Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 25 september 2019

Sveriges mäktigaste familjer

Konsten att förstå Sveriges välstånd är berättelsen om de 15 rikaste familjerna. Om deras företag. Människorna av kött och blod. Pengarna de förvaltar och utnyttjar för tillväxt. Det som kännetecknar dem är långsiktighet.

Ägare av kött och blod är en ovanlig företeelse i Sverige och framstår i kontrast tmot det ansiktslösa fondkapitalet som ett bättre alternativ. De senare sysslar med kvartalsekonomi som inte tillför något värde för företag och sysselsättning.

När C H Hermansson skrev sin klassiska bok om de 15 familjerna befann sig Sverige i en annan tid väsensskilt från dagens Sverige. Landet hade en liten, sluten ekonomi med fast växelkurs. Utländskt ägande på Stockholms fondbörs var starkt begränsat. Hotet kom från samhällsklimatet och den höga skattenivån som gjorde så gott som alltid successionen omöjlig.

De 15 familjer som CH skrev om på 1960-talet har blott fyra familjer överlevt. Där dock bara två finns med på listan över dagens 15 största miljardärerna. Ursprungligen på 1960-talet var det följande familjer som ägde makten:
Wallenberg, Söderberg, Wehje, Johnson, Bonnier, Kempe, Klingspor, Jeansson, Dunker, Broström, Schwartz, Hammarskiöld, Jacobsson, Åselius och Thorne-Holts.
Femtio år senare är det följande familjer, i fallande förmögenhetsordning, som är det mäktigaste:
Wallenberg, Kamprad, Rausing, Persson, Olsson, Lundberg, Ax:son Johnson, Schörling, Paulsen, Maersk Uggla, Douglas, Hult, Lundin, Bennet och Stenbeck.
Av dessa har fem start med två tomma händer och byggt upp förmögenheterna. Dessa är Schörling, Douglas, Hult, Bennet och Kamprad. De andra har byggt upp dem som andra generationen. Dit hör Rausing, Persson, Olsson och Lundberg. Övriga har "gamla" pengar bakom sig. Familjen Wallenberg tillhör en klass för sig. Där styr kusinerna i den femte generationen via de mäktiga familjestiftelserna.

Boken ger en förståelse för hur viktigt det är för ett land att ha ägare av kött och blod. Det gäller att inte göra om samma misstag som man gjorde på 1970-talet när företagarna flydde landet. Då var det knappast värt att driva och äga företag i Sverige.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar