Putin marscherade igår genom Sevastopol på Krim på 69 årsdagen av andra världskrigets slut. En hemsk tanke att en nutida diktator och imperiebyggare efterapar Hitler. Annektering av ett annat lands territorium praktiserade Hitler flitigt på 30-talet med samma argument som Putin nu gör. Vi vet hur det gick för Hitler. Samma kommer att hända Putin fast vi inte ser det just nu.
Det som trots gårdagens maktdemonstration cirkulerade i min tankar är följande: Hur upplevde individen att helt plötsligen tog helvetet slut? Ett kämpande för överlevande från bomber och gevärskulor hade upphört. Ett vakuum uppstod säkert direkt efter krigsslutet. Snabbt förvandlades överlevnaden till något helt annat mer obeskrivligt.
Hur hanterar man tomheten? Hur hanterar man ovissheten? Hur hanterar man det dagliga? Hur hanterar man framtiden? Man brukar säga att man ska leva i nuet, men hur är det möjligt i en situation där osäkerheten är maximal. Vi vet att bjuder man till finns alltid en utväg ur det omöjliga. Det svåra är att hitta första pinnen i botten i den svarta gropen. Hittar man den finns möjligheten att klättra upp i ljuset. Takten avgörs av min förmåga och vilja hur lång tid det tar. Uppenbarligen lyckades människorna för 69 år sedan göra den klättringen.
Vi får hoppas att det som händer i Europa inte åter kastar oss in i en ny destruktiv tillvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar