Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

fredag 30 maj 2014

Hej matematik - välfärdslogik

Om välfärden betecknas som grundmängden G kan vi säga att kvantiteten i mängden är lika med p(x). Denna utsaga ska ställas mot att varje a tillhör G om x ersätts med a. Om lösningsmängden är unik gäller att sambandet ska vara p(x) = p(a). Så är inte fallet. Kvantitet (x) är inte lika med kvalitet (a). Spännande att plocka fram sin gamla TEFYMA (Handbok för grundläggande teknisk fysik fysik och matematik). På det viset fick jag anledning att refresha det logiska tänkandet genom mängdläran.


Nog med mängdlära för idag. Den politiska diskussionen från V-MP-S-Fi haltar betänkligt när man vill öka delmängden av grundmängden. Grundmängden kan aldrig innehålla större kvalitet. Om vi tar en enkel betraktelse. Om vi det finns en given delmängder i sockerkakasdeg blir den inte bättre för att vi tillsätter mer av en ingrediens. Då fås bara en utspädningseffekt och den bakade kvaliteten blir sämre. För att få rätt mängd måste man ha balans mellan delmängderna i grundmängden.


Det är därför som den politiska arena på vänsterkanten aldrig kan få ihop en väl bakad kaka. Kvalitet är inte kvantitet. Två intressanta artiklar i ämnet är Tove Lifvendahls ledare i dagens SvD och ett debattinlägg av sex ägare till fristående skolor i AB med anledning av MPs snurriga politik.


Om vi ska nå kvalitet i välfärden måste vi se hur vi utnyttjar ändliga resurser utifrån givna behov. Logik före politik.


Media SvD, AB


 


 

måndag 26 maj 2014

Blodlös politik

De extrema flankernas framgång i svenska EU valet är tecken på ett blodlöst mittenriket. Å ena sidan har vi en rödgrönrosa röra på vänsterkanten och en extremhöger på den andra. Fi är de radikalfeministiskas seger. SD den bruna nyansens landsbygds framgång.


Om detta skulle stå sig om 112 dagar är det illa för mittenriket. S och M har klara problem med sitt budskap och idé om det framtida samhället. S är fortfarande ett retroparti. De pratar och agerar som i sin fornstora tid på 60-talet. M fortsätter sin jobblinje utan substans och idé om hur man växlar in kunskapen i välfärden för jobbskapandet.


Det är hög tid att försöka förstå att välfärden måste bygga på en politisk idé. En idé som bygger på hur jobb skapas i en kunskapsekonomi. Då är det inte småföretag i gemen som kommer att stå för jobbskapandet. Det är företag som är nystartade i marknader som bär helt andra värden än det gamla industrisamhället. Industrin har framtida betydelse, men inte som jobbmagnet i traditionell mening.


Så vad EU valet säger är att vi har enfrågelösningar på framtidens problem. Tyvärr håller inte jämställdhet byggd på radikalfeminism måttet. Lika lite som högerextremismens protester baserad på landsbygdens väljare. I en globaliserad värld är det annat som måste till.


Media DN, SvD 

söndag 25 maj 2014

Lärandekultur för resultat

Lärandekulturen är avgörande för en skolas framgång. Elever på Rönnenskolan vittnar just om det. Lärarna ser eleverna. Eleverna får det stöd de behöver för att lyckas nå målen.


Skolan har oftast en kultur som skyller problem på yttre omständigheter. Man är fråntagen handlingsutrymme. Skolan och dess individer är ett offer för omständigheterna. Är det inte Björklund så är det kommunens tjänstemän eller föräldrar. Värsta sorten, fel sorts elever, som inte lär sig. Offerkulturen är grunden för att det inte går att göra förbättringar i skolan. Då blir man glad när man läser om Rönnenskolan. Här finns en lärandekultur.


Lärandekulturen är grunden för att bygga en skola som i vardagen arbetar systematiskt och strukturerat utifrån kraven i skollagens fjärde kapitel. Samtidigt som den symboliseras av grundens första skikt. Skiktet fokuserar just att eleven är i centrum. Ett synsätt, inte bara läpparnas bekännelse. I Rönneskolan innebär detta att eleverna verkligen är i centrum. En elev, Rim Jabboul, säger:
När man behöver hjälp här så bryr de sig. Verkligen. Håller någon på att fejla (vaddå fejla, så kan du väl inte prata. Misslyckas heter det, flikar Liridon Ceza in. Fejla borde dock stavas "faila" från engelskans fail om det ändå ska vara med, enas de om), då får du massor med hjälp.
Samtidigt är detta den andra delen i en lärandekultur, det pedagogiska ledarskapet. Inte bara ett ledarskap från rektor utan lika mycket från lärarna. Man bryr sig att eleven lära sig. Ett ledarskap med kunskapen i centrum för att eleven ska rustas för framtiden.


Tredje och avgörande värderingen är att skolan ständigt ska förbättra sig. Det började i Rönneskolan när de bröt schemat. En förbättringskultur som innebar fokus på uppdraget för att eleven ska nå resultat. Med dessa tre värderingar: elev i centrum, moget pedagogisk ledarskap och ständiga förbättringar, har Rönneskolan skapat grunden för ett systematiskt kvalitetsarbete. Huruvida de fortsatt med det andra delarna i systematiskt kvalitetsarbete framgår inte. Men grunden är lagd.






För övrigt anser jag att systematiskt kvalitetsarbete ger ökad måluppfyllelse i skolan.
Media SvD

lördag 24 maj 2014

Förhatlig möbel på ropet

När elever börjar ropa efter katedern kan man börja undra. Är det vi vuxna som har antipati för denna möbel från vår skolgång? Säkert. Dagens elever verkar sukta att få tillbaka den för att få ett strukturerat lärande.


Samtidigt verkar det finnas gryende hopp i skolsverige. I Stöveltorpsskolan håller lärarna på med kollegialt lärande. De är tvingade att gå i skolan och omsätta sina ny kunskaper i vardagen. Här ägnar man sig åt "pedagogisk drivbänk". Man spelar in lektionerna för att se hur lärandet går till. Har det som diskussionsunderlag för att utveckla lärandet. Pedagogiska diskussioner borde inte bara bygga på klassrumsituationen utan även hur lärandet kopplas till läroplanens elevmål. Målen i svensk skola är tyvärr oftast frånvarande i undervisningen. Man fokuserar för mycket på resultat utan koppling till vad det är man vill uppnå.


Det känns hoppfullt att det finns de som fokuserar debatten mot det som har effekt på lärandet. Dags att den viktiga resursen lärare utnyttjar sin tid på rätt sätt. Det håller inte längre att säga: När ska vi få tid till detta. Frågan är irrelevant all stund det finns tidstjuvar i de man gör idag. Bra beskrivet av eleven på Brännpunkt SvD 140524. Våga ta steget till förbättring av den pedagogiska verksamheten för ökat lärande.


Media SvD1, SvD2

torsdag 22 maj 2014

S lilla kråka skulle ut å åka

Kunskapen i S om skolan verkar vara bristfällig. Åter bör påpekas att skolvalet inte är ett problem utifrån ett fristående skolperspektiv. Endas 13 procent av grundskolorna är fristående. Om skolvalet är ett problem är det ett kommunalt sådant.


Om nu 73 procent av föräldrarna tycker att skolvalet är viktigt bör de kommunala politikerna fundera över vad som ska göras med de skolor som väljs bort. De kommunala skolor som inte lyckas dra till sig elever har problem. Två vägar finns. Den första att man lägger ned dessa. Det har hänt med Jordbromalms skolan i Haninge och Rosengårdsskolan i Malmö. Andra vägen är att sätta till resurser för att lyfta skolan. Så skedde i Ronaskolan i Södertälje.


S-studenterna verkar vara dåligt pålästa om faktiska förhållande. Men vad kan man förvänta sig när den revolutionära ivern blommar bland ungdomen. Värre är det när gamla ärrade personer inte håller sig till hur verkligheten ser ut.


Media SvD

måndag 19 maj 2014

Ordning, jaha

Arbetsro och trivsel är grundläggande för lärandet. Lärandet är socialt och fordrar tillit och samspel på många plan. Elev-elev. Lärare-elev. Lärare-lärare. Hur får man detta att fungera? Säkert på många sätt. Men det otvetydigt bästa sättet är att lärarna har ett klassrumsledarskap. De lärare som har framgång har en förmåga att få elever att intressera sig för ämnet.


Utöver det kan man skapa kontrakt om "ordning och reda" i skolan. Ett kontakt mellan föräldrar, elever och skolan. Kontraktet är grunden för de värderingar och förhållningssätt som ska gälla på skolan. När sådana omfattas av alla yrkeskategorier på skolan och elever har spelplanen fastställts. Om man vet var "skåpet" ska stå vet alla vad som gäller. Den chans man har att få "skåpet" att stå där det är tänkt ges direkt vid starten av skolgången eller vid läsårstarten.


SvD är ute på en skolresa i landet. Man har kommit till Uppsala och Internationella Engelska skolan. Här berättas om uppförandekoder och studieresultat. De hör ihop. Frågan är bara om det bara är elevens fel om det går fel? Så här säger en förälder:
Som förälder till barn i denna skola kan jag säga att jag inte rekommenderar den. Elevhälsan funkar inte, alla problem är elevens och varningarna delas ut godtyckligt. Starka och flexibla barn klarar det iof sig.
 
Det är sällan ens fel att två träter. Därför ska man inte skuldbelägga en part när det inte fungerar. Dessutom kan man fundera om anglosaxiska metoder fungerar så bra i ett samhälle som saknar auktoritetstro sedan drygt fyrtio år. 


Media SvD

fredag 16 maj 2014

Maud, vem är väl som du...

Könskortet eller härskarteknik. KU ställer till det. Med hjälp av megafonen media har en veritabel debatt uppstått. Är det rent maktspel från män med hjälp av härskarteknik? Eller är det könskortet och feminism som tas fram i försvaret av hennes handlande?


Döm själva. Här ett Facebook inlägg från en av min vänner:
Äntligen någon som ser systemet. Precis så fungerar det! Det finns manligt kamratskap i etablissemanget, mellan män över yrkesgränser, som är en bärande del i återskapandet av patriarkatet och manssamhället. Män som prioriterar sina relationer till andra män före relationerna till kvinnor och som kan gå över lik för att försvara sina maktpositioner och privilegier. Media är medskapare av dreven och spär på kvinnohatet, med sin svartvita och okritiska så kallade bevakning.
Inga ord och inga visor. Vi kanske ska hålla oss till fakta när vi debatterar frågor om regeringens handlande i den infekterade och politiserade frågan som Nuon blivit. Min Facebook vän gör i en kommentar följande slutsats om Mauds smarta drag:
Vad hon gör med sin tystnad är rätt smart, hon låter sig inte bli indragen i något maktspel, hon väljer att stå utanför rollen att bli offer eller förövare.
Media SvD

torsdag 15 maj 2014

Ofrihetens skola

Det politiska landskapet har drastiskt ändrats under den senaste fyra åren. Från ett beslut i riksdagen 22 juni 2010 med en ny skollag som har som styrprincip valfrihet. Att det finns skönhetsfläckar i lagen skymmer inte sikten för den markanta klåfingrighet som nu råder om skolan ibland dagens politiker.


Med någon slags dröm om att den politiska ledningen i landet har makten över att diktera villkor lagligt. Dumheter som att lagstifta om lärartäthet, klassrumstorlek, mm skapar bara en byråkrati och centralstyrning som har föga effekt på det som är skolans verkliga problem: kunskapsresultatet.


Ingen av ovanstående saker kommer att lösa problemet. Lärartäthet är en fullständigt felaktig syn. Ökat antal lärare i en skola är inte liktydigt med att kunskaperna hos eleverna ökar. Snarare tvärt om. Har du en lärare som kan ha hundra elever i aulan och undervisa briljant med ökade kunskapsresultat är det den vägen man ska gå. Med det sagt förstår var och en att det är förmågan och kompetensen hos lärarkåren som avgör. Det blir inget resultat på kunskaperna med ökad mängd mediokra lärare.


Diskussionen om skolvalet slår även den helt fel. Skolvalet har inte påverkats av möjligheten att välja fristående skolor. För hur skulle de kunna det när endast 13 % av grundskolor och 26 % av gymnasierna är fristående. Skolvalet är snarare ett kommunalt problem. Det är valet av kommunala skolor som blir problemet. Kommunerna kan inte styra köerna som förr när närhetsprincipen fullt ut styrde och kommunpolitikerna valde åt elever och föräldrar. Här riskerar kommunerna att ha skolor som inte orkar stå emot andra kommunala skolors dragningskraft.


Så det vore en välgärning om skoldebatten efter PISA-chocken borde handla om hur vi skapar borgfred och satsar på de verkliga problem. Då duger det inte med politiker som Fridolin som mer börjar likna S i sin retorik. För får han och de rödgröna härja fritt kommer det att bli som Maria Ludvigsson skriver i sin ledare idag:
Om kraven blir för omfattande, reglerna för detaljerade och uppföljningsarbetet allt för administrativt krävande kommer de mindre skolorna och de alternativa pedagogiska försöken att gå under.
Avpolitisera skolan och låt rektorer och lärare sköta skolan som skollagen givit dem mandatet att göra sedan 1 juli 2011.


Media SvD 

måndag 12 maj 2014

Rättvisans dimma

Begreppet rättvisa finns frekvent i skolans värld. Frågan är bara vems rättvisa. Rättvis nämns i motivtexten till 14 § 3 kap i skollagen:
Rektorn ska se till att betyg sätts i enlighet med denna lag och andra  författningar. (lagtext)
I denna paragraf erinras om detta ansvar. Syftet är att särskilt markera rektorns ansvar för en likvärdig och rättvis betygssättning.


En diskussion om rättvisa betyg har blossat upp på twitter. En av tweeten definierar rättvisa med att någon förtjänat betyget. På följdfråga om vem som definierar ordet förtjänat blir svaret: Hur man en vänder på det blir det ej rättvist för eleven att personer som knappt haft dom sätter betyg. Underlig syn på rättvisa. Med detta resonemang skulle man aldrig kunna rätta prov externt. Då är hela IB-programmet på gymnasiet ett enda stort orättvisesystem.


Gör vi en ordboksvandring står ordet rättvisa för:
  1. tillstånd där inblandade parter behandlas lika enligt krav som rimligen kan ställas.
  2. värdering efter förtjänst.
Läraren i fråga tycks luta sig mot det andra begreppet. Med en subjektiv värdering. Men vilken värdering lutar sig hen på? Finns det en neutral värdegrund för betygssättning. Troligen inte. Däremot finns det givna kunskapskrav och centralt innehåll i dagens kursplan på nationell nivå. Vilket innebär att eleven ska sätta vilket kunskapsmål hen vill uppnå. Läraren ska då bedöma i vilken grad eleven uppnått sina mål.


Utifrån det kan man fundera hur en rektor kan se till att betygen är rättvisa. Det hela bottnar i att rektor tillsammans med lärarna ska se till att det finns givna kriterier för hur betygssättningen ska gå till på den enskilda skolan. Då utgående från de nationella kraven. Enskilda lärares subjektivitet ska inte avgöra. Det ska finnas en gemensam process att kalibrera hur bedömningarna ska göras. Skälet är att inte personliga uppfattningar i relationen elev-lärare ska påverka betygssättningen.


Frågan blir extra delikat när lagstiftare skriver ord i lag- och motivtext som inte har en stringent tolkning. Värdeord i all typ av kravställning tenderar till att ge ett under av otydlighet. Speciellt när rättsläget inte är klart. Därför kommer nog rättvisans dimma att ligga, som vid slaget i Lützen 1632, innan en entydig rättstolkning finns.   

söndag 11 maj 2014

Nationella prov ett slöseri

Dagens målrelaterade betygsystem bygger på att eleven ska uppnå kunskapsmål. Staten har genom centralt innehåll och krav på förmågor riktat om systemet så att lärare inte är hjälpta av nationella prov för att sätta betyg. De har inte makten över betygssättningen som under det gamla relativa betygssystemets dagar. Bara bedöma om eleven uppnått en given kunskapsnivå.


Man kan allvarligt fundera över nyttan med nationella prov. Är det ett sätt att se om lärarna följer det centrala innehållet i kurs- och ämnesplaner. För inte är det liktydigt med att NP är betygsgrundande. Möjligen att se någon form av nivå i klassen eller skolan.


Om NP tar tid från undervisningen är det inte särskilt begåvat att lägga tid på något som inte har värde för betyget.


Samtidigt måste man fråga sig hur provkonstruktörerna tänk. Vissa ämnen i skolan går inte att standardisera. Hemska tanke om alla böcker och tidningar hade samma innehåll och uttrycksform. Hur sexigt skulle det vara på en skala på tio? Inte ens upphetsande. SvD och DN i samma språkdräkt. Enfald på hög nivå. Lika lite kan en uppsatsskrivning trängas in i en given mall.


Skulle även drista mig till att säga att samma gäller för matematik. Det är ett språk i sig som inte lätt kan fångas. Om det bara gällde att räkna då kanske NP skulle kunna användas. Fast inte egentligen då heller. Det finns inte ett sätt att räkna för att komma fram till en lösning.


Frågan blir då är det likhet som strävas efter genom NP? För inte är det likvärdighet. Likvärdighet är att alla når fastställda nationella mål. HUR är inte avgörande för likvärdigheten.


Media SvD 

lördag 10 maj 2014

Det obeskrivliga

Putin marscherade igår genom Sevastopol på Krim på 69 årsdagen av andra världskrigets slut. En hemsk tanke att en nutida diktator och imperiebyggare efterapar Hitler. Annektering av ett annat lands territorium praktiserade Hitler flitigt på 30-talet med samma argument som Putin nu gör. Vi vet hur det gick för Hitler. Samma kommer att hända Putin fast vi inte ser det just nu.


Det som trots gårdagens maktdemonstration cirkulerade i min tankar är följande: Hur upplevde individen att helt plötsligen tog helvetet slut? Ett kämpande för överlevande från bomber och gevärskulor hade upphört. Ett vakuum uppstod säkert direkt efter krigsslutet. Snabbt förvandlades överlevnaden till något helt annat mer obeskrivligt.


Hur hanterar man tomheten? Hur hanterar man ovissheten? Hur hanterar man det dagliga? Hur hanterar man framtiden? Man brukar säga att man ska leva i nuet, men hur är det möjligt i en situation där osäkerheten är maximal. Vi vet att bjuder man till finns alltid en utväg ur det omöjliga. Det svåra är att hitta första pinnen i botten i den svarta gropen. Hittar man den finns möjligheten att klättra upp i ljuset. Takten avgörs av min förmåga och vilja hur lång tid det tar. Uppenbarligen lyckades människorna för 69 år sedan göra den klättringen.


Vi får hoppas att det som händer i Europa inte åter kastar oss in i en ny destruktiv tillvaro.     

måndag 5 maj 2014

Relativismens mardröm

Debatten om betyg rasar vidare. Senast önskar sig en lärare tillbaka till de kvantitativa måtten så de kan sätta betyg. Synen innebär att man flyttar betygskriterierna från elevens kunskapsmål till lärarens makt att sätta betyg som är normalfördelade. Olyckligt.


Att högskoleprovet skulle vara ett under av kunskapsbevis sätts på sin orimlighet. Kunskaper in kunskaper ut är fortfarande faktarapande och säger ingenting om kunskaper.


När ska vi få en lärarkår som lär sig sätta kvalitativa betyg?


Media SvD

torsdag 1 maj 2014

NP inte lika med betyg

Någon slags tro att likvärdigheten i betygssättningen skulle ske genom nationella prov (NP) är felaktig. Det är en av grunder för elevens mätning av kunskaper. Kunskapskraven är större än så för att få betyg. I ett målrelaterat betygssystem krävs förutom att fakta bedöms elevens förmågor att hantera fakta på ett djupare plan. Sådant går inte att fånga i en NP.


Dessutom är dagens målrelaterade betygssystem elevfokuserade. Det är eleven som ska nå ett lärande baserat på kunskapskrav. Lärarna är underordnade i förhållande till kunskapskrav och centralt innehåll på det nationella planet. I det tidigare relativa betygssystemet var lärarna centrala. Kan det vara detta som skapar debatten om NP och önskan att tränga in eleverna i ett relativt förhållande?


Frågan är inte enkel. Men det kräver mycket mer av elever, föräldrar och skolan. NP är bara en del.


Media SvD, Skola och Samhälle