Om välfärden betecknas som grundmängden G kan vi säga att kvantiteten i mängden är lika med p(x). Denna utsaga ska ställas mot att varje a tillhör G om x ersätts med a. Om lösningsmängden är unik gäller att sambandet ska vara p(x) = p(a). Så är inte fallet. Kvantitet (x) är inte lika med kvalitet (a). Spännande att plocka fram sin gamla TEFYMA (Handbok för grundläggande teknisk fysik fysik och matematik). På det viset fick jag anledning att refresha det logiska tänkandet genom mängdläran.
Nog med mängdlära för idag. Den politiska diskussionen från V-MP-S-Fi haltar betänkligt när man vill öka delmängden av grundmängden. Grundmängden kan aldrig innehålla större kvalitet. Om vi tar en enkel betraktelse. Om vi det finns en given delmängder i sockerkakasdeg blir den inte bättre för att vi tillsätter mer av en ingrediens. Då fås bara en utspädningseffekt och den bakade kvaliteten blir sämre. För att få rätt mängd måste man ha balans mellan delmängderna i grundmängden.
Det är därför som den politiska arena på vänsterkanten aldrig kan få ihop en väl bakad kaka. Kvalitet är inte kvantitet. Två intressanta artiklar i ämnet är Tove Lifvendahls ledare i dagens SvD och ett debattinlägg av sex ägare till fristående skolor i AB med anledning av MPs snurriga politik.
Om vi ska nå kvalitet i välfärden måste vi se hur vi utnyttjar ändliga resurser utifrån givna behov. Logik före politik.
Media SvD, AB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar