Rättvisans dimma

Begreppet rättvisa finns frekvent i skolans värld. Frågan är bara vems rättvisa. Rättvis nämns i motivtexten till 14 § 3 kap i skollagen:

Rektorn ska se till att betyg sätts i enlighet med denna lag och andra  författningar. (lagtext)

I denna paragraf erinras om detta ansvar. Syftet är att särskilt markera rektorns ansvar för en likvärdig och rättvis betygssättning.

En diskussion om rättvisa betyg har blossat upp på twitter. En av tweeten definierar rättvisa med att någon förtjänat betyget. På följdfråga om vem som definierar ordet förtjänat blir svaret: Hur man en vänder på det blir det ej rättvist för eleven att personer som knappt haft dom sätter betyg. Underlig syn på rättvisa. Med detta resonemang skulle man aldrig kunna rätta prov externt. Då är hela IB-programmet på gymnasiet ett enda stort orättvisesystem.


Gör vi en ordboksvandring står ordet rättvisa för:

1. tillstånd där inblandade parter behandlas lika enligt krav som rimligen kan ställas.
2. värdering efter förtjänst.

Läraren i fråga tycks luta sig mot det andra begreppet. Med en subjektiv värdering. Men vilken värdering lutar sig hen på? Finns det en neutral värdegrund för betygssättning. Troligen inte. Däremot finns det givna kunskapskrav och centralt innehåll i dagens kursplan på nationell nivå. Vilket innebär att eleven ska sätta vilket kunskapsmål hen vill uppnå. Läraren ska då bedöma i vilken grad eleven uppnått sina mål.


Utifrån det kan man fundera hur en rektor kan se till att betygen är rättvisa. Det hela bottnar i att rektor tillsammans med lärarna ska se till att det finns givna kriterier för hur betygssättningen ska gå till på den enskilda skolan. Då utgående från de nationella kraven. Enskilda lärares subjektivitet ska inte avgöra. Det ska finnas en gemensam process att kalibrera hur bedömningarna ska göras. Skälet är att inte personliga uppfattningar i relationen elev-lärare ska påverka betygssättningen.


Frågan blir extra delikat när lagstiftare skriver ord i lag- och motivtext som inte har en stringent tolkning. Värdeord i all typ av kravställning tenderar till att ge ett under av otydlighet. Speciellt när rättsläget inte är klart. Därför kommer nog rättvisans dimma att ligga, som vid slaget i Lützen 1632, innan en entydig rättstolkning finns.