Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 30 oktober 2014

Spelar ingen roll

Synen på lärandet avgör om det blir något lärande. Denna fundamentala insikt borde finnas hos skolpolitiker och andra debattörer. Med andra ord vad har samhället för bildningsideal. Bildningsidealet har varit på undantag under många år till föremål för demokratisk fostran. Samtidigt som individualismen slagit över i egoism trots fokus på gruppen sedan 70-talet. Det kollektiva ansvaret i gruppen har inte stått högt. Ett undantag ser vi i hyllningarna till Klas Ingesson efter hans bortgång. Se nuet och ha blicken framåt för laget.


Inger Enkvist berör lite av detta i sitt inlägg om studier:
Lärdomen från detta är att när elever inte tar studierna på allvar, hjälper alltså varken pengar, stödundervisning eller förlängd skolgång. Just de åtgärder som den nya regeringen nu vill satsa på.
Dagens problem kan beskrivas som att det nu finns många fler elever än tidigare som menar att ”det spelar ingen roll”.
Detta faktum har inte nya regeringen tagit in i sina lösningar för en framtida skolpolitik. Man tramsar med förslag om mindre klasser, lärartäthet och mer pengar. Inget av detta har stöd i forskningen. Det viktiga är att utgå från de förslag som Kungl. Vetenskapsakademiens arbetsgrupp Framtidens skola ger:
  1. Ha inte bråttom - lyssna på professionen
  2. Satsa på högkvalitativ utbildning av lärare
  3. Stimulera kollegialt lärande
  4. Förbättra lärarnas status
  5. Förbättra likvärdigheten
Problemet med politiken är att förslagen inte bygger på evidens utan på olika partiers tyckande. Därför borde det i det politikska systemet bildas en borgfred som i Finland över vad som den politiska nivån ska och kan påverka. Idag är det mest oreda den skapar. Här är ordet TILLIT det stora problemet. Tilliten saknas både från politiker som lärare på varandras förmåga att skapa en lärande skola.


Tredje punkten ovan kan man fundera mycket kring. Höstlovsveckan är den vecka då många lärare åker på olika typer av kollegialt ordnande konferenser som Skolforum, m fl. All den kunskap de super in under dessa arrangemang blir oftast egen förstärkning för redan frälsta. Dessa samanslutningar fungerar som gamla tiders väckelsekonferenser i frikyrkligheten. Den stärker den egna tron men ger ingen tillväxt av nya själar.


Kollegialt lärande måste börjar i den egna skolan utifrån de behov som finns där. För enda sättet att lyckas förändra kulturen är att hårt börja ifråga sätt den lärmiljö som finns på den egna arbetsplatsen. Här har rektorer en avgörande roll. Hur mycket stimulerar rektor det pedagogiska samtalet? Har skolan lärare med trovärdighet? Hattie noterar just att detta är en av de avgörande faktorerna i studieprestationen. Enligt Hattie har detta ett determinantvärde d = 0,90. Samma som den formativa bedömningen. Satsa istället på ett behovsstyrt kollegialt lärande i den egna skolan.


Sedan det här med likvärdigheten. Vad menas med att förbättra likvärdigheten? Är det en tanke om att alla skolor ska sträva efter likhetsprincipen som gällde under den regelstyrda skolans tidevarv? För i den mål- och resultatstyrda skolan vi idag har omfattas likvärdigheten av de nationellt fastställda målen (1 kap 9 §). Med andra ord har staten bara sagt VAD som ska styra likvärdigheten inte HUR det sker. Det är upp till varje enskild skola och dess rektorer och lärare. Därför blir det här med likvärdighet så förrädiskt när man ska försöka skapa någon form av likformighet.


Utöver detta måste vi återskapa en syn hos dagens elever att skolan spelar roll. Här har föräldrar en viktig roll. Bry er om barns lärande och att det avgör framtiden. Det är trots allt bara två procent av livet man går i skolan. Utan de basala färdigheterna kommer man inte långt i resten av livet.


Media SvD1, SvD2    

tisdag 28 oktober 2014

Underkänt om betygen

Ledaren i Expressen tillhör avdelning anekdotiska. Bara den mest tävlingsinriktade skulle få för sig att hitta på att återinföra det relativa betygsskalan. Om vi pratar betygshets och stress, ja inför den betygsskalan. Men ha klart två saker. Den mäter inte kunskaper som somliga tror, utan bara hur duktig man varit på att manipulera systemet. För det andra vad gör vi med alla begåvade som inte får femmor för att systemet inte tillåter det.


Någon sans måste betygsdebatten ha. Grundskolan har aldrig haft underkänt i sin betygsskala förens för tre år sedan. Enklast sättet att åtgärda betyget F är att inte åsätta det ett meritvärde på 0. Men det är att snedda problemet.


Samtidigt är det viktigt att en översyn ser till att värdeorden i betygskriterierna tas bort. Den ger osäkerhet och tolkningsutrymme som är onödiga. Kriterierna måste vara mer distingta än vad Skolverket lyckades med för tre år sedan. Där bör stöten sättas in.


Ytterligare en vikt fråga att ta i är lärarnas bedömningskompetens. Där finns mycket övrigt att önska. Här borde lärarna årligen kalibreras i ämnes- och bedömningskonferenser.


Mycket kan förbättras, men dit hör inte att återinföra det relativa betygssystemet.


Media: Expressen 

söndag 26 oktober 2014

Kod del i lärandet

En liten pamflett så här på söndagen. Skolan har genom tiderna förändrat sig vart efter tekniken gjort sina intåg. Trots motstånd från lärarkår har det till slut utnyttjas i lärande syfte. Idag sitter man inte och hand räknar komplicerade matematiska formler utan låter datorerna göra hantverket.


De senaste åren har sociala medier totalt satt vårt sätt att kommunicera på ända. Idag är det självklarhet att använda bloggar, Facebook, Instagram och Twitter. Både för att sprida bilder i form av "Kodakmoment" och för att få kompetensutveckling på olika former av bloggar. I det digitala samhället gäller det att inte skapa utanförskap. Dagens unga ska inte behöva bli digitala invandrare som deras föräldrar. Att lära sig kod är lika viktigt som atomer.


För övrigt är lärarna skolans viktigaste resurs, då är det dags att skaffa sig kunskap om det digitala samhället och ha kod på schemat för eleven. Kolla gärna följande länk från Karin Nygårds föredrag på Dataföreningen.


Källa: Dataföreningen

fredag 24 oktober 2014

Återställare som river sönder

Magdalena Andersson har visat sig kort i rocken. Budgeten hon lagt som proposition på riksdagens bord är en återställare med kraftig vänstersväng. V har fått ett stort inflytande trots sin futtiga 5,7 % av valmanskåren. Här kan man verkligen prata om minoritetens diktatur när S+MP-regeringen fått lagt sig platt.


Budgeten river sönder jobblinjen och ersätter det med en bidragslinje. De goda gudarnas fe V har sätt till att skapa en tillväxt hämmande politik på tre områden: dyrare att anställa, mer bidrag genom att riva den bortre gränsen i sjukförsäkringen och att se till att äldres komptens inte utnyttjas efter 65.


Var det detta som medelklassen, man å hustru med två barn i radhus, förväntade sig av regeringsbytet. Troligen inte. De är djupt grundlurade. Återställarna till Perssonpolitik river sönder landet.


Media DN, SvD

onsdag 22 oktober 2014

Skolutveckling

Skolutveckling är samlingsnamnet för hur skolor ska bli bättre både i verksamheten som i pedagogiken. Navet i skolutvecklingen är systematiskt kvalitetsarbete. Sedan 1 juli 2011 är det en av uppgifterna förskollärare och lärare har i sitt uppdrag.


När det nu är ett krav på att förskollärare och lärare ständigt ska bli lite bättre i sitt yrkesutövande varje dag kan man fråga sig: har de kunskaper om det? Verkar lite si och så med det. Här finns ett gigantiskt utbildningsbehov om man ska leva upp till det lagen föreskriver. Med de sagt kan man börja fundera över hur börjar man med skolutveckling med hjälp av kvalitetsarbete.


Bästa sättet att börja är utifrån hur det ser ut i barngruppen respektive klassrummet. Utifrån vardagssituationen försöka skapa en struktur och arbetssätt som främjar att undervisningen blir lite bättre. Här finns många metoder att ta till. Det viktiga i arbetet är att skolutvecklingen utgår från de faktiska behoven. Behov som ska sippra uppåt till de nivåer i verksamheten som sitter på besluten om resurstilldelning. Inte tvärtom som det allt för ofta görs.


Om kunskapen om skolutveckling är lite si och så bland yrkesutövande förskollärare och lärare hur är den bland lärarstudenterna. Jessica Schedvin redogjord för frågan: Skolutveckling på schemat? med delfrågorna: hur ser det ut? och hur borde det se ut?


Svaret på första delfrågan var: nej vi har inget undervisning om skolutveckling på schemat. En skrämande brist i utbildningen inom ämnesområdet utbildningsvetenskap. Skolutveckling är avgörande för de utbildningsmetoder och insikter hur lärandet bäst går till. Därför borde lärarstudenterna både få teorin kring skolutveckling och "praktisera" den ute i verkligheten så de står rustade för sitt värv en dag.


En annan fråga som är avgörande för skolutveckling är svaret på frågan: Måste man göra som man alltid har gjort? Svaret är givetvis: NEJ. Trots det är det inte naturligt för lärare att ändra på sitt sätt att undervisa. Det har ju gått bra hittills så varför ska jag ge mig in i något som inte är beprövat? Här har vi det stora hindret för skolutvecklingen, ordet beprövad erfarenhet. En av kungsorden i skollagen 1 kap 5 §. Även om man ska utgå från beprövad erfarenhet är det inte liktydigt med att göra lika som alltid. Verksamheter som inte ständigt prövar sina metoder och arbetssätt överlever inte på lång sikt. Här kan vi nämna både kommunala och fristående skolor. Två kända kommunala exempel är Rosengårdskolan i Malmö och Jordbromalmsskolan i Haninge. Fristående skolor är JB-skolorna. Därför är det viktigt att ständigt ifrågasätta de beprövade erfarenheterna.


Låt skolutveckling genom ständiga förbättringar bli vardagsnära för att utveckla verksamheten. Ta sats i följande frågor:
  1. Var är jag och vart vill jag nå?
  2. Hur ska jag ta mig dit?
  3. Hur vet jag att jag är på rätt väg?
  4. Hur gör jag för att komma enklare och snabbare fram?
För att skolresultaten ska lyfta måste varje förskollärare, lärare, förskolechef och rektor medvetet varje dag ställa sig dessa frågor. Då får vi en skolutveckling värd namnet.      

lördag 11 oktober 2014

Kunskap är makt

Bildning eller kunskap? Man kan säga att det ena är större än det andra. Diskussionen om kunskapsresultat i skolan och bildningsnivån i samhället är två skilda saker. Däremot är bildning viktigt som grogrund för att skapa kunskaper. Enligt ordboken är bildning:
goda allmänna kunskaper på många områden.
Ellen Key lära ha sagt:
Bildning är det man har kvar när man glömt allt man lärt sig.
Om vi ytterligare gör en ordboksvandring definieras kunskap som:
välbestämd föreställning om förhållandet eller sakläge.
Med den definitionen kan man säga för att du ska förstå naturvetenskap måste du först kunna matematik för att förstå fysik, biologi och kemi. Som förlängning av den kunskapen kan du tillämpa detta i tekniken. Ta det fysikaliska och kemiska som påverkar fuktvandring i byggkonstruktioner. För att kunna beräkna fuktvandringen måste utnyttja differentialekvationer för att härled de formler som behövs för beräkningarna. Kunskapen ligger i grunden även på hur man tillämpar kemin för att kunna kombinera olika material. Man skulle kunna säga att man har ett antal ämneskunskaper som man kombinerar för att lyckas.


Ytterligare ett begrepp som florerar i dagens skolvärld är ordet förmågor. Man talar om analysförmåga, begreppsförmåga, metakognitiv förmåga, kommunikationsförmåga och procedurförmåga. Ordboksvandrar vi på ordet förmåga beskrivs den som:
möjlighet att utföra något, som enbart beror av inre egenskaper.
Plötsligt inställer sig en fundering. Om förmågan beror på oss som individer kan man funderar hur läroplansförfattarna och Skolverket tänkt när man kopplar fakta med förmåga. Vad händer om en individ inte har alla de ämnesförmågor som kursplanen innehåller? Är eleven evigt dömd att få ett betyg E om man t ex inte har analysförmågan? Intressanta frågor som jag inte förr tänkt på.


Allt nog, noteras kan att bildning är större än bara de kunskaper vi får till oss i skolan. Men en förutsättning för att kunna vara en civiliserad kultur. För att åter citera Francis Bacon:
Kunskap är makt.


Källor:
Wikipedia
Svensk Ordbok (1986) Esselte Studium
Danielsson, Roger J (1995) - Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur (sid 159-162) 

fredag 10 oktober 2014

Snälla lärare - en röst

Har funderat mycket kring varför man får olika svar från lärare på hur läraryrket ser ut. Lite av en ögon öppnar blev det när jag läste Leif Lewin rapport om kommunaliseringen. Han ställde den retoriska frågan:
Är lärare en profession i samma bemärkelse som läkare och advokater?
Svaret var: NEJ! Varför då? Jo, för att lyckas förklara måste man gå historiskt tillbaka. Två förhärskande lärarkulturer finns. Läroverkslärarkulturen sprungen ur den akademiska utbildningen. Där katederundervisning var given. Man förutsatte att elevunderlaget var de elever som ville vidare och hade förmåga till teoretiskt tänkande. Folkskolelärarkulturen sprungen ur lärarseminarierna med utbildning för att ge folkskoleelever sitt kunnande för ett vuxenliv.


Lärarskrået är med andra ord en semiprofession enligt Lewin. Manifesterad av de två lärarfacken. Därav förstår man de skilda ståndpunkterna när det gäller vad som är finare och mer krävande än att vara utbildad förskollärare eller grundlärare. Samtidigt synen på statlig skola eller inte. Det är märkligt att ämneslärare, som mentalt fortfarande anser sig vara läroverkslärare, fortfarande 20 år efter kommunaliseringen strävar att få tillbaka sin lönereglerade statliga lönesättning.


En annan fråga som lyser fram i Lewin utredning är hur framtagandet av läroplanerna fortskred. Ungefär 1000 lärare och forskar ingick. Projektledarna fick tydliga problem med dessa två lärarkulturer när man skulle enas om innehållet i läroplanerna. Den ena van vid betyg och bedömning den andra i avsaknad av samma. Resultatet blev att makten övertogs av staten i nya betygssystemet. Lärarna berövades makten över bedömning på så vis att de själva inte kan sätta betyg godtyckligt. De måste vara en översättare av vilka kunskapsmål eleven uppnår i förhållande till givna betygskriterier och nationella prov för nivåbestämning.


Frågan inställer sig samtidigt med följande rader ur regeringsförklaringen 141003:
Förvaltningspolitiken och myndighetsstyrningen prioriteras upp. Professionerna i den offentliga sektorn behöver stärkas. Nya styrmodeller som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor ska utvecklas.
Hur ska denna modell bli framgångsrik för att skapa en lärandestyrning byggd på systematiskt kvalitetsarbete med utvärderingar och förbättringar i en tvådelad lärarkultur?

