Snälla lärare - en röst

Har funderat mycket kring varför man får olika svar från lärare på hur läraryrket ser ut. Lite av en ögon öppnar blev det när jag läste Leif Lewin rapport om kommunaliseringen. Han ställde den retoriska frågan:

Är lärare en profession i samma bemärkelse som läkare och advokater?

Svaret var: NEJ! Varför då? Jo, för att lyckas förklara måste man gå historiskt tillbaka. Två förhärskande lärarkulturer finns. Läroverkslärarkulturen sprungen ur den akademiska utbildningen. Där katederundervisning var given. Man förutsatte att elevunderlaget var de elever som ville vidare och hade förmåga till teoretiskt tänkande. Folkskolelärarkulturen sprungen ur lärarseminarierna med utbildning för att ge folkskoleelever sitt kunnande för ett vuxenliv.


Lärarskrået är med andra ord en semiprofession enligt Lewin. Manifesterad av de två lärarfacken. Därav förstår man de skilda ståndpunkterna när det gäller vad som är finare och mer krävande än att vara utbildad förskollärare eller grundlärare. Samtidigt synen på statlig skola eller inte. Det är märkligt att ämneslärare, som mentalt fortfarande anser sig vara läroverkslärare, fortfarande 20 år efter kommunaliseringen strävar att få tillbaka sin lönereglerade statliga lönesättning.


En annan fråga som lyser fram i Lewin utredning är hur framtagandet av läroplanerna fortskred. Ungefär 1000 lärare och forskar ingick. Projektledarna fick tydliga problem med dessa två lärarkulturer när man skulle enas om innehållet i läroplanerna. Den ena van vid betyg och bedömning den andra i avsaknad av samma. Resultatet blev att makten övertogs av staten i nya betygssystemet. Lärarna berövades makten över bedömning på så vis att de själva inte kan sätta betyg godtyckligt. De måste vara en översättare av vilka kunskapsmål eleven uppnår i förhållande till givna betygskriterier och nationella prov för nivåbestämning.


Frågan inställer sig samtidigt med följande rader ur regeringsförklaringen 141003:

Förvaltningspolitiken och myndighetsstyrningen prioriteras upp. Professionerna i den offentliga sektorn behöver stärkas. Nya styrmodeller som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor ska utvecklas.

Hur ska denna modell bli framgångsrik för att skapa en lärandestyrning byggd på systematiskt kvalitetsarbete med utvärderingar och förbättringar i en tvådelad lärarkultur?

Källa: Staten får inte abdikera - om kommunaliseringen i svensk skola (SOU 2014:5)