Med någon slags dröm om att den politiska ledningen i landet har makten över att diktera villkor lagligt. Dumheter som att lagstifta om lärartäthet, klassrumstorlek, mm skapar bara en byråkrati och centralstyrning som har föga effekt på det som är skolans verkliga problem: kunskapsresultatet.
Ingen av ovanstående saker kommer att lösa problemet. Lärartäthet är en fullständigt felaktig syn. Ökat antal lärare i en skola är inte liktydigt med att kunskaperna hos eleverna ökar. Snarare tvärt om. Har du en lärare som kan ha hundra elever i aulan och undervisa briljant med ökade kunskapsresultat är det den vägen man ska gå. Med det sagt förstår var och en att det är förmågan och kompetensen hos lärarkåren som avgör. Det blir inget resultat på kunskaperna med ökad mängd mediokra lärare.
Diskussionen om skolvalet slår även den helt fel. Skolvalet har inte påverkats av möjligheten att välja fristående skolor. För hur skulle de kunna det när endast 13 % av grundskolor och 26 % av gymnasierna är fristående. Skolvalet är snarare ett kommunalt problem. Det är valet av kommunala skolor som blir problemet. Kommunerna kan inte styra köerna som förr när närhetsprincipen fullt ut styrde och kommunpolitikerna valde åt elever och föräldrar. Här riskerar kommunerna att ha skolor som inte orkar stå emot andra kommunala skolors dragningskraft.
Så det vore en välgärning om skoldebatten efter PISA-chocken borde handla om hur vi skapar borgfred och satsar på de verkliga problem. Då duger det inte med politiker som Fridolin som mer börjar likna S i sin retorik. För får han och de rödgröna härja fritt kommer det att bli som Maria Ludvigsson skriver i sin ledare idag:
Om kraven blir för omfattande, reglerna för detaljerade och uppföljningsarbetet allt för administrativt krävande kommer de mindre skolorna och de alternativa pedagogiska försöken att gå under.Avpolitisera skolan och låt rektorer och lärare sköta skolan som skollagen givit dem mandatet att göra sedan 1 juli 2011.
Media SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar