Skolan har oftast en kultur som skyller problem på yttre omständigheter. Man är fråntagen handlingsutrymme. Skolan och dess individer är ett offer för omständigheterna. Är det inte Björklund så är det kommunens tjänstemän eller föräldrar. Värsta sorten, fel sorts elever, som inte lär sig. Offerkulturen är grunden för att det inte går att göra förbättringar i skolan. Då blir man glad när man läser om Rönnenskolan. Här finns en lärandekultur.
Lärandekulturen är grunden för att bygga en skola som i vardagen arbetar systematiskt och strukturerat utifrån kraven i skollagens fjärde kapitel. Samtidigt som den symboliseras av grundens första skikt. Skiktet fokuserar just att eleven är i centrum. Ett synsätt, inte bara läpparnas bekännelse. I Rönneskolan innebär detta att eleverna verkligen är i centrum. En elev, Rim Jabboul, säger:
När man behöver hjälp här så bryr de sig. Verkligen. Håller någon på att fejla (vaddå fejla, så kan du väl inte prata. Misslyckas heter det, flikar Liridon Ceza in. Fejla borde dock stavas "faila" från engelskans fail om det ändå ska vara med, enas de om), då får du massor med hjälp.Samtidigt är detta den andra delen i en lärandekultur, det pedagogiska ledarskapet. Inte bara ett ledarskap från rektor utan lika mycket från lärarna. Man bryr sig att eleven lära sig. Ett ledarskap med kunskapen i centrum för att eleven ska rustas för framtiden.
Tredje och avgörande värderingen är att skolan ständigt ska förbättra sig. Det började i Rönneskolan när de bröt schemat. En förbättringskultur som innebar fokus på uppdraget för att eleven ska nå resultat. Med dessa tre värderingar: elev i centrum, moget pedagogisk ledarskap och ständiga förbättringar, har Rönneskolan skapat grunden för ett systematiskt kvalitetsarbete. Huruvida de fortsatt med det andra delarna i systematiskt kvalitetsarbete framgår inte. Men grunden är lagd.
För övrigt anser jag att systematiskt kvalitetsarbete ger ökad måluppfyllelse i skolan.
Media SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar