Då är det bekräftat igen, genom alla historier om hur skolan misstolkar de särbegåvade. Dagens läsarkommentarer till Idagsidans serie om särbegåvade vittnar om hur föräldrar fått kämpa för sina barn som är understimulerade av skolan och sina lärare.
Tydligen får inte lärarna lära sig på lärarutbildningen att det inte finns ett givet allomfattande sätt att undervisa. Även om man har krav på minsta innehållet i undervisningen och en timplan innebär det inte att undervisningen måste göras i en given ordning. Verkar som skolan fullständigt har missat vad individualisering innebär.
Individualisering innebär inte individuellt arbete. Det som tillämpas med förödande konsekvenser inom matematiken, självräkning. Individualiserad undervisning innebär att undervisningen organiseras så att den möter den enskilda individens förutsättningar och behov. Detta oavsett om det är barn med särskilt behov eller särbegåvade barn. Tyvärr har de skapats någon slags norm att alla ska följa normalbegåvningarnas arbetstakt.
Det är bekvämt för lärare att göra så, att bara se till kollektivet före individen. Sorgligt.
Här måste grundskolan noggrannare börja följa de nya styrdokumenten för skolan. I dessa krävs en strukturerad undervisning. Det kan man inte beskylla den för att tillämpa idag. Här har rektorer ett viktigt uppdrag att leda det pedagogiska arbetet så att möjligheterna till individualisering görs på riktigt.
För övrigt anser jag att särbegåvade ska lyftas fram som goda exempel att följa för andra i klassen.
Media SvD
Ordet "särbegåvad" är så avskiljande utpekande att det får det att krypa i mig. Vem i hela fridens dagar kom på att lansera det? Att ovanpå detta från vuxenvärldens sida ytterligare peka ut dessa unga människor som någon slags avvikande "goda exempel" tycks mig rent ut sagt grymt.
SvaraRaderaHåller med dig Morrica att ordet är dåliga. Skulle man komma säga att det finns normalstörda som Sören, Berts pappa, sa i Skolfront i måndags?
SvaraRaderaKan förstå att det låter grymt att lyfta fram dessa ungdomar som goda exempel. Men gör vi inte det med Zlatan och andra unga artiser. Ta bara Carola på sin tid. Så vad är skillnaden när vi gör det inom idrott och musik mot att vi skulle göra det i språk, matematik, fysik mm?
Jag själv hängde på klassen ljus som gott exempel. Han var nördig på nästan allt jag bara på teknik och matematik.
Zlatan var tämligen vuxen när han kom fram, och befann sig därtill i den gemenskap som är ett fotbollslag. Carola lyftes fram som något slags freak, ett barn i tantkläder och tantfrisyr, som en medelålderns våta dröm om evig ungdom.
SvaraRaderaAtt du själv valde att hänga på "klassens ljus" har inget överhuvudtaget att göra med en situation där läraren eller rent av skolan lägger förebildsansvar på en elev. Oavsett om eleven är begåvad i matte, språk, musik eller något annat så är eleven ändå elev och har rätt att få ingå i gemenskapen, rent av vara tillbakadragen om så önskas. Att utpekas och lyftas fram som förebild begränsar elevens möjligheter att utveckla andra sidor, begränsar elevens sociala möjligheter eftersom den inte bara har övriga elevers ögon på sig, utan också uttalade förväntningar från skolan på att ta en given roll och begränsar elevens möjligheter att vara sig själv.
Jag förstår hur du tänker, men konsekvenserna ffa på det personliga planet kan bli ödesdigra. Nej, den idén tycker jag vi släpper å det raskaste.
Om vi släpper det med föredömen för en stund.
SvaraRaderaVad ska vi göra åt det faktum att dessa elever inte blir sedda och inte får studera i den farten de vill i de ämnen de är extra starka i?
För inget av styrdokumenten förhindrar er lärare att göra dem den tjänsten att de får studera i sin takt. Ni har ju ett uppdrag att indvidualisera utbildning.
