Statistik är underbart. Speciellt när man ska föra fram sitt egna forskningsresultat eller politiska budskap. Senaste exemplet på det är Tommy Waidelich och Mikael Dambergs debatt artikel på Brännpunkt i SvD.
Där påstår de att skolresultatet försämrats de senast fem åren under ett borgligt styre. Vad de inte säger är att det grundlades under den socialdemokratiska eran. Under den senaste 10 årsperioden har behörigheten till gymnasieskolan sjunkit över tiden med det största tappen i börja på denna 10 års period.
När det gäller meritvärdena har de däremot ökat under samma period. Här ligger paradoxen i svensk skola. Samtidigt som det meritvärdesmässigt ökar minska behörigheten. Detta är en gåta som någon skulle sätta tänderna i.
Att skillnaderna mellan skolorna ökar är inte alls konstigt. Skolan är idag en marknad. I en marknad utkristalliseras de som blir bättre och de som halkar efter. Det är ett problem som inte politiker kan göra något åt. Här är det varje skollednings uppgift att se till att skolorna levererar.
När det gäller segregationen och social bakgrund är det viktigt att titta inte bara på skillnaden mellan stadsdelar i storstäderna utan lika mycket den segregation som skiljer landsbygden från storstads regionerna.
Så analysen är lite svag när dessa båda herrar nu ska framföra socialdemokratins budskap.
Satsningarna kan tyckas lovvärda för lärare, rektorer och förskolpersonal. Frågan är bara är det ett förstatligande vi kan se i de förslag som socialdemokratin efterfrågar?
Skolan är idag en kommunal angelägenhet och har arbetgivaransvar för de kommunal skolorna. Till detta har vi cirka 11 % fristående skolor inom grundskolan med privata arbetsgivare. Men fortfarande bekostas skolan av kommunala skatter. Statsbidragen är generella och utgör endast 12 % av intäkterna för kommunerna.
Är det nya Wernersonpengar som socialdemokratin tänker sig där man begränsar den kommunala självbestämmande rätten eller? Eller försöker man övertrumfa Alliansens förslag om speciella satsningar på lärare som vill göra en karriär. På något vis är man inne och tassar på den fria avtalsrätten som man i så många andra sammanhang värnar om.
Som politiska ambitioner kanske herrarnas förslag passar. Men det är inte särskilt genomtänkt eller ens realiserbart utan kraftigt ändrade spelregler för den kommunaliserade skolan. För det de föreslår går tvärt emot de tankar regeringen Carlsson hade för dryga tjugo år sedan när dess skolminister och förre Systembolagets VD införde det huvudmanskap vi har idag.
Kanske man ska hård dra tankarna så långt att det är en oheliga allians mellan FP och S för att förstaliga skolan vi ser i herrarna Waidelich och Dambergs förslag?
Visst behöver vi få upp både resultat i skolan och förbättra kvaliteten. Men det görs inte genom de förslag som politiker av olika färg gör. För att detta ska ske måste både huvudmän, skolledningar och dess lärare ändra sitt sätt att bedriva utbildningen och undervisningen.
Media SvD
Ja, socialdemokratisk skolpolitik har varit sorglig rätt länge så jag förstår att det blir tunt med de vederhäftiga argumenten när de ska hävda att bara de får styra skolan så kommer det att bli bättre.
SvaraRaderaSen borde egentligen alla vara mycket mer medvetna om att skolan bygger långsiktigt och effekter av missgrepp blir långsiktiga. Sänker man lönerna så påverkar det söktrycktet och lärarutbudet först på några års sikt och det kan dröja ytterligare ett decennium eller mer innan det påverkar lärarkårens sammansättning märkbart. Det är beslut innan millenieskiftet som påverkar sådant som hur väl vi lyckas med att ge eleverna rätt kunskaper för att klara av att börja på gymnasiet. Sen kommer det förstås dröja typ dubbelt så länge ytterligare innan vi ser effekterna på Sveriges internationella konkurrenskraft.