SvD har startat en serie som behandlar de fem år vi haft med Alliansen. En omvandling av samhället på många plan. Från kollektivism till individualism. I detta syns tydligt spänningarna mellan generationerna. Vilket bra beskrivs av Jessica Kourieh i artikeln:
Vad tror du händer om Socialdemokraterna återvänder till makten efter nästa val?
– De som arbetar blir inte glada, de som har företag bli absolut inte glada. Men er generation kommer att gilla det väldigt mycket för ni gillar nog inte förändring så mycket.Själv tillhör jag Rekordgenerationen som växte upp med välståndsökningen och välfärdssamhällets framväxt. De erfarenheterna har givetvis präglat min syn på vad knappa omständigheter betydde och hur ökad köpkraft och klassresa inneburit för friheten. Att detta skulle på ett större plan också inneburit att vi inte vill förändringar kan jag till viss del förstå. Vi har ju vid varje tillfälle i utvecklingen kunnat realisera det vi drömt om. Vart eftersom vi blivit äldre börjar vi kräva samma på ålderdomen.
Fast somliga av oss har nog ett genuint förbättrings behov. Personligen blir jag rätt uttröttad av det som jag redan uppnått. Att sitta och bara njut av det man vunnit är att ta död på lusten. Vad finns bakom nästa krök har alltid varit min ledstjärna.
Valfriheten sätter jag högt. Den har faktiskt Alliansregeringen lyckats sjösätta på ett antal samhällsområden. Denna riskerar att försvinna om vi skulle få tillbaka ett vänsterstyre i den gamla tappningen. Därför instämmer jag med PJ Anders Linders ledarkrönika idag. Det är hög tid att Alliansregeringen hittar ett nytt upplägg. Ett upplägg som är mer fokuserat på hur vi skapar arbetslinjen 2.0. Jag tar mig friheten och leker med andra lag uppställningar än vad PJ gör i ledaren. Tänk Mats Gerdau som utbildningsminister och Annie Lööf som arbetsmarknadsminister.
För övrigt anser jag att det är viktigt att hitta Välfärden 2.0. Ingen av de två blocken har några svar på hur vi ska lösa de framtida utmaningarna.
Media SvD1, SvD2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar