Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 22 juni 2019

Det första chiffret

Tre damer i kortleken. Ett krig som insats, i en ny serie av Denise Rudberg. Hon rör sig hemtamt på Östermalm i Stockholm. En stadsdel som inte bara härbärgerar överklassen och de väl beställda utan borgar på en ljusskygg tillvaro. Under många år var också Östermalm platsen där de höga militärerna huserade. Allt från Garnisonen och hästregementet till generalstaben på Östermalmsgatan. Den senare platsen har jag själv minnen ifrån under min egen värnplikt. Några gånger besökte jag byggnaden med personer mycket guld på axlarna.

Detta Östermalm har fått stått fond för många böcker från andra världskriget, som Jan Bergmans Sekreterarklubben. Berättelsen i Det första chiffret handlar om tre kvinnor på tidigt 1940-tal mitt under brinnande krig i Europa. Här möter vi överklassflickan med sina förutsättningar. Andra damen i kortleken är den enkla flickan från landet med endast folkskola bakom sig. Tredje damen är en flykting från Estland.

De sammanstrålar under en test för framtida uppgifter bland många andra personer. Det som utmärker dessa trenne är förmågan att se mönster och matematik oavsett skolbakgrund. Väven som binds mellan dem ligger inte bara på det professionella planet. De utvecklar också en bekantskap med dess skilda krav och förutsättningar. Systerskapet utvecklas oavsett bakgrund och socialt sammanhang.

Denise Rudberg lyckas med konststycket med en duktig cliffhanger, som gör att jag redan längtar att  vilja sätta tänderna i nästa del i den nya serien.   

torsdag 20 juni 2019

Glad midsommar 2019

Tiden är inne för svenska folkets stora högtid. Vänner och familjer träffas i en salig blandning, med ingredienser som tillhör firandet.

Jag får med den traditionella bilden, med dans kring midsommarstången, önska en
Glad midsommar 2019

onsdag 19 juni 2019

Vinglande start

Bilden på hur en verksamhet bedriver sitt förbättringsarbete kan beskrivas på olika sätt. Här en bra bild skriven av Patrik Ask, rektor, (11/6 19) på Facebook:
Jag har fått för mig att fullt ut vända en skola med utmaningar är lite som att lära sig cykla:
Alla fixar starten eftersom huvudmannen ofta låter dig ha stödhjul då, ekonomiska eller resursmässiga. Många stiger sedan av cykeln innan man tar bort stödhjulen och hävdar att de ju redan bevisat att de kan cykla.
De som modigt fortsätter när stödhjulen är borta, fullt medvetna om att man kommer vingla och välta i början, kan i förlängningen belönas med vetskapen om att de lärt sig nåt som är få förunnat att kunna och som ingen kan ta ifrån dem: kunskapen om hur man bygger långsiktigt hållbar skolutveckling.
Och den där stolta känslan av att man gjort skillnad på riktigt, den är säkert en rätt så behaglig bonus!
Så trampa på, kollegor...!
Detta är sentensen på vad systematiskt kvalitetsarbete är. För om skolan lyckats med en prickfri tillsyn från Skolinspektionen innebär det precis att du tagit bort stödhjulen. Nu gäller det att cykla i verkligheten utan stöd.

Precis som Patrik beskriver kommer det att ta tid och bli vingligt och i värsta fall välta med skrubbsår i lindrigaste fallet. Det är här förskolor och skolor verkligen sätts på prov i sitt systematiska kvalitetsarbete. Där verkligheten tar vid med planering-undervisning-utvärdering och förbättring. Här vinglas det till när vi kommer till utvärderingen. Vet vi att kunskapsresultaten är valida och rättssäkra. Fungerar undervisningen så alla elever är med, inte bara de normalbegåvade. Har vi strukturer i verksamheten som ersätter stödhjulet.

Som alltid, träning ger färdigheter, så vingla på och trampa på som kommer resultatet.

torsdag 6 juni 2019

Utmaningar

Utmaningar är till för att tänja gränser. Under sista veckan i maj 2019 gjorde jag det genom att vandra på Korfu och Paxos tillsammans med ett underbart gäng.
Förberedelserna inför resan började med att jag, med mina tidigare affärspartner, vandrade runt Kungsholmen och Djurgården. Vandringar som i sig var bekväma, utan allt för mycket ansträngningar, utan mer än uthållighet.

Väl på Korfu startade vi med vandring på södra delen vid en stor lagun. Vandringen på sanddynorna i 2 km var en sugande upplevelse. Som att pulsa i oplogad snö. Andra dagen var den stora utmaningen. Här vandrade vi i bergen med en stigning på 250 meter på 8 km. Kanske låter det inte som en utmaning. För många i sällskapet inte, för mig en rejäl utmaning. Envisheten gjorde att jag trots många pust pausar tog mig upp till byn Stavros och lunch på den lilla grekiska tavernan.

Följande dagar blev allt mer flytande eftersom strapatsen andra dagen ökade uthålligheten och färdigheten att vandra i terrängen med skiftande underlag. En begränsning blev det under dagarna. På Paxos finns den spektakulära Tripitos arch, först bilden. Några av deltagarna tog sig ned och jag lyckades fånga dem. Min höjdrädsla lyckades jag inte motverka för att själv ta mig ned och ut på Tripitos båge, fick räcka med att se den på avstånd.

En annan utmaning är att träffa människor som man aldrig tidigare mött, frånsett mina affärspartner. Resegruppen bestod av tjugo stycken som hade det gemensamma, vandring. Men därtill ett öppet och inlyssnande sinne. Samtidigt kunde jag notera att gruppen innehöll medlemmar där det fanns beröringspunkter med personer i den egna kretsen. Som alltid, världen är liten.

Vill man utmana sig själv och sin fysiska förmåga är vandring ett bra sätt. Vill du själv pröva på vandring i världen kolla denna hemsida Cykla & Vandra.   



onsdag 5 juni 2019

Sverige ett avvikande land

Vistelse i andra kulturer ger en distans till Sverige och dess kulturyttringar. Senast har jag vandrat på Korfu och Paxos. Söndagen (2/6 19) ägnade jag mig åt en enskild stadsvandring i Korfu stad. Slående var att kyrkorna i stan, oavsett trosinriktning, var fyllda av gudstjänstbesökare. Något som inte är lika frekvent i Sverige, trots att gudstjänster samlar fler än fotbollen. Bilden ovan är en katolsk kyrka i central Korfu stad.

Sverige är även avvikande när det kommer till konfessionella skolor. Sedan 1990-talet finns möjligheter att starta och driva fristående skolor. Dessa är en del av det svenska skolsystemet och betalas av skattemedel, till skillnad från andra länder där plånboken avgör var föräldrarna sätter sina barn i icke offentliga skolor. Sedan 2010 är skolan styrd av en skollag som är tydlig på vad som gäller för konfessionella skolor.

Lagstiftningen skiljer på två begrepp, utbildning och undervisning. Utbildning är den verksamhet som en skolhuvudman bedriver och undervisningen är en del av den, där ansvaret vilarlärarna och förskollärarna att utföra. Lagen har varit tydlig på att all undervisning ska bedrivasicke-konfessionell grund. Om vi över sätter det till vardagssvenska betyder det att olika trossystem inte ska påverka undervisningen. Slarvigt används begreppet religiösa skolor i debatten. Ordet är klart missbrukat och missförstått.

Regeringen har som en del av januariöverenskommelsen tillsatt en utredning för att klargöra om det går att stänga religiösa friskolor. En märklig utredning eftersom den existerande lagstiftning klart styr vad som gäller.

Två intressanta artiklar finns i ämnet. En är ledaren i SvD (4/6 19) av Ivar Arpi och ett debattinlägg i AB (5/6 19) av Daniel Färm.

Om vi börjar med Ivar Arpi skriver han följande:
I januariöverenskommelsen kom S, MP, L och C överens om att stoppa nyetableringen av konfessionella friskolor. Förbudsivrarna säger att problemet gäller alla konfessionella friskolor, men argumenten handlar nästan alltid om att motverka segregation. De allra flesta kristna och judiska friskolor har aldrig misskött sig. De är populära för både troende och icke-troende elever. Varför ska dessa skolor plötsligt straffas för att integrationen av muslimer anses gå för trögt?
Fortsätter vi med Daniel Färm skriver han följande:
Religiösa friskolor kan inte gömma sig bakom religionsfriheten – de utgör själva ett brott mot den. Konfessionella inslag i undervisningen eller utbildningen i övrigt inskränker elevernas religionsfrihet: att själva och utan påtryckningar söka, välja eller välja bort religiösa eller andra livsåskådningar. Att religiösa samfund kan använda skattemedel för att sprida religiösa trosuppfattningar i skolan – som eleverna genom skolplikten är tvingade att gå i – är inte acceptabelt.
Begreppsförvirringen är total. Daniel Färm glider betänkligt på begreppen undervisning och utbildning. Det vore hedervärt om han höll sig till fakta och lämnar sina uppfattningar åt sidan. De övertramp som gjorts av idag existerande fristående religiösa skolor är få. Enligt Skolinspektionens årsrapport för 2018 har man konstaterat följande:
Det är tillåtet för fristående skolor, förskolor och fritidshem att ha konfessionella inslag i utbildningen, så länge dessa är frivilligt. (s 20)
Lägg märke att det är krav på frivillighet att medverka på konfessionella inslag utanför undervisningen. Inte som vissa debattörer hävdar tvång.

Därtill noterar Skolinspektionen:
Skolinspektionen vill dock påpeka att alla skolor med konfessionella inslag inte har granskats och det är inte möjligt att veta hur vanligt förekommande det är med konfessionell påverkan i svenska skolor utifrån våra tillsynsresultat.(s 21) 
Med andra ord det finns inte belagt att övertrampen går att tillskrivas alla typer av religiösa fristående skolor. Att det finns är allvarligt och ska beivras. I förlängningen dra in tillståndet att bedriva skolverksamhet.

Därtill kan man fundera över hur det kan vara möjligt att de 70 konfessionella skolorna av total 6 000 grundskolor skulle innebära ett hot. Att 1 procent av skolorna skulle innebära en segregation av allvarlig art. Inte ens om jag räknar hela populationen fristående skolor på 16 procent innebär det någon allvarlig påverkan på segregationen. Segregationen är snarare knuten till den bostadssegregation som finns och närhetsprincipen för val av skolor. Segregation är ett större samhällsproblem som skolan i sig inte kan rå på.

Samtidigt är det avgörande att vi försöker skilja på stat och samhälle. Staten är inte samhället, därför är devisen och synen på demokratin viktig:
Sekulär stat, ja tack. Sekulärt samhälle, nej tack.

Media: SvD, AB
Pluraword: Förlåt att jag besvärar
Källa:
Skollagen (2010:800)
Årsrapport 2018, Dnr:2018:8449, Skolinspektionen
Wikipedia - Religion

torsdag 23 maj 2019

1989 - befrielsens år

Omvälvningens år då Europa gjorde upp definitivt från andra världskriget var 1989. Sommaren var varm och många började fundera över det nya 90-talet som stod för dörren. Föga anade vi då att det skulle hända det som hände - Europa var fritt från kommunism och planekonomi. Det som hade hållet befolkningar under proletariatets diktatur och förtryck tog slut. Nu har det gått 30 år sedan och man börjar se trender till att önska sig tillbaka till en svunnen tid.

I dagens SvD (23/5) skriver Erik Zsiga om det politiska vägvalet i ljuset av EU-valet 2019. Han skriver:
Den kanske tydligaste slutsatsen av 1989 var att ett tätare Europasamarbete hade blivit realistiskt och att det erbjöd så mycket större möjligheter.
Den process som lede fram till det vi dag tar för givet och då var en vattendelar i Sverige. Händelserna fick svenskarna att finna vår nya roll i Europa och världen. Där bl a vår neutralitetspolitik omprövades. Samtidigt blev den fyra friheterna i EU en grund för det svenska omvandlingen under 1990-talet. Men hur startade det hela.

Går man till kalendern började det med flyktingar från Östtyskland, som tagit sig till Ungern. Den 10 september 1989 beslutade Ungerska regeringen att de personer som flytt skulle få resa vidare till väst. Det var startpunkten för Sovjetunionens sönderfall och därmed Östeuropas slutliga uppgörelse med andra världskriget. Den 9 november föll Berlinmuren genom att regeringen i Östtyskland beslutade att öppna den. Europa gled sakta in i en befrielse från planekonomi och diktatur.

Här hemma i Sverige hade vi andra saker att fundera över. Den fällande domen mot Christer Pettersson för mordet på Olof Palme upphävdes av Svea hovrätt den 12 oktober. I skolans värld var det hett om öronen sedan skolminister Göran Persson börjat nedmonteringen av den regel- och ekonomistyrda skolan. Den 13 november är en dag då 10 000 lärare strejkade mot kravet på närvaroplikt i skolan utanför undervisningen och obligatorisk fortbildning under sommarlovet.

Nästa 30 år senare är lärarna åter ute på gator och torg och marscherar. Under helgen 19 och 20 maj 2019 har "Lärarmarschen" ägt rum i protest mot bl a nedskärningar i kommunerna på skolan. Även denna gång hörs ekot från förr. Kraven ställs åter på tarifflöner, usk och andra storheter från den tid då skolans ramar detaljstyrdes hårt av regler från Vallhallavägen 100. Dagens vida ramar tycks vara ett stressmoment för lärarkåren. Möjligen också påhejad av den omognad som finns hos kommunerna över hur det nationella styrningen ska tillämpas.

Vi ska alltid lära oss av historien. Då är 1989 en avgörande historia. En historia mellan ett ofritt kollektiv och individen, där individens frihet starkt var beskuren av den politiska makten. Både i Östeuropa och Sverige. Vad är det för samhälle vi vill ha som skapar frihet och utveckling både för självvalda kollektiv och individen. Hur fördjupas det som vunnits hittills.

Media SvD  

söndag 19 maj 2019

En bur av guld

"Kan hon inte bara vara skadad?" sa Faye. Så lyder första meningen i Camilla Läckbergs senaste bok. En bok som har tagit henne från Fjällbacka till Stockholm. Berättelse är ingen deckare i vanligt Fjällbacka snitt, utan en spänningsroman som bjuder både på svek, upprättelse och hämnd ur ett kvinnligt perspektiv.

Boken är en rafflande intriger på hög nivå. Det märks att Camilla Läckberg har utvecklat sitt författarskap. Boken bjuder både på rafflande berättelse och ömma berättelse av kvinnlig vänskap. Om familjen som är en bur av guld. Hur Faye är kvinnan som ger upp sina studier och satsar allt på mannen och familjen.

Om mannen av hög börd som rumlar om med kaffeflickor bakom hennes rygg och bokstavligen blir upptäckt med rumpan bara med en annan kvinna av Faye i deras sovrum. Ratad och utblottad skapar hon från botten sin hämnd.  Där hela tiden hennes förflutna från Fjällbacka pockar på uppnärksamhet.

Samtidigt finns en mycket djup och känslosam berättelse i livets slutskede, när Faye väninna drabbas av cancer. Här lyckas verkligen Camilla Läckberg spela på läsarens känsla.

En bur av guld lovar mycket inför kommande böcker. 

torsdag 16 maj 2019

Den kommunala omognaden

Åter visar kommunpolitiker bristande insikt i finansieringen av skolan. Senast på tapeten är Hässleholm där skolchefen fick sparken för att hon vägrade göra besparingar på skolan som menligt skulle påverka det nationella uppdraget.

Som jag tidigare skrivit har skolan sedan 1 januari 2019 en ny befattningshavare i kommuner. De går under namnet skolchef. I dagens (16/5) tidsflöde på min FB-sida skrev Matz Nilsson, ordförande i Skolledarnas förbund:
Ett av skolchefens viktigaste uppdrag är att leda dialogen mellan professionen och huvudmannen och beskriva konsekvenser av eventuella avvikelser från intentionerna i de nationella styrdokumenten.Ett av skolchefens viktigaste uppdrag är att leda dialogen mellan professionen och huvudmannen och beskriva konsekvenser av eventuella avvikelser från intentionerna i de nationella styrdokumenten.
Uppenbarligen har huvudmannen i Hässleholm inte förstått den sparkade skolchefens uppdrag.

Frågan inställer sig åter, hur ska skolan finansieras. Uppenbarligen finns det ett stort glapp mellan den nationella nivån och kommunerna. Dagens styrning av skolan från nationell nivå, bygger på ett ramverk där friheten är stor på hur uppdraget ska genomföras för skolenheterna. Om skolan ska styras efter behov, som skollagen har som krav, är det inte en kommunbudget i balans som gäller utan vilka behov varje skola har för att lösa uppdraget inom de nationella ramarna. Det innebär att styrkedjorna måste bygga på de faktiska förhållande på varje skolenhet inom kommunen.

Om nu inte kommunen klarar av finansieringen och bara ägnar sig åt nedskärningar enligt den norska uppfinningen, osthyveln, är det kanske på sin plats att staten tar över finansieringen av skolan. Dock inte genom att återfalla till hur den var innan 1991, där varje liten detalj definieras utan hänsyn till ramen för helheten.

Nästa sak som måste till är ökad kunskap hos kommunalpolitikerna i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnderna. Skollagen är både en rättighetslagstiftning för barn och en speciallag som tar över allmänna lagar som kommunallagen. I princip är kommunernas självstyre kraftigt begränsad när det gäller skolan. Här har då lagstiftning också, genom lagändringen om skolchefer, skapat ett starkt styrmedel att överföra och bevaka kraven i den nationella styrdokumenten. Uppenbarligen verkar det svårt för huvudmännen att förstå konsekvenserna av att avvika från intentionerna i skollagen och andra förordningar inom skolans område. Hässleholm verkar vara ett sådan exempel.

Skolkommissionen hade många intressanta förslag på hur styrningen skulle kunna förbättra skolan. Var hamnade förslagen? Verkar i någons byrålåda på utbildningsdepartementet. Kanske Skolkommissionens första ordförande och tillika dagens utbildningsminister skulle leta fram rapporten och börja skapa politik av den.

Media AB   
Pluraword: Skolväsendets nya chef

tisdag 14 maj 2019

Tuffa tider för en del

Tuffa tider för en del blir det i skolväsendet. Från 1 januari 2019 sker en ägar- och ledningsprövning av de fristående förskolorna och skolor. Bra kan man tycka. Säkert för de stora skolkoncernerna som har juridisk kompetens att tillgå. För mindre är det ett dråpslag.

