Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 18 april 2019

Glad Påsk 2019

Äggens tid är inne. Njuta kan vi denna påsk av värme och skön avkoppling. En helg utan alla dessa krav som andra helger har på sig. Hela fyra dagar av lättja. Pluraword får tillönska alla en
Glad Påsk

onsdag 17 april 2019

Skolan och glesbygden

Skolan har ett barnperspektiv och barnen rättigheter enligt skollagen. Man undrar då hur det är ställt med den kommunala skolan. Staten destinerar statsbidrag för en mängd uppdrag. Samtidigt som personalkostnaderna har ökat genom lärarlyft och annat. Samtidigt ägnar sig kommuner just nu att dra ned kostnaderna i sina skolor. Ett kontraproduktivt förfarande om det bara bygger på minskade budgetar utan behovsanknytning.

Då blir diskussionen intressant när man noterar att S i Luleå kommun idag planerar att lägga ned mindre skolor i glesbygdsdelarna av kommunen, trots löfte om inte göra det. Man tänker skära i lokalkostnader. Då ryker de små skolorna och planer finns på att bygga en stor central skola istället.

Vänner av idén med en skola utan fristående aktörer kommer då på de smarta lösningen med skolskjuts. Det är just det föräldrar motsätter sig. Så vi har åter spänningen mellan centralorten och landsbygden, som striden om skolan i Drevdagen är symbolen för. Det som blev grunden för det fria skolvalet och fristående aktörer att driva skolor.

Frågan aktualiseras igen, ska staten ta över finansieringen av skolan igen? Kommunerna tycks inte klar av sin uppgift.   

tisdag 16 april 2019

I eld och lågor

Sorgen är stor när jag ser ett kyrkorum förstöras. Denna gång lite extra eftersom den ikoniska katedralen Notre-Dame brunnit. Alla har vi något minne kring denna ikoniska byggnad. Min begränsas av Ringaren i Notre-Dame av Viktor Hugo.

Hur som helst har ett kulturarv gått till spillo även om Frankrikes president lovat bygga upp katedralen igen.

lördag 6 april 2019

Mina förebilder

Den främsta förebilden jag har är min morfar Emil Eriksson. En patriark i dess rätt bemärkelse. En ödmjuk person med väldigt tydliga synpunkter med ytterst lite otydlighet i sina uttalande. Morfar föddes i Fattigsverige 1883 i en syskonskara på tolv. Som arrendator på Eriksbergs gods i Sörmland var han aktad som person, till och med av baron på Eriksberg. Det har berättats att han var pelaren i de grupper han medverkade i.

I min ungdom fastnade jag för fyra förebilder inom arkitektur, uppfinning och naturvetenskap. Den första är Einstein.
Fysikens stora gigant har alltid fascinerat mig. Hans lärare i skolan sa att han var en odugling, ändå har man betytt mer för den vetenskapliga utvecklingen än någon annan. En extremt särbegåvad person som inte platsade i den givna ram som skolan erbjöd.

Under tidiga tonåren drömde jag om att bli arkitekt. Den stora förebilden var Le Corbusier och hans monumental och oortodoxa byggnader och stadsplaner i Frankrike. Han lär ha skissat en stadsplan för Stockholm som var djärv. Idoldyrkan gick så långt att jag en tid på världen skaffade mig ett pseudonym i form av Le Daniel.
Alfred Nobel tillhör en av två stora uppfinnare och industribyggare i Sverige på sent 1800-tal. Tack vare honom revolutionerades bygg och anläggningsbranschen genom dynamiten. En teknik som än idag är väsentlig för alla form av infrastrukturbyggande. Därtill det vetenskapliga varumärket Nobelpriset som satt Sverige på den internationella vetenskapskartan.
Den fjärde förebilden, kanske mindre kände, är Gustaf Dalén, blinkfyrens uppfinnare. Gustaf Dalén är en av få svenskar som fått Nobelpriset. Han är framför allt känd för sitt företagsbyggande inom gasområdet genom Allmänna Gas Aktiebolaget på Lidingö. Det som i dagligt tal gick under namnet AGA och var prefix för många produkter, däribland AGA spisen.

Dessa manlig personer speglar min ungdoms förebilder för teknikintresset och därmed min yrkesbana. På den kvinnliga sidan är det två personer i min närhet som är förebilder.
Den första är min mormor Gertrud Eriksson. Hon var hemmafrun och bondmoran som hjälpte morfar i jordbruket på gården Sandvik, på Eriksbergs fideikommiss. Därtill uppfostrade hon fem barn under knappa förhållanden. Hon blev nästa hundra år gammal och var med om den fantastiska utvecklingen från Fattigsverige till välståndslandet.
Den andra år min älskade mamma. En person som ömmade om sin familj och som gav mig tron på mig själv som individ. Som alltid ställde upp i vått och torrt. Även hon fick ett långt liv.

Sista förebilden är Dr Mouna. Den Iranska flickan som tillsammans med sin familj flydde till Sverige. Som i praktiken var död, när hennes mamma tappade henne i snön, på flykten över bergen och återupplivades hos bergfolket i kallt vatten. En invandrare som verkligen skapat det nya mångkulturella Sverige med sin intelligens och skärpa.

Säkert har jag haft andra förebilder under olika tidsepoker. Men de har bleknat bort över tiden. Det som jag minns och skapat den jag är har det gemensam nämnaren, bland ovan beskrivna personer, är gränsöverskridande. Alla har de vågat utmana det vardagliga och vågat se det annorlunda. Det som skapar nya världar och värden.

   
    

tisdag 2 april 2019

Lära sig läsa på riktigt

Knepigt det här med att lära sig läsa. Professor Wille Vingmutter berättar i sin yrkesbiografi om när han lärde sig läsa. Han minns inte riktigt när han började läsa, troligen hjälpligt i femårsåldern genom böcker om tjuv och polis, som Ture  Sventon, tvillingdetektiverna och Kalle Blomkvist.

Han är rätt säker på att det var hans pappas förtjänst att han började läsa. När han skulle börja skolan ringde hans mamma skolfröken för att berätta att han både kunde skriva och läsa. Klasskompisarna undrade "Men vad ska Leif göra då. Han kan ju redan läsa". Tyvärr råkade han ut för det problem som många barn fått uppleva. Han skulle lära sig läsa på riktigt.

Det tog sig uttryck, i början på femtiotalet, att man ljuda sig genom Mor är rar, Far ror i oändligt tragglande på lektionerna. Snacka om att slösa bort tid för barn som har en särbegåvning. Tyvärr har detta drygt sextiofem år senare i stort inte ändrats.

När ska skolan ta till sig att skolplikt inte innebär att man sekventiellt ska anpassa undervisningen utifrån ålder och klass utan begåvning. Skolplikt gäller tills man uppfyllt alla kunskapskrav i grundskolan. Det innebär att somliga barn kan var färdiga med grundskolan före 16 års ålder.

Det gäller att alltid se efter var barn ligger på för språknivå eller räknenivå. För professor Wille Vingmutter gjorde man så. Han fick läsa en en på förhand bestämd sida i en bok som fröken stack till honom. Han skriver: Boken hon gett mig är fullkomligt obegriplig. Ord jag inte förstår och knappt kan stava mig igenom. När han stakande läst igenom några meningar tycker läraren att det räcker. Till saken hör att fröken har en kollega med sig för att bedöma läsandet. Tjuvlyssnandet av Leif GW resulterar i ett överhörande:
- Ja, du hör väl själv hur han läser, säger min fröken. Det där med att han ska flytta upp en klass är något som hans föräldrar slagit i honom. Pappan hans är ju vanlig arbetare och hans mamma är visst städerska. Vilket inte tycks hindra henne från att ringa hit och vara oförskämd. (s 118)
Skrämmande attityd från skolfröken. Hoppas att den inte finns i dagens skola. Dock noterar jag att det fortfarande finns problem för de barn som kan läsa och tycker att skolan är bortkastad tid eftersom de inte lär sig något.

Undrar när skolan ska släppa sargen och tillämpa portalparagrafen (1kap 4 § andra stycket) i skollagen:
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barns och elevers förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Källa:
Persson, Leif GW (2018) - Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv, Albert Bonnier Förlag
Skollagen (2010:800)   

söndag 31 mars 2019

Bränn alla mina brev

Besatt av att hitta vad vreden kommer ifrån letar sig Alex Schulman tillbaka i tiden. Genom att skärskåda sin mors släkt hittar han de taggiga trådarna i familjen Stolpe. Tre tidsepoker, två generationer och en hemlighet ramar in romanen.

Alex Schulman har med stilistisk skärpa skapat en bladvändare till roman. Även om boken bygger på verkliga händelser är kronologin ändrad. Han skriver i tacket (s 279):
Historien utgår från riktiga människor, den grundar sig i ett material som återger autentiska händelser, men det är också viktigt att säga: det är en roman.

Alex Schulman låter oss få följa med i sin morfar Sven Stolpes hat och vrede. Allt i en skiss över händelser utspelade under några dagar i juni 1932. På Sigtunastiftelsen befinner sig Sven och Karin Stolpe. Så även Olof Lagercrantz. Med det i fonden utspelas en otrohetsaffär som fått skilda konsekvenser i de olika familjerna. Familjen Stolpe, en bevarad hemlighet det aldrig talades om, där medlemmarna i familjen impregneras av Sven Stolpes hot och narcissism. En beskrivning hur en empatilös människa är och handlar.

Den andra familjen som genom åren öppet pratat om kärleksaffären mellan Karin Stolpe och Olof Lagercrantz. Det tragiska är att både Sven Stolpes och Olof Lagercrantzs författarskap har varit personliga vendettor genom åren. Även om det varit i subtil form i romankonstens anda.

Sven Stolpe har för mig varit en grinig gammal gubbe som uttalade sig i offentligheten ungefär som Herbert Tingsten. Stort och svulstigt, men sylvasst. En person som inte skydde några medel att framföra sin syn på saken. Den bilden har förstärkts genom romanen, att den inte bara var en offentlig attityd, utan högst närvarande i familjen Stolpe. Där hat och missunnsamhet spridits sitt gift genom släktled.

Wikipedia:
Sven Stolpe
Olof Lagercrantz    

måndag 18 mars 2019

Den stökiga skolan

Skoldebatten om disciplinen går het just nu i media sedan diskussion om lågaffektivt bemötande ifrågasatts. Därtill den politiska kampanjen från L att förstärka lärarnas disciplinära befogenheter.

Marcus Samuelsson, bitr professor på Linköpings universitet, har skrivit en bok om lärandets ordning och reda. Det jag noterar är vikten av klassrumsledarskap för att skapa ordning. Ett av kapitlen handlar just om att etablera rimliga disciplinära intentioner. Att lärare tidigt scannar av hur elever fungerar i klassen. Den andra relationen lärare och elev. Lärare kommer oftast i topp tre för elever av de viktigaste personer som respekterar och tar barnet på allvar. Genom relationen mellan lärare och elev skapas den påverkan läraren har på barns beteende.

För att skapa ett förebyggande arbete för att reducera beteendeproblem ger Samuelsson följande fem punkter i sin bok på s 154-155:
  1. Etablera ordning och en positiv klassrumsatmosfär genom att påvisa regler och rutiner.
  2. Uppmuntra lämpligt beteende hos individer och grupper av elever.
  3. Övat instruktioner av nya arbetsmaterial med stöd av modellering och praktik.
  4. Erbjudit en variation av aktiviteter och arbetsmaterial i en takt och på svårighetsnivåer anpassade till elevers olika färdigheter och förmågor.
  5. Uppmuntra samarbete mellan klasskompisar.
Samuelsson framför i boken att de två vanligaste hindren för att göra detta är:
  • Jag har inte tid att tänka över min klassrumspraktik.
  • Ändrar jag på något nu kommer jag att skapa oordning i min klassrumspraktik.
Här kan elevhälsan och skolledning aktivt medverka till att stärka lärarna. Elevhälsan genom att dess kuratorer och specialpedagoger går in och gör lektionsobservationer. Då speciellt hur läraren hanterar disciplinära interventioner.Med detta som underlag kan en diskussion föras med lärare enskilt och övergripande. Rektor och skolledning ser till att kollegialt lärande får utrymme för att stärka undervisningsstrukturen och hur man förebygger att studiero och trivsel ständigt upprätthålls.

De rop på hårdare tag i skolan som hörs motverkar denna viktiga del i skolan. Det är inte genom ökad lagstiftning man kommer åt de disciplinära problemen. Som alltid är det lärarnas förmåga att leda och se eleverna som avgör lärandet. Rädda lärare har krympt sin förmåga att äga klassrummet. Denna rädsla måste aktivt motarbetas genom ett tydligt ledarskap både från huvudmän och rektorer. Det ska aldrig råd något tvivel om vad som får och inte får göras på skolan.

Media DN
Blogg: Om rätten att polisanmäla    
Källa:
Samuelsson, Marcus (2017) - Lärandets ordning och reda, Natur&Kultur

söndag 17 mars 2019

Pärlfarmen

Vajande palmer och turkosblått vatten i lagunen till en söderhavsö, vem har inte drömt att var i detta paradis. Upptakten till berättelsen är just denna, med det mystiska avbrottet, när en båt kapsejsar på revet till en av öarna på Cook. Liza Marklund återvänder som författare efter den stora framgången med reportern Annika Bengtsson som huvudperson. Berättelsen är helt ny och skild från de tidigare böckerna.

Här möter vi en pärlfiskande fridykande flicka, från ön Manihiki, som tar hand om den skeppsbrutne svensken. Kärlek uppstår. Svenskens förföljare jagar ikapp honom efter några år på ön där en brutal berättelse tar sin början. Han förs bort och unge Kiona startar ett sökande efter honom världen över.

Brutala händelser går slag i slag när Kiona kommer till LA i sitt sökande. Där blir planerna ändrade efter en brutal misshandel. Sökandet fortsätter sedan i Storbritannien, Afrika och Europa. Allt kretsar kring pengar, våld, bildning och tro. Boken är tryfferad av frikyrklig tro och bibelberättelse. Det märks att Liza Marklund är uppväxt i en frikyrka, Evangeliska Fosterlanstiftelsen.

Trots sina 530 sidor är boken en bladvändare och en storlagen berättelse långt bort från de alster Liza Marklund tidigare skrivit.        

måndag 11 mars 2019

Betygsinflation och verkligheten

Skolverket har undersökt betygssättningen i årskurs 9 mellan elevgrupper och skolor. Två skillnader har studerats. Först skillnaden i betygssättning mellan olika elevgrupper. För det andra skillnader i betygssättning mellan olika skolor.

Analysen visar att det är små skillnader mellan de olika variablerna:
  • Elevens kön (flicka eller pojke).
  • Elevens migrationsbakgrund (utlandsfödd eller född i Sverige).
  • Elevens socioekonomiska bakgrund (ett socioekonomiskt index som baseras på föräldrarnas utbildningsnivå, inkomst och grad av bidragstagande).
Den skillnad som finns är att flickor och utlandsfödda gynnas, men skillnaden är små för betygen. Ser vi till socioekonomiska bakgrunder visar analysen inga märkbara skillnader alls i betygssättningen. Notera att det i debatten förekommer en annan uppfattning än vad analysen ger vid handen.

Med den nya bestämmelserna, sedan 29 juni 2018, ska de nationella provens särskilt beaktas vid betygssättning. Det gäller dock inte att betygssättningen ska knytas till enskilda elever. Utredningen skriver:
Det finns alltså ingen självklar överensstämmelse mellan betyg och provbetyg för en enskild elev. Det är fullt rimligt att läraren bedömer att betygsunderlagen vid en samlad bedömning ger skäl för ett annat betyg än vad eleven fått på det nationella provet. Det innebär att det inte är möjligt att använda de nationella proven som en indikator på likvärdig betygssättning för enskilda elever. (s 13).
Däremot är det på den aggregerade nivån jämförelsen ska göras.

Analysen visar stora skillnader mellan olika skolor. Här bedöms inte bakgrundsfaktor hos elever utan bara skillnaden mellan skolor. Här har en mängd faktorer avgörande inverkan som hur lärarna likvärdigt sätter betyg. Finns en kollegial samsyn eller inte nationellt för en likvärdig betygssättning.

Därtill är det intressant att beskåda resultatet i nedanstående figur.
Debatten om betygsinflation fokuseras kring att det är mer drivkrafter i fristående skolor att sätta högre betyg än vad provbetygen ger. Skolverkets analys i rapporten säger att den finns. Dock slår rapporten fast att skillnaden mellan kommunala och fristående skolor är liten, endast omkring 1,5 procent av de totala skillnaderna i betygssättning förklarass mellan skolor. Anledningen är att andelen elever i fristående skolor är låg, endast 16 procent av hela populationen skolor.

Skolverket undersöker också ett annat populärt diskussionsämne, lärares behörighet. Här förfäktas att fristående skolor har stor andel obehöriga lärare och därmed grogrund för betygsinflation. Skolverket skriver i rapporten följande:
Hypotesen bekräftas – för flertalet ämnen så är betygssättningen i förhållande till de nationella proven mer generös för skolor med en lägre lärarbehörighet, men betydelsen är mycket liten. Det gör att skillnaden i lärarbehörighet mellan skolor endast kan förklara en bråkdel, cirka 0,5 procent, av de totala skillnaderna i hur skolorna sätter betyg i förhållande till resultaten på de nationella proven. (s 33)

Slutsatsen av Skolverkets utredning är att det finns skillnader i betygssättning och att de är små.

Källa:
Rapport 475, 2019 - Analyser av likvärdig betygssättning mellan elevgrupper och skolor, Skolverket.   

onsdag 6 mars 2019

Digitaliseringen och jobben

Framtiden är här. Digitaliseringen och den dit hörande artificiella intelligensen kommer att skapa nya jobb. Frågan är hur de kan förändra barns möjligheter och för den delen även vuxna i deras yrkesliv. Säkert på många sett. Idag finns redan jobb som för tio år sedan ingen hört talas om.

I mitten på 1990-talet skrev jag boken "Tjänstekvalitetens hörnstenar". I den utgick jag från logiken i hur tjänster uppstår och vilket kundperspektiv som finns. Bilden nedan beskriver schematiskt skillnaden.
Den standardiserade tjänsten bygger på att kunden köper en på förhand upprättad specifikation (VAD). Icke standardiserade tjänster bygger på aktiv medverkan av kunden i utformningen av specifikationen. Den första tjänsten går att göra oberoende av mänsklig medverkan på leverantörssidan. Här kommer den stora jobbändringen att ske med automatisering via artificiell intelligens (AI) där jobb kommer att försvinna vi känner idag.

Med detta som utgångspunkt och Max Tegmarks bok Liv 3.0 är det intressant att se vad det är för några yrken som man bör satsa sin utbildning på. Han ställer tre frågor:
  1. Kräver det att man interagerar med människor och använder social intelligens?
  2. Inbegriper det kreativitet och att komma på smarta lösningar?
  3. Kräver det att man arbetar i en oförutsägbar miljö?
Om man kan svara ja på alla frågorna desto bättre ser yrkesvalet ut. Det är alltså tjänster byggda på icke standardiserade innehåll som kommer att löna sig att utbilda sig inom. Några sådana yrken är lärare, sjuksköterska, läkare, tandläkare, forskare, entreprenör, programmerare, ingenjör, advokat, socialarbetare, präst, konstnär, m fl.

Samtidigt kan man fundera över om vi har rätt utbildningssystem för att möta framtidens utmaningar. Utmaningen för politiken blir att kraftigt investera i forskning, utbildning och infrastruktur. Det gör att dagens utbildningssystem inte riktigt platsar i framtiden. Vår nuvarande modell med tio till tjugo års utbildning följt med fyrtio års specialiserade arbeten inte riktigt platsar.

Säkert behöver en varvning av arbete och utbildning. Framtiden kommer säkert att kräva byte av inriktning på arbetet, där individen arbetare några år för att återvända till skolbänken, för att sedan arbete med något nytt några år.

Därför är det intressant att följa den något missvisande debatten om skolan och digitaliseringen. Många är fördomarna och missuppfattningarna. Här ett intressant inslag från Nyhetsmorgon om detta med en diskussion mellan Karin Nygårds och Torkel Klingberg.
Hur vi än ser på digitaliseringen och AI är den redan här. Ju fortare vi börjar diskutera hur detta kommer att påverka vår omgivning och möjligheter till framtida yrken har både politiker och skola en viktigt uppdrag att se till att inte ytterligare generationer hamnar efter.

Källor:
Danielsson, Roger J (1995) - Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur (s 71-74)
Tegmark, Max (2018) - Liv 3.0, Volante (s 161-163)

måndag 4 mars 2019

Närhetsprincipen hinder i skolvalet

Närhetsprincipen är ett effektivt hinder för skolvalet. Elever bör ha samma möjligheter att välja skola utan att ha föräldrar som är systemsmarta. Ett intressant förslag har tagits fram av Socialdemokratiska ekonomiklubben på Handelshögskolan i Stockholm.

Den bygger på fyra förslag till reformering av skolvalet för förskolan och grundskolan. I stort bygger den på att kommunerna fråntas rätten att bygga egna system och att en digitalplattform skapas med en regional skolmyndighet. Man formulerar förslaget i punkt fyra på följande vis:
Inför lagstadgat ansvar för regionala skolmyndigheter och huvudmännen att både beakta familjers önskemål och verka för en minskad skolsegregation. 
För att detta ska bli verklighet måste närhetsprincipen skrotas eller att skolor delas upp i de olika stadier den består i så val sker vid varje förflyttning uppåt i systemet. Vilket man än väljer att införa är det två saker som måste lösas utöver själv grunden för valen.

Den första är hur skolan ska finansieras. Är det så att dagens skolpeng ska bevaras eller finns andra sätt att betala för skolplatserna. Idag är skolan intäktsneutral, på så vis att priset på eleven är lika oavsett om det är en offentlig skola (kommun, landsting, stat) eller enskild skola (privata, idéburna). Hur man än väljer finansieringsform ska den vara konkurrensneutral.

Den andra frågan är på vilket sätt ska systemet kunna garantera att skolor håller måttet så att man inte väljer skolor med stora problem. Idag vet vi att ca 20 procent av svenska grundskolor har problem med sitt uppdrag, att se till att elever får den skolunderbyggnad som krävs för ett livslångt lärande. Bland det sista Ibrahim Baylan gjorde som skolminister var att ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett instrument för att vaska fram bra skolor. Detta mynnade ut i att Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ), i Göteborg, fick uppdraget att årligen vaska fram föredömen på skolutvecklingsområdet genom Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola.

Denna bygger på SIQ-modellen och har som vetenskapliga grund i internationell forskning kring verksamhetsutveckling och en internationell utvärderingsskala av 1000 poäng. Genom denna skala kan man bestämma och ranka skolor efter dess kvalitet. Ett kvalitetsregister som kan ge en grund för skolvalet. För att detta skulle kunna vara ett underlag behövs säkert en annan utformning där utvärderingen digitaliseras och drivs av den regionala myndigheten i samarbetet med SIQ eller annan aktör.

Kan man lösa dessa två frågor bedömer jag förslaget från S ekonomiklubb genomförbart med minskad risk för segregation och ökad likvärdighet i skolan.

Media SvD
SIQ - Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola
Pluraword - Blicka inåt

lördag 2 mars 2019

Sekulärt förtryck

Sekulärt förtryck har funnits i alla tider, även i Sverige. Under den kristna eran och speciellt inom frikyrkligheten skulle kvinna täcka sitt huvud för att dölja håret. Speciellt den kvinnliga delen av strängmusiken. Bilden ovan är tagen i Skövde 1962, ur boken om Pingströrelsen.

Ser jag tillbaka på uppväxttiden var hattarna med på scenen en bit in på 1970-talet. Det var först när Jesusfolket från Kalifornien kom till Sverige som klädstilen ändrades och huvudbonaden åkte av. Historisk är det bara 47 år sedan det blev omodernt. Samtidigt var det en form av sekulärt förtryck mot de frikyrkliga under slutet av 1960-talet. Spott å spä fick många utstå för denna "religiösa" klädnad. Lika mycket som dagens okunniga rop på att slöjan ska kastas av i det svenska samhället.

Eli Göndör har skrivit en krönika i Smedjan förtjänstfullt om det sekulära förtyckte. Han skriver:
Det stämmer att kvinnor har tvingats och fortfarande tvingas att bära huvudduk av både regimer och familjer i olika delar av världen, och att människor flytt till Sverige för att slippa religiöst förtryck. Men det glöms ofta bort att människor också har flytt till Sverige för att slippa sekulärt förtryck. Just sekulärt förtryck är en central del av många länders historia varifrån människor kommit till Sverige. I Mellanösterns sunnimuslimskt dominerade länder har islam inte bara varit ett uttryck för religiositet i form av tro, introvert fromhet eller religiösa ritualer och traditioner. Det har också fungerat som opposition mot sekulärt förtryck.
I veckan som varit har jag i ett sammanhang upplevt just detta med sekulärt förtryck i diskussioner kring slöjan. Många i majoritetssamhället förfäktar, i jämställdhetens namn, att kvinnor från dessa länder som haft ett sekulärt förtyck ska kasta slöjan. De svenskar som tror att friheten ligger i att kvinnan kastar slöjan gör sig skyldiga till att betrakta kvinnan som menlösa våp. Eller för att uttrycka sig enligt Eli Göndör:
Av de hundratals kvinnor med huvudduk jag har intervjuat har jag kommit fram till att hundra kvinnor sammanlagt ger runt fyrtio olika svar på varför de väljer att bära huvudduk. De som hävdar att duken bara kan förstås på ett sätt och att kvinnorna därför gör det mot bättre vetande degraderar dessa kvinnor till viljelösa våp. De tillskrivs dessutom uppfattningar och idéer de aldrig gett uttryck för.
Oavsett vilken typ av slöja en muslimsk kvinna har på sig har det aldrig stört mig. I mina samtal har det inte funnits något undertgivenhet hos dessa kvinnor. Möjligen har det varit svårt att se ansiktsuttrycket hos de med burka. De andra kan med skiftande grad avkodas, allt från ögonens skiftning, hos de som har nikab, till de där ansikte syns.

När jag vid tillfälle utbildat personal på muslimska förskolor har jag diskuterat förhållningssättet till slöjan och barn. Övervägande delen av personalen är tydlig med att arbetar man med barn ska de ha möjligheten till att se ansiktet. Vanligast är därför hijaben.

Lika mycket som det en gång i världen var förkastligt, av majoritetssamhället, att förtycka kristna minoriteter, lika förkastligt är det idag att ropa på att slöjan ska kastas i jämställdhetens namn. Tänk på dessa meningar i Eli Göndör krönika, som i sin helhet kan läsas i länken nedan:
För den som vill knuffa muslimer i Sverige rakt in i famnen på radikala miljöer är således ett huvudduksförbud en utmärkt idé. Samhällsfientliga radikala grupperingar står på kö för att ta emot dem som skulle känna sig förtryckta av ett förbud, och samtidigt få sina egna vanföreställningar om västs muslimfientlighet bekräftade.

Media: Debatten om huvudduken missar sekulära regimers förbrytelser     

onsdag 27 februari 2019

Läsupplevelser, nya inblickar

Årets bokrea ger mig tre nya inblickar. Först om Kata Dalström. Om henne berättades det kort i essän över Branting. Får se hur radikal socialist hon var.

Den andra är inblick i dagens femton mäktigaste familjer. Noterar att få av de CH Hermansson skrev om på 60-talet finns kvar idag. De flesta är nyrika.

Sedan det här med familjehemligheter. Ska stifta bekantskap med Sven Stolpes barnbarn Alex Schulman och hans berättelse om sin mormors eskapader med Olof Lagercrantz.

Mycket spännande läsupplevelser blir det.

söndag 24 februari 2019

Monumentet Branting

Alla monument är ihåliga, även så Hjalmar Branting. Inte bara det som stor på Norra Bantorget utan lika mycket personen. I Lars Irhammar essä över Socialdemokratins förste ledar skrivar han följande:
Brantings många otrohetsaffärer, hans notoriskt katastrofala privatekonomi och hans ibland sviktande omdöme i personfrågor är några uppenbara svagheter. Man kan lägga till den bohemiska livsstilen med sena nätter och en ohälsosam kärlek till god mat och dryck. Branting var tydlig med vad han ville, men hade svårt att välja bort. Det gällde kvinnor, ovanor och medarbetare i ungefär lika mån.
I dag skulle han ha varit en omöjlig politikertyp. (s 120)
Hjalmar Branting föddes i en högborgerliga familjen i början av 1880-talet. Under hela sin livstid var han kvar där trots att han ledde Socialdemokraterna från dess start, som medlem nummer 1 i Stockholms arbetarkommun.

Under tiden 1920 - 1924 var han statsminister tre gånger, där till nödd och tvungen. Han gjorde sig inte känd som statsminister utan snarare andra viktig insatser utanför politiken. Bland annat som filantrop och journalist. Därtill en skicklig agitator, jämlik med mäster Palm.

Den kanske största insatsen gjorde han på det internationella planet som aktiv i NF - Nationernas Förbund efter första världskriget. Utöver detta har vi honom att tacka för demokratins utveckling i samarbete med liberalerna. Här speciellt i samarbete med Nils Edén och högermannen Carl Swartz.

Hjalmar Branting var även den som verkade för att ungtupparna till marxister inte fick något genomslag i Socialdemokratin. Under revolutionsåren 1917 - 1918 medverkade han aktivt att undanröja risken för en blodig svensk revolution i följdverkningarna av den Ryska revolutionen. Det var i den vevan partisplittringen kom, där dagens Vänsterparti bröts sig ur Socialdemokraterna.

Berättelsen om Hjalmar Branting är värd att läsa. Speciellt den som ingår i serien av Sveriges statsministrar under 100 år. Lars Irhammar har försök att porträttera person och inte politikern, eftersom det skrivit spaltvis om politikern Branting. Men fortfarande är han en gåtfull person som aldrig steg ned till arbetarklassen utan levde hela sitt liv i borgerligheten.        

lördag 23 februari 2019

Nybyggarsveriges ansikte


Hur mycket kan flykt och trauman gör för att skapa framgång. Uppenbarligen mycket. Idag skrev jag följande på min Facebook:
Detta är en del av Nybyggarsverige som jag brukar skriva om. En mycket lärorik historia om flykt och berikande av Sverige.
Jag har länge funderat över varför Sverige har så svårt för att lyfta när det gäller framgång och nytt entreprenörskap. Jag har ofta gått tillbaka till den jordmån som fanns för hundra år sedan när staten och kapitalet gick hand-i-hand och skapade det välstånd vi idag lever på. En nation, som bara är en procent av jordens befolkning, lyckades skapa genom en kombo av statlig infrastruktur och fritt ägande.

Då är det stärkande att lyssna till syskonen Saied och Mouna som kom från Iran som flyktingar. Båda har höga akademiska examina. Den ena docent i kemi och den andra läkare och hjärnforskare. Därtill är Saied en framgångsrik entreprenör och företagsbyggare. 

Tänk om Sverige skulle bli bättre att ta tillvara på den kraft som finns hos de som med egen kraft tagit sig till Sverige. Något ambitiöst finns det hos dessa människor som skulle ge den anda som behövs för att vidareutveckla svensk välstånd. Därmed inte sagt att det inte finns infödda svenskar som kan göra en liknande resa utan att behövt fly från något. Låt oss se till att politiken tar till sig berättelsen om Nybyggarsverige.

Klicka på länken och hör syskonens berättelse: 
Media Nyhetsmorgon

söndag 17 februari 2019

Vetenskap och sanning

Vetenskap och sanning är ett relativt begrepp. På min Facebooksida skrev jag följande på tal om vetenskap:
Även vetenskap är inte sann. Ordet replikerbarhet och mängdlära avgör resultatet. Statistik är den sköna konsten att bevis min sanning, inte generell sanning.
Skolan ska som bekant bygga på "vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet". Ibland funderar jag på hur det står till med sanningen i den pedagogiska forskningen. När pedagogisk forskning görs utifrån ett stort kvalitativt underlag, för statistisk analys, kritiseras den. Däremot forskning som har liten population för sina slutsatser höjs den till skyarna som sann. Man frågar sig varför detta förhållande finns. Är det mer ideologi än klinisk forskning som styr.

Hög tid att andra forskare gör replikerbara studier för att avslöja sanningshalten i de forskningsresultat som framkommit inom den pedagogiska forskningen.

Media SvD1, SvD2   

måndag 4 februari 2019

Varning på stan

Varning på stan, nu har jag uggla färdigt. En intressant bok han med det krulliga håret har skrivit. Det har givit några läsvärda stunder. Med en språkdräkt är det som jag för min inre röst hör Magnus sitta i huvud och berättat. En berättelse om pojken med myror i byxan.

Själv har jag fått ett ansikte på en ADHD-person. Magnus Uggla har gett ett ansikte till de här peronerna. Hur de tänker och hur de fungerar. Personer som avviker från vi normalstörda kan ha svårt för, men som mejslar ut begåvningar som är utöver det normala.

Därtill är boken en nedräkning baklänges från sidan 319 till 1. En berättelse om uppväxten i adelsfamiljen på Östermalm till en av vår tids stora rockmusiker. Hur den dysfunktionella familjen levde sitt liv. Resan ut till förorten och tillbaka till stan.

Om tonårens vedermödor med moppe, tjejer och musik. Till resan att bli en känd doldis. Det är först genom denna bok vi fått kommit familjen in på livet, men ändå inte. Berättelse är inte en vanlig memoarbok som tenderar att överdriva en persons insatser. Boken är en beskrivning av vad som både är bra och dåligt i det som är livet, alla dessa dagar staplade på varandra.

Boken är både en studie i svensk musikhistoria som en berättelse om en man och hans driv att komma fram. Hur rastlöshet drivit honom dit han är. Utan denna rastlöshet hade Magnus Uggla inte nått dit han nått och är den han är.

söndag 3 februari 2019

Ständigt denna segregation

Ständigt denna segregation. Kom att tänka på Ture Sventon och det ständigt närvarande Ville Vessla som stör tillvaron. Denna gången efter att sett alla inslag på nyheterna om skolan och segregationen. Segregation är när man delar upp befolkningen efter etnisk tillhörighet eller klasstillhörighet.

När jag växte upp på sextiotalet var den etniska uppdelning i Sverige näst intill obefintlig. Snarare var det klasstillhörigheten som segregerade samhället. Befolkningen var mer homogen än dagens Sverige. Då styrde närhetsprincipen alla undervisning om du inte hade råd att sätta dina barn på internat som Lundsberg, Solbacka, Gränna eller Sigtuna. Själv, som arbetargrabb, gick jag i samma klass som direktörsdottern eller barnläkarens son. Vi bodde i samma upptagningsområde till vår skola. Vi var jämställda i skolan. När skolklockan ringde ut gick vi var och en hem till sin bostad och klass.

Det mest uppenbara i diskussion och reportagen om skolans segregation är det som kallas närhetsprincipen. Bostadsorten är avgörande eller skolans upptagningsområde. Genom att skolor lokaliseras kring olika stadsdelar i städer och olika stadier blir segregationen uppenbar även om vi har ett fritt skolval. För att illustrera detta har SVT Stockholm beskrivet situationen med skolor i Mälarhöjden och Bredäng. Genom närhetsprincipen och att platserna i skolan är vigda för de som bor i området fungerar inte det fria skolvalet eftersom de kommunala skolorna är fulla. Detta är ett täcken på att bostadssegregationen styr (se länk). Enda möjligheten att bryta segregationen är att välja en fristående skola.

Hur vi än diskuterar frågan om skolpolitiken och de yttre omständigheterna är det skolsystemet som är problemet genom närhetsprincipen. Skolan kan inte självt åtgärda segregation. Det är andra samhällsfaktorer som måste till.

Frågan är nog att skolan självt måste börjas se till sin inre organisation och dess förutsättningar att lyckas med uppdraget. Här får tankar från fd rektorn, Hamid Zafar, Sjumilaskolan stå exempel på vad som är viktigt för att skapa en skola som fokuserar på kunskapsuppdraget (se länk Nyhetsmorgon).

Det som är viktigt är att skolan oavsett var den ligger fokuserar på att ge eleven kunskaper för att skaffa sig en egen frihet samt bli en samhällsmedborgare med värdegrund för ett demokratisk samvaro. Därför är det hög tid att skolan och dess rektorer och lärare bygger en inre organisation som ser till att eleverna har en framtid oavsett socioekonomisk bakgrund.

Media Nyhetsmorgon
Blogginlägg Pluraword
Förlåt att jag besvärar
Blicken inåt  

onsdag 23 januari 2019

Demokratins statsminister Edén

Hundra år efter demokratins genombrott i Sverige är det lärorik att läsa om historikern Nils Edén, som var statsminister 1917 - 1920. Han som liberal ledde en koalition mellan liberalerna och socialdemokraterna. En lysande statsminister och tämligen misslyckad partiledare.

Edén efterträdde Carl Swartz som statsminister 19 oktober 1917. Första världskriget var ännu inte slut. Revolutionen i Ryssland hängde tungt över Sverige, som hungersnöden. I den tiden tillträdde historikern den politiska scenen. En man med akademiska meriter och ett samlat verk om svenskt statsskick under 500 år meritlistan.

Reformregeringen han ledde skapade och medverkade till den allmänna rösträtten. Kvinnor och män fick lika rösträtt 1921, genom en grundlagsändring. Beslutet togs hösten 1918, men först genom den urtima riksdagen 1919 kunde reformen börja komma på plats. En av frågorna var röstningen till förstakammaren som byggde på kommunernas rösträtt. Här lades mycket arbete ned kring att omvandla kommunernas styre så demokratin fullt ut kunde skapas.

Revolutionshösten 1918 var också en del i det nya. Här kom alliansen mellan liberalerna och socialdemokraterna att skapa förutsättningarna för att de revolutionära krafterna desarmerades. Det var genom partisprängningen i socialdemokratin som nuvarande vänsterpartiets bildades. De hade marxistisk revolution på agendan. Socialdemokratin övergav den revolutionära delen till förmån för en demokratisk samhällsutveckling byggd på parlamentarism. Här spelade Hjalmar Branting en stor roll.

Den tredje stora saken Nils Edén var involverad i var kommunalskatten och dess reformerande.

Man ska vara klar över att utan Nils Edén hade vi inte haft den demokrati vi känner. Han var den avgörande kraften för att etablera parlamentarismens spelregler. Värt att känna till i dessa dagar då det politiska landskapet famlar efter nya uttryck.    

söndag 20 januari 2019

Att vara eller inte vara - religiösa fristående skolor

Det nionde överenskomna området i JA handlar om en utredning av befintliga skolor med konfessionell inriktning ska kontrolleras bättre. En utredning ska först definiera avgränsningar.

De som trott att det snabbt skulle införas ett förbud mot fristående religiösa skolor får nog känna sig besvikna. Skollagen stipulerar redan idag hur skolans utbildning och undervisnings ska se ut 1 kap 6, 7 §§:
6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.
7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell.
Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.
I mitt tycke en rätt solklar definition på hur skillnaderna är. Allt som ligger inom timplanen i grundskolan ska vara icke-konfessionell. Problemet är möjligen på förskolan och gymnasieskolan som inte har lika tydliga avgränsningar som i grundskolan.

Sedan 1 januari 2019 har det tillkommit nya regler för de som driver fristående skolor. En ägar- och ledningsprövning ska ske för att starta och driva fristående skolor. Nu vill alltså JA göra något liknande för tillståndet att driva fristående konfessionella skolor. Liberalerna Roger Haddad skriver som ett förtydligande, efter hörande av Skolinspektionen i Utbildningsutskottet, följande:
Med tanke på återkommande uppmärksammade fall där man bedriver verksamhet som motverkar demokratiska värderingar och jämställdhet bland pojkar och flickor är detta inte tillfredsställande. Staten genom Skolinspektionen måste få en samlad bild av vilka skolor som har tillstånd och vilken verksamhet de tänker bedriva. Inte minst är det viktigt att veta detta för elever och föräldrar när man söker en skola. 
Den första delen av uttalandet, i hans debattinlägg i SvD, har ett vidare perspektiv som inte bara omfattar trossystem utan lika mycket om olika kulturella skillnader mellan olika befolkningsgrupper i Sverige. Så problemet är större än bara vilken typ av skola vi har.

Däremot är det inte fel att Skolinspektionen får tydligare regler att följa för att avvärja de övertramp som gjorts och görs inom vissa fristående skolor där trosfrågor blandats in i undervisningen. Samtidigt blir det en grannlaga uppgift att definiera vad som ska begränsa etableringsrätten.

Vilka religioner ska uteslutas. Är det alla eller ska bara några religioner diskvalificeras. Frågan är inte så enkel som Liberaler och Socialdemokrater vill göra den till. En annan fråga som också blir knepig är de skolor som redan finns. Expansion av skolan inom ett tillstånd, att bedriva skolan i en kommun, kan näppeligen hindras om den fristående skolan håller sig till regelverket. Problemet uppstår även för etablerade skolor som vill söka nytt tillstånd i en annan kommun. Troligen skulle dessa skolor inte få tillstånd att starta skolor på annan ort. Vad händer då om föräldrar av olika anledningar vill sätta sina barn i en religiös fristående skolor. Kommer det bli som under ofria tiden när närhetsprincipen gällde, att föräldrar som kunde flyttade när den skola de vill att barnen skulle gå i.

Frågorna är många och inte helt enkla att lösa med ett penndrag. Ska bli spännande att se vad denna utredning kommer fram till för att realisera denna nionde överenskommelsen om skolan i JA.

Media SvD

Källor:
Skollagen (2010:800), 1 kap 6, 7 §§
Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet,
Liberalerna och Miljöpartiet de gröna    


lördag 19 januari 2019

JAs skolpolitik

Januariavtalet (JA) har nio områden som ska påverkar politiken inom skolområdet. Enligt JA är de övergripande ambitionen:
Sverige ska ha höga ambitioner som en kunskapsnation. Vi står för en kunskapsskola som sätter den enskilda elevens kunskaper och ansträngningar i fokus. En politik ska föras som förbättrar skolresultat, stärker ordning och reda i klassrummen och ger mer likvärdiga förutsättningar för alla elever att klara skolan.
En ambition som ingen kan ha invändningar på, om jag uppfattar skoldebatten rätt. Det intressanta är sedan vilka nio områden som kommer att påverkas. Dessa är:
  1. Förbättra kunskaperna i skolan.
  2. Skolor som vill ska kunna införa betyg från årskurs fyra.
  3. Tioårig grundskola.
  4. Ge rätt stöd i tid.
  5. Skapa studiero.
  6. Ge likvärdiga förutsättningar.
  7. Nya betyg i gymnasieskolan.
  8. Reformera lärarutbildningen. 
  9. Ett etableringsstopp införs för fristående grund- och gymnasieskolor med konfessionell inriktning.
Varje enskilt område kan vara på sin plats att kommentera för sig. Jag väljer denna gång att stanna för den hetaste frågan, kunskaper i skolan. Sedan en tid tillbaka har lärare möjligheter att ge sin synpunkter till Skolverket på deras arbete med att förbättra kunskapskraven i läroplanen.

Enligt JA ska politiken nu med krafttag ägna sig åt något liknande. Läroplaner och kursplaner ska revideras med inriktning mot kunskap och faktakunskaper med betoning på uppmuntran till flit och ambition. Hur nu man skulle kunna ändra elever flit och ambitioner genom nya läroplaner är för mig en gåta. Är det inte något som händer i relationen elev och lärare. JA har bestämt sig att ge ett utredningsuppdrag åt Skolverket under hösten 2019. Är detta en överprövning av politiken av myndighetens nuvarande arbete?

Ytterligare en underlighet i det här med förbättrade kunskaper i skolan. Som bekant tog Skolinspektionen till storsläggan mot Botkyrka och Storvretaskolan genom en tvångsförvaltning för att rätta upp trygghet och studiero. I JA skriver parterna att de ska utreda möjligheterna att stänga skolorna, både fristående som kommunala, med lagstiftning från 1 januari 2022. En tydlig skärpning av Skolinspektionens uppdrag som kommer att överpröva de ca 20 procent skolor som är dåliga enligt deras tillsyn. Här utökas Skolinspektionens makt genom att inte bara ha rätten att dra in tillståndet för fristående skolor utan även överpröva kommunala huvudmäns rätt att driva skolor. En ytterligare begränsning av det kommunala självstyret.

Därtill ska lika villkor gälla för skolor oavsett det är fristående eller kommunala. Nu gäller att högre kvalitetskrav ska gälla i stället för vinstjakt. En utredning ska tas fram om kvalitetskrav från nästa år och vara färdig 2022.

Betygsinflationen ska även den sättas under lupp. Här föreslås externa examinatorer och ge lärarna bedömningsstöd för att betygen ska vara rättvisa och likvärdiga i hela landet. Därtill ska nationella prov digitaliseras och rättas central. Skolverket ska få ett uppdrag om detta hösten 2019 för att stärka likvärdigheten och attraktionskraften i läraryrket.

JA har fångat upp mycket av den skoldebatt som finns om frågorna som likvärdighet, faktakunskaper, betyg och dåliga kunskapsresultat. Frågan återstår om dessa ändringar av skolsystemet kommer att gå i den riktning som JA vill och om det kan skapa borgfred i skolpolitiken. Senast om 2022 vet vi.

Källa:
Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet,
Liberalerna och Miljöpartiet de gröna, januari 2019. 

torsdag 17 januari 2019

Loppcirkus med dunder

Efter 129 dagar har vi fått en statsministerkandidat som kommer att tolereras av riksdagen, Stefan Löfven. Fram till denna punkt har vi haft åskvädret Jonas Sjöstedt dundrande fram att V inte skulle släppa fram Stefan Löfven. Normalt brukar Herr Sjöstedt ha en mild framtoning, inte denna gång. Man kunde tydligt se på hans kroppsspråk att något inte var som vanligt. Trots denna åska består överenskommelsen.

