarna en avdelning som går in och justerar slutprodukten. Ungefär som gamla studentexamen, där studenten kuggades av externa personer förr i världen. För vad hela tänket med kontroll har att göra med har man okritiskt tagit från den privata industrisvären.

Förr i världen producerade man fordon utan att funktionstesta dem utefter linan. Slutkontrollen innan de släpptes ut från fabriken innebara oftast dyra justeringskostnader. Detta sätt gick att tillämpa i en marknad som var säljarens. När konkurrensen ändrades och Japanerna fick herraväldet i fordonsindustrin gick det åt skogen för dem som tillämpade detta kontrollsätt. Man hamnade i ett gigantiskt felträsk. Det gällde att gör rätt från början. Det är det kvalitetsarbetet handlar om.

Dessutom förstår jag inte hur man ska kunna kontrollera något som redan har hänt. Tjänster dit vård och skola hör görs i en symbios mellan kund och utförare. Tjänster är en serie händelser som inträffar. Den enda som har kontroll över flödet är just eleven - läraren eller patienten - läkaren. Fel som uppstått är redan fullbordade. Att i efterhand kontrollera detta är bara en form av juridik som bara ska fastställa vem som gjorde fel.

Inte ett särdeles begåvat sätt att tillämpa kvalitetsarbetet på. Herr journalister och politiker visar här en djup okunskap om det moderna kvalitetstänket. Dags att lära sig det innan man börjar prata eller skriva för att skapa opinion kring detta.

Om det ska finnas en fristående rating baserat på kvalitet behövs det kända kriterier utefter hur denna kvalitetsranking ska göras. Här är de skolformsvisa läroplanerna lämpliga som kriterier kopplat till en mätskala med vetenskaplig grund, ett läroplansindex. Samma gäller den interna säkringen av att "utbildningsfabriken" levererar kvalitet.

För övrigt anser jag att systematiskt kvalitetsarbete är det som ska öka måluppfyllelsen i skolan.

Media SvD1, SvD2

torsdag 27 oktober 2011

Alla dessa papper

Diskussionen om det här med dokumentation i skolan har tagit en konstig vändning. Senast i ett inlägg av Maj Stoddard i Läranas tidning. Man undrar vilken annan profession som är befriad från att dokumentera sitt arbete. Jag känner ingen.

Samtidigt är det en konstig syn på tillvaran. Det är en syn som omfattas av många hantverkare och småföretagare. Det viktigaste är att jobbet blir gjort, inte hur det blir gjort och på vilket sätt man ska förbättra sättet att jobba.

Med parollen Säg nej till allt skrivjobb kan man konstatera att lärare därmed gör sig skyldig till lagtrots. Eller är det så illa ställt att lärarkåren inte känner till eller kan lagkraven. Än mindre läst de allmänna råden från Skolverket om undervisningen utifrån de nya styrdokumenten. För att lärarna framgent ska klara jobbet måste de ha tre dokument med sig i klassrummet: Skollagen, läroplanen och barnkonventionen.

Det är dags för lärarkåren att snabbt fundera på hur det nya landskapet ligger och börja jobba på ett nytt sätt. För ingen ska inbilla mig att man är så "minnesgod" att man kommer ihåg vad man gjorde senaste dagen om man inte noterar detta i något dokument, elektroniskt eller pappersmässigt.

Dessutom är skolan mål- och resultatstyrd vilket innebär att systematiskt kvalitetsarbete är ett måste. Men ordet kvalitet är inte lika med dokumentation som lärarna uppenbarligen fått för sig. Det vittnar bara om en skriande okunskap hur man arbetar för att öka måluppfyllelsen både i det pedagogiska arbetet som för undervisningens innehåll mot eleverna.

För övrigt anser jag att lärarna är viktiga för skolan, men att de inte går att jobba som man alltid har gjort.

Media Lärarnas tidning

onsdag 26 oktober 2011

Mönstret går igen

Då är det bekräftat igen, genom alla historier om hur skolan misstolkar de särbegåvade. Dagens läsarkommentarer till Idagsidans serie om särbegåvade vittnar om hur föräldrar fått kämpa för sina barn som är understimulerade av skolan och sina lärare.

Tydligen får inte lärarna lära sig på lärarutbildningen att det inte finns ett givet allomfattande sätt att undervisa. Även om man har krav på minsta innehållet i undervisningen och en timplan innebär det inte att undervisningen måste göras i en given ordning. Verkar som skolan fullständigt har missat vad individualisering innebär.

Individualisering innebär inte individuellt arbete. Det som tillämpas med förödande konsekvenser inom matematiken, självräkning. Individualiserad undervisning innebär att undervisningen organiseras så att den möter den enskilda individens förutsättningar och behov. Detta oavsett om det är barn med särskilt behov eller särbegåvade barn. Tyvärr har de skapats någon slags norm att alla ska följa normalbegåvningarnas arbetstakt.

Det är bekvämt för lärare att göra så, att bara se till kollektivet före individen. Sorgligt.

Här måste grundskolan noggrannare börja följa de nya styrdokumenten för skolan. I dessa krävs en strukturerad undervisning. Det kan man inte beskylla den för att tillämpa idag. Här har rektorer ett viktigt uppdrag att leda det pedagogiska arbetet så att möjligheterna till individualisering görs på riktigt.

För övrigt anser jag att särbegåvade ska lyftas fram som goda exempel att följa för andra i klassen.

Media SvD

måndag 24 oktober 2011

Idrotten tränger ut skolan

Man undrar vad elitidrotten håller på med. De verkar vara kravställare på kommuner som har framgångsrika idrottslag. Kravställare att laget inte får vara med och leka om de inte bygger flotta anläggningar. Anläggningar som belastar kommunbudgeten.

Enligt ett Rapport inslag söndagkväll håller dessa krav på att spoliera annan kommunal verksamhet. Främst skolan. Ytterligare en börda på en redan ansträngd kommunal budget. De kommuner som väljer att finansiera dessa anläggningar prioriterar uppenbarligen inte barnen i kommunen och dess kunskapsutveckling.

På M stämman i helgen slogs det fast att skolan fortsättningsvis ska var kommunal. Beslut ska fattas så nära verksamheten som möjligt. En god tanke, men när idrotten får sådana undanträgnings effekter på den kommunala ekonomin skrämmer det.

Man undrar var prioriteringarna ligger? Ett lag i elitserien eller skolgången för kommunens barn?

För övrigt anser jag att idrotten ska bära sina kostnader själva.

Media SVT Play

söndag 23 oktober 2011

Kvävd lärandeglädje

Jantelagen och en jämställdhet som spårat ur är en black om foten för Sverige. Specielbegåvade eller som det heter på byråkrat svenska, särbegåvningar, har varit på undantag länge. Som inte det räcker har man skapat yrken som ska få med de där som behöver hjälp, specialpedagoger.

Allt förfelas i landet lagom eftersom det  verkar att man bara kan förlika sig med de där människorna som är "medel måttliga", normalbegåvade och högpresterande. Ett arv från det där synsättet som rått under en hegonomi som nu är bruten. Men som tycks leva kvar.

Samtidigt kan man fundera över om det här lagomtänkandet har planterats in i skolan genom det "snåla systerskapet"? Övervägande delen av de som förmedlar barnen och eleverna kunskap är av det kvinnliga könet. Kännetecknet på systerskapet är att ingen ska sticka ut åt det ena eller andra hållet. Då är man en förrädare.

Är bristen på jämlikhet mellan könen i lärarkåren orsaken till att vi inte stöder de som har problem? Eller inte stöder dem som vill vidare?

För övrigt anser jag att var och en har sin rätt att nå resultat, för lika är vi inte.

Media SvD

lördag 22 oktober 2011

Hur svårt kan det vara

Läser om det här med hatgrupper på Facebook i dagens Eskilstuna-Kuriren. En nitton årig tjej har blivit utsatt för en hatkampanj med tillhyggen som är osmakliga. Så osmakliga att jag inte ens tycker det är värda att citera.

Det som förvånar mig högeligen är hur dessa hat kampanjer kan pågå utan att Facebook får tummen ur och tar bort dessa grupper fast de anmäls. Hur svårt kan det vara?

Samtidigt undra jag hur människor är skapta. Tror man att man är osynlig bara för att du sitter bakom en skärm och skriver? Vi är något mer civiliserade i gemen när vi möts öga mot öga. Men verkar tappa helt moraliska spärrar när vi hamnar vid tangentbordet.

Den här typen av hatgrupper som i dess förlängning innebär att hatobjektet tar sitt liv skulle jag vilja betrakta som en form av överlagt mord. Att rättsväsendet inte hänger med i den moderna utvecklingen är en skrämmande utveckling i sig.

Samtidigt är det också ett svek mot det uppväxande släktet att skolan tycks vara lika handfallen när det gäller att undervisa i moral och etik i skolan. Vad är acceptabelt att skriva? Vilka koder gäller för det skrivna ordet? När blir det skrivan en ärekränkning eller ett allvarligt hot?

Frågorna kan göras många. Skolan har verkligen ett ansvar så fallet med den 19-åriga Madeleine, i papperstidningen Eskilstuna-Kuriren, inte får efterföljare.

Jag trodde i min enfald att "Bjärstafallet" skulle få en efterföljande uppryckning i skolan kring detta med e-kräkningar. Uppenbarligen inte. Det bekräftas också av Skolinspektionens granskning under 2010. På bronsplats kommer skolans oförmåga att jobba med värdegrunden och den del av läroplanen som handlar om Normer och värden.

För övrigt anser jag att Facebook borde ta lärdom och skapa en snabbare och bättre övervakning av grupper som har hat som grund.

Media Eskilstuna-Kuriren

torsdag 20 oktober 2011

Renovera undervisningen

En återkommande fråga i undervisningen är arbetssättet. För att få undervisningen att fungera är frågan hur själva undervisningen går till och vad aktiviteterna innehåller från ax till limpa.

Utgår man från en elevcentrerad syn på flödet av aktiviteter och frågar sig vilka arbetsuppgifter som ska göras i det pedagogiska arbetet får man ett optimalt innehåll.

I och med de nya kraven i skollag och andra styrdokument har förskollärare och lärares arbetsinnehåll ändrats. Därför är det viktigt att förskolechefer och rektorer tar i sitt mandat och ändrar den inre organisationen. Skollagen har givit dem både delegationsrätt och makten över verksamheten på förskolan och skolan.

Gör man en kartläggning av arbetsuppgifter i undervisningen utifrån eleven i centrum och styrdokumentens krav kommer man att se vilka uppgifter som ska genomföras för att lyckas leverera kunskapsmålen. Säkert kommer man att se att det sätt man idag arbetar på är helt upp åt väggarna. Därför måste arbetsfördelningen omprioriteras i skolan.

I dagens SvD redogörs för att detta skulle låsas in i fackliga avtal. En konstig sätt att se på detta. Saker blir inte bättre för att man låser in dem i avtal mellan parter. Dessa frågor är ett ansvar för den som leder en verksamhet.

Media SvD

måndag 17 oktober 2011

Lat men smart

Denna något provocerande rubrik brukar jag ta till på personer som har någon form av begåvning. Den ska skiljas från att du inte vill prestera. Min kära mor som är född i fattig Sverige har alltid studsat på detta påstående. I det samhälle hon växte upp betydde ordet lat lika med oduglig. Där var inget annat än praktiskt arbete som var normen. Den som var lat var en som drog benen efter sig och inte lyckades arbeta.

Dagdrömmande och fantasier tillhörde inte föreställnings världen.

Det var en sida av det här med särbegåvningar. Trist nog kan jag tycka att dagens samhälle har en liknande syn på de barn som har särbegåvningar. Speciellt ibland lärare och i vissa fall specialpedagoger. Det är slående när man läser SvDs Idagsida att även de särbegåvade behöver stöd. Problemet är väl att de inte ingår i lärare och specialpedagogers tankevärld. Det är bara barn med neurologiskt handikapp som behöver hjälp.

För det som slår mig är jämförelsen mellan särbegåvade och högpresterande elever. Ta bara distinktionen: kan svaret (högpresterande) och ställer frågor (särbegåvade). Hur många skulle kunna tänka sig att de som ställer frågor är särbegåvade och inte lågpresterande. Skolan är för mycket inriktade på att elever ska kunna svara.

Därför känns det befriande att läsa Camilla Wallströms uttalande i artikeln om särbegåvade barn:
Mycket handlar om att inte hejda de här barnen utan låta dem dra iväg i sina specialämnen. De kan exempelvis läsa matte tillsammans med högre årskurser, men gå i sin vanliga klass resten av tiden. Om de får utveckla sina talanger smittar det dessutom av sig i klassen. Hela samhället tjänar på om intresset för att lära växer.


För övrigt anser jag att skolans uppgift är att både ta tillvara de som behöver stöd för att de har problem med kapaciteten i arbetsminnet som de som har en medfödd särbegåvning.

Media SvD

lördag 15 oktober 2011

Timing viktigt

I tider av kris kan det vara intressant med tillbaka blickar. Under 1930-talet diskuterades det i världen hur man du skulle lösa depressionen. Här fanns många skolor och teorier. En av dem var Stockholmskolan bestående av sådan namnkunniga som Bertil Ohlin, Gunnar Myrdal, Erik Lindahl, Dag Hammarsköld, Alf Johansson, Erik Lundberg och Ingvar Svennilsson. Dessa tävlade med Keynes om att skapa skolan för hur man skulle lös arbetslöshets frågan med ökad produktionsvolym genom stimulanser i samhällsekonomin.

En okänd faktor jag inte vetat tidigare var det nära kontakter Bertil Ohlin hade med John Maynard Kenyes. Där bland annat Bertil Ohlin anmälde ett arbete Keynes gjorde i Economic Journal 1932.

Allt nog kom Keynes ut med sitt stora verk General theory som blev stilbildande för hur man skulle lösa frågorna kring depression. Stockholmskolan kom året efter med ett mer fullödig teori i förhållande till General theory. Problemet vara bara ett Keynes skola redan vara accepterad.

Med andra ord, som alltid är timingen viktig, inte fulländand teori i sig.

Källa: Larsson, Sven-Erik (1998), Bertil Ohlin, Atlantis.

fredag 14 oktober 2011

Bestulet parti

Problemet är inte Juholt. Problemet är Socialdemokratin som blivit besluten på sin stat. Detta konstaterade Stig-Björn Ljunggren när han gästade Rix MorgonZoo. Om det är så och att Juholt "klantade till det" när han valde Wadelich som ekonomisk politisk talesperson är det helt förståeligt att vänsterfalangen är på krigsstigen.

Inte nog med att M snodde staten från S utan också Stockholmshögern inom S fick ekonomin.

Socialdemokratin är uppenbarligen ett parti med stora identitets problem. Industrisamhället är dött. Vi har ett land med en välmående medelklass. Mer och mer av göranden och låtande styrs från Stockholmsregionen av det enkla skälet att här bor en fjärdedel av landets befolkning.

När S inte kan förhålla sig till detta så kommer de fortsättningsvis att vara ett parti från förr utan svar på framtida frågor. Då spelar det ingen roll om partiledaren heter Håkan Juholt eller inte.

Media SvD

torsdag 13 oktober 2011

Tills motbeviset kommer

Det som skiljer naturvetenskaplig forskning mot övrig forskning är avsaknad av ideologier. Naturvetenskaplig forskning bygger på att du skapar en tes över sakernas tillstånd och bevisar att den är sann. Sann utifrån kända fakta.

Här har vi det intressanta. Einstein kunde inte med sin relativitetsteori och känd matematik bevisa det svarta hålet. Med förfinad mätteknik och mätutrustningar har forskningen framskridit så långt att även relativitetsteorin är ifrågasatt. Det som i vetenskapliga sammanhang betecknas att du hittat annat som motbevisar ett givet axiom.

Kanske vi genom forskningen som bedrivs inom teoretisk fysik får omkullkasta kända sanningar och får förklaringar på sådant som inte kunnat bevisats förr.

Som naturvetare och tekniker är detta en skön befrielse emot den forskning som sker inom andra discipliner utanför den naturvetenskapliga. Den är befriad från ideologier. Ett problem du framför allt ser inom pedagogiken. Där den ena stolliga frälsningsläran efter andra sägs bygga på vetenskaplig grund.

Därför känns det befriande att det finns forskning som envetet försöker skapa nya sanningar på det som varit etablerade sanningar.

Media SvD

onsdag 12 oktober 2011

Är med Tranströmer

Då har boken "Dikter och Prosa 1954-2004" Tomas Tranströmer landat på bordet. Ska börja upptäcka denna Nobelpristagare. Ta bara första raden i första dikten från 1954:
Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.
Vem har inte upplevt detta varje morgon när sömnen släpper greppet. Detta bådar gott för fortsatt läsning. Får se om jag hittar min favoritdikt att återvända till.

Praktik i förorten

Läser att M vill att lärarstuderande ska gör sin praktik i förorten. Varför begränsa sig till förorten. Varför inte låta dem praktisera även i glesbygden. Det är väl där problemet är som störst med behöriga lärare.

Samtidigt kan man fundera över att förslaget verkar vara som förr i världen när lärarkandidaterna fick ut på landsbygden. Vad tycker ni, är förslaget bra eller dåligt?

Media SvD

måndag 10 oktober 2011

Treans återfall - en bronsplats att skämmas över

Kvällens Skolfront handlade om det tredje vanligaste felet i skolan - mobbning eller snarare kränkning. För att köpa sig fri och döva samvetet köper skolor in antimobbningsprogram. Program som visar sig inte vila på en vetenskapligthet och som gör mobbare till kamratstödjare. Hur svårt kan det vara?

Det första som slår mig är den skriande okunskapen och brister i vuxenvärlden. Även om ordet mobbing eller kränkning inte fanns på min tid i skolan så var skolan inte oberörd av vad som hände på skolgården. Kan än idag minnas att bli uppkallad till rektorn och få sig en uppsträckning, så gör ni inte pojkar.

Även om det var ett annat samhälle än idag så var vuxenvärlden mer närvarande och satte normen för hur man beter sig mot andra.

Det som måste till är att skolan förstår sitt strikta ansvar och vad det innebär med förebyggande arbete. Egentligen behövs det inga livsstilsprogram utan lärare som via kunskapsämnena fostrar eleverna. Att bjuda motstånd i kunskapsinhämtningen.

Samtidigt behövs en aktiv dialog om värdeordens innebär i skollagens 6 kapitel och diskrimineringslagen. Både i kollegiet och klassrummet.

För övrigt anser jag att framgångsrika skolor når både kunskapsmålen och de sociala målen.

Media UR Play

Omöjlig möjlighet

Läraruppdraget kan betecknas med två metaforer: skådespelare och hantverkare. Det viktigast en lärare ska göra är att på ett gestaltande sätt skapa en teaterscen av klassrummet. Det andra är att vara ämnes skicklig.

Med dessa två grunder kan man konstatera att sedan kommunaliseringen infördes gick det snett. Kommuner som varit fena på den tekniska och social uppdraget sedan urminnestider började använda samma måttstock på skolan. Det är fullständigt inkompetent sätt att driva ett utbildningsorganisation. En socialsekreterare må ha akademisk utbildning men har ett arbete som ligger långt ifrån yrken som bygger på att förmedla kunnande. Dit hör läraryrket.

Där har vi nog huvudförklaringen varför det gått åt pipsvängen. Dessutom har du fattiga och rika kommuner. Det gör en ojämn resursfördelning eftersom kommunernas intäkter till 68 procent beror på skatteunderlaget i kommunen och skolan sväljer 41 % av kommunbudgeten.

Skolan har sedan 1 juli fått nya styrdokument. Ny skollag, nya läroplaner och förordningar. Skollagen stipulerar dessutom att rektorer och förskolechefer är de som har makten över den inre organisationen. I rimlighets namn borde det innebär att lärarnas tid och uppdrag koncentreras till varje enskild skolas förutsättning. Men så länge inte huvudmännen inser sin begränsning att deras makt slutar vid skolgrinden lär vi få se fortsatt misshushållning tyvärr.

Här kan man bara vänta på att Skolinspektionen plockar fram sina muskler och stänger skolor som inte håller det pedagogiska måttet. Kanske fritidpolitikerna då först börjar inse att de inte har någon makt över pedagogiken. Det har bara förskollärare och lärare med behövligt stöd från förskolechefer och rektorer.

Media SvD

Omsorgsberoende skola

Allt sedan skolan blev kommunal har den haft fel inriktning. Omsorg har fokuserats istället för kunskap. Speciellt illa är det när det gäller att ta hand om begåvad barn. I SvD och dess Idagsida beskrivs detta problem väldigt tydligt. Vi tillåter idrotts- och musikskolor som elitsatsningar men inte naturvetenskapliga eller för den delen humaniora.

Det är slöseri. Varför ska begåvade barn behöva bli utsatta för trakasserier och under stimulans?

Kan känna igen mig i grabben som beskrevs i artikeln. På det sättet att vara nördig har aldrig premierats. I landet lagom har det alltid varit medelmåttorna som haft tolkningsföreträdet på hur saker ska vara. Dessa stör inte mönstret och utmanar inte maktstrukturer. För egen del kan jag väl bara säga att jag nog hade turen att växa upp med en ännu mer nördig och begåvad klasskompis.

Vi båda vara extremt ointresserad för sport. Både valdes vi sist i gymnastiken till fotbollslaget, handbollen eller annan lagsport. Däremot älskade vi matematik, fysik, kemi och andra logiska ämnen. När andra meckade med mopemotorer i tonåren höll vi på med allsköns rymdteknik och sådan som låg på den teknologiska framkanten.

Alla har inte denna förmån att hitta sin gelikar i samma klass. Därför är det slöseri med resurser att inte vaska fram dessa begåvningar och ge dem samma möjligheter som de som har inlärningsproblem. Det är dags att inse att skolan är en segregerad skola. Alla har inte fallenhet för naturvetenskap, teknik, språk eller kultur. Drömmen om någon slags likvärdighet i det måtto är dömt att misslyckas. Det är väl därför skolresultaten ser ut som de gör. Därför är det bättre att skapa utbildningsinriktningar som stimulerar till kunskap och utvecklar barnen för vad de är. Inte för vad frälsningsläror tycker.

För övrigt anser jag att begåvade ska ges möjlighet att få utveckla och förstärka sin begåvning. Det är till gagn för ett samhälles utveckling.

Media SvD

Mönsterlöst

Läser om Lärarförbundets rankingsystem av kommuner i SvD. Om ledaren stämmer är det mösterlöst och saknar samband för att kunna kallas ett rankingsystem. Att bara ta ett antal operativa mätetal och gegga ihop dem i en röra saknar all vetenskaplighet. Dessutom ger det absolut inga möjligheter till jämförelse.

För att ett rankingsystem ska vara värt sitt namn måste det finnas kända och konsistenta kriterier i botten. Till detta en mätmetod som antingen bygger på en de-facto standard eller har en vetenskapligt erkänd grund. Inget av detta är aktuellt vad jag förstår i Lärarförbundet system. Alltså är mätningarna av inget värde.

Ska en klassning av skolkommuner göras måste den bygga på kända kriterier som bygger på de skolformsvisa läroplanerna. Det är endast dessa styrdokument som är neutrala från värderingar. Om man skapade någon form av "Läroplansindex" skulle man få en neutral jämförelse mellan förskolor och skolor i kommunen. Dessa skulle sedan vara utmärkta att klassa vilken kommun som är bäst i klassen. Vilken förskola, grundskola och gymnasieskola som är bäst i klassen totalt.

Tills vi sett ett sådan upplägg är Läraförbundet ranking av intet värde.

Media SvD

söndag 9 oktober 2011

Återfallsförbrytare med ett pubertalt beteende

Elisabeth Sandlund tecknar på Brännpunkt i SvD en bild av kommuner och domstolar som ansvarslösa när det gäller LSS - lagen om service och stöd till vissa funktionshindrade. Tyvärr är det inte bara denna lag som kommuner struntar i att tillämpa fullt ut.

Sandlund ger ett slående exempel om samma beteende som kommunerna har om LSS på skolan:
LSS är inte förhandlingsbar. Den är lika tvingande som exempelvis skollagen. Anta att en kommun kallar till presskonferens där kommunalrådet säger: ”Vi vet vad det står i lagen men vi har inte råd att följa den. Vi har bestämt att slopa nian. Vi har så duktiga lärare att eleverna lär sig det de behöver på åtta år.”
Ett ramaskri skulle ljuda, utbildningsministern dundra, allmänheten förfasa sig och vårt fiktiva kommunalråd få se sig om efter ett annat jobb.
Fast jag är nog nödsakade att säga att de offentliga huvudmännen har just ett sådant beteende. De har en förfärlig förmåga att obstruera och bete sig som fjortisar när det fattas beslut av statliga myndigheter eller domstolsbeslut går dem emot.

Tänk om vi i det privata näringslivet skulle bete oss på samma sätt. Strunta i att efterfölja vad som domslutet säger att vi ska göra. Vilket habalo det skulle bli hos media och allmänheten. Men när samma inträffar i den kommunala världen är det ovanligt tyst i media. Möjligen gottar man sig just nu åt en viss politisk partiledares oförmåga att hålla sig till reglerna.

Med den nya skollagen har juridiken fått ett större utrymme i skolväsendet. Därför ska det bli intressant att se hur den myndighet som är tillsatt att se till regel efterlevnaden kommer att sätta hårt mot hårt mot trilskande kommuner. Men framför allt hur kommer förvaltningsdomstolarna att ut tolka skollagen? Kommer man som i fallet med LSS att falla till föga för vaga ekonomiska argument eller hålla sig till strikt ut tolkning av lagen?

För övrigt anser jag att det är en oprofessionellt beteende av kommuner i sin utövning av demokratiskt fattade beslut. Där det kommunala självbestämmande kan ifrågasättas.

Media SvD

måndag 3 oktober 2011

Riddarna vid det runda bordet

Så har skolans likvärdighet och kunskapsuppdrag diskuterats på Skolfront. Riddarna vid bordet var utbildningsminister Jan Björklund och den skolpolitiske talespersonen Mikael Damberg (S). Fäktningen runt bortdet var inte så i ögonfallande. Några skiljelinjer fanns. Men för det mesta fanns det en koncensus kring de skolpolitiska frågorna.

Det som jag funderar över, som sades i programmet mellan riddarna, och det skolpolitiska utspel S har gjort idag kring skolpolitiken är vad tycker övriga partier. I mitt inlägg om S utspel idag dristade jag mig att skriva om en ohelig allians mellan S och FP. Det lyste verkligen igenom att kommunaliseringen sitter löst om man ska tolka riddarnas uttalande. Kommer V, MP, M, C och KD att gå med på att återförstatliga skolan?

Den som lever får se. Problemet är väl fortfarande att skolans brist på levernas fortfarande beror på huvudmän, rektorer och lärare.


Media UR Play

Statistik spökar i kulissen

Statistik är underbart. Speciellt när man ska föra fram sitt egna forskningsresultat eller politiska budskap. Senaste exemplet på det är Tommy Waidelich och Mikael Dambergs debatt artikel på Brännpunkt i SvD.

Där påstår de att skolresultatet försämrats de senast fem åren under ett borgligt styre. Vad de inte säger är att det grundlades under den socialdemokratiska eran. Under den senaste 10 årsperioden har behörigheten till gymnasieskolan sjunkit över tiden med det största tappen i börja på denna 10 års period.

När det gäller meritvärdena har de däremot ökat under samma period. Här ligger paradoxen i svensk skola. Samtidigt som det meritvärdesmässigt ökar minska behörigheten. Detta är en gåta som någon skulle sätta tänderna i.

Att skillnaderna mellan skolorna ökar är inte alls konstigt. Skolan är idag en marknad. I en marknad utkristalliseras de som blir bättre och de som halkar efter. Det är ett problem som inte politiker kan göra något åt. Här är det varje skollednings uppgift att se till att skolorna levererar.

När det gäller segregationen och social bakgrund är det viktigt att titta inte bara på skillnaden mellan stadsdelar i storstäderna utan lika mycket den segregation som skiljer landsbygden från storstads regionerna.

Så analysen är lite svag när dessa båda herrar nu ska framföra socialdemokratins budskap.

Satsningarna kan tyckas lovvärda för lärare, rektorer och förskolpersonal. Frågan är bara är det ett förstatligande vi kan se i de förslag som socialdemokratin efterfrågar?

Skolan är idag en kommunal angelägenhet och har arbetgivaransvar för de kommunal skolorna. Till detta har vi cirka 11 % fristående skolor inom grundskolan med privata arbetsgivare. Men fortfarande bekostas skolan av kommunala skatter. Statsbidragen är generella och utgör endast 12 % av intäkterna för kommunerna.

Är det nya Wernersonpengar som socialdemokratin tänker sig där man begränsar den kommunala självbestämmande rätten eller? Eller försöker man övertrumfa Alliansens förslag om speciella satsningar på lärare som vill göra en karriär. På något vis är man inne och tassar på den fria avtalsrätten som man i så många andra sammanhang värnar om.

Som politiska ambitioner kanske herrarnas förslag passar. Men det är inte särskilt genomtänkt eller ens realiserbart utan kraftigt ändrade spelregler för den kommunaliserade skolan. För det de föreslår går tvärt emot de tankar regeringen Carlsson hade för dryga tjugo år sedan när dess skolminister och förre Systembolagets VD införde det huvudmanskap vi har idag.

Kanske man ska hård dra tankarna så långt att det är en oheliga allians mellan FP och S för att förstaliga skolan vi ser i herrarna Waidelich och Dambergs förslag?

Visst behöver vi få upp både resultat i skolan och förbättra kvaliteten. Men det görs inte genom de förslag som politiker av olika färg gör. För att detta ska ske måste både huvudmän, skolledningar och dess lärare ändra sitt sätt att bedriva utbildningen och undervisningen.

Media SvD 

söndag 2 oktober 2011

Nya samhället - välfärden 2.0

Generationernas världsbild bidrar till hur vi ser samhället. Frågan är vem som har tolknings företrädet?

SvD har startat en serie som behandlar de fem år vi haft med Alliansen. En omvandling av samhället på många plan. Från kollektivism till individualism. I detta syns tydligt spänningarna mellan generationerna. Vilket bra beskrivs av Jessica Kourieh i artikeln:
Vad tror du händer om Socialdemokraterna återvänder till makten efter nästa val?
– De som arbetar blir inte glada, de som har företag bli absolut inte glada. Men er generation kommer att gilla det väldigt mycket för ni gillar nog inte förändring så mycket.
Själv tillhör jag Rekordgenerationen som växte upp med välståndsökningen och välfärdssamhällets framväxt. De erfarenheterna har givetvis präglat min syn på vad knappa omständigheter betydde och hur ökad köpkraft och klassresa inneburit för friheten. Att detta skulle på ett större plan också inneburit att vi inte vill förändringar kan jag till viss del förstå. Vi har ju vid varje tillfälle i utvecklingen kunnat realisera det vi drömt om. Vart eftersom vi blivit äldre börjar vi kräva samma på ålderdomen.

Fast somliga av oss har nog ett genuint förbättrings behov. Personligen blir jag rätt uttröttad av det som jag redan uppnått. Att sitta och bara njut av det man vunnit är att ta död på lusten. Vad finns bakom nästa krök har alltid varit min ledstjärna.

Valfriheten sätter jag högt. Den har faktiskt Alliansregeringen lyckats sjösätta på ett antal samhällsområden. Denna riskerar att försvinna om vi skulle få tillbaka ett vänsterstyre i den gamla tappningen. Därför instämmer jag med PJ Anders Linders ledarkrönika idag. Det är hög tid att Alliansregeringen hittar ett nytt upplägg. Ett upplägg som är mer fokuserat på hur vi skapar arbetslinjen 2.0. Jag tar mig friheten och leker med andra lag uppställningar än vad PJ gör i ledaren. Tänk Mats Gerdau som utbildningsminister och Annie Lööf som arbetsmarknadsminister.

För övrigt anser jag att det är viktigt att hitta Välfärden 2.0. Ingen av de två blocken har några svar på hur vi ska lösa de framtida utmaningarna.

Media SvD1, SvD2

lördag 1 oktober 2011

Gränsen

Hur ska man förhålla sig till berättelsen i Gränsen. Har med förtjusning sett Någonstans i Sverige om beredskapen. I slut delarna av serien ser man striderna i Toreåälv. En realistisk scen om kriget. I övrigt en romantiskt bild av beredskapen.

Är scenerna i Gränsen mer realistisk för vad vi i Sverige höll på med under andra världskriget i Värmlands trakterna?

Frågorna är många. Spännande var det rent dramturgiskt.

Radio Nord

Minnesprogrammet över Radio Nord på SVT är intressant ur perspektivet mediautveckling. Då ströp det statsbärande partiet en uppstickar till monopolet. 30 år senare var monopolet borta. Under våren försökte de arabiska diktaturerna i nord Afrika att strypa informationen via Internet. Även det misslyckades.

Tur att det finns föregångare som har modet att bryta etablerade strukturer. Tur att vi i Sverige fått ett politiskt landskap där vi bara har normala partier så ingen kan sticka upp och lägga rabarber på vad som ska sändas i etern.

Här ett klipp från det som vara föregångaren till P3 och Melodiradion på 1960-talet, Radio Nord.

torsdag 29 september 2011

Nu har det hänt

Skolinspektionen visar sina muskler. För första gången stänger man en skola. Denna gång en fristående skola. Man gör det med omedelbar verkan.

De som trott att det skulle bli business us usual kan känna sig bedragna, nu när nya skollagen gäller. Som jag skrivit tidigare kommer det inte bli lätt för skolor som inte uppfyller kraven i nya skollagen. Skolinspektionen och dess gd är inte rädd att ta till hårdhandskarna.

Trodde sedan någon att detta bara gäller fristående, eller som lagen kallar dem enskilda skolor, kan man glömma det. Ann-Marie Begler var tydlig med att det kommer att hända även kommunal dito i gårdagens Aktuell.

Så skolväsende måste nog bli noggrannare att följa det nya regelverket och få det till en naturlag.

Media SVT Play

onsdag 28 september 2011

Sorgebarnet

Fritidshemmen verkar var den glömda verksamheten i svensk skola. Verkar som kommunerna använder dem som någon form av avskälpnings plats av barn efter förskolan och skolan och hemmet.

Det är skrämmande siffror som presenteras i Skolinspektionens rapport. 9 av 10 fritidshem har inget förbyggande arbete kring kränkande behandling. Lika illa är det med det systematiska kvalitetsarbetet där 7 av 10 inte bedriver något sådant.

Det första man kommer att tänka på är hur ska fritidshemmen klara det strikta ansvaret rent juridiskt vid kränkningar. Hur kommer fritidshemmen att klar lagkraven fom nu enligt skollagen 4 kap om systematiskt kvalitetsarbete.

Det går liksom inte att strunta i att ha ett förbyggande arbete för kränkningar som möter de specifika behoven på fritidshemmet. Hjälper inte att skolan i sig har något sådan arbete. Fritidshemmet är en pedagogisk verksamhet i sig. Det är det som kritiseras när det gäller det systematiska kvalitetsarbetet där det brister i lärande uppdraget.

Tur att nya skollagen har ett eget kapitel för fritidshemmen. Kanske det blir andra bullar. Barn behöver en meningsfull fritid.

Källa: Olika elever - samma undervisning, Skolinspektionen, Diarienummer 40-2011:4396

För mycket omsorg

Fortsätter att studera rapporten från Skolinspektionen. Noterar då att 1 av 5 granskade förskolor 2010 inte arbetar utefter läroplanen. Omsorgen har fokuserats på bekostnad av det pedagogiska lärandet. Man kan fundera om det är rätt prioritering.

Tydligen prioriteras de yngre barnens behov av omsorg före alla barns behov av utveckling och lärande. Tydligast märks det att barn med behov av särskilt stöd och barn med annat modersmål än svenska åsidosätts. Man hoppar oftast över delar av läroplanen eller inte alls följer den.

Detta måste vara allvarligt om vi menar att alla ska ha likvärdiga förutsättningar att klar skolan senare i livet. Speciellt viktigt är det för barn som utvecklas långsammare att få stöd för att klar framtida studier. Det är inte alltid frågan om någon bokstavskombination utan att kapaciteten i hjärnans arbetsminne tar lite längre tid att utvecklas hos vissa barn.

Samma gäller detta med modersmålet. Utan att kunna ditt modersmål på dina fem fingra innebär problem med annan inlärning. Oavsett om det gäller andra språk eller matematik. Därför är det viktigt att bara från andra språkgrupper får det stöd de behöver. Här verkar förskolan inte riktigt levt upp till sitt uppdrag.

För övrigt anser jag att alla barn ska få rätt förutsättningar i förskolan.

Källa: Olika elever - samma undervisning, Skolinspektionen, Diarienummer 40-2011:4396

tisdag 27 september 2011

Fri drift

Vem kan segla utan riktning och fulla segel? Tydligen skolan och dess huvudmän. Enligt Skolinspektionens rapport "Olika elever - samma undervisning" framkommer det tydligt att det oftast är upp till den enskilde läraren att tolka sitt uppdrag.

Då kan man stark fråga sig vad gör rektorer och huvudmän? Är de värda sin lön för att sköter sitt jobb?

Det mest fundamentala uppgiften som ledare är att ständigt veta vilket resultat verksamheten skapar, som man är satt att leda. Därför skrämmer det mig att skolan verkar vara en skuta som driver fritt från styrning. Inte undra på att effekten av de pengar man stoppar in skolan inte ger den effekt som vi som skattebetalare kan förvänta oss få, en välutbilda generation som ska ta över skutan.

I Skolinspektionens rapport skriver man:
I så gott som samtliga kommuner som ingick i tillsynen 2010 hade huvudmannen inte följt upp och utvärderat verksamheterna eller sett till att rektorn genomförde sitt uppdrag i enlighet med författningarna. I var tredje kommun bedömde Skolinspektionen att det inte fanns en tydlig ansvarsfördelning mellan nämnd, förvaltning och verksamheterna.




Läsningen ger mig kalla kårar utefter ryggen. Vad är det för amatörer som tillåts driva skolan? Hur kan man tilldela resurser utan att veta var pengarna går till?

Det som dock skrämmer mest är att ingen tycks ta ansvaret för verksamheten. Frågan aktualiseras verkligen med den nya skollagen som har klara kvar på ansvars fördelningar mellan nämnd, förvaltning och verksamhet. För är det den enskilde lärare som får styra efter egen fatabur kan vi glömma alla vackra ord om en likvärdig skola för olika elever.

Källa: Olika elever - samma undervisning, Skolinspektionen, Diarienummer 40-2011:4396



Nöden har ingen lag

Med beklämdhet läste jag idag Idagsidan i SvD om dementa gamla föräldrar som inte får den vård de behöver. Inte för att vården inte vill utan för att lagstiftningen bygger på att vårdtagaren ska ge sitt medgivande till detta. Vägrar personen blir det ingen vård.

Humant kan tyckas. Vem blir lidande på det om inte gamla föräldrars barn som får vårda dem istället.

Är lagen human när det lastar över beslutande på en person som är lite vilsen i hjärnan. Nej, absolut inte. Någonstans går gränsen för vårdtagares rätt att neka vård. Den har definitivt gjort det hos personer som inte klarar sig på egen hand. Speciellt personer som blivit dementa.

Man brukar säga att nöden har ingen lag. I detta fall är det tydligt.

Vi verkar fått tillbaka ett samhälle som vi hade förr. Där generationer levde ihop och där de yngre fick vårda de äldre tills de dog. Är det rätt att yrkesarbetande ska ta på sig oavlönat arbete för att vårda sina föräldrar? Svaret är givetvis: Nej.

Speciellt tungt blir det för ensamstående barn. Berättelsen i artikeln är skakande. En uppoffring som är ovärdigt ett välfärds samhälle som Sverige. Här måste lagstiftningen ses över så att vårdtagare inte kan tacka nej till vård när medicinskt förklarats dementa. Eller att man börjar ersätta de barn som vårdar äldre dementa personer när inte samhället lyckas göra det.

För övrigt anser jag att det är inhumant att inte begränsa dementa människors rätt att vägra vård.

Media SvD

måndag 26 september 2011

De tre musketörerna

En klassiker har ut spelats i kväll på SVT och URs program som skulle kunna betecknas som Dumas De tre musketörerna. Med skillnaden att alla tre är gamla vänster människor vara av två sitter fast i en retorik som gör att de inte är samspelta med nutiden.

Där de två vägrar inse att det är föräldrar som kräver för mycket av sina barn. Att speciellt tjejer försöker leva upp till en omöjlighet. Åter har systerskapet visat sin avigsida. Prestera men tro inte att du är någon.

Oavsett om vi pratar könssteriotyp eller inte är det ett uppenbart problem med kvinnodominerande arbetsplatser. Där blir det inga stora dramer. För hur vi än ser det är förskolan och skolan teaterscener där föreskollärare och lärare ska spela dramer. Och hur kul på en skala 1 till 10 är det att det bara är kvinnor med i pjäsen?

Här har Mats Olsson en stor poäng. Strunt samma vad styrdokumenten säger om du inte bestämmer innehållet på ett sätt att den attraherar både pojkar och flickor i publiken.

Media UR Play

torsdag 22 september 2011

Märkligt att raljera över resurser

Den gode Damberg har ytterligare en gång gjort ett märkligt uttalande i en replik i SvD. Har han inte läst om Nossebro? En skola i Essunga kommun som gick från botten notering till topplats utan att föra till mer resurser. Men som tog greppet om pedagogiken och dubbla antalet lärare i klassrummet. Ett drag som inte innebar mer resurser.

Det är ytterst mycket gamla sanningar som åter upprepas av S. En 60-tals sväng. Frågan är har den gode Damberg tvingats ut på banan med en socialdemokratisk gammal retorik efter Palme och Carlsson?

Eller är det något annat huvudlöst tänkande?

Ska vi bekämpa segregation måste vi nog titta utanför storstaden. Det är inte bara att se skillnaden mellan "äktsvenska" stadsdelar och invandrar täta stadsdelar i storstäder. Lika viktigt är att fundera över den segregation som sker i landsorten med de killar som blir kvar i en skola som bygger på "tjejernas plugghäst tänkande".

Debatten måste lyfta sig över dagens sandlåde nivå och fundera på hur kunskap ska förmedlas.

För övrigt anser jag att skolans uppgift är att bjuda motstånd i kunskapsöverföringen till eleverna.

Media SvD

En logikers fascination

Matematikens underbara värld tas in på ett nytt sätt. Jag har åter börjat fundera på matematiken fast ur ett annat perspektiv. Under studietiden var det snarare logiken och tillämpad matematik som gällde. Den rena matematiken fick stå tillbaka.

Under tiden man var författare till fackböcker hade mitt förlag vänligheten att ge oss en lite bokgåva varje år. En bok som inte kunde köpas på marknaden. Ett år damp boken "Matematikens gryning" ned i julpaketet. Boken har legat till sig nu i tio år.

Nu när man börjar prata hur dåliga matematik kunskaper dagens elever har är det intressant att fundera över varför. Kan det vara så att man bara ska traggla beräkningar i formler utan att veta varför. Kanske det skulle vara så att man började intressera barnen för matematik och berätta om dess gryning samtidigt som man pratar matematik för att förstå nyttan och underbara värld logiken är.

Hur många vet att det var i Babylonien och Egypten matematiken uppstod. Säkert inte många. Om jag fick lära mig det har jag förträngt det. Det är intressant att se att Babylonierna hade talet 60 som bas för räknandet, det som kallas sexagesimalsystemet. Det som vi än idag använder för tiden. Men det är ett något knöligt system att räkna i mot vår tiotalsystem.

Babylonierna var därför fiffiga att hitta på kilskrift för att beskriva talen. Därmed tog man lertavlor till hjälp och skapade tabellverk för att använda vid beräkningar. En förtida variant av TEFYMA som var standard tabellverket för en ung spolning på gymnasiet en gång i världen.

Tänk att tabellverken uppfanns redan 1600 f Kr. Alltså för 3600 år sedan.

Så säg sedan inte att matematik är spännande.