När regeringen Löfven I införde lagändringarna, via riksdagen, för att stävja att icke önskvärda personer skulle få åtgång till skattemedel i välfärden inom, skola, vård och omsorg, tänkte man inte på vilka effekter detta innebär. Jag tänker speciellt på alla de idéburna förskolor och skolor som drivs i ekonomiska föreningar med dedikerade föräldrar eller personal. Varje styrelsemedlem som ska befolka dessa styrelse ska ledningsprövas, av Skolinspektionen eller tillståndsgivande kommun för förskolor.

I framtiden räcker det inte med att var ambitiös och vilja sina barn gott med att engagera sig i styrelsearbetet. Redan idag kräver skollagen att styrelsen, som huvudman, har ett stort arbete med att hantera systematiskt kvalitetsarbete i verksamhet, hantera kränkningar, mm. Därtill måste man idag även prövas att man inte har någon belastning i belastningsregistret, inte suttit med i någon konkurs eller annan juridisk belastning. Kraven ställer hög kunskapskrav på individen inom områden som skoljuridik, arbetsrätt och arbetsmiljörätt. Vilka personer finns det som besitter dessa kunskaper i ett föräldrakooperativ?

Därtill finns en försvårande omständighet i tillståndsgivningen. När allvarliga brister uppdagas har det hittills varit brister i verksamheten som varit grund för indragning av tillstånden att bedriva utbildning. Med de nya reglerna blir det lättare att dra i tillstånden genom oaktsamhet och bristande rutiner hos huvudman genom att inte uppfylla kraven i ägar- och ledning av förskolan och skolan.

Kraven är som sagt nya och någon rättstillämpning finns inte av de nya lagrummen i skollagen. Framtiden får visa hur det kommer att slå. Dessutom noterar jag att antalet ansökningar till Skolinspektionen för att starta fristående skolor minskat 2019. Om det är avgiften för prövningen som avskräckt eller om det är lagkraven finns inget signal om. Trots allt blir det tuffa tider för en drömmare att starta och driva fristående förskolor och skolor.


fredag 10 maj 2019

Skolväsendets nya chef

Skolväsendets nya chef är Skolchefen sedan 1 januari 2019. En förpliktigande post som inte bara gäller offentliga skolor utan lika mycket fristående skolor. Uppdraget är omfattande enligt skollagen:
Skolchef 
8 a § Huvudmannen ska utse en skolchef som ska biträda huvudmannen med att tillse att de föreskrifter som gäller för utbildningen följs i huvudmannens verksamhet inom skolväsendet. Huvudmannen kan utse en skolchef för hela verksamheten eller flera skolchefer för delar av verksamheten. Lag (2018:608). 
Skolverket skriver på sin hemsida att en skolchef ska omfatta alla skolformer från förskola till särskild utbildning för vuxna samt fritidshemmet. Alltså en gedigen skara. Speciellt intressant är att alla typer av driftsformer, i de fristående skolvärlden, drabbas. Från det lilla föräldrakooperativet till stora förskolekoncerner som Pysslingen. Så och fristående skolor från personalkooperativ till skolkoncerner som AcadeMedia.

Detta ställer extremt höga krav på huvudmännen. Vilka är lämpade att biträda huvudmannen med kunskaper om alla föreskrifter från regering, riksdag och myndigheter i form av lagar, förordningar och föreskrifter. Här gäller allt från regler i Regeringsformen till sekretessbestämmelser, GDPR, arbetsmiljö, arbetsrätt, diskrimineringslagen, m fl.

Omfattande är den kunskap en skolchef ska besitta. Det jag ser som ett problem är var finns dessa personer att tillgå. Själv har jag gått några utbildningar hos Skoljuristerna och noterar att det är en omfattande materia att ha kunskap om som kräver någon form av förvaltningsutbildning. Har dagens förvaltningschefer den kunskapen att de kan bli skolchef? Eller för den delen VD eller verksamhetschefer på fristående förskolor och skolor. För att inte tala om rektorer på föräldrakooperativen.

Tanken var nog god när förra regeringen gick till riksdagen för att få lagändringen. Men man missade att det, som för rektorer, krävs en skolchefsutbildning i förvaltningsrätt för att klara uppgiften. Här har Skolledarförbundet lyft just detta behov. Jag kan bara instämma i kravet. När kommer regeringen med en sådan lagändring och uppdrag till landets lärosäten att sköta utbildningen.

Källa
Skollagen (2010:800)  

onsdag 1 maj 2019

Demokratin kräver mer än husbondens röst

Första maj är en dag då demonstrationstågen har och hade sin plats i Sverige. Under tidigare år samlade 1 maj-tågen många själar. Idag är skaran betydligt mindre. Samtidigt som andra har trängt sig in på arenan, denna arbetarnas högtidsdag. Allt från KD till NMR och andra ytterkantsåsikter.

Demokratin är en känslig planta som måste vårdas från generation till generation. Den övervanns inte bara en gång 1917, utan kräver vårdnad dagligen. Denna dag 2019 ropas det från lokalpolitiskt håll på förbud mot demonstrationer för så obehagliga fenomen som NMR. Sådana ska inte få demonstrera sägs det. Jag är den första att ogilla den ideologin, men därifrån att inskränka den grundlagsskyddade yttrandefriheten känns obehaglig. Vem är det som ska bestämma vilka åsikter som får torgföras?

Avgående chefredaktören Karin Södergren, Pedagogiska Magasinet skriver i sin sista ledare:
När demokratiska värden allt oftare ifrågasätts behövs en mångfald av perspektiv mer än någonsin.
Hon noterar att sex av tio svenskar mellan 18 och 70 år anser att demokratin i Sverige försvagats de senaste fem till tio åren. Detta är en tydlig alarmsignal över vikten av en öppen dialog.

Speciellt viktigt är det att alla kan lära sig skillnad mellan äkta journalistik och köpt reklamplats i journalistisk form. Den senare signalerar köpt av husbondens röst. Skolan har här en viktig uppgift, att i ämnet svenska, inte bara lära ut språkets struktur och uppbyggnad. Lika viktigt att lära sig att kritiskt analyserar texter. Karin Södergren påpekar just det senare. En forskningsrapport från Göteborgs universitet pekar på att en övervägande del av eleverna har svårt att skilja på en granskande och nyhetsrelaterad text skriven av journalister från reklamtext som är försvinnande lik en artikel.

Karin Södergren avslutar sin sista ledare så här:
...när allt fler blir osäkra på vad som är vad — propaganda eller information att lita på — har den demokratiska utförsbacken redan börjat.
Hög tid att vi börjar motarbeta och se till att alla, ung som gammal, aldrig glömmer vad som är propaganda och information. Detta speciellt i ljuset av att fler organisationerna outsourcar sina tidningar till reklammakare eller olika social medier.

Den senaste i raden är Lärarförbundet som haft egna oberoende tidningar med en stor redaktion med ett trettiotal journalister. Från en kritisk granskande tidningsredaktion blir nu tidningarna husbondens röst. En alarmerande trend som definitivt skadar den oberoende granskningen av makthavare och skada för den demokratiska utvecklingen.

Media Pedagogiska Magasinet  

söndag 28 april 2019

Den nöjda skolan

Bilden av skolan blir något annorlunda, än den offentliga skoldebatten, när man läser Skolverkets rapport om attityder i skolan. Nio av tio lärare upplever att de möts med respekt och trivs i skolan. Så även högstadielärare, hela nio av tio upplever en trevlig stämning på de flesta lektionerna. Studieron är lika hög tycker lärare och elever.

Det senare rimmar illa med den förhärskande skoldebatten om ordning och reda i klassrummen. Kan det vara så att rikspolitiker och andra debattörer diskutera detta efter stokastiska variabler. Något stämmer uppenbarligen inte mellan vardagen i skolan och den allmänna bilden av skolan.

Andra intressanta faktorer i rapporten hur könen bland elever skiftar. Rapporten visar att nio av tio pojkar trivs ganska bra i skolan över lag. Bland äldre pojkar upplever sju av tio pojkar att lärare undervisar bra. För flickor är det endast sex av tio som tycker att lärarna gör bra i från sig i undervisningen.

När det sedan gäller arbetsro och extra stöd finns skillnader mellan pojkar och flickor. Sju av tio äldre pojkar och sex av tio äldre flickor upplever att de i flesta eller alla ämnen får reda på vad som krävs för olika betyg och att lärare är bra på att förklara när de inte förstår.

När sedan det kommer till stressen i skolan är det, enligt Skolverkets rapport, så att flickor är mer stressade än pojkar. Speciellt gäller detta äldre flickor än pojkar.

En intressant reflexion kring lärarna. Rapporten visar att lärare överlag trivs med elever, kollegor och skolan man arbetar på. Dock trivs man mindre med skolledningen. Fyra av tio lärare känner sig stressade av arbetet. De faktorer som lyfts fram är framförallt administrationen, att många elever behöver extra hjälp och dokumentationen av elevers kunskapsutveckling.

I korthet är detta en sammanfattningen av Skolverkets rapport om Attityder i skolan. Bilden den ger är att skolan är bättre än sitt rykte. Men inget är så bra att det inte går att utveckla vidare.