Hur kommer det nu gå för Stefan Löfven när han blir direktör över en loppcirkus? På ledarsidan i DN skriver man om Herr Sjöstedt misstroendelöfte:
Jonas Sjöstedt hotade med ett misstroendevotum om regeringen lägger förslag på förändringar av hyresregleringen och arbetsrätten. Men för att ett sådant ska lyckas krävs inte bara att M och KD bestämmer sig för att rösta bort en statsminister för att denne liberaliserar svensk ekonomi. Det krävs också att V gör en annan bedömning än den här veckan – och hellre röjer väg för en M-regering som är beroende av SD än låter en S-regering fortsätta regera.
Så hur ska man se på den stygga loppan, var tar han vägen?
Aftonbladet tar upp det här med Stefan Löfven och de oförenliga kraven baserat på den sammansättning riksdagen har:
Allt sammantaget, förutsättningarna de kommande åren är som att försöka styra en loppcirkus.
Samtidigt går vi in i ett förändrat politiskt landskap. Alliansen är slagen i smulor. Moderaterna är nu ledare för den konservativa oppositionen. Stefan Löfven har lyckats med sitt mål att bryta upp blockpolitiken och ser ut att kunna bilda en regering. Att få jobbet gjort kommer innebära stor show i manegen, och att beta av utmaningarna en i taget.
Så vi kommer att få en spännande period i riksdagen, för det är där politiken kommer att styras, inte i Rosenbad, som förr. Så frågan är vem kommer vara den stygga loppan och vart tar hen vägen.

Onekligen kommer det blir spännande politiska tider innan ordinarie val 2022. Med intresse sak jag följa och se hur duktig Herr Löfven är som direktör för loppcirkusen på Helgeandsholmen.

Media AB, DN
  

fredag 4 januari 2019

Snabbkurs i att hantera särskilt begåvade barn

Mycket kan sägas om de särskilt begåvade barnen och deras tid i förskolan och skolan. Inte är den så bra alla gånger. Missförstådda och lite eljest är dessa barn.

I bifogad länk har du en intervju med Mona Liljedahl om förutsättningar för dessa barn i förskolan och skolan. En snabbkurs för både föräldrar och professionen i förskola och skola.

Särskilt begåvade intervju med Mona Liljedahl.

torsdag 3 januari 2019

Höjd utbildningskvalitet - regelbunden kvalitetsgranskning

Skolinspektionen har sedan hösten 2018 börjat med regelbunden kvalitetsgranskning i syfte att höja utbildningskvaliteten i svensk skola. Tanken är att ge en nyanserad återkoppling för de skolor som ligger ovanför lagens krav. Skolinspektionen kommer då att titta på det som är bra och det som behöver utvecklas hos dessa skolor.

Fyra områden kommer att granskas i de regelbundna kvalitetsgranskningarna:
  • Rektors ledarskap
  • Undervisningen
  • Trivsel och studiero
  • Bedömning och betyg
När Skolinspektionen valt områden har man utgått från vad forskningen pekar ut som viktiga för framgångsrik skolutveckling och beprövad erfarenhet.
Skolinspektionen kommer inom varje område bedöma hur skolorna uppnår kvalitetskriterierna i tre olika nivåer:
  • I hög utsträckning
  • I flera delar, men utvecklingsområden finns
  • I låg utsträckning
Blir skolan bedömd i de två senare får de i beslutet att de ska visa hur skolan har arbetat med förbättringsåtgärderna.

De beslutsrapporter jag läst från dessa regelbundna kvalitetsgranskningar bådar gått för att skapa en kvalitativ förbättring av skolutvecklingen. Den ger många exempel till skolan på hur de arbetar och vad som behöver görs lite bättre än igår. Rapporten är även nyttig för externa läsare. Den ger impulser och tankar på hur rektors ledarskap kan utvecklas. Hur undervisningsmetoder och arbetssätt kan förbättras. Tips och tankar kring hur olika skolor löst det här med trivsel och studiero. Där även elevhälsan varit djup involverad i detta område.

Det mest intressanta är hur området bedömning och betyg kan utvecklas. Har kan man se hur olika skolor jobbar med validering av bedömning inom och mellan skolor. Hur man skapar gemensam bedömning och betygssättning. Hur olika skolor valt att arbeta med NP och dess rättning. Ett uppslag till många skolor bedömer jag det kan vara hur man professionellt ska utveckla sin egen bedömning och betygssättning utifrån lagkrav mm.

För mer information gå gärna in på Skolinspektionens hemsida.

Källa:
Konferensdokumentation "Skolinspektionens nya inspektionsmodell: Regelbunden kvalitetsgranskning", Lars Thornberg. Konferens 6 dec på Tieto



tisdag 1 januari 2019

Inifrån

Utifrån betraktade jag moderaterna under tiden efter valförlusten 2014. Att gå från ett regeringsbärande parti till opposition. Inte en lätt uppgift när hästarna bits i en tom spilta. Dessutom betraktade jag spelet utifrån och hur en kvinna kan klar jobbet som partiordförande för ett parti som är delat i minst två delar, liberal-konservativt och konservativt i traditionell höger.

När jag läst berättelsen Inifrån är det en duktig flicka som framträder. Som i varje stund i det offentliga livet måste leverera, i synnerhet om man är en statsministerkandidat. Inte lätt. Speciellt i tider med sociala medier. En mediebevakning som gått från 24 minuter till 24 timmar. Där man ständigt är påpassade. Och hur man hantera medier som offentlig person visa vi familjen. Familjen får alltid betala ett pris. Nu är det också i Anna fall så att det blir dubbelt eftersom David är en av landets större komiker. Man beundras över hur barn i sådana familjer växer upp med SÄPO-vakter och rörelser utanför hemmet. Hur journalister luskar reda på skyddat boende och står utanför dörren när dottern kommer ensam hem och tvingas möta dem.

En dimension till är hur journalister är funtade. Vad driver dem att söka lik i garderoben? Vad får de ut av sitt ränksmideri? Man måste som offentlig person säkert ha tjock hud. Därtill undrar man varför outfit och annat är viktigt att kommentera och inte sakförhållanden.

Om en kvinna säger ifrån och driver en hård debatt betraktas hon som en bitch. Gör en man samma sak är han en kraftkarl.

Samtidigt ger boken en inblick i räksmideriet i en idel organisation. I och för sig har jag egna erfarenheter från förtroendeposter i föreningar och de maktkamper som sker där. Där sker det dock i en mindre krets utanför offentligheten. Här är cirkusen i det offentliga. Undra hur många ränksmidare som önskat att Anna inte skrivit sitt politiska testamente.

En berättelse som ger både förklaringar och inblick i en värld på toppnivå i politiken, medan vi själva har ett utifrån minne.