Källa: Staten får inte abdikera - om kommunaliseringen i svensk skola (SOU 2014:5)


söndag 5 oktober 2014

Djup mittenfåra

Svensk politik har cementerats i en djup mittenfåra. De påstådda vänstersvängen i svensk politik blåste över mittenfåren i hög hastighet. Åter, det var efter en helt annan skala väljarna valde, det blev mellan rosa och brunt. En värderingsskala i enfrågeformat.


Löfven kommer att få svettiga fyra år om han ska lyckas manövrera politiken på Helgeandsholmen. För från Rosenbad kommer inga förslag som ska sy ihop det som enligt S gått sönder i landet. Regeringsförklaringen är ett under av otydligheter och luftpastejer som inte har ett reellt politisk innehåll för att t ex komma till bukt mot skolans problem, tillväxten och välfärden.


Det stora eller mest flagranta i S politik är företagandet. Endast på tre ställen i regeringsförklaringen nämns grunden för jobbskapandet. Mycket märkligt med en statminister som levet sitt vuxna liv i den sektor som skapar välståndet. Alla frågor som har med jobbskapande och välstånd har han parkerat i råd eller kommittéer. I dessa organ är det bara ord som produceras antingen för att lägga ned besvärliga frågor eller att tillfredsställa något särintresse. Men verkstad blir det inte.


De närmsta fyra åren kan bli förlorade år för att skapa den förändring som behövs i landet. I ärlighetens namn har varken Alliansen eller den nya S+MP regeringen presenterat en ny bild av det framtida Sverige. Var finns Nybyggarlandet Sverige i den politiska kartan?


Media DN, SvD  

torsdag 2 oktober 2014

Vänteläge i skolpolitiken

Skolpolitiken kommer med stor sannorlikhet att hamna i ett förlamande läge. Ibrahim Baylan är inte precis känd för att vara handlingskraftig. Lika lite som magister Fridolin. Gång på gång görs felgrepp från den tillträdande regeringsalliansen i skolfrågor.


Är det inte S förslaget med obligatoriskt gymnasium så är det nu MP om borttagen läx-rut. Dessa två frågor finns inte politisk majoritet för i riksdagen vad jag kan se. Samtidigt blir man förvånad av de sänkta kraven på behörighet. Att bromsa lärarlegitimationen är en konstig signal. Även om jag personligen tycker att den är missriktad i sig.


Om vi för en stund stannar vid lärarlegitimationen säger den inget om lärares yrkesduglighet att lära. Om den ska få samma status som läkarlegitimationen behöver systemet bygga på färdigheter inte vad man läst. Där räcker det med examensbetygen från läroanstalterna. Tittar vi på en läkarlegitimation krävs det efter färdig examinerade att man genomgår praktik på samtliga discipliner inom läkeriet. När det är gjort erhålles läkarlegitimationen för AT-läkare. Detta borde vara ett krav för att få lärarlegitimationen.


Studerar vi dessutom de andra skolpolitiska förslagen som det finns bred majoritet i riksdagen för är de på inte sätt främjande för att lyfta kunskapsresultatet. Mindre klasser, bra, men var ska lärarna komma från när det saknas behöriga lärare redan idag. Samtidigt är det en kvantitetsreform som på intet sätt ökar kvaliteten i lärandet. Det blir sällan någon effekt med att köra samma upplägg med fler antal.


Borttagandet av läx-rut är nästa frågeställning. Ur något outgrundligt tänkande om rättvisa och jämlikhet plockar man bort något som inte stämmer med det kollektiva tänkandet. Frågan inställer sig då om man ska inför läxhjälp på skolan för alla elever, var tas dessa läxhjälpare ifrån? Är det ordinarie lärare på skolan eller? Om man tänker lasta på mer uppdrag på lärare blir med automatik undervisningen lidande. Ännu mindre planerings- och utvärderingstid är följden. Ytterligare ett exempel på centralstyrning som leder fel.


Skolan behöver friutrymmet att själv organisera sin vardag som nuvarande skollag ger. Det är faktiskt professionen som vet bäst inte ett antal amatörer på riks- eller kommunnivån till politiker.


Media DN  Lärarnas nyheter