Källa:
Rapport 479 (2019) - Attityder i skolan, 2018, Skolverket

Körsbärsblommans dag

Körsbärsblomman har mycken symbolik. I Japan har den funnits med i traditionen sedan 700-talet. Körsbärsblomman är en gammal japanska sed med ursprung i fruktbarhetsriter.
Körsbärsblommen i Sverige symboliseras med den vallfärd många gör. Likt en honungsfälla vallfärdar tusental till Kungsträdgården i Stockholm för "blomstertitt". Denna bild fångar jag ett ögonblick fredagen 190426.

Yukiko Duke skriver på Under strecket i SvD att Japaner tittar på TV för att få körsbärsfronten för att få svar på två frågor:
Hur långt upp i Japan blommar körsbärsträden? Och hur många procents blomning står de i? Det är två avgörande frågor när man ska planera sin hanami, ”blomstertitt” eller årliga körsbärsfest. Att sitta under körsbärsträden och se på de skira, vackra blommorna medan man äter och dricker gott med ­familjen, vännerna eller arbetskamraterna är det japanska sättet att fira vårens ankomst på.
Om vi i Sverige har gått lika långt vet jag inte. Dock noterar jag att mina FB-vänners tidigt rapporter om att körbärsblommornas utslagning i Kungsan. Alla verkar vilja, varje år, vallfärda dit för att antingen ta en selfie eller förevigas med andra i en ny svenska vår rit. Kanske körsbärsblomman får större tyngd än de tidigare omhuldade valborgseldarna för vårens ankomst.

Media SvD



måndag 22 april 2019

Plats för eftertanke

Platsen för eftertanke och minnen är kyrkogården. Oavsett hur den ser ut och var den ligger ger den tid till att fundera över de som gått före. Igår på påskdagen var en sådan dag. På min promenad stannade jag till en stund att betrakta lugnet som infinner sig när man sjunker ned på en bänk.

Samtidigt är det en plats som bär på olika människor historia. Varje gång jag läser namn på gravstenar funderar jag på vem var denna person. Vad tänkte hen? Vilka relationer hade hen till familj och vänner, arbetskollegor. Vad sysslade hen med i levande livet som satte avtryck. Alla har vi länkar till de som gått före oss.

Samtidigt finns en skillnad på gravstenar då och nu. Förr var det oftast en yrkestitel som följde namnet. Kan led tanker till vad personen sysslade med och möjligen kan jag sätta sig in i de yrkeskårer som fanns förr. Gravstenar av idag har också en typ av signal. Oftast över sorg och saknad eller annan signal till omgivningen.

Några tankar kring platsen för eftertanke och länkar till de som funnits bland oss efter påskdagen stopp på Storkällans kyrkogård i Älta.

lördag 20 april 2019

Fyra dagar i Kabul

Fyra dagar i Kabul är en internationell spänningsroman. För övrigt Anna Tell debutroman. En intensiv och rafflande historia i två världar Sverige - Afghanistan. Amanda Lund, en erfaren förhandlare på Polisen, placeras i hetluften i Afghanistan när två svenska diplomater försvinner i Kabul.

Samtidigt hemma i Sverige stundar ett afghanskt statsbesök, där Amandas kollega Bill Ekman utreder ett mord på en ung svensk diplomat.

Växelspelat mellan de olika platserna utvecklas till en mördande jakt på kidnappare och mördare. Samtidigt brottas utredningen med försöken från regeringen och UD att mörka kidnappningen. Amanda och Bill för en nervkittlande kamp med klockan innan statsbesöket från Afghanistan ska äga rum.

Anna Tell skildrar verkligen miljöerna och brotten mitt i prick. Märks att hon kan sin sak genom sina 20 år inom polisen och försvarsmakten. Inte nog med det, som debutant skriver hon som hon var en rutinerad författare. Boken suger upp en och är en riktig bladvändare. 

torsdag 18 april 2019

Glad Påsk 2019

Äggens tid är inne. Njuta kan vi denna påsk av värme och skön avkoppling. En helg utan alla dessa krav som andra helger har på sig. Hela fyra dagar av lättja. Pluraword får tillönska alla en
Glad Påsk

onsdag 17 april 2019

Skolan och glesbygden

Skolan har ett barnperspektiv och barnen rättigheter enligt skollagen. Man undrar då hur det är ställt med den kommunala skolan. Staten destinerar statsbidrag för en mängd uppdrag. Samtidigt som personalkostnaderna har ökat genom lärarlyft och annat. Samtidigt ägnar sig kommuner just nu att dra ned kostnaderna i sina skolor. Ett kontraproduktivt förfarande om det bara bygger på minskade budgetar utan behovsanknytning.

Då blir diskussionen intressant när man noterar att S i Luleå kommun idag planerar att lägga ned mindre skolor i glesbygdsdelarna av kommunen, trots löfte om inte göra det. Man tänker skära i lokalkostnader. Då ryker de små skolorna och planer finns på att bygga en stor central skola istället.

Vänner av idén med en skola utan fristående aktörer kommer då på de smarta lösningen med skolskjuts. Det är just det föräldrar motsätter sig. Så vi har åter spänningen mellan centralorten och landsbygden, som striden om skolan i Drevdagen är symbolen för. Det som blev grunden för det fria skolvalet och fristående aktörer att driva skolor.

Frågan aktualiseras igen, ska staten ta över finansieringen av skolan igen? Kommunerna tycks inte klar av sin uppgift.   

tisdag 16 april 2019

I eld och lågor

Sorgen är stor när jag ser ett kyrkorum förstöras. Denna gång lite extra eftersom den ikoniska katedralen Notre-Dame brunnit. Alla har vi något minne kring denna ikoniska byggnad. Min begränsas av Ringaren i Notre-Dame av Viktor Hugo.

Hur som helst har ett kulturarv gått till spillo även om Frankrikes president lovat bygga upp katedralen igen.

lördag 6 april 2019

Mina förebilder

Den främsta förebilden jag har är min morfar Emil Eriksson. En patriark i dess rätt bemärkelse. En ödmjuk person med väldigt tydliga synpunkter med ytterst lite otydlighet i sina uttalande. Morfar föddes i Fattigsverige 1883 i en syskonskara på tolv. Som arrendator på Eriksbergs gods i Sörmland var han aktad som person, till och med av baron på Eriksberg. Det har berättats att han var pelaren i de grupper han medverkade i.

I min ungdom fastnade jag för fyra förebilder inom arkitektur, uppfinning och naturvetenskap. Den första är Einstein.
Fysikens stora gigant har alltid fascinerat mig. Hans lärare i skolan sa att han var en odugling, ändå har man betytt mer för den vetenskapliga utvecklingen än någon annan. En extremt särbegåvad person som inte platsade i den givna ram som skolan erbjöd.

Under tidiga tonåren drömde jag om att bli arkitekt. Den stora förebilden var Le Corbusier och hans monumental och oortodoxa byggnader och stadsplaner i Frankrike. Han lär ha skissat en stadsplan för Stockholm som var djärv. Idoldyrkan gick så långt att jag en tid på världen skaffade mig ett pseudonym i form av Le Daniel.
Alfred Nobel tillhör en av två stora uppfinnare och industribyggare i Sverige på sent 1800-tal. Tack vare honom revolutionerades bygg och anläggningsbranschen genom dynamiten. En teknik som än idag är väsentlig för alla form av infrastrukturbyggande. Därtill det vetenskapliga varumärket Nobelpriset som satt Sverige på den internationella vetenskapskartan.
Den fjärde förebilden, kanske mindre kände, är Gustaf Dalén, blinkfyrens uppfinnare. Gustaf Dalén är en av få svenskar som fått Nobelpriset. Han är framför allt känd för sitt företagsbyggande inom gasområdet genom Allmänna Gas Aktiebolaget på Lidingö. Det som i dagligt tal gick under namnet AGA och var prefix för många produkter, däribland AGA spisen.

Dessa manlig personer speglar min ungdoms förebilder för teknikintresset och därmed min yrkesbana. På den kvinnliga sidan är det två personer i min närhet som är förebilder.
Den första är min mormor Gertrud Eriksson. Hon var hemmafrun och bondmoran som hjälpte morfar i jordbruket på gården Sandvik, på Eriksbergs fideikommiss. Därtill uppfostrade hon fem barn under knappa förhållanden. Hon blev nästa hundra år gammal och var med om den fantastiska utvecklingen från Fattigsverige till välståndslandet.
Den andra år min älskade mamma. En person som ömmade om sin familj och som gav mig tron på mig själv som individ. Som alltid ställde upp i vått och torrt. Även hon fick ett långt liv.

Sista förebilden är Dr Mouna. Den Iranska flickan som tillsammans med sin familj flydde till Sverige. Som i praktiken var död, när hennes mamma tappade henne i snön, på flykten över bergen och återupplivades hos bergfolket i kallt vatten. En invandrare som verkligen skapat det nya mångkulturella Sverige med sin intelligens och skärpa.

Säkert har jag haft andra förebilder under olika tidsepoker. Men de har bleknat bort över tiden. Det som jag minns och skapat den jag är har det gemensam nämnaren, bland ovan beskrivna personer, är gränsöverskridande. Alla har de vågat utmana det vardagliga och vågat se det annorlunda. Det som skapar nya världar och värden.

   
    

tisdag 2 april 2019

Lära sig läsa på riktigt

Knepigt det här med att lära sig läsa. Professor Wille Vingmutter berättar i sin yrkesbiografi om när han lärde sig läsa. Han minns inte riktigt när han började läsa, troligen hjälpligt i femårsåldern genom böcker om tjuv och polis, som Ture  Sventon, tvillingdetektiverna och Kalle Blomkvist.

Han är rätt säker på att det var hans pappas förtjänst att han började läsa. När han skulle börja skolan ringde hans mamma skolfröken för att berätta att han både kunde skriva och läsa. Klasskompisarna undrade "Men vad ska Leif göra då. Han kan ju redan läsa". Tyvärr råkade han ut för det problem som många barn fått uppleva. Han skulle lära sig läsa på riktigt.

Det tog sig uttryck, i början på femtiotalet, att man ljuda sig genom Mor är rar, Far ror i oändligt tragglande på lektionerna. Snacka om att slösa bort tid för barn som har en särbegåvning. Tyvärr har detta drygt sextiofem år senare i stort inte ändrats.

När ska skolan ta till sig att skolplikt inte innebär att man sekventiellt ska anpassa undervisningen utifrån ålder och klass utan begåvning. Skolplikt gäller tills man uppfyllt alla kunskapskrav i grundskolan. Det innebär att somliga barn kan var färdiga med grundskolan före 16 års ålder.

Det gäller att alltid se efter var barn ligger på för språknivå eller räknenivå. För professor Wille Vingmutter gjorde man så. Han fick läsa en en på förhand bestämd sida i en bok som fröken stack till honom. Han skriver: Boken hon gett mig är fullkomligt obegriplig. Ord jag inte förstår och knappt kan stava mig igenom. När han stakande läst igenom några meningar tycker läraren att det räcker. Till saken hör att fröken har en kollega med sig för att bedöma läsandet. Tjuvlyssnandet av Leif GW resulterar i ett överhörande:
- Ja, du hör väl själv hur han läser, säger min fröken. Det där med att han ska flytta upp en klass är något som hans föräldrar slagit i honom. Pappan hans är ju vanlig arbetare och hans mamma är visst städerska. Vilket inte tycks hindra henne från att ringa hit och vara oförskämd. (s 118)
Skrämmande attityd från skolfröken. Hoppas att den inte finns i dagens skola. Dock noterar jag att det fortfarande finns problem för de barn som kan läsa och tycker att skolan är bortkastad tid eftersom de inte lär sig något.

Undrar när skolan ska släppa sargen och tillämpa portalparagrafen (1kap 4 § andra stycket) i skollagen:
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barns och elevers förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Källa:
Persson, Leif GW (2018) - Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv, Albert Bonnier Förlag
Skollagen (2010:800)   

söndag 31 mars 2019

Bränn alla mina brev

Besatt av att hitta vad vreden kommer ifrån letar sig Alex Schulman tillbaka i tiden. Genom att skärskåda sin mors släkt hittar han de taggiga trådarna i familjen Stolpe. Tre tidsepoker, två generationer och en hemlighet ramar in romanen.

Alex Schulman har med stilistisk skärpa skapat en bladvändare till roman. Även om boken bygger på verkliga händelser är kronologin ändrad. Han skriver i tacket (s 279):
Historien utgår från riktiga människor, den grundar sig i ett material som återger autentiska händelser, men det är också viktigt att säga: det är en roman.

Alex Schulman låter oss få följa med i sin morfar Sven Stolpes hat och vrede. Allt i en skiss över händelser utspelade under några dagar i juni 1932. På Sigtunastiftelsen befinner sig Sven och Karin Stolpe. Så även Olof Lagercrantz. Med det i fonden utspelas en otrohetsaffär som fått skilda konsekvenser i de olika familjerna. Familjen Stolpe, en bevarad hemlighet det aldrig talades om, där medlemmarna i familjen impregneras av Sven Stolpes hot och narcissism. En beskrivning hur en empatilös människa är och handlar.

Den andra familjen som genom åren öppet pratat om kärleksaffären mellan Karin Stolpe och Olof Lagercrantz. Det tragiska är att både Sven Stolpes och Olof Lagercrantzs författarskap har varit personliga vendettor genom åren. Även om det varit i subtil form i romankonstens anda.

Sven Stolpe har för mig varit en grinig gammal gubbe som uttalade sig i offentligheten ungefär som Herbert Tingsten. Stort och svulstigt, men sylvasst. En person som inte skydde några medel att framföra sin syn på saken. Den bilden har förstärkts genom romanen, att den inte bara var en offentlig attityd, utan högst närvarande i familjen Stolpe. Där hat och missunnsamhet spridits sitt gift genom släktled.

Wikipedia:
Sven Stolpe
Olof Lagercrantz    

måndag 18 mars 2019

Den stökiga skolan

Skoldebatten om disciplinen går het just nu i media sedan diskussion om lågaffektivt bemötande ifrågasatts. Därtill den politiska kampanjen från L att förstärka lärarnas disciplinära befogenheter.

Marcus Samuelsson, bitr professor på Linköpings universitet, har skrivit en bok om lärandets ordning och reda. Det jag noterar är vikten av klassrumsledarskap för att skapa ordning. Ett av kapitlen handlar just om att etablera rimliga disciplinära intentioner. Att lärare tidigt scannar av hur elever fungerar i klassen. Den andra relationen lärare och elev. Lärare kommer oftast i topp tre för elever av de viktigaste personer som respekterar och tar barnet på allvar. Genom relationen mellan lärare och elev skapas den påverkan läraren har på barns beteende.

För att skapa ett förebyggande arbete för att reducera beteendeproblem ger Samuelsson följande fem punkter i sin bok på s 154-155:
  1. Etablera ordning och en positiv klassrumsatmosfär genom att påvisa regler och rutiner.
  2. Uppmuntra lämpligt beteende hos individer och grupper av elever.
  3. Övat instruktioner av nya arbetsmaterial med stöd av modellering och praktik.
  4. Erbjudit en variation av aktiviteter och arbetsmaterial i en takt och på svårighetsnivåer anpassade till elevers olika färdigheter och förmågor.
  5. Uppmuntra samarbete mellan klasskompisar.
Samuelsson framför i boken att de två vanligaste hindren för att göra detta är:
  • Jag har inte tid att tänka över min klassrumspraktik.
  • Ändrar jag på något nu kommer jag att skapa oordning i min klassrumspraktik.
Här kan elevhälsan och skolledning aktivt medverka till att stärka lärarna. Elevhälsan genom att dess kuratorer och specialpedagoger går in och gör lektionsobservationer. Då speciellt hur läraren hanterar disciplinära interventioner.Med detta som underlag kan en diskussion föras med lärare enskilt och övergripande. Rektor och skolledning ser till att kollegialt lärande får utrymme för att stärka undervisningsstrukturen och hur man förebygger att studiero och trivsel ständigt upprätthålls.

De rop på hårdare tag i skolan som hörs motverkar denna viktiga del i skolan. Det är inte genom ökad lagstiftning man kommer åt de disciplinära problemen. Som alltid är det lärarnas förmåga att leda och se eleverna som avgör lärandet. Rädda lärare har krympt sin förmåga att äga klassrummet. Denna rädsla måste aktivt motarbetas genom ett tydligt ledarskap både från huvudmän och rektorer. Det ska aldrig råd något tvivel om vad som får och inte får göras på skolan.

Media DN
Blogg: Om rätten att polisanmäla    
Källa:
Samuelsson, Marcus (2017) - Lärandets ordning och reda, Natur&Kultur

söndag 17 mars 2019

Pärlfarmen

Vajande palmer och turkosblått vatten i lagunen till en söderhavsö, vem har inte drömt att var i detta paradis. Upptakten till berättelsen är just denna, med det mystiska avbrottet, när en båt kapsejsar på revet till en av öarna på Cook. Liza Marklund återvänder som författare efter den stora framgången med reportern Annika Bengtsson som huvudperson. Berättelsen är helt ny och skild från de tidigare böckerna.

Här möter vi en pärlfiskande fridykande flicka, från ön Manihiki, som tar hand om den skeppsbrutne svensken. Kärlek uppstår. Svenskens förföljare jagar ikapp honom efter några år på ön där en brutal berättelse tar sin början. Han förs bort och unge Kiona startar ett sökande efter honom världen över.

Brutala händelser går slag i slag när Kiona kommer till LA i sitt sökande. Där blir planerna ändrade efter en brutal misshandel. Sökandet fortsätter sedan i Storbritannien, Afrika och Europa. Allt kretsar kring pengar, våld, bildning och tro. Boken är tryfferad av frikyrklig tro och bibelberättelse. Det märks att Liza Marklund är uppväxt i en frikyrka, Evangeliska Fosterlanstiftelsen.

Trots sina 530 sidor är boken en bladvändare och en storlagen berättelse långt bort från de alster Liza Marklund tidigare skrivit.        

måndag 11 mars 2019

Betygsinflation och verkligheten

Skolverket har undersökt betygssättningen i årskurs 9 mellan elevgrupper och skolor. Två skillnader har studerats. Först skillnaden i betygssättning mellan olika elevgrupper. För det andra skillnader i betygssättning mellan olika skolor.

Analysen visar att det är små skillnader mellan de olika variablerna:
  • Elevens kön (flicka eller pojke).
  • Elevens migrationsbakgrund (utlandsfödd eller född i Sverige).
  • Elevens socioekonomiska bakgrund (ett socioekonomiskt index som baseras på föräldrarnas utbildningsnivå, inkomst och grad av bidragstagande).
Den skillnad som finns är att flickor och utlandsfödda gynnas, men skillnaden är små för betygen. Ser vi till socioekonomiska bakgrunder visar analysen inga märkbara skillnader alls i betygssättningen. Notera att det i debatten förekommer en annan uppfattning än vad analysen ger vid handen.

Med den nya bestämmelserna, sedan 29 juni 2018, ska de nationella provens särskilt beaktas vid betygssättning. Det gäller dock inte att betygssättningen ska knytas till enskilda elever. Utredningen skriver:
Det finns alltså ingen självklar överensstämmelse mellan betyg och provbetyg för en enskild elev. Det är fullt rimligt att läraren bedömer att betygsunderlagen vid en samlad bedömning ger skäl för ett annat betyg än vad eleven fått på det nationella provet. Det innebär att det inte är möjligt att använda de nationella proven som en indikator på likvärdig betygssättning för enskilda elever. (s 13).
Däremot är det på den aggregerade nivån jämförelsen ska göras.

Analysen visar stora skillnader mellan olika skolor. Här bedöms inte bakgrundsfaktor hos elever utan bara skillnaden mellan skolor. Här har en mängd faktorer avgörande inverkan som hur lärarna likvärdigt sätter betyg. Finns en kollegial samsyn eller inte nationellt för en likvärdig betygssättning.

Därtill är det intressant att beskåda resultatet i nedanstående figur.
Debatten om betygsinflation fokuseras kring att det är mer drivkrafter i fristående skolor att sätta högre betyg än vad provbetygen ger. Skolverkets analys i rapporten säger att den finns. Dock slår rapporten fast att skillnaden mellan kommunala och fristående skolor är liten, endast omkring 1,5 procent av de totala skillnaderna i betygssättning förklarass mellan skolor. Anledningen är att andelen elever i fristående skolor är låg, endast 16 procent av hela populationen skolor.

Skolverket undersöker också ett annat populärt diskussionsämne, lärares behörighet. Här förfäktas att fristående skolor har stor andel obehöriga lärare och därmed grogrund för betygsinflation. Skolverket skriver i rapporten följande:
Hypotesen bekräftas – för flertalet ämnen så är betygssättningen i förhållande till de nationella proven mer generös för skolor med en lägre lärarbehörighet, men betydelsen är mycket liten. Det gör att skillnaden i lärarbehörighet mellan skolor endast kan förklara en bråkdel, cirka 0,5 procent, av de totala skillnaderna i hur skolorna sätter betyg i förhållande till resultaten på de nationella proven. (s 33)

Slutsatsen av Skolverkets utredning är att det finns skillnader i betygssättning och att de är små.

Källa:
Rapport 475, 2019 - Analyser av likvärdig betygssättning mellan elevgrupper och skolor, Skolverket.   

onsdag 6 mars 2019

Digitaliseringen och jobben

Framtiden är här. Digitaliseringen och den dit hörande artificiella intelligensen kommer att skapa nya jobb. Frågan är hur de kan förändra barns möjligheter och för den delen även vuxna i deras yrkesliv. Säkert på många sett. Idag finns redan jobb som för tio år sedan ingen hört talas om.

I mitten på 1990-talet skrev jag boken "Tjänstekvalitetens hörnstenar". I den utgick jag från logiken i hur tjänster uppstår och vilket kundperspektiv som finns. Bilden nedan beskriver schematiskt skillnaden.
Den standardiserade tjänsten bygger på att kunden köper en på förhand upprättad specifikation (VAD). Icke standardiserade tjänster bygger på aktiv medverkan av kunden i utformningen av specifikationen. Den första tjänsten går att göra oberoende av mänsklig medverkan på leverantörssidan. Här kommer den stora jobbändringen att ske med automatisering via artificiell intelligens (AI) där jobb kommer att försvinna vi känner idag.

Med detta som utgångspunkt och Max Tegmarks bok Liv 3.0 är det intressant att se vad det är för några yrken som man bör satsa sin utbildning på. Han ställer tre frågor:
  1. Kräver det att man interagerar med människor och använder social intelligens?
  2. Inbegriper det kreativitet och att komma på smarta lösningar?
  3. Kräver det att man arbetar i en oförutsägbar miljö?
Om man kan svara ja på alla frågorna desto bättre ser yrkesvalet ut. Det är alltså tjänster byggda på icke standardiserade innehåll som kommer att löna sig att utbilda sig inom. Några sådana yrken är lärare, sjuksköterska, läkare, tandläkare, forskare, entreprenör, programmerare, ingenjör, advokat, socialarbetare, präst, konstnär, m fl.

Samtidigt kan man fundera över om vi har rätt utbildningssystem för att möta framtidens utmaningar. Utmaningen för politiken blir att kraftigt investera i forskning, utbildning och infrastruktur. Det gör att dagens utbildningssystem inte riktigt platsar i framtiden. Vår nuvarande modell med tio till tjugo års utbildning följt med fyrtio års specialiserade arbeten inte riktigt platsar.

Säkert behöver en varvning av arbete och utbildning. Framtiden kommer säkert att kräva byte av inriktning på arbetet, där individen arbetare några år för att återvända till skolbänken, för att sedan arbete med något nytt några år.

Därför är det intressant att följa den något missvisande debatten om skolan och digitaliseringen. Många är fördomarna och missuppfattningarna. Här ett intressant inslag från Nyhetsmorgon om detta med en diskussion mellan Karin Nygårds och Torkel Klingberg.
Hur vi än ser på digitaliseringen och AI är den redan här. Ju fortare vi börjar diskutera hur detta kommer att påverka vår omgivning och möjligheter till framtida yrken har både politiker och skola en viktigt uppdrag att se till att inte ytterligare generationer hamnar efter.

Källor:
Danielsson, Roger J (1995) - Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur (s 71-74)
Tegmark, Max (2018) - Liv 3.0, Volante (s 161-163)

måndag 4 mars 2019

Närhetsprincipen hinder i skolvalet

Närhetsprincipen är ett effektivt hinder för skolvalet. Elever bör ha samma möjligheter att välja skola utan att ha föräldrar som är systemsmarta. Ett intressant förslag har tagits fram av Socialdemokratiska ekonomiklubben på Handelshögskolan i Stockholm.

Den bygger på fyra förslag till reformering av skolvalet för förskolan och grundskolan. I stort bygger den på att kommunerna fråntas rätten att bygga egna system och att en digitalplattform skapas med en regional skolmyndighet. Man formulerar förslaget i punkt fyra på följande vis:
Inför lagstadgat ansvar för regionala skolmyndigheter och huvudmännen att både beakta familjers önskemål och verka för en minskad skolsegregation. 
För att detta ska bli verklighet måste närhetsprincipen skrotas eller att skolor delas upp i de olika stadier den består i så val sker vid varje förflyttning uppåt i systemet. Vilket man än väljer att införa är det två saker som måste lösas utöver själv grunden för valen.

Den första är hur skolan ska finansieras. Är det så att dagens skolpeng ska bevaras eller finns andra sätt att betala för skolplatserna. Idag är skolan intäktsneutral, på så vis att priset på eleven är lika oavsett om det är en offentlig skola (kommun, landsting, stat) eller enskild skola (privata, idéburna). Hur man än väljer finansieringsform ska den vara konkurrensneutral.

Den andra frågan är på vilket sätt ska systemet kunna garantera att skolor håller måttet så att man inte väljer skolor med stora problem. Idag vet vi att ca 20 procent av svenska grundskolor har problem med sitt uppdrag, att se till att elever får den skolunderbyggnad som krävs för ett livslångt lärande. Bland det sista Ibrahim Baylan gjorde som skolminister var att ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett instrument för att vaska fram bra skolor. Detta mynnade ut i att Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ), i Göteborg, fick uppdraget att årligen vaska fram föredömen på skolutvecklingsområdet genom Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola.

Denna bygger på SIQ-modellen och har som vetenskapliga grund i internationell forskning kring verksamhetsutveckling och en internationell utvärderingsskala av 1000 poäng. Genom denna skala kan man bestämma och ranka skolor efter dess kvalitet. Ett kvalitetsregister som kan ge en grund för skolvalet. För att detta skulle kunna vara ett underlag behövs säkert en annan utformning där utvärderingen digitaliseras och drivs av den regionala myndigheten i samarbetet med SIQ eller annan aktör.

Kan man lösa dessa två frågor bedömer jag förslaget från S ekonomiklubb genomförbart med minskad risk för segregation och ökad likvärdighet i skolan.

Media SvD
SIQ - Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola
Pluraword - Blicka inåt

lördag 2 mars 2019

Sekulärt förtryck

Sekulärt förtryck har funnits i alla tider, även i Sverige. Under den kristna eran och speciellt inom frikyrkligheten skulle kvinna täcka sitt huvud för att dölja håret. Speciellt den kvinnliga delen av strängmusiken. Bilden ovan är tagen i Skövde 1962, ur boken om Pingströrelsen.

