Vänteläge i skolpolitiken

Skolpolitiken kommer med stor sannorlikhet att hamna i ett förlamande läge. Ibrahim Baylan är inte precis känd för att vara handlingskraftig. Lika lite som magister Fridolin. Gång på gång görs felgrepp från den tillträdande regeringsalliansen i skolfrågor.


Är det inte S förslaget med obligatoriskt gymnasium så är det nu MP om borttagen läx-rut. Dessa två frågor finns inte politisk majoritet för i riksdagen vad jag kan se. Samtidigt blir man förvånad av de sänkta kraven på behörighet. Att bromsa lärarlegitimationen är en konstig signal. Även om jag personligen tycker att den är missriktad i sig.


Om vi för en stund stannar vid lärarlegitimationen säger den inget om lärares yrkesduglighet att lära. Om den ska få samma status som läkarlegitimationen behöver systemet bygga på färdigheter inte vad man läst. Där räcker det med examensbetygen från läroanstalterna. Tittar vi på en läkarlegitimation krävs det efter färdig examinerade att man genomgår praktik på samtliga discipliner inom läkeriet. När det är gjort erhålles läkarlegitimationen för AT-läkare. Detta borde vara ett krav för att få lärarlegitimationen.


Studerar vi dessutom de andra skolpolitiska förslagen som det finns bred majoritet i riksdagen för är de på inte sätt främjande för att lyfta kunskapsresultatet. Mindre klasser, bra, men var ska lärarna komma från när det saknas behöriga lärare redan idag. Samtidigt är det en kvantitetsreform som på intet sätt ökar kvaliteten i lärandet. Det blir sällan någon effekt med att köra samma upplägg med fler antal.


Borttagandet av läx-rut är nästa frågeställning. Ur något outgrundligt tänkande om rättvisa och jämlikhet plockar man bort något som inte stämmer med det kollektiva tänkandet. Frågan inställer sig då om man ska inför läxhjälp på skolan för alla elever, var tas dessa läxhjälpare ifrån? Är det ordinarie lärare på skolan eller? Om man tänker lasta på mer uppdrag på lärare blir med automatik undervisningen lidande. Ännu mindre planerings- och utvärderingstid är följden. Ytterligare ett exempel på centralstyrning som leder fel.


Skolan behöver friutrymmet att själv organisera sin vardag som nuvarande skollag ger. Det är faktiskt professionen som vet bäst inte ett antal amatörer på riks- eller kommunnivån till politiker.


Media DN  Lärarnas nyheter