Senast använder PJ Anders Linder det i sin söndagskrönika, som för övrigt är läsvärd, och Daniel Persson i dagens SvD.
PJ skriver på tal om lycksökare i välfärdsföretagen inom skolan och vård:
Fristående kvalitetskontroll ligger såväl i företagens som brukarnas och skattebetalarnas intresse.Daniel skriver om den högre utbildningen:
Det minsta som kan krävas av utbildningsfabriken är att den inrättar en avdelning för kvalitetskontroll.Med andra ord förespråkar herrarna en avdelning som går in och justerar slutprodukten. Ungefär som gamla studentexamen, där studenten kuggades av externa personer förr i världen. För vad hela tänket med kontroll har att göra med har man okritiskt tagit från den privata industrisvären.
Förr i världen producerade man fordon utan att funktionstesta dem utefter linan. Slutkontrollen innan de släpptes ut från fabriken innebara oftast dyra justeringskostnader. Detta sätt gick att tillämpa i en marknad som var säljarens. När konkurrensen ändrades och Japanerna fick herraväldet i fordonsindustrin gick det åt skogen för dem som tillämpade detta kontrollsätt. Man hamnade i ett gigantiskt felträsk. Det gällde att gör rätt från början. Det är det kvalitetsarbetet handlar om.
Dessutom förstår jag inte hur man ska kunna kontrollera något som redan har hänt. Tjänster dit vård och skola hör görs i en symbios mellan kund och utförare. Tjänster är en serie händelser som inträffar. Den enda som har kontroll över flödet är just eleven - läraren eller patienten - läkaren. Fel som uppstått är redan fullbordade. Att i efterhand kontrollera detta är bara en form av juridik som bara ska fastställa vem som gjorde fel.
Inte ett särdeles begåvat sätt att tillämpa kvalitetsarbetet på. Herr journalister och politiker visar här en djup okunskap om det moderna kvalitetstänket. Dags att lära sig det innan man börjar prata eller skriva för att skapa opinion kring detta.
Om det ska finnas en fristående rating baserat på kvalitet behövs det kända kriterier utefter hur denna kvalitetsranking ska göras. Här är de skolformsvisa läroplanerna lämpliga som kriterier kopplat till en mätskala med vetenskaplig grund, ett läroplansindex. Samma gäller den interna säkringen av att "utbildningsfabriken" levererar kvalitet.
För övrigt anser jag att systematiskt kvalitetsarbete är det som ska öka måluppfyllelsen i skolan.
Media SvD1, SvD2
Vi har långa garantitider och provar slutprodukten på många sätt inom företagsvärlden efter försäljningen. Företag har kraftigt stärkt sin mottagningskontroll på det som de köper in. Skolan behöver en oberoende kvalitetskontroll efter leverans från alla självständiga skolutövare i annat fall brakar systemet samman. Vi har redan många exempel på totalt undermåliga leveranser av skolresultat både från kommunala skolor och friskolor. SvD skribenterna är inte så fel ute även om de kan behöva hjälp med ordvalet.
SvaraRaderaJan, nu snubblade du också när du använder ordet kvalitetskontroll.
SvaraRaderaOm jag ska vara byråkratisk ett tag är det tre begrepp som finns i den statliga styrning: tillsyn, kvalitetsgranskning och självvärdering.
Tillsynen är bara till för att se att förskolan och skolan uppfyller lagligheten. Kvalitetsgranskningen att skolan inom givna granskningsområden uppfyller mål och riktlinjer i läroplaner, kursplaner och ämnesplaner. Självvärdering att skolan själv värderar sin verksamhet inför inspektioner.
Det är det senare jag tycker är luddigt fortfarande. Om jag fick välja skulle alla förskolor och skolor självvärdera sig efter huvudmomenten i läroplanen.
Kopplat till detta skulle en mätskala bestående av de internationella utmärkelsemetodernas 1000 poängskala kunna tillämpas. På detta sätt skulle du kunna få ett neutralt läroplansindex som kan jämföra förskolor och skolor med varandra hur bra de är och på vilka områden som förbättringar kan göras.
Då får du en kvalitetsrating som är förbyggande och inte reaktiv som det ser ut idag.
Snömos och ordrytteri.
SvaraRaderatråkmagistern
Tråkmagistern, förklar dig. Vad är snömos och vad är ordrytteri?
SvaraRadera