Ser jag tillbaka på uppväxttiden var hattarna med på scenen en bit in på 1970-talet. Det var först när Jesusfolket från Kalifornien kom till Sverige som klädstilen ändrades och huvudbonaden åkte av. Historisk är det bara 47 år sedan det blev omodernt. Samtidigt var det en form av sekulärt förtryck mot de frikyrkliga under slutet av 1960-talet. Spott å spä fick många utstå för denna "religiösa" klädnad. Lika mycket som dagens okunniga rop på att slöjan ska kastas av i det svenska samhället.

Eli Göndör har skrivit en krönika i Smedjan förtjänstfullt om det sekulära förtyckte. Han skriver:
Det stämmer att kvinnor har tvingats och fortfarande tvingas att bära huvudduk av både regimer och familjer i olika delar av världen, och att människor flytt till Sverige för att slippa religiöst förtryck. Men det glöms ofta bort att människor också har flytt till Sverige för att slippa sekulärt förtryck. Just sekulärt förtryck är en central del av många länders historia varifrån människor kommit till Sverige. I Mellanösterns sunnimuslimskt dominerade länder har islam inte bara varit ett uttryck för religiositet i form av tro, introvert fromhet eller religiösa ritualer och traditioner. Det har också fungerat som opposition mot sekulärt förtryck.
I veckan som varit har jag i ett sammanhang upplevt just detta med sekulärt förtryck i diskussioner kring slöjan. Många i majoritetssamhället förfäktar, i jämställdhetens namn, att kvinnor från dessa länder som haft ett sekulärt förtyck ska kasta slöjan. De svenskar som tror att friheten ligger i att kvinnan kastar slöjan gör sig skyldiga till att betrakta kvinnan som menlösa våp. Eller för att uttrycka sig enligt Eli Göndör:
Av de hundratals kvinnor med huvudduk jag har intervjuat har jag kommit fram till att hundra kvinnor sammanlagt ger runt fyrtio olika svar på varför de väljer att bära huvudduk. De som hävdar att duken bara kan förstås på ett sätt och att kvinnorna därför gör det mot bättre vetande degraderar dessa kvinnor till viljelösa våp. De tillskrivs dessutom uppfattningar och idéer de aldrig gett uttryck för.
Oavsett vilken typ av slöja en muslimsk kvinna har på sig har det aldrig stört mig. I mina samtal har det inte funnits något undertgivenhet hos dessa kvinnor. Möjligen har det varit svårt att se ansiktsuttrycket hos de med burka. De andra kan med skiftande grad avkodas, allt från ögonens skiftning, hos de som har nikab, till de där ansikte syns.

När jag vid tillfälle utbildat personal på muslimska förskolor har jag diskuterat förhållningssättet till slöjan och barn. Övervägande delen av personalen är tydlig med att arbetar man med barn ska de ha möjligheten till att se ansiktet. Vanligast är därför hijaben.

Lika mycket som det en gång i världen var förkastligt, av majoritetssamhället, att förtycka kristna minoriteter, lika förkastligt är det idag att ropa på att slöjan ska kastas i jämställdhetens namn. Tänk på dessa meningar i Eli Göndör krönika, som i sin helhet kan läsas i länken nedan:
För den som vill knuffa muslimer i Sverige rakt in i famnen på radikala miljöer är således ett huvudduksförbud en utmärkt idé. Samhällsfientliga radikala grupperingar står på kö för att ta emot dem som skulle känna sig förtryckta av ett förbud, och samtidigt få sina egna vanföreställningar om västs muslimfientlighet bekräftade.

Media: Debatten om huvudduken missar sekulära regimers förbrytelser     

onsdag 27 februari 2019

Läsupplevelser, nya inblickar

Årets bokrea ger mig tre nya inblickar. Först om Kata Dalström. Om henne berättades det kort i essän över Branting. Får se hur radikal socialist hon var.

Den andra är inblick i dagens femton mäktigaste familjer. Noterar att få av de CH Hermansson skrev om på 60-talet finns kvar idag. De flesta är nyrika.

Sedan det här med familjehemligheter. Ska stifta bekantskap med Sven Stolpes barnbarn Alex Schulman och hans berättelse om sin mormors eskapader med Olof Lagercrantz.

Mycket spännande läsupplevelser blir det.

söndag 24 februari 2019

Monumentet Branting

Alla monument är ihåliga, även så Hjalmar Branting. Inte bara det som stor på Norra Bantorget utan lika mycket personen. I Lars Irhammar essä över Socialdemokratins förste ledar skrivar han följande:
Brantings många otrohetsaffärer, hans notoriskt katastrofala privatekonomi och hans ibland sviktande omdöme i personfrågor är några uppenbara svagheter. Man kan lägga till den bohemiska livsstilen med sena nätter och en ohälsosam kärlek till god mat och dryck. Branting var tydlig med vad han ville, men hade svårt att välja bort. Det gällde kvinnor, ovanor och medarbetare i ungefär lika mån.
I dag skulle han ha varit en omöjlig politikertyp. (s 120)
Hjalmar Branting föddes i en högborgerliga familjen i början av 1880-talet. Under hela sin livstid var han kvar där trots att han ledde Socialdemokraterna från dess start, som medlem nummer 1 i Stockholms arbetarkommun.

Under tiden 1920 - 1924 var han statsminister tre gånger, där till nödd och tvungen. Han gjorde sig inte känd som statsminister utan snarare andra viktig insatser utanför politiken. Bland annat som filantrop och journalist. Därtill en skicklig agitator, jämlik med mäster Palm.

Den kanske största insatsen gjorde han på det internationella planet som aktiv i NF - Nationernas Förbund efter första världskriget. Utöver detta har vi honom att tacka för demokratins utveckling i samarbete med liberalerna. Här speciellt i samarbete med Nils Edén och högermannen Carl Swartz.

Hjalmar Branting var även den som verkade för att ungtupparna till marxister inte fick något genomslag i Socialdemokratin. Under revolutionsåren 1917 - 1918 medverkade han aktivt att undanröja risken för en blodig svensk revolution i följdverkningarna av den Ryska revolutionen. Det var i den vevan partisplittringen kom, där dagens Vänsterparti bröts sig ur Socialdemokraterna.

Berättelsen om Hjalmar Branting är värd att läsa. Speciellt den som ingår i serien av Sveriges statsministrar under 100 år. Lars Irhammar har försök att porträttera person och inte politikern, eftersom det skrivit spaltvis om politikern Branting. Men fortfarande är han en gåtfull person som aldrig steg ned till arbetarklassen utan levde hela sitt liv i borgerligheten.        

lördag 23 februari 2019

Nybyggarsveriges ansikte


Hur mycket kan flykt och trauman gör för att skapa framgång. Uppenbarligen mycket. Idag skrev jag följande på min Facebook:
Detta är en del av Nybyggarsverige som jag brukar skriva om. En mycket lärorik historia om flykt och berikande av Sverige.
Jag har länge funderat över varför Sverige har så svårt för att lyfta när det gäller framgång och nytt entreprenörskap. Jag har ofta gått tillbaka till den jordmån som fanns för hundra år sedan när staten och kapitalet gick hand-i-hand och skapade det välstånd vi idag lever på. En nation, som bara är en procent av jordens befolkning, lyckades skapa genom en kombo av statlig infrastruktur och fritt ägande.

Då är det stärkande att lyssna till syskonen Saied och Mouna som kom från Iran som flyktingar. Båda har höga akademiska examina. Den ena docent i kemi och den andra läkare och hjärnforskare. Därtill är Saied en framgångsrik entreprenör och företagsbyggare. 

Tänk om Sverige skulle bli bättre att ta tillvara på den kraft som finns hos de som med egen kraft tagit sig till Sverige. Något ambitiöst finns det hos dessa människor som skulle ge den anda som behövs för att vidareutveckla svensk välstånd. Därmed inte sagt att det inte finns infödda svenskar som kan göra en liknande resa utan att behövt fly från något. Låt oss se till att politiken tar till sig berättelsen om Nybyggarsverige.

Klicka på länken och hör syskonens berättelse: 
Media Nyhetsmorgon

söndag 17 februari 2019

Vetenskap och sanning

Vetenskap och sanning är ett relativt begrepp. På min Facebooksida skrev jag följande på tal om vetenskap:
Även vetenskap är inte sann. Ordet replikerbarhet och mängdlära avgör resultatet. Statistik är den sköna konsten att bevis min sanning, inte generell sanning.
Skolan ska som bekant bygga på "vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet". Ibland funderar jag på hur det står till med sanningen i den pedagogiska forskningen. När pedagogisk forskning görs utifrån ett stort kvalitativt underlag, för statistisk analys, kritiseras den. Däremot forskning som har liten population för sina slutsatser höjs den till skyarna som sann. Man frågar sig varför detta förhållande finns. Är det mer ideologi än klinisk forskning som styr.

Hög tid att andra forskare gör replikerbara studier för att avslöja sanningshalten i de forskningsresultat som framkommit inom den pedagogiska forskningen.

Media SvD1, SvD2   

måndag 4 februari 2019

Varning på stan

Varning på stan, nu har jag uggla färdigt. En intressant bok han med det krulliga håret har skrivit. Det har givit några läsvärda stunder. Med en språkdräkt är det som jag för min inre röst hör Magnus sitta i huvud och berättat. En berättelse om pojken med myror i byxan.

