Välfärd med rätt kvalitetsmått

Idagens Brännpunkt i SvD gör Anders Morin en jämförelsen mellan det traditionella sättet att styra offentliga välfärdstjänster. Trots det snubblar han på begreppet kvalitetsmått.

Kvaliteten i välfärden sätt inte av slutbetyg eller operationsköernas längd.

I det första fallet är det inte ett mått på hur man lyckats med undervisningen eller inte. Det är en av komponenterna som signalerar hur man finner ett nuläge för att bestämma pedagogiken och dess målstyrning. Resultatstyrning på det sätt som beskrivs leder bara fel. Vet du inte vart du ska hjälper föga att styra på resultat.

Om du ska ha någon som helst kvalitetstyrning i skolan ska den bygga på ett neutralt instrument som mäter uppfyllelsen av de skolformsvisa läroplanerna. Ett läroplansindex. Denna form av mätning ställer de fyra enkla frågorna: HUR gör du för att...Och i vilken grad tillämpar du det...samt utvärderar du det du håller på med...och slutligen, om du nu gör allt detta hur gör du för att bli bättre? Med hjälp av den internationella 1000 poängskalan i utmärkelsemetoderna får du ett index som beskriver skolans kvalitetsförmåga.

Ett annat sätt att se detta är att fundera på de kvalitetsindikatorer som finns i vården. Måttet för stroke patienter är tiden för behandling. Om den används som kvalitets mått måste man starkt definiera vad evidens i behandlingen är. Görs strokebehandlingen efter ett uniform sätt med givna evidensbaserade mätmetoder. Troligen inte enligt den kunskap jag har. Därför är även detta mått lika vanskligt som slutbetyg som mått på kvaliteten i välfärden.

Det behövs en nationell samling kring en universell ranking frikopplad från välfärdsaktörerna, likt det som Svenskt Kundindex gör på Handelshögskolan, för att trovärdigheten i denna typ av mätningar ska var tillförlitliga och relevanta.

För övrigt anser jag att det inte finns en god kvalitet i skolan, vård och omsorg, utan bara rätt kvalitet utifrån de krav som ställs på välfärden.

Media SvD