Tja du, Plura, det är en bra fråga med många olika svar. Ett av de viktigaste svaren är att vi måste få svensk lärarkår att börja fokusera på eleverna, och elevernas lärande, mycket mer än man fokuserar på sin egen situation och sin egen lön. Den svenska lärarkåren måste räta på sin kollektiva rygg, harkla sig, se vänligt på skolledare och politiker och svara ett professionellt och tydligt nej när de ombeds ägna tiden åt annat än sitt uppdrag - elevernas utbildning. Snöskottning, gardintvätt, möbelreparation, tangentbordstvätt etc är någon annans jobb. Sen kan det också vara så, om jag förstår signalerna som kommer via den senaste tidens debatt om den välsignade dokumentationen, att svenska lärarkåren behöver lära sig att ta ansvar för sina prioriteringar så att man hinner planera, undervisa, individualisera, följa upp och dokumentera.
SvaraRaderaOch detta säger jag fullt medveten om att nu kommer jag få däng igen för att jag 'vill lägga på stackars stackars utarbetade svenska lärare som kämpar så hårt ännu mera uppgifter' fast det egentligen är tvärtom.
Verkar vara framförallt pojkar med kvinnliga lärare som drabbas. Är inte förvånad. Det har ju i flera år pågått en feminisering av skolan där pojkar ses som dumma och missanpassade samtidig som alla positiva resurser har lagts på att stödja och hjälpa fram flickorna. De särbegåvade pojkarna kanske är de som drabbats värst av skolans feminisering?
SvaraRaderaErik, det verkar framförallt vara pojkar med kvinnliga lärare som lyfts fram i debatten, icke sällan av sina mammor. Så kan man fundera på vad det indikerar, om man har lust.
SvaraRaderaFlickor drabbas de också, men av många olika främst kulturella orsaker slår det på andra sätt. De resurser som lagts på att stötta och hjälpa fram flickorna har lagts på den sociala arenan (viktig i och för sig) snarare än på den kunskapsmässiga.
Eftersom du tycks ha ett öga på det här med genus antar jag att du har noterat hur orimligt oprortionerligt få flickor som överhuvudtaget betraktas som begåvade, framförallt inom naturvetenskap och matematik?
Erik, det är inte bara killar som "drabbas". Om du följt serien i SvD är det lika mycket bekymmer för tjejer. Det är bara ett annat sätt de kanske agerar på än vi killar.
SvaraRaderaDet är inte ett könsbundet problem. Även om det vore önskvärt med fler manliga lärare i skolan ska vi inte använda de kvinnliga lärarna som slagträd i debatten. Det är nog mer frågan om nedärvda kulturtraditioner i skolan sedan urminnes tider.
Morrica, där har du en point att könsstreotypen ställt till det.
SvaraRaderaMen i ett så pass jämställt samhälle, som trots allt Sverige är, finns det inga biologiska skillnader i hjärnas förmåga att lära matematik mellan tjejer eller killar.
Hjärnforskningen har slagit fast detta. Skillnaden beror på de vuxnas sätt att hantera barn. Och att man kan fundera hur pedagogiken inte tagit till sig detta faktum.
Jag var själv begåvad men understimulerad i grundskolan, till den grad att jag så här i efterhand är förvånad att jag inte tröttnade helt och bara struntade i skolan. Jag har sett, först som elev och senare som lärarvikarie och praktikant, hur lärare ofta misslyckas rejält med den individuella anpassningen av undervisningen. Många lärare borde absolut tänka igenom hur de jobbar. Men räcker det?
SvaraRaderaDu nämner lärarutbildningen i andra stycket. Det är väldigt mycket man inte lär sig på lärarutbildningen, och jag tror att brister dels i lärarprogrammet och dels i skolans handledning av nya lärare är förklaringen till många brister i skolan. Som lärarstudent är mitt intryck att högskolan har låga krav på lärarstudenter för att de åtminstone ska bli godkända, för det verkar inte i allmänhet vara de mest intresserade eller begåvade som söker sig till utbildningen. Kanske är det inte så konstigt med tanke på lärares löner och status. Samtidigt kommer ju inte lönerna och statusen bli bättre av att lärare är otillräckligt utbildade och därför gör ett dåligt jobb. Det hela känns som en ond cirkel, och det drabbar givetvis lärarna, men ännu värre är ändå hur det drabbar eleverna och därigenom i förlängningen hela samhället.