Själv har jag fått ett ansikte på en ADHD-person. Magnus Uggla har gett ett ansikte till de här peronerna. Hur de tänker och hur de fungerar. Personer som avviker från vi normalstörda kan ha svårt för, men som mejslar ut begåvningar som är utöver det normala.

Därtill är boken en nedräkning baklänges från sidan 319 till 1. En berättelse om uppväxten i adelsfamiljen på Östermalm till en av vår tids stora rockmusiker. Hur den dysfunktionella familjen levde sitt liv. Resan ut till förorten och tillbaka till stan.

Om tonårens vedermödor med moppe, tjejer och musik. Till resan att bli en känd doldis. Det är först genom denna bok vi fått kommit familjen in på livet, men ändå inte. Berättelse är inte en vanlig memoarbok som tenderar att överdriva en persons insatser. Boken är en beskrivning av vad som både är bra och dåligt i det som är livet, alla dessa dagar staplade på varandra.

Boken är både en studie i svensk musikhistoria som en berättelse om en man och hans driv att komma fram. Hur rastlöshet drivit honom dit han är. Utan denna rastlöshet hade Magnus Uggla inte nått dit han nått och är den han är.

söndag 3 februari 2019

Ständigt denna segregation

Ständigt denna segregation. Kom att tänka på Ture Sventon och det ständigt närvarande Ville Vessla som stör tillvaron. Denna gången efter att sett alla inslag på nyheterna om skolan och segregationen. Segregation är när man delar upp befolkningen efter etnisk tillhörighet eller klasstillhörighet.

När jag växte upp på sextiotalet var den etniska uppdelning i Sverige näst intill obefintlig. Snarare var det klasstillhörigheten som segregerade samhället. Befolkningen var mer homogen än dagens Sverige. Då styrde närhetsprincipen alla undervisning om du inte hade råd att sätta dina barn på internat som Lundsberg, Solbacka, Gränna eller Sigtuna. Själv, som arbetargrabb, gick jag i samma klass som direktörsdottern eller barnläkarens son. Vi bodde i samma upptagningsområde till vår skola. Vi var jämställda i skolan. När skolklockan ringde ut gick vi var och en hem till sin bostad och klass.

Det mest uppenbara i diskussion och reportagen om skolans segregation är det som kallas närhetsprincipen. Bostadsorten är avgörande eller skolans upptagningsområde. Genom att skolor lokaliseras kring olika stadsdelar i städer och olika stadier blir segregationen uppenbar även om vi har ett fritt skolval. För att illustrera detta har SVT Stockholm beskrivet situationen med skolor i Mälarhöjden och Bredäng. Genom närhetsprincipen och att platserna i skolan är vigda för de som bor i området fungerar inte det fria skolvalet eftersom de kommunala skolorna är fulla. Detta är ett täcken på att bostadssegregationen styr (se länk). Enda möjligheten att bryta segregationen är att välja en fristående skola.

Hur vi än diskuterar frågan om skolpolitiken och de yttre omständigheterna är det skolsystemet som är problemet genom närhetsprincipen. Skolan kan inte självt åtgärda segregation. Det är andra samhällsfaktorer som måste till.

Frågan är nog att skolan självt måste börjas se till sin inre organisation och dess förutsättningar att lyckas med uppdraget. Här får tankar från fd rektorn, Hamid Zafar, Sjumilaskolan stå exempel på vad som är viktigt för att skapa en skola som fokuserar på kunskapsuppdraget (se länk Nyhetsmorgon).

Det som är viktigt är att skolan oavsett var den ligger fokuserar på att ge eleven kunskaper för att skaffa sig en egen frihet samt bli en samhällsmedborgare med värdegrund för ett demokratisk samvaro. Därför är det hög tid att skolan och dess rektorer och lärare bygger en inre organisation som ser till att eleverna har en framtid oavsett socioekonomisk bakgrund.

Media Nyhetsmorgon
Blogginlägg Pluraword
Förlåt att jag besvärar
Blicken inåt  

onsdag 23 januari 2019

Demokratins statsminister Edén

Hundra år efter demokratins genombrott i Sverige är det lärorik att läsa om historikern Nils Edén, som var statsminister 1917 - 1920. Han som liberal ledde en koalition mellan liberalerna och socialdemokraterna. En lysande statsminister och tämligen misslyckad partiledare.

Edén efterträdde Carl Swartz som statsminister 19 oktober 1917. Första världskriget var ännu inte slut. Revolutionen i Ryssland hängde tungt över Sverige, som hungersnöden. I den tiden tillträdde historikern den politiska scenen. En man med akademiska meriter och ett samlat verk om svenskt statsskick under 500 år meritlistan.

Reformregeringen han ledde skapade och medverkade till den allmänna rösträtten. Kvinnor och män fick lika rösträtt 1921, genom en grundlagsändring. Beslutet togs hösten 1918, men först genom den urtima riksdagen 1919 kunde reformen börja komma på plats. En av frågorna var röstningen till förstakammaren som byggde på kommunernas rösträtt. Här lades mycket arbete ned kring att omvandla kommunernas styre så demokratin fullt ut kunde skapas.

Revolutionshösten 1918 var också en del i det nya. Här kom alliansen mellan liberalerna och socialdemokraterna att skapa förutsättningarna för att de revolutionära krafterna desarmerades. Det var genom partisprängningen i socialdemokratin som nuvarande vänsterpartiets bildades. De hade marxistisk revolution på agendan. Socialdemokratin övergav den revolutionära delen till förmån för en demokratisk samhällsutveckling byggd på parlamentarism. Här spelade Hjalmar Branting en stor roll.

Den tredje stora saken Nils Edén var involverad i var kommunalskatten och dess reformerande.

Man ska vara klar över att utan Nils Edén hade vi inte haft den demokrati vi känner. Han var den avgörande kraften för att etablera parlamentarismens spelregler. Värt att känna till i dessa dagar då det politiska landskapet famlar efter nya uttryck.    

söndag 20 januari 2019

Att vara eller inte vara - religiösa fristående skolor

Det nionde överenskomna området i JA handlar om en utredning av befintliga skolor med konfessionell inriktning ska kontrolleras bättre. En utredning ska först definiera avgränsningar.

De som trott att det snabbt skulle införas ett förbud mot fristående religiösa skolor får nog känna sig besvikna. Skollagen stipulerar redan idag hur skolans utbildning och undervisnings ska se ut 1 kap 6, 7 §§:
6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.
7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell.
Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.
I mitt tycke en rätt solklar definition på hur skillnaderna är. Allt som ligger inom timplanen i grundskolan ska vara icke-konfessionell. Problemet är möjligen på förskolan och gymnasieskolan som inte har lika tydliga avgränsningar som i grundskolan.

Sedan 1 januari 2019 har det tillkommit nya regler för de som driver fristående skolor. En ägar- och ledningsprövning ska ske för att starta och driva fristående skolor. Nu vill alltså JA göra något liknande för tillståndet att driva fristående konfessionella skolor. Liberalerna Roger Haddad skriver som ett förtydligande, efter hörande av Skolinspektionen i Utbildningsutskottet, följande:
Med tanke på återkommande uppmärksammade fall där man bedriver verksamhet som motverkar demokratiska värderingar och jämställdhet bland pojkar och flickor är detta inte tillfredsställande. Staten genom Skolinspektionen måste få en samlad bild av vilka skolor som har tillstånd och vilken verksamhet de tänker bedriva. Inte minst är det viktigt att veta detta för elever och föräldrar när man söker en skola. 
Den första delen av uttalandet, i hans debattinlägg i SvD, har ett vidare perspektiv som inte bara omfattar trossystem utan lika mycket om olika kulturella skillnader mellan olika befolkningsgrupper i Sverige. Så problemet är större än bara vilken typ av skola vi har.

Däremot är det inte fel att Skolinspektionen får tydligare regler att följa för att avvärja de övertramp som gjorts och görs inom vissa fristående skolor där trosfrågor blandats in i undervisningen. Samtidigt blir det en grannlaga uppgift att definiera vad som ska begränsa etableringsrätten.

Vilka religioner ska uteslutas. Är det alla eller ska bara några religioner diskvalificeras. Frågan är inte så enkel som Liberaler och Socialdemokrater vill göra den till. En annan fråga som också blir knepig är de skolor som redan finns. Expansion av skolan inom ett tillstånd, att bedriva skolan i en kommun, kan näppeligen hindras om den fristående skolan håller sig till regelverket. Problemet uppstår även för etablerade skolor som vill söka nytt tillstånd i en annan kommun. Troligen skulle dessa skolor inte få tillstånd att starta skolor på annan ort. Vad händer då om föräldrar av olika anledningar vill sätta sina barn i en religiös fristående skolor. Kommer det bli som under ofria tiden när närhetsprincipen gällde, att föräldrar som kunde flyttade när den skola de vill att barnen skulle gå i.

Frågorna är många och inte helt enkla att lösa med ett penndrag. Ska bli spännande att se vad denna utredning kommer fram till för att realisera denna nionde överenskommelsen om skolan i JA.

Media SvD

Källor:
Skollagen (2010:800), 1 kap 6, 7 §§
Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet,
Liberalerna och Miljöpartiet de gröna