Läser på Idagsidan i SvD idag 111121 om utomhuspedagogik. Är det inte ett nytt namn på det gamla begreppet gestaltning. Att förknippa ord eller matematik med rumsuppfattning och föremål?
Får den känslan.
För att förstå abstraktioner måste man alltid knyta ann till verkligheten. Bildseendet är viktigt för att kunna gestalta. Som tekniker fick man tidigt lära sig att omsätta formler, matematik, fysik och materiallära till begripbara storheter för att kunna konstruera maskiner och byggnader.
Därför känns det riktigt att mer av pedagogiken måste omfattas av nyttan med abstraktioner. Ett bildseende är lika viktigt för teorin som abstraktionen i sig. Kreativitet bygger på förmågan att utnyttja båda hjärnhalvorna. För det är när dessa två samarbetar i pannloben som vi kan skapa kreativa lösningar mellan abstraktion och bild.
Media SvD
Nästan, men inte helt. Kanske. Det beror på vad du lägger för innebörd i gestaltning. Rumsuppfattning består av flera olika delar, varav visualisering och manipulering av objekt är en. I båda fallen arbetar man med relationer mellan objekt.
SvaraRaderaEn annan del är orienteringsförmågan, att arbeta med den egna kroppen i relation till objekt. Denna förmåga är inte särskilt väl utforskad och tyvärr okänd för de flesta (som något annat än visualisering och gestaltning med objekt). Kanske kan den erbjuda helt nya möjligheter till lärande?
Man kan kalla allt "gestaltning" om man vill, men det finns en poäng i att särskilja de olika sorters gestaltning (med objekt? kontra fysisk?) så att man inte glömmer bort att det finns olika sorter.
Tänk om det är så att de elever som inte kan lära exempelvis matematik med visualisering har förutsättningar att lära med den egna kroppen?